Förödande konsekvenser!

Hej hej!
Jag och Gert har testat lite olika varianter av träning sedan sist.
Ja, jag har åkt rullstol, i båda mina rullstolar beroende på vad Gert velat träna :)
Den stora och snabba då han ska springa, och min vanliga då han ska gå i rask takt.
Vi har åkt, ja jag säger så eftersom det ju är jag som åkt, men ibland säger jag att vi varit ute och sprungit, för att Gert har gjort det :)
Ibland har vi varit på helt omöjliga vägar för min lilla rullstol, ja nästan omöjliga för den större också. Bilden ovan visar mig i min vanliga stol där jag faktiskt fått lov att vända efter några hundra meter.
Ja det var så skakigt och guppigt för mina ben, dom for runt och åkte av plattorna hela tiden, nej det var ingen bra väg alls. Vi fick ge upp! Det finns ju fler vägar att prova, som alldeles säkert är bättre.

När man kan gå så tar man ju mycket för givet, och inte tänker man så mycket på om det är knöligt på backen där man går, nej inte då man är ute för att motionera.

När man går så kan man ta sig över stockar och sten, men så fungerar det inte riktigt så enkelt för mig.
Planera sin körning, ja så har jag det. Nu lär man sig det på körskolan förstås haha :)
Men det var ganska länge sen jag gick på körskolan, men jag har ju varit körledare åt mina båda tjejer förstås :)
Ja jag måste verkligen planera hur jag ska åka, och vart jag kommer fram och inte.
Här i Ludvika är det ju inte så mycket problem alls, nej jag har lärt mig vart och var jag inte kan åka. Höga kanter finns det ju, ja herregud så höga kantstenar det är längs gatorna överallt.
På många ställen kan jag komma upp på en trottoar men sen kan jag inte komma av då det är höga stenar. Då får jag vända och sen åka på vägen istället.
Det händer rätt ofta att förare i bilar blir irriterade på mig då jag ibland åker på vägen, men dom vet ju inte då heller att jag kanske varken kan komma upp eller ner för kanterna.
Jag tycker faktiskt att alla borde få testa hur det kan vara, då skulle alla ha mer förståelse. Mycket skakningar på huvudet kan jag få se då jag åker, men jag väljer att strunta i det, jag måste ju också kunna komma fram.
Nu har jag aldrig bråttom, nej det har ju inte, men det är och känns lite tråkigt att ta omvägar eller vända ibland, måste jag medge :)

Nu till en sak jag har svårt att förstå, men samtidigt så förstår jag i mitt fall varför det blivit  som det blivit och varit som det varit.
Varför accepterar man saker och beteenden så länge innan man får nog och slår näven i bordet liksom?
Vem ger sig rätten att göra dumma, ibland elaka saker mot någon, varför låter vi det vara så länge innan vi förstår och accepterar att det inte är okej?
Just det här ämnet kommer att dyka upp framöver är jag säker på, det förbryllar mig hur det fungerar och hur vi fungerar.  Som att vi inte är värda mer eller bättre? Men vi är ju värda det bästa, det allra bästa som kan finnas.

Nu till något helt annat :)

Här hemma hos oss så gillar vi rotmos, ja vi verkligen älskar det. Häromdagen så skulle vi göra rotmos och fläskkorv hade vi bestämt. Jag skulle skala den och göra småbitar, och jag upptäckte att den och flera till såg ut så här!!??

Självklart kan inte någon veta hur den ser ut inuti, men jag blev så besviken och lite irriterad.
Vi fick åka till affären för att visa, och jag fick ta fler istället för dom jag lämnade tillbaka, och så åkte vi till en annan affär för att säkra upp. Rotmoset blev sådär bara den här gången, men bättre lycka nästa gång.

Jag brukar inte åka tillbaka ofta alls, det har kanske hänt två gånger förut bara. Men då den här kålroten vad dålig så fick jag lite nog. Det har varit lika förut en gång men då åkte vi bara till en annan affär för att köpa nya, vi lämnade inte tillbaka, men dom måste ju veta om det är dåligt så dom har koll på sina leverantörer.

