Nu är jag så stolt igen!!

Den här bilden usch var jag taggad i på facebook via Anita, tack för den haha :)

Hej hej!

Ja ni fattar ju att jag Inte vill ha såna tofflor :)

Jag tror att jag ska nöja mig med ett kort inlägg idag.

Klockan är rätt mycket nja egentligen inte då, men kvart över nio är den nu och jag har en känsla att trots ett kort inlägg så kan det bli en lång stund innan jag är klar haha :)

Idag har vi varit på föräldrar möte på kvällningen och det var riktigt trevligt och bra tycker jag.
Det var bara jag som behövde åka i flera hissar för att ta mig dit jag skulle, med andra ord så var det bara jag i rullstol.
Allt gick bra och jag kom dit jag skulle utan problem, men många trappor finns det i Melinas nya skola.
Kan inte fatta att jag har så stora barn så till och med den yngsta går på gymnasiet, ja och att Gerts pojkar också är så stora.
Dom var ju nyss små liksom haha, ja härligt samtidigt som vidrigt tycker jag, för man vill ju alltid ha dom liksom.
Nu har vi ju dom förstås även om dom inte bor hemma allihop, men det är inte samma sak.

Nu är jag jätteglad och stolt över dom alla och vill förstås att dom ska växa i sig själva och känna att dom klarar sig utan mig, men om dom behöver mig så vet dom att jag finns.
Alltid alltid kommer jag att finnas!

Innan mötet så klädde jag mig mycket och åkte runt lite, ja det var så skönt att idag inte ha något mål direkt utan bara åka.
Jag behöver luften och jag behöver bara vara för att tänka klart och kanske inte tänka alls.
Mer än på åt vilket håll jag ska i nästa korsning då.

Jag träffade Raymond och hans lilla dotter på stan och herregud vilket litet charmtroll, och ja pappa Raymond med förstås,
Supergulliga är dom och man kan verkligen inte tycka annat än om dom.
Han har lärt sig svenska riktigt bra nu tycker jag och efter att jag inte träffat honom på hela sommaren märkte jag en stor skillnad. Heja heja vad glad jag blir. Han är så duktig så.

Jag var till Lidl en sväng också bara för att köpa lite, och det kan vara roligt att gå in där ibland faktiskt tycker jag.
Gert fick en ask med lakrits som jag vet han gillar, så han blev nöjd.

Igår var vi i Smedjebacken på hockey match, Simon skulle vara med och det är roligt tycker jag.
Nu var vi inte där just för att kolla matchen, nej vi var där för att hjälpa Melina på sin allra första kiosk/serverings kväll.
Min assistent Maria var så snäll så hon följde första gången så allt gick toppenbra.
När det var som rörigast ryckte jag in och sålde lite godis och dricka, och även om det var krångligt med rullstol så gick det!
Ja det gick så bra så jag har träningsvärk idag haha :) I armarna!

Ja hon ska ansvara för kiosken varje a lags match och jag säger då det.
En stolt mamma med tårar i ögonen var det som var med igår.
Hon har snappat upp så mycket då hon varit med mig på mina jobb och med Marielle i min kiosk, så ja hon är liksom klar känns det som.

Hon kommer att fixa det galant och jag behöver inte vara med mer utan hon kommer klara sig lätt.
Hon har verkligen det i sig, servicekänslan och glädjen till varje kund.
Hon bjuder på sig själv och det var helt fantastiskt.
Hon har valt helt rätt linje kan jag lova, vilken är handel och administration.

Marielle som hjälpt mig förut i min kiosk har det också med sig och i sig,  och jag och Gert fick se då vi var på hennes restaurang i somras hur proffsig hon var och trevlig och ja det var superbäst.
Lyckligare mamma än jag vet jag inte om det finns just nu faktiskt.

(Snart blir det en kina date väl Marielle och Melina?)

Igår kväll då vi kom till kiosken i ishallen så gjorde det lite ont faktiskt, ja ont i hjärtat liksom, svårt att förklara.
Det är ju alltid jag som varit den som ställt upp både i fotbollen, slalombacken och i ishallen förut och som hjälpt till med det jag kunnat.
Nu kan jag inte gå så som jag gjorde förut, allt blir så förbaskat krångligt och jag måste bara sitta still och titta på.
Nej fy det var jobbigt en liten stund kände jag, men det gick över.
Herregud jag kan ju inte bara tänka på hur och vad jag kunde förut eller hur dålig jag är nu, nej jag får faktiskt försöka göra det jag kan nu och vara nöjd med det.

Jag kan ju verkligen inte rå för att jag inte kan göra som förut, jag måste bara vila i det, acceptera med andra ord.
Och det gick rätt fort att bli av med den jobbiga känslan, men den dyker upp lite då och då.
Tokigt tokigt, men jag fixar det förstås och jag får vara glad och stolt över mina duktiga barn.

Jag menar inte att skryta upp dom så som det kanske låter, men jag är verkligen stolt och glad över att jag faktiskt får vara deras mamma! Superstolt!

När jag varit ute och åkt så har massor av idéer ploppat upp, men eftersom jag inte skrivit upp dom så är dom faktiskt borta ur huvudet nu.
Jag måste nästa gång skriva upp så jag har det som jag tycker är viktigt att skriva om.
Idag blev det inte något sånt ämne men det blir det nog nästa gång.

