Jag känner mig så fri!

Hej hej!

Jag vill börja med flera saker idag, men jag tar det viktigaste och det är att jag vill tacka.
Jag vill tacka just dig, tacka för att du läser det jag skriver. Jag vill också tacka er för kommentarer som ni skriver, om det jag skriver.
Jag blir så lycklig, och det är ibland vissa inlägg som läses runt tusen gånger på bara ett par timmar. Jätteroligt och jag kan inte riktigt förstå det, nej det är svårt för mig att ta in och att förstå.

Nu till det jag också ville skriva först om :)
Jag ville också börja med att skriva om det förra inlägget, ja att gå vidare.
Jag måste fortsätta på det liksom.
Jag har verkligen gått vidare, dessutom många gånger, och jag är lycklig och glad över det.
Det har verkligen varit till stor betydelse att jag kunnat gå vidare, att jag lämnat människor och händelser bakom mig, att jag gått vidare.
Att jag velat leva mitt liv, på mitt sätt och med barnen i fokus, ja jag klarade av alla jobbiga år och jag gick vidare.
Jag är rätt stolt över mig själv faktiskt.
Jag är också glad över att jag klarade av att bryta gamla grejer för att gå min egen väg.
Det var väldigt behövligt, och jag är glad och tacksam över det idag.

Nu då det varit så fint väder i flera dagar så har jag känt mig så fri, ja så otroligt lyckligt fri.
Jag har tagit rullstolen haha, den sitter jag ju i hela tiden. Jag har tagit den och farit ut för lite äventyr, bara att få åka ut och åka liksom kan ju vara ett äventyr för mig.

En dag for jag för att köpa en ram på Rusta.
På väg dit mötte jag Susanne som stannade till lite, och det var så härligt att få prata lite med henne. En härlig människa känner jag att hon är <3 Kram till dig om du läser :)

När jag varit till Rusta så fick jag lust för att köpa något gott kött på Coop som vi kunde äta på kvällen. Ja Coop ligger alldeles intill Rusta.
Jag hade madeira (vin) sedan sist jag gjorde sås kvar, så jag tänkte att jag skulle använda upp den.
Färska rödbetor, morötter och lök for in i ugnen med olivolja och flingsalt. Det var det vi åt till våra köttbitar. Det blev jättegott och Gert stekte köttet precis lagom.

Nu tillbaka, jag försvinner gärna iväg i tankarna märker jag då jag skriver.
På vägen hem från Coop så kom jag på att jag glömt creme fraiche till såsen, så jag skulle stanna till vid nästa affär.
Innan jag kom fram dit så kom Nui och Piyawan körandes i sin bil, och stannade till vid mig för lite prat.
Det tog en stund haha, men sen slutligen med allt inhandlat så for jag hemåt.

Det är så skönt att jag kan klara mig själv, ja förutom tex att nå rödbetorna som låg bakom en glasdörr och högst upp, tur att jag har mål i munnen och kan be om hjälp.
Det vore hemskt om jag inte tordes fråga människor om hjälp runtomkring mig, nej det skulle bli så jobbigt då.
Affärerna kan ju inte veta precis vad jag handlar så dom kan lägga det i min höjd, nej dom måste ju tänka på alla kunder dom har.
När jag är ute och åker så där så känner jag mig frisk och fri, fri att kunna vara som vanligt och kunna åka dit jag vill. Ja nu vet jag ju att det inte är så, att jag är frisk menar jag , men fri är jag iallafall.

För länge sedan 1981 faktiskt, då gjorde jag en liten present till min morfar, ja inte min riktiga morfar som nyligen dog, utan en annan morfar.
Ja min mormor gifte om sig, så jag har haft lyckan av att ha två morfrar.
Han ramade in sin present, och han har haft den tavlan i sitt kök tills han dog för några år sedan.
Jag fick tillbaka den av hans sambo för ganska länge sen, och sedan dess har den legat och väntat på en ny ram och en ny passpartou, ändå tills nu.
Jag ville byta ram och glas eftersom den luktade rök, ja jättemycket rök.
Det blev jättefint och det är så roligt att ha den kvar.

Jag har ramat in en bild på mig då jag var ett år som min morfar (min riktiga) alltid haft på sitt hallbord. Ja så länge jag kan minnas iallafall.
Lika med det, så ramade jag in den i en ny ram. Inte då för att det luktade rök alls, nej jag ville få till det bättre helt enkelt.
När jag skriver min riktiga morfar och så, så betyder det bara att han var min biologiska morfar.
Nu har jag ju haft två "riktiga" egentligen eftersom dom har varit så toppen bra båda två, men väldigt olika varandra.
Där jag satte upp bilden på mig så hade jag en annan tavla på mig och Gert. Den hade en brun ful ram som inte alls passade in, så jag bytte ut den också och med en passpartou jag hade redan.