Nu till lite solskrivning.
Dom flesta som läser mina inlägg vet ju att jag älskar solen, att jag älskar att ligga och njuta i solen. Lyssna på en bra "pod", ja timme efter timme allra helst.
Nu vet jag att det inte är så bra, så jag har begränsat min soltid och så smörjer jag mig förstås, ja med 30 i solskydd.
Jag blir brun iallafall och jag slipper bränna mig, helt underbara dagar har jag haft nu dom senaste två veckorna.

Kroppen tycker verkligen inte om solen, nej den avskyr värmen, men jag älskar den!.
Jag är ju min kropp och bestämmer att den får lov att stå ut, ja så får den lov att göra.
Jag tycker att jag borde få bestämma lite, så jag fortsätter med det.
Min högra arm och hand har blivit irriterad på mig den senaste tiden, den vill inte fungera alls efter solning. Men då jag varit i skuggan eller inne ett tag så blir den som vanligt igen. Galet!! Ja visst är det det, men det kan inte hjälpas!?? Vi kommer nog att fortsätta vara oense om just det, jag och min kropp.
En väldigt viktig grej då man är i solen är att dricka, jag är oftast bra på det, men en dag var jag det inte.
Jag blev alldeles kallsvettig och det bara rann av mig, jag mådde riktigt illa. Solsting, ja det var nog så att jag fått en släng av solsting.
Jag fick duscha och sen lägga mig en stund, det resulterade i sömn ett par timmar, sen var jag frisk igen.

En dag då jag låg ute så var det inge vidare solväder haha :) Men ingen kan ju säga att jag inte hoppades på sol iallafall, och tänkte ta varenda sekunds chans, så jag inte missade någon minut :)

Kvällarna efter mina soldagar är lite jobbiga, jag blir så trött!!
Om jag och Gert ser något på TV:n så måste jag ofta säga att jag inte orkar se klart :)
Man ska ju bli pigg av sol har jag ju hört, och visserligen så blir jag ju det en stund innan jag börjar sola, men sen är det kört haha :)
Huvudsaken jag gillar det , så fortsätter jag utan att bränna mig. Jag älskar ju verkligen solen.

När jag legat och solat så har Marielle varit här några dagar med sina hundar. Nu då vi inte har kaniner mer, så kan hon vara inne i kanin hägnaden. Där kan hon sitta och mysa lite för att sen komma upp på altan och äta eller fika med mig och oss. Härliga dagar :)

Jag har följt med Marielle ner till sjön så att hundarna fått bada, men det är bara Tyke som velat hoppa i, dom andra två verkar vara vattenskygga :) Inte ens valpen vill vara i, vilket ju jag som är en badkruka kan förstå, lätt som en plätt.
Tyke hoppar i och simmar ut efter bollen som Marielle kastat i, han är jätteduktig.

En dag sedan jag skrev sist så var jag till min neurolog i Falun

Vi pratade lite fram och tillbaka och han förklarade för mig hur läget var med mig efter provtagningar och röntgen. Då han förklarat hur det verkade så sa jag att ja då är jag ju typ frisk :)
Nej det skulle han kanske inte kalla mig haha :)
Som förut så sa han att jag har en lindrig variant av MS, och att jag hade kunnat gå om det satt sig någon annanstans. Ja herregud vilken osis jag hade känner jag.
Jag frågade lite om jag eventuellt skulle få något skov, vart jag skulle vända mig då? Då sa han att han skulle bli väldigt förvånad, om jag skulle få ett skov.
Han tror inte att jag ska bli varken bättre eller sämre, härligt att höra tycker jag, positivt.

