Spindelfobi!!

 

Hej hej!

Jag gör något nu som jag väl aldrig trodde skulle hända, ja ni som läser mina inlägg, ja ni kommer att förstå.

Dom är ju överallt egentligen, och ute får jag ju lov att acceptera att dom är och bor, men inne?? 

Nej där går min gräns!! :) Ja jag kan förstå hur det låter :) Ja det är ju helt galet, men jag vet att det är många med mig som är lika rädda som jag varit och är

Ja jag har tagit kort på tre av dom jag varit mycket nära, ja för mig har det varit såå jobbigt och jag har varit så himla arg på dom, men jag tänker vinna min kamp. 

Kampen mot min största rädsla och fobi!.

Nu kommer ni att få en helt annan sida av mig i det här inlägget, ja det är tyvärr så hela mitt liv varit, tills snart förhoppningsvis.

Ja jag hoppas verkligen att det snart ska bli så bra så att jag slipper gå runt och vara rädd mer.

Nu skulle fortsättningen på inlägget börja, men vad märker jag då??

Jo jag märker att jag startat mitt inlägg två gånger, en gång är det jag nyss skrivit, och den andra gången lite längre ned!??? 

Jag mindes tydligen inte gång nummer två, att jag redan skrivit en början?? 

Men istället för att ändra om allt så får ni två olika "introduktioner" och jag hoppas att det går bra :)

Hej hej! 

Det jag kommer att börja skriva om i det här inlägget är inte roligt! 

Nej inte alls! 

Det är så, ja det kan hända att det slinker ur ett och annat svärord till och med??.

Jag pratar om det absolut värsta jag vet, dom jag är allra mest rädd för, ja jag pratar om spindlar!!

Jag vill varna nu att du som läser bör sluta här! Eller iallafall alldeles snart! 

Det kommer några kort längre ned som jag tagit och zoomat in dom, och det vill jag bespara dig som är rädd, ja det är precis lika för mig egentligen. 

Ibland har jag fått bilder till mig på facebook, stora vidrigt stora äckliga spindlar, jag kan lova att det inte hjälper, nej inte ett dugg faktiskt!!

Nu då jag tagit dom själv och jag kan förstora lite åt gången, ja då är det enklare att titta lite grann.

Jag skrev en egen vårdbegäran till sjukhuset förut för att få hjälp. För några år sedan.  

När jag fick svar så skulle jag gå till en samtalspedagog på sjukhuset, som sa att ju alla inte kunde bli botade mot spindelfobi?

Han hade förstås alldeles säkert rätt, men jag blev irriterad, fel svar liksom, jag tänkte ju lära mig! 

Ja inte att gilla dom, nej minsann det kommer aldrig att hända, men att få slippa vara så rädd, det är det som är mitt mål! Ett steg i taget tänker jag!!

Jag har ända sedan jag kanske var 8-10 år varit rädd, ja både för sprutor och spindlar, det har verkligen gjort så att jag inte kunnat göra vad jag vill. 

Begränsat mig att få leva det livet jag velat ha. 

När Corona kom och man skulle ta sprutor så fick jag lov att ge upp, jag var tvungen att ta dom och det gjorde jag också.

När jag tagit dom sprutor mot Corona så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta några fler, några som jag visste att jag behövde, och så blev det. 

Stelkrampsspruta, bältros, lunginflammation, ja kära nån så jag jobbade på där, med mig själv.

 

När jag gick i mellanstadiet tror jag det var, så åkte vi till Lorensberga från Blötberget (min skola) för att ta stelkrampssprutan. 

Jag var så rädd så rädd, jag har säkert skrivit om det förut :) 

Det slutade iallfall med att jag låg på golvet när det var min tur att gå in i rummet för att få sprutan, och tre vuxna människor höll i mig för att doktorn skulle ge mig sprutan!?? 

Ja den känslan jag haft sedan dess, och alla år som jag varit sjuk, ja sedan jag var 21 år?? 

