Slut för evigt!

 

Hej hej!

Ja nu är jag på skrivhumör igen, ja nu är jag det nästan varje dag, ja faktiskt, men det får bli lite längre mellan gångerna här i bloggen än vad jag är sugen på att skriva.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så fyllde min äldsta dotter 27 år i veckan som var. Hon är som jag, vill inte ha kalas, men det blev lite fika iallfall med oss och mormor.

Jag hade köpt ganska jättemånga lotter till henne, det jag vet att hon älskar. Hon fick lotter av flera andra också, så hon hade att göra kan man ju säga :)

Hon älskar att skrapa, och med så många lotter så vann hon ju faktiskt lite olika summor under tiden, men inga tusenlappar blev det synd nog.

En rolig stund och en mormor som övervakade ifall att hon skulle missa någon vinst.

Jag fick kvar alla som det inte var vinst på för att jag skulle kolla dom igen, (inte mitt förslag) och men tur var ju det, dom hade missat en vinst, eller lagt den i fel hög? 160 kr till blev det i vinst för henne med den :)

Billie (Marielles hund) hade inte träffat Maria på flera dagar så det blev värsta puss och kramkalaset, hon blev såå lycklig!! Maria har haft Billie då Marielle behövt hundvakt ända sedan hon var liten, så Maria betyder mycket för henne märks ganska tydligt haha :)

Nu till mina bästa assistenter, ja dom är verkligen dom bästaste assistenter och vänner som finns. 

Dom är bra på allting, men vissa saker är den ena bättre på än den andra haha :) 

Nu menar jag inte att dom måste vara bäst på något, men naglar tex har blivit Rebeccas jobb, ja hon kan och vill det bäst/mest. Maria istället är den som mest planterar om ute i slänt och andra planteringar, det kan och är hon mest intresserad av.

 Det är ju så att jag gör saker beroende på vilken av dom som är här, lätt för mig att planera. 

Nu kan ju något behövas göras och inte "rätt" assistent är här, men då går det ju förstås bra ändå, ja så viktigt är det absolut inte :)

Ja det är precis som det ska vara tycker jag, alla kan ju inte vara helt lika, nej så fungerar det ju inte i självaste livet.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag brödformar av olika slag, i den här lådan är det mest stora formar i, jag har en annan med mindre bakformar i.

Ja jag borde nog ha lite köpstopp då det gäller såna också haha :)

Då vi hade kalas för Marielle så frågade jag henne, hon som är konditor, hur jag skulle undvika sull på kanterna på formarna, inte jämt men ganska ofta :)

Jag tycker inte om att det blir sull, det blir inte fint då tycker jag som verkar vara lite av en perfektionist då det gäller just det :)
Hon tyckte att jag skulle testa att spritsa i smeten i formarna, så sagt och gjort.

Med lite träning så kommer det att bli superbra, jag tänker fortsätta göra så :)

Då dom var klara så ställde vi ut dom på altanbordet så dom skulle svalna lite snabbare, och inte förrän på kvällen då jag  lagt mig och innan vi somnat kom jag på!

Ja Gert fick lov att gå ut och hämta in och göra påsar till hockey killarna och resterande i en påse till min andra frys. Där vill jag ha lite fika att ta till då endera vi blir sugna eller får besök, då är det bra att ha något att ta till :)

Ja idag känns det som att det blir mycket tillbakablickar till mitt förra inlägg. 

Dom här ljungarna. Jag köpte några fler rosa häromdagen och planterade dom i lika stora krukor som där dom vita stod, och bytte ut dom vita.

Det blev ju inte bra?? Nej minsann så det inte blev bra, det blev till att byta tillbaka och faktiskt ha dom vita där igen, så fel jag trodde och tänkte haha :)

Nu bilderna nedan, det är ju lite väl tidigt att ta ut sparken, men jag tänker att dagarna ju går så fort, så det står ju inte på förrän snön är här :) Det blir förstås så mycket finare då snön kommer.

Ja ni ser ju, att det inte går med rosa :)??

Ja så kan det bli tydligen, men jag blev nöjd till slut och nu har jag några extra ljungar att placera ut. Men vad gör väl det förstås, jag gillar ju dom.

Utanför min ytterdörr passar de rosa ljungen tycker jag.

Nu till lite kaninprat igen, våran älskade Bruno, den enda vi har kvar. 

Alla dom fem kaniner vi haft har älskat äppelkvistar. Jag har fått under åren av min vän Elenor i massor, och av andra som kunnat avvara lite.

Det kan verka som att jag tappar tråden, men snart så :)

Ganska ofta går en man med sin hund förbi här hos oss, ibland med sin fru och ibland så är det frun med hund. Hunden är en brun fin snäll sort ( jag är jättedålig på hund sorter, i storlek som en labrador är hon iallfall ) som varit och är lite fundersam och förundrad över kaninerna, och nu Bruno. 