Vilken skillnad! Jag är jättenöjd och nu blev liksom väggen ovanför byrån komplett, äntligen.
Ja vad många rader det blev om lite inramningar, men som alltid så är det orden som bara strömmar ur mitt huvud, det är liksom inte mitt fel!?
På bilden på min morfars hallbord så ser ni en gubbe till höger och en spis till vänster.
Dom grejerna ville jag också ha eftersom dom ju alltid stått där bredvid mig :)
Ja dom är inte bredvid mitt kort här hemma, men dom finns här hemma hos mig, lika som många fler saker jag har som jag fick efter min morfar, saker jag ville ha.

I Söndags så låg jag i solen mest hela dagen, vilken dag! Solen sken och höll sig varm, och det var härligt.

När jag skulle dricka lite ur mitt glas så låg det en fluga i drickan. Stackarn!
Jag tog upp den på mitt finger och tänkte se om den skulle leva, och det gjorde den.
Jag tog nog upp den i sista stund tror jag, då den var helt dygnblöt och still.
Den var ganska stilla först, och den satt på mitt finger en lång stund innan den började krypa.
Den kröp och satte sig på min tröja för att torka, nu hade den ju varit helt full med saft så jag vet inte hur kladdig den var, men jag kunde ju inte skölja av den liksom haha :)

Ja jag hör ju hur det låter, men den överlevde och jag tror att den är tacksam mot mig.
Jag blev glad i hjärtat, och säkert den också. Så glad då den kunde flyga iväg till slut, härligt.
Ja jag gillar djur som ni förstår, till och med en lite fluga då.

Nu tillbaka till det där med flugan. Jag har nog med mig det sen jag var liten.
Mamma och pappa dödade varenda en som kom in (tyckte jag då) , och jag var arg på dom för det.
Jag minns att jag samlade på döda flugor i min pigtittare, jag minns inte vart jag gjorde av dom sen? Jag hade bomull däri lådan så att dom skulle ligga mjukt.
Ja jag säger då det, och jag kommer ihåg det dessutom.
Jag har ett otroligt bra minne bakåt i tiden, för bra ibland faktiskt.
Nu lite mer flugprat. Jag är inte alltid så djurvänlig ska ni få höra.
Nu vet ju alla som brukar läsa det jag skriver att jag gillar spindlar lite mindre, ja dom gillar jag ju faktiskt inte alls. Jag vill inte ha spindlar inne, dom får verkligen inte bo här inne, nej inte ens hälsa på får dom. Nu till något taskigt, ja taskigt av mig.
Jag sätter fast remsor på fönstren på sommaren (kill it heter dom) dit flugor åker för att smaka av giftet, för att sedan dö.
Ja jag vill ju inte ha fulla huset med flugor och mitt sätt att döda är ju inte snällt alls.
Jag lockar dit dom kan man säga, och sen ramlar dom ner och snurrar några varv innan dom dör, elakt verkligen. Jag ville berätta det också så att ni förstår att jag inte vill ha dom inne, surrandes i öronen då jag vill sova, nej då gillar jag dom inge vidare.
Men trots det så är jag glad att den överlevde, den var nog vilse då den hamnade i mitt glas, tokigt.

Vi planerade lite jag och Gert häromkvällen på hur vi tänkt oss på baksidan. Gert kom på att vi kunde ha mina korgstolar som jag köpt, med en dyna i och en kabeltrumma till bord tyckte jag.
Vi hade redan en kabeltrumma, vi måste bara måla om den med rätt färg och så att det är utefärg så den stoppar för lite regn och blåst. Den kommer alltså inte var vit då den är klar :)

Dynorna jag hade liggandes sedan förut, köpte jag på Jysk en gång på rean som jag tänkte ha bak i bilen för att sitta på, passade perfekt.
Orange var färgen och jag tänkte först sy överdrag till dom, men nej. Dom duger bra som dom är och strunt i att det inte passar mot huset, det får skära sig lite.
Vi hade tänkt köpa några utemöbler där till baksidan, men nu hade vi dom redan!
Korgstolarna har jag köpt på köp och säljsidor, en i somras och en nu på vintern, och dom kommer att bli kanonbra där ute.
Åh vad det är roligt då vi hittar på lösningar som sen blir jättebra, ja vi är bra på det måste jag tycka.
Kortet jag visar nu är då det absolut inte klart än, nej lite färg på bordet och lite piff med annat, så blir det supermysigt. Bilder kommer så småningom.
Det kanske så mysigt att till och med jag kan provsitta framöver då vi är klara, härligt och mysigt att kunna sitta på fler ställen.

Jag skrev ju om att vi fick så mycket äppelkvistar i mitt förra inlägg. En dag fick jag ett meddelande från en vän till mig, och hon undrade om jag ville ha päronkvistar? Jag hade inte någon aning om vad kaninerna gillar, men så roligt för dom att få prova det också.

Jag for tillsammans med Maria för att hämta dom en dag i början av veckan.
Jättesnällt och vi provade direkt vi kom hem för att se om dom gillade det, och tyvärr så syns det inte hur glada dom är, men det var verkligen toppen gott.

