Jag får aldrig nog!

Hej hej!

Jag har verkligen haft mycket tankar sedan förra helgen då vi var med på inspelningen i Arboga.
Hur lät jag? Var det bara jag som pratade? vad sa jag? Hur kommer det att uppfattas sen?
Ja herregud säger jag, vi var modiga som var med, ja jättemodiga.
Nu så här efteråt kanske vi är ännu modigare? Vilken grej!
Vilken grej som jag såg till att vi blev med i? Det var ju liksom mitt fel, jag anmälde oss.
Så himla pinsamt kommer det att bli, och jag har ju inte gjort det något lättare eftersom jag har  skrivit och berätta för alla som ville läsa, ja det var några stycken :)
Nu ska vi vara med och synas i TV utan att kunna förändra något.
Vi måste lita på dom som skötte all inspelning, ja det måste jag och vi verkligen att göra.
Tvivlet kommer att dyka upp lite titt som tätt, och det kommer nog att göra det tills det är sänt och klart :) Roligt var det iallafall och jag är glad att vi gjorde det,  glad att vi fick vara med.

Det här inlägget kommer som jag ofta brukat skriva kunna bli lite rörigt.
Jag har ingen riktig röd tråd så det kommer få vara en "blå" istället :)

Nu till något som jag kan kännas lite kusligt, och samtidigt lite skönt.
Ibland när jag ser äldre män som har grått (vitt) hår från lite olika vinklar, så ser jag så tydligt.
Ja då ser jag min pappa i den människan, något som påminner mycket.
Det är väldigt många som är lik min pappa har jag fått förstå, eller så vill jag få dom lik pappa.
Det känns ibland lite kusligt faktiskt, som att han finns lite var som helst utan att jag vet det.
Det som känns skönt är att jag har min pappas bild i mitt huvud som om det var igår, jag minns honom tydligt.
Som jag saknar min pappa, det går nog inte en dag utan att jag tänker på honom, min pappa.
Han har inte funnits på många år nu, men jag vet att han finns, han finns och vakar lite över mig och de mina.

Nu till något annat, det är ju det här som jag kallar rörigt eftersom det blir lite hur som helst och ingen ordning liksom i mitt skrivande.

När jag vaknar på morgonen så är jag pigg som en lärka!! ( Undrar varför man säger så haha :)
Jag vill gärna planera dagen, och varför inte fler dagar direkt jag vaknat. medan jag dricker lite kaffe.
Gert vill inte ha såna morgnar som jag vill, nej han vill verkligen inte börja dagen med att planera. Han vill ta det lugnt och bara "vara lite" först innan han "orkar" med mig haha :)
Jag tycker vi kan gå halvvägs båda två, men det är jag om får gå hela vägen, haha :)
Ja jag får lov att låta honom vara tyst, och jag försöker att hålla mig så tyst det går haha :)
Efter en halvtimme, timme, så är vi ett bra team igen, som grejar och planerar tillsammans.

Den här sommaren har varit den konstigaste sommaren "ever". Så varmt och så mycket sol!
Soldyrkaren i mig har verkligen fått som den velat, ett par tre timmar varje solig dag, ja faktiskt nästan. Solskyddsfaktor 30 på varje solig dag och jag har inte behövt bränna mig alls.

Då jag ligger ute i min solstol så lyssnar jag gärna på en pod eller någon mordhistoria ibland.
En dag så lyssnade jag på P1, sommarpratarna och hamnade då på en fantastisk pod.
Vilken berättelse och vilken kämpe!!
Jag kände igen mig mycket i hans sätt att tänka och vara.
Jonas Waltelius heter han som berättade, värt att lyssna på verkligen!

Nu då vädret har varit så varmt så är jag inte så sugen att laga mat, nej då vill jag helst slippa, och gör helst något enkelt till oss.
Vi har en luftvärmepump i huset som hjälper till på vintern så det blir varmt. Vi har nu i år haft väldig nytta av den genom att den kan ge kyla också.
Ja vi har inte den på kallt så, men på 25 grader istället för att temperaturen är runt 30, det gör skillnad.
Det har känts här hemma som då jag och Gert var till Dahab i Egypten, ja så har det faktiskt varit. Ganska skönt att vi inte bokat någon utlandsresa för i år faktiskt.
Nu vill jag förstås åka någonstans trots eller oavsett vädret, men det får bli framöver, eller nästa år.

