onsdag 31 oktober 2012

Jag kanske måste gå lite i ide om vintrarna jag :)



Hejsan och godmorgon på er idag!

Jag har haft en lite dryg natt inatt då jag behövt gå upp på toaletten flera gånger, och det är så frustrerande kan jag lova då man känner att man är kissnödig och så när jag väl tagit mig till toaletten så har det gått över och det kommer inte en droppe!
Det känns ju inte roligt att ha släpat sig dit med både armkraft och rullstol och sen en krycka in på toa, helt i onödan:)
Jag har iallfall fått in tekniken ganska bra nu mot vad jag hade direkt jag kom hem från operationen.
Första gångerna jag skulle försöka ta mig in dit så var det som en maratonlopp haha :) Jättejobbigt!
Men nu är det mycket enklare förstås då jag fått träna och vant mig.  Men på natten då man är trött är det inte alls lika enkelt som på dagen.

Jag var på hockey igår kväll här nere i ishallen och då vi kom hem därifrån så tog vi en kopp te, jag drack bara lite lite grann, men det kan vara därför jag fick gå upp så många gånger.
Jag måste lära mig själv hur min kropp fungerar och inte fungerar, så det får bli stop på allt drickbart på kvällarna så jag slipper ränna upp hela tiden:)


Marielle var till doktorn i förrgår och hade nästan lunginflammation så hon fick medicin för det.
Hon har sovit här i natt och jag har tyckt så himla synd om henne,  för hon hostar och hon hostar.
Nu är det ju så att jag inte heller kan sova ordentligt då hon hostar men hon kan ju inte rå för att hon blivit så dålig.
Vi ska nog ta oss in på apoteket idag har jag tänkt och höra om det finns något hon kan ta förutom äcklig hostmedicin som hon kommer att totalvägra ta haha:)
Mina tjejer är lika som mig båda två, dom är lika känsliga för äckliga smaker och kan inte ta flytande medicin.
När dom var små försökte jag alltid ändå med den vidriga flytande kåvepeninen, men dom bara kräktes och då fick jag och dom lov att träna på att ta tabletter istället. Dom var nog dom yngsta barnen som kunde svälja en tablett, men skönt dom lärde sig det så fort för då slapp dom ju den vidriga flytande medicinen.

Igår ringde jag upp trafikinspektionen igen och fick tag i honom som skulle skriva ett yttrande till försäkringskassan.
Han har varit på semester och sen då han kom hem har han haft fullt upp, men han höll precis på med "mig" då jag ringde sa han haha:) Så han skulle skicka sitt yttrande till mig och till försäkringskassan och sen när jag fått beslut från försäkringskassan kan äntligen dom i Hedemora börja göra klar min bil, äntligen!
Jag har skrivit om den här bilen för länge sen i min blogg och jag tror minsann jag sökte bidrag i juli, så nog har det tagit tid allt.

En lite tråkig sak nu då det blir vinter för mig är att kanske inte kommer att kunna åka iväg själv iallfall fast jag har den nya bilen. Jag kanske inte kan ta mig från parkeringen själv dit jag ska,  och då hjälper det ju inte att jag kan köra själv och få hjälp av roboten i skuffen att ta in och ut min rullstol. Snön kan verkligen ställa till problem för mig känner jag.

När vi ska till Borlänge nästa gång ska vi stanna till vid hjälpmedelscentralen och få hjälp att fixa nya däck med grovt mönster, och så hoppas jag att det blir lite enklare då eller föresten mycket enklare ska jag ju skriva eftersom det var totalt hopplöst att ens försöka med mina däck som sitter på nu.

En sak som iallfall kan bli bra om vi ska någonstans på vintern är ju att jag kan köra iallfall, Gert eller tjejerna får ställa in rullstolen i skuffen och ta ut den sen så slipper ju Gert köra hela tiden som han ju varit tvungen till nu ett längre tag.
Marielle kan ju också köra och Simon med i och för sig, men det är ju oftast jag och Gert som åker och handlar och  lite sådär så det blir hans jobb.
Han gillar inte egentligen alls att köra bil, så förr innan jag blev sjuk var det oftast jag som körde.
Det kommer att bli skönt för både mig och honom då jag också kan köra,  och jag kommer att vara så himla glad och lycklig för att jag faktiskt kan själv!

Jag längtar redan till sommaren haha fast vintern inte ens kommit på riktigt här, för på sommaren kan jag köra rullstol överallt utan problem och då kommer jag att kunna ta bilen dit jag vill.
Enda kruxet då blir ju att få en stor parkeringsplats så jag får ut rullstolen.
En tränings sak förstås och ett väldigt planerande blir det ju, men det ordnar sig alldeles säkert och jag får försöka ställa mig på hörnparkeringar så jag har gott om plats :)

Jag gillar normalt vintern och kylan och mörkret rätt bra jag, och det gör jag ju nu med egentligen och mina ben som alltid är kokheta gillar verkligen då det är kallt har jag märkt.
Mina fötter gillar det inte men resten av kroppen som är normalt varm får klä på sig mycket så slipper den frysa.
Mina fötter är konstant iskalla dom så hur jag än har eller gör så är dom kalla och då är inte kylan det bästa för dom förstås. Lite svårt det där då olika delar av kroppen vill ha olika:)

Om det kommer att bli krångligt varje vinter att köra rullstol så kommer inte vintern vara någon favoritårstid mer,  utan då tänker jag kanske gå i lite ide, det kommer ju då bli så att jag får hålla mig mycket hemma och inne,  och så när våren kommer kan jag kika ut och vara som vanligt igen.
Det får kanske lov att bli så, men jag brukar trivas att vara hemma så det blir nog bra det ändå även om det ju känns tråkigt.
Jag får baka mycket på vintern så jag har fulla frysen till vår och sommaren kanske:)

Jag skulle säkert få en elrullstol förstås som kanske fungerar bättre ute i snön, jag vet inte faktiskt, men en sån kan man ju inte få med sig i bilen då ju den är mycket mycket större än en vanlig rullstol som jag har.
Men jag får förstås ta en dag i taget och se hur jag tycker den här första vintern gått först innan jag vet hur jag vill ha nästa:)


Idag tänker jag lite extra på min "lilla pojk" som jag skrivit om lite här i min blogg förut.
Han mår inge bra alls idag och har det jobbigt nu och jag hoppas han får lite extra ork och energi så han tar sig igenom det jobbiga han är i.
Han bor ganska långt härifrån så det är inte bara att åka dit och ge honom en kram och finnas bara,  men han vet att jag finns och bryr mig om honom och jag tycker att han är en underbar människa och man. Han var min lilla pojk förr i tiden då jag arbetade på Sj och sålde biljetter till tågen, men nu har han hunnit bli 30 år :) Kram till dig Björn om du läser min blogg idag <3

Idag på eftermiddagen ska vi titta på huset igen och det blir skoj, får se om vi har samma känsla idag som i Lördags och så får vi se hur det går med budgivning och allt som antagligen kommer att bli.
Håll tummarna alla för att det bara är vi som vill ha huset så det inte behöver bli så dyrt :)

Ha nu en härlig dag alla och så skriver jag imorgon igen <3

Kram kram

tisdag 30 oktober 2012

Jag längtar tills jag kan baka utan så mycket krångel!



Mmm choklad :)


Hej och god morgon, eller snart är det ju förmiddag faktiskt.

Jag sov ganska länge idag och det behövde nog jag som sover väldigt lite varje natt.
Jag sover visserligen och lägger mig ganska tidigt jämt, men jag är vaken många många gånger under nätterna.
Det är inte bara nu det är så,  utan det har nog alltid varit så, eller iallafall ända sedan jag fick Marielle för 19 år sedan.
Jag vaknar av minsta ljud och sover väldigt ytligt om man kan kalla det så.
Jag är en riktig vakthund här och det är då ingen idé att någon försöker sig på att göra inbrott här för då får dom iallfall inte göra inbrott i lugn och ro kan jag lova:)
Har tänkt lite på det faktiskt, om det skulle hända och jag som ska upp i rullstolen och försöka mota ut dom objudna eventuella gästerna haha:)
Jag är nog inte mycket till hot just då skulle jag tro.
Men jag får väcka Gert och så får vi förstås tillsammans se till att dom försvinner.

Nu för tiden måste jag ju på toaletten lite titt som tätt också så ganska många gånger är jag vaken på en natt. Jag har många gånger tänkt att jag ska ha papper och penna bredvid mig för att göra ett streck varje gång jag är vaken, men det har inte blivit av och tur är kanske det.
Om jag visste hur många gånger jag är vaken kanske jag skulle få lite ångest över det och det är ju onödigt:)

Nu medan jag skrev i min blogg ringde en utländsk kvinna som var intresserad av våran bil som vi har ute på blocket, jag gav henne ett lägsta bud på bilen och så får vi se om hon hör av sig igen om det kan bli affär. Vore skönt om vi kunde bli av med den då jag ju måste ha den andra bilen som fungerar för mig, men man kan ju inte skänka bort den här vi har heller känner jag så vi får se hur hon gör till slut.
Jag håller tummarna för att hon slår till och kommer från Örebro och hämtar den.


Imorgon ska vi åka och titta på huset igen som vi tittade på i Lördags och jag hoppas att inte många är intresserade så det blir för dyrt.
Många och mycket funderingar har det varit på det huset och jag tänker framåt och hur det kan bli när det blir klart.
Något som kommer att vara det viktigaste för mig är ju köket, jag vill verkligen kunna baka och laga mat ordentligt och slippa sträcka mig hela tiden för att nå och jag vill slippa sitta på snedden då ju min rullstol är ivägen.


