Jag börjar med det här inlägget nu precis efter att jag lagt ut det senaste.
Jag har ju så mycket som bubblar upp, så mycket som behöver komma ut på papperet liksom, ja det känns lite så.
Var beredd på att det blir ett långt inlägg.
Det kommer bli lite i dagboksform det här inlägget så jag skriver i nu form eftersom det är det varje dag som jag skriver, det är ju liksom idag då :)
Ikväll så var det fotboll på Tv, ja vilken skräll haha :)
Fotbolls VM, det är liksom något det!! :)
Efter fotbollen kollade vi på något program om Norrköpings fängelse, och efter det var vi så trötta att vi behövde borsta tänderna och lägga oss.
När jag borstat klart så hade jag Tv:n på fortfarande, och då blev det Elton John.
( då hade jag piggnat till lite )
En av dom bästa låtarna hördes precis då vi lyft mig från fåtöljen för att åka in i sovrummet.
Gert fick lov att stanna upp framför Tv:n så jag kunde lyssna och se en kort stund.
OJOJOJ vad himla bra han är, fortfarande måste jag säga och tycka
Jag bestämde att jag skulle titta i efterhand på det programmet, att jag ville se det då jag är piggare än jag var idag.
Trots att jag hängde där framför Tv:n en stund så fiste jag inte, haha :)
Ja det där med fisandet kan gå mig på nerverna. SKIT TRÅKIGT. men vad ska jag göra??
Så fort jag hänger i lyft skynket så brukar jag fisa, och det är inte det roligaste man kan vara med om kan jag lova haha :) Men jag får lov att skratta åt eländet, ja vad ska man göra ??
Idag har jag gjort rabarberpajer av mina egna rabarber.
Maria tog in alla igår och fixade till i påsar som sen fick flytta in i frysen.
Pajerna blev jättegoda, jag brukar strö på lite kanel, ett tips till dig som vill testa något nytt :)
Jättegott och så smuldeg ovanpå som jag gör i matberedaren, så mumsigt.
När pajerna var klara så lagade jag potatis och lövbiff gratäng med lök och paprika.
Jag trodde det var Marias recept, men hon sa att det var mitt haha :)
Hon kommer ihåg bättre hur jag gjort sist, så det är därför jag trott det är hennes.
(Jag har det nog bland alla andra mat recept skulle jag tro.)
Maten blev jättebra, och nu har vi mycket vi kan få i oss över helgen.
Imorgon ska vi försöka grilla lite, men annars blir det rester. Så skönt att slippa laga mat vareviga dag.
Lilla, eller nja, ja men han är liten fortfarande känner jag, Tyke menar jag.
Han har sovit här hos mig en natt och innan dess hos Maria.
Marielle har ju varit i Stockholm på kurs, så då löste vi det så :).
Stina och Billie har varit på ett annat ställe dom.
En dag då Gert och Simon kom hem från sina jobb så satte jag dom i arbete nästan direkt.
En av två buskar klarade vintern på framsidan och den som överlevde behövde flyttas på.
Jag har en lite plan hur jag vill få till det då det är klart.
Jag och Maria ska klura till det nu över helgen.
Ja att det är midsommarhelg betyder inte något alls för oss.
När barnen var små tyckte jag annorlunda, ja då ville jag ju åka iväg så vi kunde dansa runt stången och så där :) Många många gånger var vi i i Grebbestad och firade midsommar. Det var samma farbror som spelade dragspel och någon sjöng, det lät inte bra :)
Men där var vi väldigt många midsommaraftnar. Lotterier och dans och fika, och nära våran stuga låg firandet, lite mysigt var det ju trots allt :)
Nu är tjejerna stora, och ringdans var aldrig deras favorit, nej inte fast dom var små.
Det var nog mer då jag var liten, att jag ville dansa, och så trodde jag att mina tjejer skulle vilja det?? haha :) Nej dom hade inte ärvt det alls.
I min familj då jag växte upp så var det folkdans och gammelgården som var självklar, ja det fanns ingen vilja att göra annat än att dansa.
Många i min ålder var ju också med, många, ja nästan alla i min klass tex. Nej det var en självklarhet då.
En eftermiddag så kom Oliwer och hälsade på med en påse bullar. Ja det blev en mysig fikastund och så roligt att brorsorna fick en stund med varann, och med sin pappa. Härligt.
