söndag 30 augusti 2015

Snart bär det av!


Hej hej!
Nu skriver jag lite igen. Jag ska åka till Mallorca med mina tjejer om några dagar, så då kommer jag inte att skriva alls den veckan.
Nej jag kommer inte att ha internet och jag kommer förstås inte ha tid att sitta att skriva även om jag haft det.
Nej nu blir det semester och det blir prio jag och prio Marielle och Melina.

Ja en underbar vecka kommer jag att ha och jag kommer att kunna leva på den länge.

Jag har skrivit det förut men gör det igen.
Jag vill kunna njuta mer än jag kan och gör, Jag vill riktigt suga in livet och stunden liksom.
Men även fast jag njuter så kommer jag efter våran vecka känna att jag borde njutit ännu mer.

Jag vet inte hur man gör bara, nej jag har försökt många gånger men jag kan inte.
Jag vill liksom njuta och fylla på lite i ett tomrum inuti, så jag kan ta fram lite då och då sen.
Ja nu låter det ju flummigt men ni fattar ju säkert hur jag menar.

Hur som helst så ska jag njuta och bara vara i nuet och finnas, ja jag ska finnas och mina tjejer ska få finnas.
Jätteviktigt och det vet ni ju alla som läser det jag skriver, att jag tycker.
Ja, jag kan till och med vara så kaxig så att jag skriver att jag vet att det är så, ja faktiskt.! :)
Så finns, finns så mycket ni bara kan.


I helgen var jag ju på auktion och gjorde många fina inköp, ja jag är så nöjd över alla mina vinster.
I ett par dagar nu så har jag och Maria pysslat med dom.
När jag till slut är klar så kommer jag att vara så nöjd. Jag är redan nöjd nu även fast jag inte är klar, men jag ju har bilder framför mig ( i huvudet) hur det kommer att bli då det blir klart.

Lite tråkigt känns det att fixa och göra fint på altanen nu då vi snart ska ta bort allt inför vintern, men än kommer det att bli några fina dagar, ja det är jag säker på.

Maria städade av alla fynd en dag, och nästa dag var det pysseldag för oss förstås.
Ja herregud så roligt det är.
Hon hämtade ut en låda med fynd sedan tidigare och ja jag går verkligen igång på den och alla saker där i.


Jag köpte korgar på loppis förut för några veckor sedan, och på en hade dom satt fast slang runt handtagen. Ja hur kan man förstöra så mycket undrar ju jag?, men dom ville väl ha korgen till just det den var.
En korg att bära saker i! Utan mjuka handtag så kunde man ju inte bära.
Ja jag har ju sedan jag köpte den tänkt ta bort slangen, men inte förrän häromdagen blev det av.
Maria skar och gissa vad som fanns där inuti?
Jo spindlar förstås, en hel släkt och massor med barn! Fy då! Fy så äckligt!
Maria eldade upp dom med sin tändare och sen så tvättade hon bort alla rester i våran tunna.



Ja jag har ju sagt det förut och gör det igen. Dom får inte vara hos mig!
Nu var dom här ju visserligen ute, och ute måste dom ju få vara, men nej inte på min altan och inte i min korg.
Trögfattade är dom verkligen men jag får fortsätta att säga till dom på skarpen.

Tur för mig att varken Maria eller Rebecca är rädd för dom, annars vet jag då inte hur det skulle gå till. Våra samarbeten skulle vara lite frostiga om man säger så haha :)
Jag kan ju liksom inte springa ifrån dom, nej jag får ju snällt ligga kvar i sängen tex fast jag har en som kryper ovanför i taket.
Nu har jag bara haft tre stycken inne i mitt sovrum i år, och två var tidigt i våras, och en häromdagen. Maria och ja Rebecca och Gert med är superdåliga spindel dödare faktiskt haha :)
Men häromdagen så dödade Maria den, ja hon missade inte! Det blev en fläck i taket.
Spelar ingen roll alls för mig, men det går ju självklart att ta bort vilket hon gjorde.
Men hellre fläckar överallt, än spindlar som bor här inne.
Det är jätteviktigt att man dödar den direkt, att man inte missar! Nej för om man missar, ja då kryper den iväg in under en list, eller så ramlar den ner och den bara försvinner!? Nej viktigt viktigt att träffa direkt!
Jag vet att man inte ska döda, självklart vet jag det, men i det här fallet struntar jag i vad man ska eller inte.
Jag är egentligen en djurvän, ja det har jag varit sedan jag var liten då jag plockade bort maskar från vägen då det regnade.
Jag ville ju inte att dom skulle bli överkörda av en bil.
Ja jag tycker om dom flesta djur och är inte rädd för något alls, förutom spindlar. Hemskt jobbigt är det, men jag har varit det så länge så jag är ju van kan man säga.
Jag har liksom en radar på direkt jag går in i ett rum, jag har någon slags spanare inuti mig som kollar av utan att jag tänker på det.
Det är inte sunt alls förstås att vara som jag, men en vacker dag kommer jag att ta tag i min fobi, ja en vacker dag.