Då när jag hade cancer och behövde en spruta varannan vecka, jag hade flera olika mediciner, men just den ena av dom var en spruta bara. Ja bara ?? 

Jag tordes verkligen inte ta den, nej jag grät när doktorn var inne i mitt rum för att berätta vilka cellgifter jag behövde. Han förstod att det inte skulle gå med en vanlig spruta och kollade upp den, och jag kunde då välja att få den i droppform. Så lycklig var jag över det!

Droppformen tog mig en hel dag för att få in i armen i dropp, och sprutan hade tagit en minut?? 

Jag behövde då också skjuts till Falun för att vara där hela dagen. 

Min pappa eller min morfar var det oftast som följde mig och var kvar där med mig. 

Om jag inte varit rädd?? Så enkelt allt varit som en sån gång!!

Nu till att jag tog alla sprutor. 

Jag kände mig riktigt stolt över mig själv, jag kommer faktiskt aldrig känna mig rädd mer då jag ska ta en spruta, och det är superskönt! 

En av två fobier var avklarade där och då!.

Nu tillbaka till dom där vidriga äckliga djuren med massor av ben och som ser jättefarliga ut!! 

Ja dom jäklarna!

Jag har stött på flera, ja massor under årens lopp, och tagit hjälp att döda dom om någon varit i närheten? 

Om jag varit själv hemma kunde jag lägga en sko över? Eller lägga lät ju inte riktigt som rätt ord. 

Jag "la" skon väldigt bestämt på spindeln, ja så blir det bättre och närmare sanningen :)

Ibland kunde det finnas flera skor utställda här och där haha :). Ja jag skämtar lite samtidigt som det ju är på blodigaste allvar!

Jag måste berätta också mitt i mitt dödande, att jag inte tar mina egna skor, nej minsann, vems som helst, men inte mina haha :) 

Det var nog så jobbigt, att få ner skon över spindeln så den inte springer iväg, och veta att den dog där under, då hade jag ju liksom min hand alldeles nära den! Fy fy då vilken pärs! 

En bok, ja en rejäl bok var ännu bättre än en sko, då fanns ju inga håligheter alls under och jag kunde vara ganska tvärsäker på att den dog.

Ja kära nån så himla jobbigt det varit och fortfarande är!

Det är faktiskt jobbigt att ens skriva om hur det varit, jättejobbigt!

Nu till alldeles nyligen!

Den här gången hade jag köpt jordgubbar igen som jag skulle rensa, två liter jordgubbar som jag verkligen älskar, men!

Jag har köpt flera gånger utanför Ica, helt utan att behöva tänka någon gång över huvudlaget!?

När jag satt i köket den här gången vid bordet med litrarna framför mig och rensat en halv liter så såg jag den!! 

Bland mina jordgubbar var den!! 

Ja paniken jag kände går inte att förklara, men stress inuti ja det hade jag minsann!

Jag tog med den litern ut på altan där spindeln var i, och den andra ställde jag ute på bordet, det kunde ju vara en där i också??

Ren panik! Själv var jag också just då, typiskt typiskt!

Jag gick fram till lådan med spindeln och några jordgubbar var kvar där i och skakade lite, petade på lådan för att se vart den var, så att den inte skulle smita. 

Gert var på hemväg, men det skulle ta någon halvtimme än. 

Jag kom på att jag behövde lägga något över den så den inte skulle smita, usch det var en verkligen äcklig sort, just den!

När Gert kom hem så pratade jag med mamma i telefonen och han kom in med kartongen med ett kuvert som lock, han hade inte tittat i. Nej nej du måste gå ut med den, jag förklarar sen'' snart.

Jag avslutade med mamma och gick ut till Gert :)

Jag berättade för Gert och han blev inte så rådlös, lite van kanske haha :)

När han skulle leta rätt på den i lådan så fanns den inte, nej helt borta?? 

