tisdag 30 augusti 2016

Jag får sväva lite fritt!



Hej hej!
Jag hoppas att alla har haft fina dagar och att ni mår bra, det gör jag!
Jag har så mycket jag vill berätta om i dagens inlägg, så alla kort blir att hamna lite huller om buller tror jag, men det bjuder jag på :)

Ur och skur Nina :)
Jag har haft dagar som bara sprungit iväg, och dagar som varit lite långsammare.
Ja dom flesta av mina dagar går i rasande fart och jag förstår inte hur det går till.
Jag som är hemma hela dagarna har inte tråkigt en sekund, nej det har jag faktiskt nästan aldrig.

Jag var då jag var frisk och kunde gå, en aktiv person.
Det var väldigt sällan jag satt ner och inte gjorde något, nej jag hade alltid något på gång.

Nu var jag ju en mamma och fru också, så det blev ju inte bara dom roliga sakerna jag gjorde.
Nej jag gjorde ju allt det som alla måste göra också.
Tvätta, laga mat och städa. Skjutsa barn, jobba och sen efter alla måsten, ja då fick jag försöka hinna med det jag ville också. Precis som alla andra förstås :)

Jag ville ut och gå, helst varenda dag, det var min enda motion då jag var frisk. ( Springa har aldrig varit min grej, och med proteser i mina höfter var det absolut inte bra att springa )
Att gå är enligt mig en jätteviktig motionsform.
Jag gick ner som mest då jag var ute i "gå svängen" femton kilo, ja faktiskt gjorde jag det och det tog inte så lång tid.
Nu blev det för mig viktigt att gå då det var det enda jag kunde, och jag ville ju hålla mig i form.
Jag fick motion och blev starkare och piggare av promenader med massor av luft.

Jag ville också pyssla hemma, sy gardiner, måla och göra fint och det gjorde jag också, men efter att jag fixat allt det andra.
Ja jag förstår nu efteråt inte hur det gick till att få ihop allt?!
Nu var jag ju inte själv då förstås, inte ensam vuxen, jag hade ju Gert.

Nu då jag inte kan göra allt jag kunde förut så är jag nog lite lika nu, förutom att jag inte går ner i vikt då jag är ute och åker haha :) Nej inte ett gram tror jag :) Men luft får jag, och det är viktigt det med.
Jag har fått ändra mig lite, ja ganska mycket kanske, men inget jag går och tänker på.
Jag har anpassat mig och trivs med mig själv och med alla runtomkring mig.



Här hemma har det grejats för fullt dom senaste dagarna :)
Det är så jätteroligt och jag blir så glad då det jag sett framför mig bli verklighet. Ibland blir det faktiskt ännu bättre och finare än jag sett framför mig.

Jag är så glad över att jag törs tänka utanför ramarna och framför allt att min kära man hakar på :)
Ja tänk så många gånger han skulle kunnat sätta sig på tvären!?!! :)
Men han har inte bromsat mig, nej det har han aldrig gjort.
Han förstår att jag brinner för mina idéer och han litar på mig.
Han brukar alltid tycka att allt blir bra då det är klart även fast han först inte förstod mina tankar och idéer.


Jag är lycklig och tacksam över att han finns i mitt liv och för att han faktiskt låter mig vara jag, så viktigt!
Han försöker aldrig få mig på andra tankar, nej han låter mig tycka och känna vad jag vill och gör.
Självklart lyssnar jag på honom och han får tycka som han tycker, men då det gäller inredning så är det mest jag som tycker :)

Nej vem kan tycka som jag då det gäller inredning?
Maria ja och Rebecca förstås även fast hon inte gillar gamla saker så som jag och Maria gör.
Rebecca har en helt annan stil, men hon tycker att det blir fint även om hon inte själv skulle vilja ha det så som jag har.
Lika är det ju för mig, jag tycker att det är jättefint hos henne även fast jag inte skulle vilja ha lika hemma hos mig :)
Det är så skönt att man får tycka som man vill och inte som någon annan, jätteviktigt!!