Förra året så köpte jag en grej man skulle sätta i kontakten mot spindlar som jag har lite överallt, jag inbillar mig att dom hjälper och att det är därför jag bara haft tre inne.
Dom första två kom in då var det var vår, och dom var nya som inte visste liksom haha :) Dom gick liksom fel:)
Jag tänker inte ta ur kontakterna och har inte gjort det sedan förra året, nej jag törst inte chansa.
Att ligga här och se dom springa fram och tillbaka är inte roligt kan jag lova då man är rädd för dom. Nej inte ett dugg roligt, paniken är nära då kan jag lova. Jag har blivit bättre än förut så nu kan och törs jag döda om dom kommer nära så jag når.
Förr hade jag aldrig tordats, men nu om jag måste, ja då kommer jag att göra det.

Ja nu kom jag av mig lite och det blev spindlar en stund, men nu tillbaka till rostiga saker :)

Om man inte är som jag så förstår man ju inte kan jag tro, hur jag kan gå igång på all "skit" i den lådan haha :) Jag vet ju att många tycker det är just det, skit.
Men jag lovar, att jag gör det och jag njuter verkligen och kan se på nästan alla spikar, krokar och andra rostiga saker och planerar vad jag kan ha dom till.

Jag har saknat inspiration och lust ett tag faktiskt, ja jag har känt det på hela mig, men nu!
Ja nu får jag idéer och massor av bilder i huvudet hur jag vill ha det.
Gert ska idag då han klippt gräset färdigt och jag skrivit klart hjälpa mig upp med ett gäng saker.
Jag behöver skruvar och spikar haha, och han är bäst på det.
Det kommer att bli så fint så.

Vi har börjat fixa våran baksida lite nu, ja jag har ju fått hjälp förut att planera blommor i slänten, men nu är det altandax.
Ja altan och altan vet jag inte, men ifallfall ett altangolv ska det bli. Trädäck kanske det kallas.
Jättefint kommer det att bli och det kommer att bli skönt att kunna åka ut på baksidan också. Nu kan jag ju åka till baksidan som det är nu också om jag åker runt huset, men det blir enklare att slippa det.
Ja det blir toppen är jag säker på.

Vi har hjälp av två snickare som hjälpt oss förut, så snart är golvet klart och då ska dom hjälpa mig och Gert att få ett förråd på gården.
Ja jag har visat en bild hur jag vill ha det ungefär, och dom bara kör igång utan ritning eller något. Superduktiga är dom och glad är jag för att dom vill och kan hjälpa oss.

Ja det kommer bli så bra att kunna få in sågar och gräsklippare och snöslunga i förrådet. Garaget blir inte är så fullt som det varit till nu.
Toppen toppen!

Igår började jag och Rebecca packa lite smått, ja inte kläder än, men när man som jag ska åka iväg så behövs det ganska mycket och man måste tänka till så man inte glömmer något viktigt.

Medicinen tex, ja den har jag i handbagaget för säkerhets skull, ja tänk om dom tappat bort just min väska och att medicinen låg i den väskan.
Ja om det ska hända för någon så vore det ju mig är jag säker på.
Nej den får följa med mig hela tiden så jag slipper oroa mig för det.

Vi packade i våra extra ramper ifall något skulle hända med bilen, om den helt plötsligt skulle sluta fungera, ja rampen ut menar jag.
Jag kan ju inte bli sittande kvar i bilen och flyget åker iväg?!
Nej jag vill inte att det ska bli tok nu, utan jag vill vara på den säkra sidan.

Vi har planerat när vi måste åka så vi hinner ordentligt.
Lite extra krångel och tid tar det då jag är med. Jag ska förflyttas och rullstolen ska checkas in och ja det tar tid.
Jag ska bäras från min rullstol till en lånestol på flygplatsen.
Inte roligt alls att ha en jag inte är van vid, eller som inte alls är anpassad för mig, men det är en kort stund, så det ska nog gå bra.
Bara några timmar, och det är bara i Sverige det är så.
På Mallorca får jag sätta mig i min egna direkt :)
Det  gick bra förra året så det kommer det att göra nu också.
Förra året åt jag ingen medicin mot spasmerna jag har och det gick ändå.
Nu äter jag full dos och benen är lite mer medgörliga än förra året, så det ska gå bra, ja jättebra hoppas jag!
Ja lite resfeber kan man säga att jag har och det kommer nog inte gå över förrän vi kommer fram med alla packning och med glatt humör.
Ja då vi kommit fram är vi nog trötta och vill sova för att dagen efter se oss omkring och njuta.

