Hur mycket kan jag frysa!

Hej hej!
Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag känner att jag har fullt i mitt huvud som behöver få komma ut. Komma ut och i skrift och då i ett inlägg.
Jag har så mycket jag behöver få ur mig, men det får bli flera stycken inlägg till slut har jag på känn:)
Ja eftersom jag har så mycket jag vill skriva om, så bered er på att det kanske blir lite rörigt :)

Jag börjar att skriva om skidåkning på tv, ja så mycket jag tycker om det.
För ett par år sedan var jag och Marielle till Falun för att se skidor live, vi bodde på hotell och hade två mysiga dagar tillsammans.
Jag har kollat på tv, ja nästan varje lopp har jag sett, så spännande och så otroligt duktiga dom är våra svenskar.

Marielle var till Falun i år för att se på skidorna där, och lilla Billie fick vara med. 

Så fint väder den dagen dom valde att åka till Falun,  underbart med strålande sol.

När det skulle vara skidor hela den helgen, så blev jag så sugen på bland det godaste jag vet.

Jag bakade en hallon och blåbärspaj, så vi kunde ha lite mysfika till skidorna :)
Jättegott med paj och vaniljsås tycker jag.

Vi hade enligt mig lite kallt här hemma, inomhus, nu vet jag att det inte var så egentligen. Gert tände våran brasa och ställde den bredvid mig, och så fick jag två vetekuddar, då var dagen räddad och jag blev varm.

Jag vet inte hur eller varför jag nästan alltid fryser, men jag gör verkligen det.
Några kvällar kan jag vara varm så jag känner att jag har feber, men det är inte alls ofta, någon eller ett par gånger i månaden kanske om jag ska gissa.
Varje kväll så tar vi av mig kläderna då jag ska sova, men jag sätter på mig en långärmad tröja för att inte frysa.
Jag har nu för tiden en sjal runtomkring halsen också då det är nacke och hals jag verkligen fryser om.
Jag har alltid varit frusen av mig, men såhär? Nej såhär har det inte varit.
Kanske beror det på min sjukdom, eller kanske beror det på någon medicin jag äter?
Jag vet faktiskt inte, har ingen aning. Jag ska snart till min doktor, så jag kan fråga lite om det, så jag kan bolla det lite med han.
Jag har ganska nyligen pratat med honom i telefonen angående ett par andra frågor jag hade.
Jag undrade tex om någon av mina mediciner kunde göra så att jag tappade matlust känslan?
Han kollade direkt och såg att två av mina mediciner kunde göra så att man tappade aptiten.
Jag får skriva upp vad jag behöver fråga när jag ska till honom snart.

Jag kommer aldrig sluta att fascineras utav mina ben och det livet dom lever.
Dom blir spastiska och gör precis det dom vill, när helst dom vill.
Jag får ganska många skratt av hur dom håller på, och ibland riktiga träningspass, om än korta.
Jag känner ju inte min kropp så bra under brösten och ned, nej jag är som förlamad.
Jag har en aningens känsel men har ofta fel.
Jag kan vara säker på att jag har kalla ben eller fötter, men då någon känner efter så kan dom vara jättevarma, helt tvärtemot? :)
Även fast jag inte känner hur det känns så ser det iallafall mysigt ut då jag har sockor på fötterna :)
Jag brukar inte tänka på hur min kropp fungerar eller inte fungerar, nej, men idag så gjorde jag det en liten kort stund.
Jag kom liksom på idag ( lite som att det var första gången haha ) att jag är förlamad i hela min nederkropp,  Ja herregud så konstigt det blev att kännas!
Att jag faktiskt inte kan förflytta mig själv, inte röra på ett ben eller en fot eller någonting, ja vad konstigt det är att jag faktiskt inte ens tänker på det.
Nej jag gör verkligen inte det, och även om det är och känns konstigt, så är jag säker på att det är ett sunt tecken.
Att jag accepterat och bara är, att jag tar bort det på dagarna, tar bort att kroppen är sjuk och inte fungerar alls så som den gjorde innan jag blev sjuk. Väldigt konstig blev det att kännas just då, men efter ett tag så blev allt som vanligt igen :)

Nu till tråkigheter.
Marielles hund Stina finns inte mer. Hon var gammal och hade ont i sina leder.
Finaste finaste Stina <3
Jag fick ha henne här hos mig några dagar innan, jag fick vara mormor och skämma bort så mycket jag bara kunde i några dagar. Mycket mys och gos blev det <3 Sorgligt och ledsamt <3

Nu till lite matlagning, som vanligt förstås eftersom jag ju lagar mat lika som alla andra :)

Jag skulle göra rotmos och potatismos en av matlagningsdagarna.

