Längtar!

Hej hej!
Ja nu skriver jag igen eftersom jag känner att jag ligger lite efter. 
Jag har så mycket jag vill skriva om, och det kommer ju nytt varenda dag :) 
Nu måste jag ju inte skriva om allt som händer här hemma, men det blir lite som en dagbok det här skrivandet för mig.

Han brer ut sig ganska mycket :)

I helgen var vi lite Tyke vakt, och han har fått sova bredvid mig :)
Han är egentligen ingen myshund alls, men han vill iallafall ligga nära mig och det tycker jag är lite mysigt faktiskt. 
Det blåste jättemycket ute så han hörde ljud han inte var van vid och sprang till dörren och skällde. 
Första natten kom Marielle och hämtade honom efter sitt jobb mitt i natten, eftersom jag och Gert skulle åka bort på Lördagen på dagen. 
Den andra natten sov vi hela natten både Tyke och jag, bara någon skällning och ut i hallen för att kolla läget. Han är så duktig så tycker jag.

Förra veckan var det jag som fick lyxen att gå till Sanna, den här veckan var det Marias tur.
Jättefint blev det, och en ny Maria, som fått sig lite tid för sig själv.
Ja nu var ju jag med också haha :)

När vi lämnade in våran bil i Borlänge för lite fix, så hade vi lite tid på oss innan färdtjänst bilen skulle komma, och vad passade väl bäst då?
Ja just den här dagen var ju inte vädret det bästa, men det gick ju alldeles utmärkt, och jag fuskade!
Ja, två kulor pistage!!
Jag kan lova att jag njöt fast det blåste kallt som tusan ute, det spelade ingen som helst roll :)

Jag har faktiskt lovat mig själv att om det finns pistage, ja då får jag köpa en glass.
Det brukar inte finnas så ofta. så vem vet, det kanske blir väldigt sällan, eller så blir det så att det finns på någon kiosk häromkring, ja då köper ju jag.
Förra året fanns det på en kiosk i stan, så jag håller tummarna.
Den glassen jag köpte i Söndags, ja det var nog den godaste pistagen jag ätit faktiskt, eller så var det länge sen jag åt något så gott. Spelar ingen roll alls, det var kanon gott.

Ja eftersom vi lämnade in bilen i Söndags så har det fått bli lite färdtjänst för mig och oss.

Jag har fått träffa på både duktiga och mindre duktiga chaufförer kan jag väl säga.

Eftersom jag behöver en ramp eller en lyft där bak på bilen, så har ju det varierat kan jag säga.

En kille som kört mig två gånger den här veckan, har inte haft koll på sin lyft där bak på bilen. 

Han visste nog faktiskt inte alls hur man skulle trycka.

Herregud så ryckigt och konstigt det blev. Jag valde att åka av medans han fick testa sig fram innan jag körde på igen, mitt förslag :)

Rebecca stod bredvid och höll på att skrika, men såg hur cool jag såg ut haha :) 

Ja hon sa faktiskt att jag såg cool ut, så var hon tyst. 

Hon undrade om det ofta brukar vara så? Nej det brukar gå lite lugnare sa jag haha :) 

Hon brukar inte åka färdtjänst med mig eftersom vi tar bilen då hon jobbar om vi ska någonstans. Maria har inget körkort så om vi ska någonstans då hon jobbar så tar vi färdtjänst, eller så byter dom sinsemellan på schemat bara.

Nej jag är inte alls rädd faktiskt, men nog vill jag ju åka säkert kan jag ju säga. 

Han försökte så gott han kunde och till slut kom jag både upp och ner den första dagen. 

Nästa dag så skulle han köra mig och Rebecca till Falun. Då vi såg att det var samma så fick vi lite panik känslor då vi ju hade en tid att passa den här dagen. 

Det var lite lika illa som dagen innan, men det gick bra. Jag kom upp och ner. Och vi kom fram.

Nu tar jag en paus från färdtjänst skrivandet och går till mitt besök på sjukhuset där jag skulle få min medicin som jag får två gånger varje år. 

Vi kom fram fem minuter för sent så då vi kom satt dom och väntade på oss. Dom var liksom beredda.

Dom är så bra där så det är inte klokt vad bra dom är.

Det skulle sättas en nål för att kunna ge mig droppet, och jag hade förberett mig med bedövnings salva "Emla" på fyra ställen, i rikliga mängder. Ja ni förstår ju :) Eller kanske inte :)

Hon som jag brukat träffa varenda gång skulle först försöka. 

På två av mina ställen försökte hon innan hon gav upp och hämtade en annan tjej. 

Hon fick i nålen på andra försöket, alltså på det fjärde och sista stället. 

Ja vilken tur att jag emlat på då kan jag säga. 

Jag brukar få märken efter då dom måste leta efter ådrorna, men idag!

Två kärl gick sönder men på ena handen ser det ut som jag varit i slagsmål. 