Hunden heter Lily och när hon är här så riktigt smyger hon sig graciöst närmare och närmare Bruno. 

Ja hon har en speciell underbar stil den hunden. Bruno och förut Bruno och Mimmi brydde sig inte alls om att bli rädd för Lily, nej dom var inte ens lika nyfikna tillbaka.

Nu till det jag skulle skriva om.

Mannen med hunden heter Carl- Axel och vi brukar talas vid dom gånger vi är ute samtidigt som han kommer förbi. 

Härom veckan då dom båda kom på promenad med hunden, så berättade han att han skulle hem och klippa äppelträd. Jag är ju som jag är förstås och frågade om inte vi kunde få lite kvistar? 

Ja till Bruno då förstås, och det var ju klart vi skulle få, jag sa självklart att vi kunde komma och hämta.

Redan samma eftermiddag så kom en bunt!! 

Carl-Axel var så snäll så han tog bilen hit när han klippt klart för dagen.

Vi gav Bruno några små kvistar och han mumsade i sig dom snabbt. 

Nu är vi rädd om hans mage, så han får inte få så mycket åt gången, och inte kanske så ofta. 

Han är ju inte van att äta så mycket kvistar, och han är en gammal kanin våran Bruno. 

Vi la dom som vart kvar på vänt, så Gert kan ge en lite då och då.

Häromdagen så kom Carl-Axel igen, med en till ny bunt, såå himla snäll han är och vi blir så glada!

Jag passade på att ta ett kort på honom, men utan hund blev det då eftersom inte Lily var med.

Han hade skrivit ett så fint meddelande ifall vi inte skulle vara hemma när han kom.

Vi är så glada och tacksamma här <3

Nu då jag sitter och skriver så är Gert på hockey i Smedjebacken, och kommer inte att komma hem än på några timmar. Det är såna här dagar och tider som jag passar på att skriva i lugn och ro, helt för mig själv. Jag har svårt att skriva och låta orden bara komma ut genom fingrarna då någon grejar med något runtomkring, eller om tv:n är på. Jag behöver tysthet haha, men det är ganska lätt att planera in, oftast blir det sena kvällar då jag sitter i sängen och Gert sover bredvid mig :) 

Igår pratade jag lite med Maria om hur det var innan jag blev dålig och behövde rullstol, för åtta år sedan, ja det var nog ungefär då som jag sist gjorde något så onödigt.

Jag var väldigt aktiv då jag var frisk, ja jag grejade/fixade med något för det mesta. Jag satt i princip aldrig still, nej alltid på språng. 

En sak som var och är väldigt onödigt, som jag skrivit om förut, det är att stryka.

Ja att stryka gardiner och dukar, skjortor och annat som behöver vara strykt och fint är ju helt okej, men jag strök allt, ja nästan allt, helt i onödan!!

Jag satt då jag blev dålig i min sjukdom på en speciell stol och strök?? Varför gjorde jag det egentligen? Varför var det viktigt?  Så viktigt att jag inte tänkte på vad som var viktigt eller inte, vad var viktigt för mig liksom?  

Efter att vi flyttade hit till Ludvika och vårat nya hus, efter att jag blev sämre i kroppen så jag inte orkade mer än dom allra viktigaste sakerna, så har jag inte strukit alls. Jo jag har strykt gardiner och dukar, men nej inget annat alls. Mina två vänner sedan förr, Elenor och Ann-Britt försökte lära mig att inte stryka, ja i flera år, men det gick ju sådär. Nej jag kunde inte låta bli!? 

Nu kan jag och jäklar så jag kan, jag känner inte en enda dag att jag åker runt och är skrynklig, nej det känner jag inte. Nu har jag inte så mycket kläder som kan bli skrynkliga heller i och för sig, men förut strök jag ju allt. Jag förstår inte hur jag skulle hinna nu om jag ska vara ärlig? 

Jag sparar flera timmar i veckan på att inte stryka, då förut så strök jag nog minst en timme om dagen, ja det gjorde jag, ibland betydligt längre tid, hur tänkte jag då? Ja det kan man ju fundera på, men jag vet egentligen. Det är min mormor och mammas, inte fel, men det var ju där jag växte upp och gissa hur det ströks! Jag var inte stor då jag var vid mormor och fick prova att stryka. Handdukar mest då, men jo den banan började jag tidigt med. Mina döttrar har tack och lov inte gjort som jag, dom stryker inte och jag är så glad och lycklig över det!!.

Om man räknar lite krasst att jag strök sju timmar i veckan och det finns 52 veckor på ett år, ja det blir alldeles för många timmar på ett år framför tv:n med strykbord och järn i handen, nej fy då!!Skönt att det är slut på det, slut för evigt.

Då när jag var frisk och inte satt still, vill jag komma tillbaka till lite grann. Då jag alltid hade många järn i elden! Vilken tur, vilken himla tur att jag passade på att gå och gå då jag kunde, men inte visste jag ju då att jag skulle få lov att sitta hela dagarna då jag blev lite äldre? 