Jag trodde att jag skulle bli lite pigg efter många timmar ute i luften, men så blev det inte alls.
Jag är jättetrött och ska  bara rätta o sen sova.

Mina fingrar vill egentligen skriva mer känner jag, men jag låter dom vila till nästa gång.

Bäst ni förbereder på ett rätt långt inlägg då.

Ha det så bra ni bara kan.

Kram kram

Imorgon är ingen vanlig dag!

Marielle 21 år imorgon <3

Hej och god kväll!

Ja nu är det faktiskt snart kväll, och innan jag blir färdig så är jag helt säker på att det är kväll och mörkt ute.
Melina ska med Maria på lite, ja träning haha, combat någonting?

Och då passar jag på att sitta och skriva här hemma i mörkret medan regnet bara vräker ner.

Gert for iväg idag vid lunch för att följa på hockeymatch så han ser jag inte till förrän lite senare ikväll.
Jag verkligen älskar då alla är hemma och jag bara njuter av dom alla då.
Men jag älskar att vara själv också, ja jag tycker det är skönt att vara helt ensam hemma.

Jag har tänt några ljus och har fönsterlamporna på överallt så jag har det riktigt mysigt.

Jag har idag med hjälp av Maria rensat i min garderob, lite ner i en garderob till nästa sommar, lite
hem till Maria och en hel del blev det på tradera.

Ja nu gör jag det igen då, men kläder är lättare än saker som ska packas, kläder går ju att packa lätt.
Sist jag sålde saker fick jag allt sålt, men gud vilket sjå det var att packa allt och sen till posten för att skicka det. Nej det var inget alls för mig, men nu med lite kläder blir det nog bättre.
Får se om någon nappar på det jag har ute, men om inte så gör det inget, jag kan lägga i en container eller ge bort till någon då jag ju inte ska ha det kvar.
Några kläder var lite dyrare så jag kände att jag kunde få tillbaka någon peng iallafall, men herregud vad betyder det egentligen?

Väldigt skönt är det att få ekonomin att gå runt en månad, men det är inte alls lätt måste jag säga, nej jag behöver bli frisk så jag får en vanlig lön någon gång.
Jag kan lova att man inte får många kronor då man har sjukersättning, iallafall inte jag.

Men men vi klarar oss precis och vi får varje månad i slutet leva på ingenting typ haha:)
Ja vad ska man göra annat än att skratta åt eländet.
Nu kan man inte rå för att man blivit sjuk och får så lite pengar, när man inte kan jobba så kan man liksom inte, då finns inget att välja på.
Nej ekonomin är det inget jag kan skryta om, men till veckan ska en mäklare komma och värdera vårat hus, så då hoppas jag på att få ner boende kostnaden.

Dyr el har vi också i det här huset, men vi har satt in en ny värmepump så jag hoppas räkningarna håller sig lite mindre i vinter än förra. Då var det inte roligt, nej fy då vad dyrt vi hade det varje månad.

Marielle och Stina <3

Ja imorgon är en ny vecka och det är inte vilken vecka som helst, nej det är så att min Marielle faktiskt fyller 21 år imorgon!

Några år sedan haha :)

Lite ledsen här och mamma tog kort :(

Underbara unge som blivit så stor, jag fattar då ingenting, men jag är så glad över att hon blivit en stor klok brutta.
Vi kan inte åka och gratta henne förrän nästa vecka och det känns inget vidare alls, men men jag har skickat ett paket som hon iallafall får imorgon med lite sånt hon gillar.

Ja man vill ju gärna finnas där på morgonen och sjunga som vanligt, men det går inte.
Tråkigt men sant. Och faktiskt kan ju Marielle vara rätt glad över sången som uteblir:)
Men om jag kunnat vara frisk och bara kunnat dra iväg, ja då hade jag minsann varit i Nora och sjungit, så det så!

Vi har köpt en vad jag tycker superbra present till henne som hon ska få, men jag avslöjar inte förrän efter hon fått den då hon kanske läser det jag skriver haha :)
Dålig är jag på att vänta, ja för mig att vänta en vecka extra efter att hon fyllt är inte roligt alls, nej jag brukar inte kunna hålla mig utan vill ge det jag köpt direkt.

Ja dom vet båda hur jag är och Gert vet också, svårt att ändra på mig då det gäller just presenter.
Jag älskar att ge bort presenter och särskilt då jag lyckats tänkt till lite.

Marielle och Daniel behöver ju egentligen utemöbler, men nu är det ju snart vinter och då kan dom ju köpa nya till våren som dom valt och vill ha.
Stina behöver ju också ha något mysigt att ligga på ute. Men som sagt, det får bli till våren det kanske.

Ikväll är det söndag och ja ingen speciell söndag alls, men rätt skönt på något vis att det regnar ute, ja nu vill jag ju helst ut och åka i solen, men det behövdes nog en regndag.

