tisdag 29 december 2015

Jag tog det säkra före det osäkra!

Jag på bion <3
Hej hej!
Jag hoppas att alla haft det lika bra som jag har haft det.
Just nu då jag skriver så lyssnar jag på en av dom allra bästa som finns, ja som sjunger menar jag, och det är Rasmus från Danmark. Jag kommer att skriva lite mer om honom lite längre ner.


Så fin fick jag utav Amalia och Jennifer <3
Marielle hade fixat detta till oss <3
Jag backar lite till julafton.
På julafton kom Marielle och Daniel med sina hundar Stina och Tyke.
Vi flyttade in Filip våran kanin till Melinas rum, ja hundarna skulle nog leka väl hårdhänt med honom och han skulle bli livrädd. 
Nej det vill vi inte riskera något, så han fick flytta ut från vardagsrummet.
Jättemysigt att ha dom här hela julen, jätteskönt.

Marielle, Melina och Oliwer <3
Simon, Gert och Daniel <3

På julafton så jobbade Marielle först innan dom åkte hit. 
Simon och Oliwer kom hit också och Melina var hemma från början hon.

Vi käkade en skinkmacka och fikade lite innan vi skulle öppna paket.
I år blev det inte så många paket, men paket blev det iallafall.

 
 
Jättemysigt att ha alla samlade tycker jag. 
Vi har sån tur jag och Gert, att vi får rå om våra barn lite.
Pojkarna har sedan dom varit små varit hos sin mamma på julaftons eftermiddagen, och hos oss på förmiddagen. 
Det har fungerat jättebra och alla har varit överens. 
Varför ändra på ett vinnande koncept? haha, eller hur man säger?

För mig och mina barn har det inte varit så enkelt. 
Nej det har berott på om jag sköter mig? Ja så har han sagt!? 
Om jag sköter mig så kanske jag skulle få hem barnen då vi bestämt. Fy säger jag bara.
Dom ville förstås umgås med sina kusiner och sin mormor och morfar, men fick lov att följa till deras pappas frus föräldrar. 
Ja herregud hur vi hade det, i många år. 

Där och då tänkte dom inte på vad barnen ville eller vad som var bäst för dom.
Dom hade båda två väldig otur då dom tänkte, eller så tänkte dom inte på annat än att förstöra för Nina.
Jävlas med mig var en stor del i deras liv. Men nu är det slut på det och varit i flera år. 

Jag tänkte på barnen medan dom tänkte på att förstöra för mig? 
Det var barnen som blev drabbade, men dom förstod inte det, ja det var många år. 
Man fick ont i magen och mest i hjärtat. Så hemskt var det!

Nu är tjejerna så stora och jag har ensam vårdnad över Melina som inte fyllt 18 år än.
Underbara har dom åren varit sedan jag fick ensam vårdnad, jag och vi alla har inte behövt gruva oss för någonting. Helt underbart!!  

När kommer husse och matte?
Jag väntar också <3

Vi hade en mysig julhelg, vi såg inte till Melina så mycket då hon var med sin Oscar. 
Det gör förstås ingenting alls, nej hon är stor och får göra som hon vill. 
Inga måsten alls att vara här, nej absolut inte. Hon var här på julafton så alla våra barn kunde ses, för det ville hon ju förstås <3
Jag vill aldrig att våra barn ska känna att dom är tvungna att komma till jul, ja inte till något alls faktiskt. 
Nej vi vill gärna ha dom här, men det är inte alls viktigt just för att det är jul.
Jätteroligt att alla fyra är här samtidigt förstås, det händer ju liksom nästan aldrig.. 
Min Melina ville åka upp till moster och sina kusiner en stund, och självklart kan hon det. 
Vi är välkomna dit vi andra med om vi vill, men vi vill inte.
Nej vi vill ha en lugn jul med bara vi. Inga tider att passa och inget ställande, nej vi är vi och vi vill vara hemma bara.
Våran julklapp från min mamma :)
Julhelgen är för barnen och nu då våra alla barn blivit stora och vuxna så betyder den inte alls så mycket som förr.
Visst vill jag göra fint och ordna, men inte alls som förut.
Nu har det blivit väldigt avskalat om man får kalla det så. Inte massor av tomtar överallt, nej inte många har jag kvar.
Jag gav bort många till "Lions" här i Ludvika som dom skulle sälja på loppis i gallerian, och det kändes jättebra. Att bara slänga känns inte roligt.
Jag sparade bara dom jag verkligen ville ha kvar, och det var inte fler än tio ungefär.
Nej inga fula har jag kvar, då menar jag tex någon med en pipa eller fula ansikten. 
Ja vilken tomte röker liksom?
Nej jag är glad över dom jag sparat.

