Nu var det min tur!

Hej hej!!

Nu äntligen skulle jag ha den piggaste dagen på året!! 

Ja jag har ju berättat om hur det är då jag ska få min bromsmedicin en gång om året, förut var det två gånger om året. 

Jag har fått lov att skjuta fram min medicinering då det varit mycket med Gerts onda diskbråck, men nu så var det dax för mig, igår.

Jag får då ta cortison tabletter och allergimedicin och Alvedon i förebyggande, då kroppen kan få en allergichock eller dylikt annars av medicinen.

I början, första gångerna så tänkte jag inte på det, och kopplade inte ihop min medicin Mabthera  med hur jag blev att må. Jag kunde inte lägga ihop det, och så kände jag ju inte efter heller förstås.

Jag har haft mina piggaste dagar någonsin,  ja som förut två dagar om året, eller som nu, en gång om året.

Jag fick medicin igår och kunde inte sova på hela natten, somnade lite runt fem men det var inte länge då tills jag skulle gå upp. Jag tänkte att jag nog skulle bli trött idag mot kvällningen, men nej.

Jag har varit pigg hela dagen och är fortfarande. 

Jag får se om jag kanske helt plötsligt blir trött, vilket jag ju hoppas för jag vill ju sova som vanligt. Att bara ligga och det enda att göra är att vrida på huvudet, ja jag kan ju inte vrida och vända kroppen synd nog. 

Bara en påse kvar :)

Nu ska jag absolut inte gnälla över det, det är ju så sällan, men nog är det skönast att få sova på natten då alla andra sover :) Jag kan ju inte lösa några världsproblem mitt i natten iallafall :)

Jag har börjat skriva ett annat inlägg men det är inte är klart än, så jag skriver det här inlägget som är lite kortare än nästa, tror jag haha :) 

Vi får se då jag ju verkar kunna skriva hur mycket som helst, jag fattar inte alls vart alla ord kommer ifrån, och hur snabbt jag kan få ner alla ord på papperet?

När jag fick min medicin på sjukhuset så var jag som alltid lite rädd för att dom kanske inte skulle kunna sätta en nål på mig. En nål där medicinen ska komma in. 

Mina ådror är så dåliga, och finns knappt. Hon kunde sin sak, tog det lugnt och allt gick bra, tack och lov.

Till lunch så fick jag raggmunk stekfläsk lingon och morötter.

Jag tycker egentligen lite om det, men det här fläsket, nej det gick inte att äta. ( För dåligt stekt)

Lingonsylt gillar jag inte så mycket och morötterna var alldeles svampiga i konsistensen så nja, tallriken såg god ut, men jag kunde inte tycka om. 

I efterrätt var det plommonkompott med gräddmjölk . Nej det var inte någon Nina mat alls, synd nog.

Första gångerna jag fick medicin så tog det en hel dag i Falun, men nu den här gången så tog det ungefär två och en halv timme bara, i Ludvika och det var härligt. 

Så himla skönt att slippa vara kvar så länge liggandes bara och vänta på att medicinen ska droppa i. Första gångerna behövde dom ha koll på mig stup i ett, men nu så behöver dom inte det längre eftersom det ju aldrig varit något problem för mig med medicinen. 

Den här gången så lyssnade jag för första gången på en ljudbok, storytel. 

Mikael Persbrandts bok började jag lyssna på, och den var och är än så länge riktigt bra. 

Boken är jättelång men Mikael läser så bra, eller berättar gör han ju så bra, så det kommer ju att gå bra. Jag har självaste boken också som jag trodde att jag skulle vilja läsa, men det är ju mycket lättare att lyssna. Nu är det inte alltid så lätt märkte jag, det är lätt att man försvinner iväg i tanka som dyker upp. Det är en träningssak tror jag :) 

Idag blev det ett ganska kort inlägg, men vänta ni bara haha :) 

Nästa blir nog desto längre är jag rädd :)

Jag hoppas att du och ni mår bra och att ni har det bra.

Kram kram

Totalt jäkla hjälplös!!