Alla tre samsas :)
Jag har fått så mycket gjort både inne och ute, och det är bäst man passar på innan det blir kallt ute.
En sak på min "to do" lista har varit att måla två element, och nu kan jag stryka den punkten. 
Maria har fixat till det så dom är vita och fina nu :) 
Härligt och vad mycket det gör med rena fina element utan rost på sig. 
Nu vet ni ju säkert dom flesta att jag gillar rostiga saker, men just element hör inte dit :)


Jag har "lite" mycket problem med min rygg och höft och har haft det ett bra tag.
Häromdagen så kom det en riktig smärtgrej i höger höft då jag skulle vrida mig i sängen åt höger.
Så jäkla ont i höften, som en värsting stöt och pistolskott samtidigt. Herregud!!
Kände mig helt andfådd efter den smällen.
Efter min sista höftoperation så satt jag mest i rullstol då jag inte kunde gå riktigt.
Jag tränade inte benet alls som jag skulle gjort om jag var frisk, så jag förstår ju varför det kan bli såhär.
Inte en enda muskel runtomkring. Ingen stabilitet alls har höftleden på den sidan.
Ingen träning, inga rörelser och ja helt enkelt inget.
Jag får nog antagligen ha det så, men blir skönt att få prata med någon ortoped om det framöver så jag vet bättre.
Jag är ju ofta min egen doktor och i det här fallet kan det nog vara bra att ta till en riktig.

Mina braiga ortoser, superbra är dom!!
Jag försöker att varje dag ta mig ut i min mindre manuella rullstol, och det är såå roligt!
Jag får ta i, och jag får ta i ännu mer haha :)
Jag älskar den rullstolen och tycker att det är så himla roligt att använda den.
Jag behöver träna på att sitta i den i några timmar, helst varje dag.
Då vi ska åka till Mallorca den här gången så ska jag bara ha den med mig, ingen permobil.
Jag får se hur det går, men jag hoppas att jag kan känna att jag kommer in på fler ställen och så ser jag ju faktiskt inte lika sjuk ut i den lilla.

Jag tror faktiskt att både jag och människor runtomkring mig ser mig som lite friskare om jag hade en vanlig rullstol och inte den stora med joystick.
Jag kanske har fel, men så tror jag.
Nu spelar det ju ingen roll alls hur någon annan tycker, men jag själv får den känslan, och då är det ju roligt och bra.
Att få känna mig friskare, ja det är härligt det.




När vi är hemma och grejar är det inte säkert att jag hinner laga mat till kvällen, men oftast så försöker jag hinna med det.
Det är skönt då Gert kommer hem från jobbet att han slipper ställa sig vid spisen det första han gör, även om det ibland blir så.



Jag fick ett gott recept av Maria som jag och Rebecca gjorde i fredags, det blev jättebra så jag gjorde en matlåda till min vän på loppiset, Leif.
Ja han fick med sig i en liten kylväska med enchiladas, med kyckling och bacon, och sallad och gräddfil :) Han behöver skämmas bort lite tycker jag.



Vi stannade till vid Leif med maten och lite kaffe, för att sen gå på loppiset lite.
Det blåste full storm just då jag och Rebecca och Alice skulle ta en selfie :)
Jag hittade bara en vas som jag köpte, nej jag hade fel ögon med mig tror jag :)?
Jag får ta rätt ögon med mig nästa gång jag går på loppis istället.



Jag har äntligen kunnat få in mitt skåp jag köpte på auktion, och ganska snart därefter så fick Gert fixa till en "balja" jag också ropat in. 
Ja den fick bli vardagsrumsbord, det var liksom pricken över i om man frågar mig haha :)


Jag är nöjd och så glad över att jag får den hjälpen jag behöver och för att jag får sväva lite fritt då det gäller inredningen i vårat hus :)

Nej hörrni ni, nu måste jag sluta och börja rätta. 
Det kan ju ta lite tid det tror jag nog.