Vi har haft hjälp av snickare ute som fixar till garaget, ja vi hade en superdålig ful dörr, och nu har  vi bytt ut hela väggen inkl dörr så att det ska bli helt och fräscht.
Superduktiga är dom och dom har hållit på ute fast det varit så tråkigt väder.
Igår var dom också här och då jag kom ut när dom var klara för igår så upptäckte jag att reglarna inte alls satt som dom borde gjort.
Jag och Gert hade kommit överens om hur det skulle vara, men det hade blivit någon missuppfattning så det blev hel fel.
Gert hade nog inte sagt till riktigt riktigt, förklarat lite dåligt om man säger så haha:)

Idag fick dom lov att ändra, men lika glada var dom för det haha.
Nu får jag det så som jag tänkt och ville ha det.
Som ni vet så är jag rätt noga med decimetrar hit och dit, så det gäller ju att det blir rätt.

Kanon blir det iallafall.
Och fast det inte kändes roligt att dom skulle behöva ändra så är jag ju glad att det gick så enkelt för dom som kan. Lite mer snickrande och sen lite färg, sen är det klart!
Världens bästa snickare, ja det har vi då!!

Ja med tända ljus och tv:n som låter lite i bakgrunden så har jag det rätt så mysigt och bra faktiskt. Jag har suttit ganska länge i rullstolen så jag längtar förstås tills Gert kommer hem och kan flytta mig till min fåtölj.
Men så länge jag sitter här och skriver så går det ju bra eller då jag har något att göra, ja då tänker man inte lika mycket på att man känner sig extra stel i ben och kropp.

Häromdagen hände något som ju inte är supervanligt, jo vi lagade ugns pannkaka tillsammans, ja jag var mest arbetsledare då, men killarna i familjen fick till en jättegod pannkaka med bara mig som recept, det ni!
Kanon och så roligt det blir och så snabbt och enkelt det går då man hjälps åt.
Duktiga var dom allt!
Och samsas gick hur bra som helst, med köket alltså.

Jag ger mig nog nu för idag, jag behöver rätta lite och så kan hända jag börjar på nästa inlägg direkt, jag har lite idéer i huvudet som behöver komma ut.

Jag hoppas alla haft en toppen helg, lika som jag haft.

Kram kram

Jag har valt att leva!

Den ska få vila lite över vintern :)

Hej hej!

jag måste bara får skriva lite igen.

Ja det har hänt så mycket och jag har så många fantastiska dagar bakom mig så ja det kan nog bli en aningen rörigt nu. Men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska bli det.

Jag börjar med att berätta om i Lördags, ja herregud vilken dag med många känslor, ja kärlek nu igen.
Rebecca var det som hjälpte mig upp på morgonen, och sen var det frukost innan det var dags att åka på lite loppis.

Alice :)

Elsa :)

Alice G var också där :)

Rebeccas döttrar stod och sålde på loppis på stan dom, ja det var barnloppis och dom var jätteduktiga och pappa Johan fick vara med lite eftersom jag och Rebecca skulle en sväng till gammelgården vi.

Elsa och pappa Johan :)

Ja jag har ju haft och har min kära farbror som jag gillar så mycket och han brukar stå där och sälja lite på gammelgården.

Jag har skrivit om honom förut och han är verkligen en go farbror han.
Jag har inte vetat vad han heter ens, och då det nu var sista gången på loppis så ville jag ju få hans adress så jag kan skicka julkort framöver. Ja sån är jag!!

Dom som betyder något extra vill jag förstås kunna nå, och han var och är en snäll gullig farbror som jag inte vill tappa bort liksom.
Tänk om något händer och jag inte ens vet vad han heter?

När jag såg honom på håll så vinkade han så glatt till mig och en kram fick jag med.
Han visade in mig bakom hans stånd där han stod, och skulle bjuda mig på tårta.
Ja hörrni han hade bakat en tårta alldeles själv och ja det går inte att beskriva den känslan jag har för honom. Kärlek!
Han bjöd på tårta på en papperstallrik men med en begagnad sked?
Ja det gick, men lite jobbigt måste jag erkänna att det var. Jag trodde inte att jag skulle tycka det var besvärligt, men lite var det allt.
Tårtan var jättegod och han hade garnerat med bananer och hjortron, mums verkligen, men lite små äckligt att inte veta vem som ätit innan mig med den skeden :) Haha :)

Men självklart överlevde jag och glad var jag ändå.
Han hade garnerat tårtan där nere för han förstod att jag skulle komma lite sent haha. jag hade inte någon aning alls att jag skulle hamna på tårtkalas men det gjorde jag!

Ja en härlig stund verkligen och vilken tur jag ville dit en sista gång, men faktiskt var mitt mål bara för att få hans adress då.

Innan vi hamnade vid min farbror så hittade jag en fin tjock jacka till vintern för 100 kr.
Rena fyndet då jackan såg ut som ny.
Jag har lite svårt att hitta kläder då jag ju sitter hela tiden ute i rullstolen och jag faktiskt är några storlekar större då haha .)
Ja en stor jacka blev det men lätt att sätta på och en tjock tröja under får lätt plats.
Ja ett kanonköp enligt mig.

I söndags var vi till marknaden i Grängesberg.
Många getingar och väldigt lite med försäljare, men men vad gjorde det då vi ju var ett glatt gäng där. Jag och Rebecca och hennes fina tjejer.