Jag har bokat transfer själv och jag har hyrt hjälpmedel själv på Mallorca, så det blir jättespännande att se om allt fungerar som jag hoppas. Men om inte så lär jag mig ju till nästa gång.

Man ska ha kontanter med sig för både taxi och hyra av hjälpmedlen så jag har gjort tre kuvert, skönt att vi är i fas och slipper skynda oss.
Nej att skynda sig, det var länge sedan. Ingen ska stressa om man frågar mig.
Jag är säker på att jag blivit sjuk på grund av stress, ja iallafall har den hjälpt till mycket. Inte bra alls.

Häromdagen fick jag ett meddelande från min gamla klasskompis "maggis" Magdalena.
Hon bor i Norge och skrev att hon skulle ha utbildning om Ms och tänkte prata om mig.

Hej Nina Smiley smile hoppas du har haft en super födelsedag! I morgon ska jag undervisa mina elever om MS och jag tänker på dig. Vi har en egen Facebook grupp och där har jag länkat din blogg och berättat för dem att en mer positiv person får man leta länge efter. Jag är imponerad og beundrar din förmåga att stå på och tanka positivt Smiley smile Jag följer med på din blogg och läser om hur du har det nu samtidigt ser jag en liten blond och glad tjej framför meg. Nina som jag sprang och lekte med i skogarne i Gonäs. I morgon ska jag lära dem om en den tuffa tjejen Smiley smile kram från mig:)

Hej på dig Smiley heart
Jag blir alldeles rörd av det du gör och skriver. Attt du faktiskt använder mig i din undervisning, ja det är ju helt underbart fantastiskt för mig.
Mitt mål med min blogg är ju just att kunna hjälpa någon.
Det kan jag ju kanske då många läser mina inlägg och du hjälper mig och andra genom att berätta om en tjej som är positiv Smiley heart Otroligt tacksam och glad är jag verkligen. Många kramar till dig från mig Smiley heart

Ja ni förstår ju så underbart härligt det blir att kännas för mig.
Jätte glad är jag över det och lite mallig blir jag allt :)
Men mallig på rätt sätt hoppas jag, jag tänker inte bli stor på mig alls, nej jag är samma Nina som innan, men en ännu gladare Nina än innan.
Ja det finns så mycket att vara glad över och så många människor som gör mig glad.
Ja jag är nöjd och glad och livet är faktiskt fantastiskt tycker jag.

Ibland brukar jag tänka lite på hur livet är och hur vi människor fungerar.
Ja tänk att vi föds som en liten bebis och växer och blir stora och alla organ fungerar, vi föds med känslor och ja herregud.
Att det ens fungerar, det är ju fantastiskt, hur är det möjligt? Att vi inte dör innan vi fös liksom?
Ja jag orkar inte tänka på det så länge varje gång då man faktiskt inte kan förstår något alls, hur kan en människa verkligen bli en fulländad människa.
Med armar och ben, fingrar och tår? Ja en hel kropp med allt inuti som fungerar?
Omöjligt egentligen men gud så bra att det verkligen fungerar och blir!

Jag började skriva igår men orkade inte rätta klart, men nu så.
Nu ska vi  packa klart  inför våran resa, spännande :)

Jag hoppas att alla har det bra och att ni får bra dagar framöver nu.
Jag tar alltså semester från internet och mitt bloggande, men jag är tillbaka när jag kommer hem och då har jag alldeles säkert massor att skriva om.

Kärlek till er alla <3

Kram kram




















onsdag 26 augusti 2015

En väldigt händelserik helg!


Hej hej!
Ja nu blir det nog faktiskt rörigt på riktigt den här gången.
Jag måste gå tillbaka några dagar och berätta om både loppis och auktion som jag varit på, och så om min dag igår.
Ja igår var det faktiskt min födelsedag.

Det har verkligen ingen betydelse alls att jag råkar fylla år, nej det har det inte gjort på väldigt länge.
När Marielle föddes för 22 år sedan så slutade jag att fylla år och sen då Melina föddes några år senare så då tog mina födelsedagar slut på riktigt.
Så totalt oviktigt tycker jag det är att fylla år.
Nej när Melina fyller i augusti och Marielle i september så är det liksom fullt upp med det, och jag vill totalt glömma bort min egen.
Ja jag tycker inte om alls att det är fokus på mig, men då tjejerna, Gert eller hans pojkar fyller år, ja då är det roligt <3



Jag fick två fina muggar av Rebecca, ja hon vet ju att jag inte behöver några men hon vet hur fina jag tycker dom är. Jag har tittat på dom många gånger men hejdat mig själv då jag ju faktiskt har många koppar och muggar som det är redan.
Men nu fick jag dom och då är det ju en annan sak liksom :)
Jättefina verkligen.