Jag kan förstås fortsätta att hoppas lite på att bli bättre, men egentligen har jag ju förlikat mig med min situation för länge sen. Jag känner mig inte ens sjuk, nej jag tänker inte på att jag sitter i rullstol ens. Nej jag har toppendagar och trivs med livet.
En sak som skulle underlättat om jag kunnat gå var förstås på resor till utlandet, det skulle inte bli så mycket planerande som nu.
Jag skulle kunna radda upp hur mycket som helst förstås, men att kunna stå upp och kramas med Gert, det är en stor önskan jag har. Att kunna klä på mig och åka till jobbet är en annan önskan :)
Självklart så skulle hela livet ändras om jag helt plötsligt skulle kunna gå. Jag har lärt mig massor om både mig själv och om andra. Jag har blivit den Nina jag vill vara, ja jag är glad och stolt.

Ni till något helt annat som inte har med något att göra :)
Jag hörde en reporter på en TV säga helt fel haha :) Eller så är det jag som har helt fel?
Eller så har vi rätt båda två :)
Hur säger du Erfara?? Erfarenhet??
Han på TV:n sa Ärfara och Ärfarenhet, vilket ju jag tycker låter helt fel, men vad vet jag haha.
Onödigt att ens tänka på förstås, men jag skrev upp det då jag hörde det så jag skulle kunna ta upp och fråga er om :)

Jag måste berätta om något som kändes riktigt läskigt faktiskt.
Jag har en fåtölj i vardagsrummet som jag alltid sitter i på kvällen då vi ser på TV:n.
En kväll då jag skulle ändra läget på ryggen så fungerade den inte, den hade varit lite glapp några dagar, så jag försökte röra lite på sladden.
Då kände jag att den del som är snurrad (på kabeln) var jättevarm. Tack och lov så var Gert hemma och kunde dra ur sladden. Om jag varit själv så hade det kunnat gå illa, ja då hade den kunnat börja brinna.
Vi har fått dosan lagad flera gånger förut, men nu vart det något tok, något som kunnat få förödande konsekvenser, haha :) Dom två orden var det inte jag som skrev :)
Konstiga ord och formuleringar kan kommer ibland, det känns som att jag får lite hjälp av någon här och där. Det är lite som att jag har hjälp inuti mitt huvud, med formuleringar jag aldrig använder i dagligt tal.
Jag hade förstås ringt någon om jag varit ensam hemma, så det hade ordnat sig på något sätt alldeles säkert :)
Den gick sönder i halvliggande position så just nu innan vi kan få hjälp med dosan så får jag sitta så. Nu är det inga problem alls för mig att sitta så, men jag hoppas att den går att laga, annars måste jag köpa en ny vilket ju inte är varken billigt eller roligt. Jo förresten jag hade ju velat ha en annan färg än svart som den är nu. Då jag köpte den för fem år sedan så var det lite panik, jag behövde en nu liksom. Jag har ett överkast över så färgen slipper synas :)
Det är tur att jag har en lyft som är flyttbar så att det blir enklare att få mig i och ur fåtöljen nu då den är lite liggandes hela tiden :)

Jag har varit till hjälpmedelcentralen i Borlänge för koll av min manuella rullstol som jag inte tyckt att jag sitter bra i.
Jag fick en ny tjej som skulle hjälpa mig och hon var jättebra. Min stol var en aningens för smal, tre centimeter skiljde bara, men enligt henne så blir det inte bra.
Hon beställde en ny stol som jag ska få komma och prova snart, och tills dess så har dom ordnat min vanliga som jag haft nu i sex år så att jag kan fortsätta ha den tills jag får en annan :)
Vi satte dit ett positionsbälte, ett lika jag har i mina andra rullstolar, så nu blir det mycket bättre.
En som den här nedan är det jag ska få, och det kommer att bli kanonbra.