Rotmoset blev jättebra men moset blev inte alls bra, fy vilket segt klister det blev, inte bra alls.

Det var bara att slänga bort, ingen av oss skulle vilja ha det, så det fick hamna i soppåsen.

Så tråkigt att det inte blir bra trots att vi gjorde precis som alla andra gånger. 

Potatisens fel kan jag tro, så får hoppas på att det blir bättre nästa gång förstås :)

Som jag ju skrev nyss så har jag lite eller ganska mycket svårt att bli sugen på någon maträtt, nej det är riktigt jobbigt faktiskt.

Grillad kyckling är något jag känt går bra, så det fick det bli en dag :) 

Hemgjorda köttfärsbiffar med stuvade makaroner och stekt lök, det fick det bli en annan dag.

Och så förstås pannkakor, ja herregud så jag steker pannkakor! 

Flera liter smet varje gång jag ska göra pannkakor, när jag ändå håller på liksom :)

Medan jag steker så kan jag lyssna på en podd samtidigt och jag tycker att det är skönt att bara lyssna och steka :) Bra också med många pannkakslådor i frysen då det ju finns många som kan vilja ha någon matlåda ibland.

Något som är det bästa med då våren kommer och vintern är slut, är backen. Ja det är då snön och isen är borta, som mitt liv börjar på riktigt igen.
Ja då får jag börja leva igen efter att ha varit i ide under flera månader.
På vintern åker jag till affären eller sjukhuset på sin höjd, ja det går inte att köra rullstol alls då, nej då skulle jag köra fast överallt.
Nu har jag den här vintern varit väldigt imponerad över min rullstol, men det går ju inte att jämföra med vädret nu.

Ja jag älskar våren, sommaren och hösten medan vintern inte är min favorit årstid.

Jag kommer att tillbringa så mycket mer tid utomhus från och med nu, jag behöver verkligen få luft, och alla intryck jag får när jag är ute och åker.

Jag har suttit på altanen i solen och lyssnat på en podd och då hört ljuvliga kvitter och fågelsång.
Åh vad dom sjunger fint. Nu finns det fåglar som mest skriker också, som inte sjunger fint, men fågelsång är härligt.

En sak som är det sämsta då det är vår och höst, det är ju geggiga hjul och däck.
Om inte geggiga så grusiga. Gert håller ju på med en speciell däck rengörare som jag ska kunna använda, men tills den är helt klar så blir det lortigt hemma hos oss.
Tur att jag kan få hjälp så jag slipper åka runt i gruset hela dagarna, då hade vi haft trasiga repade golv här hemma kan jag lova.

En dag ville jag greja om lite i ett skåp, jag behövde flytta på saker i ett skåp för att få plats med annat. Det slutade med att vi nästan gjorde om i alla skåp haha :)

Det enda skåpet vi inte gjorde om alls var i mitt orangea skåp :) Nej det fick vara som det var :)

Jag köpte tallrikarna och fick testa hemma hur jag tyckte om dom innan jag åkte och köpte fler. 

Jag tänkte ifall någon skulle gå sönder haha ;( Typiskt mig :), dom går inte sönder här hemma hos oss.

Jag har alltså ett gäng som reserv i källaren ifall att :) 

Skönt att få torka ur skåp och hyllor.

Melina och Oscar var förbi här en kväll då dom handlat och köpt en billig ost till oss då dom ändå var på affären. Jag fångade dom på bild :)

Ja jag är och har varit dryg just det med kort tagningar. Jag har alltid velat ta kort och dokumenterat lite, viktigt för mig att ha i album då förut. 