I förrgår åkte Marielle och Daniel hem eftersom hon skulle jobba igår. 



Jag och Gert hade bokat plats på "China"restaurangen häromdagen,  och sen hade jag bokat bio halv sju. 
Jättegod mat, jag tog friterad kyckling med sötsur sås. Det allra godaste som finns enligt mig.
Gert han tar olika varje gång, han chansar och törs det. För mig är det viktigt att få god mat då jag ändå går ut på restaurang, så jag tar det säkra före det osäkra.
Feg, ja kanske det, men vad gör väl det? Jag blir ju nöjd iallafall och det är ju jag som ska äta :)


Rasmus Seebach
När jag nyss skulle förhandsgranska det jag skrivit så blev det tok igen! 
Ni får stå ut med att det är vitt bakom varje rad en stund, varken jag eller Melina kan få till det. 
Nej vi vet inte hur man gör :)

Nu till något helt annat.
I sommar ska vi åka till Köpenhamn!
Rasmus!
Äntligen ska jag få åka och titta på Rasmus! Köpenhamn "here we come"!.

Någon gång i mitt liv sa jag för några år sedan, fem år sedan kanske. 
Någon gång vill jag kunna åka till Danmark. 
Och nu har jag bokat!
Engelska tryckte jag in att jag ville boka på, men det slutade i svenska och danska haha :)

Det gick bra och bokningen stämde då jag tittade på biljetterna i mailet. 
Jag har lite mer förberedelser att fixa innan vi åker, men det viktigaste är ju att jag ska få se och framför allt höra på Rasmus. Det blir härligt roligt. 
När vi ändå är i Köpenhamn så ska vi bo över en extra natt, ja att bara strosa runt där ska bli härligt.
Jag har varit i Köpenhamn en gång förut, med Marielle i magen. Länge sedan. 
Vi bodde då i Malmö och åkte flygbåt över till Köpenhamn. 
Den här gången blir det så otroligt roligt att få vara i Köpenhamn några dagar :)

Min favorit tapet som tyvärr utgått :( 
Nu till något helt annat igen.
Jag har blivit att tänka på att jag ser ganska ofta på facebook uppdateringar att man har influensa, migrän och vinterkräksjukan mm.
Jag vet inte vad alla ni som läser tycker men för mig är det totalt omöjligt att lägga ut inlägg på min facebook sida om jag har något av dom jag räknade upp.

Jag har migrän ibland och jag lovar att jag inte vill se åt en telefon då. 
Om jag har influensa så finns inte en chans att jag skulle kunna skriva ett enda ord på datorn.
Jag har haft det en gång för många år sedan och jag var då sjuk, jättesjuk.
Vinterkräksjukan vet jag inget om, jag kan bara inte förstå hur man vet det efter att ha kräkts en gång? Lite knepigt det där.
Ja allt är knepigt med såna uppdateringar tycker jag.
Om man istället skrev att jag har legat med en migrän eller influensa så är det ju skillnad.
Jag är ganska säker på att man faktiskt inte orkar eller kan om man har något av det.
Nej då behöver man ju bara all energi till att bli friskare.