Nu till mina ben och fötter.
Jag behöver stödstrumpor för att dom ska hålla sig bra, och för att det ska kännas bra.
Som ni ju förstår jag som gillar att sola, så är det inte helt fint att ha shorts och stödstrumpor??
Haha :) Nej jag har varit utan stödstrumpor med mina "foppaskor", det är inte bra alls.
Jag får "jumbo" fötter och det är inge skönt alls att vara så svälld.
Stödstrumpor måste det bli direkt jag solat mig klart i solsängen, och då gäller det ju tunna sköna byxor över, så det slipper se så roligt ut.
Om jag har shorts här hemma så spelar det ju ingen roll förstås, men ute på stan haha :)
Nej det ska jag bespara alla :)

Jag har massor av mer att berätta, men jag får börja med ett nytt inlägg direkt efter att jag är klar med det här. Jag hoppas att alla har det bra och att du mår bra.

Kram kram från mig

Dålig stämning!

Hej hej!
Nu har jag så mycket jag vill skriva om, så jag vet inte hur jag ska börja.
Men jag låter väl som vanligt händerna få styra. Ja, jag antar att det är min hjärna som skickar ut meningar och ord till mina händer, som bara skriver på i rasande fart.

Jag kommer att lägga ut lite bilder på vad jag och vi gjort sedan sist :) Så ni vet varför det kommer bilder lite huller om buller.
Marielle och Melina har varit hos mig för lite sol då vädret verkligen varit på topp :) Vi har inte bara solat, nej vi har haft flera mysdagar utan sol också.

Jag börjar med att berätta om att jag träffade en gammal lärare till mig häromdagen. Jag hade henne i låg och mellanstadiet eller kanske bara i lågstadiet. Solveig heter hon. Jag tyckte om henne då och har gjort sedan dess :)
Jag mötte henne en dag då jag var på väg in på affären,  och hon är bara så gullig så.
-Jag följer dig i din blogg vet du, var det första hon sa :) Gulliga hon, och jag blir så glad.
Då hon i nästa mening säger att jag skriver så bra så jag verkligen borde ta tag i den där boken, det fixar jag är hon säker på.
Ja jag blir glad och stolt över mig själv, att min fröken tycker att jag kan!! :)
Nu var hon ju min fröken då jag var väldigt liten, men det är roligt iallafall, att hon tycker så <3
Tack Solveig om du läser det här <3

Ja det är fler som sagt just så, och efter att "Terry Evans" i Cassels sa till mig att jag ska skriva den där boken, ja då är det väl snart dax :) (min mormor som förmedlade det till honom)
Terry Evans är ett medium till dig som inte vet.
Han kunde omöligt veta att jag velat skriva en bok, ja hur länge som helst.

Jag blev iallafall jätteglad över att möta henne en kort sväng där. Energi får jag då, ja hon ger mig energi.
Ibland då jag möter någon som tar all min energi, ja som slukar allt direkt. En sån människa är inte lika roligt att möta eller träffa på.
Nej fy då, och det finns flera som jag får den känslan med. Nej det gillar jag inte.

Det är en av anledningarna till att jag inte orkar gå på loppis knappt mer, nej jag orkar inte stanna till hela tiden, nej jag varken orkar eller vill.
Det är ju inte alls så att jag inte orkar, nej jag har hur mycket ork som helst egentligen, men jag vill inte, nej jag vill inte!!
Jag vill ha min kraft, ork och energi kvar där den ska vara. En gnutta, lite kan jag ge bort om det behövs ibland förstås, till någon som inte tar allt av mig, nej då kan jag ge av mig hur lätt som helst.

En del förstås inte det här med energier. Jag har skrivit om det förut, men gör det igen fall du inte har varit med om något med energier.
Lite mer lättläst och enkelt förklarat nu :)
Om du träffar någon du känner att du blir glad av, ja då får du bra energier.
Om du däremot möter /stöter på någon människa som bara beklagar sig över allt möjligt och är bitter och arg kanske.
Någon du känner efter att den gått gjort dig helt slut och trött, ja då tog den personen din energi, den bara gick in och snodde den. Helt utan lov, det är dock inte säkert att dom personerna ens vet det själva, jag tror inte dom gör det.