Som ni ser på bilden ovan så är Polly en riktig soldyrkare, ja precis som hennes matte, ja jag då.
Hon har sån tur hon, hon har alltid kudden med sig, så hon kan vila huvudet på haha.
Molly, den svarta, hon gillar också solen, men inte alls lika som Polly, det märks tydligt.
Molly är den som varit sjuk, ja riktigt sjuk ett par gånger och jag har ett extra vakande öga på henne. Fy så hemskt om någon blir sjuk och dör, nej det måste och får dröja bestämmer jag.

Min massör Elin kom hem till mig i veckan och hon är bara så himla duktig och bra. Det gör ont, ja ibland riktigt ont, men det får det göra.
Jag vet att hon kan och jag är inte orolig över att något ska bli fel.
Jag fick besked förra veckan att jag inte kan få prova såna stövlar med luft i som rör sig, lite som massage. Nej såna fick man  bara prova om man var jättesvälld eller hade sår.
Ja jag får försöka kolla upp om det finns att köpa för mig, det vore så bra att få prova om det fungerar.
Min Elin hade med sig "koppor" som jag ska prova att använda.
Gert som har sin psoriasis artrit (ont i lederna ) har svårt att massera och klämma.
Med dom här kopporna så kan det bli bra för mig, och betydligt enklare för honom och hans onda händer.

Jag är övertygad om att det kommer att bli kanoners med dom. Nu då jag har lite felkänslor i kroppen så får vi köra med dom små, dom stora gör faktiskt lite ont, trots att det inte gör ont, nej det kan det egentligen inte göra.
Jag fick i flera storlekar så jag kan ju välja, och då tar jag dom mindre.

Igår så tog Marielle sig en promenad med hundarna för att hälsa på mig och oss lite.
Jag hade lagat kyckling lasagne som jag kunde bjuda på, jättegott blev det. Så mycket roligare att laga det jag inte brukar, att hitta på något nytt liksom.
Efter mat och lite kaffe så blev det hemgång för henne och hundarna igen :)

Jag slutar lika som jag började, med att tacka dig. Tack för att du läser det jag skriver.

Jag hoppas att du och ni har det bara bra.

Jag kommer att skriva snart igen då mitt nästa inlägg redan är på gång :)

Kram kram

Jag har gått vidare!

Hej hej!

Jag har haft en vecka som varit lite full med olika saker jag skulle göra. 

Min anslagstavla i hallen var ganska full, och jag tycker inte så mycket om det.

Tandläkaren och sjukgymnasten en dag, neurologen i Falun en dag. 

Dom andra dagarna så hade jag lite annat på schemat, och så förstås lite handling.

Nu har jag gjort allt jag skulle, och den här veckan som kommer ser ut att bli en lugnare och skönare vecka.

Veckan som varit har som jag skrev varit lite hektisk, men samtidigt jättebra.

När jag var till tandläkaren så fick jag en ny tandläkare, en ung tjej som verkligen var superbra. 

Jag är inte alls rädd för att gå till tandläkaren. 

Jag är inte rädd för bedövnings sprutorna man får där, nej inte alls faktiskt. 

(Till skillnad mot hur rädd jag är för andra sprutor.)

Jag tror mig veta varför jag inte är rädd, men jag vet inte om det kan bero på det.

När jag var liten och skulle dra ut två tänder så ville den ena inte gå ut, nej den gick av och dom fick gräva ur den, ja så kändes det.

Det gjorde jätteont trots många bedövningar. 

Min mamma var med och min syster, jag kanske har skrivit om det här för länge sen, jag vet inte.

Min syster var tre år yngre än mig, så då när min mamma nästan svimmat av och låg på soffan i väntrummet, så skulle hon gå in till mig. Hon ville inte vara där vid mig, för det blödde så mycket :) 

Jag bestämde mig redan då, trots att jag inte var så gammal att det aldrig kommer att bli värrä än det jag upplevt. Ja, faktiskt tänkte jag så, jag minns det tydligt.

Det har efter det aldrig blivit värre, så jag har haft rätt tanke med mig hela mitt liv.

Efter den gången då det var så hemskt, så fick min mamma inte följa mig mer. Det blev min pappa som följde mig dom gångerna efter det, innan jag kunde gå själv. 

Vilken start på min tandläkarerfarenhet, vilken tur att jag inte blev så rädd så jag inte tänkte gå till tandläkaren mer, det hade ju kunnat bli så. 

Jag är glad att det blev så som det blev, att jag inte blev rädd.

När jag var till neurologen en dag i veckan så skulle jag träffa min doktor som jag gör två gånger om året ungefär. Jag kan tycka att det är lite onödigt, men doktorn tycker att det är bra, och det får jag ju vara glad över förstås. 

Jag får ju min bromsmedicin två gånger om året, och det är innan dom gångerna som doktorn vill träffa mig. 