Nu tar jag också massor med kort, ännu fler nu då jag ju kan ta så många jag vill och det finns plats för i minnet på mobilen.

Nu då jag tar kort så är det förstås för att jag vill ha minnen men också för att lägga in på min bloggsida, om inte så skulle jag inte alls komma ihåg vad jag gjort den senaste tiden. 

Nej mitt minne är så dåligt så jag behöver bli påmind. 

Det är också en sak jag behöver fråga min doktor om, på riktigt. Jag har verkligen så superdåligt minne, inte minnet långt tillbaka, nej inte alls för jag kommer ihåg allt sedan jag var liten och yngre. Men minnet som jag saknar är det som hände förra veckan eller det som hände igår, vart tog det vägen? Läskigt och skit irriterande att det blivit så. 

Det är verkligen något jag behöver fråga om. Jag vet att det beror på sjukdomen, men kanske har mediciner hjälpt till också? 

Glad efter en promenad :)

Maria skulle hämta ett nytt förkläde i garderoben och då hon är så kort så brukar hon få hämta en stol. Den här gången fick hon ta min tång och då nådde hon och fick fram det. Nu visste vi båda att dom ligger där uppe så det var lätt, men superbra med tången då hon är lite kort i rocken :)

När jag är i affärer så kan jag använda tången istället för att fråga någon om hjälp, ja jag vill ju hellre klara mig själv förstås. Men ibland så fungerar det inte med tången och då frågar jag någon förstås. Alla är så hjälpsamma så det är inga som helst problem, ingen någonsin har sagt att dom inte vill hjälpa mig. 

Jag satt och kollade på auktionssommar där jag och Maria var med, och nu då jag kollade så var vi ju riktigt bra, vi var glada mest hela tiden iallafall :)

Helt overkligt nu då jag tittar, det känns verkligen helt overkligt att vi varit med där.

Nästan varje gång jag är på stan eller till någon affär så är det någon som sett på programmet och känner igen mig. 

Då jag var till konsum en sväng idag så träffade jag chefen där och hon sa att hon sett mig på tv :) Haha, ja det tar kanske ett tag till innan det helt lagt sig, men tills dess så får vi både jag och Maria vara beredda på att få prata lite om auktions sommar programmet.
Vi får vänja oss och vara beredda ett litet tag till.

Nu ska jag sluta skriva för idag, jag har ju lite rättning framför mig.

Jag hoppas att du och ni alla har det bra och att ni mår bra.

Kram kram

Takida

Hej hej!

Sedan sist jag skrev så har jag haft många bra dagar, ja som vanligt :) 

Ja det händer ju något här hemma varje dag. Ja oavsett om vi lagar mat, bakar eller som nu några dagar tillbaka, sett på skidor på tv.

Jag bara älskar att se på skidor, det är bland det bästa på tv, ja om inte det bästa!

Nu till något jag och vi inte är vana med.

För några månader sedan så bokade jag in oss, mig och Gert för att kolla på "Takida". 

Gerts äldsta son Simon spelade mycket Takida förut då han fortfarande bodde hemma, ja om inte, så hade jag nog faktiskt inte vetat vilka dom var.

Nu är ju sångaren i Takida också sångare i Stiftelsen, ett annat band, med svenska låtar. 

Det var i somras då Simon bodde här över sommaren, som han berättade för oss om sångaren, att han var med i två band. 

Jag hade då verkligen ingen aning om vad Stiftelsen var, men då Simon spelade upp några låtar med stiftelsen så hade jag ju hört några utan att veta vilka som spelade och sjöng.

Jag gillade väl inte varken Takida eller Stiftelsen något speciellt, men att han sjunger jättebra, det tyckte jag ju :) 

I Fredags var dagen D liksom. 

Det var lite gruvsamt att åka iväg, men jag förstod och visste att det säkert skulle bli bra bara vi kom dit. Vi brukar som mest gå på bio eller äta ute på restaurang, ja så ser vårat liv ut för det mesta.

Hemma människa som jag verkligen är, Gert också, vi trivs bäst hemma vi. 