Nu har jag kanske trampat på ömma tår, men jag står för det jag tycker och tror.
Det kan ju hända förstås att man har "lite" influensa, eller "lite" migrän? 
Inget jag vet och inget jag drabbats av. 
När man skriver migrän från hell eller liknande kommentarer, ja då undrar jag.
Ni får tycka vad ni vill förstås, och så tycker jag som jag gör:)

En retro köksvåg som jag köpt :)
Gert fixar upphängningen <3

Såhär blev det :)
Ja ovanför ser ni en gammal våg, ja inte så jättegammal, men den är orange.
Ja jag tyckte att den såg ut som en riktig Nina våg, så jag köpte den.
Gert var så snäll så han började på en gång att ordna så den gick att få upp där jag bestämt mig för.
Jättebra fynd och köp tycker jag, men rätt ful är den ju, ja det ser jag.
Men fin ändå och passar mig och mitt kök perfekt :)
Nu ska jag försöka rätta och fixa till, sen skriver jag snart igen :)
Jag hoppas att alla haft en fin julhelg och snart är det nyår och helg igen.
Melina är ledig från skolan och Gert är lite ledig från jobbet. Kanoners!


Kram kram










lördag 26 december 2015

En kamp!

Hej hej!

Ja ni om ni visste hur mycket jag vill skriva om.
Ja det ploppar upp något nytt flera gånger om dagen.
Jag måste skriva upp dom i mina anteckningar i mobilen, och en del tror jag att jag ska komma ihåg bara för att dom är så bra. Ja eller hur?
Jag borde veta att det inte går. Jag borde lärt mig det:)
Mina tankar och funderingar under en dag gör faktiskt att jag inte kommer ihåg så mycket extra.
Nej så är det faktiskt.

Jag har läst igenom i fass om alla mina mediciner som jag tar. Det är inte så rolig läsning egentligen, förutom att jag ju blivit bättre i kroppen iallafall.
Jag minns väldigt dåligt, och den biverkningen finns med på flera av mina sorter.
Och så fisningarna nu igen, ja jag återkommer med det ganska ofta.
Jag kan verkligen inte vänja mig med att jag fiser. Jag är förskonad, eller rättare sagt alla runtomkring mig är förskonade då dom inte luktar. Jo ibland gör dom ju det, men väldigt väldigt sällan.
Muntorrhet, ja det står det på flera av medicinerna jag äter också. <och så trötthet, det står också på flera av mina sorter.

Jag pratade med min gynekolog i Falun på kvinnokliniken för några veckor sedan, och fick hjälp av henne. Hon skulle ringt den 25 augusti, ja jag kommer ihåg det då det ju är min födelsedag.
Hon ringde inte då hon hade så mycket så hon inte hann.
Nu äntligen fick jag prata med henne.
Jag ville prova någon annan medicin mot min överaktiva urinblåsa, eller komplettera den medicinen jag redan hade.
Hon tyckte att jag skulle byta medicin för att prova, och redan nu efter bara några veckor känner jag skillnad.
Jag är inte alls lika muntorr och gissa hur skönt det känns. Muntorr är jag fortfarande, men den medicinen jag fick byta ut, var nog den som var värst.
Den som inte haft det kan inte förstå. Nej man liksom smackar och det är så konstig känsla. 
Jag hade förberett mig för att ha det så i livet framöver, men nu ser jag ju en ljusning.
Jag märker också skillnad på min överaktiva blåsa, den känns inte av alls mycket nu, men det är ingen ide att ropa hel förrän man vet på riktigt.
Två månader trodde hon innan man kunde veta.

Det fanns fler mediciner om inte den här skulle hjälpa, och till och med plåster att sätta på.
Jag jag känner mig hoppfull som bara den.
Underbart om jag kunde få ordning på blåsan så den inte spasmar sig så mycket, livet blir ju så mycket enklare då liksom.
Och vem vill inte ha det enkelt? 
Jag vill iallafall!!
Ja jag tycker inget är speciellt enkelt nu för tiden, så nog vore det bra om iallafall det här kunde fungera.
Vissa mediciner jag äter mot spastisiteten tex, så ger den spastisitet som biverkan?
Ja hur ska man tänka då?
Kan mina alla spasmer bero på medicinen eller beror det på något annat?
Jag och alla vet ju att det finns biverkningar av alla mediciner man tar, och vissa får inga alls.
Men varför skulle jag ha det så enkelt? :) Haha :)
Nej jag är van, jag får alltid, eller nästan alltid något, och det har nog faktiskt varit så så länge jag kan minnas.
Det är bara att ta det och kämpa på.