Ja jag har försökt ta kort men det syns inte hur bullig handen är haha :) 

Det gör inge ont så det är ingen fara, men det ser roligt ut tycker jag, så jag delar med mig till er. 

Ja hur det än ser ut efteråt så gick det, ja hon fick till en nål så att jag kunde få medicinen, jätteduktigt tycker jag! 

Det är så jobbigt då jag är så svårstucken, jag önskar att jag hade lite ytligare och rejälare ådror helt enkelt, men det blir ju svårt det tror jag. 

Jag får vänja mig och har väl förstås gjort det under åren. 

Känns lite taskigt bara att jag som har såna dåliga ådror, ska behöva ta prover och få medicin i dom då som knappt finns, ja lite taskigt kan jag tycka haha :)

Nej då jag menar inte alls så som jag skriver, jag gillar läget och det brukar ordna sig till det bästa :)

Det tog ungefär fyra timmar för mig att få medicinen. Det är så skönt att dom halverat dosen så det inte tar hela dagen, så som det gjorde dom första gångerna. 

Jag fick den femte den här gången, och har en till om ett halvår. 

Sen efter den så ska jag höra med min doktor om det framkommit något nytt så dom vet hur dom ska göra?. Om det ska bli en gång om året några år, eller om man ska sluta kanske, eller om det blir som nu kanske? 

Ja doktorn vet inte riktigt, och inte jag heller förstås då. Nej jag får vänta och se.

Jag gillar Mabthera som jag får nu då jag inte får en enda biverkan, förutom mina torra ögon, men vad är väl det? 

En baggis, och om jag jämför med mina två andra bromsmediciner jag fått, copaxone och tecfidera så är den här klart den bästa för mig.

Dom har inte använt den så länge, så dom har ingen aning riktigt om vad medicinen gör mot kroppen i det långa loppet, det är en chansning. 

Det kan komma biverkningar senare i livet som har med den här medicinen att göra, det vet man inte. Men vad vet man egentligen? 

Nej man får leva nu och strunta i att oroa sig för saker som förhoppningsvis inte kommer att komma.

Nu tillbaka till färdtjänsten.

Efter dom timmarna det tog för att få medicinen så beställde jag en färdtjänst hem igen, till oss.

Det var en annan chaufför och en annan bil, en med en ramp den här gången. 

Det gillade Rebecca, det var hennes modell :) 

Ja jag gillade den rätt bra jag också måste jag ju erkänna förstås. 

Men med en chaufför som kan, så brukar det inte vara krångligt i vanliga fall med lyften som en del bilar har.

Då vi gick för att möta upp bilen så började det att hagla för fullt, massor och en lång stund. 

Inte hårt hagel, nej lite fint kom dom ner, men snabbare än flingor. 

Ibland kom en stor i håret och då kändes det som en liten snöboll haha :)

Knepigt aprilväder vi har, men vad gör väl det egentligen? 

Ja, det säger jag som vill ha sommar och sol som ni ju alla vet, men ändå liksom.

Nej jag tycker att väder snacket får för stor plats, vänta lite så ska alla se att solen kommer, ja det gör den ju till slut det vet vi väl alla? :)

Rebecca och jag pratade lite mer om mig och hur jag beter mig i olika situationer som jag faktiskt rent av kan vara rädd för. Hon vet ju att jag är totalt livrädd för stick tex, men det syns inte?

Jag ser så cool ut så ingen märker att jag oroar mig, eller att jag tycker det är hemskt som häromdagen med alla stick. Jag spelar teater utan att jag vet om det kanske?

Jag talar alltid om att jag är rädd eller orolig eller vad det kan vara, så dom ska veta, och det är kanske tur det eftersom det inte syns.

Det man kan märka på är att jag knyter händerna, för att vara beredd på det onda som kommer liksom. 

Då om hon ser att jag gör det, då vet hon att jag tycker att det är jobbigt som tusan.

Ja det är ju inget alls i jämförelse med nästan vad som helst, men jag gillar det verkligen inte, men vet att jag inte kan slippa undan.

Prover i fingrarna får dom ta hur många gånger dom vill, där kommer det ju alltid blod, och dom träffar direkt liksom. 

Nu går ju inte alla prov att ta i fingrarna tyvärr, för om så vore, ja då skulle det bli bara i fingrarna hädanefter.

Det finns som jag hade förut grejer man kan ta till då man ska bli stucken ofta (portacath), men där är ju inte jag. Nej några gånger om året får jag stå ut, och det gör jag ju tack vare emlan :)

Köpenhamn 2016 <3

Nu till något helt fantastiskt roligt, för mig mest, men för dom andra som följer med mig också förstås är jag säker på:)

Danmark, here we come again!!