Förr i tiden då bakade jag jämt och tyckte det var så himla skoj, jag hade alltid massor av bullar hemma i frysen att ta fram om det kom någon.
I några år nu så har jag knappt bakat eller gjort något sånt, har liksom tappat lusten och efter att jag blivit sittande i min rullstol så går baket helt bort.
Det går verkligen inte och det är så himla krångligt och allt i fel höjd så man blir så himla trött när man väl försökt sig på att göra något.
Jag behöver ju också hjälp att få in och ut i ugnen så det är mindre roligt verkligen, för jag vill ju kunna själv förstås.
Jag vill verkligen kunna baka och med ett anpassat kök tror jag faktiskt att det blir bak hela tiden haha:) Det känns iallfall så nu då jag känner att jag inte kan.


När jag väl bakar här måste jag tänka på att alla inte tycker så mycket om choklad som jag och tjejerna gör:)
Killarna i våran familj gillar det inte alls lika mycket som vad vi andra gör, så man får försöka göra lite vita kakor och inte bara bruna :)

Hittat massor av fina och "goda" bilder på datorn så jag delar med mig lite här.

Jag verkligen längtar till vi hittar någonstans där vi ska bo och jag kan få hjälp med köket så jag kan vara som vanligt och kunna baka massor, men kanske inte lika fina saker som bilderna jag hittat här.

Marielle som är konditor och bagare kan göra fina saker då hon bakar, men mina är och blir inte alls så fina, men ganska goda iallfall och det är ju huvudsaken får jag lov att tycka.
Om det är hembakat ska det ju liksom se hembakat ut och då gör det ju inget om jag inte kan snitsa till dom så bra.
Något jag verkligen inte kan göra är tårtor, eller rättare sagt jag kan visst göra tårtor,  men dom blir superfula! Om jag ska göra någon framöver sen så får Marielle faktiskt fixa till den på utsidan för mina tårtor har alltid blivit fula.
Jag har förstås inte haft någon sprits eller ens tänkt på att skaffa en så det är ju mest därför dom blivit fula, men nu då jag har Marielle som kan så överlåter jag nog det till henne:)


Nu tror jag minsann att jag gör så att dom flesta blir lite fika sugna genom att lägga ut dom här fina bilderna på bakverk någon bakat, så kanske ni tar och bakar lite idag vem vet?

Igår ringde min sjukgymnast och undrade om jag ville att hon skulle komma hem till mig på kvällen och hjälpa mig att stretcha istället för att jag skulle åka till henne på eftermiddagen?
Hon skulle ändå till Smedjebacken så hon tänkte att hon kunde passa på att stanna till här så slapp vi ut och åka!
Vilken underbar människa hon är som tänkte och erbjöd sig så.
Självklart var det jättesnällt och superbra för mig som har det lite krångligt att ta mig i och ur  bilen så jag fick bli hemma och hon kom hit och hjälpte mig.

Det är så himla härligt med bra snälla människor runtomkring sig, alla andra kan man faktiskt lätt vara utan och jag har ju skrivit det förut men gör det igen.
Jag har förr haft många ytliga vänner som faktiskt inte alls varit vänner, och det är superskönt att inte ha dom så nära utan på långt avstånd.
För mig är det viktigt att ha riktiga vänner som alltid finns oavsett och så jag med förstås, att jag finns för dom oavsett.
Jag har inte så många,  men dom få jag har är verkligen riktiga och jag är så glad för dom!

Nu ska jag sluta att skriva för idag och jag hoppas alla får en fin dag och kanske har ni fått lite baklust av mina bilder idag:)

Kram kram

måndag 29 oktober 2012

Rullstolskörning i snö är då verkligen inte det lättaste:)

Hej och god förmiddag på er!
Jag och Gert har varit in till banken en sväng på morgonen och jag är nu hemkommen och har lagt mig i min säng,  och jag har höjt ryggstödet. Lyx,  verkligen lyx för mig. Jag är jätteglad för att jag kan sitta upp i sängen och det blir ju så mycket lättare att skriva i datorn eller läsa en bok om man kan sitta i sängen istället för att ha massa kuddar under huvudet, för det är ju inte särskilt bekvämt alls.

Jättesnöigt var det ute och jag kan lova att jag måste köpa nya däck till min rullstol med mönster i, för det går verkligen inte att åka alls med mina däck.
Det kommer att bli en jobbig vinter när man bara slirar runt och inte tar sig alls dit man ska, så jag ska nog be Mattias om en kurs i vinterrullstols körning bara jag köpt nya däck först då.
Mattias är en jättegullig kille som hade rullstolskursen jag gick på i början av sommaren.
Han är expert på att köra rullstol och kan åka överall, men då har har ju också tränat ganska många år av sitt liv förstås, så ska man få hjälp av någon så är det av honom!!
Jag som är en person som vill klara mig själv känner att det ju är jätteviktigt att kunna rulla på mig själv, men idag fick då Gert lov att putta på mig överallt för det verkligen gick inte!!
Frustrerande och man blir ju faktiskt lite ledsen samtidigt som man blir arg.
Nu är det ju inte någons fel att det kommer snö i det här landet, men man blir arg iallfall för när jag tänker framåt så kommer ju jag då inte att kunna ta mig utanför dörren kanske på vintrarna själv och så vill jag inte ha det!
Lite svårt att flytta iväg till ett varmare land bara sådär, men nog vore det skönare så jag skulle kunna vara och känna mig lite friare i livet:) Det får vara en önskedröm förstås <3

Jag ska skaffa nya däck och sen ringer jag Mattias och ser om han kan ha en liten snabbkurs med mig på stan kanske haha:)
Jag tänker lite också på bilen jag ska köpa som ska kunna ta in min rullstol med hjälp av en robot i skuffen, jag har svårt att tro att jag skulle kunna ens ta mig fram till bilen med rullstolen då det är mycket snö,  så den kommer nog inte bli använd särskilt mycket på vintern tror jag.

Men idag är ju bara den första dagen med snö och med nya däck och lite träning så kanske det går lättare än jag tror.
Det är ju lite extra svårt just nu också då jag har en nyopererad höft som gör att jag inte kan böja mig och ta i när jag ska framåt så det blir alldeles säkert bättre då det läkt och är klart inuti min höft.

Det är så fantastiskt härligt att kunna sitta upp med benen i sängen och skriva i min blogg och det känns som jag är nästan en "kändis" eller någon som kan göra som den vill haha, konstigt att så lite kan kännas så lyxigt.
Jag vet ju då jag bott på hotell eller varit utomlands att jag tycker det är så himla lyxigt också, att slippa laga mat, slippa allt liksom och bara vara och njuta av livet som är just då.
Härligt härligt, men i längden vet jag ju inte om jag skulle tycka det var så härligt förstås och jag lär nog inte få testa det så lång period någongång så jag tröttnar ur :)

Även fast den här dagen inte blev så positiv då jag tänker på snön och rullstolen så är ju själva dagen och livet jätte fantastiskt härligt iallfall och man ska ju faktiskt tänka på det.

Vi är ju inne i en fas i livet som känns väldigt spännande och det ska bli så himla spännande och skönt att få bo i ett hus där jag faktiskt kan vara överallt i huset och inte behöva bara vara avgränsad till en yta bara.
Vi kände ju som jag skrev igår att det ena huset vi tittat på skulle bli jättebra, men nu går man ju och oroar sig för att det är många andra som tycker lika och då blir det ju inte så jättebra i slutänden:)
Men hålla tummarna får vi göra förstås och blir det inte det, så hoppas vi ju på att hitta något annat förstås som kan passa oss.

Våran fina lekstuga :)

Hon som köpt vårat hus har lovat att om vi inte hittar ett hus så här direkt så får vi ha kvar våran lekstuga och hämta den här senare då vi hittar ett hus.
Det känns jättebra och det är ju supersnällt verkligen.
Det är min pappa som byggt lekstugan till mina barn, så självklart vill jag ha den med mig.
Den betyder jättemycket för mig och den är liksom min pappa.
Den har nu blivit flyttad några gånger redan och det känns som om dom som varit snälla och hjälpt mig med den förut blir galna till slut haha på mig och min lekstuga:) men som sagt, den betyder mycket och känns viktig och självklart vill jag ha den med mig.
När jag skiljde mig med mina barns pappa för länge sedan ( 12 år sedan faktiskt, den 1 februari 2001 flyttade jag,  och det är ett datum jag aldrig kommer att glömma, det viktigaste beslutet i mitt liv verkligen!), så stod ju lekstugan där vid det huset vi hade då. Jag skulle inte få ta den med mig därifrån för han tyckte den skulle stå kvar där och dom skulle få leka i den där, men med hjälp av min advokat så skrev han under ett papper så jag kunde hämta min pappas lekstuga när jag hittat ett eget hus.
Tänk att jag fått lov strida om allt, men det var ju min pappa som byggt den till tjejerna så självklart skulle den vara vid mig där jag bodde.
Nu då min pappa inte lever längre så känns det ju extra viktigt för mig att ha den kvar, och mina barn eller Gerts pojkar kanske får barn framöver och då kan ju dom barnen leka i lekstugan lite kanske:)