I somras gjorde jag det igen, det är ganska långt mellan gångerna, men det händer.
Det kan verka ohyfsat av mig ibland, och många gånger är jag i förbifarten bara så jag inte hinner fråga tillbaka.
Om någon på loppis tex frågar mig hur det är, jo det är bara jättebra, hur är det själv? Nej nej!!
Jag skulle aldrig frågat känner jag efter fem sekunder, eller kanske vid första ordet.
När det här händer så kan jag bli fast en halvtimme, och då jag är på loppis så vill jag inte det, nej jag är ju där för att kolla om jag kan hitta något bra.
Jag har förstått att väldigt många går dit för att träffa folk och det sociala, men det gör inte jag.
Nu kanske ingen törs prata med mig efter det här, och så menar jag inte alls.
Jag vill bara inte bli fast någonstans av någon jag kanske knappt känner, vilket ju händer titt som tätt :)

Den jag frågade i somras stod och sålde saker där, han frågade hur det var och jag svarade att det var bara bra, hur är det själv? Fel fel gjorde jag då! Jag vill ju vara artig också :)
Han reste sig gärna efter min fråga för att ta några steg ut till mig och oss för att berätta.
Jag kan gärna lyssna på jobbigheter,  och alla mina närmsta tar ju inte min energi på något sätt, nej men såna som i det här fallet knappt känner mig. Nej jag blir faktiskt förbannad.
Jag ska träna mer på att fråga tillbaka till rätt personer haha :)
Nej det går ju inte då man inte vet vad som komma skall.
Det finns många människor som jag väldigt gärna vill prata med och slänga några ord med, det finns många jag tycker mycket om.
Men energi tjuvar som jag inte knappt känner, nej det är dom jag inte orkar med riktigt.
Nej nu nog om det :)

Nog för att jag blivit äldre, men dement redan tror och hoppas jag inte. Det mesta beror på min sjukdom vet jag ju, men lite drygt måste jag ju erkänna att det är.
Jag har nog alltid haft svårt att komma ihåg årtal. Ja jag kan inte ens komma ihåg då vi förlovat oss,eller våran bröllopsdag. Jo datumen kan jag nog minnas, men inte årtalen.
Jag kommer inte ihåg när jag startade kiosken, när jag stängde den, när jag fick min diagnos, när min pappa dog eller när någon annan dött.
Jag måste ha allt på en lapp så jag inte glömmer. Förut hade jag inte koll på vart jag hade lappen ibland, så nu har jag skrivit in alla årtal i en kalender jag har, som jag för över från år till år.
Det går inte annars :)

Min sjukdom är knepig, ja verkligen super knepig. Ingen kan egentligen inte svara på någonting, nej det går inte. Dom vet inte hur just min kropp fungerar, nej det är chansningar och förstås erfarenheter.
Jag tar en dag i taget faktiskt, och det som blir, det tar jag och vi då.
Livet blir så mycket enklare och roligare då, jag vill inte gå runt (åka) och oroa mig för något hela tiden, nej hur skulle mitt liv vara då?
Tillbaka till minnet, jag hör att många runtomkring mig också har problem med minnet, ja jag tror att vi alla har för mycket på gång för att kunna hinna med att komma ihåg. Stress tror jag är en bidragande orsak till minnet för dom flesta, ja med mig också då förstås :)

En sak som förstört många många år av mitt liv. Ja det finns andra saker jag skulle kunna ta upp här, men jag väljer att skriva om min rädsla för spindlar.
Jag har varit rädd för dom i nästan 40 år!! I 40 år har dom begränsat mitt liv.
Jag har inte kunnat vara trygg och lugn, nej jag har varit på min vakt, alltid. Jag har någon slags spindel radar och synar varje rum, väggar och tak och hörn :)
Jag har inte kunnat sitta på en sten eller stubbe ute i skogen, nej för då kan dom ju komma krypandes.
Nej fy så jag har varit begränsad.