En dag var hundarna hit med Marielle och hälsade på. Stina intog min fåtölj direkt, den är liksom hennes då hon är här. Hon lägger ikull sig och har det mysigt ser det ut :)
Hennes matte, alltså Marielle skulle städa bilen och då passade det ju bra att hundarna var inne vid mig lite :)

En annan dag så kom Gerts son Oliwer till oss och hälsade på lite, jätteroligt och mysigt.
Simon, Gerts andra son bor ju här över sommaren då han har jobb på ABB, så han träffar vi varje dag.
Tänk så fort åren har gått, alla barn har vuxit ur hemmet och flyttat ut, till sina egna boenden.
Jag brukar tänka på det lite då och då, hur det var förut. Hur fixade jag med maten till alla?
Det skulle räcka till att börja med, kanske någon kompis var med? Matlådor till nästa dag och mat på olika tider då alla var på träningar olika dagar i veckan.
Killarna i ishallen och tjejerna i slalombacken på vintern. Hur fick vi till allt??
Det känns just nu som att jag skulle haft jobbigt med planeringen inför det som vi hade då, men vi var ju lite yngre haha .) "Well done" till oss skulle jag vilja säga faktiskt :)

När Gert slutade jobbet en dag så cyklade vi till kiosken nere vid piren för att köpa lite glass. Jättevarmt i solen, så vi lånade med en stol och satt oss lite bakom kiosken i skuggan på gräset.

Vi fick lämna in bilen för reparation i början av veckan som var, så Gert har cyklat till och från jobbet. Trots det så var det hans förslag att åka och köpa glass :) han är så duktig så. 

Den här veckan hoppas jag att vi kan få tillbaka bilen, så det blir som vanligt igen :)

Vi planerade det inte så bra att vi handlade hem det vi skulle behöva medan bilen var hemma, nej det tänkte vi inte alls på.

Ingenting behöver ju förstås vara krångligt och Gert kan ju låna Simons bil för att handla förstås, men jag vill också följa. 

Jag tog min rullstol en dag och körde i förväg till affären, och där möttes vi upp, ja det gick ju hur bra som helst, förutom vädret då :)

Herregud så tokigt jag planerat. Det kom världens regnskur och det blixtrade och åskade så högt så jag blev rädd! 

Ja blöt blev jag, men det är ju bara vatten, och regncape hade jag med mig ifall att, och det var tur det.

Nu fick jag den tyvärr inte bakom rullstolen, så allt regn hamnade bakom min rygg, haha :) 

Ja vilken åktur!! 

Foppaskor hade jag på mig och i dom är det stora hål, ja ni kanske kan förstå då jag kom hem sen. Det var som "sjöar" i mina skor :) och strumporna fick vi vrida ur vattnet ur.

Jag såg det som att jag ju iallafall fick mycket luft, och regn :)

Ja jag var ju lika glad som vanligt, kanske gladare haha :)

Jag stannade till på ett ställe där jag kunde få lite tak över mig och ringde till Gert så att han kunde ta med en tjock tröja till affären. Jag var ju dygnsur både fram och bak.
Jag ville ju inte frysa sen på hemvägen.

En dag några dagar innan skyfallet så var jag ute och åkte, lite så som jag ofta gör. 

Jag tycker det är skönt att bara åka iväg, och bara vara. 

Se lite folk, höra fåglar som kvittrar, ja att bara vara i stunden är viktigt för mig.

På ett ställe där jag oftast brukar åka så hade dom fixat/gjort något med vägen, så det var grus istället för asfalt.

Gert var hemma tack och lov!

Jag körde fast, helt fast!!
Jag ringde Gert efter att ha försökt köra på alla sätt, backat, framåt, vrida till höger och till vänster, nej det gick inte.
Gert slängde sig på cykeln och kom för att putta upp mig, tur att det var nära hem. Tur också att vi har vanan lite inne haha :) Det har ju hänt förr kan jag ju säga, men inte just här då.
Jag testar inte den här vägen igen utan åker en annan :)

Nu ska jag avsluta mitt skrivande för idag, men innan jag ska rätta så måste jag skiva om min fantastiska dag igår.

Auktion!! Ja ni läste rätt!!

Auktion hela dagen, ja nästan.

Då vi ju inte har bilen hemma så fick det bli färdtjänst för mig, ja jag åkte färdtjänst och Rebecca var snäll och tog sin bil för att ha någonstans att lägga eventuella köp. I färdtjänsten kan man ju inte få ta med så mycket.

Jag hade bokat bil både fram och tillbaka, inte roligt att bestämma tid i förväg då man ska hem, och man sen känner att man velat vara kvar någon timme till, men så var det.

Jag gjorde några fina köp och vilken skillnad nu mot i Arboga. 

Den största skillnaden var ju att det inte var kameror överallt, och ingen mikrofon, ja ganska skönt och avslappnat var det tycker jag. 

Och billigare var det, ja allt blev nästan för billigt tyckte jag, men bra förstås för dom som köpte något. Det fanns så mycket samlingar och fina grejer som inte kostade något alls, då blir jag lite sorgsen över vad lite det är värt. Någons samlande var inte värt något alls :( 

Någon som förr i tiden betalat och köpt en fin säkert jättedyr servis tex, som någon köpte för 100 kr, massor av delar för hundra kronor? Ja jag blir lite ledsen faktiskt. 