Hej hej!
Ja hur ska jag börja idag?? Jag tror att det kan vara många som undrar hur allt gått för Gert så jag börjar med det idag :)
Som jag ju skrivit om flera gånger förut så har vi haft det väldigt jobbigt här hemma hos oss i ungefär fem veckor, ja herregud så många dagar och timmar det blir då man tänker efter.
Gert har haft mer eller mindre konstant smärta i fem veckor. Dygnet runt, Vem kan leva med det?
Ingen ska behöva leva med den smärtan, ingen alls tycker jag. Det är inte mänskligt!!
Vi lever liksom nu på 2018 tiden, och det finns hjälp att få.

På promenad på Falu lasarett

Två diskbråck hade han, kotorna ovanpå varann längst ner i ryggen, fy då vad dom har orsakat  mycket smärta, stackars stackars Gert.
Lite synd om mig har det varit mitt i allt, ja faktiskt så har mitt hjärta fått känna hur det känns när den man älskar mår dåligt och har sån värk, värken från "hell" liksom.
Ja mitt hjärta har gjort så ont och magen, hela jag har känt mig slut och hjälplös då jag inte kunnat ta bort värken från han hur gärna jag än velat. Jag har blivit att må så illa flera gånger så jag trott att jag skulle kräkas av hans smärta. Jag har varit med om mycket, ja det har jag, men absolut inget värrä än det här i smärta. Det har varit helt olidligt för honom att ha så här ont som han haft i flera flera veckor.
Jag har ringt och jag har ringt igen, till olika ställen, och till samma igen.
Dom har någon generell regel om att det kan börja läka ut efter sex veckor, 90% av alla diskbråckspatienter gjorde det så för.
Röntgen gjordes inte heller tyvärr, och då tidigast efter sex veckor (och flera månaders kö efter dom sex veckorna man först väntat) och bara innan operation. Hallå!!??
Liksom, vakna upp känner jag, hur kan det vara möjligt, människor kan vilja ta sitt liv av den här värken. Tyvärr är ett ord jag fått höra av både läkare och sköterskor nu, och jag ser rött alltså!!
Utan röntgen så kan ju ingen doktor veta exakt hur det ser ut där inuti, och alla har ju olika fel.
Det hade kunnat vara en tumör som satt och klämde och som då kanske velat sprida sig och sen vara för sent då man inte fått hjälp i tid, ja många om finns det. Nu ska man ju inte tänka det värsta, men man måste ju få hjälp då man behöver det!

Jag har känt mig så hjälplös, så ensam och så himla värdefull. Ja faktiskt så har jag känt att allt jag försökt och alla jag pratat med har hjälpt Gert att få hjälp till slut.
Till slut så fick Gert en magnetkamera undersökning, mycket tidigare än man annars skulle få.
Jag och vi har haft en kvinnlig doktor som hjälpt oss bra faktiskt, ja hon var människa där inne och jag fick henne att förstå att det här inte var bara lite värk man kunde ta bort med en ipren.
Nej morfin och flera andra preparat har han fått stoppa i sig utan att det hjälpt, nej värken fanns där ändå.
Nu har han opererats och redan samma kväll så kunde han sitta!! Han kunde sitta på sängkanten berättade han då han ringde till mig!!!

Jag har bott kvar på patienthotellet med honom några dagar  men självaste operationsdagen så skulle han sova på avdelningen så då sov jag hemma istället.
Jag måste berömma dom som jobbar på patienthotellet på Falu sjukhus, vilken himla bra hjälp vi fått av dom alla där, vi är så glada över allt.
Dom hjälpte mig en gång då jag gråtande kom till dom efter att fått besked om att vi skulle vara tvungna att gå till akuten igen för att få mer mediciner till Gert. Det kunde ju inte kunde vara sant då han ju låg inne kan man säga, fast på patienthotellet. (Avdelningen var full)
Dom löste det och jag och vi behövde inte gå till akuten.
Jag hade haft oturen att prata med en sköterska som ringt fel person och fått fel svar, ja ganska mycket fel blev det.
Jag är stark, skitstark egentligen, men när allt som det faktiskt gör ofta krånglar, ja då blir jag inte ledsen alls egentligen. Arg, skitförbannad, trött och så jäkla besviken blir jag ju egentligen, men det blir gråt istället och förtvivlan, inte roligt att det blir så, men ibland händer det.