Jag och Maria åkte färdtjänst en dag till Falun och då fick jag agera kartbok, ja en levande kartbok :)
Hemifrån till bibblan (biblioteket), för att hämta en dam, och sen vidare till damens adress.
Jag bytte kateter på gyn för sista gången, ja om det fungerar bra med "palliativa teamet" så kommer jag inte att åka till Falun mer, nej då blir jag hellre hemma.
Min en tant Inger som jag har och har haft i flera år, hon ska gå i pension om ett år ungefär.
Jag hade tänkt ha henne kvar så länge som det gick, men det känns skönare att kunna vara hemma i min egna säng och få hjälp. Att då det krånglar kunna ringa oavsett tid och dag, frihet!!
Ja jag är så glad för att dom vill hjälpa mig, jag har nyligen skrivit om det här i min blogg, så det blir lite eko eko.
Min sköterska som jag haft fick en liten present av mig och hon blev så glad.
Jag hade skrivit ett kort där jag lite kort förklarade vad hon betytt under åren.
Hon fick ett arrangemang som Maria hjälpt mig med, med taklökar :) Jättefint men jag glömde ta kort.
Jag har ju aldrig vant mig vid det här med kateterbytet, nej jag kommer nog aldrig att göra det ens.
Nej men med henne som varit lugn och bra så har det trots allt känts bra.
Att slippa ha olika personer varje gång känns inge roligt alls, så jag har haft tur som fått ha henne varje gång.
Hon blev alldels rörd, och jag med, sorgsamt kändes det faktiskt.
Min Inger liksom. Ja ja nu är det ju så här det blir, men jag tycker det känns sorgligt så även om det blir bättre för mig nu, så känns det sådär.
På väg från Falun så åkte vi färdtjänst igen. Vi släppte vi av en man i Ludvika på ett ställe och sen därifrån guidade jag chauffören hem hit. Fy vad han inte var en bra chaufför, nej fy då.
Han var inte trevlig någonstans och jag tyckte synd om farbrorn som satt fram, och så var jag glad att jag hade Maria med mig där bak :) Tur jag inte åker så ofta, och om det händer fler gånger så måste jag ju ringa och tala om hur det varit. Annars så kan dom ju inte veta eller förbättra för dom som åker.
Nu till min träning, ja jag håller i och har gjort sedan dag ett.
Jag kämpar på nästan varenda dag, Det är ju inte så att jag längtar in dit, nej det kan jag inte påstå att jag gör. Jag skulle gärna strunta i det, flera dagar i veckan, men nej minsann, jag tänker inte sluta, nej aldrig. Min kropp och jag behöver träningen, jag behöver få känna mig stark och bra i kroppen. Ja iallafall så bra som det går :)
Häromdagen så hade Gert "taggat mig" på datorn om en kanin som var nio år, och som levde med sin fru på sex år. Dom behövde flytta hem till sitt för eviga hem.
Jag hade sett den "annonsen" kvällen innan och tänkt berätta för Gert och visa honom då han kom hem från jobbet dagen efter, så jag höll med om att dom skulle kunna få bo här.
Det är ett ställe som omplacerar smådjur, och som man får adoptera dom från.
Våran Molly och Polly adopterade vi från samma ställe för några år sedan.
Jag ringde till stället först men fick inget svar, och sen så skrev jag till dom att vi skulle kanske vilja ha dom.
Hon ringde upp mig då hon slutat på sitt jobb och så bestämde vi att vi skulle kaninsäkra först innan vi ta hem dom hit. ( så ingen räv kan komma in igen)
Ja tänk att vi ska bli två till igen i våran familj.
Bruno och Mimmi heter dom :)
Det var ungefär ett år sedan Molly och Polly försvann, en efter en. Jag tror faktiskt att vi haft sorg över dom ända sedan dess, och säkert längre framöver. Dom var så underbart härliga.
Det ska bli så roligt, och det känns så skönt att kunna göra en god gärning samtidigt.
Att vi ska ta hand om dom här två "pensionärs kaninerna" :).
Lite byggnationer blir det nu en vecka framåt kanske, men sen så.
När vi var ute häromdagen och killarna (Gert och Simon) fick flytta busken, så gjorde jag något så tokigt, men den skulle ju aktat sig.
Jag vet inte ens hur jag kunde se att den var skadad, men det gjorde jag.