Ja det blir faktiskt så det här året också, vi tar en tur till Danmark!
I år åker vi inte till Köpenhamn, eller jo vi kommer ju dit men åker förbi. I år blir det lite längre bort, men vad gör väl det liksom? :)
Jag ska få se min Rasmus i år igen, och på min födelsedag dessutom, det kan inte bli bättre!

Jag älskar verkligen hans låtar, hans röst, ja det är verkligen något visst med Rasmus Seebach.

I förrgår så skulle jag ringa och boka biljetter, lite halvpanik hade jag alldeles innan signalerna gick fram, men vill jag något så måste jag ju göra det!

Jag valde engelska då jag hade det att välja på, men hur ofta pratar jag engelska liksom?

Det gick verkligen inte bra, jag var helt urkass verkligen, men han jag pratade med förstod vad jag menade iallafall tack och lov. Han hjälpte mig att boka, så nu minsann.

Efter den lite jobbiga bokningen av självaste biljetterna, så har jag under ett par dagar försökt att hittat något bra boende för oss. Jag har bokat och fått lov att avboka. Ja flera olika alternativ till boende som ju inte skulle fungera för, då jag inte skulle kunna ta mig in på toaletten tex.
Det var verkligen inte lätt att hitta något, men till slut hittade Gert på ett hus vi kunde hyra, som låg alldeles vid havet.
Det fanns ett telefonnummer jag kunde ringa, men jag valde att skriva mail :)
Jag ville ju kunna göra mig förstådd och bli förstådd förstås :)
Danska är inte det lättaste trots att jag ju trott att jag förstår så bra, eller kanske gör jag inte det haha :) Men jag förstår iallafall vad Rasmus sjunger om, och det är ju nog bra det.

Jag mailade iväg en förfrågan om hur det skulle fungera med mig i rullstol, på engelska. Jag fick svar dagen efter. Han som ägde huset hade mätt dörröppningar, och hur brett det är in i duschen så jag kan få plats med min duschstol.
Ja det skulle bli jättebra för oss i det lilla huset och vi kommer att få mysiga dagar i Danmark, både före och efter Rasmus :)

Jag har nu i flera dagar fått skriva på engelska för att fråga lite olika frågor på jakt efter boende. Det har jag känt gått riktigt bra, men att prata gick inte. Inte den här gången iallafall :)
Det finns en tjej som jobbar på mitt assistensbolag, Libras kontor, som nu kommer att bli avis på mig igen?
Eller hur Anneli?

Jag ser jättemycket fram emot hösten och våran tur till Danmark, det kommer att bli toppen roligt är jag säker på. Och det blir ju det jag gör det till, så det kommer att bli bra.

Efter att jag var till sjukhuset för min bromsmedicin, så har jag haft svårt att sova, ja precis som alla dom andra gångerna.
I förebyggande inför transfusionen så får man ta alvedon, allergimedicin och så cortison.
Allt för att man inte ska behöva få en allergisk reaktion under tiden man får medicinen.
Jag har skrivit om det här förut, men gör det lite nu igen :)

Cortisonet gör att jag blir pigg, jätte pigg i huvudet.
Nu är det bara två gånger om året som det infaller, just det här att få vara pigg i huvudet, så jag gnäller inte alls.
Nej jag är lycklig för det, men vet ju att jag kanske skulle må lite bättre om jag fått sova iallafall lite. Ja nu har jag sovit några timmar totalt, men det har inte blivit många kan jag lova.

Inatt hoppas jag på bättring för den här gången, men vi får se hur det blir med den saken.

Ett halvår till nästa gång och nog är väl det en enkel biverkan, att bli pigg av medicinen som ska göra att jag inte får någon biverkan, ja helt okej faktiskt.

Jag ville idag gå ut fast vädret inte var särskilt stabilt. Jag behövde luft.
När Gert kom hem från jobbet så fick han bara snöra på sig gympa skorna och följa mig :)

Vi gick till stan och apoteket fram och tillbaka, nästan en mil och det var jätteskönt att få lite luft.

Innan vi gick så gav jag och Rebecca kaninerna varsin morotsbit, och idag ville dom bli matade haha. Fick några gulliga kort på Polly som jag måste visa er.

Man kan inte låta bli att älska dom härliga finaste kaninerna <3

Då jag och Gert gick idag så behövde jag inte anstränga mig alls jag, medan Gert fick traska på.
På vägen hem så började det "snöhagla" och gjorde en stund innan det gav sig och blev riktigt skönt. Det här vädret vi har är verkligen konstigt, det varierar från minut till minut ibland.

Nej nu ska jag försöka rätta lite innan jag förhoppningsvis blir lite trött.

Kram till er och hoppas att ni har det lika bra som jag :)

Kram kram

Tänk så jag kan gruva mig!

Hej hej!

Jag ska nu försöka få till mitt inlägg, få till det lite bättre än det sista jag skrev.

Det är nu, och har varit någon vecka lite mycket. Jag har något flera dagar i veckan som jag ska iväg på, och det gillas inte alls av mig.