Nu kan ju inte jag ha eller köpa hur mycket som helst, liksom för att rädda sakerna, nej det går ju inte. Men sorgligt tycker jag.

Det var alltså jag och Rebecca den här dagen, Maria fick bli hemma och vila sig hon.

Det blir ju ganska stimmigt och rörigt på en auktion, så det var klokt av henne att stanna hemma. 

Vi får ta igen det sen då hon är frisk igen, nästa sommar minsann.

Dom första timmarna så köpte jag ingenting, jag blev alldeles förvånad själv haha :) 

Men sen så blev jag lite som vanligt. 

Jag köpte några saker och Rebecca fick vara den som gick fram för att betala och hämta det jag köpt.

Det blev några gånger, och ett inköp var tre par små jättegamla skor, barnskor. 

Dom köpte jag till Maria då jag vet att hon har andra skor och kanske skulle behöva några fler :) 

Jag ska damma av dom så får vi se hur dom ser ut och verkar då.

Rebecca köper ingenting hon, nej men hon gillar att vara med iallfall och det är ju tur :) 

Det är en speciell stämning på auktioner, som jag gillar. Jag får liksom aldrig nog. Jag glömmer onda ben och jobbig kropp, det är helt bortkopplat just då jag är där. 

Sen då jag åker hem och kommer hem, ja då vill jag flytta mig ur rullstolen snabbt. Då känner jag hur det känns på riktigt, men det är det förstås värt!

En jätte toppendag med fika och många skratt. 

Jag verkligen älskar det!

Jag hoppas och önskar att du och ni har haft det lika bra som jag. 

Jag hoppas att ni har och mår bra.

Kram kram från mig

ONCE IN OUR LIFETIME!!

En förväntansfull Nina.

Hej hej!

Jag börjar det här inlägget med att berätta om något roligt som jag och Maria varit med om. 

Det kan hända att det blir jättemycket skrivet, ja kanske det blir ett inlägg som bara innehåller just det jag vill skriva och berätta om :)

Jag börjar nu från början.

Det började redan då jag såg ett avsnitt på SVT kanal 1. "Auktions sommar" hette programmet. 

Jag hade sett avsnitt tidigare, men just den här dagen var det det sista avsnittet och final.

Dom behövde nya sökande, och jag kände att jag ville skicka in. Sagt och gjort. 

Jag kände och visste just då att det ju skulle kunna passa mig och Maria.

Jag skrev ett brev där jag berättade lite om mig själv och om Maria som ju är min vän och auktions kompis, och har varit i några år nu. 

Programmet går ut på att det är två par i olika konstellationer. Varje lag får en viss summa pengar att förvalta väl, och försöka ropa in saker med så högt värde som möjligt. 

Den som får högst värde totalt av det man ropat in vinner, och kan kanske gå till Final.

Jag ska berätta lite, eller det kanske blir mycket, men jag ska inte tala om hur det gick .) 

Det får man se i januari/ februari, ja om ganska lång tid.

Att förvalta pengarna visste jag ju inte hur bra jag och vi skulle vara på, men det får ni också se på TV.

Jag kommer att titta med händerna för öronen och blunda haha :) 

Ja jag vet då inte hur det där ska bli, men jag får bjuda på allt, ja jag och Maria gjorde vårat bästa.

Nu tillbaka till början :)

Vi blev utvalda för en intervju, jag fick ett mail i april, och jag mailade med någon lite fram och tillbaka, någon jag visste som /redaktionen bara. Det var redaktions Gunnar . 

Maria och jag tillsammans med Gunnar.

Vi fick bestämma om vi endera ville komma dit och träffa dom, eller skypa (vet inte hur man ska stava till det), oj oj hur skulle man göra då?, nej vi åker dit bestämde vi.

Vi bestämde att vi skulle fara till Stockholm för ett möte, men efter ett läkarbesök så blev det ändring då Maria fick besked om att cancern var tillbaka!!!

FY så hemskt!! Hon opererades snabbt, och efter det skulle det bli cellgifter.

Vi bestämde att vara med iallafall, och hoppades på att hon skulle orka.

Vi ändrade oss och valde att skypa istället, och fick tid och datum av honom via mail. 

Anton som jobbade på TV var det som vi skulle prata med, och det kändes jätte nervöst då jag ju aldrig gjort det förut.

Jag fick hjälp att få till det med skype av först Melina och sen Marielle. 

Tur man har händiga barn måste jag säga.