Nu har vi förstås varit och tittat på Rasmus i Danmark ett par gånger, och fler kommer det att bli om jag får bestämma :) Men det har varit en gång om sommaren, och då på ute familje konserter. 

Nu tillbaka till Falun :)

Jag hade bokat bord till klockan åtta på kvällen på restaurangen där, och vi var där i tid för att få lite god mat. 

Takida skulle börja spela kvart över elva?? Hallå liksom, vi som sover den tiden då vi är hemma,  ja varje kväll haha :) Vi är så kvälls trötta vi:) 

Ja hur som, vi orkade hålla oss vakna och vi fick en jättebra kväll.

När vi kom in där han skulle uppträda så var det fullt med folk och trots att jag höjde upp mig så högt upp det gick, så var jag ju för låg, jag skulle inte se någonting. 

Det var inte så noga egentligen så jag var beredd på att jag bara skulle lyssna. 

Då kom en vakt och frågade om jag skulle se något där jag stod, nej ingenting sa jag, då sa han att han tyckte jag skulle åka längst fram. Där längst fram på sidan fanns det plats för för mig i rullstol och andra handikappade:)

Vakten hade inte tid att hjälpa oss dit just då, så Gert fick agera vakt, ja det gick ju sådär haha :)

Bered en väg för herran!! :) Typ! 

Det var trångt och folk överallt, och där kom jag med rullstol liksom??

Jag körde över Gerts fot en gång och en tjejs fot hamnade under då hon inte flyttade foten :) 

Aj aj såg jag att det gjorde, och jag sa förlåt men hon bara jaja och viftade att hon ville att jag skulle åka bort därifrån så fort som möjligt.

Om jag bett mer om ursäkt så hade jag nog fått en snyting.

Jättesvårt att ta oss fram bland alla människor, men till slut så.

Det är ibland på vissa ställen så att folk vill hoppa över mig nästan då jag är i vägen, på en affär eller lite var stans. Ibland får jag nästan någon i knä, haha, ja faktiskt så har det hänt.

Den här kvällen landade ingen i knät varken innan vi åkte fram dit vi kunde stå, och inte heller efter, men inte långt ifrån. 

Gert höll i mitt ryggstöd och fick då känna hur alla som gick förbi knuffade på min rullstol och mina fötter. Hela rullstolen gungade varje gång, och det var ju hela tiden. 

En var helt radiostyrd ( det fanns många ) så han fick nog ett rejält blåmärke efter att han verkligen drog sin fot och ben i mina fotplattor med mina fötter ovanpå. Jaja han fick skylla sig själv tänker jag då, han fick ju se sig för.

Jag var helt klart ivägen, ja överallt!!

Superbra ställe där framme som vi hamnade på, jätte tacksam över vakten som sa till mig om att jag kunde få åka längre fram. Om jag suttit kvar där bak trots att jag höjt upp rullstolen så högt det gått så hade jag inte sett ett endaste dugg.

Nu såg jag och kunde sjunga med lite till en del låtar, absolut inte alla låtar.

En del låtar var bara skrål för mig, men dom allra flesta var bra. Han är superduktig och sjunger kanonbra.

Bredvid mig satt en tant som jag kände igen från Ludvika, ja hon var nog äldst där. 

Endera var hon någons mamma eller mormor, eller så var hon en riktig "hejarklackstant" som följde killarna i bandet. 

Alla på scenen verkade känna henne och kom nära dit där vi stod, men dom var högre upp än oss eftersom scenen var högre upp. Ja hon verkade känna alla på något sätt iallafall. 

Hon frågade mig om jag kom från Ludvika, hon kände igen mig sa hon, så vi kände igen varann på något sätt, men vet inte hur.

Mitt i en låt så hoppade självaste sångaren ner där jag och Gert stod/satt och sprang iväg och sjöng bakom baren, och sen på tillbakavägen, ja då stannade han till vid mig en stund :) 

Gert hann ta några kort :)

Jag minns inte riktigt, jag var i någon slags chock. Han frågade hur jag mådde medans jag fick en kram? Ja jag har ingen aning om hur det gick till haha :) 

Ja ni som undrar från och med nu, då är jag kompis med sångaren i Takida liksom :) Haha :)

När han sjungit klart så var det dags att ta sig ut först, och sen till bilen.