Jag har då gjort en röntgen och lämnat prover som dom behöver för att se om jag kan få medicin eller inte.

Då jag träffar min doktor så känner jag att jag kan prata på hur som helst, jag tänker inte ens på att han är doktor på något vis. 

Första gången jag träffade honom så satt jag och grät i en timme. 

Jag tyckte att mitt liv var slut, och jag var så rädd för att bli som ett kolli av sjukdomen. 

Han kunde förstås inte lova eller säga något alls om hur det skulle bli för just mig. Han visste ju lika lite som jag, och han hade inte en aning om hur min kropp kommer att fungera eller inte fungera framöver.

Ja efter det första mötet så har jag verkligen gått vidare, och nu tror jag att han blir glad av mig. 

Jag tror faktiskt att han är glad för min skull, för att jag mår så himla bra trots en hemsk diagnos till sjukdom. 

Jag är ju glad och lycklig, och det märks är jag säker på. Jag liksom sprudlar då jag träffar honom.

Jag har fortfarande ont i bäckenet och höften som jag haft i nästan ett år nu, doktorn hjälpte mig så att jag får göra en röntgen som jag inte gjort efter att jag fått ont.

Jag har gjort magnetkamera undersökning, men inte datortomografi, så nu ska det bli av.

Jätteskönt att få kolla ordentligt så jag kan vara lugn. Jättesnällt att han hjälper mig då det behövs.

Det finns ju olika sjukdomar som kan vara farliga, och jag vill vara säker på att jag inte har någon sån förstås.

Som jag skrivit förut så kan man ju bli att känna sig lugn i att man är sjuk, och liksom har fått sitt då. 

Nu är det ju inte så enkelt trots att man varit eller är sjuk, ja man är inte immun mot andra sjukdomar, man kan få vad som helst och det är lika bra att man är beredd liksom.

Nu vill jag verkligen få slippa fler sjukdomar, och att vara beredd på något annat kan ju tyckas knäppt, men jag är det iallfall. 

Jag kan lätt bli orolig över att jag ska få fler sjukdomar, men det beror ju på att jag fått flera stycken redan. Ja faktiskt redan, så himla gammal är jag ju inte än.

Min doktor pratar med mig som att jag är ganska ung tycker jag, så jag suger åt mig haha :)

Efter neurologen så for vi hemåt och stannade på China i Ludvika för lite lunch. Jättegott. 

Jag la mig till rätta för att få lite sol då vi kom hem efter att vi ätit gott.

Jag somnade ute i solen så då Gert kom hem så sov jag så där tungt,  ja så jag märkte inte ens att han kom hem.

Öppen mun och jag såg död ut, fy vad det är dumt och tokigt att det blir så där. 

Att inte kunna väcka mig och jag bara sover, som i en annan värld.

Jag vet inte och doktorn kan inte heller förklara varför jag blir som medvetslös ibland då jag sover. 

Vi har ju ingen aning om hur det är på natten, då är det ju ingen försöker väcka mig, men vem vet?

Jag har många gånger hamnat i sånt "koma" läge så jag brukar inte tordas somna på dagen, men som ibland, kan jag inte hålla mig vaken och då blir det oftast så.

När jag vaknar efter en sån "sovattack" så blir jag som åksjuk, jag blir att må illa och fy så drygt det känns. Jag känner mig helt väck och mår dåligt ett långt tag efter att jag vaknat, flera timmar ibland.

Rebecca tycker då jag ska sitta vid ytterdörren där det är vindstilla att det är lite otäckt. Det är inte så stor plats utanför ytterdörren där trappen finns för alla som kan gå.
Jag fällde ned min hiss platta för att inte känna att jag kan åka ner för trappen :)
Själva hissplattan är lite svajig, så hon tyckte att det var lite läskigt att stå där då hon skulle ta kort på mig, jag passade på att ta på henne också då :)

Jag har försökt att passa på att sola lite nu dom dagar det varit soligt ute. 

Det har varit jätteskön varm solvärme, tills jag lagt mig och blivit nedbäddad lite!? 

Solen har fortsatt att lysa, men framför solen har det kommit något som tar bort värmen, dis eller vad det kan kallas :) Ja jag förstår ingenting, den skojar nog med mig. Kallt blir det iallfall.

Jag ger inte upp så lätt, och i det här fallet kommer jag aldrig att ge upp, jag vill ha sol och värme.

Hur som helst, sol eller inte så har jag iallafall fått mycket luft varenda solig dag :)

Jag måste skriva lite om våran minsta kille här hemma.
Våran lilla Filip, ja egentligen är det ju Melinas, men lite min också :)
Han ska bo hos henne och Oscar på hösten och vintern, och sen bo hemma här hos oss på våren och sommaren. Nu kan han egentligen bo ute året om, men hon vill inte det nå gärna.