Ja herregud så jag skulle kunna skriva både ros och ris till personalen där vi varit på olika ställen, men jag tror inte att ni är så intresserade av det :)
Ja nu är vi hemma och Gert kan sitta!! Han har inte ont!! Bara i operationssåret då, och det är ju ingenting för honom då han nyss haft det värsta.
Det viktigaste är ju förstås att han inte har ont. Efter en operation så kan han få börja fungera igen, vi båda kan börja fungera, ja jag känner nu att jag behöver landa i det här, efter all smärta som funnits i så många veckor och dagar.
Vilken kämpe jag haft här hemma ska ni veta, herregud så han kämpat!!
Mitt hjärta och min mage har fått sig en rejäl omgång dom här dagarna, ja så mycket så jag vet att den/det lever.

Väntar på skjuts hem, sittandes!!

Vi åker färdtjänst och Gert kan sitta :)

Nu har Gert haft hjälp av mig och som jag ringt runt, men alla har inte en sån person till hjälp, det finns många många som får lov att klara av allt själva.
Dom flesta har respekt för läkarna och det har ju jag också förstås, men ibland så.
Ja i vårat fall så fick dom lov att lyssna på mig, dom fick lov att förstå att det var så illa som jag sa och som Gert höll med mig om.
Här nedan några kort då han och jag gått runt lite på patienthotellet :) Fram och tillbaka har vi gått, tur dom hade en lång korridor :)

Rebecca har det varit som fått skjutsa fram och tillbaka och fixat med allt. Melina har skjutsat någon gång också och varit så snäll då hon kunnat. Många färdtjänstresor har det blivit också :)

Det är ju inte så bara för mig att sova över, nej jag behöver ju en lyft också som kan lyfta mig :) Och duschstol och så allt det vanliga som alla behöver :)

Rebecca har varit en klippa nu med stort tålamod, så himla snäll.

Mycket packning behövs då jag ska sova över :)

Maria har lika mycket tålamod hon med, men hon har inget körkort, så det blev enklast om Rebecca kom. Maria har fått ta över här hemma nu så Rebecca får vara lite ledig :)

Jag är så tacksam och lycklig över att vi har dom i vårat liv.

Rebeccas Johan som hjälpt oss med gräset och hämtat kvistar och stora grenar som Gert sågat ner innan han blev sjuk. Det har blivit liggande på våran baksida på altanen, så det är ju underbart snällt att han ville köra bort allt. En grej mindre för Gert att behöva tänka på som han ju inte kan fixa själv.

Gert blev sjukskriven några veckor och då är det vila som gäller. Inte vila vila kanske, nej men promenader kommer det att bli. Men med vila menar jag att han kan göra det som faller han in, eller det jag skulle behöva hjälp med kanske haha :) 

Skruva upp något där eller fixa något där haha :) Han kommer nog iallafall inte vara sysslolös alls :)

Jag har varit sjuk största delen av mitt liv så jag vet hur det är, och hur jobbigt det är för att få hjälp.
Man måste strida, ja det måste man, och dom gånger jag slipper det så blir jag nästan gråtfärdig och talar om hur glad jag är över att slippa strida. Ja herregud så det tar på krafterna.
Varför kan inte doktorn bara lyssna och tro på en?? Varför dra alla över en kam??
Jag förstår att många överdriver och kanske rentav ljuger, men dom får ju inte tro att alla är likadana, nej det får dom faktiskt inte.
Man har rätt att blir trodd på, man har rätt i att bli lyssnad på, ja så är det faktiskt.

Jag tycker ingen ska gå själv till doktorn, nej alla borde ta med sig någon, det är allas rättighet tycker jag. Det är så viktigt att man kan få hjälp då man själv är sjuk och inte orkar.

Nu då Gert varit så sjuk och haft sådan värk så förstår han många av mina bekymmer.
Nervsmärtor jag har som han haft liknande nu, och kan förstå hur det känns för mig.
Jag gillar det inte, nej fy då så nervsmärtor kan vara och är.
Hemskt hemskt men jag har haft mina i så många år nu och jag får medicin som tar udden av det onda tack och lov. Jag vet inte hur jag skulle klara mig annars, Nervvrak minst hade jag varit.
Min nervsmärta går inte alls att jämföra då det var som värst för Gert, nej verkligen inte, inget slår hans värk.