Det blir stress, stress inuti att komma ihåg allt jag ska göra, och planera allt i huvudet. 

Nu skriver jag ju upp allt på en tavla i hallen, allt som jag ska på, och så har jag ju mina assistenter som hjälp att minnas också förstås.)

Jag kom på häromdagen att vi skulle besiktat våran bil före sista mars!? 

Jag skulle kolla upp det i datorn då jag kom hem efter att jag kommit på det, men glömde.

Häromdagen kom jag på det!

Hur jag än kollade så hade jag besiktat den i mars 2016 senast och det stod ingenstans att jag hade körförbud. Jag förstod ingenting?!

Till slut hittade jag en sida där det stod att jag inte behövde besikta bilen förrän nästa år :)

En bra överraskning eftersom vi ju fått stressa iväg vart som helst annars. 

Sånt borde vi ju haft koll på förstås, men det hade ingen av oss. Nu vet vi bättre :) 

Varken jag eller Gert är intresserade av bilar, så det kan ju tydligen bli såhär då :)

Vi blev iallafall nästan femhundra kronor rikare.

Nu till lite funderingar som jag kan ha ibland.

Ja att bli sjuk är inte alls det lättaste, att acceptera och förstå kan ta lång tid.

För mig var det verkligen hemskt i början, ja jag minns inte hur länge, men ganska länge tror jag faktiskt.

Jag är glad nu så här efteråt att den perioden ändå gick över, att jag insåg och valde rätt då, då när jag hade chansen att välja. Ja nu har man ju alltid chanser att ändra sitt val om man känner att man valt fel förstås :)

Om jag gått och dragit på alla oros tankar och känslan av att det är synd om mig och att jag var sjuk, ja då hade jag nog varit ett kolli nu, eller iallfall bitter och deprimerad är jag säker på. 

Nej jag vill inte vara min sjukdom, jag vill vara jag, jag! 

Jag är så glad att jag hade min man och våra barn runtomkring mig, att jag hade mina vänner och hemtjänst personalen, ja inte alla kanske, men en del.

Jag är glad att jag hade min doktor och Ms teamet på sjukhuset som kunde hjälpa mig med det jag behövde, som hjälpmedel. 

Jag är så otroligt glad över kommun Anders, och hiss Anders, som hjälpt mig så mycket här hemma i vårat hus. 

Ja jag skulle kunna tacka många och gör det nu, jag tackar alla som funnits och stöttat mig, och som bara varit liksom. Jag är enormt glad över all den hjälpen.

Ja tack vare alla runtomkring mig så har jag kunnat fortsätta att vara jag och finnas. 

Det har varit så otroligt viktigt, och en del i mitt jobb som jag hade då när jag skulle acceptera läget. 

Ja det var ju faktiskt så, att jag var tvungen att välja den vägen för att kunna må bra och leva, och vara Nina. Och vilket liv sen! 

Jag har verkligen fått det så himla bra på alla sätt och vis.

En stor sorg är det att inte längre kunna jobba. 

Att inte kunna åka eller gå till mitt älskade arbete.

Ett arbete som jag tack och lov hittade på, och som jag fick jobba på och med. (Granngården i Smedjebacken)

Jag är tacksam och lycklig att jag hann jobba där så länge som jag hann, att jag fick hitta mitt drömjobb innan jag blev sjuk.

Jätte tacksam och lycklig är jag över det.

Jag har haft andra jobb som jag älskat och trivts jättebra med. 

Jag har hunnit med mycket, och jag har vuxit som mig själv genom dom jobb jag haft.

Jag har lärt mig massor, jag har lärt mig att jag kan mer än att slå i en spik :) 

Ja herregud så mycket mer jag kan! 

Jag har verkligen gjort det jag tyckt om, och annars blivit att tycka om.

Ja mitt liv om jag tittat tillbaka har varit då om jag bara tänker jobb, varit helt fantastiskt. 

Jag har varit på många ställen som jag alltid haft med mig av,  och massor med erfarenheter.

Jag haft nytta av dom arbeten jag haft och jag har lärt mig massor. 

Herr storlekar tex, tågkartan och hur faktiskt Sverige ser ut, jag har lärt mig hur man kaklar och tapetserar och målar. 

Jag kan plocka smågodis och göra mjukglass och jag kan ta hand om dom gamla. Ja listan kan göras väldigt mycket längre känner jag, men jag struntar i resterande arbeten jag haft :)

Ja just nu kan jag inte göra allt förstås, men jag kunde iallafall!

Det sista och det bästa jobbet på Granngården har verkligen lärt mig massor det med. 

Jag kan ganska mycket om många saker och lite mindre om andra. 

Hundmat tex, nej det kunde jag inte lära mig. 

Vad höns och hästar äter tex, ja det kunde jag lära mig. Ja vilket toppen jobb med så brett sortiment, verkligen hur stort som helst.