Ja man kan då inte ha tråkigt med dom kan jag lova.
Strumpor var det Elsa ville köpa och strumpor blev det!
Både för henne Alice och mig haha :)
Ja strumpor för flera hundra men det är bra att ha fina strumpor.
Idag har jag tex haft strumpor med fina hjärtan på.
Ja en härlig dag var det.

Då vi nästan var på väg hemåt mötte jag en vän Britt- Marie som har samma sjukdom som mig.
Ja våran sjukdom beter sig ju så olika på olika personer så vi har ju inte lika problem vi två trots samma sjukdom då.
Men ett glatt humör har vi båda och det var så roligt så att äntligen ses. Vi är vänner på facebook men inte träffats på riktigt.
Vi är lika gamla så då vi var unga visste vi ju om varandra men var inga riktiga vänner då, men nu då vi är äldre ja då fick vi den här sjukdomen som ett brev på posten :)
Men vi fixar förstås det, vi är starka och glada personer i botten och hon verkar hur gullig som helst.

När vi pratat klart så for vi till en kiosk på väster för att äta lite då vi höll på att hungra ihjäl allihopa haha :)
Gott var det och vi behövde det verkligen efter alla strumpköp!

Häromdagen var jag och Melina till ishallen för att titta på Simon då han spelade.
Vi var inte kvar tills det var slut men då vi skulle gå hem och jag skulle åka nerför en ramp så stod det ett gäng killar där som blev lite impande av min rullstol!

Jag älskar då barn törs prata och fråga och jag fick frågor.

Åh vilken häftig, går den fort? nja den går inte lika fort som en moped svarade jag då jag kände att det kanske var lättare att förstå än att jag sa att den bara gick i 7,4 :)

Kan man stegra med den? det var nästa fråga haha, nej det går ju inte för då slår jag ju mig i huvudet om jag ramlar baklänges sa jag.
Ja härligt med barn och det är verkligen där jag ska börja.
Att vara i skolorna och barn får fråga mig precis vad dom vill och jag ska svara på allt jag kan så enkelt jag bara kan.
Det är min framtid det känner jag och alla barn i hela värden kan då förändra då dom blir stora för då vet dom ju att alla i rullstol  behöver inte vara utvecklingsstörda på något vis.
Det finns dom som kan prata!
Ja jag tror att jag kan få framtiden bättre genom att vara ute bland barn och ungdomar så dom ser att man kan vara frisk fast man sitter i rullstol.

Ja nu är jag ju allt annat än frisk haha, men jag känner mig rätt frisk måste jag säga även om jag inte kan gå och göra det jag kunde förut.

Jag är lycklig över att få leva det liv jag lever och kan leva nu, ja superlycklig är jag över det och dom fantastiska människor jag har i mitt liv.

Jätteviktigt att ha rätt människor runtomkring sig och inga energi slukande människor.

Nej tack, det finns alldeles för många såna och jag står inte ut! Nej faktisk så gör jag inte det.

Jag har rätten att bestämma över mig och mitt liv och jag är så glad att jag börjat göra det.
Ingen annan ska få bestämma över mig och oss, nej det gör vi alldeles själva och rätt bra dessutom om man frågar mig.

Jag glömde skriva en rolig sak som hände under hockeyn, ja Melina var allt för rolig hon.
En av domarna hette Springare och hans namn stod på ryggen.
Hon sa till mig att vad konstigt har dom bytt namn eller?
Jag fattade inget men hon trodde att dom bytt namn från domare till springare allihop haha :)
Ja ett gott skratt blev det allt. Underbara unge liksom!
Efter hockeyn for vi till mc Donalds för att få lite kvällsmat haha.) Inte alls någon favoritmat men mat var det iallafall, och mätta blev vi.

Nu måste jag skriva några rader om min mobil.
Ja jag har en samsung mobil, en sån man ska dra på ni vet, ja en sån sort som dom allra flesta har nu.

Jag har inte haft den så länge och jag känner att jag fått nog lite alltså.
Den är liksom inte ett dugg jag!.
Jag ska ringa mitt telebolag och be att få ett litet kort som jag kan ha i min vanliga telefon med knappar, ja i min Nokia.

Jag vill inte ringa från min nya och absolut inte sms a från den nya.
Den är inget alls för mig förutom om jag vill kolla facebook då tex.

Nej imorgon får det allt bli ett samtal och förklara läget, nu har jag ju verkligen försökt liksom, och då man försökt ett bra tag ja då borde man ju få ge upp?!
Jag ger iallall upp, ja så är det!

Jag kan förstå att alla som läser det här tycker att jag är lite knasig, men med mina händer och fingrar så lovar jag att det är mycket enklare med knappar. Ja så får det faktiskt bli.

Men jag kan ju ha min nya mobil här hemma och kolla på datorn med förstås, så lite nytta kan jag ha av den.

En del och väldigt många har svårt att komma upp på morgonen och klä sig och göra i ordning sig. Dom är trötta och är inge morgonpigga alls.