Våra tjejer som bor ute <3

Förra året så fick han flytta in med våra två tjejer där ute, och det fungerade bra trodde vi. Sedan en dag då vi skulle kamma honom så upptäckte vi ett stort sår på Filips mage. Det blev operation i Falun och sen en avgränsning där ute så att han fick vara ifred på sin sida.
Nu är det inte säkert att någon av tjejerna gjort honom illa, men för säkerhets skull så bestämde vi så. I år nu då det blir lite varmt så ska vi sätta upp avgränsningen igen så att han kan vara ute och springa, gräva och hoppa och ja helt enkelt få leva det bästa kaninlivet som går.

På tal om kaniner :)

Jag och Gert var ut och gick en sväng häromdagen. Vi gick förbi ett hus där dom hade en släpvagn full med äppelkvistar. Åh det skulle vi haft till kaninerna! - Vi ringer på sa jag.

Nja sa Gert, jag kan göra det imorgon, -nej vi gör det nu tyckte jag, och så blev det.

Dom skulle slänga allt på släpet så vi fick det gärna, dom var så snälla att dom körde hem det till oss redan nästa dag. Dom bor nära oss så dom behövde inte åka långt alls. 

Nu har kaninerna ett långt tag framöver. 

Jättesnällt av dom att köra det hem till oss och jag och vi är så tacksamma så. 

Gert har fått fixa till kvistar i en riktig hög idag, och inte så här som det ser ut på bilden  haha :)

Som nästan i varenda inlägg jag gjort och gör så kommer några matlagnings bilder. Lite enformigt :) Men jag lagar ju mat nästan varenda dag :)
Just den här dagen så blev det korvgryta med paprika och ris. Eftersom jag har spisen på samma ställe, så blir det ju kort i samma vinkel varje gång :)

Jag har en kaffebryggare, ja det har ju dom flesta :) Jag har en vit bryggare som blivit väldigt ful trots att den inte alls är gammal.

Mina assistenter är duktiga på att städa och göra fint men det har verkligen inte gått att göra rent den. Det sitter liksom fast av ångan som åker upp på den vita kanten.

Jag blev trött på att den är så ful så jag beställde en ny, en fin som det står mitt namn på. Ja en riktig Nina bryggare. Jag hoppas att kaffet blir gott och sen hoppas och tror jag inte att den någonsin kommer att bli så ful som den jag haft. 

Vi hämtade den på Konsum där man kan hämta paket och den var verkligen så fin som på bilden, nästan finare måste jag tycka.

Ja för mig är en kaffebryggare som en möbel, ja jag vill ha en fin sort.
Den jag haft nu köpte jag i ilfart då den vi hade innan gick sönder.
Jag fick bara ta en som jag tyckte var okej, och som fanns direkt.
Jag hade inte tid för att åka runt och titta på olika, eller beställa en. Nej vi var ju tvungna att ha en direkt, man vill ju inte vara utan kaffe i flera dagar.

Nu sitter jag här och skriver i min fåtölj medan det är hockey på TV. Jag är inte mycket till sällskap haha, nej jag är ju helt ointresserad av hockey, iallafall på TV.

När Gerts son Simon varit med och spelat, så har jag ju velat titta på honom, då är det skillnad.

I år har han inte varit med, så jag har inte varit och tittat en enda gång faktiskt. 

Nej jag är glad att jag kan få vara intresserad av det jag vill, lika som Gert får vara intresserad av det han vill. Vi två är verkligen ett bra team vi. 

Jag har det så himla bra, jag mår så toppen och är så lycklig så.

Jag hoppas att alla ni som läser också mår bra och har det bra.

Kram kram

Man väljer inte sin sjukdom

Det här är fina Tyke och fina Stina <3

Hej hej!
I mitt förra inlägg skrev jag ju om min kärleks attack, och ja,  jag får faktiskt attacker titt som tätt.
Jag kan få attacker både över kärlek till dom jag har runtomkring mig, men också till händelser, som häromdagen.
När jag kom ut på altanen så kände jag att jag ju är så lyckligt lottad, ja jag känner så ofta, men nu igen!
Tänk att jag har sån tur så att just jag kan lägga mig ute i solen, att jag får hjälp, och ja herregud vilken lycka jag känner.
Jag är nöjd och glad av ganska lite egentligen. Ja jag kräver inte mycket alls, jag njuter av det lilla.
Sol och kvittrande fåglar, ja det betyder glädje och lycka för mig.