Jag och Maria var spända som bara den, medans Anton tog en kopp kaffe och en snus, helt lugn?? Haha :) Han är från Umeå så ni kan ju tänka er kanske hur lugn han var haha :) Nej det berodde nog inte alls på det, han var inte nervös alls, så enkelt var det nog :) 

Vi måste gjort lite gott intryck där iallafall, eftersom dom valde just oss.

Efter att vi "träffat Anton på datorn", så dröjde det några veckor innan vi fick höra något.

Jag fick då ett samtal som jag inte kunde svara på just då, där Anton pratar in på min telefonsvarare att han vill att jag skulle ringa upp, för han hade goda nyheter att meddela.

Jag ringde upp direkt jag lyssnat av hans meddelande.

Han säger att dom vill ha oss, ja av alla flera hundra som sökt så ville dom ha oss!??

Jag ringde till Maria direkt!! 

Vi hade känt oss lite kaxiga jag och Maria och sagt att det är klart vi blir med, men kanske inte varit lika säkra egentligen, men jo men visst!!

Ingen av oss, eller iallafall inte jag, jag kan egentligen inte någonting haha, nej Maria är mycket duktigare. Jag ropar bara i vanliga fall in det jag vill ha, och nu var det ju tävling.

Flera dagar innan vi skulle åka så räknade jag ner för varje dag, och dagarna rusade som vanligt iväg.

Maria mådde skapligt och vi skulle kämpa på, vilken grej liksom!!

Här är vi med Anton.

Nu tillbaka till världens bästa Maria, hon kämpar på som bara den.

Den starkaste jag känner är hon verkligen! 

Hon vill vara som vanligt och jobba som vanligt, och hon har kämpat på, och som hon kämpar! 

Det är det som är bäst för henne, att vara som vanligt.

Hon får cellgift och mår egentligen skit för det mesta, ja det gör hon, men hon biter ihop och ska vinna över den skit sjukdomen. 

Maria är stark och envis, ja hon är mycket mer än så, hon är bäst <3 

Det är bra förstås att vara envis, och kanske så som jag tror och hoppas, så ger man cancern en rejäl match. Den ska verkligen inte få vinna!! Världens bästaste Maria <3

Jag har ju också fått cellgifter då jag var sjuk för hundra år sedan sisådär. 

Nu vet jag ju att det finns massor av olika sorters cellgifter med olika biverkningar förstås, men jag hade inte fixat att jobba då. 

Nej fy så illa jag mådde, och nej inte en minut hade jag orkat. Jag var helt slut, och var mest hemma. Då jag ju vet hur det var för mig och då, så förstår jag inte hur det går till. Hur hon orkar?

Nu tillbaka till Auktions sommar.

Efter samtalet med Anton så har det varit mycket mail kontakt, inte med han då men med flera andra. 

Ja vilken upplevelse vi varit med om. 

En oförglömlig upplevelse, som nu någon dag efteråt känns helt overklig. Det är som att det inte hänt!

Ett minne för livet iallafall, och att få göra det här med Maria!! :) Det kanske känns mer på riktigt om några dagar då man liksom landat, om man gör det? :)

 

Jag delar med mig av lite bilder, jag kunde ju inte ta kort, så det fick Gert göra. Några av dom som var där på plats har också tagit lite kort, som dom ska skicka till mig sen.
Jag ville förstås föreviga det vi var med om, särskilt eftersom det kändes så himla overkligt.

Jag har glömt att berätta att både Gert och Rebecca var med, ja dom kunde kolla på oss lite på avstånd. Jätteroligt att dom var med och var lite moraliskt stöd. :)
Roligt också att vi alla har varit med om det här, att vi alla har minnen.

Här nedan är det lite förberedelser , både på grejerna och så på ljudet. Ja proffs var det verkligen.

Någon dag innan vi skulle åka till Arboga, ja just det har jag  ju också glömt att berätta, det blev Arboga dit vi skulle.  

Någon dag innan så ringde en i produktionen och berättade lite mer vad jag och vi kunde behöva, och så frågade hon lite saker om hur jag ville eller behövde ha det.

Hela allihop som var med dom här dagarna har ju varit fantastiska, så snälla och ja bäst har dom varit.

Ja tänk: Dom hade tänkt till om allt extra så det skulle fungera för mig med rullstol.

Vi hann knappt bli nervösa på självaste auktionsdagen, det var ju full fart lite hela morgonen och dagen.

Nu lite reflektioner och lite grann om känslan då vi spelades in.

Vi fick tydliga och bra instruktioner av Henrik och Tomas som liksom var med i "vårat lag":)

Ja alltså, vi ska bli med på TV!!? 

Dagen innan auktionen så var det lite filmningar ett par timmar, och efter det skulle vi äta middag med alla inblandade, vilket var ganska många. 

Vi for dit och fick träffa alla, och det andra laget som vi skulle tävla emot. 