Vi for till Nora en sväng igår på dagen och Marielle hade fixat en tårta, ja det var inte hon som bakat den då hon varit i bageriet idag, så hennes arbetskompis fick rycka ut och göra den här fina tårtan.
Jag fuskade och jag tog en bit, och var det gott? Jaa!!
Det var jättegott, men bara igår, ingen mer dag alls.



Jag fick också många olika olivtvålar, ja både dusch kräm, ansikts skrubb, massage olja och hud kräm. Och så en fin lykta som självklart var i min färg, turkos :)




Jag ska gå tillbaka till i Lördags tror jag, eller jag bestämmer mig för det.
Jag och Maria for till loppis på gammelgården först, ja jag ville gå till Leif och säga hej.


Jag har inte varit dit på länge, ja inte på flera lördagar, så jag tyckte att det var dax.
När det har varit fint väder har jag velat ligga och sola istället för loppis, och ibland har jag bara inte orkat riktigt.
Det tar på krafterna att träffa så mycket människor och ibland vill jag bara inte. Jag skrev  ju om det häromdagen :) I Lördags var det en Lördag jag hade ork och lust för loppis, och så ville jag ju heja på min farbror lite :)

Jag hade med en smörgås, en hemma bakad smörgås med ost, och en termos med kaffe.
Han blev så glad så. och vi pratade en liten stund. Jag köpte det jag har i knäet på kortet, som jag inte vet vad det heter och den kommer bli fin här hemma. Jag har flera såna sen förut men ingen som var böjd på ena sidan. Jättefin.


När det var dax att hinna titta runt lite också, så gjorde jag lite klädfynd, ja flera toppar hittade jag och dom kommer bli jättebra då jag snart ska åka till Mallorca.
Vi for en sväng till hammarbacken också men där gjorde jag inte mer än två små fynd från en farbror med släpvagn.
Ja han brukar vara där varenda vecka tror jag och jag kan hitta något varenda gång haha :)
Den här gången blev det två rostiga saker, eller iallafall en, men han sa att om jag la ut den andra i regnet så skulle den också bli rostig, så, så får det bli.

Ja en härlig lördag hade vi och jag tränade på att vara lite kort.
Om jag lyckades eller inte vet jag inte, men det kändes så.
Skönt men samtidigt lite konstigt då det ju inte känns som jag riktigt då.
Jag får träna mer på att vara lite kort mot dom jag inte känner, så får jag se hur det blir till slut.
Nu till Söndagen!

På söndagen, ja hörrni på söndagen! Auktion i Tuna hästberg!
Ja oj o j oj vilken himla härlig dag.
Jag och Maria hade en super rolig dag och med många fynd.
Ja faktiskt så vann vi allt vi tänkt bjuda på, och det blev inte ens dyrt.
Nej jag gjorde kap må ni tro, iallafall om man frågar mig.

 





Jätte gamla, jättefina, jätte lortiga och ja helt fantastiska saker vann vi.
Jag vann en gammal tunna som var jättefin och är, men i förrgår då Nui var här och vi gjorde lite läxa så kikade hon ner i tunnan. Blä!
Hela hennes ansikte sa att det var äckligt och jag trodde det var några tvestjärtar typ, men nej det var det inte.
Fyra lik låg där i, ja bara skeletten kvar men fyra små mus skelett låg där i.
Dom hade ramlat i där och inte kunnat ta sig ur förstås. Stackarna.

Ja idag har Maria hjälpt mig att göra rent alla mina auktionsfynd och det behövdes kan jag lova.
Ja hon fick börja med att fiska upp dom döda mössen som låg i tunnan, varning för starka bilder :)
Den och dom har nog varit döda länge, så det var mest skelett kvar, stackarna.





En fin gammal kälke, ett gammalt klaffbord, en gammal spade, en tavla och lite annat smått och gott. Ja allt det har Maria gjort rent idag och lite småsaker också.



Ja Gert ville ju inte att jag skulle köpa så stora saker haha :) Men lite stora saker blev det allt.
Ja "hörken" auktioner gillar jag, det är sån känsla och jag blir att tänka på då jag var yngre och gick på auktion. Samma person och samma röst. Ja jag gillar verkligen han och hans auktioner.