Jord har jag ganska bra koll på fortfarande, och gödsel av olika de slag. 

Ja om jag summerar alla mina jobb så har jag haft många fina år, ja jag är så tacksam.

Det finns fler sorger än att inte kunna jobba förstås, och dom kan jag handskas ganska bra med, jag klarar mig, och jag klarar mig väldigt bra. Men jag önskar att jag kunnat jobba med det jag älskar förstås.

En dag hade jag lyxigaste dagen, nu igen!

Ja jag älskar att gå till frissan, och Sanna är toppenbra. 

Jag njöt och så blev jag jättenöjd, nu igen :)

Jag försöker spara håret lite :) 

Det går rätt dåligt, för varje gång jag ska fixa mig så blir det kort, iallafall där bak. 

Men men, jag har hela livet på mig att spara och vem vet, jag kanske ska ha såhär, det kanske är jag. Ju kortare jag får, ju lockigare hår får jag :) 

Inga permanenter har behövts på ett tag, tänk att jag gjorde det en gånga varje år förut haha :) Ja hur såg jag ut då kan man ju undra. Maria var med mig och hon fick vänta några timmar innan jag var klar :)

En annan dag hade jag en "byta kateter dag". Tänk så jag oroar mig för den här dagen, varenda gång. Jag byter ju varannan månad nu och förut var tredje, så ni förstår ju att det är rätt ofta jag gruvar mig och har gjort i tre år minst. 

Ja lika som alla andra gånger så gick det ju jättebra, ja riktigt superbra och ändå ligger jag i rullstolen och håller på att dö under tiden. Ja jag vänjer mig ju aldrig vad det verkar. :)

Den här gången var det äntligen dax för att få prova den nya sortens kateter som dom beställt hem till mig.

Nu håller jag tummar och tår för att den ska fungera superbra så att jag slipper fler urinvägsinfektioner. Om du har lust så håll en tumme för mig du med :)

Jag kommer alldeles säkert skriva mer om den här nya sortens kateter när jag haft den ett tag och vet hur den känns och fungerar.

Jag har en sån bra sköterska där så jag fick jag med mig några stycken katetrar hem ifall olyckan skulle vara framme? 

Om katetern skulle åka ut genom min mage, ja då måste vi stoppa i en ny direkt. den som är här måste göra det bara, oavsett om man kan eller törs.

Hålet hinner börja växa igen om man inte stoppar i något, så det är bråttom.

Skönt att ha några hemma ifall att :)

När jag ändå var i Falun så tänkte jag gå till labb för att ta prover inför min behandling nästa vecka. Jag har glömt av det och tänkte passa på, men det gick inte. Dom stängde klockan tolv. 

Jag åkte ner till neurologen för att kolla hur det skulle bli, om dom skulle hinna få provsvaren på måndag istället. 

Hon tyckte först att dom kunde ta prover dom, men nej det går inte. 

Dom har försökt många gånger och det går inte, jag vill inte chansa utan tar labb :) 

Nästa vecka ska jag ju ha en nål insatt också för droppet, så helst ska det "snirklas" så lite som det bara går innan, så inte mina kärl blir trasiga.

En fin dag var jag och Maria ute lite, Maria fortsatte på projektet slänga taklöksbebisar.
Ja det är verkligen tusentals, och vi har inte ens rensat en tredjedel än.
Om någon skulle vilja ha någon eller några hör av er så får ni förstås innan jag kastat alla.
Nu kommer det att komma lika många till nästa år så hinner ni inte med nu så blir det senare :)

Alla dom små röda är bebisar :)

Jag och Melina for till Borlänge en dag, för att hon skulle kolla på ballerinaskor som jag sett ett par dagar innan. Hon köpte tre par, ta tre betala för två :) Jättefina enkla sommar skor.

Vi skulle gå in in på 3 affären, och jag hade bestämt mig för att säga upp mitt abonnemang där för att börja om på Telia.

Han i affären förstod varför jag ville byta då han tittade på min sida, så han hjälpte mig att få ner kostnaden till en tredjedel ungefär.
Ja med andra ord så tog jag det, och istället för att säga upp min telefon så tog jag ett nytt abonnemang på två år?! Haha :)

Jag har haft en Samsung 4 telefon länge, ja i några år iallafall. Batteriet har blivit helt super dåligt och jag har fått ladda flera gånger varje dag.
Jag ville inte byta egentligen, nej jag gillar inte då allt blir nytt.
Nu blev det iallafall en ny telefon och summan i månaden var väldigt låg, så det var bara att ta det kändes det som :)

Nu i det priset så ingick ju den nya telefonen, och då stöter jag på problem. Usch vad jag faktiskt ogillar sånt där.. 

Det ska sparas och flyttas och lösenord hit och dit! Ja det är inte min grej alls, så vilken tur att det är Melinas och Marielles avdelningar.
Kan inte dom så har dom varsin duktig kille som kan det mesta, härligt. Ja jag behöver verkligen få hjälp med sånt.