Igår kväll var vi på innebandymatch i Ludvika då Melina spelade match, det gick inge vidare och dom förlorade stort, men bättre lycka nästa match förstås:)
Jag är inte alls en sån person som är tävlingsinriktad, jag har bara fått "horn" en gång och det var många år sedan då jag skulle åka folkrace i växjö.
Farbrorn som jobbade där stod och peppade mig jättemycket innan start, så när jag skulle iväg så ville jag verkligen vinna!!
Haha men även fast jag tyckte jag körde jättefort och bra så kom jag nog sist om jag minns rätt :) Men lite skoj att jag kände att hornen växte ut iallfall en gång i mitt liv och jag trodde verkligen på mig själv då tack vare honom.
Den gången jag var dit så var det med golvfirman jag jobbade på,  och vi skulle lära oss om Svenska badkar,  och jag och Ulrica var där en hel helg och hade skoj.
Vi körde bland annat en bil som svängde höger då man svängde åt vänster och tvärtom i en bana, och så körde jag fyrhjuling och så folkrace:)
Jag måste få säga att jag var rätt duktig i banan där man svängde åt fel håll mot man trodde enligt ratten, inte många koner som jag behövde springa och ta upp efteråt faktiskt:)
Vi gick runt i overaller hela dagen och käkade pulvermos och korv, en härligt rolig dag och vi hade superskoj.
På kvällen minns jag att vi skulle få en god middag och dom frågade vad jag ville ha att dricka innan maten och jag sa en corona, alla i hela gruppen fick då lika som mig, så det måste ha varit en rekord försäljning av corona den kvällen.
Jag hade inte druckit sån öl förut men Ulrica hade med sig några till oss som vi skulle ha på rummet innan, och vi hämtade isbitar som vi fyllde handfatet med och la i ölen där.
Hon var lite mer van än jag om man säger så och vi hade superroligt verkligen.
Vi hade skoj och samtidigt lärde vi oss mycket om massage badkaren och allt runtomkring det, vi fick också provbada på ett spa i växjö så vi skulle veta vad det var vi sålde på vårat jobb.
Jag har ända sedan dess velat åka tillbaka till växjö och ta med barnen för det fanns ju annat än det jag testade då jag var där,  och dom skulle tycka det var jätteskoj är jag säker på, men ganska långt är det dit och det har tyvärr inte blivit av än. Men man vet aldrig den dagen kanske kommer:)

I fredags fick jag ett brev från Melinas doktor som bekräftade att hon växt klart enligt röntgen bilderna och jag har nyss pratat med dom på ortopeden i Falun för att sätta upp henne på en operationslista.
Lika som jag gjorde med mig själv för några månader sedan.
Upp till tre månader kan det ta innan dom ska operera hennes ena knä men det blir bra sen då dom gjort det och lagat det. Det värsta är väl att hon behöver ta båda knäna, men hon får ta det högra först som är värst och sen det andra när det första blivit helt och klart.
Gips och kryckor i några veckor blir det för henne då,  men det kommer alldeles säkert gå bra.

Marielle kom hem från sin kick off resa till Lindvallen och sälen igår och hon hade haft det jättebra. Hennes jobb börjar inte förrän i mitten av december,  så hon får bli hemma ett bra tag till innan det är dax.
Hon kommer lära sig massor i vinter och hon kommer att få det kanonbra och om hon får lediga dagar kan hon ju åka skidor eller snowboard och bara njuta av livet lite :)
Det är ju inte heller lika långt dit som det var till London, så vi tar oss nog en sväng dit och hälsar på, om inte annat bara över dagen kanske så vi får se vart hon jobbar och hur hon har det.

Nu känner jag att jag ska ta mig något att äta snart så det är lika bra att jag slutar skriva för idag.
Jag hoppas ni alla får en fin härlig vintrig dag idag:)

Kram kram från mig



söndag 28 oktober 2012

En härlig söndag blir det idag!






God morgon på er alla denna härliga söndag!

Jag vet inte varför den känns härlig, men den gör bara det och då är jag glad och tacksam för det.
I helgen har det hänt ganska mycket tycker jag så jag skriver väl på lite så ni vet vad jag och vi sysslat med.

I fredags var jag med Gert till Falun för att träffa hans doktor på reaumattologen.
Dom andra gångerna vi varit dit har det känts som dom inte tagit honom på allvar och snäll som han varit så har han tänkt att det väl ska vara så som det är. Doktorerna han har fått träffa vet inte varför han har så ont i lederna eftersom han ju får medicin som ska hjälpa, och dom har inte någon aning om varför han har sånt brus i händer och fötter.  I fredags hade jag bestämt att dom faktiskt fick ge honom en ny sorts medicin som ska ha hjälpt många och som är biologisk.
Jag har läst om den sorten i flera tidningar och vet att en del blivit jätte hjälpta av den och från att varit sjukskrivna heltid, ha kunnat börja jobba som vanligt.

Gert jobbar ju som vanligt redan,  men med smärta konstant,  och det är inte alls så det ska vara.
Min vän Britt-Marie var hit i somras någon gång och hade med ett urklipp från en tidning om just den här medicinen också,  för hon hade en arbetskamrat som fått testa den och tyckt att den fungerade bra så jag kände att det inte fanns något att förlora.
För att få prova den här medicinen var man tvungen att kolla blodet så det inte fanns tuberkulos eller hur det stavas haha, och så måste han göra en lung röntgen först så att det inte finns något fel på dom.

Vi skulle få prata med en sjuksköterska om medicinen som också den är i sprutform lika som hans andra han tar en gång i veckan, och då fick vi prata med Tina som jag känner,  och vi har gått i skolan på Lorensberga tillsammans men inte i samma klass. Vi har också sjungit på lussedoppet i Grängesberg en gång för massor av år sedan.
Jätteroligt att det blev just hon som förklarade och visade Gert hur den sortens spruta fungerade.
Vi fick med oss en bag in box låda haha, det såg verkligen ut som en vinlåda, med massor av information om den sortens medicin han nu ev får börja med efter att röntgen och prover är tagna.
Jag blir lite arg över att inte en doktor för länge sedan erbjudit och sagt att han ska få prova den medicinen, för varför inte få testa det som finns och kanske faktiskt bli riktigt bra eller iallfall bättre.
Med den värk han har kan han testa precis vad som helst och nu känns det som han äntligen kan få lite hjälp.
Jag sa till också att jag tyckte han skulle få komma på ett rehab och få hjälp och få träna,   få massage och andra behandlingar för sin värk,  och lära sig vad han kan känna är bäst för sin sjukdom och smärta. Doktorn skulle skicka en remiss.
Lika med det tycker jag, att dom kunnat föreslå det för flera år sedan så han kunnat få hjälp.
Men som vanligt måste man vara ganska frisk för att orka stå upp för sig och nu är ju jag med och står upp för honom.
Ibland har han fått gå in till doktorn själv förstås för det känns ju lite som att jag är en superdryg fru annars, men jag får fortsätta vara en dryg fru faktiskt för jag bryr mig ju om honom och det är ju jag som ser hur han mår med all värk.
jätteskönt att något är på gång nu iallfall.

Vi var upp till min avdelning på ortopeden också då vi ändå var där.
Jag hade glömt min aloe vera i kylen där och kunde passa på att hämta den när vi ändå var där.
Inte klokt vad konstigt det kändes, det var ju bara fyra dagar sedan jag åkt därifrån då, men ändå kändes det som flera månader sedan haha :) Konstigt att det kan kännas så, jag förstår inte det alls.
Det är ju lika i och för sig då man varit utomlands tex, att när man kommer hem så känns det som det var evigheter sedan man var iväg och att man inte hunnit njuta tillräckligt.
Jag har lite svårt för att förstå det där, men så är det iallfall för mig och kommer väl antagligen att vara så.
Jag skrev häromdagen att jag ju inte kunde ta mig till postlådan då jag ju inte kan ta mig upp på hissen själv då det är ett rejält steg upp som min rullstol och jag behöver ta. Jag kom på en bra lösning faktiskt tycker jag så nu kan jag hämta posten alldeles själv :)
Jag knöt fast en lång sjal på ett handtag på hissen som jag kan ta tag i utan att böja mig mer än 90 grader och det fungerade jättebra och jag har tränat flera gånger och det har gått bra.
Kanske jag skulle ta och bli en uppfinnare? Haha eller kanske inte då :)

När vi kom hem från Falun så skulle min arbetsterapeut och min sjukgymnast komma från sjukhuset i Ludvika för att hjälpa mig med ett elektriskt ryggstöd till sängen. Dom hade med en ställning att ha bredvid som jag kan ha då jag ska träna mina ben hemma själv lite så dom får röra på sig en aning.
Det var ganska krångligt att få till ryggstödet, men det blev jättebra och nu kan jag ha det lite lyxigt och sitta i sängen om jag vill då jag ska läsa eller kanske ha datorn med mig där när jag skriver i min blogg tex, men just nu sitter jag i rullstolen i vardagsrummet och skriver ;)


I Lördags skulle vi på husvisning i Ludvika, vi hade sett ett litet hus vi tyckte skulle kunna passa om vi gjorde om det, men jag hittade ett till som det var visning på samma dag så jag ringde på fredagen och frågade om vi fick komma på den också.
Vi var på visningen dit vi inte tänkt först,  och det huset var i stort sett alldeles jättebra för oss bara genom att fixa till lite grann i huset och utanpå förstås. Det var ett ganska stort badrum där man skulle kunna få in en tvättmaskin för att jag ska känna att jag kan göra allt jag brukat göra förut.
Badrummet i sig var inte så fint eller så men stort så jag kunde köra in med min rullstol och gissa hur lyxigt det skulle vara att komma in på toaletten med rullstolen?
Köket var inte heller så bra som det var idag, men det skulle gå att fixa så det skulle bli kanon till slut.
Tomten var jätteliten så det var inte mycket att klippa på sommaren och det skulle passa oss perfekt just nu då vi är sjuka båda två.
Vi kände båda två att vi kunnat flytta in direkt som det var faktiskt och det är ju en skön känsla, men man vet inte hur många mer som tycker så förstås och då kan det bli jättedyrt till slut.