Då jag var frisk var jag morgonpigg och dushade och fixade till mig på nolltid och sen var jag redo för dagen.
Ja vilken önskedröm det vore att kunna kliva upp, klä på sig, gå och äta frukost, skjutsa barnen till skolan och sen åka till jobbet. Ja herrgud så jag saknar mitt jobb.
Att dra på mig mina jeans och min granngårds tröja, ja vilken dröm det vore!

Det är det jag önskar mest av allt, att kunna få jobba där igen, att få hjälpa kunder, att köra lite truck, att bära in säckar till kunderna ja åh vad jag saknar det.

Ingen som inte varit eller är i min sits kan förstå, nej inte ens i närheten förstå!

Det gör ont inuti hjärtat av längtan, längtan efter att få vara som vanligt.
Jeans och en tröja är verkligen något jag saknar.

Jag brukar ha jeans och tröja nu med, men det är inte samma sak även om det ju känns bra. Jobbarkläder och en kopp kaffe då man kom till jobbet, ja det finns inga ord.
Lukten där, ja tänk att man kan längta efter lukten som ju dom jag kom hem till på kvällarna ville att jag skulle duscha av mig haha :)

Jag vet att det inte skulle gå nu, men en vacker dag hoppas jag verkligen, det är verkligen en av mina drömmar!

Nu måste jag skriva lite om en viktig sak
Jag förstår inte hur en del människor fungerar.
Jag förstår inte ens hur jag kan tro så gott om människor och så blir det så totalt fel.
Hur kan jag bli så manipulerad av en del så jag går på det mesta?

Knepigt verkligen jag som trott att jag liksom kunde känna på mig.

Man kan tro man känner någon och så finns det massa som dyker upp efter ett tag som inte alls är bra.
Vill tro gott om människor men Ibland blir det helt fel och man trott fel.

Jag tror att alla faktiskt varit med om att man trott man känt någon rätt bra och så visar det sig vara helt fel.
Ja rådlös blir jag men borde nog inte bli det egentligen.
Men men, tur ändå att jag har fötterna på jorden och kan rannsaka mig själv för att veta om jag gjort fel i vissa situationer.
Ja det är viktigt att kunna erkänna att man gjort fel och inte skylla ifrån sig gång på gång.
Nej jag tar gärna på mig och ber om ursäkt då jag gjort fel eller något tok.
Viktigt och det finns allt för många som inte kan det.

Jag tycker det är läskigt att det faktiskt finns människor som vill en illa, nu vet jag att i mitt fall så finns det människor som är avundsjuka på mig och därför vill mig illa.
Ja att vara avundsjuk på mig kan ju tyckas låta lite konstigt då jag ju är i min situation, men avundsjuk på att jag mår så bra, att jag har mina älskade barn och ja över att jag är som jag är helt enkelt.
Jag kan bjuda på det förstås, men lite onödigt kan jag tycka att det är att lägga energi på det och på mig.
Om den personen la energin på sig själv och dom hemma där, så skulle dom ju må mycket bättre, men och andra sidan så skulle jag ju då bli att mår ännu bättre så hur skulle det se ut?
Ja hörrni jag skriver lite i gåtor nu, men den jag skriver om vet och jag vill inte skriva namn här och nu, känns inte som jag behöver namnge den!

Ja hörrni jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få Ms och bli sittande förlamad i rullstol, nej det hade jag aldrig kunnat tro.
Jag visste däremot att jag så småningom skulle bli sittande i rullstol då eftersom jag visste att mina höft leder inte kulle orkar hur många år som helst.
Kanske beror det på den vetskapen att allt gått så bra och så självklart massor av jävlarnamma också.

Jag hade ju val att välja mellan och jag är helt säker på att jag valde rätt. jag valde livet, att fortsätta leva!
Jätteviktigt för mig och jag är så lycklig och glad över att jag har min älskade man och mina barn och ja alla som finns i min närhet.
Utan dom skulle jag nog inte alls vara samma Nina som jag är nu, men tur var och är att jag har dom!

Igår kom Marielle och Daniel en sväng och det var så mysigt, jag mår så himla bra då alla är hemma liksom, ja ännu bättre är det förstås att pojkarna också skulle var här, men svårt att få ihop och särskilt då Marielle och Daniel oftast bara dyker upp! Härligt iallfall.

Ja nu ska jag rätta och lägga in någon bild och hoppas att det går att läsa fast det nog blev lite rörigt.
Jag hoppas alla har det så bra det går.
kram kram

Var tredje månad :(

Hej hej!

Ja nu är det dax för mig att skriva några rader igen.
Jag har så mycket jag vill och behöver skriva om egentligen, men jag håller mig till dagen idag.

Jag har haft en dag som började med ångest och oro, ja, nu inte så mycket att det gick överstyr på något vis.
Nej då jag vet ju att jag fixar det jag är orolig för och jag vet att det kommer att gå bra.

Ja jag var till Falun för mitt var tredje månaders byte av min kateter nu igen.
(Suprapubis katetern som jag har går in i magen utifrån med en slang direkt in i min urinblåsa, och det är den slangen som ska bytas.)
Just det som jag måste vara med om var tredje månad är verkligen fyllt med ångest och oro.

Det gör lite ont då jag ska byta och jag oroar mig för att det ska bli krångel, men det går bra och direkt det är klart kan jag börja andas och något har liksom släppt från mitt hjärta.
Ja att andas på riktigt efteråt är så skönt.