Spindlarna bor ju ute, ja det vet jag och kan acceptera, men vad gör dom då inne ibland liksom?
Det blir så dålig stämning här inne då dom är här, ja det kan faktiskt bli lite, eller ganska mycket panikartad stämning!! Spindlar!

Jag undrar om det ens är någon ide att få till det, att till slut ordna en träff med en spindel, njae!!
Usch så jag inte vill, men samtidigt så vill jag ju lite, men bara pytte lite.
Jag har skrivit om det förut också, men det är ju en inre kamp för mig året om egentligen, men mest på sommaren förstås då dom finns och lever överallt.
Det är inte hälsosamt att vara rädd och ha koll hela tiden, nej så är det ju faktiskt.

Då jag var ute och åkte en dag så mötte jag en stor lastbil, ja alla är ju stora förstås, men den här körde väldigt fort också.
Jag såg på avstånd att nu blir det grus över hela mig. Jag stannade till och blundade och höll igen munnen. Den körde alldeles för fort och hela jag blev full i sand, till och med i munnen.
Ja jag knastrade på sand hela dagen. Det blev sånt vinddrag, så min ena vante flög iväg också, ja den chauffören skulle jag vilja ta i örat. ja faktiskt.
Jag hade glasögon som tur var, men det blev ju överallt iallafall, men lite lindrade det ju.

En kväll så var Marielle tvungen att åka till Falun och akuten, Gert körde.
Melina tog lilla Billie, Maria tog Stina och jag Tyke. Hon fick portionera ut dom alla tre.
Tyke fick lite korv till fika medan jag skulle äta en smörgås.
Han åt ju upp sin mat direkt och sen ville han flörta med mormor :) Jag gick inte på det.
Men söt är han ju lilla plutten.
Snälla mormor jag är ju mer sugen :)

Tog kort på bordet och stolarna som jag köpte av någon i Falun, det blir jättebra till slut då jag pysslat till det lite runtomkring :)

Jag hoppas att ni alla har haft fina dagar och att ni får fler framöver.
Kram kram till dig :)

Världsliga problem!

Hej hej!

Den här gången dröjde det inte lika länge som det gjort ett tag nu mellan inläggen. 

Vi har haft toppendagar, och några av dom har varit tillsammans med våra vänner från Fagersta.

Gert och jag for till Fagersta en kväll i veckan då det skulle bli teater. 

Det är teater två gånger om året ungefär och det är så roligt för Gert att se vad duktiga dom är.

Då vi lärde känna Ingemar för många år sedan så var jag frisk och kunde följa med och titta. 

Nu då jag har rullstol så kan jag inte ta mig uppför trappan, det finns ingen chans. 

Det är både en trappa utanför som ni ser och sen där inne, den är värst. Lång, trång och böjd.

Det är en väldigt fint bevarad teater, jättemysig och jag är glad att jag varit in och upp där medan jag kunde:)

Jag brukar följa med iallafall, och jag brukar åka runt i Fagersta en timme medan teatern håller på. Jag följer  både för att vara sällskap åt Gert, och sen självklart för att träffa några av dom bästa efter att dom "teatrat" klart. 

I början var det bara Ingemar vi kände där, men det har blivit så att vi fått två till som liksom hör ihop.

Ingemar, Eva (Ingemars fru), och Ulla får alltid varsin påse med paket och godis i, eftersom dom varit duktiga. Jag tycker att det ska vara lika som för kändisar, dom brukar ju får blommor och presenter efter en teater eller musikal föreställning. 

Just då våra fina vänner spelat teater så har ju dom varit världs stjärnor och ska få presenter. 

Ingemar Ulla och Eva

Den här gången då åkte jag runt hade jag alldeles för mycket kläder på mig, men bättre det än att åka runt och frysa :) 

Då jag åkte runt så kikade jag in på jysk och såg dom, jättesöta dynor till utemöblerna jag köpte häromdagen i Falun. Jag slog till på dom förstås.