Nu var jag ju inte jättegammal då jag började med min manuella rullstol, nej jag var ju ungefär 42. Nu får jag sitta hela dagarna, precis det jag inte kände att jag hade tid att göra då, tur ändå att jag passade på att gå så mycket som jag gick då :) Jag brukar ibland tänka precis så då jag känner mig lite låst vid rullstolen, då jag får lite ont i rumpan eller benen. Att jag nu sitter all den tid jag skulle suttit förut om jag varit lite lugnare av mig :) Men men, jag ångrar inget mer än att jag stod och strök, och strök och strök!!

Igår var vi nere i källaren för att jag ville börja känna av hur det ska bli där nere. Sanerings firman har varit och sanerat bort all sot som blev då vi bytte panna (Gerts dammsugare var inte riktigt bra, filtret trasig så det var dammsugarens fel) och snart kommer firman för att få till det som vi redan innan soten beställt och bestämt. Firman som ska måla och tapetsera fick vänta lite med sitt jobb eftersom vi var tvungna att få bort allt det svarta först. 

Då vi var där nere så tog jag fram lite gamla kort och så hittade jag en bok som jag skrev i då jag var sjuk i cancer 1991. Jag hittade gamla kort från min sjukdomstid och förstås en massa andra kort. Det kan nog hända att jag delar med mig lite av det i mitt nästa inlägg, skulle tro det, det känns som jag redan nu vill börja skriva i den haha :) 

Nej nu får Nina hejda sig lite, jag har ju hela livet på mig att skriva :)

Nu ska jag rätta tänkte jag, iallfall det mesta tills Gert kommer hem så jag kan bara kan göra det sista ikväll sen.

Jag hoppas att du/ni har det bara bra och att ni mår bra också.

Kram kram från mig

Jag känner ingenting!

Hej hej!

Nu äntligen är det höst med allt vad det kan innebära
Vintern vill jag egentligen inte ha, men att få sätta på sig en varm tröja, en härlig varm jacka slår allt.
Åkpåsen längtar jag tills jag kan börja använda, men det står inte alls på. 

Här nedan då jag fått hem den i somras :) Det gäller att vara ute i god tid haha :) 

Jag hade helst velat ha den vinröda som på bilden, men tog en svart så att det skulle passa till alla jackor :)

När vädret är så fint som det varit lite då och då, så är det härligt att åka ut och åka en tur. 

Ja nu kan det vara riktigt härligt oavsett väder förstås, men då solen är framme, ja då njuter jag lite extra. Det kan vara  som idag grått och lite tråkigt med mycket blåst, men åh så härligt det är att andas den härliga höstluften, ja den slår mycket :) Jag njuter!!

Här hos mig och oss är det bara bra, vi har hållit oss friska och krya.

Min assistent Maria har däremot lyckats bli rejält förkyld och varit helt däckad. 

Hon tog corona test för säkerhets skulle och hade inte det, så nu kan hon snart vara i form igen :) 

Det tar ju en stund, ibland ganska långt tag efter en sån rejäl däckning, innan man blir pigg igen.

Nu till något jag mest bara känner då det gäller mina tjejer, mina älskade barn.
Något som känns för jäkligt, enda gångerna jag blir frustrerad och faktiskt lite ledsen. Ja det är när mina tjejer kanske vill ha och behöver mig lite egentligen, det känns dom gångerna så tråkigt att jag inte kan hjälpa dom!!
När det som en dag då Melina berättade att hon skulle vilja ha hjälp i sitt sovrum med lite pyssel och plock, och jag inte kan!!

(Melina var då lite förkyld och Maria var hemma förkyld och liggandes, jag ville inte riskera att Rebecca åkte dit och blev sjuk hon också. Det är ju Rebecca eller Maria som båda två i vanliga fall förstås hjälpt henne.) 

Det är faktiskt dom enda gångerna jag tänker på att jag är sjuk och inte kan gå, ja faktiskt så är det så.
Dom gångerna känner jag en extra stark önskan att få bli frisk igen, att kunna gå och hjälpa till.
Nu vet jag ju att dom kan ändå utan mig,  ja och att dom tycker att det är superbra att få hjälp av Maria och Rebecca då det behövs. 

Det är förstås jätteskönt att vi alla hjälps åt så att det fungerar, men tänk om jag kunnat!! Önskedröm!!

Jag och Gert har kollat runt lite på massagestolar och andra varianter. Innan vi åkt för att testa någon så köpte jag mig en lite billigare variant.

Jag känner ofta att benen håller på att spricka och dom gör ont, ja jag vet ju att det inte är så, men min känsla går inte att ta bort.

Jag köpte som två stövlar där det blir luft som trycker, och det blir som någon slags massage och beröring. 

Jag har testat och ska använda dom varje dag har jag tänkt, men jag känner ingenting, nej totalt ingenting!!? Gert fick testa han med och han kände direkt han! 