Då hade vi mer tur, det kom en väktare som hjälpte oss att komma ut då det var slut. 

Vilken skillnad mot då vi skulle gå fram till det stället som var gjort för mig och andra handikappade. 

Väktarväst på vakten och så var han ganska lång och grov, ja han ingav respekt, så det gick undan :)

Jag och Gert kanske ska ta med en gul väst nästa gång vi ska på något haha :)

Min vän och assistent Rebecca och hennes man Johan, och hans syster och hennes Ola var också där.

Dom fick plats i restaurangen två timmar innan oss, så dom var redan där då vi kom :)

Johan Ola Johanna och Rebecca <3

Ja jag och Gert hade en jättebra kväll, och vi kunde hålla oss vakna, länge för att vara vi.

Jag kan sammanfatta kvällen med att den var toppenbra, ja faktiskt.

När klockan var två så låg jag hemma i sängen iallafall, så det blev alldeles max lagom.

Dagen efter var vi så sega båda två, trots att vi var helt nyktra kvällen innan.

Gert drack alkoholfri öl och jag drack vatten :) 

Tur att det var skidor på tv hela dagen, så vi kunde ha en slappdag utan måsten :)

Nu till lite fint väder och vad jag gör då? Jo jag solar förstås, helst så länge det finns sol.
Jag mötte en tjej på affären som undrade om jag varit utomlands haha :)
Så brun är jag ju inte redan efter två dagars sol, men det kanske syns att jag varit ute förstås :)
Ja jag skulle faktiskt kunna bo i ett varmt land, ja tänk så jag skulle njuta, varenda dag :)

Nu till något tråkigt, ja skit tråkigt!!

Det absolut tråkigaste jag vet är att gå in i mitt fina träningsrum och träna.
Ja, jag har verkligen ett jättefint träningsrum, men det hjälper inte ett dugg!!
Det är så otroligt hemskt tråkigt att göra alla övningar i det.
Maria försökte häromdagen hjälpa till, och sa att vi ju då får göra något, något så det blir roligare, men mitt svar var, -NEJ DET KOMMER INTE ATT GÅ!!
Positiva Nina haha :) Nej fy så tråkigt det är, skit tråkigt verkligen.

Blomman som står där har fått flytta in dit från vardagsrummet, på grund av att ägaren inte gillar den så mycket (alltså jag). 

Den har fått stå där ganska länge nu och den verkar trivas bra där, så den får överleva. 

Ja jag övervägde faktiskt att slänga den, men det kändes taskigt, så där inne får den bo :) 

Nu tränar jag varje vardag, ja jag gör faktiskt det, men på helgerna då är jag glad för att få slippa.
Jag verkligen längtar till det blir lördag och söndag, dom dagar jag valt att få vara fri ifrån gymmet :)
I början tränade jag varje dag, ja tänk att börja med det tråkigaste varenda förbaskade dag haha :)
Det låter som lite argt det jag skriver, men så illa är det inte, inte arg på riktigt, inte än.
Min massör Elin var det som tyckte att jag skulle ta ett par lediga dagar, och sagt och gjort, tack till bästaste Elin.
På tal om Elin så kommer hon hit om några dagar och masserar mig lite, ondskönt är det verkligen då hon kommer. Jag är så glad över att hon kan komma hit och hjälpa mig då det skulle vara nästintill omöjligt att komma till hennes praktik. Hon är så supersnäll och så superduktig. Hon hittar alltid något ont haha :)

Jag hoppas att du mår och har det bra förstås, det gör jag.

Kram kram till er alla från mig

Nina Thidé Gustavsson: Hur svårt kan det vara?

Nina Thidé Gustavsson: Hur svårt kan det vara?: Hej hej! Ja sedan sist jag skrev har det inte hänt någonting, inte då det gäller "Urotainer", nej fortsättning följer, de...

Hur svårt kan det vara?

Hej hej!