Ja kämpa på, det är jag van att få göra, och jag gör det förstås!
Det finns inget att välja på alls.
Nej hela livet är ju en kamp, mer eller mindre.
Det är ju inte så att jag får kämpa varje dag, eller jo det får jag ju då jag tänker efter.
Men då är det ju att komma upp, duscha, orka med det jag vill få gjort, och lägga mig igen och ja kämpa gör jag.
Men det är ju ändå en positiv kamp.
Jag behöver absolut inte kämpa på med hur jag mår eller hur människor är runtomkring mig tex.
Nej den kampen vill jag inte slösa bort min energi på.

Nej jag försöker vara så glad och positiv som jag bara kan, och jag kan!
Ja jag har valt den vägen, och jag har inte lust eller tid för att hamna i svackor som gör att jag måste kämpa mig upp igen.
Jag har varit där nere, ja självklart har jag det, men jag gjorde klart då.
Ja jag gjorde klart att jag inte ville hamna där igen, nej inte för allt i världen.
Nej jag vill må bra, så bra det bara går.

Idag blev det ett kort inlägg.
Jag skulle egentligen bara skriva några rader av det jag kom på just då, men det blev några fler än några tror jag.
Jag hoppas att alla har det bra förstås.
Nästa gång vill jag skriva om allt jag inte hunnit med att berätta om.
Kram kram



fredag 25 december 2015

Vad mer kan jag begära ?

Frusen yuogurt, choklad och jordgubbar :)
Hej hej!
Jag har haft många toppendagar här hemma sedan jag låg på sjukhus.
Jag har visserligen fått tillbaka min urinvägs infektion och fått börja med medicin igen, men nu får jag hålla mig så pass frisk så jag kan vara kvar hemma.
Jag har bestämt mig för det, hur roligt är det att ligga på sjukhuset liksom. Urtråkigt!
Det känns verkligen som att man blir ännu sjukare än vad man är då man ligger på sjukhus. Nej jag vill verkligen undvika det.

Då jag låg på sjukhus och hade svårt att vakna, ja då gjorde det mig orolig.
Ja jag kanske fick ångest av all oro tror jag. Jag vet inte riktigt, då jag aldrig haft så förut vad jag vet.
Efter att jag fått hjälp att rätta till medicin doserna så fick jag jättesvårt att somna på kvällen, jag tordes nog inte somna ifall jag inte skulle vakna.
Min känsla och dåliga sömn resulterade i att jag fick prova en sovtablett.
Första natten med den tabletten gick sådär. Jag kan tillägga att jag aldrig tagit en sån någonsin.

Kvällen efteråt så tog jag en annan sorts tablett, som jag gillade bättre.
Ingen man blir beroende av, men just det är jag inte så rädd för faktiskt.
Nej om det är en medicin som jag behöver så behöver jag ju den, och då spelar det ju ingen roll alls om jag blir beroende eller inte.
Nej jag har sovit så mycket bättre nu i några nätter, bättre än jag gjort på 22 år.
Ja sedan jag fick min Marielle så har jag varit lättväckt. Onormalt lättväckt kan jag säga.
Jag har aldrig sovit en hel natt, inte ens flera timmar i sträck. Nej jag vaknar av allt.
Jag tänker fortsätta med min tablett så länge jag känner att jag behöver den.
vem vet, kanske resten av mitt liv.
Nu då jag äter penicillin igen så mår jag inge vidare alls faktiskt.
Nej jag känner mig lite sjuk och mår illa. Inte hela dagarna men någon timmer efter att jag tagit tabletten.
Min kvällstablett tar jag precis innan jag ska sova så jag kan sova bort den känslan.
Jag har nog alltid varit lite eller mycket känslig för mediciner så jag blir inte så förvånad egentligen. Men bra onödigt är det iallafall tycker jag :)

Vädret ute är tråkigt nu då det är jul, men underbart är det för mig.
Det går inte att köra rullstol ute i snön, helt omöjligt.
Nu har jag ju min stora rullstol som jag kan ta, men med den kan jag inte åka iväg i bilen, och inte åka runt inne på en affär som jag brukar vilja ibland.
Jag gillar verkligen vintern egentligen, ja det gör och gjorde jag.
Men nu i mitt läge så vore jag ganska super nöjd om det inte kom någon snö alls.
Ego känsla, ja det är det, men sann.