Det var strålande sol den här dagen, ja iallafall tills jag kom ut för att sola.
Då jag lagt mig till rätta i solstolen och blivit inbäddad utav Maria, ja då kom molnen??
Många kyliga moln faktiskt.
Jag hade fått låna Gerts mobil för att kunna lyssna på musik, inte vilken som helst utan "Rag´n Bone Man".
Han sjunger så bra och har många fina låtar med jättebra texter tycker jag.
Jag har ju en egen mobil, men jag har "typ" inget batteri i den haha :)
Superdåligt batteri, så jag fick låna Gerts istället. Det var så mysigt med musik, och med sol hade det varit skönt också haha :)
Jag låg kvar och hoppades på mer sol, och visst dök den upp ibland, men bara för att stanna någon sekund. Lite taskigt kan jag tycka, men det var väl inte meningen att få just den dagen, frisk luft fick jag mycket av idag iallfall :) Jag får göra nya försök då solen kommer fram nästa gång :)

Jag skrev ju om i mitt förra inlägg att vi haft hand om Marielles hund Tyke i helgen, och det har gått riktigt bra.
Han har sovit bredvid mig på nätterna, och första natten sov varken han eller jag särskilt mycket:) Andra natten var riktigt bra, men den sista natten var absolut bäst.

När jag skulle lägga mig så la han sig över mina ben, lite för att liksom visa att jag var hans tror jag.
När jag klätt av mig så låg han bredvid mig under täcket lite då och då :)
Han låg nära och myste med mig lite mest hela natten (den sista natten).
Inte så konstigt kan tyckas, men för att vara Tyke så är det lite konstigt. Han är ingen "myshund" alls han, nej han har inte förstått det alls.
Men han myser förstås mer med sin matte och det är ju helt normalt det kan jag tycka.

I Söndags så kom hon och skulle hämta hem sin hund, och hade då redan hämtat Stina hos hennes husses syster. Jag hade inte träffat Stina på flera månader, så det var jätteroligt att få se henne lite.
Stina hade haft det jättemysigt där hon var, och vi har fått rå om Tyke vi.
Det blir för rörigt och jobbigt med båda tycker jag så det är därför vi haft bara en hund.
Tyke är inte så van med barn så Stina fick vara hos Daniels syster som har barn.

Jag har som vanligt lagat lite mat, och jag har haft dagarna fulla med ja pyssel och fix kan jag nog säga att jag kallar det. Det finns alltid lite att greja med här hemma hos mig.
Jag lagade köttfärs bullar inlindade i bacon med potatis mos till, jättegott blev det.
När man gör nya maträtter som jag ju börjat göra mer och mer, ja då vet man inte alls riktigt hur det blir då det är klart.
Men jag får chansa och se vad det blir, alla recept jag gått efter blir inte bra, och ibland är det ju jag som gör att det inte blir gott :)
Ja jag kan tex ha vissa maträtter i ugnen för länge, ja jag tror inte att det är klart då det står att det ska vara klart.
Nu har det visat sig att jag haft fel, haha, supertorr köttfärs limpa häromveckan :) Inte gott alls.

 

Det blev inget kort då det var färdigt, men jag lovar att det vart riktigt gott.

Det är iallafall roligt att börja tänka lite nytt och lite annorlunda. 

Nya kryddor och örter tex, ja det är roligt att testa, och det är så himla roligt att laga mat!

Nu har jag ju hjälp som tur är då jag ska laga mat, ja jag är lyckligt lottad jag.

Jag och Maria pratade lite om hur tokigt det är att mina "plack" (ärr) satt sig så tokigt, att dom inte valde huvudet istället liksom. 

Men när vi funderade högt om det så kom vi på att det kanske inte alls hade blivit bra det heller. 

Tur att jag valde det jag fick tänkte jag, men samtidigt kom jag ju på att jag inte alls valt haha, nej jag fick liksom ta det jag fick. 

Ja så är det ju för oss alls, man väljer inte sin sjukdom, man får snällt bara gilla läget och ta det som bjuds. Det låter dumt att skriva så, men ni som läser vad jag brukar skriva, ja ni vet ju att det är lite så jag tänker :)

Nu är just jag duktig på det, att bara gilla läget och ta det jag fått, men vad har jag att välja på egentligen? 

Nej hur jag än skulle göra så går inte sjukdomen att ta bort, den finns här i min kropp och det går inte att få bort den hur mycket jag eller någon annan vill. 

Nej jag har den bara, och jag i mitt fall har ju för länge sen accepterat att den är min, ja bara min.

Jag älskar mitt liv så det går ingen nöd på mig alls, nej jag mår bra och är nöjd med det jag kan, och jag kan!

Jag kan faktiskt göra det mesta, inte alls allt förstås, men jättemycket kan jag. 

Det är så jag och många fler borde tänka på, det man kan.

Att inte bara tänka på allt man inte kan göra längre, och visst finns det massor som man inte kan göra när man blir sjuk. Men det är minst lika många saker som man fortfarande kan trots sin sjukdom.

Ja livet är fantastiskt på många sätt.

Jag hör ju när jag skriver att det låter väldigt glatt och hurtigt det jag skriver. 

Jag kan förstå att alla inte alls orkar eller vill vara glad och hurtig så som jag låter och faktiskt är. 

Det jag tänker med mina inlägg är att någon kanske kan snappa upp något av det jag skriver, och någon kanske kan bli lite piggare och gladare. 

Att få bli lite positivare är en bra start på ett lite roligare liv. 