Ja herregud så många jobbiga dagar vi haft, men så många bra dagar vi kommer att få. 

Hans fot och lite upp på benet känns inte bra, det är som förlamat vilket det kan bli då man har fått någon nervpåverkan, så vi får hoppas att det försvinner, annars får han lov att bara ta det och göra det bästa av det förstås, och det är något vi är bra på båda två :)

När jag åkte färdtjänst hem för några kvällar sedan, innan jag beslutade mig för att sova kvar där på hotellet så fick jag en känsla som jag fick en gång för ganska många år sedan. 

Nina hm Nina, det är jag som är Nina!!.

Jag hittade på mig själv, igen liksom! Det var en stark känsla, och väldigt konstig.
Då jag fick den förra gången så berättade jag om den för min vän Elenor och hon blev alldeles rörd, ja jag med, för det var stort.
Det är stort nu med förstås, men mest konstigt att man helt plötsligt känner igen sig själv, som om jag inte funnits nu igen, vilket jag ju verkligen tyckte att jag gjort.
Det här låter säkert helt rubbat för många, men hoppa över det då, eller känn efter om du verkligen vet vem du är, från hjärtat liksom.

Ja hörrni ni som orkar läsa till hit, nu ska jag snart skriva om något annat än sjukdomar :)

Jag kan ju helt enkelt säga att det blev ett sjukinlägg idag :) Jag ska bättra mig till nästa gång jag skriver :)

Nu till något helt annat haha :) Något helt oviktigt :)
Något jag började fundera över för någon dag sedan :)
Varför finns det inte smör på tub??? Det finns ju kaviar, majonäs mjukost och massa fler säkert på tub, men inte smör??
Det borde det ju verkligen göra, jag skulle då kunna bra på en smörgås lätt som en plätt :)
Ja tänk om bregott mellan fanns på tub, ja det vore väldigt smidigt tycker jag ibland då jag skulle vilja fixa lite lätt :) Men men vem vet, en vacker dag kanske ??

Nu till mina ben lite.
Jag har världens starkaste ben, men jag kan inte bestämma när dom ska vara starka??
Nej dom gör precis som dom vill och dom beter sig som dom vill också, inte alls alltid så bra.
Nu är det mest hemma som dom blir spastiska och starka, ja då finns inget som kan stoppa dom tror jag faktiskt. Då jag är ute och åker och har tagit min medicin, ja då är dom lugna.
Det är mest på morgonen och kvällen som dom är som dom är :) Vi kan skratta gott åt dom då dom håller på, och det är verkligen enda sättet, att skratta åt eländet :)
Men trots allt så gillar jag dom, långa slanka ben, ja det har jag faktiskt, långa, men slanka haha vet jag inte varför jag skrev :) och trots att dom inte kan gå, så har jag ju dom med mig.
På tal om att inte kunna gå. Jag drömde en dröm här en morgon, ja jag tror att det var på morgonen.
Jag hade lite brådis till något så jag gick på ganska fort. Lite hackigt gick det, men framåt kom jag . Efter ett tag kom jag på att jag ju inte kunde gå, den lilla detaljen hade jag glömt, men uppenbarligen så kunde jag gå lite, ja iallafall i drömmen.
Jag får hoppas på att det var en sanndröm, ja tänk om jag helt plötsligt skulle kunna gå igen, jippi liksom :)

Nu blir det lite hoppigt märker jag då jag ju vill skriva om så mycket olika saker :)
En morgon häromdagen så vaknade jag med en full kateterpåse :)
Ja den såg ut och kändes helt sprickfärdig faktiskt :)
Det brukar inte bli så här fullt, men ibland så händer det ju.
Om jag inte tömmer så blir jag kissnödig och kissar på mig vanliga vägen. Det finns förlängare som man kan ta till på natten, men jag tycker att det är onödigt då det händer så sällan att den blir full, nej jag får ha lite koll :)
Jag har en flaska bredvid sängen så det gick ju att råda bot på, jag tömde i den bara tills det var dax att vakna :)