Auktionsdagen började ganska tidigt, vi gick runt på visningen och det började kännas att det skulle bli hett. Dagen skulle inte bli lätt.

Sju föremål fick vi köpa och minst tre. Ja minsann vad spännande det var, och vad roligt, verkligen. Vi var så fokuserade så vi tänkte nog inte mycket alls på kameror eller att vi hade en mikrofon på oss.

Auktions sommar värmen var inte bra för någon, men särskilt inte Maria.

Det blev varmt, ja herregud så varmt, inget puder i världen hade kunnat hjälpa oss haha :) 

I början så hade vi lite skugga med det var en liten stund bara.

Nej vi blev helt enkelt svettiga, ja som alla andra som var där. 

Att TV:n skulle komma dit var något som drog är jag säker på, ojoj vad mycket människor det var.

Svetten rann efter min rygg, ja håret vart lockigare än vanligt där bak då det blev fuktigt och blött.

Jag har inget emot att bli svettig, eller jo det är ju inte så mysigt i vanliga fall, men i TV?  

Ja då man ska vara med i TV för första och säkert sista gången så vill man ju inte sitta och svettas haha :) Men det fick vi bjuda på, alla var ju ungefär lika svettiga som jag :) Ja vilken dag!

När vi satt där i värmen så kunde vi bara säga till när och om vi behövde något. Dom hade full koll på oss, lyxigt :)

När jag och Maria var klara och hade köpt klart så gick vi till skuggan, ja det fanns inte mycket av den varan.

Ingen som inte varit med om något liknande kan förstå vilket jobb alla gör, allas engagemang, alla som bara gör allt så enkelt.

Jag är imponerad av dom allihop och Sofia som hade tålamod och kunde allt utantill som hon skulle säga, ja att kunna koncentrera sig och göra omtagningar så glatt, ja vilken tjej!

Alla kameramän och ja, allt måste ju sättas, och allt måste klaffa, dom var helt fantastiskt duktiga!

När vi var klara så skulle domarna kolla vad vi köpt och värdera sakerna, det var spännande som bara den. Då hade solen försvunnit och det blåste upp till åska och regn, ja åska iallafall, men bara några droppar regn. Vi hann precis bli torra, ja svetten hann torka av vinden haha,  då kom solen tillbaka och med den, värmen.

Experterna Maria och Mats.

Precis lika varmt som innan, jag förstår då inte hur någon av varken oss eller dom andra orkade med hela dagen :) Jag är ganska värmetålig jag som älskar att sola, men det finns ju en gräns även för mig haha.

Imponerad är jag av alla, en jätterolig upplevelse som man inte förstår att man varit med om. 

Nu blir det några månader med ångest, nej då, men jodå lite.

Vi fick ju höra att vi var jätteduktiga, och vi behövde inte göra omtagningar nästan alls, mest då vi själva tyckte att det blev svammel och fel.  

-Nej nu måste vi göra om!! kunde jag eller Maria säga några gånger haha :) 

Det var svårt att prata på med en kamera och mikrofon på sig kan jag lova.

Våra "killar" som var med i "vårat" lag gjorde det enkelt för oss, ja vi var verkligen ett bra team.

Lite fika i skuggan inför nästa :)

Det är ju slutresultatet man undra hur det ska bli, hur har dom klippt till allt? 

Det kommer att dyka upp när man minst anar det, ångesten och oron. Oron över hur jag skulle sagt,  eller skulle jag gjort så?  

Jag skulle inte varit så där då, jag pratade nog alldeles för mycket,  och så vidare... Ja ojoj så mycket ångest det blir bara jag tänker på det.

Nu menar jag inte att jag kommer att ha ångest på riktigt, nej så illa kommer det inte att bli. 

Men lite mycket jobbigt kommer det att bli, ända till Januari/Februari eller när det sänds.

Vem vet, till slut kanske jag glömt bort att vi varit med, jag tänker att mitt minne är rätt dåligt haha :)

Nej då, jag kommer att minnas, så länge jag lever.

Två hektiska dagar, full fart hela tiden egentligen, så inte undra på att vi var trötta då vi kom hem. Varmt i rummet och väldig tidig uppgång och ja, vilka dagar.

Ja nu har ni fått vara med på inspelningsdagarna lite med mig och oss, två helt fantastiska dagar för oss.

Nu ska jag försöka rätta för att sen låta er alla veta vilket äventyr vi varit med om.

Jag hoppas att ni alla har det bra förstås.

Kram kram

Det känns overkligt!

 

Hej hej!

Idag skriver jag lite, ja jag ska försöka att skriva bara lite.
Jag har nästkommande inlägg i mitt huvud redan, men det jag ska skriva om sen. Eftersom det inte vara med redan nu, så skriver jag av mig lite nu inför den nästa jag ska skriva.