Ja sedan sist jag skrev har det inte hänt någonting, inte då det gäller "Urotainer".  Nej fortsättning följer, det har och är inte varit klokt någonstans!! 

En kväll så kom jag på det,  jag "googlar" om det kan finnas någonstans att beställa, och det gjorde det!!

Enklare än jag trott, och om jag vetat det, så hade jag inte behövt känna paniken över att kanske bli utan.

Jag beställde tio stycken så jag har, tills sjukhuset behagar att ordna dom till mig.

Man skulle kunde ju tro att det jag ville ha och behöver var lika mycket värt som guld, men nej.  

Nu är dom värda som guld för mig då, och är självklart inte gratis, men inte värt en förmögenhet tack och lov.

En vän som också har en suprapubis kateter får sina "urotainers" från distriktssköterskan där hon bor. Det är också distriktssköterskan som både beställer och byter kateter då det behövs, ja nu bor hon inte i dalarna, tack och lov för henne. 

Ska det behöva vara sån skillnad??

Jag tänker riva upp hela sjukvården, ja så känner jag, ingen kan beställa till mig för att dom vet inte vem som ska göra det??, dom har inte vanan, det är inte deras ansvarsområde, det är första gången, men hallå!!

Nu är det en månad sedan snart (den 12 mars), och än är inget beslut taget, ingen från gyn i Falun eller Vårdcentralen i Ludvika har hört av sig till mig förutom palliativa teamet som kommit med några fler dom hittat på. Dom har inte gett upp utan kämpar vidare på att hjälpa mig!

Dom personerna är så mycket värda för mig, jag är så glad och lycklig över alla dom som jobbar där.

Jag har känt mig så ensam i allt det här, ja trots att det funnits några som försökt och fortfarande försöker. Och dom som gör det för mig, kämpar och försöker, dom har inte ansvar för mig. 

Nej det har dom inte, men dom hjälper mig allt dom kan iallafall!

Jag har fått så nog egentligen, fått nog och känt att jag faktiskt ger upp.  

Ja nu gör jag ju inte det, men känslan har funnits där. 

Jag skrev ihop en klagan till sjukhuset som jag skickade iväg. Fem papper totalt blev det, ja jag började från början. Det blev ganska mycket bollande av mig hit och dit som jag skrev till dom om. 

Två dagar efter jag skickat det så ringde en person upp för att börja reda i allt, en jättebra trevlig människa som orkat läsa igenom allt. 

Hon ville veta hur jag tänkt lite så vi pratade ihop oss.

Det enda jag vill med mitt brev är att dom inte ska göra lika med någon annan, och så vill jag veta vart jag ska kunna beställa mina urotainers??

Min första önskan kommer inte att ske i ett brådrask, haha ja vart fick jag det ordet ifrån?? 

Men något måste hända, alla samtal med sjukvården skulle behövas spelas in, då kanske personalen skulle vara trevliga?? Ja en bra idé till sjukhusets ledning. 

Min andra önskan, ja den borde vara av det lättare slaget haha :) nu kom ett nytt ord, lättare slaget?? 

Ja jag menar att det borde vara bland det lättaste att ta ett beslut på, hur mycket kan man krångla till det, och slingra sig ur? Hur svårt kan det vara??

Nej nu i skrivande stund så har jag inte fått besked än, men förhoppningsvis tills jag ska skriva mitt nästa inlägg framöver.

Nu till något både roligt och sorgligt.

Jag har fått beviljat att få åka trappklättrare då jag ska till någon som bor högt upp, så himla skönt och jag förstår inte varför jag inte ordnat det för flera år sedan. 

Både Marielle och Melina bor högst upp, lika så Maria. Gert har fått "kånkat" på mig, dragit mig baklänges upp i den manuella rullstolen. 

Nu efter hans ryggproblem så vill jag inte att han gör det mer, nej då bokar jag hellre en bil med klättrare så han slipper.

Jag bokade en färdtjänst bil hemifrån mig till Melina och hem igen, för att träffa henne lite och för att hälsa på kaninerna vi hämtade för någon vecka sedan.