Kram kram till er från mig :)
















onsdag 24 augusti 2016

Jag behöver vinna mig själv.



Hej hej på er alla som läser.
Vilka dagar och vilken helg!
Oj oj vad mycket jag och Rebecca, och jag och Maria fått gjort, massor verkligen.

Jag vill innan jag fortsätter tacka alla underbara läsare för kommentarer på min facebook sida och ibland här på min bloggsida.
Jag blir så varm i kroppen och så tacksam över att jag har så många fina människor runtomkring mig. Jag verkligen älskar mitt liv och allt med det. Ja det är faktiskt så! <3

I det fina skåpet fanns ett getingbo :)


Nu till det jag började med :)
Vi har sytt, rensat ogräs och vi har städat och gnott på med alla mina auktionsfynd.
Mycket lort men åh vad fina alla saker jag vunnit blivit.



Jag har tränat, ja mer eller mindre hela helgen. Det känns faktiskt riktigt bra och jag hoppas på träningsvärk faktiskt. Min träning var två varv runt våran väg, och jag lovar, det räckte för mig :)
Men snart så!!



Inte mycket träning om du skulle se mig, men för mig är det jättejobbig träning.
Inte jobbig som jobbig, men jäkligt jobbig! :) :)
Det jag skrev nu är inte lätt att förklara, men min kropp får ta i och den får övervinna min spastisitet, det är jättejobbigt men jättebra.

Jag såg ett program häromdagen som verkligen inspirerade mig att träna, ja herregud.
Killen det handlade om hade brutit nacken, ja det innebar ju rullstol för all framtid egentligen.
Men efter en operation och massor av träning, ja han lärde sig att gå igen.
Inte lika som innan olyckan, men han kan gå nu. Ett mirakel verkligen.

Jag har ingen ambition att kunna gå, en önskan förstås, men inget mer.
Jag tror och hoppas på att jag kan bli mindre spastisk med tiden ju mer jag tränar, och utan den hemskaste kraften så kanske jag kan övervinna och vinna mig själv.
Det skulle jag verkligen, behöva vinna mig själv.
Här gör jag rent alla rostiga saker :)
Ja det finns mycket jag önskar och hoppas på innerst inne, men jag har tagit bort det lite, på avstånd.
Jag har accepterat min kropp som den är nu och jag har accepterat mitt liv som jag har nu.

Inte alls som innan jag blev sjuk, nej då var jag en självständig Nina som kunde fixa och ordna med allt. Nu är jag ju samma person, men jag behöver hjälp med allt jag kunde förut själv.

Ja, det var inte det lättaste att acceptera, att behöva få hjälp, jag som nästan aldrig bad om hjälp.
Det var inte lätt alls, men vad hade jag att välja på?
Jag fick bestämma mig för det nya livet, och jag gjorde det sakta men säkert.

Min chef på mitt assistentbolag Carina, hon säger att jag utstrålar  -Jag heter Nina och jag har ms och jag kan klara mig helt själv jag! haha :)
Ja lite så är jag nog faktiskt, hon har ju rätt, men så fel det är av mig, jag behöver ju hjälp.
Ja jag behöver hjälp vareviga dag.



Nu kommer det pinsamheter !
Ja jag tänker skriva om bland det värsta man kan vara med om då det gäller pinsamheter :)
Var beredda eller sluta att läsa redan nu :)

Ni kan ju kanske föreställa er en av dom saker jag tyckte och tycker är värst, ja det tycker jag egentligen fortfarande.

Att behöva hjälp på toaletten, ja det är det mest pinsammaste i hela mitt liv tror jag minsann.
Att få microlax (laxer medel) sittande på en duschstol.
När jag sedan är klar, ja det kan ta allt mellan fem minuter till en timme, ja ni fattar ju kanske!?
Tålamod, jag säger bara tålamod!

Jag har en toalett med "spolfunktion" tack och lov.
Ja det sprutar vatten, så då min assistent ska hjälpa mig att torka, ja då finns det inget att ta bort.
En viktig funktion för mig, jätteviktig.