Jag ville att han skulle prova så jag kunde veta att dom fungerade, så jag inte väntade på att det skulle hända något och det faktiskt inte gjorde det.

Lite tråkigt att jag inte känner alls, jag känner ju någon slags beröring då jag får massage som vanligt, men men. Jag tror iallafall att det kan vara bra och till nytta, ja kroppen blir nog glad tror jag, så jag tänker ha dom på en stund varenda dag.

Sen då jag ska prova en riktig massagestol så blir det nog skillnad, och då hoppas jag att jag känner något.

Att jag känner något i både ben och kropp då förstås, om inte så känns det ju tråkigt att kosta på mig en sån :)

Ja vi försöker få det till så att det ska kunna bli bättre, att min kropp ska få bli bättre och förhoppningsvis mindre spastisk. (Det vore såå skönt om kroppen kunde vara lite mer avslappnad)

En massage stol har ju inte bara jag och Gert nytta av den, nej då kan ju vem som helst lägga/sätta sig i  :) 

En dag härom veckan så var det frisör dags för Gert. Ja våran vän Ingemar ville bli "snaggad" igen.

Det har liksom blivit Gerts jobb att fixa klippningen då det är dax :) 

Gert hämtade hem Ingemar hit, och så kom apparaten fram :) 

Vi fikade lite och jag lagade mat så att han fick med sig lite lådor, kan ju vara roligt att äta annat än Finduslådor tänker jag. Våran Ingemar alltså, som han sprider glädje, den mest glada positivaste man kan tänka sig!!

Som ni ganska många vet så bakar jag ju och lagar mat ganska ofta, och då ibland ganska mycket.

Två dagar i rad blev det pannkaka för hela slanten haha :)

Den ena dagen blev det pannkakor, jag stekte mellan klockan 13-18, ja när jag ändå håller på känner jag :) Det är så skönt att ha lådor i frysen att ta fram, både till mig och mina tjejer och deras killar. 

Ja till den som vill ha helt enkelt :) 

Den andra dagen blev det ugnspannkaka med bacon i, det var Melina som önskade sig det :)

Ja jag försöker göra det jag kan hjälpa till med, och samtidigt som jag tex steker pannkakor så kan jag lyssna på poddar vilket jag tycker är avkopplande och skönt.

Nu till lite blommor som jag ju gillar, jag har inte köpstopp för uteblommor än som tur är ska tilläggas :)

Jag brukar inte vilja plantera ljung för tidigt, men gör det ändå tydligen:)

Då pelargonerna gjort sitt, då jag sparat några som jag ska försöka få att överleva till nästa sommar så blev det ju så tomt. Och det är ju ändå höst!!

Haha, ja jag övertalade mig själv om att köpa några ljung, och några blev ett gäng haha :)

Jag planterade om dom på direkten och det blev så fint så fint.

Nu i år köpte jag några vita också då jag ju vet att jag tycker det är fint med vitt mot vårat röda hus, men nej vit ljung passade inte alls som jag tänkt :) 

Men men, lekstugan och Bruno (våran kanin) blev säkert jätteglad över dom små vita ljungarna där, och så får jag köpa några fler rosa så jag blir nöjd på dom andra ställena. 

Hur noga det nu är egentligen haha :)?? Tydligen jättenoga för mig :)

Nu till en för mig kommande mardrömsresa, ja nästan faktiskt!!
Jag köpte några gardiner på en köp och säljsida på facebook, så jag och Rebecca fick ta oss en tur till Falun en dag. Gardinerna ska jag ha i gillestugan när allt blir klart där, det var precis såna jag tänkt mig och det kommer att bli så fint så. Längre ner skriver jag lite mer om det.

Nu till självaste resan.

På vägen dit så blev det full panik, men jag behärskade mig så mycket jag bara kunde.

Jag såg något i ögonvrån, när jag sen vred på huvudet!!! En stor spindel hängde precis bredvid mitt ansikte/huvud!!! Jag lutade mig mot Rebecca som körde och sa du måste stanna!! 

Nu?? säger/frågar hon? det går inte, vad händer? Hon trodde jag fått ont någonstans.

En spindel hänger där du måste stanna nu!!, men det är ju motorväg säger Rebecca? det hjälptes inte!! 

När hon stannat till var den borta, även fast hon stannade ganska på en gång, trots allt.

Hon fick försöka genomsöka mig och bilen men den fanns inte. 

När vi senare stannade ordentligt på en parkeringsplats så fick hon leta mer noggrant, men hittade inte den inte!?

Vilken mardrömsresa resten av vägen dig och sen hem, fy då!! 

Jag hade koll överallt ifall att den skulle dyka upp. När vi kom hem fick det bli dammsugning av rullstolen, ifall att den var i något skrymsle, men Rebecca upptäckte den inte någonstans?? 

Lite senare blev det bilen som fick bli dammsugen, men nej ingen där heller??