Han tog ur jordgubbe efter gubbe men såg ingen spindel, men!?? 

Den hade gömt sig i det gröna på en jordgubbe så Gert hade inte sett, men då minsann!!

Ja Gert fick då lov att döda den åt mig.

När jag hade satt över ett kuvert innan Gert kom hem så la jag jordgubbarna som jag fixat innan jag upptäckte den i ett durkslag, och så sköljde jag med kallt vatten länge och väl. 

Den litern jag då inte ens börjat med fick Gert säkra innan jag ens tog i en :)

Jag visste inte ens om jag skulle kunna äta dom då ju spindeln hade gått runt där på alla??. 

Men det gick, jag fick försöka fokusera på något annat.

Jag känner att jag själv fick ta tag i min fobi den här gången, jag fick åka fram och tillbaka och skaka och kolla så den var kvar, jag tog flera kort och zoomade in för att se hur den såg ut, jo minsann KBT tycker jag att jag kunde alldeles själv.

Ja det var en spindel, nu kommer nästa!

Nu till nummer två alldeles några dagar efter ettan.

Jag satt ute på altan i solen kanske en timme totalt, jag åkte lite ut och in då det var lite molnigt mellan :)

När jag satt inne för att äta lite kräm så kände jag något på baksidan på armen, jag puttade bort vad det nu var och fortsatte äta. 

Efter en liten stund så såg jag någon som sprang över bordet, inte den den minsta sorten, fy då!! 

Jag backade ut från bordet för att se vart den kan ha tagit vägen?

Den var helt försvunnen och jag var säker på att den sprungit under bordet??

Ja jag som sitter i rullstol har ju lite svårt att kunna se överallt då jag inte kan gå eller huka mig, inte heller krypa! 

Men jag tänkte att jag sitter och väntar och ser om den dyker upp, och det gjorde den!! 

Jag fann mig snabbt för jag fick ju inte missa! 

Jag tog tidningen jag hade på bordet och smällde till så hårt som det gick, sen hamnade den på golvet på mattan. 

Jag slog den då med min tång, ja min griptång. Jag dunkade baksidan på klovarna ner på den flera gånger och för att sen vara säker så tog jag fram en kopp som jag nu för tiden aldrig använder och lyckades få den över spindeln tills Gert kom hem, ifall om att den inte var död. men det var den.

Lika som den första spindeln så försökte jag att ta kort, det blev inte bra alls med min dåliga kamera i mobilen!? Men när jag förstorar så ser jag iallfall ett gäng ben, så så vart det för den.

Jag vill egentligen inte döda något, nej jag släpper gärna ut och räddar så mycket jag kan, men spindlar, nej det går bara inte, inte än iallfall? 

Jag har nu tagit kort, kollat och kollat igen, och jag märker skillnad!! 

Små små steg, ja det får ta den tid som det behövs, målet är ju för mig att inte behöva bli rädd, en hög önskan och det är bara jag som kan fixa den önskan!

En dag då jag kom hem så satt den där!! Ja så himla onödigt!! 

Men efter dom båda jobbiga händelserna så gjorde jag något väldigt otippat, jag lät den vara kvar!!?? 

Ja ni hörde rätt!! 

Jag tänkte faktiskt att den inte kommer att vilja vara där så länge, utan att den springer iväg långt bort haha :)

För att se den så behövs det zoomas in, den var inte så stor, nej dom andra var mycket mycket större.

Nu har det ju inte spelat någon roll, nej alla spindlar har varit och är både äckliga och hemsk vidriga.

Häromdagen så köpte jag två liter jordgubbar igen, det har inte hänt sedan den där gången jag skrev om först.

Den här gången fick Gert lov att gå igenom alla och skölja dom innan jag tog bort det gröna och skar i bitar.

Inte en enda spindel!!Så fantastiskt härligt skönt!!