För några veckor sedan hände något så hemskt. Marielles ena hund Tyke dog.
En olyckshändelse och hans liv gick inte att rädda.
Lilla (ganska stor var han i kroppen ) lilla fina Tyke <3 Marielle och en vän hade bokat en resa som skulle ske ganska nära inpå som hon valde att åka på vilket jag också kände kunde vara bra.
Hennes älskade finaste Tyke finns inte mer, så sorgsamt och jag blir så ledsen då jag tänker på min sängkamrat. Ja jag hade hand om honom ganska många gånger och dagar, och då sov han bredvid mig i  Gerts säng och Gert fick flytta ner i källaren han :)

Stina och Billie ( Marielles andra två hundar ) fick vara hos mig och Melina några timmar en dag innan Marielle skulle ut på resande fot.
Gert har ju haft så ont så han har inte kunnat gå ut med hundarna, så det blev Melina som var här några timmar den här dagen :)

Lite inhandlingar behövdes innan avresan, så hon tog en tur till Borlänge

Hon skulle åka till Canada och äventyra sig lite, modig är hon verkligen. 

Melina med Billie och Stina <3

Nej nu måste jag rätta och sen sova. Jag har sovit så dåligt och så lite nu i flera veckor så inatt hoppas jag på en bra natt :)
Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra.

Kram kram från mig :)

En dag om året!!

Hej hej!!

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag snart skulle skriva igen, men riktigt så snart som jag tänkt blev det inte, nej livet kom lite ivägen kan man säga.

Jag börjar med det samma som förra gången, det onda, det djävulskt onda!!
Ja jag pratar om Gert förstås.   
Cortison morfin och några fler mediciner, inget hjälper??
Jag har varit med om mycket, mycket smärta, men det här!!!
Ja så ont som Gert har och haft har jag aldrig varit med om, det känns som mitt hjärta slits ur kroppen.
När Gert haft det som ondast så har jag fått ta fram en spypåse, ja jag har blivit att må så illa så illa, det är så hemskt att bara kunna se på och inget kunna göra.
Ja jag kan lova att jag aldrig varit med om värrä än det här. Förut sa många att njursten var den värsta smärtan man kunde ha, han fick höra det då han hade det för ett par år sedan.
Det är ingenting om man jämför nu med det här, ja fy då så hemskt jobbigt han haft det nu i över fyra veckor och har fortfarande.
Igår så bestämde jag mig efter att ha pratat med Gerts en doktor att åka till akuten så han kunde få bli inlagd. Han har en röntgen tid i helgen på Falu lasarett så då är det bra att vara på plats.
Jag åkte färdtjänst och han sjuktransport liggande eftersom han inte kan sitta.
Att åka liggande sjuktransport har varit döden nu flera gånger, herregud så ont han haft då det guppar och far där bak.
På avdelningen igår kväll så fick han medicin insprutat i armen så att han kunde få sova, äntligen något som hjälpte till lite. Ja fortsättning lär följa. Jag hoppas verkligen att dom kan hjälpa honom nu, om det behöver opereras så måste dom göra det, vi får se efter röntgen.

Nu då Gert blivit sjuk så har vi tagit hjälp av flera stycken som varit så snälla. Ja alla runtomkring oss är ju supersnälla ändå förstås.
Rebeccas man Johan har klippt gräs här flera gånger, och det är ju så skönt för Gert att veta att det inte hänger på honom. Maria och Rebecca har höst städat ute så vintern är välkommen.
Ja nu vill jag helst slippa vintern då det inte går att köra rullstol ute alls bra då.
Jätteskönt att det är klart redan så vi slipper greja i sista minuten.

Gert var ute med oss lite i det fina soliga höstvädret.

Nu då han har så ont så är det jättetur att jag har en hiss utanför som Gert kan använda.

Melinas kille Oscar och hans bror Victor hjälpte oss ner med torktumlaren som stått här uppe ett tag, och så tog isär/slog dom sönder soffan och fåtöljerna nere i gillestugan så dom kunde komma upp.
Dom var så snälla så dom fixade det så att det var klart innan fåtöljerna vi beställt skulle komma.