Det andra huset som vi ju bestämt först att vi skulle titta på hade varit alldeles lagom till oss om vi varit några minde personer i familjen. Sovrummen var så pyttesmå att man måste ha en våningsäng i varje rum och sen var det liksom fullt där i och hur kul är det med fyra stora barn som ju faktiskt kommer bo hemma ett bra tag till att få bo så himla trångt. Det skulle inte ens få plats en byrå kändes det som i rummen och det kändes inte bra.
Mäklaren till det här huset sa : titta in här i det stora rymliga sovrummet, och jag undrade vem hon skulle försöka övertyga haha:) Vi har ett jättelitet sovrum hemma här nu men det där var då ändå mindre och dörren var så liten att jag knappt kom in. Nej så stort och rymligt vet jag då inte hur hon kunde tycka men vi tycker förstås alla olika.
En fördel med det huset var förstås att det fanns en tvättstuga på samma våning men resten var sämre och tomten var stor vilket ju inte alls passar oss som har problem. Jag som sitter i rullstol och Gert som har jätteont i sina leder.

Det ska bli visning nästa vecka igen och då ska vi nog åka till hus nummer ett igen och känna efter om det känns lika bra då. Om det är så så får vi se vad och om vi bjuder på det och får isåfall hoppas på att det bara är vi som vill ha det :)

Igår efter visningarna hade vi massor av tankar och för och nackdelar med båda husen, och till slut var vi så trötta att vi gick och la oss och tog en tupplur på eftermiddagen som verkligen var välbehövligt för oss båda.

Idag ska vi till Ludvika på innebandy då Melina spelar och nu innan det är Gert på jobbet och jobbar på lite.
Jag har inte kunnat sova alls inatt knappt och bara legat och vridit på mig, och så har jag förstås behövt gå på toaletten flera gånger :( Inte roligt att behöva gå upp mitt i nätterna känner jag, men det är som tur var inte varje natt nu längre. Förut då jag drack kaffe så fick jag lov att gå upp varje natt flera gånger men efter att jag slutat har det blivit mycket mycket bättre.


Jag sitter här och klockan är inte mer än sju på en söndags morgon och jag känner att det blir en fin härlig dag men det ser lite kallt ut ute.
Jag har kommit på att jag faktiskt gillar kylan bättre nu i år än jag gjort förr om åren, men det beror nog på min sjukdom tror jag.
Vi var till jysk häromdagen och det blåste jättemycket och var kallt, men jag kände bara att det var skönt jag och Gert höll på att frysa ihjäl :)
Mina ben är ju alltid kokheta så jag vet inte om det kan bero på det att jag inte fryser, men jag fryser inte någonstans så jag vet inte vad det är för fel.
Det gäller väl bara då det blir vinter att jag ju måste klä på mig ordentligt ändå så jag inte föfryser mig utan att  jag känner något för det kan nog vara lätt annars då jag inte har känsel i benen som jag ska.


Jag ska nog lägga mig i sängen nu en stund och läsa lite mer i Gerts Zlatan bok.
Han fick den av mig förut och jag tänkte att jag skulle ge Zlatan en chans. Han har aldrig varit min favorit om jag säger så, men och andra sidan är det ju inte någon fotbolls spelare som varit det för mig då jag är totalt ointresserad av det.
Jag tänkte att jag iallfall ska ge honom en chans så jag har snart kommit halvvägs i boken och ska läsa klart den förstås innan jag vet hur jag tycker om honom.
Har än så länge insett att han inte haft det så lätt då han varit liten och självklart är det då lätt att få en sån attityd som han visat utåt i tv, men jag förstår ju än så länge att han inte är riktigt så på riktigt och tur är ju det:)
Det finns fler böcker som jag ska försöka läsa nu då jag behöver vila mycket och en är ju om Patrick Sjöberg förstås som jag nog ska läsa efter Zlatan. Tur och ordning får det vara på sportkillarna :)
Jag ska lyxa till det i sängen och halvsitta lite :) För mig är det verkligen en lyx och jag är glad att jag fick en sån från sjukhuset så jag kan ha det lite bekvämare än att bara bulla upp med kuddar överallt.

Jag hoppas alla får en fin dag idag och så skriver jag nog mer imorgon om jag känner mig själv rätt.

Kram kram

torsdag 25 oktober 2012

Ännu en skön lugn dag idag :)


Hej och god morgon!

Det känns som det blir en skön dag idag och jag bestämde mig i morse för att inte krångla mig in i duschen nu på morgonen utan gör det på eftermiddagen istället.
Jag är ju van att alltid duscha och göra mig klar för dagen på morgonen, men känner idag att jag ju inte behöver vara klar till något så jag hoppar över det och spar mina krafter till annat istället.
Det är faktiskt så att det tar på krafterna,  och jag blir ganska slut efteråt så det kan nog vara bra att någon dag då och då hoppa över det och få vara lite piggare istället.
Jag är ju pigg i mig själv men själva kroppen och benen blir ju inte alls pigga då jag anstränger mig för mycket.

Igår var Marielle hem hit och var här ett tag och sen for hon iväg till Borlänge med sin kompis Amanda och sin lillasyster för att hitta på en klänning att ha på sig på den fina middagen hon ska på i sälen nu i helgen.
Hon hittade en klänning men förstås också ett par skor :) Hon är verkligen skotokig min dotter och hon har inte ärvt det efter mig, hon har nog fått det alldeles av sig självt tror jag.
Jättefina skor förstås men man kan ju undra hur många nästan likadana skor man behöver haha:)



Melina och Amanda väntar på att Marielle ska mannekänga lite.
Bara smink och strumpbyxor som saknas.
Marielle är nästan lika lång som Amanda i sina höga skor.
Melina hänger i min fåtölj:)
Jag har nu på morgonen ätit frukost tillsammans med Melina innan hon skulle gå till tåget, och jag ska ha en skön lugn dag idag och knappt göra någonting alls har jag tänkt.
Igår var en jättebra dag och jag kände verkligen att jag hade lugn och ro och jag låg och vilade mig många gånger på dagen.
Min kropp och särskilt min Ms behöver verkligen vila, så det är jättebra egentligen att jag opererat mig nu och verkligen måste vila.
Jag frågade min doktor om det beror på min Ms som gör att jag inte har ont i min höft efter operationen, eftersom jag ju har dålig känsel i benen. Men han sa att det inte var så utan att en del får så som jag och har inge ont alls och en del har jätteont efteråt.  Jag ska tänka på min Ms och göra det som är bäst för den sjukdomen och förstås vara rädd om höften. Jag behövde inte vila på grund av höften då utan för att min Ms vill att jag ska vila och ta det lugnt.
Hade suttit lite länge i min rullstol en kväll på sjukhuset och kände att benen blev lite konstiga och jag blev lite orolig, men doktorn sa att jag inte behövde oroa mig för höften utan det är min Ms som spökar lite då det känns konstigt, och jag ska lyssna på min kropp då det blir så.

Idag är det en vecka sedan jag opererade mig och det känns redan som det var flera månader sedan:) Jättekonstigt att det kan kännas som det var så länge sedan då jag ju bara varit hemma några dagar.

Jag ringde min granntant på sjukhuset igår och hon blev jätteglad att jag ringde men hon var både arg och ledsen i telefonen också,  för det hade inte alls blivit bra för henne att ta sig hem från sjukhuset.
Hon har ett opererat knä med gips ända upp över låret och ändå skulle hon in i en liten vanlig taxi och taxi chauffören hade "knölat" in hennes onda ben så hon fick ont, och sen då hon kom hem hade inte hemtjänsten kommit som dom planerat från sjukhuset.
Så himla synd om henne och inte roligt eller lätt alls att vara gammal och snäll som hon ju är.
Hon ville inte tynga mig med sitt humör,  men jag sa förstås till henne att man måste få vara arg och ledsen när man är det.
Det kommer bli många samtal med henne och det är inte alls bara för hennes skull, utan även för min då jag ju verkligen känner att hon är så gullig och rar och jag får energi av henne att orka vara som jag är.
Hon tycker att jag är fantastisk som människa och att jag är så klok och bra, det känns ju jätteroligt att en gammal tant tycker det och jag tror att hon önskar att hon tordats stå upp för sig själv bättre i sitt liv också, men än är det ju inte för sent.
Vi pratade mycket på sjukhuset om att känna att man måste göra som alla andra tycker, och särskilt julen då som hon inte alls vill vara med på men kände sig tvungen för sina barns skull.
Vi hade mycket lika åsikter och det vara jätteskoj att prata fram och tillbaka om allt och veta att vi tyckte så himla lika egentligen även om hon inte riktigt tordes säga nej då hon borde göra det.
Kan hända hon aldrig gör det förstås, men hon vet nu att man faktiskt kan göra det, man ska inte göra sånt man inte vill bara för att alla andra vill det, utan man ska känna efter vad man vill och gå på sin egen känsla tycker jag.
Jätteviktigt för mig och det är inte alls lätt, men vad är väl lätt här i livet?
Jag har jobbat på det ganska mycket och vet att jag inte mår bra om jag måste göra sånt jag inte vill, så det är ju ganska självklart att man ska på sin egen känsla så man får må bra.

Igår ringde jag runt lite och bokade tid för att ta bort mina stygn i benet, och jag ringde min sjukgymnast och bokade in några tider hos henne så jag kan köra igång med min stretching nästa vecka.
Jag ringde också banken och beställde tid så vi kan få lånelöfte om vi eventuellt vill bjuda på något hus eller lägenhet framöver. Vi fick en tid på måndag så det blir jättebra att få det klart.

På lördag ska vi på våran första husvisning och det ska bli spännande, vi har ju inte någon aning om vad vi tycker om huset heller då vi ju bara åkt förbi utanför.
Spännande iallfall och det känns extra spännande att vi ska starta om på nytt på ett nytt ställe i nytt hus. Ett nytt liv lite grann och det känns härligt och särskilt för mig så att jag kan ta mig överallt, jag vill inte känna att jag är sjuk hela tiden utan vill ju vara som vanligt.