Än är den inte hittad, och även om jag tror jag kommer att känna igen den :) 

Ja nu törs jag ju inte titta på den, så hur skulle jag känna igen den, ja vi får se! :)

Nej fy då, jag kan ju inte vara säker om den dyker upp, nej fy!! 

Där och då kände jag mig rätt säker på att jag måste ta tag i det här nu, men efter några dagar så har det suddats ut. Men jag vet att jag behöver hjälp, det är inte hälsosamt att vara så rädd för något.

Nu är det slutskrivet om spindlar, ja för den här gången iallfall.

Ibland ser jag, just den där tröjan eller jackan skulle jag vilja ha, jag kan tycka att det jag sett är jättefint, men hur fin blir den då man sitter ner hela tiden?? Bylsigt blir det ofta att se ut och kännas. 

Nej inte jättebra är det att alltid ha kläder på sig sittande, nej jag skulle såå gärna vilja kunna stå och gå, ja det vore ju den bästa drömmen, men jag vet ju, så blir det inte.
Jag är inte ledsen eller bitter på något vis, nej, men önska och vilja lite grann gör jag ju då och då :) 

Och vad spelar det väl för roll hur kläderna är då jag sitter ner? Ingen som helst roll spelar det förstås, och jag får helt enkelt tänka till då jag ska köpa något, svårare än så är det ju faktiskt inte :) Men lite gnäll ville jag tydligen skriva om det iallafall :) Ja jag tänker ju inte alls då jag skriver, nej jag låter fingrarna gå bara och så får jag se vad det blir till slut :) Nu får jag ibland ta bort eller ändra om lite förstås, men oftast inte :)

Härom veckan så hade vi tagit upp två lådor jag hade i källaren som vi hade tänkt använda. Vi skulle först göra ren dom, så vi lät dom stå ute tills det var dax.

Vi satt ute och drack kaffe då jag såg vad som stod på och frågade Gert om han visste vad det var? 

Nej han visste inte, men jag kände igen namnet på något vis och funderade några sekunder.

Jag tror att det har något med Holland att göra sa jag, att det var där jag var då jag var liten, kanske 8-10 år. Gert såg skeptisk ut och trodde verkligen att jag bara hittade på haha :) 

Vi har haft dom där lådorna (vi har flera stycken då vi haft dom som tv bänk förut) och några fler i säkert sex år och jag har aldrig sett något namn förut?

Jag kollade upp namnet som stod Arnhem och visst var det Holland och Nederländerna!!

Nästa gång jag pratade med min mamma frågade jag henne vart vi var i Holland då jag var liten, och hon kollade i hennes adressbok där adressen står, och visst var det Arnhem!! 

Helt sjukt och otroligt vilket minne jag har bakåt i tiden, vare sig jag vill eller ej :)

Nu till något helt annat, som jag bara vill visa och dela med mig av, men det handlar om Maria.

Jag vet inte men någon av er kanske minns, att jag var snigelvakt då Maria var på utlands semester i vintras/våras, minns inte när. Jag vaktade och tog hand om hennes snigel Bob.

Han matvägrade och kändes hängig så jag hade fullt sjå haha :) 

Han fick duscha ofta och sitta med mig på min hand då jag tittade på tv:n. När jag höll på lite med han så blev han piggare, men han kändes hängig och trött då han var i sitt akvarium.

Det visade sig då han kom tillbaka till Maria att han varit gravid, det märkte hon då la han ägg. 

Efter sen att hon kommit hem och han piggnat på sig så har han fått en kompis, en Doris. 

Nu gillar han inte henne så väldigt mycket, hon är mycket piggare än han, men dom har lite sällskap av varandra iallfall :) 

Nu till varför jag började skriva om Bob :)

Bilden nedan är hennes senaste tatuering, fyra sniglar i rad på varann :) så söt tycker jag och dom ser ut precis så, som han gjort dom.

Helt otroligt att dom säkert allra flesta tatuerarna bara kan göra vad som helst fast dom aldrig gjort någon förut, imponerad är jag, verkligen imponerad!!

Nej nu ska jag inte skriva mer om sniglar, det är nog inte många med mig som tycker dom är superhäftiga och otroligt fascinerande!!

Nu till lite mer djur, men då Marielles lilla fina Billie. Vi var lite Billie vakt några dagar och då en kvällning la hon sig till rätta med Gert i fåtöljen, lilla gumman. Då hon hoppar upp vid mig (som hon lärt sig) vill hon bara sitta, då lägger hon inte ikull sig i mitt knä och sover lite, nej det går inte det. Det är bra hon kan lägga sig lite ibland så hon inte blir helt slut tills hon blir hämtad. Hon längtar och väntar på att matte ska komma mest hela dagarna, men finner sig nog rätt bra ändå att vara hos oss ibland.

Jag hittade på en superhärlig tjej på instagram för ett par år sedan tror jag att det är. 