Ja nu har jag försett er med lite spindel fobi läsning. Jag hoppas verkligen att jag ska fixa min fobi så att jag slipper vara rädd mer. Jag vet att det är många fler än jag som har fobi mot spindlar, jag hoppas att du kanske blir lite peppad du med så att du också slipper vara rädd mer??

Jag har lite att rätta nu innan jag är klar och kan börja med nästa, och nästa kommer bland annat att hamna lite om Örebro och våran tripp dit på semestern :) 

Ha det så bra alla!

Kram kram

Jag hade äran att få följa med!

 

Hej hej!

Jag håller på med två inlägg till min blogg här, som jag insett kommer att kräva några fler timmar av rättning och skrivning innan jag är klar.

Jag låter det vara lite och skriver ett lite kortare inlägg om kvällen/natten vi var iväg på jag och Marielle.

Ja för dig som inte vet så är Marielle min äldsta dotter, hon är snart 32 år och vi har inte riktigt samma musiksmak, men vad gör man väl inte haha?? 

Nu börjar jag från början. Marielle berättade en dag att hon skulle vilja gå på "In Flames" när dom skulle spela på en festival i Borlänge. Borlänge ligger ungefär 5 mil från Ludvika där jag och vi bor. 

Hon frågade mig om jag ville följa med henne dit? 

Jag förstod att det inte var något för mig, men det var ju klart att jag kunde och ville följa henne.

Hon hade ju förstås velat åkt med hennes syster Melina (min yngsta dotter, till dig som inte vet), men Melina och John var då på resande fot så det gick inte alls.

Dom båda har varit till Dalhalla när dom uppträdde där, och dom har till skillnad mot mig/jag, lite lika musiksmak :)

Vi kollade upp vilka mer som skulle uppträda, ja det var en festival vi skulle vara på, så det var fler än dom.  

Jag skulle kunna se Albin och Estraden som jag ju iallfall hört några låtar av, så vi bestämde att åka dit så vi hann lyssna lite på dom också.

Vi började hemma här med lite oxfilépasta innan vi for iväg,  och hennes hund Billie fick bli kvar här med Gert <3

Marielle var hundvakt till Melina och Johns hundar och katter,  men dom kunde klara sig tills vi kom hem igen :)

Ja när vi ätit och var klara, så for vi iväg mot Borlänge.

Vi hittade en parkering när vi kom fram, och gick sedan mot entrén där dom skulle uppträda.

På väg dit så träffade vi på Gerts son Simon och hans Christina, och med dom var Macke och hans tjej, bland alla människor sågs vi?? 

När vi stod i kön så kom någon som jag kände väl igen, Rakel!! 

Jag blev så glad och även om det inte var länge sen vi sågs en snabbis på hjälpmedel centralen i Falun, så är det ju helt otroligt att ses bara sådär!? Innan vi sågs den gången i Falun så var det flera år utan att vi träffat på varandra.

Rakel är den som hjälpt mig med rullstolar ända sedan jag blev sjuk. Hon har ordnat och trixat till det så att jag suttit bra, och ja hon har varit en väldigt viktig person för mig. 

Hon slutade på hjälpmedel centralen för några år sedan och började med något annat, så när vi sågs i Falun var hon där på något annat, eftersom hon ju inte jobbar där mer.

Jätteroligt iallfall och hon är bara bäst!!

Nu tillbaka till det vi kom för att se :)

Det fanns ett ställe där man i rullstol kunde åka upp för att sitta lite högre och för att se den som uppträdde! I rullstol så är man ju väldigt långt ner och kan inte se över någon.

Dom som jobbade där var jätte trevliga och hjälpsamma, ja väldigt bra ordnat.

Marielle väntade på "In Flame", som hon gillar och kan alla låtarna utantill! 

Jag har verkligen inte den musiksmaken alls jag, men det gick bra, ja det gick hur bra som helst! 

Men inget jag kommer att lyssna på, nej det känner jag mig säker på. 