Nu tillbaka till microlax, det är absolut inte säkert att det fungerar med ett eller två, nej ibland kan jaga behöva fyra fem stycken, ja inte samtidigt då.
Jätte besvärligt tycker jag, men vad ska jag göra?
Jag är så lycklig och glad över att jag har dom bästaste hos mig, och som kan hjälpa mig med det som jag tycker är så hemskt egentligen.
Tacksamhet för all hjälp är jag, men ibland är det mindre lätt att säga det, nej toalett besöken är en sån gång.
Ja nu bjöd jag verkligen på hela mig kändes det som, men nej då det finns mer som jag behåller för mig själv.
Melina tvättade bilarna en dag :)
Jag tänker med det jag skrivit nu att jag kanske kan hjälpa någon av att berätta hur det kan vara för mig, ja jag hoppas det.

Innan jag  fick hjälp av läkare, och sen personal på hemtjänst för att det till slut blev assistenter, så förstod jag inte alls vad min kropp höll på med. Jag visste inte då att det var Ms jag fått och att alla min konstiga grejer hade med någon sjukdom att göra.
Vi var tex till turkiet i två veckor med alla våra barn utan att förstå att jag kunde använda microlax, inga inkontinens skydd förstod jag att jag kunde behöva. Nej jag kunde klara mig själv jag :)
Precis som vanligt.

På två veckor gick jag inte på toaletten en enda gång, jo då jag försökte, men det var lönlöst.
Ni kan ju förstå hur mycket mat jag hade i magen och tarmarna borde ju kunnat spricka om jag haft otur.
Ja herregud när jag tänker till så här långt efter, hur orkade jag med allt jag var med om?
Jag gick på toaletten tusen gånger om dagen för att eventuellt kunna kissa, ja herregud.
(Jag överdrev lite, jag kanske var ett tiotal gånger på toaletten).
Det är så mycket som jag varit med om, så många jobbiga år faktiskt, men ändå hängde jag med, och är med fortfarande.
Ja då jag tänker tillbaka flera år så kan jag inte minnas allt, nej jag har förträngt det mesta faktiskt tror jag.




(Jag ville ha tyg i mitt skåp som jag har bredvid min fåtölj, och det var lätt fixat :))
Jag klippte och nålade medan Rebecca fick sy och stryka.

Man kan inte tro nu då man träffar mig att jag varit ledsen och deppig, men det kan jag lova att jag har.
Rädd för att bli lämnad, rädd för att bli ett kolli. Ja panik och sorg över hela situationen, det kan jag lova att jag hade.
Men inte så länge, någon månad kanske, ja som jag minns, men det kan vara längre och det kan vara kortare.
Jag hade ett val, jag valde livet och jag är så glad och tacksam över att jag valde rätt.

Jag vill inte vara bitter och arg och ledsen, nej jag vill vara jag, jag vill vara Nina mitt i livet.
Nu måste jag snart sluta, skriva lite till och sen rätta alla meningar som det blivit, mycket skit i mitt inlägg idag, men man behöver inte läsa, nej det är alldeles frivilligt.


Vi har varit en sväng till Marielle också den här veckan, hon har tapetserat och fixat så fint!
Den dagen blev det gardin uppsättning och plock, det blev jättefint. Ombonat och mysigt.
Maria och Rebecca var med mig och vi hade en riktig Nora dag, men bara hemma hos Marielle då. Självaste Nora får vi ta en annan dag :)

Min kropp har som jag skrev förut varit lite eller om jag ska vara ärlig, helt ur funktion nu någon eller några veckor :)
Jag är inte en person som lägger på minnet hur länge jag eller någon annan varit sjuk, nej jag kommer nästan aldrig ihåg hur länge, när det var osv.