Jag pratade med kommunen häromdagen och fick då reda på att dom kommer hjälpa mig med att ordna så köket blir fungerande för mig.
Hittade en bra sida på datorn och blev alldeles frälst verkligen. Jag fick så mycket hopp och kände att det ju är precis så jag vill ha det!
Jag vill kunna baka och laga mat och diska precis som jag kunde innan jag blev sjuk och känner att det är min rättighet för att jag ska få må bra och fungera så bra som det bara går även om jag inte kan gå.

Jag verkligen längtar tills det blir så som i datorn även där jag ska bo,  och jag kommer att baka massor vet jag, för jag tycker ju det är jätteskoj att baka egentligen.
Nu det senaste året har det inte blivit mycket gjort alls om jag jämför med förut innan jag blev sjuk, men med rätt kök och handikapps anpassat hus så kommer det att bli kanon och jag kan få fungera som förut.

Min arbetsterapeut ringde igår och hade fått hem mitt elektriska ryggstöd jag ska få ha i min säng så jag kan sitta med lite stöd där nu under mina lite jobbiga veckor efter operationen.
Hon och min sjukgymnast på sjukhuset kommer hit imorgon och ska hjälpa mig igång med den och samtidigt kolla upp lite hur jag har det.
Det kommer att bli jättebra att slippa bulla upp med "tio" kuddar bakom ryggen i sängen och det blir kanon att bara trycka på en knapp så åker ryggstödet upp av sig självt och jag kan skriva, sitta med datorn, eller lösa korsord bara utan att krångla så mycket.
Det blir jättebra och jag längtar tills imorgon.

Det känns lite tråkigt nu då jag är hemma hela dagarna och jag inte kan göra så mycket som jag kunde innan operationen.
Jag får inte böja min höft mer än 90 grader så jag kan inte ens åka ut till postlådan då det är ganska krångligt att ta mig upp på min hiss efter att ha varit ute.
I vanliga fall har jag inga problem att ta mig upp för den höga kanten vid hissen men det krävs att jag böjer mig framåt och tar tag i en pinne i hissen jag håller mig i och drar mig upp med. Nu kan jag inte böja mig så mycket som jag kunde då,  så jag får snällt vara inne i några veckor nu eller så får jag få hjälpt att putta upp mig på hissen förstås.

När jag låg på sjukhuset så hade min pappa födelsedag, han fyller år den 19 oktober och jag tänkte på honom hela dagen lite extra och hade önskat att han levde och hade det bra, men jag får hoppas han har det bra där han är.
Han skulle fyllt 71 år och det är så himla sorgligt att han inte finns mer.
Så himla sorgligt att människor får fel hjälp eller ingen hjälp alls så dom inte orkar.
Önskar att samhället var helt annorlunda och att det fanns resurser att hjälpa snabbt då det behövs.


Imorgon förmiddag ska jag följa med Gert till hans doktor i Falun och se till att hans doktor hjälper honom att få byta medicin och så ska jag se till att hon skriver en ansökan så han kan få komma iväg på något rehab så han får lite hjälp med all sin värk.
Han ska inte behöva ha det så som han har det och jag känner att jag vill följa så jag vet att hon förstår allvaret. Han är inte en gnällig person alls så han kämpar inte alls för sig själv utan tycker att det nog kanske går över till slut det onda. Men med många års värk nu så är det nog tycker jag,  och jag hoppas verkligen hon är bra och hjälper oss så mycket det går så han kan få hjälpt och behandlingar som kanske kan göra att värken försvinner eller iallfall blir bättre.

Nu har jag suttit lite för länge igen känner jag, så jag tar och lägger mig lite och vilar.

Ha en jättebra dag alla!

Kram kram

onsdag 24 oktober 2012

Det här kommer att bli bra:)

Hej och god morgon!
Ja nu är det andra morgonen sedan jag kom hem från sjukhuset och om jag jämför med igår så känns den här dagen som en kalasdag.
Jag har svårt att ta mig fram dom få steg jag måste ta med rullatorn, men idag nu på morgonen in i duschen gick riktigt bra om jag jämför med igår;)
Melina tog av mig mina strumporna innan hon gick till tåget imorse,  och så tog jag mig in i duschen och efter att jag blåst håret och gjort mig lite klar så kom Gert hem och satte på mig dom igen.
Det känns som en jäkla procedur bara för ett par strumpor, men det är ju jätteviktigt att jag har dom på dygnet runt som doktorn sagt så jag inte får proppar i benen.
Extra stor risk för mig är det att få proppar eftersom jag ju inte rör mig knappt alls på en dag.

Idag ska jag ringa min granntant å sjukhuset Monica som låg i sängen bredvid mig, jag ska höra så hon kommit hem ordentligt och bara få höra att det är bra med henne.
Hon kommer nog att  bli glad och jag kommer att bli glad av att prata med henne jag med förstås för hon är en liten krutgumma:)

Idag ska jag inte göra så mycket och det gjorde jag inte igår heller förstås, jag har fullt sjå att ta mig in på toaletten då och då och det är så himla jobbigt att släpa mig in och upp över den lilla kanten vi har in på toaletten.
Jag kände igår kväll att jag var alldeles öm på hela ryggen och i nacken, så min överkropp får verkligen jobba nu då jag måste hänga på armarna varje litet steg jag ska ta. Men träningsvärk är ju bra värk så jag hoppas nu att jag får mycket muskler så allt blir lättare för varje dag.
Jag känner mig iallfall mycket piggare och bättre än igår så hur bra ska väl inte jag bli att må till slut? Säkert superbra blir det till slut och jag kommer säkert känna mig lika bra som innan operationen ganska snart.
När jag opererat mig förut alla gånger så har jag också blivit pigg ganska fort, men så här bra och fort har det aldrig gått och jag är så glad för det.

Igår kväll var det hockeymatch som jag velat följt med på, men jag insåg mina begränsningar och bestämde att jag fick bli hemma. Inte bra att sitta i rullstolen helt still i flera timmar nu tror jag så det var bättre att bli hemma.
Melina gjorde mat och vi käkade lite och hade en mysig kväll, och så pratade jag med Marielle i telefonen. Hon ska komma hem idag en sväng och packa ihop inför en helg i sälen.
Kick off i sälen kan väl inte alls bli fel för henne och hon kommer att få det superskoj är jag säker på.
Innan hon åkte till London så var hon på två arbets intervjuer och fick båda:), det ena jobbet var att åka till Lindvallen och sälen och jobba så hon ska nu imorgon åka dit över helgen för att träffa alla och göra roliga saker förstås.
Idag ska hon åka till borlänge för att kanske hitta en ny klänning att ha på sig en kväll där, då det skulle vara lite extra elegant så det blir nästan för henne som att gå på bal tror jag och det har hon inte gjort så det blir skoj för henne.
Sedan hon kom hem från London har jag inte sett knappt röken av henne haha men det är ju så det ska vara förstår jag, men lite ovant och tomt måste jag säga att jag tycker det är.
Men hur skoj är det att vara hemma vid mamma? Hur som helst så kommer hon ju hem en sväng idag så jag hinner prata lite med henne medan hon packar ihop sina grejer hon ska ha med sig över helgen.

Det blev ett litet kort inlägg idag men jag känner att då jag suttit en stund så blir benen alldeles stumma så jag behöver nog lägga upp dom i sängen nu en stund och så skriver jag lite mer imorgon.

Ha en jättebra dag alla!
Kram kram



tisdag 23 oktober 2012

Nu är jag lagad än en gång!!

Hej på er alla nu efter nästan en veckas uppehåll från bloggskrivande för mig.

I några dagar framöver kommer det nog att bli lite kortare inlägg än vanligt kanske, då jag känner att jag inte kan sitta uppe så länge varje gång.
Mina ben behöver mycket vila så jag kommer att behöva ligga i sängen med benen upp ganska ofta har jag en känsla av.

Det började förra veckan på onsdagen då jag skulle läggas in för att äntligen operera min högra höft igen. Jag skulle läggas in klockan tio så min dotter Marielle skjutsade mig dig och jag var självklart förberedd med mycket emla kräm:))
Direkt jag kom dit skulle dom ta prover för att kunna beställa blod ifall jag skulle behöva det efter operationen. (Jag behövde inget blod visade det sig, men det fanns ifall att ).


Jag hade duschat på morgonen hemma med en sån här svamp och fick göra det på sjukhuset också, både på kvällen och på morgonen innan operationen.
Jag fick ligga i en sal med för sex tanter haha, inklusive mig då som ju var en riktig ungdom om man jämförde med dom runtomkring mig.
Jag tänkte att det aldrig skulle gå att sova med så många snarkande och låtande personer men tänkte att jag fick faktiskt härda ut förstås:)
Jag fick ett morfin plåster som skulle sitta kvar i flera dagar och det skulle hjälpa efteråt mot smärtan. Jag blev så himla illamående så vi fick ta bort plåstret och då blev det bra igen efter en stund.
Kändes jättejobbigt att behöva må illa innan operationen då det ju brukar vara efteråt man mår illa.

På kvällen kom dom och hämtade mig så jag fick sova i deras tv rum,  eftersom det hade varit full fart i mitt rum natten innan då en del mått väldigt dåligt efter sina operationer.
Jätteskönt och jag sov flera timmar och det behövde nog jag innan operationen.
Jag fick en lugnande tablett alldeles för sent haha så jag var med helt under hela tiden där i operationsrummet innan operationen och frågade och pratade på som vanligt.
Jag vill ju gärna ha full koll jag och då är det bra jag kan kolla upp lite innan.

Narkosläkaren kom och jag sa till honom att jag inte ville vakna, han såg lite rådlös ut och då berättade jag att jag vaknat mitt under en operation i Göteborg och gärna slapp det någon mer gång så skrattade han och lovade att jag skulle slippa det:)
Han höll vad han lovade för jag sov som en gris tror jag.