Albin är jätteduktig att sjunga med inlevelse, men det blir lite för segt för mig, men det är ju för att jag inte lyssnat på alla låtar, nej det blir liksom lite lika. Men bra och duktig är han tycker jag.

Nu spelar det ju ingen roll alls för hur jag tycker eller inte, nej det var ju Marielle som ville se dom sina, och jag hade äran att få följa med. <3

Vilket ärofyllt uppdrag!

Jag fick en vän där vi satt, en kvinna i rullstol bredvid mig, hon gillade "In Flame" lika mycket som Marielle, eller ungefär haha :)

Ja jag förstår då ingenting, men vilken himla tur att man får tycka olika!!

När vi gick till parkeringen så ropade Marielle hejdå till någon, och då eftersom jag sitter i rullstolen lite långt ner så såg inte, men det var Simon och hans sällskap som också gick till sin bil, vad är oddsen på att ses två gånger bland alla människor?

Det här blev ett ganska långt inlägg, med bara skrivning om "Alive" som festivalen hette!

Om jag ska sammanfatta våran kväll så blev den väldigt väldigt lyckad och godkänd!

En toppenkväll med nya upptäckter för mig!

Ifall att det kommer någon?

 

Hej hej!

Nu blev det så där, igen!?? 

Ja hur svårt är det väl att börja skriva på ett nytt inlägg, ja direkt jag blivit klar med ett??. 

Ja jag förstår inte varför jag inte gör det som jag så väl vet ??.) 

Jag vill börja med att förbereda dig som läser nu, dom första raderna. Förbered dig på på att det jag skriver inte alls kommer att komma i rätt ordning, nej jag bestämde mig nyss för att helt enkelt strunta i det :)

Här nedan hade jag gjort ett gäng bullar, lite mer lagom stora bullar den här gången, inte såna jätte stora som jag ibland gör :)

Jag vill ju liksom att det alltid ska finnas fika här hemma, om det kommer någon? 

Ja jag är lite så uppväxt, att man fikar när det kommer någon och hälsar på :) 

Nu går det förstås lika bra med köpfika, så om jag inte har lust att baka så kan jag köpa något som jag sen har i frysen, ifall det kommer någon :) 

Annars finns ju inget hemma den gången någon bara dyker upp? Hur ska det gå då?? 

Ja ni förstår ju :) Eller kanske inte?? 

Galet är det ju verkligen, ingen skulle väl bli något alls om jag inte hade fika i frysen att ta fram, men det är ändå viktigt för mig haha?? :) 

Jag skriver och menar det lite som ett skämt, hur ska det gå då? 

Jag menar att jag ju förstår att jag ju bryr mig för mycket i vad jag ska kunna bjuda på :) :) 

Jag bryr mig också för mycket i vad den som kommer skulle gilla?

Ja galet är det!! Haha!! Ja lite knäpp måste man ju få vara :)

En dag for jag och Gert till  Borlänge, Gert hittade både skor och några skjortor, och så hittade vi förstås lite småkläder till Alma <3 

Det vankades dop, så det passade jättebra med ett extra paket med så söta kläder till henne :)

Den 17/5 i Grangärde kyrka

Då blev Alma döpt till Alma Lili Britt

Ett fint dop med fika efteråt, dit där vi skulle fika var bara en liten bit från kyrkan, så vi kunde gå dit.

John ena syster Julia hade bakat tårtor och cheesecake, hon hade även med sig stora goda kanelbullar!

 

Hennes tårtor var såå fina och jättegoda, hon fick synd nog med sig några hem för att frysas in. 

Jag är totalt värdelös på tårtor haha, ja det är sant, men man kan ju inte kunna allt?? 

Jag kan inte göra någon tårta fin, jag har noll tålamod då det gäller tårtor :(  så jag är superglad att Julia tog sig an det, annars hade vi köpt förstås!

Jag hade bakat det som Melina och John ville ha,  vaniljbullar, kladdkakemuffins, kubbar och rutor :) 

Vi hade bakat alldeles för mycket, precis som det ju nästan allting blir :) 

Men ingen blev utan iallfall som tur är :) 

Det var många som ville vara med Alma. 