Då Gert är sjuk och har så ont och behöver soffan ( han kan ju inte sitta, och i soffan kan han ligga) så får den ju stå kvar i vardagsrummet tills vidare. 

Ja tills Gert kan sitta igen. Då sen när han är frisk igen så kan soffan flyttas ner och fåtöljerna kan komma ur sina kartonger. Det kommer att bli riktigt bra tror både jag och Gert.

Fåtöljerna har kommit och dom var verkligen precis så fina som på bilderna i datorn.
Hur kan ni köpa på datorn utan att ens provsitta ens kanske ni undrar? Ja det gör vi med haha, men det blev ju jättebra så då gjorde det inget att vi chansade lite där.
Vi hade kunnat skicka tillbaka, men fyra jättestora paket hade det väl varit så där att skicka tillbaka :)
Det blev Maria och Rebecca som kånkade in alla stora paket, starkaste assistenterna!!

Både Rebecca och Maria provsatt/låg direkt dom satt ihop dom, och tyckte att dom var jättesköna.
Jag provade idag, och tror att den kan bli kanoners för mig, men jag måste känna efter ordentligt så jag vet hur jag vill.
Gert som inte kan sitta, han får prova när han blir frisk han :)

Den fåtölj jag har nu fungerar bra och jag har blivit van med den, men den är inte fin alls, nej en svart fåtölj? Då jag köpte den så ville jag haft en annan färg, men jag var tvungen att ha en fåtölj snabbt så då fick jag köpa den jag kunde få fatt i :)
Larvigt kan tyckas att inte vilja ha en svart fåtölj, men har inget annat som är svart så det passar inte in alls. Nu har jag alltid ett täcke över som inte är svart, så den passar och fungerar bra egentligen

Maskrosblad och torkade morötter, ja en och annan banan och äppelbit ska dom ju kunna få ibland :) De är så roligt att pyssla :)
Alla i familjen har blivit engagerade i min nya "hobby" :) Allt för djuren liksom :)
Ja nedan ser ni bilder på allt från maskrosplockning till torkning och hur jag gick till väga :)
Några av bilderna har jag redan visat er, men då får det bli repris för er som redan sett dom.

Ja ganska mycket tid tog det att få till det, men åh vad roligt att ha mycket så att man kan ge dom nu då det blir kallt och vinter :)
Det är enkelt med morötter och frukt då det finns på affären hela tiden.
Maskrosblad måste ju plockas då dom finns och det är ju bara under sommar och höst :)
En bra investering blev iallafall torken jag köpte, allt blir så smått då det torkat, ett kilo morötter blir inte ens en halv liten låda :)

Det är ju inte bara våra två kaniner som kan bli sugna, nej det är ju Melinas lilla Filip och Rebeccas Ebba också som kan vilja ha och smaka :) Man måste ju tänka på dom alla.

Det är bland andra dom här två som ska få alla godsaker :)

Nu då Gert har sina nervsmärtor från hell så har jag tänkt på mina egna nervsmärtor som jag klarar av tack vare min medicin som fungerar.

Gert har testat min tablett för länge sen då han har nervsmärtor i händer och fötter av sin psoriasis artrit, och han blev så dålig så dålig.
Han har fått en annan av doktorn som han ska testa och som han nu tagit i en vecka utan att hittills märka av.
Det är svårt med nervsmärta förstår jag ju på läkarna, det finns inget som hjälper helt. 

Om jag inte haft min medicin så vet jag då inte?? Nej jag hade nog blivit galen, jag hade haft så förbaskat ont då. Inte alls så illa som Gert, men ont hade jag haft.

Dom där nerverna, man har dom i hela kroppen och som i mitt fall så fungerar dom inte så värst bra.

Nej jag är inte arg eller knappt förundrad nu för tiden, men nog är det knepigt.

Det låter ju tex inte klokt då jag förklarar ibland hur hemskt jobbigt det kan vara att röra på tårna.
Jag får ta i med allt jag har, mest huvudet faktiskt, och då rör dom sig lite, ja väldigt lite.