Jag gillar Fagersta och har gjort sedan jag jobbade här på Intersport, ja jag gillar att få vara anonym tror jag, och så förstås så har dom jättebra ut och gå och spring vägar :) 

Dom är lika bra för mig och min rullstol faktiskt :) 

Innan vi skulle åka hem efter teatern så bestämde vi att vi som förut skulle hämta upp dom på Lördag klockan tre för marknad i Norberg.

Vi har varit där med dom en gång förut, för två år sedan och då hade vi jätteroligt. En superdag.

Förra året såg jag och Gert fram emot den marknaden, men då sa Ingemar fel dag till oss, så det blev ingen marknad. 

Den här gången såg vi ju på anslagstavlan att det skulle bli haha, så nu blev det rätt dag för marknad. 

Den gången för två år sedan som vi var dit, då tyckte vi allihop att det var en mysig marknad, och det var det i år också, mysigt.

Varje gång vi åker någonstans så drygar jag mig att ta kort på dom i baksätet haha :) 

Älskade underbara människor :)

Som vanligt så  blev det en hatt:) Ingemar har nog väldigt många hattar och kepsar hemma hos sig :) Han var noga med att prova många så att det skulle bli en som satt bra :)

Som förra gången så gick vi till en restaurang en bit bort, och där fick vi god mat och en mysig stund.

Då vi ätit så var några trötta och kanske ville åka hem, men det ville inte Ingemar. 

Nej han känner så många och har så roligt, så vi fick besluta att gå en liten vända till.

Mina inköp blev inte så stora, men pelargoner förstås, ja dom var riktigt kraftiga och fina. 

En kväll förra veckan så for vi till Filipstad för att titta på Oliwers fotbollsmatch. 

Vi åkte så att vi skulle komma fram ett par timmar innan matchen började för att göra Filipstad. 

Nja jag kan ju säga som så, att jag och vi hade uppskattat lite dåligt, nej det tog inte lång stund att utforska staden.

Men en mysig stund och god mat för att sen åka till fotbolls planen.

Derby mellan Filipstad och Nykroppa där Oliwer är med blev oavgjort, roligt var det att titta :)

En lite annorlunda och lite speciell affär faktiskt, eller iallafall ingången till affären, tak över hela :) Lite annorlunda och så bra faktiskt :)

Nils Ferlin, ja faktiskt så är det ju han som sitter bredvid mig. Väldigt fint gjord var han, fint material och färg.

Såg det här fotot för några dagar sedan, och jag blev förälskad i bilden, underbart romantisk och fångande bild. Sommar, ja det känns verkligen sommar. Ett riktigt drömställe tycker jag.

Nu till något som jag kom på, helt från ingenstans, inget jag tänkt på förut alls.

Randig tandkräm, randig kaviar med ost, randig, hur går det till?
Jag och Rebecca pratade om det en dag och kom fram till att enda chansen att få reda på, är att köpa en och öppna den :) Vi skulle fundera och se hur vi skulle göra. Eller så skulle vi helt enkelt strunta vi i att veta
Gert tog tag i problemet då han kom hem från jobbet och läste på google, och där fick vi reda på hur dom gör.

Flytkanaler inuti tuben. Eftersom ränderna har samma tjockflytande konsistens yt spänning och fart, så blandas dom inte ihop av rörelsen :)
Ja ungefär så stod det och det betyder väl i stort att det finns några plast kanaler där inuti som är tunna och som trycks ihop då man trycker på tuben?? :)
Världsliga problem!! Onödigt vetande!! Verkligen!!
"whats inside" på youtube?!! Jag har sett hur en lång polkagris stång görs, så ja ungefär som en polkagris .
Tänk att någon före mig har kommit på att fundera på det jag tänkte ??
Knepigt och onödigt att veta, men nu klippte ju han i filmen upp tuben så man fick se hur det såg ut, då slapp ju jag och vi, och så vet vi :)

Nu till något som är bland det värsta jag vet, ja iallafall som har med min kropp att göra.
Om jag ska säga det värsta som jag vet i hela livet, ja då blir det andra saker än lilla jag liksom :)