Jobbigt efteråt då dom har koll hela tiden och man bara vill vara ifred och sova, men allt gick bra och jag har inte haft ont en sekund och jag har bara fått alvedon eftersom jag inte ville ha mer morfin eller något sånt starkt.
Helkonstigt förstås då det ju varit en stor operation och ett jättelångt och stort sår men jag har inte haft ont alls. Min doktor tycker också det är konstigt men ibland kan det bli så sa han och vilken himla tur det var jag som det blev så för då:)

Tog igår då jag kom hem bort mitt lilla armband och hoppas nu det dröjer en stund innan nästa höft ska lagas.
Eftersom det gått så bra med den här så hade jag ju egentligen velat göra den andra nu direkt, men det går ju inte eftersom jag isåfall inte kan stå på något ben och då blir det lite väl jobbigt här hemma:)

Jag har fått två jättegulliga tanter som vänner på sjukhuset, egentligen fler men dom två tyckte jag mest om och vi bytte adresser förstås så att vi kan höras av ibland.
min gulligaste tant hette Monica och hon är 84 år, alltså dubbelt så gammal som mig.
Hon hade det lite jobbigt så många gånger satt jag vid henne i min rullstol och kramade om hennes lilla gulliga hand.
Den andra gulliga tanten hette Gerd och skulle fylla 80 nästa år i augusti och hon har vårdat sin ena son som har down syndrom hela livet och han är runt femtio år. Vilken bedrift och vilket jobb och hon är verkligen en supermamma och kvinna, och för mig en underbar tant.
Monica  som låg bredvid mig ville inte vara till besvär, hennes man hade dött i april och hon skulle komma hem till en tom lägenhet och hon kände att det skulle bli väldigt tråkigt och vi hann prata så mycket så hon sa ofta till mig: du är helt fantastiskt! Haha:)
Härligt att hon tyckte så förstås men jag var ju bara jag och det är skönt att känna att man kan hjälpa någon lite grann och bara genom att jag var positiv och glad hjälpte jag nog henne så hon kom upp och vart pigg och hurtig lite fortare.
Vi satt i matsalen och åt mat tillsammans och det var mysigt att få träffa henne, och när jag får min bil sen som jag själv kan köra så tänker jag direkt åka till Borlänge och hälsa på henne.
Hon har hiss i sitt hus så jag kan ta mig till hennes lägenhet lätt så det blir roligt att kunna åka dit.
Gerd bodde i Orsa och dit är det ju lite längre, men jag vill gärna träffa henne också och hennes gulliga son Kåre som verkar hur gullig som helst han med.
Livet är så fantastiskt och jag är så glad att jag är som jag är så att jag kan tycka om människor och bry mig om.
Igår fick jag åka hem och min doktor kom och pratade med mig lite innan. Jag sa som det var att jag ju velat och kunnat åka hem på fredagen egentligen då han också var in till mig, och han sa: ja jag såg det på dig då:) Han är verkligen jättebra och jag får vara superglad för att jag fick sån fin och bra hjälp av honom med min höft nu så jag förhoppningsvis ska slippa ha en höft som hoppar ur mer.
Tacksamhet är verkligen vad jag känner inför honom och alla som varit snälla och hjälpt mig.
Eftersom jag opererat mig flera gånger förut i höfterna, det blev ju den fjärde den här gången, så vet jag ju vad och hur jag vill med det mesta.
För en del personal kan det vara irriterande har jag ju märkt men för dom flesta har det varit bra har det känts som.
Jag vill ju in och duscha varje dag tex, och behöver ju lite hjälp nu då jag har bara ett ben att stå på, och det är dessutom väldigt väldigt vingligt och inget man kan lite på alls. Men jag har fått duscha och dom har hjälpt mig in och ut och så på med underkläder och stödstrumpor:)

Ja på tal om stödstrumpor, jag måste ha så här långa stödstrumpor på mig dygnet runt i sex veckor minst.) Det innebär att jag måste ha hjälp två gånger om dagen av och på med dom eftersom det inte finns en chans i världen att jag kan fixa det själv.
I morse tog Melina av mig dom så jag kunde gå in i duschen, och sen då jag var klar och legat och vilat en stund så jag blev helt torr kom min älskade Gert hem en sväng från jobbet bara för att sätta på mig dom igen:)
Just den här biten kommer att vara lite smådryg då jag ju vill kunna fixa själv egentligen men men, nu är det  bara att gilla läget och göra som doktorn sagt och ha dom på mig hela tiden så jag inte riskerar att få någon blodpropp i något av mina ben.
Och på tal om blodproppar så har jag alla andra gånger jag opererat mig fått lov att ta sprutor i magen i tio dagar, pust vad jag verkligen gruvat mig för det. Det är alltså blodförtunnande och ska förebygga proppar.
Den här gången slapp jag dom sprutorna jippi!!, jag får ta tabletter varje kväll istället, två kapslar i 28 dagar, och jag kan lova att jag är superlycklig för det då jag ju är jätterädd för sprutorna.
Skönt att slippa ha ångest varje dag inför sprutor verkligen.
Då jag opererat mig förut har jag också fått dränage i benet så blod och sånt ska rinna ut.
Att ta ur dom slangarna har jag tyckt gjort ont och varit läskigt så jag hade gruvat mig för det med förstås. Jag behövde inte ha några såna slangar den här gången så även det hade jag gruvat mig för i onödan:))
Har känts lite som att jag vunnit på lotto den här gången och allt har varit så himla himla bra.
Ska sluta skriva nu för idag men jag är säker på att jag kommer på lite mer att skriva om imorgon.
Ha en härlig dag idag alla och jag ska lägga mig och vila lite nu igen så jag kan vara uppe lite mer senare idag.

Kram kram

tisdag 16 oktober 2012

Andra gången gillt!!


Den här fina klockan fick jag från London och Marielle.


Hej och god kväll på er!
Igår hade jag inte tid alls att skriva i min blogg och hela dagen idag har jag varit med Gert till Skönvik i Säter på lite utredning.
Som alla andra utredningar och undersökningar så är han ju frisk på papperet, men i självaste livet är han allt annat än frisk kan jag lova.
Han har ständigt värk i händer och fötter och ibland i alla leder, och så är han ju supertrött hela tiden också.
Dom hittar ingen riktig förklaring till alla hans problem så vi får söka vidare och hoppas att vi till slut kan hitta på en doktor som vet varför det brusar i hans händer och fötter tex, och man får inte ge upp.
För att orka vara sjuk måste man ju som jag skrivit förut vara frisk!
Jag hjälper honom så mycket jag kan och jag känner att det nog till slut kommer att finnas något som kan hjälpa honom.
Jag ska säga till hans doktor i Falun att han måste få komma till ett riktigt rehab och få hjälp med hela sin onda kropp så han kan få lite energi och ork och kraft tillbaka.
Jag känner att man får strida för allt och det känns så onödigt verkligen, jag tycker att en doktor ska se på honom hur trött och slut han känner sig så dom kan föreslå något dom, men det är ju önsketänkande förstås:)
Men hoppas och önska tycker jag att man alltid ska göra och det tänker jag fortsätta med förstås!

Den här fina nyckelringbussen fick Gert från London:)

Jag måste berätta om mina positiva upplevelser jag får efter all hjälp av min sjukgymnast med att stretcha mina ben.
Jag är så lycklig och känner att jag blir så himla mycket bättre för varje gång och det är underbart.
Jag känner att jag blir lite mjukare och mina spasmer är inte alls lika starka nu som dom varit.
Det kan ju hända att jag behöver gå dit hela mitt liv, men då göra jag gärna det då jag ju får känna mig en aningens smidigare än innan jag började med det.
Det viktigaste för mig är då trots allt att jag känner mig glad för att jag faktiskt får hjälp och att hon hjälper mig så mycket hon bara kan.
Hon sa så roligt då jag var dit i måndags: Nina det står ENERGISK med stora bokstäver i din panna!!
Ja det var för att vi pratat lite fram och tillbaka om hur jag är som person och att jag förut aldrig satt still, men då kände hon ju inte mig så jag förklarade för henne hur jag var innan jag blev sjuk.
Känns roligt att folk märker hur jag är egentligen fast jag sitter fast i min rullstol haha:)

Hon är verkligen min räddning lite grann och det är härligt att jag började där och jag tänker som sagt fortsätta med det hela livet om det behövs.

Nu är det flera veckor sedan jag skrev att jag skulle ta en paus i mitt bloggande för att jag skulle operera mig.
Det blev ju inte riktigt så eftersom jag blev jätteförkyld och fick lov att ställa in operationen den gången.
Nu är det gång nummer två, jag ska alltså operera mig på torsdag och lägga in mig på avdelningen imorgon bitti.
Gud så dagarna gått fort känner jag nu då det redan är dax:)
Jag känner mig redo och det kommer att gå bra känner jag då jag ju har så mycket att vilja hem till också.
Jag vill förstås hem till min älskade familj men jag kommer också att längta hem för att vi ska på en husvisning, och det kommer att bli jättespännande:)
Ännu ett renoveringsobjekt då haha men inte alls lika mycket jobb där som det varit här i huset, så vi kanske orkar och om huset är bra kanske vi kan leja bort lite grann så vi orkar med allt.