Jag hoppas att alla har en bra sommar. Vilken sommar!!
Många jag känner tycker att det är för varmt, men inte jag, jo på kvällen då jag ska sova :) 
Jag älskar att sola, ja då kan jag ligga och slappna av och lyssna på en pod och bara vara. 
Det är bland det bästa jag vet. 
Jag har skrivit om det förut flera gånger, men gör det igen iallafall. 
Min kropp mår inte så bra då det är soligt och varmt, nej det gör den inte, men. Ja så är det, men den får faktiskt lov att helt enkelt stå ut medan jag solar, för det vill jag, och tänker jag. 
Kroppen bestämmer redan så mycket över mig, så jag jäklas lite tillbaka kan man säga. Jag vill och behöver ha kommandot över iallafall något. Kroppen har inget att välja på då det gäller solning, nej då får den göra som jag bestämmer.

Nu till drömmarnas värld:Jag drömde en härlig samtidigt en väldigt konstig dröm innan klockan ringde. 
Rebecca och hennes familj hade en älg/rådjur som sin kompis. 
Ja den ville gärna vara med då dom var ute, och då jag skulle sova över hos dom så ville den sova med mig. Haha :) 
Jag önskar att jag kunnat rita hur den såg ut :) 
Den måste varit mer rådjur eftersom den fick plats bredvid mig i sängen haha :)
Den hade små blåsor i skinnet som såg lite otäcka ut, men jag klappade förstås ändå, för det var det den ville. 
Rebeccas Johan och tjejerna var i skogen och höll på med något bygge, och då gick den dit på morgonen för att vara med dom.
Ja det var bland den konstigaste dröm haha :) 
Jag drömmer mycket, ja men oftast otäcka hemska drömmar, men den här var inte hemsk någonstans :)

Dom har skaffat en liten hund, ja en labrador som ju är så söt så söt, kanske hade drömmen med införskaffandet att göra, konstigt iallafall. Zigge är ju verkligen inte lik något annat än en hund :)

Zigge <3

När jag var frisk för sisådär 7 år sedan, ja då var jag som jag ju är nu förstås, men jag hade ju lättare att vara jag då. 
Jag tyckte då lika som nu om människor, och ville hjälpa då jag kunde. 
Jag hjälpte tex en farbror som ramlade på sin rullstolsmoppe som han hade. Han tog en för tvär sväng så den välte. 
Då kunde jag springa fram och hjälpa honom upp och moppen med då förstås. Jag minns att han skulle till frisören och han lät mig gå efter för säkerhets skull, ifall han skulle bli dålig efter fallet tänkte ju jag.

Nu kan jag ju inte alls så som jag kunde då. 
Det kan jag känna är väldigt jobbigt att inte kunna göra det jag kunde göra förut. 

Jag brukar titta på facebook om vad jag skrivit förr om åren på just den här dagen, och det jag nu ska skriva om hade jag delat med mig av för 7 år sedan. 
Om jag inte kunnat se det inlägget nu, så hade jag ju inte haft en aning om när det var.
Mina barn har kunnat tycka att jag är jobbig ibland och kanske pinsam, men jag gör det jag känner är rätt. 

När vi åkte en kväll jag och Melina så såg jag en farbror som satt på sin rullator med helt tom blick. 
Jag sa till Melina att jag bara skulle parkera vid macken och sen gå till honom för att höra hur han mår. 
Sagt och gjort, jag gjorde det. 

Farbrorn sa att han blev totalt slut, ja inte undra på det.
Han hade alldeles för mycket kläder för den här dagen. Tjock tröja under en grov kavaj och så mjukisbyxor minns jag.

Jag hämtade bilen och hade ingen aning om hur man skulle fälla ihop rullatorn, men in gick den iallafall. 
Jag skjutsade honom hem och hjälpte honom in i huset och såg till att han satt i en fåtölj och med vatten till hands. 
Jag skrev mitt telefonnummer så han kunde ringa mig. Jag hade ju ingen aning om vilka anhöriga han hade och om det fanns någon att ringa.

Då jag kände mig säker på att han skulle klara sig så gick jag ut till en gråtande Melina. Men älskade vän sa jag. 
Hon blev att tycka så synd om honom, så det var väldigt känslosamt, och mamma du får inte göra så mer. 
Då sa jag och förklarade att tänk vilken tur att han nu kom hem och fick hjälp av mig, annars vet vi ju inte hur det hade gått. 
Jag fick höra sen av folk att han suttit där i flera timmar, i flera timmar och ingen såg att han mådde skrutt!?.  
Ja det var en sommarkväll och han hade suttit i solen då lång stund. Det måste funnits flera gående på den trottoaren under dom timmarna där, som hade kunnat fråga om han behövde hjälp?!
Jag är så glad över att jag hjälpte honom, det kändes så skönt i hjärtat, och Melina förstod och tyckte det var bra efter en stund. Men just där och då och se att han såg så ledsen ut, ja det gjorde ju ont förstås. 