Vi skulle spela bingolott jag och Melina kvällen före julafton, men det gick inte alls.
Vi var så trötta så trötta.
Klockan tio blev det läggdags för mig iallafall, och tills dess var det ingen vinst.
Jag får rätta någon dag på datorns så får vi se. Jag får hålla tummarna.



Jag blev intervjuad för ganska länge sedan, nu är reportaget om mig klart och det blev riktigt bra.
Jag gjorde några ändringar i texten innan dom publicerade den, och jag är så nöjd.
Roligt verkligen och jag hoppas att många får veta att man kan får hjälp.
Om någon är sugen att läsa så gå in på svancare.com så finns reportage om både mig och flera andra där.



Dagen före julafton lagade jag och en av mina nya vikarier Otilia mat.
Ja laxpaj och köttfärspaj blev det.
Har inte smakat, men goda såg dom ut.
Efter att vi fixat det och Otilia skulle åka hem så tog Gert över köket. Ja så kan man säga.

Han fixade Jansson, köttfärs biffar och julskinkan som skulle griljeras.
Superskönt att vara klar med alla förberedelser dagen innan julafton.

Jag och Melina skulle egentligen åka till Örebro för att shoppa loss lite innan julafton.
Vi skulle hämtat upp Marielle och så skulle vi tagit oss en "vi tjejer" tur i Örebro.

Det blev inte så eftersom jag kände att jag inte orkar sitta still i rullstolen så många timmar än.
Min kropp har inte riktigt återhämtat sig om man säger så.



Våran lilla Filip fick få flytta lite, han bor i vardagsrummet egentligen, men Marielle och Daniel skulle komma med hundarna på julafton.
Filip fick flytta in i Melinas rum så vi kan stänga och låsa, så vi är säkra. Jätteviktigt att Filip får vara instängd och i lugn och ro.

Det blir mysigt att få rå om Noraborna lite.
Det är bara stråna och allt dregglet som jag inte gillar.
Men men jag vänjer mig efter någon dag hoppas jag.


Den här fina dosetten hittade jag på apoteket då jag skulle köpa en, jag köpte den direkt.
Jag har haft en röd förut, men jag orkade inte leta reda på vart den var, så jag köpte en ny.
Jag har så många tabletter varje dag tre gånger om dagen, så jag kände att det vore skönt att bara ladda den en gång i veckan. Och nu då jag testat är det superskönt!
Slippa ha koll varenda dag hur mycket jag ska ta. Jättebra!

Shoppingbrudarna <3
På söndag kommer Rebecca och hennes härliga familj hem, jag har längtat må ni tro.
Alice har fyllt år och just då var jag sjuk så jag glömde skicka ett meddelande till henne och säga grattis. Det kommer bli skönt då dom är hemma igen.
Två veckor går fort, faktiskt jättefort. Men även fast jag längtat efter dom så är jag så glad för att dom for iväg. Dom har säkert haft underbara dagar <3

Alice och Elsa badar <3

Jag glömde att skriva sist jag skrev, om vårat goda julbord som vi var på. 
Vi var bjudna av Libra i år igen. ( mitt assistentbolag )

Jättegod mat var det och när vi ätit och minglat runt lite så åkte vi hemåt 




Jag och Gert blev lite "läskiga"på kortet :)


Nu till något helt annat.
Jag och Gert pratade om hur det är, ja själva livet liksom.
Han tänker inte så mycket på att jag är sjuk, förutom om någon frågar.
Då säger han att jag egentligen inte är sjuk, men att jag är det ändå. Haha :)
Hur ska folk tolka det? :)

Jag funderade lite och konstaterade lite över hur det är, och att på en vecka så kanske jag 95 procent av tiden inte tänker på att jag är sjuk.

Dom andra fem procenten är jag lite frustrerad, funderar på vilken väg som har minst höga trottoarkanter. vart jag inte kan ta mig in då det är trappsteg osv.