I fredags kom Marielle och Daniel hit med Stina som skulle bo hos oss i helgen.


Tyke och hans matte och husse skulle långt neröver på en kennel träff så då fick Stina vara här hos oss lite istället.

 

Ganska mycket kort tagningar blir det då Stina är här, ja jag som är hennes mormor kan ju inte låta bli :) <3
Ja jag var ju på loppis på lördagen och auktion hela söndagen så det blev mest Gert som var hundvakt, och så Melina också förstås.
Ja Stina var så duktig och snäll så, och allt gick jätte jättebra.
Ja ni som känner mig och som läst det jag skrivit vet ju om att jag inte gillar hårstrån alls, och nu blev det mycket strån överallt, men jag har ju varit förberedd, så det går ju bra.
Nej hårstrån och jag går inte alls ihop.
I förrgår så städade vi upp dom allihop och det är så skönt så.
Nej nu får det vara nog för idag, jag hoppas det går att läsa så det inte blir allt för rörigt :)
Kram kram på er allihop <3






onsdag 19 augusti 2015

Om man fick bestämma!

Så fint kort jag hittade <3
Hej hej!
Om man fick bestämma, ja då kan jag ju lova att jag vore frisk nu. Helt totalt superfrisk!

Jag skulle jobba på granngården och röra mig helt obehindrat och göra allt jag kunde förut.

Jag skulle laga mat, baka, pyssla och ja herregud vad jag skulle göra mycket.
Jag skulle sy och jag skulle måla! Jag det skulle jag verkligen göra.

Ja om jag någonsin skulle bli frisk, eller friskare, ja då skulle jag göra allt.
Det första jag skulle göra är att kramas stående med min kära man, ja om ni bara visste vad jag längtar efter just det, en riktig kram liksom.
Jag skulle vilja kramas med mina älskade barn också, stående, ja jag känner verkligen att just kramas med dom jag vill kramas med, skulle vara det första jag skulle vilja göra.

Ja jag skulle stå och jag skulle gå och så lycklig som jag skulle vara då, den känslan kan inget annat slå.
Lycklig är ett för dåligt ord just då, kanske jag borde hitta på något mer passande ifall den dagen skulle komma,  ja jag hoppas, jag hoppas förstås.

En del människor i mitt liv har nog tyckt och trott att jag inbillat mig, hittat på, ja ungefär som att jag velat vara sjuk.
Till och med min doktor på vårdcentralen trodde nog så, i journalen står det att jag är en väldigt orolig patient? Hm varför det kan man ju undra?
Ja då kroppen började bli konstig så söker man ju för det och blir orolig då man känner att det är något fel, ja den doktorn och jag kommer aldrig någonsin ha något mer samarbete :)

Jag var till vårdcentralen med Melina ganska nyligen och då fick vi en jourdoktor, ja gissa vem det var? Jodå det var ju han, men han vet nog varför jag bytt bort honom tror jag :)
Eller så är han en person som aldrig gjort något fel, ja det finns ju såna, jag vet då inte faktiskt.
Hur som helst så får vi hoppas att vi slipper fler gånger.

Jätteledsen har jag blivit över att inte bli trodd på, då jag ju verkligen inte vill vara sjuk.
Nej jag har fått nog för länge sedan om jag ska vara ärlig.

Jag blev sjuk då jag var runt tjugo år och har sedan varit sjuk mer eller mindre sedan dess.
Jag jobbade på SJ på den tiden och hade arbetskamrater som inte trodde på att jag var sjuk.
Nej dom trodde att jag var lat, jag fick höra det av en person som hört då dom pratat om mig.
Ja det visade sig då att all min huvudvärk som jag hade haft berodde på en tumör som växte sig stor inuti min kropp.
Det var min kropp som ropade på hjälp av mig, den gav mig huvudvärk, den grymmaste värken man kan tänka sig, för att tala om att något var fel på mig.
Men det fattade jag ju inte då förstås.
Ja redan då blev jag misstrodd.
Hemskt faktiskt, då jag inte ljög då heller, nej jag ljuger inte, så har det alltid varit.
Ja ni förstår ju att jag har fått nog och verkligen vill få vara frisk en stund.
Det borde vara min tur kan jag tycka, men det är ju någon mening med att jag får fortsätta att vara sjuk, ja det måste det ju vara.
Jag är ju liksom van, så kanske är det ju bättre att jag fick något mer, än att någon annan fick bli sjuk för första gången, och ja jag har ju verkligen vanan iallafall :)