Här nedan är tårtbagaren/konditorn Julia, och på det andra kortet var det alla barn som fikade lite vid ett eget bord.

Här nedan lägger jag ut några bilder på oss alla :)

Marielle och Alma, sen fick hon vara lite med mig en stund :)

Hon gillar min joystick på rullstolen, så det gäller för mig att stänga av den innan, så vi inte skulle bli att köra rally där inne :)

Här nedan är det min systers dotter Amalia som har Alma :)

Melina visar upp en av väldigt många fina presenter.

Gert och Simon och hans Christina är också med.

Här nedan är Melinas vän Lovisa med sin lilla bebis <3

Och Melina får hålla lite <3

Så roligt att alla kom på Almas dop!!

Jätteroligt verkligen!

Min syster och hennes man och två döttrar, med respektive!

Så roligt att ni kunde få till det så ni kunde komma.

Alltså!?? Hur gick det till?? (kortet nedan)

Om inte, ja om jag inte tagit ett så dåligt kort, så hade det kunnat bli ett jättefint kort? 

haha så tokigt?? :) Sån otur jag hade :)

Här nedan har vi Simon och Christinas Max, han kommer från Rumänien. 

När dom kom hit hem till oss första gången så var han var väldigt osäker och rädd, men sen har det gått bättre och bättre, ja hur bra som helst :) 

Han är så fin och söt lilla Max :)

På morsdag så fick jag en jättegod bakelse (ja Gert fick en han med)

Jag fick också de finaste blommorna!!

Det var Melina som kikade förbi, Marielle var i Monaco för att kolla på Formel 1.

En dag var jag kallad till en sköterska för att kolla upp blodtrycket och ev ta lite prover.

Just då låg trycket bra, så vi behövde inte fundera på att justera mina mediciner.

Jag frågade henne hur svår hennes "maskin" där var? 

Nej den var jättelätt, man behövde bara trycka på mittenknappen, om man inte ville spara något värde förstås?

Jag hade kollat utbudet på datorn några månader innan, men det fanns så många olika så jag visste inte varken ut eller in :) 

Jag orkar inte med jobbiga instruktioner, jag vill bara att den fungerar.

Nu vet jag ju att det inte alltid är så som jag vill, men den här gången blev det superbra :)

Jag tog kort på den som hon hade (skulle aldrig komma ihåg annars) och beställde sen en precis likadan!

Marielle var vid mig en eftermiddag så då tog vi en promenad till lilla konsum. 

Mest för att få lite luft, men det var något jag behövde köpa (minnet är inte med mig vad det var jag behövde haha). Dom fick stå i skuggan och vänta på mig :)

Pistage glass!! 

Ja som jag gillar det, och särskilt nu då Sia har sina super goda pistage pinnglassar, smakar som om att det är jag som bestämt hur jag ville ha dom haha :) 

Jag upptäckte deras pinnar tidigt i våras, då när jag hyrde en loppishylla på ett loppis utanför Borlänge, där fanns dom i deras frysbox!!

Glassarna är mindre än en Magnum, men alldeles lagom stor och lyxig är den för mig!!

Jag minns så säkert när jag smakade pistageglass första gången, det var på Rhodos 1986, jag var 16 år :) Ända sedan dess så har det varit min glass liksom, såå god!!. 

Men tilläggas ska göras tycker jag, att det absolut inte är alla sorters/märkes pistageglass som är god, nej verkligen tyvärr inte. 

 

Jag hade kollat in där dom säljs, på Ica tex men inte hittat juste pistage så ofta. 

Jag frågade personalen på Ica i Ludvika om jag kunde få beställa en hel låda, och det fick jag!! 

Den kom efter bara några dagar, såå himla bra för mig! :

Sen efter att jag köpt en låda (24/låda) så kom en annan Ica affär med ett erbjudande, att köpa Sia glassar, det fanns bara två smaker om jag minns rätt.