Att leva det liv vi lever är viktigt tycker jag. 

Att känna att allt är tråkigt och jobbigt, nej det känns inte som ett bra liv. 

Nu menar jag inte att jag kan rädda eller hjälpa alla som inte är så positiva, men kanske någon?! 

Det jag tänker lite är att en del kanske tänker att - hon (jag) som är så sjuk och sitter i rullstol, hon kan må så bra, då borde jag ju också kunna det. Ja ni förstår hur jag tänker lite.

Nu till en lite dryg grej som alltid faller ut att bli mitt jobb haha :) Men jag fixar det även fast jag inte gillar det.

Jag har tagit tag i en grej som är jobbig. 

Jag har ringt mitt telefonbolag för att kolla upp mitt abonnemang och vad jag kan göra för att få det billigare. Jag har fått betala alldeles för mycket och för länge. Inte deras fel, jag skulle ringt för länge sen. Jag har betalat mycket pengar för en platta som aldrig använts, onödiga pengar. 

Ja jag har aldrig startat den ens, men igår så.

Jag tror inte att jag kommer att använda den, nej kanske aldrig, men nu fungerar den och är på iallafall.

Han jag pratade med i telefonen undrade varför jag inte använt den? Ja du sa jag, jag är inte så modern helt enkelt haha :) 

Nej inge nytt här liksom, det tar tid för mig att acceptera nya maskiner, jag gillar inte att det inte fungerar som det alltid gjort. 

I Maj har jag iallafall betalat klart den, och sen blir det äntligen lite mindre på räkningen. 

Jag måste ju bara erkänna att jag hade noll koll helt enkelt, men det är tur att man kan ringa och fråga dom som har mer koll på min räkning än jag :)

Det känns som jag är otroligt lättlurad så att bli lurad till den här plattan, ja det kommer inte att hända med någonting. Jag kommer att säga Nej med stora bokstäver direkt haha :)

Idag har vi lagat mat, idag igen. Ja det är ju ett nödvändigt ont, nej då jag tycker att det är roligt men tråkigt att det aldrig tar slut. Man blir aldrig klar liksom, för nästa dag behöver man ju mat igen. 

( Lika som ned tvätten )

Nu brukar jag göra mat så det räcker ett par dagar, men det ska vara matlådor, och lite lunch för mig nästa dag. Trots att jag tycker att jag gör mycket mat så räcker det ju inte hur långt som helst.

Efter att vi lagat mat idag så solade jag ute på altan i en timme ungefär, och sen åt vi lunch för att jag efter det behövde till affären en sväng. (Solen var inte framme hela tiden idag heller )

Det var fortfarande jättefint väder efter att vi ätit,  förutom blåsten då, men med rätt kläder!

Jag åkte till stan en sväng och for in på Åhléns för att säga hej till Melina lite. Hon har både lärlingsplats där och jobbar lite extra då det behövs. 

Hon och hennes Oscar ska flytta till helgen, för första gången ska dom båda flytta hemifrån.

Jättekonstigt men härligt roligt för dom.

När jag for iväg så kände jag mig verkligen fri, det är en sån frihet för mig att kunna ge mig ut och bara åka, hur jag vill och vart jag vill.

Ja nu försöker jag ju följa trafikregler och så, så helt hur jag vill blir det ju inte.

Att få¨vara ute och åka, lyssna på fåglarna, få inspiration av allt jag ser till självaste livet. 

Det är härligt tycker jag, och jag vill ha många såna dagar.

När det är snö och is, ja då blir jag mest inne, svårt att köra rullstol ute på vintern, lätt att fastna.

Men nu så är det snart vår på riktigt, och jag njuter nog mest av alla jag :)

Nej nu måste jag slå i stoppet och börja fundera på lite rättning :)

Jag hoppas att alla har det bara bra.

Kram kram

Jag fick en attack!

Hej hej!

Jag har skrivit om det förut, men det var ett bra tag sedan så jag gör det igen.
Just nu efter en "attack" av kärlekskänslor, så behöver jag få skriva av mig och förklara hur det känns.
Jag får en sån stark känsla av lycka inuti mig, i magen och i hjärtat, och ja överallt.
Ett riktigt lyckorus, och jag känner mig så otroligt lycklig över mitt liv.
Den känslan jag får, ja den kan dyka upp när som helst. Nu som alldeles nyss när fåglarna kvittrar utanför mitt fönstret, ja då jag kände den, känslan! ( jag började skriva imorse )
Jag önskar att alla fick känna det som jag känner, jag känner inte den här starka känslan hela tiden, men den poppar upp när helst och jag är aldrig beredd då det händer.
Det är en stark känsla som är alldeles underbar.
Jag kan nästan bli att gråta just då jag känner den överväldigade känslan av kärlek.