Starkast i världen är jag nästan, när jag tänker efter på hur jag faktiskt kämpat på som en tok.
Ja hela livet har ju egentligen varit en kamp, men på olika sätt olika tider i livet.
Jag tar nu och pratar jag lite om när jag fick min Ms som kompis.
Ja jag kommer ju att få drass med den resten av mitt liv :)
Så det är lika bra att jag har den som kompis även fast jag ju kan bli rätt sur på den också ibland.
Men dom flesta kompisar är ju lite osams ibland :)

Jag stretade emot som en galning, ja så mycket som jag kämpade varje gång jag skulle på toaletten eller förflytta mig.
Ja jag kan inte beskriva hur jobbigt det var, nej jag kan faktiskt inte ens få ut ord på papperet nu för hur hemskt jobbigt det var. Jag kan inte fatta hur jag orkade, varför jag inte gav upp lite och skaffade mer hjälpmedel? Nej jag skulle kunna bara!
Mycket jävlaranamma, ja herregud så envis jag var och inte tänkte jag låta sjukdomen besegra mig, nej minsann.
Ja att bli sittande i rullstol är en baggis om man jämför allt kämpande jag fick stå ut med för att klara en vanlig dag.
I efterhand så var jag ju helt galen, och jag körde nog på utan att orka.
Ja egentligen kan ingen orka det jag orkade, men hur det nu än var så klarade jag det och jag var stark och vart ännu starkare.
Kanske är det därför det mesta känns lite lagom jobbigt nu, eftersom jag hade det allra värst då.
Jag har inte riktigt tänkt på hur jag hade det då jag flyttade till Ludvika och fick hjälp av hemtjänsten, nej jag har nog förträngt det tror jag, men jag tvingade fram det idag, nu känner jag.

Ja jag var stark, så jäkla stark, så stark som jag inte hade en aning om att jag var.
Men det var jag och stolt över det är jag, men samtidigt så tycker jag ju att jag var helt knäpp.
Nu med stark menar jag inte bara att jag var stark med mycket muskler, nej jag var stark inuti!
Jag har ju varit med om så mycket i mitt liv, saker som gjort mig stark ja näst intill oövervinnerlig.

Jag fattade ju inte att jag var knäpp, men jag hade kunnat bli det på riktigt faktiskt, ja det tog sån kraft och energi från mig genom att kämpa på i onödan, så att jag orkade, ja det är ett under.

Att inte kunna gå på toaletten själv, att sitta och vänta på att få hjälp på toaletten, och när jag väl lyckats komma dit så hade jag slutat vara kissnödig!.
På den tiden fanns det ingen chans att trycka på och hjälpa till. Nej dom musklerna hade totalt försvunnit.
Nej fy så vidrigt jag hade det, så att bli sittande i rullstol, ja det var inte jobbigt för kroppen.
Men jobbigt att inse att det var så det skulle bli nu framöver, kanske hela livet.

Nu då det gått en tid sedan jag blev sådär dålig i kroppen, ja då finns inget tänk alls på att jag är sjuk. Nej dom gångerna jag kommer på det är då jag inte kan ta mig in eller fram dit jag vill.
Höga trottoarkanter ute eller trappsteg.
Och för att inte tala om i affärer jag kommer in i, där det är saker överallt och gångar alldeles för trånga för att kunna åka i.
Ja såna gånger så känner jag mig sjuk och i vägen.
Ibland då folk vill hoppa över mig så känner jag mig sjuk, varför det då? Jo för om jag varit frisk och kunnat gå så hade jag ju bara kunnat ta ett steg åt något håll, och jag skulle inte ta sån plats som jag gör nu. Människor som har bråttom ser inte mig där, nej dom ser inte människan Nina, utan dom ska fram till vilket pris som helst.
Listan kan göras ganska lång då jag tänker efter, men jag lägger inge mer krut på just det nu.
Nej jag vill säga att jag är ganska frisk faktiskt.
Det är jag ju, men min kropp är lite omedgörlig bara.

Jag har hört och läst om min medicin som jag får nu, jag har läst att en del blivit så friska av den så dom kunnat gå igen efter att dom suttit i rullstol.
Ja i mitt fall känns det inte som att det kommer att hända, men tänk om jag kunde bli en aningens bättre. Ja gissa hur nöjd jag skulle vara då?
Ja nu är jag ju rätt nöjd som det är också förstås, men alla förbättringar som sker, tar jag tacksamt emot förstås.
Undrens tid är inte förbi.
Jag måste fortsätta lite på det jag skrev om nyss, att det faktiskt finns dom som inte tror att jag är så dålig i kroppen som jag är.
Jag kan ha fått kommentarer som - det är ju bara att vifta på fötterna lite, ja lite om det kommer en fluga och sätter sig, ja såna olika förslag har jag fått.
Lättare sagt än gjort kan jag säga, det går inte.
Jag kan föra lite på tårna och ibland kan jag röra lite på hela benet, men verkligen inte alltid. Och verkligen bara lite.
Nej jag kan inte styra alls över min kropp.
Jag kan styra över min överkropp, men resten av kroppen gör faktiskt som den vill och har lust med. Många diskussioner med kroppen skulle jag kunna ha, ja säga till den på skarpen liksom.
Men det hjälper inte så det har jag gett upp faktiskt.
Det är som det är, och det blir som det blir, ja så är det!