Jag och Melina ska egentligen inte göra affärer alls med någon som har med mobiler att göra haha, då vi gått på nitar några gånger.
Sist var det en platta som inte någon av oss har använt, onödiga pengar verkligen, flera tusen har den blivit att kosta mig.
Nej egentligen ska inte vi gå in på någon sån affär, men nu gjorde vi det iallafall.
Jag hoppas verkligen att det blir så som vi bestämde då och där, det blir så himla mycket billigare för mig och det är ju kanoners det.

Då vi stod på 3 affären så kände jag att det var nära, ingen av oss hade hunnit äta och jag vart alldeles skakig. Direkt jag och vi var klara så skyndade vi oss ner på en alldeles ny öppnad restaurang.

Jag och Gert käkade där häromdagen och vi blev så nöjda då, jag och Melina fick jättegod mat och vi var jättenöjda vi med.

Jag kan verkligen rekommendera den här restaurangen, "Basilika" heter den.

Lasagne åt jag :)

Melina och Marielle påbörjade att ändra min telefon och föra över allt från den gamla.
Det blev inte klart den dagen så Melina hjälpte mig att få den klar dagen efter.
Vad skulle jag göra utan mina duktiga tjejer? Vara utan telefon helt förstås, eller så hade han fått fixa telefonen där på plats som han ju faktiskt erbjöd.

Jag måste nu några dagar senare berätta om min mobil :)
Ja det är inga fel alls på den, men trots att vi förde över allt från den gamla till den nya, så var det 92 kontakter i min telefonbok som inte blev med? Ja ni fattar ju!
Jag måste alltså lägga in dom på nytt, för hand :) Jätteskoj, not!
Jodå jag ska göra några om dagen, så till slut har jag nog alla nummer tillbaka, och jag tänker inte byta mobil på många år igen!  :)

Liten uppdatering här hemifrån kommer nu :)
Vi har blivit bara två här hemma i huset nu.
Melina och Oscar flyttade ju ganska nyss hemifrån till en lägenhet, och nu har även Filip fått flytta hem till dom lite.
Han får bo där tills det blir varmare så han kan vara ute i gräset här hemma hos oss.
Han har det toppen, och det är lite skönt för mig att slippa vakna så mycket på nätterna, och tidiga morgnar som jag gjort nu ett längre tag.
Han måste förstås få låta och leka, men jag vaknar då, ja jag är ju liksom rätt lättväckt och det kan ju inte han veta. Den mest lättväckta om man frågar Gert och tjejerna.

Nej nu måste jag rätta lite så jag blir klar någon gång.
Ja, vilka fantastiska dagar jag har haft, jag mår supertoppen.

Kram kram till dig <3

Tänk vilken känsla!

Hej hej!

Jag måste börja att berätta om påsken, ja inte direkt om påsken, men om påsk kärringarna och gubbarna som kom förbi vid oss.
Förra året hade jag gjort små påsar med godis i tills alla skulle komma och ringa på.
Då kom ingen!? Nej faktiskt inte en enda!?
I År kom det fyra gummor och två gubbar tillsammans. Inte alla på en gång, men totalt liksom.

Jag förberedde mig lite enklare den här gången och dom fina barnen fick välja vad dom ville ha :)
Bra "deal" tyckte jag, och jag var så glad över alla teckningar och besök jag fick.
Dom minsta barnen hade sina föräldrar med sig ute på gatan :) Så härligt och jag minns ju då mina tjejer var små och skulle gå påsk kärring :)

Nu till något helt annat, jag svänger lite fram och tillbaka med olika ämnen och saker i dagens inlägg.
Häromkvällen så blev mina ben och min rumpa helt galna :)
Vibrationsträning delux liksom!
Min rumpa och mina lår vibrerade i 110! Jag hann som vanligt inte med att filma in, och på kort syns det ju inte. ( Jag hade då inte heller kunnat filma in eller ta kort själv eftersom hela jag skakade. )
Det höll i sig några minuter, längre än det brukar och det är vid såna här tillfällen som jag undrar hur det går till, hur fascinerande är inte kroppen? 
Och min är ännu mera mest fascinerande kan jag lova! :)

Som alla andra dagar och veckor så har den här rusat fram. Det är inte bara dagarna som går fort, nej veckorna går liksom ännu snabbare. Helt otroligt vad tiden går fort.
Ni som läser vet ju att jag och vi här hemma inte ligger på latsidan precis, nej det hinner vi verkligen inte med. Nej vi har lite projekt varenda vecka och ibland varenda dag.
Jag tycker så mycket om att greja och göra fint, och enligt mig så blir det riktigt bra och fint vartefter vi blir klara.
Än är det ju mycket mycket kvar, men vi har inge bråttom alls. Nej vi ska ju liksom bo här resten av våra liv, så vi hinner än hoppas vi på.