Hon är en sån inspirations människa, så himla härlig. 

Här nedan har jag köpt några av hennes bilder som blivit tryckta som kort, så fina tycker jag! 

På instagram heter hon "artbyannakarolina" ifall du vill se vad många olika tekniker hon besitter. 

Hon spatlar och bubblar och hon rollar med olika mönster, ja hon är så himla duktig tycker jag. 

Kan till och med hända att jag köper mig en duk och lite färger en vacker dag :)

Som jag i början skrev så bakar jag mycket och har massor med både bull, muffins och kakformar, men! Det verkade som att jag behövde några fler haha :) Man kan väl aldrig ha för många tänker jag :)

Jag köpte rutiga enfärgade och prickiga, ja lite julkänsla över dom alla :) Dom packade såå fint!

Nu är det bara att baka lite mer och lite oftare så jag har till alla matcher som kommer framöver.

Till den som inte vet så bakar jag lite fika till Smedjebackens a-lags hockey killar, som dom kan ta när dom har match :) 

Idag nästan hela dagen så har jag haft två killar från en saneringsfirma i Falun här. 

Nu ska soten vara borta i källaren, och hur lycklig känner jag mig då mån tro?? 

Så skönt och vilken lättnad känner jag, nu äntligen kan vi börja planera för målning och tapetsering. 

Just det ska vi leja bort till en firma som då sot olyckan varit framme fick lov att vänta lite, men nu så snart :) Då dom är klara med väggar och tak så kommer jag in i bilden, som jag längtar att få göra fint!!

Gardinerna kommer att sys i lagom längd och alla detaljer jag planerat ska på plats, ja ni förstår ju att det kommer att komma bilder, om inte allt för länge.

Imorgon fyller en av mina älskade döttrar år, Marielle fyller 27 år!

Hon är inte bara den finaste, hon är också den klokaste och duktigaste. 

Hon kan gå hur långt som helst, och bli vad som helst, med vad hon än tar sig för i livet.

Det finns inga ord för hur mycket jag älskar <3

Som ni ju kan läsa mellan raderna så mår jag ju och har det toppenbra.

Jag hoppas att du också mår bra och att du har det bra.

Kram kram

Sista gången!

Hej hej!
Jag skrev ju i mitt förra inlägg om att jag fyllt år, ja 50 år blev jag den här gången??
Vart tog dom åren vägen? Jaja för mig är inte 50 någon viktigare dag än någon annan, nej verkligen inte. Min mamma tycker däremot att det är viktigt, så lite mat och mingel fick det bli här hemma med dom närmsta bara.

Lite onödig info nu innan kvällens "matkalas" skulle börja.
Dagen då vi skulle äta lite mat med dom närmaste så hade jag ont någonstans i min urin region haha, ja jag får kalla det det eftersom jag inte har en aning om vart eller varför det gör ont.
Vart vet jag ungefär, men det är ju kanske inte så säkert att det är just där det gör ont??
Nej den här kroppen jag har fått efter att jag blev sjuk fungerar rätt dåligt.
Kroppen har fått otroligt dålig koll på hur det känns eller vart och varför det känns?
För att vara helt ärlig så är den rätt dålig hela kroppen liksom, men det kunde ju förstås varit mycket mycket värrä, och jag är glad att det som fungerar fungerar :)

Nu till det onda.
Det gjorde ont och jag var väldigt spastisk vilket jag ju blir då det gör ont någonstans.
När jag blir spastisk så blir mina ben stela och raka, och så hoppar och skakar dom, det finns ingen som kan böja på dom när det blivit så, dom är urstarka!
Den här dagen var det så mest hela förmiddagen så jag fick lov att inse att jag nog faktiskt behövde hjälp, jag ringde palliativa teamet för att be dom komma och byta kateter, det har kunnat hjälpta mig förut då jag har haft ont utan att veta varför.

Hon som jobbade kom på direkten och det gick till slut bra att byta, min kropp ville inte släppa taget på katetern, den kämpade på med alla muskler den kunde hitta på.
Slangen från katetern i min urinblåsa ska dras ut genom magen så det var "vilande" magmuskler som inte ville att den skulle ut :)
Det är då inte bara benen som är starka och krångliga, nej magen kan den med :)?
Till slut så kom den ut och hon satte dit en ny, "Yes"! liksom.
Det är inte det roligaste jag vet att byta kateter, det gör ont och är obehagligt, men bara för en liten liten stund, så inget att gnälla över förstås :)

Efter knappt en timme hade det inte kommit ut en droppe i påsen?? Ovanligt, och Maria som var här med mig tyckte jag skulle ringa igen, så det gjorde jag efter ett tag.
Hon som varit här innan skulle komma igen, och så skulle vi prova att spola och se om vi fick igång den.
Hon och en kollega kom förbi igen men spolning fungerade inte, då tyckte jag att vi ju fick lov att byta igen ifall det var fel på den vi satt in nyss, man vet ju inte.
Vi bytte, eller hon bytte igen och då var det mycket enklare och direkt hon fick den nya på plats så fungerade det, det kom urin, "Yes" igen!!
Jag gillar verkligen inte att byta kateter, det gör ont om än en kort sekund, och är väldigt obehagligt, och jag fick lov att göra det två gånger!! Ja ni förstår ju!!??