Jag hade Rebecca med mig och hade det sist också och hon är intresserad och tittar och är med under tiden, och jag knyter mina händer och knappt andas.

Bra att hon är med så hon kan ha lite koll och så gottar hon sig allt lite haha:)
Nej det gör hon väl inte egentligen men hon är nyfiken och tycker det är intressant så hon kan få fortsätta att vara med och kolla.

Usch ja att jag i hela mitt liv nu ska få vara med om det här var tredje månad!
Man kan få lugnande innan, men jag väljer att avstå för jag måste ju vänja mig.
Om jag nu ska göra det här så många gånger i mitt liv så finns ju inte något annat än att vänja mig!

Efter att jag var klar och kunde andas igen så for vi till Ikea en sväng.
Vi käkade där och hade en mysig stund.
Jag ville få lite inspiration till våran hall här hemma som vi börjat fixa i ordning.
Nu fick jag inspiration men inget som kanske jag vill ha här hemma.

Ja vi hade roligt iallafall och köpsuget fanns förstås, men vi köpte noll saker haha.
Tänk att jag gick ut från Ikea utan en enda sak.

När vi kom hem satt jag mig i fåtöljen och då kom Marielle och Daniel med Stina och hälsade på.
Åh vad härligt det är att få ha dom här hemma lite ibland.

Melina var hemma också så ja bättre stund än den här går ju inte att få.
Mina älskade barn, ja jag säger då det, kärlek med stora bokstäver det är det verkligen!

Jättebra avslut på dagen och det kan jag leva på länge nu.

Min älskade Marielle fyller år nästa vecka och inte en enda dag kunde vi få till det att vi kunde åka till Nora, men veckan efter ja då blir det kalas.

Jättejobbigt och jag känner mig som en skruttig mamma som inte ens kan komma på rätt dag.
Nu beror det ju inte bara på mig och oss, nej det beror ju på att hon jobbar också och som gör att det inte fanns någon dag. Men men veckan efter passar bättre.
En kväll ska vi vara borta i ishallen och en kväll är det föräldrar möte i Melinas nya skola.
Ja fy då vad jag inte gillar det, ja alltså att inte ha lediga dagar, men men en liten present kommer det ju i brevlådan och den lite större presenten kommer veckan efter då vi kan åka.

Ja det är inte lätt att vara mamma alltid, men underbart är det förstås!
Nu ska jag försöka rätta lite och sen lägga mig då Gert kommer hem.
Gert är vid sin Simon och kollar på fotboll så jag fick en ensam kväll hemma vilket gör att jag kan skriva innan jag lägger mig.
Jag behöver helt lugnt runtomkring mig då jag skriver och nu blev det så innan läggdags.
Jag hoppas alla har det bra.

Kram kram

Självförtroendet på topp!!

Hej hej!
Ja helst skulle jag ju varit kvar väldigt mycket längre på M som i Mallorca, men jag är förstås superglad över den vecka som var och som jag fick njuta så mycket det bara gick.

Jag har fått vara med om så många nya saker som jag fixat ibland själv och ibland med hjälp.
Ja herregud så mycket knepigt och underbart roligt jag varit med om.

Vi åkte med Libra som är mitt assistent bolag.
En gruppresa men man gjorde vad man ville väl på plats.

Alla andra som var med var underbara och så otroligt hjälpsamma.

Livet är verkligen fantastiskt och tänk så kroppen kan fungera trots att den inte alls gör det.

Ja efter en härlig vecka med massor av sol så flagnar jag nu :( Ja faktiskt så flagnar jag till och med på låren vilket jag inte kan komma ihåg att jag någonsin gjort förut ha ha.

Jag är lycklig över min suprapubis kateter <3

Soldyrkarna ja det är vi det.

Jag och Maria har pressat i solen och njutit medan Gert njutit i skuggan han.

Ja mycket vila har det varit och varje eftermiddag kväll så har vi duschat och klätt oss för att äta middag, och direkt efter middagen, ja då har vi lagt oss igen haha :)

Solen gör nog sitt till, och jag tror att vi alla tre behövde vila och sova så mycket vi kunde.
Vi missade frukost några gånger då vi ju var så trötta att det enda vi ville var att sova.
Ja en riktig vilosemester om man frågar mig.

När vi missat den vanliga frukosten fick vi hålla till godo med det här :)

Ja nu var det ju inte alla som fick vila, nej det fanns ju en Nina som tex ville bada och ligga i solsängen.
Då krävdes det "lyftare", och jag hade ju Maria och Gert, men vi tog hjälp av ibland okända människor som nog blev väldigt glada för att kunna hjälpa till. Vi tog också hjälp av gruppens killar. ja och tjejer med ibland faktiskt. Dom var bara bäst, så är det!
Proffsigare har jag då aldrig träffat på!

Killarna och tjejerna var assistenter åt andra brukare i våran grupp som åkte,  fantastiska människor, ja brukare låter sådär, men vi är det, jag med.
Den som behöver hjälp kallas brukare och dom som hjälper oss, dom som är anställda kallas assistenter.
Ja några som ställde upp ofta och mycket var ju Stefan och Rickard och Robin, ja sen minns jag inte namnet på alla, Micke också ja han får jag ju inte glömma haha.