Jag har det bästa livet! Ja precis nu!
Förut för länge sen så hade jag inget vidare bra liv, nej det var ett pytonliv. Men nu!

Gert tycker väl att jag kanske inte har så hundra bra nu då jag är lite sjuk, men jo det har jag!
Jag har ju bara haft en för jäkla otur.
Att mina små och enda plack (ärr) satt sig så tokigt, ja dom frågade inte mig alls utan bestämde sig alldeles själva :)
Taskigt ja visst, men vilken tur att jag mår toppen iallafall, och att jag är lycklig trots alla motgångar.

Men vad är väl allt egentligen.
Jag har världens finaste bästaste barn, en underbar man och hans barn.
Mina assistenter som finns för mig och som är mina allra bästa vänner. Jag lever!
Ja vad mer kan man begära?
Jo då visst vill jag kunna bestämma mig för ett par nya ben, eller varför inte en ny kropp, ja iallafall halva :)
Så enkelt är inte livet, men önskar och hoppas gör jag lite grann, men bara lite. Jag hoppas lite grann, men tror inte det kan bli verklighet, nej faktiskt så tror jag inte det.
Loppet är liksom kört om man säger så.
Jag kände det på mig ganska direkt. Att det skulle vara så som det blev.
Jag försökte streta emot, för jag tänkte inte sitta i en rullstol, jag kämpade som en tok för jag tänkte inte bli förflyttad med hjälp av lyft.
Ja hörrni, vad Nina har stretat emot, kämpat för allt jag var värd.
Jag ville inte sluta stå eller gå, nej jag tänkte inte ge upp.
Men till slut fick Nina lov att göra det, jag fick ge upp och inse att jag inte orkade mer.

Från den dagen jag gav upp så har jag haft ett så mycket enklare och bättre liv.
Jag slipper slösa energin jag har kvar på onödiga grejer som att försöka resa mig.

Nej sedan den dagen då jag bestämde, förlikade mig med mig själv, så jag jag mått toppen.
Det där med procent jag skrev om nyss vet jag ju inte riktigt om det stämmer, men mest för att ni ska förstå hur och vilken skillnad det är.
När jag ville skiljas från min förra man, mina barns pappa så fick jag höra hur mycket procent som var mitt fel och jag lovar att det var ganska många :)
Jag minns det inte nu men har det uppskrivet på ett ställe dit jag inte når just nu.
Ja då när han räknat ut hur många procent som var mitt fel så var han helt allvarlig, han var helt säker på sin sak!
Haha :) Jag säger då det.
I mina procent som jag skrev om så är det ju förstås cirka, och inte alls allvarligt på något vis, nej det var bara så ni skulle förstå skillnaden :)

Jag började skriva för några dagar sedan, men orkade inte bli klar.
Men nu känner jag att jag börjar bli det för idag.
Jag är liksom redan i nästa inlägg, ja jag har redan i huvudet börjar spåna lite om det.

Kram kram och jag hoppas att ni har en fin jul och nyårs helg.


måndag 21 december 2015

Mina "ben" kom åkande med Gert!


Hej hej!
Ja hörrni vilken tid det tog att skriva igen, nästan två veckor sedan sist tror jag.
Jag kände sist då jag skrev att jag var på gång igen.
Jag hade och har så jättemycket som jag vill skriva om.
Ja jättemycket verkligen.
Det händer saker varenda dag och då nu efter två veckor så kan ni ju förstå!
Jag har ju som jag skrivit förut haft svårt att vakna ibland, Ja ganska många gånger som vi vetat om. På kvällen och natten vet vi ju inte hur lätt väckt jag varit då ju alla sover samtidigt som jag.

Ja hur som helst så har jag nu den här gången det hände inte vaknat på nästan tre timmar.
Marielle och hundarna hade kommit , Stina hade hoppat på mig, och jag bara sov.
Ja när jag vaknade så kände jag mig risigare än någonsin. Otäckt kändes det så Gert fick ringa en ambulans.
Falu sjukhus blev det, ja i fem dagar blev jag kvar.
Jag var mer eller mindre medvetslös till och från dom första dygnen, men sen blev det lite bättre. Lite stabilare.