Nog om den där katetern nu då som jag ju skrivit om gång på gång haha :)

På kvällen skulle vi äta klockan sju och vid sex så kom Goran som har Gammelgårdens catering med all mat jag beställt. Det känns lyxigt att slippa göra maten, mer än lite efterrätt då förstås.

Grekisk buffé var det som bjöds, som jag bestämt, beställt, och betalat :).
Det var suupergott!! Jag kan verkligen rekommendera Goran och hans mat, jättebra och gott!!

Nu är det absolut sista gången jag fyller år, ja efter den här gången har jag inte lust mer, nej nu får det vara bra.
Jag gillar absolut inte att ha kalas eller stå i centrum, nej då barnen fyller år ja då är det skillnad, då fixar jag gärna fika och kalas, men nej inte till mig själv.

Nu skulle vi ju som jag skrev sist vara i Bulgarien i två veckor, för att slippa och bara vara.
Nu då det inte blev någon resa så får vi åka senare, när allt är bra i världen igen.
Här nedan lite blandade kort på middagen, jag tog så många kort och som ni ju vet, så delar jag med mig lite av allt, och som nu ganska mycket haha :)

Johan och Rebecca och Melina och Oscar 

Marielle Melina Oscar Oliwer Alicia 

Marielle Maria Oscar Patrik

Gerts bästaste pojkar Oliwer och Simon <2

Mina bästaste tjejer Marielle och Melina <3

Här nedan min älskade Gert och hans fina pojkar Simon och Oliwer.

Bredvid Oliwer hans tjej och sambo Alicia <3

Jag fick så fina bra presenter, ja fast jag sagt att jag inte behövde eller ville ha något alls :)?
En av dom var en såå fin stor och då menar jag STOR!! kaktus av Maria, kaktusar alltså, jag tycker verkligen om kaktusar!! (bild lite längre ner)
Då jag var liten samlade jag på kaktusar, jag minns att jag ibland fick köpa en kaktus på affären och jag hade svårt att välja. Min pappa satte upp någon eller kanske två hyllor i fönstret så jag kunde få plats att ställa dom någonstans.
Som jag saknar min pappa, ja ibland kommer det över mig, min fina pappa. <3
Här nedan fick jag ett jättebra paket av min syster och hennes familj, helt perfekt för mig som älskar att baka!! Ett presentkort på China fick jag också, och ni vet ju ni som läser att friterad kyckling med sötsur sås är något jag inte ogillar haha :) Passar perfekt!!

En riktig bakpresent!! 

Ullared here we come!! Jovisst fick jag en resa dit i present, det blir såå roligt att åka vi tjejer bara, Gert står över?? Haha :) Jag kan förstås förstå det :)

Kaktusen var så stor och fin blev efter kruk bytet ännu finare.

Det enda jag kunde hjälpa till med dagen efter var att hålla i den under tiden Rebecca fixade med jorden, men huvudsaken den fick lite större så den kommer att trivas.
Maria hade köpt den i en blomaffär och där hade dom inte så stora krukor, nej den satt i en jätte liten kruka som Maria bytte ut till en större då hon kom hem, men den behövde ännu större för att kunna stå stadigt :)

Här ser krukan jättestor ut :)

Jag är nöjd över valet av kruka, det fanns ju många att välja mellan.
Först trodde jag att den skulle bli alldeles för stor, men nej då den var ju precis lagom :)

Den här fina blomman är helt ny för mig, ja alltså sorten. Jag fick den utav Gerts pojkar, och så fick jag ett presentkort på Bergslagsodlingar :) Ja ni förstår ju :)
Nu finns mycket annat än blommor där, så vi får se vad jag vill köpa :) Se lite längre ner så förstår ni min kommentar :)
Den var så fin och nu har den fått ny jord, så det är bara att växa sig stor och stark haha :) I lagom takt tycker jag dock.

Nu tillbaka till dom fina och bra presenterna jag fick :)

Jag fick två jättefina skålar i samma serie jag älskar och som jag har både koppar och assietter i, så roligt och fint att duka med!!

Jag fick en jättefin och stor blomma utav Rebeccas föräldrar då jag fyllde år, så supersnälla är dom, och den var jättefin med min absoluta favoritkruka, från plantagen :)

Jag fick fler blommor och presentkort, ja en alldeles toppenkväll blev det trots att jag inte egentligen önskade mig något.