Melina <3

En kväll förra helgen var vi förbi vid kiosken där Melina jobbar extra.
Jag ville passa på att köpa något av henne eftersom hon snart ska sluta.
Jag skrev för inte länge sen att hon fått jobb på Sibylla och hon var glad över det. Men nu ska hon bara jobba mars ut eftersom hon har fått ett annat jobb, ett jobb som hon hellre vill ha.
Jag gillar inte alls kioskmat, nej jag blev nog trött på den då jag jobbat i kiosker i min ungdom :)
Haha vad det lät underligt att säga att jag gjort det i min ungdom, jag börjar bli gammal nu snart lät det.

Melina har fått jobb på ett annat jobb, och det kommer att bli jätteroligt för henne är jag säker på. 

Hon har börjat lite smått redan nu, och fått ett vikariat från april och fram till hösten, jätteskönt.

Hon ska ju snart flytta hemifrån på riktigt nu också, så hon behöver få lite lön. Det kommer att bli så konstigt då hon flyttar, hon är ju den yngsta av våra barn.

Från att haft fyra hemmavarande barn till nu, snart ingen, det gick så fort liksom, vart tog åren vägen? 

Galet fort går tiden men jag är så lycklig och stolt över dom, ja över allihop förstås.

Jag har som ni ju vet "dille" på recept, och jag fortsätter med det vad det verkar.
Det dyker upp nya recept mest hela tiden, och jag skriver ut eller skriver av.
Maria sa häromdagen att det måste vara roligt för Gert att komma hem och det är nya maträtter mest varenda dag haha :)
Ja nu har det blivit mycket nytt, jag är liksom så less på allt jag gjort vecka ut och vecka in, nej jag måste hitta varianter och helt andra maträtter. Det är så tråkigt att äta det vi ätit massor av gånger förut.

Maria var den, den här dagen som fick plocka undan efter mig :) Jag är så glad att jag kan få hjälp så att jag kan göra allt det jag vill. Jag får bara hoppas att det blir god mat också då det är nya recept, men det ovan och nedan blev jättegott :)

En morgon vaknade jag av att jag var lite kissnödig, ja ni ser ju här nedan hur full min påse var.

Till er som inte vet så har jag en kateter, en suprapubiskateter.
Det är en kateter som går in utifrån magen och in i urinblåsan med en slang.
Ja det är enligt mig en bland världens bästa uppfinningar, ja för mig är det den bästa.
Jag älskar den, och den har gett mig mitt liv tillbaka.

Jag brukar ha en flaska i sängen att ta till när det behövs, men den här morgon stod flaskan på min byrå, jättenära men ack så långt bort.

En smockfull påse :)

Jag behövde ta medicin men ville först tömma så det fick plats lite mer kiss i påsen.

Jag hade ett glas som var tomt på mitt sängbord som jag fick ta till. En nödlösning :)
Jag tömde ett par deciliter i glaset och la på papper ovanpå så det inte skulle lukta :)

Så fort jag tömt ur lite så fylldes det på ganska direkt så när Maria kom på morgonen fick vi lov att tömma ur direkt :)

Glaset jag tömde kisset i slängde jag, så ni som läser vet.

I veckan så ville Maria att vi skulle fika lite. Maria och Rebecca köpte varsin bakelse, medan jag tog en av mina sockerfria kakor jag :) Inte alls synd om mig faktiskt, nej jag tycker att dom kakorna är riktigt goda.

Jag köpte en sån kaka på sjukhuset förut en dag och gillade den så mycket att jag tog och beställde en hel låda :) Ja då har jag ju liksom :)

Efter att vi fikat, så for vi ner i källaren en stund för lite "tippbrädeträning". Jag tog som vanligt hissen ner och då jag sitter i hissen så kör jag med en riktigt avslappnad stil haha :) Mina ben är så slappa, så det blir förstås en slapp stil därefter :)

Nu har jag skrivit så mycket så det är nog dax att börja rätta lite snart.

Som alltid då jag ska börja rätta så kommer jag på mer att skriva om :)

Vi har vårat lilla barnbarn här i några dagar, Tyke  som är en hund, en amstaff och han är 2,5 år.
Han ska få sova med mig några dagar och vara med mig och oss medan hans matte jobbar.
Det är ju som ni alla som läser det jag skriver lite jobbigt med alla hår som blir.
Jag älskar verkligen hunden, men inte alla hans hårstrån haha :)

En promenad med mig och Maria <3

Det är mysigt med honom och nu hade vi inte träffat honom på några veckor, ja det har faktiskt varit länge sedan sist. Han är så fin och han kommer sova bredvid mig och vakta mig lite. Och vänta! Gud så han väntar på Marielle hela tiden, lilla plutten.

Kommer matte snart?

Marielle <3

Ja Marielle har ju inte vanliga arbetstider, utan jobbat till mitt i natten. När hon slutar så sover ju jag sedan länge, och då är det lugnast om Tyke sover med mig så jag slipper bli väckt mitt i natten :)

Jag hoppas att alla har det bara bra förstås, och så skriver jag när jag skriver :)
Kram kram till er alla <3