Det gick jättebra att åka upp och sen ner med trappklättraren. Lite krångligt då den är lite klumpig men samtidigt smidig, men bara han fick ordning på allt så gick det ju galant.

Kaninerna var superfina och det är så härligt att få mysa med dom lite.

Det visade sig efter någon vecka hos Melina och Oscar att dom trots att dom är frigående, trots att dom fått pinnar att gnaga på, och ett höhus att äta på, att dom krafsar och biter överallt.

Soffan, ja deras soffa blev ett riktigt tillhåll. 

Stora hål ganska direkt, och stoppningen ligger runtomkring överallt :( 

Nej dom kaninerna, trots att dom ju var och är superfina behöver få vara utekaniner så fort som möjligt, där dom kan gräva och springa runt överallt. Kortet nedanför har Melina tagit och lagt ut på instagram tror jag, hon sparade inte kortet utan text, så ni vet varför den är med :)

Melina kontaktade det stället jag och Gert adopterat våra, ett ställe som tar emot smådjur och kan omplacera. Dom ville hjälpa Melina, så med mycket ledsna känslor fick dom lov att få flytta dit, och sen få bo på ett ställe där dom får vara ute. 

Vi har ju egentligen plats här hos oss, men dom två vi redan har behöver få vara bara dom, så vi ville inte blanda in fler ute hos dom.

Det har innan dom här sista dagarna, varit bart ute på cykel och gångvägarna.
Ingen snö och ingen is!! Yes, det gillar verkligen jag, och jag har då passat på att åka lite ute, vilket ju är det skönaste jag vet. Att bara dra iväg, ja det är så skönt tycker jag.
Nu är det skönt att ha ett mål också förstås, att jag ska handla något kanske på något ställe.
Men även om jag har ett mål så har jag ju tid före och efter, ja all tid i världen för det mesta.
Jag har iallafall all tid på mig, beroende på hur mycket batteri jag har kvar förstås.
Det har ju hänt att jag fått beställa färdtjänst då jag har åkt för länge haha :)
Som alltid då jag ska ut och åka så är det reflexer som gäller, ja reflexband, reflex ärmar och reflexväst bak på rullstolen, och så lamporna på rullstolen förstås.

Den här dagen då jag for ut på tur så hann jag på vägen hemåt stanna vid ett loppis, och vad hittade jag där?? Jo en fin stege minsann haha :)
Ja vi hängde på den lite på mitt armstöd hon som har loppiset, och så for jag hemåt.
Helst hade jag velat ha den rakt över, men det hade ju inte blivit så himla bra :)
Nej då hade jag tagit för stor plats haha :)

Vi satte på mig mycket kläder, och den vanten vi sprättat och sytt för att få till, den testade jag för första gången, och den fungerade klockrent!
Så himla bra att jag kom på det förut, och att göra det så enkelt. Min joystick som jag kör med är alltså inuti vanten, kanoners blev det.
Nu måste jag ha en vante inuti med batterivärmare eller en annan sorts handvärmare inuti, annars blir det på tok för kallt. Jag har typ ingen blodcirkulation alls i händerna, nej dom är alltid frusna och iskalla.

Flera dagar så har jag bakat fröknäcke, ja då jag bara kan göra en plåt åt gången så har det blivit flera dagars bakning istället. Dom ska först vara inne i en timme med värme, och sedan på eftervärmen i en timme, ja ni förstår ju :) Det tar lite tid, så därför har det blivit flera dagar.Jag har gjort mackor till både Marielle och Melina, och till mig själv också förstås:) 

En av dagarna medan plåten var i ugnen så for vi ner i källaren lite.

Det har varit rörigt där nere ett tag, så jag vill plocka i ordning lite. 

Vi ska tapetsera i gillestugan framöver, och inför det så var det bra att vi tog bort lite saker, saker som inte ska vara där just nu.

När vi var där nere så försökte jag få in någon känsla, försöka få bilder i huvudet hur jag vill att det ska se ut då det är klart, och det gick så mycket lättare utan saker lite överallt haha :)

Jag hittade mina gamla skivor, nostalgi kan jag lova.