Vi sålt vårat hus idag, eller rättare sagt imorgon,  då skriver Gert och köparen under papperen på husköpet och det känns superskönt faktiskt.
Jag är ju på sjukhuset då och eftersom jag inte äger huset på papperet så räcker det med att Gert skriver under imorgon:)
Vi fick ett bud vi accepterade och kände att det var skönt det blev klart innan visningen och innan annonsen kom ut i tidningen.
För oss är och blir det ju skönt att veta att om vi hittar något annat hus eller lägenhet så kan vi slå till direkt, och inte behöva oroa oss för att vi inte fått vårat hus sålt för då kan vi ju inte ens titta på något annat hus egentligen:)
Det vore ju supertråkigt om vi hittade någonstans där vi vill bo och så kan vi inte slå till på det, och då går ju huset till någon annan.
Om vi satt ut det till försäljning hade det ju förstås kunnat bli så att vi fått lite mer pengar för det, men det är ju inget man vet så för oss kändes det bäst att göra så som vi gjorde och vi är jättenöjda med det, och känner att vi har världens läge nu att göra som vi vill:)

I fredags kom ju Marielle hem från London och visade oss lite färdigheter med både flaskan och shakern eller vad det nu heter haha:)
Det  kallas flairing då man kastar med flaskorna har jag lärt mig:)
Min kamera är allt annat än bra då man ska ta kort på flygande saker haha så det blir som det blir och ni ser ju ändå lite grann:)








Lillasyster Melina tittar stolt på Marielle då hon visar oss:)


Hon är jätteduktig och jag är så glad för hennes skull att hon gjort den här resan och fixat det så himla bra och blev godkänd. Hon har blivit superduktig på engelska också men det är ju inte så konstigt då hon pratat engelska hela hela tiden:)



Oj då vart tog den vägen? haha:)

Imorgon kommer jag inte att hinna skriva i min blogg för det tar ju trots allt ganska lång tid och så tidigt orkar jag inte upp innan jag ska åka.
Marielle skjutsar mig dit och ser till att jag kommer upp till min avdelning och sen far hon hem igen. Eftersom hon var hemma och ledig så skjutsar hon mig så slipper Gert ta ledigt mer, han har ju varit borta hela dagen idag så kan vara bra han jobbar lite imorgon:)
Jag känner faktiskt inte att det känns gruvsamt den här gången alls nu inför operationen så jag har nog laddat jäkligt bra tror jag, och så känner jag ju mig frisk också mot förra gången så det kommer att bli bra det här. Eller frisk förresten är jag ju verkligen inte, men inte förkyld iallafall och det är ju superskönt det.

Ha många härliga dagar nu allihop och så skriver jag förstås direkt jag kommit hem igen och har en dator att skriva på:) Jag får ta ledigt från allt och bara ligga på sjukhuset och bli frisk nu några dagar, och det måste ske fort som tusan eftersom jag ska på husvisning ganska snart haha:)
Nej då skämt åsido men nog vill jag bli frisk fort och det är bara att kämpa på så jag kan få komma hem fort för det är ju trots allt skönast hemma förstås:)

Kram kram


lördag 13 oktober 2012

Igår var en händelserik dag


Hej och god morgon!
Igår var en fullspäckad dag verkligen.
Det började med sjukgymnastik med stretching på morgonen och därefter hem för att städa och göra fint innan dom skulle komma och ta kort på vårat hus.
Det var tredje gången jag var på stretchingen och sjukgymnasten och jag märkte verkligen vilken skillnad det gjort och vad himla "vig" jag är nu redan efter tre gånger,  och vad mycket mjukare jag känner mig.
Jag menar förstås att jag är vig mot vad jag brukat vara, och det är ju egentligen inte vigt alls,  men för mig är det en superförändring som skett redan nu.
Härligt och vi bestämde hon och jag att vi skulle inleda ett stretching förhållande för all framtid haha, bara vi står ut med varann förstås men det kommer vi nog att göra och jag är så hemskt tacksam för den hjälpen jag får. Jag är glad att jag läst andras bloggar och mail om just det också så att jag kunde förstå att det kunde vara viktigt för mig med.
Jag tycker förstås att någon skulle talat om för mig på sjukhuset där jag ju varit många gånger, att det kan vara bra att stretcha och få hjälp med rörelser i benen, men som med allt annat känns det som att man måste lära sig själv och läsa sig till allt!

Tur att jag startat min blogg så andra läser den och jag kan få tips om vissa saker,  och särskilt då Titti som jag skrev om häromdagen:) Härligt och superbra!!

Min syster hämtade mig från sjukgymnastiken och följde mig hem för att hjälpa till att dammsuga och torka golven och plocka lite så det skulle bli riktigt bra innan det var dags.
Mäklaren ringde häromdagen och sa att det var en spekulant som ville titta på vårat hus innan hon ev skulle lägga ett bud på ett annat hus, så hon kom en timme innan fotografen kom:)

Lite roligt att visa huset innan det ens kommit ut haha, det gick bra och hon var intresserad men vi får se hur det blir när huset kommit ut till försäljning om det finns fler kanske som vill köpa det.
Vi vill förstås få så mycket vi kan för vårat hus så vi kan köpa ett nytt hus om det skulle finnas något framöver i Ludvika och där är husen dyrare än här så det behövs lite extra pengar.

Mina fina tjejer

När fotografen hade varit till oss igår och tagit kort så åkte vi mot Arlanda för att hämta hem Marielle, gissa hur skönt det var att få krama om henne och få rå om henne hela vägen hem.
Hon och Melina skulle till Ludvika så vi skjutsade dom dit, Melina skulle till sin kusin och Marielle skulle till "någon annan":) Kan berätta mer om det sen då jag vet lite mer och hur det kommer att fungera.
Hon har verkligen haft det superbra i London och om hon vill sen hjälper dom henne att få jobb där, men hon får vara hemma ett tag och fundera ut lite vad hon vill med livet så får vi se sen hur hon vill göra sen. Härligt låter allt hon berättar och hon har fått så många nya vänner och jag är så glad för hennes skull.
Hon blev godkänd kanske jag ska berätta också, så nu är hon en klar och duktig bartender som kan massor av drinkar, och flairing (kasta runt med flaskor) blev hon också godkänd i.
Jätteskoj och jag är så himla stolt över henne och att hon fixade det så himla bra, men mycket plugg har det ju verkligen varit den här månaden för henne.

Vi skulle ta sovmorgon idag men med en snarkande man bredvid mig,  och så blev jag kissnödig, så var det lika bra att gå upp tyckte jag,  så nu sitter jag här och skriver några rader medan jag väntar på att Gert ska vakna och dagen ska börja:)

Vi har så mycket nytt att se fram emot och liksom ett helt nytt liv nu då vi ska flytta och få det bättre, vi har det ju jättebra egentligen men att jag får det bättre kanske jag ska skriva.
Jag behöver verkligen ett hus eller en lägenhet med en våning bara, och det allra viktigaste för mig är att ha ett kök som är sänk och höjbart så jag kan slippa ta mig ur rullstolen till en annan stol fram och tillbaka då jag ska laga mat.
Jag vill också kunna sitta ordentligt och bra då jag ska göra mat eller baka så jag slipper sitta snett, jag är så less på att inte nå eller orka det jag vill orka i köket.
Om man har ett höj och sänkbart kök kan jag ju sänka bara och köra in under med rullstolen så jag kan sitta rakt fram och det är ett måste i mitt kommande kök kan jag lova!
Jag vet ju att jag inte ska gnälla och så,  och att jag ju faktiskt inte suttit i min rullstol så länge, men jag vill kunna vara som vanligt och jag vill kunna baka och laga mat och sköta allt sånt utan att behöva hjälp hela tiden.
Jag tycker det är självklart och jag tycker det är allas rättighet faktiskt så jag ska se till att jag bor och har det jättebra och att jag kan nå det jag behöver nå.

Jag har kollat lite på datorn men inte hittat något bra sida med handikappskök så jag får söka vidare och tänker inte ge mig förrän jag har det i mitt kommande hem.

Jag vill också kunna ha tvättstugan så att jag kan ta mig dit, så att jag kan stoppa i en tvätt  och hänga upp den och känna att jag kan göra det som jag kunde förut.
Det kan hända att det låter tråkigt,  men då jag nu inte kunnat gå ner i källaren här så är det tråkigt att inte kunna slänga i en maskin som jag ju kunnat förut.
Jag har ju inte blivit sjuk av fri vilja kan jag lova,  så jag tycker även att det är en rättighet faktiskt att jag ska kunna tvätta och sköta det som jag kunnat förut.
Det är ju inte så mycket som krävs egentligen för att jag ska kunna vara som vanligt och det lilla tänker jag se till att ha så jag kan få må bra även om jag är sjuk.
Jag har känt att jag faktiskt inte mår så bra då jag hela tiden måste be om hjälp, jag vill verkligen inte göra det, utan jag vill kunna klara det mesta och få känna mig normal och slippa känna att jag är annorlunda viket jag ju faktiskt inte är alls!
Vi får förstås se vart vi hamnar efter att vi sålt vårat hus, och jag hoppas förstås att kommunen kan hjälpa till med pengar så jag slipper fixa tex handikappsanpassat kök själv.