Ja ett härligt gäng var dom alla och man glömmer inte Rickarda glada skratt som hördes då och då lite överallt.
Snacka om positiv människa, helt underbart.

Glada Rickard!

På vägen hem så kände jag mig efter den varma härliga veckan trots att jag suttit som ett lass skit i planet väldigt pigg i kroppen.
Jag fick för mig att försöka stå!.
Snälla bry dig inte om hur jag ser ut bak i håret haha :)
Och bry dig inte så mycket om stilen, utan bara kolla att jag kan!
Jobbigt som tusan, men jag kunde!
Hade suttit nästan fyra timmar med huvudet mot ryggstödet så ni kan ju förstå varför jag ser ut så här haha.

Det var någon regel att vi handikappade skulle sitta längst in, haha vilken tur jag kände mig stark och att det var typ skinn i sätena så jag kunde glida ganska lätt.

Med armarna om ryggstödet som killarna höll i för att inte ryggstödet skulle vika sig bakåt så reste jag mig först en gång lite sisådär.
Nja jag var inte nöjd men då Rickard peppade mig att göra det igen, så ja då gick det!

Inte så att jag kunde stå helt rakt, men jag stod på mina egna ben och med min armkraft kunde jag resa mig! Ja om ni bara kunnat känna den lycka jag kände då!

Innan jag testade att stå och innan dom timmar lite drygt sittande på ett vidrigt hårt säte i ett alldeles för trångt flygplan så kunde jag förflytta mig alldeles själv från en stol till en annan.
Ja alldeles själv var ju att ta i, för då jag förflyttat mig klart så fick ju Maria hjälpa mig att få rätt benen då dom ju inte ville följa med så som jag ville.

Superbra personal vid flygplatsen på Mallorca :)

Men det spelar ingen roll alls, ja kunde själv och jag är så stolt över det, jättestolt.
Värmen gillar min kropp och jag gillar den, men egentligen gillar inte min kropp den alls då jag blir flammig på benen och ser överkänslig ut en stund, men kroppen måste vänja sig med värmen och solen faktiskt bara för att jag ju vill!

Den måste lyda mig lite nu för det är lite nog nu liksom ,nu är det min tur att få bestämma tycker jag.
Skämt och sido, jag mår så jäkla bra så ord saknas.
Flammigheten var bara första dagen och sen gav det sig, så kroppen kanske fattade att det var jag som bestämde haha :)

Nästa gång vi ska åka någonstans så tänker jag boka själv så jag får sitta ordentligt, ja i ett flygplan sitter man ju inte bra det vet jag ju, men så bra det går ja så ska jag sitta nästa gång.

Jag har lärt mig massor under den här resan och det har varit en jätte rolig mallorca semester, men nästa gång tror jag faktiskt att det blir jag och mina älskade tjejer och mina assistenter som åker.
Ja det blir liksom vi, vi tjejer.
Inget bestämt än förstås men det vore en dröm verkligen och vi får försöka få den att gå i upp fyllelse.
Att få åka med mina fina tjejer, ja det vore drömmen det.
Jag får försöka söka någon fond så jag kan ha råd att åka bara, det kostar ju så mycket pengar och det är tråkigt.
Jag verkligen behöver värmen.

Nu till det mest fantastiska!
Jag har badat!!
Ja faktiskt så har jag badat varenda dag och vissa dagar två gånger.
Första dagen så hjälpte killarna från Libra mig och Gert och Maria hjälpte förstås till.
Men med ny in smörjt skinn och lite svettig så tyckte Micke att det var lite svårt att hålla mig.
Haha jag var hal som en ål!
Efter den dagen använde vi min lyftsele och då blev det enklare.

Det var en härlig känsla kan jag lova och jag njöt.
Ingen ide att oroa sig för att doppa sig jag som är en badkruka, nej då, en våg så var det klart haha.

Ja jag var lite orolig över det lite kalla vattnen som skulle göra så jag fick stötar i benen så som det brukat kunna kännas, men det gick bra.

Hal som en ål haha :)

Inga stötar och vattnet var ganska varmt faktiskt för att vara hav tycker jag.
jag brukar aldrig tycka det är roligt att bada och det gjorde jag inte nu heller, men härligt skönt, ja det var det och jag är fascinerad över att någon fixat en så galant bad stol till oss som inte kan gå eller som inte orkar kanske.
Ja om jag kunde förmedla min känsla då, det går inte men av bilderna jag lägger ut nu så hoppas jag att ni förstår.

Jag har tänkt på så mycket jag ska skriva om då jag kom hem, men nu i mitt första inlägg så håller jag mig till mallorca tror jag.

                                                                                                                                                     
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om våran underbara semester men vet ju att det nog inte är hur roligt som helst så jag bjuder på ett gäng bilder istället.
Innan vi for iväg så hade jag tänkt och bestämt att jag inte skulle åka iväg på något utan bara vara där och ha det bra.
Det blev precis så bra som jag trott och jag gjorde inget annat än att vara.

På väg dit, alltså på väg av planet på Mallorca.