Såhär skrev jag:

Nina Thidé Gustavsson

13 juli 2011 kl. 22:15 · 

Körde förbi en farbror som satt på sin rullator och tydligen suttit där länge utan att någon reagerat och hjälpt honom, jag såg till att han kom in i min bil och körde hem honom och är så glad jag åkte förbi och såg han mådde dåligt! Tänk om alla kunde visa lite medmänsklighet och hjälpsamhet, då skulle världen se helt annorlunda ut!!

7 kommentarer

8Mats Husander, Veronica Berglund och 6 andra

Kommentarer

Ja tänk så det var, jag var frisk och jag kunde gå och köra bil och, ja, jag kunde vara precis så som man kan då man är rörlig och frisk. 

Känns overkligt att det var så då, att jag varit frisk någon gång. 

Svårt att greppa nu faktiskt. 

Jag var samma "tjej" (nu tant) då som jag är nu, iallafall så finns ganska mycket av den Nina kvar nu från den Nina som fanns då. 

Jag tycker nog att jag blivit bättre nu än jag var då, ja faktiskt. 

Jag känner mig ju frisk trots att jag är begränsad i mitt liv nu. 

Jag är begränsad och kan inte göra precis allt jag kunde förut, men vad är ett par ben egentligen liksom? 

Jag har ju min rullstol och kan ta mig nästan överallt. 

Visst kan jag bli besviken då jag velat gå in i en affär men inte kan då det är ett högt trappsteg, men vadå liksom? 

Herregud så mycket jag fortfarande kan, ibland med hjälp och ibland kan jag själv. 

Alldeles själv!! 

Ja livet nu är fantastiskt, lika som jag ju tyckte då, då jag kunde gå och vara frisk. 

Då jag var frisk så ångade jag på i hundra för det mesta. 

Ja ojojoj vad jag grejade med allt möjligt. 

Jag älskade det! Ja det gjorde jag verkligen. Jag fick drömmar att uppfyllas och jag mådde så bra.

Jag skulle skriva lite grann skrev jag i början, haha :) Det blir som ett kapitel i en bok varenda inlägg tror jag minsann :)

Nu till lite vad jag och vi gjort sedan sist jag skrev.

En dag så skulle vi åka till Bjursås en sväng för att lämna tillbaka några grejer där som vi lånat till kaninerna. 

Då vi skulle åka hem igen så såg vi skylten Sågmyra och ingen av oss hade varit där, så vi tänkte att vi skulle ta en tur dit. 

Jag visste att lager 157 funnits där, men jag visste inte om det fanns kvar. 

Det visade sig att dom stängt igen för några år sedan, så det fanns inte mycket att se där. 

Men:

Det fanns en superhärlig affär, helt i min smak. 

Kolla golvet!!! Älskar det!

Allt på den här bilden ville jag ha! :)

Herregud så fint det var, ja jag menar själva lokalen, helt unik och åhh!. 

Jag hade kunnat köpa hur mycket som helst, men jag behövde ju ingenting, och allt med bra kvalité kostar ju därefter. Ja det blev inga inköp, men en härlig upplevelse.

Om jag vetat att dom fanns så hade jag inte behövt köpa dörren jag köpte  från Danmark :) 

Då hade jag kunnat köpa en på den här affären istället.

Det fanns ett fik/café också, så vi beslutade oss för lite kaffe i Sågmyra.

EN mysig utflykt blev det och sen så for vi hemöver.

Kassa apparaten!! <3 Såå fin!

Där lager 157 hållit till syntes då skyltarna fanns kvar, synd att jag aldrig åkt dit någon gång medan det var öppet.

Jag trodde att lokalerna var något gammal gruvkontor, men det visade sig vara en gammal ylle fabrik. 

På femtiotalet så var det tusen anställda, ja det var en stor yllefabrik!!

Tänk så lite man vet, jag tror vi ska börja åka till lite olika ställen vi aldrig varit till, det är ju spännande och roligt.

Då vi var där så gick vi in i en liten outlet affär och köpte en present vi hittade på, och så hade dom billiga julsaker. Ja julsaker mitt i sommaren kan man ju tycka är lite konstigt, och det gjorde ju vi med. Men lite julkort kan man ju alltid behöva, ja iallafall jag som brukar skicka ett gäng varje år. 

Jag tycker det är roligt med brev i brevlådan som man ju inte får så ofta, så jag fortsätter med det jag.

Vi hade varit på den fina affären, fiket och så den här lilla affären med outlet grejer i lilla Sågmyra.  Det visade sig vara samma ägare till alla tre ställen. Ja personalen var på alla ställen och täckte upp för varandra. Ett härligt upplägg kan jag tycka.