Nej men nu vet jag varför mina ben är extra spastiska.
Dom är så otroligt hemska så det finns inget i hela världen som kan stoppa dom känns det som. Starka som tusan och jag får vara glad över mitt säkerhets bälte.
Bältet har nog räddat mig många gånger från att glida ur rullstolen :)

Min manuella rullstol törs jag inte åka i just nu, nej det går inte,  då kanske jag rasar ur så det får bli den vanliga. (Det finns inget bälte i den, än! )

Varit till doktorn idag och fått medicin, så nu hoppas jag att det är rätt medicin direkt, eller så får jag byta då jag fått svar på odlingen dom skickade iväg idag :)
Ja som så många gånger förut så har jag urinvägsinfektion, igen!

Imorgon blir det en riktig ringdag känner jag, jag kan inte gå och vänta hur länge som helst på en tid, nej då får jag åka någon annan stans istället. Jag har aldrig tagit hjälp av vårdgarantin, men nu så.


Jag hoppas att alla som läser har det bra, att ni har det toppen.

Kram kram från mig <3
























































tisdag 16 augusti 2016

Jag har sån tur!



Hej hej!
Jag hoppas att alla har det bara bra, lika som jag.

Jag mår toppen, men min kropp har i några dagar varit på krigs stigen.
Jag är ganska säker på att jag har urinvägsinfektion igen, och att det är därför.
Jag har inte haft det eller behövt att äta penicillin på hela sommaren, men nu så blir det nog ett besök vid doktorn snart.
Jag har skrivit det förut men gör det igen, jag har en liten sten i urinblåsan som nog är boven i dramat.
Ja den gör så att jag får urinvägsinfektion, och jag har varit till en gynekolog som fick remittera mig till urologen.
Det enda jag kan göra nu är att vänta, vänta på att få en kallelse,  tråkigt men så är det.
Jag vill helst slippa att ta mer medicin då min kropp till slut inte kan ta medicinen eftersom jag fått så mycket, så många gånger.

En annan tid jag väntar på är att få komma till en ortoped i Falun.
Jag har som jag skrivit om det också förut ont i ryggen och höfterna, och ja hela det partiet nere i ryggen och höfterna.
Jag fick för en månad sedan ett papper där det stod att det kunde dröja fem månader tills jag fick komma!?
Nu har det gått en månad och jag tänker ringa och stöta på lite, eller få hjälp på ett annat sjukhus.
Enligt röntgenbilderna jag gjort förut så har jag vätska någonstans i någon kota som kan göra att det smärtar.

Det gör grymt ont då jag ska lägga mig rakt och när jag lyfts med lyften.
Ja den smärtan går inte att beskriva.
Den håller bara i sig några sekunder, men fy så otäckt det känns och vad ont det gör.
Då jag sitter gör det inte ont alls som tur är, men knepigt är det.
Det känns inge vidare och jag får vara beredd varenda lyft på att det gör ont.

Ja hur som helst så vill jag inte vänta fyra månader till från nu, nej jag behöver få komma till någon som kan berätta vad det är för fel.
Ja jag har lite läkarbesök framför mig, men det blir bra till slut.

Jag ska till min Neurolog i September och säkert också dit till gyn för att byta kateter.
Ja ganska mycket blir det framöver,  men så är det ju periodvis och det går alltid bra.

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag var bortskämd, och det är något jag känner att jag är. Känslomässigt bortskämd.
Att få ha dom allra bästa människor runtomkring mig, att jag med dom känner att jag kan vara mig själv.
Det är en lyx och jag önskar att alla fick ha det så.
Ja bortskämd är jag gärna då det gäller alla mina älskade människor som finns i mitt liv.
Det är en lyx för mig, verkligen lyxigt att ha så fantastiskt underbara människor i mitt liv.