Rebecca vart alldeles rådlös då jag hade så många Björn Skifs skivor, haha, jag bläddrade lite mellan dom och är så glad över att jag sparat dom.

Jag har en gammal skivspelare som inte är inkopplad än, som jag kommer använda förstås då vi renoverat klart. 

Flera skivor av dom som jag hade letade Rebecca fram på mobilen så vi kunde lyssna på någon låt där och då :) 

Ja herregud så roligt det var.

När jag är nere i källaren så använder jag ju min manuella rullstol, och ska försöka göra en stund varje dag, det är bra träning för mitt sittande kände jag sist jag satt i den.
Tänk vilken tur att jag har en sån och alldeles ny dessutom. Svarta både hjul och ringar där jag puttar på, drivringar kanske det heter :) Ja faktiskt ganska snygg tycker jag att den är för att vara en rullstol.

I början av den här veckan så ringde Marielle och undrade om vi kunde ta Stina några dagar. 

Hennes båda hundar hade blivit osams och slagits och Marielle som kom emellan blev biten i handen.

Hon skulle åka till akuten och gjorde det först. Dom tejpade ihop och gav henne penicillin, men efter någon dag så var hon jättesvälld och hade ont. 

Hon var till vårdcentralen för att kolla upp handen, och doktorn skickade henne till ortoped akuten i Falun på direkten. Hon blev kvar där en natt, och så fick hon en ny tid där, så dom har koll på henne.

Jag och vi har haft en superhärlig Stina här, ja så jag tycker om henne.

Ni som läser det jag skriver, ni vet ju att jag inte gillar varken dreggel eller hårstrån, men när det blir kris som den här gången, ja då ställer jag om i huvudet och då går det bra.

Finaste lilla Stina har verkligen blivit ompysslad av sin mormor (jag). Jag har bäddat in henne så hon haft det varmt och skönt, hon som är frusen och vill ha det varmt :)

En sak jag kommit på nu är iallafall att jag skulle kunna gå ner flera kilon i veckan om jag hade henne mer. 

Jag får så dåligt samvete om jag skulle ta något att äta och inte hon får, ja då hoppas jag över. 

Ja faktiskt så har det varit så några dagar nu haha :)

Jag vet ju att det inte är så, att jag måste leva på som vanligt, men det går liksom inte. 

Nu skulle jag aldrig komma på att skaffa en hund, men ändå liksom.

Om jag hade Stina här länge så skulle jag bli smal, ja faktiskt så är jag säker på det, och hon skulle bli tjock kanske haha :) Nej jag avstår.

Lilla Billie hon har fått vara hos en vän till Marielle i några dagar.

Stina och jag har myst, mest hela dagarna. När hon är hemma hos oss så stannar tiden lite, ja jag får ingen lust att göra något alls av någon anledning. Ja nu kan det ju faktiskt vara lite träning för mig att bara göra ingenting också.
En av dagarna vi hade Stina så kom hennes moster (Melina) på besök till mormor (Jag)

Ja hon slängde omkull sig på en gång för att bli klappad på magen :)

Nu till något jag aldrig trott skulle hända?

Vi upptäckte nyligen att potatisen vi köpt höll på att spricka! Ja påsen var så uppblåst och det bubblade av skum där i botten med potatisarna.

Känns inte som en hälsosam sort då det blev så där. 

Kom på att jag ju kanske borde öppnat påsen då jag kom hem från affären, inget jag gjorde men kanske stod det att man skulle göra det? Isåfall var det ju mitt fel som inte läste på påsen. 

Knepigt iallafall var det.

Vi har köpt den förut och det inte har hänt något, men nu? 

Efter ett tag så berättade Maria att hon varit med om lika hemma hos sig, att påsen såg lika ut som våran och att det bubblade där i.

Vi kommer inte att köpa den sorten igen faktiskt, nej den känns inte alls så bra.

Nej nu ska jag  ge mig för idag :) Jag behöver någon eller några timmar för att rätta alla rader jag skrivit haha, som ni förstår så tar det ju en stund, en ganska lång stund. Kanske flera timmar :)

Ha det så bra!

Kram kram till er från mig