Jag hade kört på en mask, ja en vanlig daggmask, men ändå.
Ni vet ju alla att jag inte alls tänker så om spindlar, men jag är en djurvän egentligen, ja det är jag faktiskt.
När jag var liten, och ja lite större, och gick till och från bussen då det regnade. Då räddade jag många maskar.
Ja jättemånga var det som låg i vattenpölar, eller var runtomkring på grusvägen.
Jag flyttade på dom in i skogen så ingen bil skulle köra på dom :)
Ja faktiskt så var jag så då, ganska bra egenskap eller vana kanske det heter :)
Inte bara maskar jag värnade om lite extra, det var flugor också.
Mina föräldrar slog ihjäl flugor, och jag tyckte det var hemskt taskigt.
Jag tog hand om dom som var döda, ja inte alla förstås.
Jag la dom på bomull i min pigtittare som jag hade i mitt rum.
Min pigtittare fick agera lite som en begravnings kyrkogård :)
Jag kan säga att jag aldrig slagit ihjäl en enda fluga, nej jag tror verkligen inte att jag gjort det.
Nu gillar jag inte att ha en fluga i sovrummet på morgonen som vaknat till liv, nej fy vad jag inte gillar det, men jag slår inte hjäl dom.
Jag ska dock erkänna att jag har klistrat fast remsor i några fönster, och dom remsorna heter "kill it"!
Dit dras flugor av alla de slag, för att sen dö då äter av det goda som finns där.
Inte schysst alls, så jag är inte lika snäll som då, men vill helst inte döda, även fast det ju är det jag gör??
Ojoj nu har jag skrivit på hur länge som helst och klockan är ett på natten :)
Ibland har jag sån tur, ja ibland har jag tur och ser precis det jag vill ha och köpa.
Det här bordet, som en pigtittare, hittade jag på en köp och säljsida på facebook.
Jag slog till direkt!!
Jag var först, och jag fick köpa det. Jag har nästan alltid en plan och bilder i huvudet på det jag köpt, så som jag tänkt att det skulle bli så, och även i det här fallet.
Nere i vårat gästrum ska det här få stå, inte just nu då Simon bor där, men sen.
Det kommer att vara och göra sig perfekt där.
Vi åkte utanför Falun för att hämta det, och jag tyckte att det vare finare i verkligheten än på bild. Sånt lyckat köp!!
Ja det är egentligen lite knepigt, jag var ju så nöjd över hur det blev där i gästrummet, men ändå vill jag förbättra och göra mer?? Jaja det blir ju finare än det är nu, men kan behöva ändra lite på den vägg som bordet ska stå mot. Flytta på lite tavlor, och då blir det hål haha :) Ja kort kommer nog så småningom :)
Nu över helgen som varit så har Maria hjälpt mig med mina rabatter som får en massa ogräs :)
Ja vad trodde jag liksom??
Nu är det fint på både fram och baksidan efter hennes händer som levt rövare haha :) Nej då inte alls, men jättefint blev det :)
På självaste midsommarafton var det fotboll, ja ni som läst vad jag skrivit under årens lopp vet ju att jag är måttligt intresserad av fotboll, ja till och med fast det är VM.
På förmiddagen och dagen så grejade Maria ute i rabatten på framsidan.
Mycket att ta bort och rensa bort.
Det blev jättebra till slut och det är så himla roligt. Dom växer så det knakar, ja allihop faktiskt. Några fler än andra. Några växter som blivit för mycket fick byta ställe. Gert hjälpte oss då att gräva så Maria slipper det. Vi möblerade om kan man säga :)
Gert skulle titta på en match och jag kände att om jag sätter mig jag med, så somnar jag.
Jag tog beslutet att åka ut och åka, jag tänkte ta mig en tur till Ica.
Jag klädde på mig och visste efter dagen ute med Maria att det var riktigt "ruggigt".
Tjock både jacka och tröja under, så for jag iväg.
När jag kom till Skyttegatan, (nästan framme, fem tio minuter kvar bara )så började regnet, och det blev mer och mer. Jag hade min "regncape" i ryggsäcken, men den hängde ju där bak.
Jag hade tur så det var några människor ute på en gård jag strax var framme vid.
Jag frågade om någon kunde hjälpa mig att ta fram regnkappan, och självklart.