Här nedan har jag tagit kort på den tapet jag ska sätta upp i mitt blivande träningsrum.
Jag formligen älskar den tapeten.
"Josef Franks Vårklockor" är det som jag älskar.

Jag hade just den tapeten i min lilla sommarkiosk som jag hade vid en badplats i Smedjebacken, ja åh vad jag tyckte om den. Resterande i min familj gillade den (tapeten då) inte alls lika som jag, nej dom tyckte att den var riktigt ful :)
Nu är det iallafall mitt träningsrum, och jag får bestämma:) Gissa hur roligt det kommer att bli i det rummet? Jag kommer att träna många gånger om dagen är jag säker på, ni ska få se :)

Ett gammalt kort på mig :)

Som ni kommer att se nedanför min text nu så har vi grejat nästan klart i tvättstugan. 

Jag är så nöjd och det blev så himla fint mot innan så jag kan nog låta lite skrytig. 

Jag och Maria fixade klart den sista lilla gardinen i fönstret och sydde små fina omtag med spets, ja toppenfint blev det om man frågar mig :) 
Tänk vad man kan förändra med lite färg och tyg, och i mitt fall lite kakel till bänken också :)
Nu är det ju jag som bor där, även om jag inte är den som är där mest.

Men om jag varit frisk så hade jag varit där mest är jag säker på, och alla dom andra ska ju också ha det fint då dom är i tvättstugan.

Allt är inte riktigt klart än, det saknas tex en matta som jag beställt och som kommer i veckan.

Ibland eller ganska ofta funderar jag på vart alla ord och meningar kommer ifrån.

Allt jag skriver bara kommer ut från huvudet genom mina armar och mina fingrar. 
Fantastiskt tycker jag, och det är som magiskt på något sätt.

När jag var liten och gick i mellanstadiet, då kunde jag också. 
Jag minns att jag ibland skrev ur en hel skrivbok och behövde en ny bara genom att skriva en berättelse ifrån fantasin, från huvudet.

Jag kanske hade det redan då, jag vet inte.

Skillnaden nu är då att jag skriver sanningar och händelser som varit på riktigt, eller som är på riktigt.

Då skrev jag om fantasi grejer, saker som var sagor.

Något jag skrivit om förut många gånger, det är att det är så viktigt att man får göra och tycka som man vill. Att ingen annan människa ska få påverka det man faktiskt är.

Jag har varit i just det i många år, ja en herrans massa år, men inte nu.

Nej jag bröt mig ut och fick hitta på mig,  självaste Nina som fanns långt där inne.

Den Nina jag är idag, den Nina vill jag fortsätta att vara. Jag finns och jag känner och tycker det jag vill. Absolut inte som någon annan.

Det är och har varit väldigt viktigt för mig att mina älskade barn skulle få med sig det i livet. 
Att dom ska veta att det dom tycker är det dom tycker, och att dom ska finnas.

Herregud så viktigt det är att få finnas! 
Det känns lite som att jag predikar om det lite då och då, men superviktigt är det!

Hur många där ute är i det jag varit i, som jag var i, i så många år? 
Jag är rädd för att det är många,  väldigt många som inte finns. 
Det är så hemskt, och jag önskar att jag kunde hjälpa till så att ni vaknar upp ni som är mitt i det. 
Att ni vaknar upp och förstår att ni är betydelsefulla, att ni har rätt att finnas, precis som alla andra! 

Jag bryr mig väldigt mycket om andra, ja jag är ganska "oego". Jag är en snäll god människa, ja faktiskt tycker jag det.

Jag är omtänksam och ordnar och fixar så att alla runtomkring mig ska må bra. 

En sak jag verkligen saknar nu då jag är sjuk, det är att jag skulle vilja gå in i köket och fixa till något gott till oss, eller till någon som kommer.
Att överraska!

Jag kan inte det längre! Jo jag kan ta hjälp, men oftast blir det inget alls eftersom jag måste engagera fler i det jag vill göra. 
Jag måste få hjälp med det jag vill fixa, och det är inte alltid så lätt att få till den rätta överrasknings känslan då, jag saknar den.

Jag kan baka förstås, bre mackor och laga mat.

Ja sånt kan jag fixa med lite hjälp, men inte det där spontana. Nej det saknar jag verkligen!
Att kunna gå ut i köket och göra något gott till resten av familjen som kanske ser på TV, ja åh vad jag saknar just det. 
Inget jag tänker på ofta alls, men jag just den känslan dök upp nu och jag ville dela med mig och försöka förklara.
Det är dom enkla vanliga sakerna, ja dom saker man tar för givet då man är frisk, dom saknar jag. Ibland saknar jag dom så det gör ont, men sen går det över fort.
Att kunna dra på mig ett par jeans och en tröja för att sticka iväg på något, eller skjutsa någon lite snabbt, ja tänkt vilken känsla!!
Ja att inte kunna klä sig mer, att inte kunna göra allt det där vanliga som jag faktiskt har kunnat förut! 
Kanske skulle det varit bättre eller bättre vet jag inte, om jag varit förlamad från början, om jag inte vetat hur det var att gå tex. 
Men nej, jag är ju samtidigt så lycklig över allt jag kunnat göra förut, att jag kunnat vara precis som vanligt. 
Det är en dubbel känsla kan jag säga, men jag väljer att vara glad över allt jag kunnat. 
Jag är också glad över det jag kan, trots att det inte är en bråkdel mot vad jag kunde förut.