En sak som ju inga pengar i världen kan hjälpa mig med är ju själva sjukdomen och jag kommer nog alltid behöva hjälp att sätta på mig och ta av mig mina stödstumporna:) men det lilla måste jag stå ut med att jag inte klarar själv, för det finns inga maskiner som jag kan ta till utan det måste vara någon människa med händer:)

När vi var till Arlanda igår och hämtade Marielle var jag tvungen att gå in på toaletten innan vi skulle åka hemåt igen, jag hittade bara vanliga toaletter där inte rullstolen gick in och jag kunde inte leta för då hade jag ju kissat på mig.
En jättesnäll tant tyckte det såg väldigt besvärligt ut för mig att ställa rullstolen precis utanför och liksom hänga i dörren och ta mig in haha:) Skulle tagit kort på mig då så jag hade kunnat dela med mig av just det! Hon frågade om hon skulle hjälpa mig och det var ju jättesnällt men jag är ju envis som en åsna ibland så det gick. Det var inte lätt och toaletten var jättelåg och det fanns förstås inga handtag att hålla mig i,  så jag får vara glad att jag både kunde sätta mig och resa mig:)
Nästa gång ska jag leta efter en handikapptoalett så blir det väldigt mycket enklare för mig.
Jag blir glad över att folk ser och vill hjälpa till om det går, att dom frågar är ju det viktigaste även om jag ju  vill kunna allt själv. Jag blir iallfall jätteglad då någon visar att dom sett mig och vill hjälpa till om det går!
Jag är glad över snälla människor, och det finns väldigt många snälla fina människor som bryr sig om och som har empati för andra människor.
Då jag ju själv fortfarande är som förut och vill hjälpa alla så försöker jag så gott jag kan även om jag inte kan gå, men bara att hjälpa någon att packa ner sina varor i kassen tex kan ju till och med jag fixa och det finns människor som behöver få känna att dom finns och att någon bryr sig om dom. Lika som jag får känna då människor undrar om jag behöver hjälp:)

Jag har mål i munnen och törs fråga om det inte fungerar och jag känner att jag behöver hjälp och det är bra det tror jag:)

Jag var ju på fotvård häromdagen och då jag skulle åka därifrån så hade en bil med släpvagn ställt sig så tokigt att min "gångväg" utanför sjukhuset var instängd liksom så jag kunde inte ta mig fram där jag skulle.
Jag kände mig först lite förtvivlad men sen kom jag ju på att jag kunde ta mig upp på gräsmattan och hoppas på att inte köra fast i leran och gräset.
Han som ställt bilen med släp stod en bit ifrån och ägnade mig inte en blick, han totalt ignorerade mig då jag fick krångla upp på gräset och ta mig dit jag skulle.
Blev faktiskt lite sur på honom och hade nog behövt säga till att han ju skulle tänka på det nästa gång att inte ställa sig så tokigt, men jag lät bli och var glad att jag fixade både gräs och leran utan att köra fast:)
En del människor är ego och tänker inte alls på andra och det är för mig helkonstigt och jag vet inte hur dom kunnat bli så, det måste vara från uppfostran och uppväxt tiden tror jag och då har deras föräldrar verkligen gjort något tokigt:)

När jag kom hem från fotvården var jag lycklig och glad och stolt över att jag fixat det så bra så jag sa till Gert att jag skulle faktiskt ta en kopp kaffe och fira.
Jag har inte druckit kaffe på kanske ett halvår och har ju längtat som en tok varenda dag och morgon särskilt,  så jag tänkte att jag nog kan ta en kopp kanske varje morgon då och jag ville ju fira att jag var så duktig.
Jag tog en klunk och tänkte njuta, men fy så ogott det var!!
Det smakade värrä än det otäckaste pulverkaffet haha, så det blev inget kaffedrickande för mig och jag som verkligen saknat kaffet.
Med andra ord hade jag saknat kaffet helt i onödan haha så jag får hålla mig till koffeinfritt te eller bara vatten som jag gjort länge nu och det kommer förstås att gå bra det med:)

Nej nu måste jag sluta för idag och faktiskt göra mig lite frukost för magen är sugen på något nu känner jag.
Gert har inte vaknat än så jag kan ju äta frukost först med mig själv och sedan med honom också så käkar jag ju två gånger haha:)

Livet är fullt av överraskningar och det kan inte bli bättre än vad man gör det till och jag har bestämt mig för att vi här ska ha ett bra liv och vi är verkligen på gång!
Allt kommer att bli bra till slut och jag är full av förväntan och lycklig!!

Ha en bra helg och det ska vi också ha och ikväll ska vi titta på Melina som spelar innebandymatch i Ludvika och det blir spännande och roligt!

Kram kram


torsdag 11 oktober 2012

"Nina är ett namn att vara stolt över"

Hej och god morgon.
Min morgon är bra men jag har sovit så himla himla dåligt i natt så ikväll blir det verkligen en tidig kväll.
Gert målade vårat hallgolv igår kväll och eftersom hallen är mellan vårat sovrum och toaletten så var det några jobbiga timmar då jag visste att jag inte fick bli kissnödig:)
Jag kan lova att jag blev det och fy då säger jag, men vid tre inatt gick jag upp efter att ha varit vaken mer eller mindre hela natten.
I vanliga fall kan jag verkligen inte hålla mig,  men inatt lyckades jag fokusera på att vänta haha:) Kan skratta åt det nu men i natt var det superjobbigt verkligen!
När jag väl varit på toaletten så tänkte jag att jag skulle sova gott tills klockan skulle ringa, men då hade jag ju min sjuka man bredvid mig som både snarkade och mellan varven höll på att hosta ihjäl sig lät det som, stackars han. Imorse innan klockan ringde så gick han upp och la sig på övervåningen och det kändes lite onödigt eftersom ju jag skulle gå upp strax, men skönt för honom att ligga där uppe nu på morgonen och få sova tills han vaknar i lugn och ro:)

Jag får ta nya tag nu och se till att dagen blir bra även om jag är jättetrött och snart ska jag rulla ner till vårdcentralen och få lite fotvård:)
Förut innan jag blev sjuk så älskade jag att gå på fotvård, men nu när jag har fått min kära Ms så känns det mest jobbigt att gå dit.
Jätteskönt att få hjälp med fötterna förstås,  men inte alls skönt under tiden då jag har helt "fel" känslor medan hon håller på att greja med dom.
Jag kan få som stötar och massor av ryck,  och då rycker det ända upp i höften så det är lite jobbigt och gör lite ont i benet under tiden eftersom dom får jobba på som tokar medan jag sitter så still det går.
Jag försöker förstås hålla mina ben still, men eftersom dom lever sitt eget liv så går det inte att få dom lugna och stilla om dom inte vill det.
Minsta beröring kan bli en stöt eller ett ryck, så hon får hela tiden parera och vara beredd haha:) Men vi skrattar bara åt det och det brukar vara en rolig timme trots allt.

Jag brukar inte läsa horoskop eller sånt utan tar bara dagarna som dom kommer.
Då jag hittade på mitt gratulationskort jag fick av min mamma då jag fyllde 40 och läste på framsidan,  så  tyckte jag att det stämmer in på mig så det är nästan läskigt!
Nu är det väl bara någon som suttit och hittat på texten, men det känns som den personen tänkt på just mig då det blev skrivet:)
Jag är faktiskt precis så som det står på kortet, men nu då jag blivit sjuk så har jag förstås inte lika många järn i elden, men det är ju inte så konstigt eftersom jag ju själv inte kan göra allt jag hittar på. Jag måste få hjälp av någon, och då kan jag ju inte kräva att få hur mycket hjälp som helst till alla mina ideér som ju faktiskt brukar dyka upp:)
Ibland eller ganska ofta känner jag att jag skulle vilja vara med och inreda och greja lite hos folk för jag verkligen älskar det.
Tänk att få göra precis som man vill någonstans och som man känner skulle passa utan att behöva tänka på vad allt kostar?
Om man hade det som jobb skulle man ju kunna göra allt man ville och kunden skulle förhoppningsvis bli nöjd och glad och kunden måste förstås ha hur mycket pengar som helst då jag ju bara ska kunna köpa allt som behövs:)
Önskedröm verkligen haha:)

Igår var jag ju på sjukgymnastik och fick hjälp att stretcha och greja med mina ben.
Det gick jättebra och jag tycker att hon är riktigt bra och duktig och det känns super att ha fått börja gå till henne. Så himla skönt att känna att någon kan hjälpa mig lite!
Igår kväll kände jag att jag hade riktigt ont i vänster lår på ovansidan, så jag förstod att det var allt vi gjorde som kändes lite, antagligen bara som träningsvärk.
Det onda har gått över nu och jag måste säga att jag märker skillnad efter att ha fått hjälp två gånger bara.
I natt då jag skulle till toaletten gick jag utan rullator och utan rullstol, visserligen bara några meter, men ändå!!
Länge sedan faktiskt och jag höll förstås i mig överallt men det var skönt att kunna känna mig lite mindre stel i fötter och ben så jag kunde gå lite bättre.
Jag tänker verkligen gå till henne kanske jämt haha:) får se hur det blir att kännas, men bara att känna att man inte är lika stel och bändig är ju värt hur mycket som helst.
Mina fötter har jag ju inte någon koll på alls och dom känns som två stora klumpar bara, så det kändes super skönt att hon fixade och drog i dom och i benen så det ska bli bättre vilket det ju redan känns som.

Jag har läst mycket om olika saker då man har Ms och vad som kan vara bra och inte, och just stretching är viktigt har jag förstått.  En vän jag fått här genom min blogg, Titti heter hon, har skrivit till mig att hon också tycker det är jätteviktigt för henne,  och hon har gjort det länge hon.
Skönt att man kan läsa och ta in saker så att man kan få till det så bra det går, jag har ju inte än fått kommit till något Ms rehab ställe än vilket jag verkligen behöver och vill.
Jag vill lära mig så mycket det bara går och när man vet det mesta blir ju allt super mycket enklare.
Jag vet att min doktor har skickat in en ansökan men kuratorn som jobbar på min avdelning, trodde att eftersom jag inte hört något så har nog pengarna tagit slut? Ja inte klokt men om det är så, så skulle dom skicka en ny ansökan i Januari för då finns pengar kvar.
Ibland önskar man att man kunde få sitta och bestämma och göra lite regler och lagar för sjukvården och allt runtomkring som rör sjukdomar.
Om jag kunde får vara med och bestämma kan jag lova att det skulle vara mycket bättre för alla som blir sjuka.

Nej nu måste jag faktiskt borsta tänderna och sätta på mig en jacka så jag kan rulla ner till fotvården, härligt att ibland kunna åka iväg utan att behöva få skjuts, och snart hoppas jag på att allt blir klart med försäkringskassan så jag kan få köpa bilen och få den fixad efter mig så jag kan köra alldeles själv.
Jag har så mycket att se fram emot och livet är så fantastiskt och jag ska göra så att det blir så bra det bara går, för det behöver inte vara bara besvärligt och jobbigt utan jag vill ju leva ett bra och härligt liv och har bestämt mig för det:)

Kram kram