Jag fick hjälp att ta fram den och sa att jag skulle kunna fixa till den själv haha, ja eller hur??
Det blåste mycket och spöregnade just då. En av kvinnorna där kom till mig och hjälpte mig iallafall haha :) Envisa jag fick ge mig. Tacksam över hjälpen jag fick.
Luvan åkte på och jag knöt ihop den. Efter en kort stund så slutade det regna och jag tog av luvan, men inte capen.
När jag kom bakom sporthallen, nära Ica så började det regna igen, vad typiskt!!
Mina ben var kalla och blöta kände jag, ja jag kände lite:)?.
Jag stannade till och tänkte knyta ihop luvan igen, men hittade inte snörena??
Då kom en kille springande på väg någonstans, men han stannade till och frågade om jag behövde hjälp?? En utländsk kille som pratade riktigt bra svenska.
Underbaraste snällaste pojk/kille liksom!!
Han hjälpte mig att knyta, en rosett till och med gjorde han.
Han försäkrade sig att det skulle gå bra för mig innan han sprang vidare dit han skulle.
Åh vad jag skulle vilja träffa honom igen för att tala om igen att jag är så tacksam, och att han var så snäll. En bra person, verkligen.
När jag väl kom till Ica så tog jag av luvan igen haha :) Mycket på och av, och det blev det på vägen hem också.
På Ica så skulle jag köpa rengöringstabletter till tvättmaskinen och diskmaskinen.
Jag blev stående med en flaska först, och sen en annan förpackning för att läsa instruktionerna.
Då kom en kvinna för att fråga om jag behövde hjälp att nå något??
Jag hade stått still där en stund så jag kan förstå varför hon undrade.
Jag förklarade att jag hade fullt sjå att läsa på förpackningarna, så det var därför jag stod still där så länge haha :)
Ja på den här turen idag så mötte jag flera människor som ville hjälpa till, och som hade medmänsklighet, ja verkligen.
Jag känner sån kärlek till människor som inte är ego, att det finns såna oego människor runtomkring oss.
Tänk om alla kunde se och förstå det. Om alla kunde vara lite ödmjuka, lite snälla!!
Jag har ju alltid sagt att det men ger får man tillbaka, och i det här fallet så var det verkligen så.
Nu visste förstås inte den här killen tex att jag är snäll och tycker om alla oavsett vart man kommer ifrån. Han hade ingen aning, och ändå var han en underbart omtänksam kille.
Jag skulle uppskatta att han var runt 20 år, men kan ha varit yngre eller äldre haha :)
Ja med andra ord så har jag ingen aning.
Jag skulle gärna vilja förklara och tacka igen för att han tog sig tiden trots att han blev alldeles blöt. Att han får se att vi svenskar kan vara bra och snälla, att vi bryr oss och vill alla väl.
Han hjälpte mig och fick en glad tacksam snäll människa tillbaka, härligt att få vara med om såna här saker och händelser.
Rörd, ja jag blir rörd över snälla människor, som ställer upp och vill hjälpa.
Jag åkte hem och var alldeles kall om händerna, trots vantar.
Ja vantarna var blöta så det är ju inte konstigt att jag vart kall.
När jag kom hem så satte Gert mig i fåtöljen med värmefilt och vete kudde :) Sockorna åkte på också då Gert kände att jag var kall om fötterna.
När jag senare kollade min mobil, så hade jag fått meddelande av min gamla kompis från förr, Jessica!!.
Jag räknade ut att det var ungeför sjutton år sedan vi sågs, och lika länge sen vi pratade i telefonen :)
Vi har "tjattat" lite ibland på datorn och facebook, men senaste vi gjorde det var i februari 2017.
Ja kontakten har ju inte varit på topp, men vi vet att vi finns för varann iallafall fast vi kommit ifrån varann.
Hon hade skrivit att hon ville jag skulle ringa om jag hade tid och lust och så hennes telefonnummer.
Jag ringde förstås, och vilken känsla att få höra en röst, en röst som i mitt fall var lite annorlunda, ja hon har ju bott i Stockholm i massor av år. I Hennes fall så lät jag nog på pricken som förut :)
Härligt verkligen.
Vi bestämde att hon skulle komma hit och hälsa på lite imorgon, det kommer att bli en toppen eftermiddag och kväll.
Kort och redogörelse kommer efter imorgon, och var beredd, bered er på många rader :)
Jätte roligt ska det verkligen bli.