Nu till något helt annat, igen :)
Gert kom in en kväll för några veckor sedan och jag frågade hur det var med kaninerna där ute?Jo det är bra med alla tre säger han då?

Va? Vi har ju bara två kaniner där ute? 

Kaninerna hade fått sällskap av en liten söt mus :)

Musen har blivit kvar där ute i lekstugan sedan dess, och trots att Gert städade bort ett litet bo han hittade, så bor han kvar där vad det verkar. 
Gert har sett den flera gånger, nästan varenda dag, lilla plutten. (alltså musen)
Den är så nyfiken och rädd samtidigt, men han kikar gärna fram då Gert är där ute. 
Lite mysigt kan jag tycka faktiskt men inte så bra kanske om det blir fler än en där. 
Han har fått en egen lite matskål, ja han hade varit i tjejernas skålar så vi tänkte att det vore bättre han fick en egen. Vilken "lyckomus" det är, fri tillgång till mat och vatten :)
Gert har sett att han äter i den och dit når inte kaninerna :) 
Ja tänk, så länge det bara är en mus så låter vi den hållas och får bo med kaninerna, men om det blir fler, ja då får vi vidta åtgärder som det så fint heter.

Vilken utveckling!
Ja nu pratar jag om telefonerna.

Jag köpte en "ny"väldigt gammal telefon av en tjej på en köp och sälj sida på facebook.

Jag började då att tänka lite på hur det var förr i tiden!

Det var inte många som hade telefoner och dom som hade det kunde ringa varandra, men det fanns nog inte många att kunna ringa.

Det var säkert så att den som tog emot samtalet fick skriva en lapp, och sen få den skjutsad på häst tex dit den skulle? 
Haha, ja fantasin började skena, och det är så svårt tycker jag.

Jättesvårt att förstå hur man nu kan ringa vart som helst i världen? Helt utan sladd?

Ja teknikens under, jag tycker nästan att det är läskigt hur snabbt det går framåt nu.

Tänk då jag var ung, då var det telefon kiosker som gällde liksom.

Solen spelar mig ett spratt!
Ja den jäklas verkligen med mig hela tiden.

Så fort jag kommer ut då det är strålande väder så går solen i moln, jättestora moln! 
Ja jag som älskar att ligga i solen och njuta, ja jag kan bli lite lätt irriterad. 
Solen skiner jättemycket, tills jag kommer ut, ja då kommer det så stora moln ibland så solen inte ens kommer tillbaka på flera timmar :) Ja så taskig är den tydligen :)
Jag som trodde att vi var kompisar? :)

Häromdagen så blev jag har intervjuad, ja jag har faktiskt blivit det. 
Det är en tjej som heter Clara som kom hit till mig en sväng. 
Hon hade köpt med sig fika och vi satt och pratade, ganska länge. 
Hon går en journalist högskola i Göteborg och där har hon och dom en tidning. 
Nu skulle deras projekt vara rörelse, och det var då jag kom in :) 
Hur har mitt rörelsemönster förändrats sedan jag blev sjuk?

Jag hoppas att jag inte svamlade för mycket haha :) Efter att vi pratat klart så visste jag inte vd jag hade sagt, men det blir säkert bra :)
Jag hoppas också att korten hon tog blev bra, eller iallafall dugliga. 
Usch vad jag inte är bra på just det. Jätteroligt vad det iallafall och en supergullig tjej.

Inte nog med att vi har en liten mus på besök, vi har en lite rolig skata också.

Skatan ute här har börjat bygga bo någonstans. Den vill ha rejäla grejer till sitt bygge vad det verkar. 
Den åker iväg med ibland jättestora pinnar och grenar. Ibland så tunga att den måste mellanlanda. 
Så synd att vi inte vet vart den tar vägen med pinnarna för då hade vi ju kunnat hjälpa till och köra ditt en skottkärra :)

Ja som ni säkert märkt så blev det lite extra rörigt idag. 
Jag har så mycket jag vill skriva om och allt har ju inte ett sammanhang :) 
Jag är flera steg före varje inlägg nu. Det blir bara mer och mer text som jag skriver till nästkommande inlägg eller ännu längre fram :)

Jag hoppas att ni alla har det bra, och jag hoppas att ni finns. 
Jag hoppas att just DU finns! 

Kram kram från mig.