Prover togs, många gånger. Jag fick röntga huvudet eftersom jag kände att det var något som var fel där inne.
Det kändes som att något rann där inne. Jag såg graffitti målningar på väggar och tak, och ja jag hörde röster som pratade med mig i huvudet.
Läskigt kändes det och jag mådde inte alls bra. Nej fy då.
Näradödenupplevelse, ja jag tror faktiskt det kändes lite så, eller mycket.
Men nu vill jag aldrig bli så igen, nej aldrig någonsin! Så mindre med medicin och mycket vätska under dagarna, ja jag behöver ju inte ens gå och kissa jag som har min suprapubiskateter.
Lyxigt faktiskt!
Jag hade haft urinvägs infektion alldeles innan, och åt klart av min kur då jag låg inlagd.


Gert var så snäll så han kom till sjukhuset med min rullstol efter ett par dagar.
Gissa hur glad jag kände mig då mina "ben" kom till mitt rum. Underbart härlig känsla var det!
Att ha den stående bredvid mig, ja det betydde mycket.
Han kom till sjukhuset i Falun med min rullstol, ja han satt i och körde.
Då han åkte in på sjukhuset och tog sig till den avdelningen som jag låg på, så förstod han hur det kunde kännas.
Ja hur det kan kännas. Han satt i rullstol och folk tittade på honom!
Han hade lust att säga att jag är inte sjuk till alla som tittade, men lät bli.
Jätteskönt att han provade den varianten, ja nu finns inga fler egentligen, det är helt omöjligt att gå bredvid min rulle och styra. Det allra enklaste är att sitta i.

Alla människor borde få åka runt i en rullstol, en kvart räcker tror jag, ja jag skulle tro det.
En kvart som kan förändra attityd och ändra på mycket.
Mycket mer förståelse för oss i rullstol och ja jag tror att många kanske till och med skulle bli lite imponerade av oss i rullstolar. Ja för att vi är ganska duktiga tycker jag.
Ja nu är jag ju inte duktig jämt, nej verkligen inte alltid.
Ni skulle se  hur det ser ut här hemma haha :)
Lite "shabby chick" kan man ju säga kanske. Lite nött och skavt och ja vissa saker har fått sig en bula till och med. Diskmaskinen tex haha, ja den har liksom varit ivägen ibland, ja ibland flera gånger :)

Nu imorgon har jag varit hemma en vecka och det är så skönt att få vara hemma.
Jag har varit febrig och inte mått riktigt hundra då sedan jag kom hem. Jag lämnade prov idag, och visst har jag urinvägs infektion igen!?.
Hur kan det vara möjligt?

Varit utan medicin i nio dagar nu tror jag, och inte blivit frisk.
Doktorn har skrivit ut recept men jag måste ringa Falun imorgon för att få hjälp om och hur jag ska ta medicinen.
Jag får ta reda på imorgon vad och hur jag ska göra med eventuellt mer medicin nu igen.
Ingen idé att oroa sig utan vi tar en dag i taget :)

Ja är det inte det ena så är det det andra.
Nu till varför jag blev så sjuk så sjuk.
Dom vet egentligen inte då alla prover såg bra ut, men antagligen berodde det på en av mina mediciner som jag ätit ganska länge av, men antagligen för hög dos. Nu har jag minskat den.
Det kan också berott på urinvägs infektionen, ja jag vet inte.
Uttorkad var jag också, jag fick många påsar med dropp.
Hur kan man bli det kan man undra? Ja det undrade och gör jag än. Men egentligen förstår jag att jag blivit det då jag nästan aldrig är törstig.
Nu då jag  varit hemma lite så tänker jag på det, att jag måste dricka.
Ja dricka lite, ofta, vi får helt enkelt ta dricka pauser här hemma så vi alla dricker mer.
Svårt, ja faktiskt supersvårt.