Min höft och mitt ben, alltid höger. Jag har skrivit om det förut, men gör det igen nu då :)
Det gör så förgrymmande ont, skitont!
Det går inte att beskriva men hela jag förvrids av smärtan liksom. som en kramp utan dess like, en kramp som vrider åt, så hårt.
Ja ibland har jag så flera gånger i veckan, och som nu flera veckor sedan tills nu idag.
Jag brukar inte svära, nej jag gör inte det så ofta, men när det blir så här så säger jag nog faaaan!!!
Ja attans vad ont. Det är klart att det inte hjälper att svära,  men om jag gör det någongång, ja då är det då.
Det går inte att förstå, inte om man inte är här och ser mig, ja då förstår du nog :) Men då det inte sker varje dag så blir det svårt :)

Min massör Elin tror att det är nerver som kommer ikläm, och så är det nog, det måste vara så.
Jag har fått hjälp av min doktor förut, då har jag fått röntga, för att se så inget var fel med protesen.
Ja ont i höften och höfterna har jag ju haft, ja herregud, men det är helt olika värk, det finns inte en chans att jämföra.

I Söndags blev det krångel med min kateter, igen!
Först kissade jag på mig, för att sen inte göra det och katetern förblev tom. Ja jag förstod att det var stop, igen!
Jag kände mig lite orolig, helg och behov av hjälp liksom.
Jag ringde 1177 för att fråga vad dom tyckte. Dom kollade först i Ludvika om någon kunde byta min sorts kateter, suprapubis kateter. Det fanns ingen?!
För er som inte vet vad suprapubis kateter är för något så är det en slang från magen, direkt in i urinblåsan, en väldigt bra uppfinning om man frågar mig.
För mig är den livsnödvändig, mitt liv skulle verkligen inte vara det samma utan den!
Jag kan nu då den fungerar vilket den ju oftast gör vara borta hur länge som helst. Jag behöver inte ha koll på toaletter eller hjälp, nej jag kan tömma vart som helst, den är guld värd för mig.

Hon kom tillbaka och sa att vi skulle åka till Falun, direkt.
Om urinen vandrar upp i njurarna så blir det inte bra, nej det kunde vara farligt så det var lite brådis.
När vi sen kom dit så fanns ingen som kunde hjälpa mig där heller vad det verkade.
Ett ingrepp som tar mindre än fem minuter, och vi fick vänta i över tre timmar.
Till slut kom en kirurg som kunde hjälpa mig, tack och lov kändes det som.
Att vänta kan jag absolut förstå, men då ingen vet något någonstans, ja då undrar man ju om man ens kan få hjälp där?
Jag kände det som en stund att det inte finns någon på hela Falu sjukhus heller? Hur är det möjligt? Det måste ju finnas fler än jag med en suprapubis kateter?

Jag med min värmeväst.

Jag fick lite hopp häromdagen iallfall :)
Jag mötte en tjej som jag känner sedan massor av år, jag mötte henne inne på en mataffär och hon berättade att där hon jobbade så kunde dom, dom åkte ut till patienterna och bytte??

Varför har inte jag fått veta?
Jag ringde och stötte på dagen efter, och sa hur jag ville och tyckte. Jag vill att dom ska komma och hjälpa mig hädanefter, iallfall då det krånglar.
Alla dom andra vanliga gångerna kan jag åka till Falun, men då det krånglar och ingen kan hjälpa mig, då vill jag ha en "back up".
För att dom ska kunna göra det så behövs en remiss från min doktor för att få igenom det.
Jag hoppas att min doktor kan hjälpa mig med det, dom skulle höra av sig.

Ja skrivande om min kära kateter blir som en följetång haha :) Och jag tror inte att det är slut med den här gången. Jag väntar fortfarande på en tid till urologen, då får jag veta vad som är fel.
Nu måste jag rätta innan jag kan lägga in den.

Jag hoppas att du och att ni alla mår bra och har det bra.
Kram kram