Jag är fantastiskt nöjd över mitt liv och jag är så glad över allt jag hunnit göra med mitt liv.
Jätteglad över alla mina beslut jag tagit, tänk om jag inte gjort det jag brunnit för förut?
Nej tur verkligen och jag får tänka lite så faktiskt, att jag hunnit med att göra massor medans jag kunde fungera som förut.

Jag kan lova att om jag kunde bestämma så hade jag inte varit sjuk nu!
Nej ingen skulle vara sjuk nu om jag fått bestämma.

Nej jag kan inte bestämma och får inte göra det, så eftersom den vägen är lite körd så får jag ta en annan väg och det är att låta det vara.
Att må bra och att finnas så som jag är nu, att få leva mitt liv precis som jag vill trots min funktionsnedsättning. Vad betyder den liksom i det stora hela? Ingenting!
Jag lever här och jag lever nu!
Det finns ju massor av saker jag skulle göra om jag kunde gå och fungera som vanligt och att resa är ju verkligen något jag tycker om så en resa till Egypten och Dahab skulle stå bland dom första ställena jag skulle vilja åka till.
Jag skulle vilja ta med mina tjejer och så förstås Gert till det finaste och bästaste stället jag varit på.

Men att åka dit som det är nu, nej det går inte, det går verkligen inte att vara där i rullstol.
Men det är min dröm, att få visa tjejerna hur fint det är där och vilket lugn som råder.
Underbart ställe!
Nu ska jag rätta lite och sen vila mig lite <3
Jag hoppas att alla haft det bra och att ni har det bra.

Kram kram

tisdag 18 augusti 2015

Gårdagen kan jag leva på länge!


Hej hej!

Ja nu skriver jag igen. Jag bara måste börja att berätta om min dag igår.

Jag hade en toppendag ute i solen med Maria, ja hon servade mig med både mat och dryck och jag hade en toppendag verkligen. När hon slutade sin dag så tänkte jag ta en sväng med min rullstol.
Jag behövde handla lite mjölk och mjukmedel.
Ja jag åkte en extra sväng innan jag skulle handla, då vädret var  toppen och ja, jag njuter och rensar huvudet då jag är ute och åker.

På vägen hemåt skulle jag in på konsum, och på väg in mötte jag en tjej som var på väg ut.
Jag känner henne inte, men jag vet vem hon är och vi hejar då vi möts :)
Vi sa hej och sen så ville hon berätta att hon smygläste min blogg :)
Ja hon var så gullig som ville berätta det, hon ville berätta att hon gjorde det eftersom att det för henne kändes som att hon smög lite med det:)
Hon berättade att hon blev att må så bra av att läsa det jag skriver, och på det sätt jag skriver och att jag delar med mig.

Vilken underbar människa, ja hade jag stått kvar där längre än jag gjorde så hade jag börjat gråta.
Jag blev så otroligt glad och tacksam, och så lycklig! Ja lycka!

Även om jag ju skriver på och ibland som en tok haha :) oavsett vad andra tycker lite, ja jag skriver ju för att jag tycker det är roligt och för att det känns skönt.
Ja även fast jag skriver på bara, så blir jag ju så glad och tacksam då jag får höra att jag skriver bra eller vad som helst.
Att människor i min närhet, eller inte i min närhet faktiskt tar sig tid att läsa. Läsa det jag skriver!
Ja det är stort! Super stort och overkligt faktiskt.

Jag har inte riktigt tänkt på det innan, men efter gårdagens möte så blev jag att göra det.
Ja tacksamhet och glädje för att du berättade, det betyder mycket.
Nu har jag ju fått höra och läsa mycket positivt om mina inlägg förut, men jag har inte riktigt tänkt alls då. Nej igår blev det ett möte jag inte var beredd på och jag är så glad så glad.