Jessica och jag kommer att få en toppen stund är jag säker på.
Ja en toppeneftermiddag och kväll hade jag och det var jätteroligt!!
Jättemycket hade vi att berätta, och alla minnen som dök upp.
Ja det jag inte kom ihåg så gjorde hon det och tvärtom. Vi har faktiskt riktigt bra minne måste jag säga. I vissa fall, ja killar vi träffade förr i tiden kom jag bäst ihåg, jag var bäst på att komma ihåg vad dom hette iallafall :) Ja tänk vad himla mycket vi gått igenom tillsammans då vi var unga.
Otroligt roliga år, men samtidigt jobbiga kan jag nog tycka.
Jag minns ju då jag läste några sidor ur min dagbok sedan dess, ja jag blev ju alldeles andfådd, så stressat allt var.
Ena dagen var jag så kär i någon och efter två dager eller kanske en vecka så var det någon annan?
Jag kan tänka mig att jag sårat några stycken, ja det gjorde jag nog även fast det förstås inte var min mening.
Nej jag betedde mig nog inte bra alltid, nej, och om någon läser det här som jag varit dum emot, så ber jag om ursäkt nu, ja det gör jag av hela mitt hjärta.
Jag vet några som jag inte skriver ut namn på nu haha :), nej men förlåt vill jag säga.
Jessica och jag var ju på disco, ja det har jag skrivit om förut, att det fanns discon här på den tiden. Nu finns inget disco alls?? Hur kan det ens vara möjligt?
När slutade folk att vilja röra sig och träffa andra?
Jag förstår inte, men är glad över det också.
Att jag fanns på den tiden, att det var det sättet och stället man hade för att träffa vänner och eventuellt en blivande pojkvän:)
Ja så roligt vi hade det, och vad glad jag är att jag gjorde allt jag gjorde då.
Att jag är klar med det för länge sen.
Det är absolut inget jag saknar nu, nej fy så jobbigt. Jag tycker det är så synd att det inte finns ett enda ställe dit alla kan komma vare sig man vill dansa eller ej. Att hänga i baren, ja det kunde man ju också göra. Nej det är lite sorgligt faktiskt, att inte alla får den chansen.
Men nu vet ju inte ungdomarna något annat än det som är nu, så dom lider ju inte av det, men nej jag tycker det är sorgligt iallafall.
Jag vet ju att det finns ställen man kan hänga i baren på, det finns, men inte ett stort ställe där man kan göra allt. Både dansa och hänga och skratta och prata förstås :)
Sista dansen, vem minns inte sista dansen??
Då kvällen var snart slut och man visste att det var tryckare på slutet så önskade man ju att bli uppbjuden av någon som man tyckte om.
Jag tycker mig minnas att jag ju också bjöd upp, och att jag ibland inte hann fram till den jag ville dansa med :) Det brukade vara två tryckare i slutet, ja herregud så jag minns det.
Lady in red tex, den minns jag, och vissa låtar minns jag vilken jag dansade med, det är nog inte så normalt haha :)
Jag är glad över min ungdomstid och att jag och Jessica gjorde och var på det vi var på.
Vi hade roligt och mådde bra, ja det tror jag att vi gjorde, vi hade bara lite högt tempo kanske..
Jag behövde ta mina kvällstabletter då hon var här, och efter att jag tagit en så sa hon,
- Nu kan du ta tabletter :)
Va??, vad menade hon nu haha :)
Jag hade inte kunnat svälja tabletter, hon hade försökt hjälpa mig och lära mig hur man skulle göra. Men lik sjutton så var tabletten kvar i munnen då jag svalt klart, haha:)
Haha jag som trodde jag kom ihåg allt, nej men nästan iallafall haha :)
Jag kan ta tabletter nu, men jag tar alltid bara en och en även fast jag ska ta många ibland :) Det kan bero på det då kanske, att jag inte kunde förut :)??
När kvällen led sig mot sitt slut så kom hennes pappa Göran för att hämta hem henne till Grängesberg där hon varit över helgen.
Jag har inte sett honom på massor av år, så det var roligt och han var sig lik :) Han hade förnyat sig med lite skägg bara :)
Nu måste jag nog ge mig med skrivandet och börja rätta lite.
Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra.
Kram kram till dig och er alla.