Vi har lite påhälsningar av katter här hos oss, ja mest hos kaninerna :)
Dom har nog inga vänner tänker jag så dom vill vara kompisar med kaninerna istället?!
En av katterna heter Zelda och är en riktig "klätterfia" :)
Det är Rebeccas kompis Sofias katt som gärna vill vara här :)
Jättesupersöt katt som jag gärna velat ha som min gos katt, men det går inte.
Nej jag vill ju inte ha den inne här hemma hos oss vilket vi ju har om dörren är öppen.
Hon törs bara komma in hur som helst :) Hon är både högt och lågt haha :)
Inte bra om hon blir inlåst här inne om hon sprungit in här av nyfikenhet, nej det är bäst att vi motar iväg henne om och då det går.


Jättesöt verkligen! 
Då jag var liten fick jag inte ha någon katt, men jag har alltid älskat katter och pratar gärna och myser med dom om det kommer fram någon till mig då jag är ute och går, men inte hemma här. 
Nej det blir hårstrån överallt och nej, jag vill inte ha någon.

Våran Filip verkar vara lite rädd för katterna så han försvinner ner i en håla och kan vara där en hel dag, inte så bra. Molly och Polly bryr sig inte ett dugg vad det verkar :) 
Vi har en vattenslang i beredskap och får lov att spruta på katterna så dom förstår att dom inte kan vara här :)

En klätterkatt!

När det gäller saker som jag vill göra här hemma så är det olika saker jag gör med Maria och Rebecca. Nu då Marias semester tagit slut så är det ogräsborttagning och städning av gamla auktionsköp som gäller. Att göra rent allt ordentligt så jag vet att det är rent...
Att göra fint i slänten med alla fina blommor måste vi också göra. Ja vi har ganska mycket framför oss :)


Rebecca och jag gör andra saker för det mesta vi, handlar mat, bakar och plockar och fixar :) 
Ja dagarna är oftast fulla med pyssel.


Jag verkligen älskar mina fina inköp, så när allt är rent och på rätt plats så blir det kanoners.

I Måndags kom Nui hit för att massera mig, och det gjorde hon.
Efter massagen så gjorde vi mig klar för dagen, och sen efter det att jag var klar och ätit frukost och gjort läxor, (svenska)  så visade mig Nui  alla lingon :)
Ja en hel del på en enda dag. Hon skulle åka till skogen för att rensa alla lingon för att sen sälja dom. Vilket slit måste jag säga! 
Jag har köpt blåbär av henne, två hinkar som jag själv rensat med hjälp av Rebecca och Gert. Jättetråkigt att rensa och det tar tid. Hon säger att det är lättare med lingon? 
Ja jag vet då inte, men mycket jobb för dom pengarna dom får för en hink rensade bär. 
Min morfar ska få en hel hink blåbär men som jag ska göra i små portionspåsar :) 



Ja jag vet då inte hur jag ska kunna få till allt jag skrivit med hjälp bara av mig själv :)

Jag tog en tupplur, ja jag var så trött då jag satt och skrev så jag var tvungen att få blunda en liten stund :) Superskönt och nu är jag piggare och på gång :)



Häromdagen så tog jag tag i några av mina pelargoner som bara växer och blommar mer och mer.
Jag orkade inte göra klart alla utan tänkte göra resterande nästa dag, vilket inte blev så.
Idag gjorde Maria klart det jag påbörjat :)
Vita pelargoner, såna jag älskar, dom blir bruna ganska fort. Man måste då ta bort dom fula och låta nya komma fram och ta över. Ja det är verkligen min favorit blomma utav alla.
Ja jag skulle kunna ha hur många som helst faktiskt, det finns alltid plats för en pelargon liksom:)

Roligt kort :) Otilia syns inte.
Härom veckan då jag och Otilia och Maria for på auktion så hade vi ju en fantastisk dag.
Många fina inköp och nu i helgen ska vi göra rent skåpet så jag kan få det på plats snart :)
Det kommer att bli så fint så fint :)
Gamla saker är verkligen min smak, ja saker med en själ liksom :)
Det blir så fint då allt blir klart, men det är ganska mycket jobb innan dess förstås.

Tur att jag har världens bästa människor i mitt liv, ja det har jag verkligen!

Kramar från mig till dig <3