Jag åkte runt inne på affären och kände mig väldigt glad och när jag kom till kassan så sa den gulliga tjejen i kassan -Hej vad länge sedan jag träffade dig! :)
Hon hjälpte mig att packa och sedan sa hon att hon hoppades se mig snart igen. Jättegulligt av henne.
Ja på konsum finns ett par stycken som är allt annat än trevliga, ja dom skulle slutat på konsum för väldigt många år sedan om jag fick bestämma.
Men tur är att det finns några jättegulliga tjejer som står ut med dom mindre trevliga så dom orkar jobba kvar. Glad är jag för det :)
Ja en underlig men fantastisk dag.

Dagen innan var ju också en underlig dag, men till det sämre då tycker jag.
Nej den här dagen kan jag leva på länge. Tusen tack till dig!

Till något helt annat.
Jag var till doktorn i våras med lite olika saker jag ville få hjälp med, ja tre olika saker var det.
En knöl på armen, en på näsan och en stor på halsen.
Ja jag har ju gruvat mig, mest för den på näsan. Att få bedövning på näsan liksom?
Eller att inte få bedövning? Ja herregud hur ont skulle väl det göra?!

Den på armen försvann bara sådär, och jag har ingen aning om varför.
Den på näsan, ja jag har haft en kamp varje morgon i duschen.
Peeling och ännu mer peeling har den fått.
Ja jag har gnott ganska hårt kan jag säga, och efter en hel sommar så har det gett resultat, den är så gott som borta!
Helt fantastiskt, för hur ont gör det med bedövning på näsan liksom?

Det lilla mörka är borta nu :) 

Den på halsen har varit som vanligt hela sommaren och jag har tänkt att ja ja, jag får väl ta bort den iallafall då, men nu är den borta! Ja jag fattar ingenting!
Den på halsen har funnits där i mellan fem och tio år, och nu har den försvunnit, helt utan peeling och utan kamp.
Helt fantastiskt faktiskt. Hur kan det vara möjligt? Den på halsen har dessutom varit uppåtstående, ja stor som tusan, men nu är den borta den med.

Den på näsan som växt sig så stor så stor, ja den och dom andra två, dom är ett minne blott.
Underbart verkligen, men väldigt knepigt.
Jag behöver inte varken gruva mig eller vara orolig nu då kroppen faktiskt varit snäll med mig.
Ja ibland får man ha lite tur tydligen.

 

Idag har jag varit ner i källaren för att stå på min tippbräda.
Jättebra för mig att stå lite, helst flera gånger i veckan för att kroppen ska få vara lite rak.
Ja alla tarmar och allt man har inuti sig behöver få sträcka ut sig, och med min tipp bräda, ja då får den det.
Jag stod på min tippbräda alldeles utanför tvättstugan, och Maria började städa och torka ur skåpen så vi redan idag, kunde börja att få ordning.


Ja vi har precis nyss köpt en torktumlare så vi ska få till det så det blir ordning och fint där inne.
Hur många olika tvättkorgar kan man ha?
Jätteroligt att börja planera och fundera, ja det är då jag känner mig som mest Nina :)
Jag var också in i förråden för att börja planera hur bra det ska bli där.
Ja det kommer bli så mycket grejer som jag inte längre vill ha, så jag tror att jag behöver hyra bord på ett loppis.
Ja det blir verkligen superbra då jag kan få till det, ja då med Rebeccas och Marias hjälp förstås.
Jag tänker köra igång lite då det blir regniga dagar.
Ja nu då solen skiner, ja då vill jag vara ute och passa på, jag som älskar solen.
Så superbra tycker jag :)

När jag varit nere en bra stund, så ville jag ju ut i solen, det var inge vidare väder alls då jag åkte ner men sen då jag kom upp hade det blivit kanonväder.
Ja strålande väder gillas av mig.

 

Maria hade med sig världens finaste hink idag, ja superfin verkligen och den kommer att passa så perfekt här hemma med gräslöken. Ja det blir så fint så fint med baljor och hinkar intill min fina gamla harv :)


Där ska jag inte åka :)


Igår var det två veckor kvar tills jag och tjejerna ska åka till Mallorca, en härlig vecka kommer det att bli på många sätt.
Gert hjälpte mig att skriva ut biljetterna då våran skrivare gått sönder.
Ja tänk att jag bokade i januari, och nu är det redan dags!
En vecka med inga måsten, inga tider att passa, ingen mobil för mig iallafall och ja en lugn och härlig vecka!
Jag kräver ingenting mer än att vi bara får ha det lugnt och skönt, så det kommer att bli kanon och rätt enkelt tror jag.

Ja nu ska jag fortsätta att njuta och vara glad åt gårdagen och ja förresten alla dagar.
Jag mår ju toppen och har det så bra i mitt liv.
Livet är fantastiskt och jag älskar det.

Jag hoppas att alla runtomkring mig gör det också förstås.

Kram kram