Det är så sjukt jobbigt, det där som man bara gör då man är frisk.

Om jag skulle göra det varje dag, försöka vifta med tårna, ja vem vet om jag skulle bli lite bättre, ja kanske, men det är så jobbigt så jag gör det inte iallafall. Skitjobbigt!

Inatt var en jobbig natt, jag har knappt sovit och mådde lite risigt. Jag skulle egentligen läggas in på sjukhuset i Ludvika över dagen för att få min bromsmedicin.
Jag ringde redan tidigt på morgonen för att få boka av och ändra tiden, det var inga problem alls, jag skulle få en ny kallelse.
Jag kände att jag nog behöver känna mig pigg innan, så det inte blir något tok.

Jag får medicinen i droppform en gång om året nu för tiden. Förut var det två gånger om året, men nu har vi ändrat så det glesats ut.

Jag tog prover förra veckan så dom har innan medicineringen. När dom ska ta prover i vanliga fall så kan det behövas stickas flera gånger, men inte den här dagen. Vilken kille!!
Jag blev lite skeptisk då jag såg en ung kille där när jag kom in, men jäklar vad duktig han var, han träffade direkt och det gjorde inte ens ont. Han är min favorit kan jag lova nu :)

Innan jag ska komma dit för droppet på morgonen så behöver jag "premedicineras", jag behöver ta cortison, allergitablett och alvedon. Allt det behövs ifall jag skulle bli allergisk av medicinen jag får i dropp.

När jag får cortisonet, små tabletter som man löser i lite vatten, ja pyttelite då jag inte kan dricka utan att kräkas. Det är så äckligt tycker jag, hemskt. Man har smaken med sig hela dagen.
Kanske blir jag lite påmind om 1991 då jag hade cancer och fick medicin, ja en av medicinerna var just cortison. Kanske, men jag vet inte, kan bara ana och tro.
Hur som helst När jag löst upp dom så blandar jag den lilla skvätten med juice som jag aldrig dricker annars. Jag blandar inte med vanlig apelsinjuice som jag ju annars kan tycka om, nej jag vill inte bli påmind av smaken nästa gång jag dricker juice.

När jag sedan fått i mig medicinen och fått droppet klart så är jag så pigg. Super pigg! Första gångerna kunde jag inte förstå varför mitt huvud kändes så annorlunda.

Förut två gånger om året, nu en gång om året så får jag den känslan! Alltså!!
En dag om året så känns mitt huvud med i matchen, jag känner mig pigg i huvudet och kan tänka klart.

Med andra ord så vill man prata med en klarvaken pigg Nina så får man vara beredd just den här dagen.

Nu till något helt annat :)

Efter att vi varit utan våran eller rättare sagt enligt mig våran fina bil, ja fin och fin, ett ganska långt tag, så har den kommit tillbaka :) För mig betyder den gamla bilen mycket, men Gert har inte alls samma känsla som jag för bilen, jag verkligen gillar den.

Nu kan ju inte jag köra en vanlig bil iallafall, men jag kunde förut. 

Om vi skulle sälja den nu, vi har försökt förut, så skulle vi inte få mycket pengar alls för den. 

Nej den är utan skulder och kostar ju inte mer än någon annan då det gäller reparationer tror jag. Melinas Oscar har varit så snäll och hjälpt oss att laga dom felen som var då vi besiktade den. 

Oscar och hans bror Viktor och en kompis var det som körde den hit till oss :)  

Melina åkte och besiktade den  någon dag senare till oss, och den gick igenom!! :) 

Man kan ju inte veta om det tillkommit fler fel då den bara stått så länge, men vi hade tur!! :)

Då Gert blir frisk igen så kan han ju ta den bilen som han gjorde förut till och från jobb, medan jag och Rebecca kan använda den stora bilen ifall jag ska någonstans.

Jag hoppas att ni har det bra och mår bra i det härliga höstvädret :) 

Nu är det ju inte soligt varenda dag, men skön luft tycker jag att det är att andas.

Nu behöver jag rätta ett ganska långt tag :) Orden tar ju nästan aldrig slut då jag skriver, det är verkligen lite typiskt mig :)

Kram kram