Jag minns inte nu vad dom kostade, men kanske en halv/tredjedel mot vad jag köpt min första låda för. 

Man fick köpa max tre lådor, men Gert bokade två, så ni förstår ju att jag inte kommer ha slut på glass!!

Så himla jättegott!! 

Nu kan och behöver sommaren vara lång!, jag äter ju inte en glass om dagen liksom. 

Nej men en i veckan eller två kan jag nog få till haha :) 

Och så knackade det på dörren, och där stod dom, en stor och en liten söt påsk kärring!!

Min Marielle lånade med sig Alma in till mig och oss en stund, och Melina och John åkte för att handla lite under tiden :)

Det var länge sedan Marielle var liten/yngre och gjorde påsk kort, men det jag fick var ju jättefint!!

Det kom upp ett minne på facebook häromdagen, då när Molly och Polly försvunnit??

Massa känslor och undran vart dom tagit vägen har vi haft sedan det hände för flera år sedan??

Den svarta Molly var den som försvann först, och sen exakt en vecka efter så försvann Polly??

Ja vi trodde först när bara en var försvunnen, att hon hade krupit in och ner i en av gångarna dom grävt, att hon blivit hastigt sjuk och dött där, tänkte vi?? 

Sen försvann Polly som var beige/vit, exakt en vecka efter Molly??

Jag kom då på att ju Krille som jag känner igen, att han har en kamera som han använder i rör/avlopp? 

Jag slog honom en signal och han kom på nästan på direkten, vem vill väl inte leta efter kaniner liksom?? 

Han är toppenbra och snäll och hade aldrig letat kaniner någon gång!?? :) 

Han ville gärna hjälpa så vi slapp grunna på om dom kanske var där nere?

När Krille hade gått in med kamera i båda gångarna så visste vi att dom inte var i någon??

Vi fick lov fortsätta grunna på hur det blev med dom, och hoppas att om dom blivit tagna av en räv eller fågel att det gick snabbt. Vi tyckte så jättemycket om dom och ville att dom skulle ha det bra!

Efter att dom försvunnit så gjorde vi så att det var så säkert som vi bara kunde. 

Vi höjde staketet och satte nät både runt övre delen av staketet och sen som ett tak ovanpå. 

Nu skulle inget djur komma och ta sig in någon väg till våra nästa kaniner.

Runt omkring i deras hage, på utsidan liksom så "bankade" vi ner typ långa tältpinnar som skulle försvåra om någon skulle vilja gräva för att komma in. 

Inget av det vi gjorde den här gången blev så fint, nej blev inte snyggt alls. 

Vi valde säkerheten vilket vi ju trott att det varit innan också? 

Vet inte varför jag trodde att dom var säkra där i deras hage.

Sen lite senare så tog vi hand om Mimmi och Bruno från samma ställe där vi hade adopterat Molly och Polly. 

Mimmi och Bruno försvann inte vilket ju var så skönt, men dom dog en i taget och sen bestämde vi att göra lekstugan till en lekstuga igen :) 

Ett till minne på facebook som dök upp:)

För 13 år sedan så skulle jag handla på Willys i rullstol för första gången!

Jag fick då verkligen känna att jag var i vägen, mest hela tiden!!

Folk liksom hoppade över mig, sneddade över mina ben och hade kunnat hamna i mitt knä då dom hade så bråttom?? 

Ja just då så kändes det inge vidare, hur kan jag vara så i vägen tänkte jag förstås??

Men nu till nutid, nu så har det blivit annorlunda, nu fungerar det jättebra och jag behöver inte alls känna mig i vägen, nej alla är väldigt flyttbara och hjälpsamma!! 

Ja nu är det inte alla andra som ska behöva väja för mig, nej då minsann, jag flyttar mig minst lika många gånger som alla dom andra.