Ja medan jag var igång med omplanteringar så gick jag lite "all in" kan man säga, ja jag hade många blommor i sovrummet som behövde ny jord och mer jord :)
Det som kan kännas lite motigt är att dom ju växer ur sina krukor, ja dom blir ju större, och till slut får dom ju inte plats i fönstren mer, hur ska jag göra då??
Kan hända att jag inte ska plantera om dom varje år som jag ju gör, men jag vill ju att dom ska må bra :) Ett angenämt problem förstås, men ack så svårt.

Den här nedan är en av dom fulaste/och roligaste blommor jag har, ja jag både ogillar och gillar den.
Den har funnit med så länge nu, ja sedan den var jätte liten så den får följa med vidare, men kanske i ett annat fönster, jag får se hur jag känner till slut.

Som jag ju skrev nyligen så är det/har blivit köpstopp på blommor :) Det är jag själv som bestämt det kanske jag ska tillägga haha :)
Ja jag har verkligen inte plats för dom jag har knappt, och nu med fler nya som jag fick haha :)

Nu kommer det absolut att få bli skygglappar på då jag kommer till något ställe med blommor, IKEA eller kanske Bergslagsodlingar och Plantagen :)
Jag gillar kanske inte alla alls lika mycket, men dom förtjänar ju att få finnas känner jag eftersom dom bara lever och lever här hemma hos oss.

Nu till något som är så mysigt!! Inte alls alla som gör som jag vet jag, men jag gör det :)
Jag gillar hösten, ja nu gillar jag ju dom alla, ja alla årstider, men hösten är mysig då det blir så fint med ljus och lampor lite överallt.
Här nedan lyser Ingalills handgjorda lykta av stearin som jag fick av henne då hon var hit och hälsade på mig. Den lyser så jättefint och jag tycker så mycket om det.

Jag tog en tur ute i det fina men lite kalla vädret häromdagen, och satte på mig min nya jacka som jag köpte i Eskilstuna då Gert och jag stannade till för några veckor sedan.
Ja tänk att det redan nu är några veckor sedan?? Tiden rusar fram, det är inte klokt, jag vill stoppa tiden, lite varje dag om jag fick bestämma, vilket jag ju inte får :(
Nu var det inte bara den här dagen jag tog mig en tur, nej jag försöker åka en tur ute helst varje dag då jag kan, men iallfall ofta :)
Jag behöver få luft och se mig omkring, få energi helt enkelt!
Det är verkligen frihet för mig att vara ute och åka.

Jag gillar min nya fina jacka :)

Nu till något så tråkigt och ledsamt.
Förra veckan en kväll då Gert skulle gå ut och stänga in kaninerna så kom samtalet jag bävat för.

Gert ringde utifrån lekstugan (där kaninerna bor) och berättade att Mimmi inte alls mådde bra, att hennes bakben inte kunde gå mer. Lilla lilla pluttan.

Klockan var för mycket så vi kunde inte åka till Falun, utan fick ta en tur till Strömsund.
I en och en halv timme som det tog att åka dit så fick hon ligga vid mig och bli klappad och få kärlek, lilla älskade Mimmi gumman.

Vi visste direkt att vi skulle få lov att låta henne somna in då hon ju var åtta år och var väldigt sjuk.

En stark tjej med mycket krigande låg i min famn på väg till djursjukhuset.

Jag och vi fick stanna flera gånger för att veta att eller om hon ens levde, ja fy så hemskt det var.
Vi fick hjälp på direkten då vi kom och vi var med under tiden hon fick medicin.

Vi var ledsna och bedrövade då vi lämnade henne och blev ju lika ledsna då vi kom hem.
Hem till våran älskade Bruno som nu skulle bli ensam, 11 år är han och som levt med Mimmi jämt kan man ju säga.
Ja det blev så ledsamt för vi vill ju inte att Bruno ska må dåligt. Vi får försöka märka och känna in hur han mår, om han äter som han ska och så. Gert går ut till honom lite då och då och klappar på honom lite, och Melina myser med honom lite då hon kommer förbi.
(Här nedan är det äldre bilder på honom, alltså inte nytagna).

Det blir så sorgligt, så otroligt sorgligt, men vi har ju vetat. Vetat att dom inte dör samtidigt, nej det visste vi ju, men jobbigt ändå då det väl händer.

Vi får ge honom all våran kärlek och helst hade jag velat ta in honom och myst varje dag med honom och låtit han skutta runt och bo inne med oss, men nej det går ju verkligen inte.
Han bor ju där ute och måste få göra, han är ju en utekanin och bara för att jag oroar mig för hur han ska må, så är det ju alldeles säkert bäst för honom att bo och leva där ute som han är van.
Jag vet ju förstås att det är så, men känslan att vilja att han inte skulle bo ensam, att jag tycker synd om honom förstås. Dom var ju ett riktigt kärlekspar dom där två :)

Nej nu ska jag sluta skriva för den här gången. Lite ganska mycket rättning blir det innan det är klart.

Jag hoppas att du har det bra och att du mår bra.
Kram kram