Den 22 Juli ska det bli auktion där, men då en våning upp, en låång lite brant trappa upp, så det var inget ställe för mig alls synd nog, det hade nog blivit en rolig auktion. 

Men kanske kan någon som läser det här nappa och åka dit för lite billiga fina inköp.

En dag så fick jag besök av den här lilla tjejen Wilda och hennes mamma Lisa.

Lisa är en av mina vikarier och nu då hon inte varit här på länge så var det jätteroligt att träffa henne, och hennes lilla gulliga tjej.

Hon ville gärna åka rullstol med mig, så det gjorde vi några varv. 

Först med lite sakta fart och sen lite fortare. 

Det var roligt med alla knappar, upp och ner och blinka och tuta. Härliga lilla tjej.

Det var en rolig stund, ja jätteroligt var det. Det känns verkligen som att vi, jag och Lisa kan prata på om vad som helst och hur länge som helst. 

Wilda hittade ganska direkt på hästen, ja den hästen som min morfar cyklade på då han var liten och som jag ärvde då han gick bort <3

Melina kom förbi en eftermiddag och behövde slå in paket till en kompis som fyllt år.
Ja här hemma finns det lite av varje och just paket inslagning tycker jag är roligt, så jag har och köper lite papper då jag stöter på.
Jag har beställt från lager house också några gånger. ja jag gillar att göra och kunna göra fina paket :)

Hon hade på sig sin fina ganska nya blåa topp, men sen då hon vände sig så såg jag att sömmen spruckit upp mitt på ryggen en decimeter nästan.

Hon har aldrig använt den, så det blev lite panik där då hon var sen och behövde ha något på sig. Det var väldigt snävt sytt, (med lite sömnsmån) och med min symaskin som är min farmors så går det inte att sy i det fina tunna tyget. 

Jag ska fråga en tjej jag känner om hon kan förbarma sig över den och laga till det. 

Lite kaninprat igen då haha :) 

Ja vi är liksom förälskade i det här paret. Bruno 9 år och Mimmi 6 år. 

Dom är så härliga och man blir varm i hjärtat då man ser att dom slänger ikull sig och njuter av livet, ja dom är för härliga.

Igår var jag in till dom och hälsade på, då är dom lite nyfikna på rullstolen, men sen efter en stund så bryr dom sig inte alls i oss :) 

Vi hade märkt, eller Gert hade märkt att Bruno tappade jättemycket hår, så vi bestämde att ta upp honom i mitt knä för att sen försöka borsta honom.

Det gick ju jättebra, men vi kommer att behöva göra det varje dag ett tag framöver, han och Mimma kan ju inte ta bort allt löst själva, så vi får hjälpa till lite.

Ja dom är så mysiga och så otroligt söta och snälla, jättefina.
Hon vi köpte dom av som driver "Varglyans", hon ville gärna ha en bild som hon kunde skicka till dom förra ägarna.
Det var klart dom fick, och jag sa till henne att hon gärna fick tala om att det var just vi som har dom. Att dom, om dom vill kan komma och titta till dom lite, eller bara skriva till mig, vi får se.

Dom har iallafall hur som helst gjort ett toppen jobb med kaninerna då dom är så härliga.

Våra "livsnjutare" verkligen, ungefär så som jag :)

Nu till något helt annat, något som inte har med någonting att göra, men som jag vill berätta.

Gerts son Simon är ju här under sommaren för att jobba, och han lär oss saker.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men det var säkert Takida som han har gillat länge, och ja vi har också tyckt att han varit bra.

Han har nog talat om för några år sedan att han var svensk, han låter verkligen inte svensk.

Nu berättade han också och lät oss lyssna på någon låt med stiftelsen.
Vadå är det samma person som sjunger?? Tröga jag då :)

Ja det var samma, men stiftelsen är på svenska, och det är inte Takida??
Hade ingen aning och vilken tur att våra barn kan lära oss.

Ja tänk att Takida och Stiftelsen är samma person? Samma person som sjunger :)

Helt ointressant för dig säkert, och du kanske redan visste det jag och Gert nyss fick berättat för oss.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår i den varmaste sommar "ever" liksom.

Jag måste redan nu flika in med:

När jag förhandsgranskade inlägget så såg det inte ut som vanligt alls, men jag är ju helt oteknisk så det får lova att se ut så som det gör.

Jag hoppas att det inte är något någon störs sig på.

Nu ska jag rätta, och så ska jag i mitt nästa inlägg skriva om något helt fantastiskt roligt!!

Det här inlägget blev säkert lika långt som alla andra haha :)
Men men, fingrarna skriver det som kommer ut, och det är omöjligt att stanna då :)

Kram kram