Jättesmarta bussar hade dom.

Själva resan till mallorca blev ingen hit resa alls, krångel med det mesta, men vi kom fram och vi kom hem sen och ja det var ju det viktigaste och särskilt för mig då det var första gången med rullstol som jag for iväg.

Jag fattar inte hur dom fick in permobilen i flyget, för mig en gåta och våran grupp hade flera.
Ja herregud vad duktiga dom är på flygplatserna.
Otroligt och tacksam ja det är jag verkligen.
Supertacksam över all hjälp jag fått under den här fantastiskt sköna veckan!

Jag och Carina från Libra som är min chef

Nu har jag fått blodad tand, ja verkligen och nu kommer det nog att bli lite olika ställen framöver tror jag.
En dröm för mig är förstås att få åka till Egypten igen, till Dahab, men jag förstår ju att det faktiskt blir omöjligt för mig att ta mig dit.
Men jag har en till dröm och den har jag haft länge länge.
Ja faktisk ända sedan 1990, ja då var jag på rhodos sist, och det har ju blivit ett gäng år sedan och det vore väl dax nu att åka dit.

Ja jag tänker då isåfall inte bo som sist jag var där och bodde mitt i stan, nej jag ska hålla mig i faliraki och bara njuta av sol och förhoppningsvis bad.

Vatten!

Jag ska kolla upp vart och om det är möjligt att ta mig dit i rullstol, och isåfall blir det grekland för oss en sväng framöver. Kanske inte nästa resa, men någon gång, och då vill jag ju ha med mig Gert förstås den gången.
Nu finns det ju massor av ställen man kan åka till, så det kommer att bli spännande varje år framöver tror jag.

Fina Maria <3

Jag har varit till Egypten, Turkiet och Tunisien och på alla dom ställena så har det vart att pruta som gällt.
Man har inte kunnat titta på något utan att dom trott att man ska köpa.
Ganska jobbigt tycker jag nu, men för ett gäng år sedan var det lite roligt tyckte jag.

Nu har vi varit till Mallorca och herregud vilken skillnad!

Här kunde vi gå på gatorna utan att känna oss jagade.
Vi kunde gå in i affärer och bara titta!

Kollade över handikapps vänligheten och jag lovar att det  var bra i sa coma

Haha var bara tvungen :)

Jätteduktig var han, men inte min smak alls :)

Ännu ett handikapps prov som gick bra!

Många segway fanns det :)

Ja jag säger då det, det kändes som helt underbart rätt ställe att vara på.
Jag orkar inte med stressen att behöva ha någon hängande över axeln hela tiden, nej här kunde vi lugnt promenera och titta i våran takt. Och köpa det vi ville köpa.
En mugg blev det förstås, ja jag har ju liksom inga haha:)

Det fanns många fina saker att köpa men varsin top till tjejerna blev det och halsband och armband till Elsa och Alice, Rebeccas fina tjejer.

Ja faktiskt så känner jag att jag övergett dom länder jag egentligen gillat för att nu få ha lugn och ro och jag gillar det och känner mig så säker på att det är rätt.

Jag varken vill eller orkar att vara jagad ute på gatorna då man vill gå runt lite.
Nej här var det fantastiskt underbart lugnt och skönt.

Vi har inte ens varit hemma en vecka och det känns redan som det var evigheter sedan vi var iväg. Trots att jag verkligen njöt varenda sekund så kommer samma känsla som alltid.
Hur kan det blir så att man känner den känslan, man vet ju att det var alldeles nyss.
Ett mysterium för mig verkligen

Trötta och tokiga på arlanda!

Ja hörrni vad tiden rusar iväg så man sitter och skriver.
Jag får säga god natt och så fortsätter jag imorgon med all rättning och så.
Det blev ganska massor av kort lite blandade men det gör väl inget? Hoppas inte det.


Igår var jag till tandläkaren för att kolla upp en lagning jag trott jag tappat och jodåminsann, en amalgam fyllning. Bra då blev jag av med den liksom.

Nu då hon skulle laga om tanden så var det lite karies och någon nerv som skulle kunna bli skadad så jag fick någon provisorisk lagning med medicin i som skulle göra att nerven drog sig tillbaka.

Ja jag lovar att jag inte vill ha en sån igen, det har smakat hickory smak i munnen hela dagen och det är inte min favorit om man säger så.
Vi har köpt kött med den smaken på marinaden innan vi grillat och det bara gick inte, jag kunde inte äta.
Ja idag fick jag lov att må lite illa av den äckliga smaken i munnen och gissa om jag var glad då jag äntligen fick äta något igår efter den provisoriska lagningen, så jag fick bort smaken lite iallfall!?

Testade på väg till Mallorca också, men det gick inte lika bra :)

Jag hoppas alla haft det bra här hemma medan jag varit borta men lika bra som jag, nja det går nog faktiskt inte.
Kram kram jag vill förstås inte låta kaxig, men lite är jag nog.

Jag har gjort massa saker jag aldrig gjort förut och jag kunde stå!!
Så underbart härligt, snacka om att man växer och får självförtroendet på topp av en sån här vecka.
Jag trodde aldrig att jag skulle få känna den känslan.

Lycklig, ja jag är lycklig!