Jag behöver ofta hjälp i kylarna tex där dörrarna går utåt, hur ska jag då nå? 

Lika svårt för dom med rullatorer förstås, vi blir liksom inte att få plats, isåfall skulle glasdörrarna gå sönder, ja så skulle det lätt kunna bli.   

Nej Jag har och vill önska mig skjutdörrar överallt, då kan jag klara mig själv liksom!

Satt ute på altan häromdagen med en kopp kaffe och en tidning ute i solen, härligt!

Direkt jag satt mig där så började dom skrika, ja alltså fiskmåsarna!!

Kortet här nedan är det enda jag hittade på lite snabbt, men jag lägger med det här även fast jag inte tagit bort det svarta?? Jag erkänner på direkten, att jag inte vet hur man gör, så enkelt är det haha :)

Det kändes precis som att vara i Grebbestad, måsarna skriker, någon granne längre bort klipper gräset men det som saknas är lukten! Själva lukten/luften är inte densamma. Kan längta dit lite ibland.

Här nedan ser ni mig och Tina, ja vi förföljer nästan varandra kan vi tro :)

Jag träffade henne första gången då jag var på sjukhuset för att ta tag i allt som hörde min sjukdom till.

Hon har varit min sjuksköterska sedan dess, det börjar bli kanske 14 år sedan då.

Det är någon hos dom som blivit pensionär, någon har bytt jobb, men alla dom som jobbar där är suveräna!!.

Jag kan ringa dit om jag undrar något och jag får alltid ett bra bemötande och jag är så glad över dom alla.

Tina och jag, ja Gert har varit med han också, vi har stött på varandra lite varstans, ja som att vi har koll på varandra :)

En dag fick jag en kallelse till hudmottagningen, ja det var efter att min en doktor skickat en remiss dig.

Jag har nog skrivit om det förut, att jag har så mycket fläckar och utslag över hela ryggen, ja väldigt många på framsidan också :)

Den här gången var det som jag trodde två som skulle opereras bort, det visade sig då vi var där att det bara var en som behövde tas bort, en av flera hundra, ja jag tror inte att jag ljuger då faktiskt :) 

Han behövde inte skära bort den, nej han bedövade och sen "hyvlade" han för att till sist bränna.

Jag hade en jättebra doktor och jag blev inte alls orolig, lite spänd då det ju inte är så roligt att ligga där, men det gick hur bra som helst.

Det jag mest var orolig över var hur det skulle bli efteråt? 

Skulle det svida och strama länge? Det sved inte en dag ens kan jag säga!??.

Han skickade in den på analys, men jag har inget hört så den var nog en sån han trodde.

Någon slags cancer som inte bredde ut sig, men som kunde växa om den inte togs bort.

Nu är den borta iallafall så det känns riktigt bra.

Jag såg sidan på Instagram, så fina snickrade, ja vad ska jag kalla allt, ni får se nedan :)

När jag såg alla bilder, så blev jag lite sorgsen först då jag ju inte kan prata ihop mig med honom längre. 

Han finns inte mer, men jag skulle såå gärna önska och vilja, att han skulle fått må bra, att ha fått ha honom kvar.

Inte bara för all snickerihjälp förstås, nej för att få ha min pappa <3

Kan hända, att både han och jag skulle tyckt att det är lite extra extra allt på dom här bilderna :)

Vi skulle nog "skalat" av lite pappa och jag, gjort det enklare, men vilka tips liksom, jättefina bilder.

Jag ska snart bara rätta det sista för att sen lägga ut mitt inlägg.

Jag hoppas att du som läser har det bra.

Som ni nu läst om allt möjligt så förstår ni ju att jag har haft toppendagar.

Det är många saker som jag inte tar med nu, men antagligen gör i nästa.

Ja jag ska faktiskt försöka på riktigt nu, att ge mig ett lite lättare nästa inlägg genom att börja så fort jag kan, kanske alldeles snart.

Kram kram