Dagen efter att jag kom hem så fick jag ringa till 112 då Gert hade såna smärtor i magen och sidan.
Ambulans personalen kom och dom tog med Gert till Falun.
Ja då om någon gång känner jag mig sjuk. Ja totalt sjuk!
Jag kan inte bara slänga mig i bilen med honom, nej jag sitter liksom fast i min rullstol.
Jag var inte så pigg heller så jag orkade sitta i rullstolen så länge, nej jag var för dålig för att åka med färdtjänsten till Falun.
Gert fick lov att klara sig utan mig, vilket han ju gjorde.
Njursten var det han hade.
Han hade ofantligt ont i somras då han var till London med sin bror, men då gick det till slut över.
Usch, den smärtan man såg att han fick lov att genomlida, ja den vill man aldrig uppleva, det kan jag lova. Fy vad vidrigt jobbigt det är att vara bredvid, och man inte kan göra något alls.
Stackars stackars Gert <3

Innan jag blev sjuk så var vi till Libra i Falun, ja mitt assistentbolag för att prova kläder (arbetskläder) en dag. Jättefina kläder, och jag beställde jag med :)
Jag hade med en liten julklapp till dom anställda där, dom fick varsina vetekuddar som vi här hemma har gjort.

Vårat namn är Renima (rebecca nina maria), och jag hade beställt små lappar som vi sydde fast.
Jätteroligt verkligen. ( Vi har en låtsasfirma haha )



Vi har många fler på gång, men då jag blev sjuk och Rebecca som är den som syr åkt till Teneriffa, så väntar vi tills hon kommer hem igen.
Så snart är det fler som blir klara.

 

Vad gör man utan vetekudden? Ja jag har ingen aning, mer än att jag skulle frysa ihjäl.
Ja jag använder min eller ibland mina varje dag. Ja faktiskt varenda dag.
Jätteskönt att värma på en och bara känna vad underbart det är för axlarna, fötterna händerna eller vart man vill eller behöver den.

När jag har känt mig extra ruggig och kall så har jag haft mina handskar på mig med värmeslingor i, gudomliga!


Jag klappar på Filip lite :)
En viktig sak är att man har en liten kopp eller skål med vatten samtidigt då kudden är i micron.
Om man inte gör det så kan den brinna upp, ja jag kan intyga att det kan hända, så stoppa i en kopp med lite vatten.
Viktigt!!




Vi käkade på regementet efteråt och sen for vi hemåt igen. Jättelätt för mig att komma in och ja hela Falun känns väldigt handikapps anpassat faktiskt. Jag har inte alls varit överallt i Falun, men ute på gatorna känns det riktigt bra.
Jag får åka dit någon gång för att åka på stan lite, där kan det ju var lite värrä, jag vet inte alls hur det är där.
Ingemar i mitten :)
För ett par veckor sedan så var Gert på teater i Fagersta.
Jag följde med jag med, men jag kan inte komma in på teatern då det är massor av trappsteg dit upp. Jag får nöja mig med att säga hej till några skådisar efteråt, och för att få höra hur duktiga dom varit allihop.
Ingemar såg då jag kom åkande så han ropade- HEJ NINA!!
Ja våra kära vänner i Fagersta är så underbara, man får så mycket kärlek!
Medan jag åkte runt lite så funderade jag om jag skulle åka till självaste stan lite, och det gjorde jag.
Ja det kändes sådär. Intersport där jag jobbade förut finns kvar, fast då jag åkte dit så var affärerna stängda, så jag kunde inte åka in.

 

Färgaffären i källaren där jag också jobbade lite, den finns inte kvar.
Pickabo affären fanns inte mer, trasiga fönster vittnar om att det är öde där.
Ja lite sorgsamt faktiskt, men men.
Ja nu har jag skrivit på som jag brukar, men jag bestämmer mig för att sluta för idag nu.

Jag har så mycket jag vill skriva om nu, ja idag faktiskt, men det går inte.
Nej jag måste hejda mig lite så det inte bara blir tokrörigt.

Jag och Maria har gjort paket idag, ja det blir ju en del fast vi inte ska ha så många paket säger vi. Eller rättare sagt jag!
Jag kan inte låta bli att fixa paket, jag älskar att ge bort, bland det bästa jag vet.
Även fast vi ska ge barnen pengar så vill jag ju att dom ska öppna några paket iallfall :)
Problemet ligger hos mig, ja helt hos mig.


Jag hoppas att ni alla har det bra.

Kram kram till er alla <3