Den dagen kommer jag inte att minnas med glädje!

Hej hej!

Nu har det blivit några dagar sedan sist jag skrev. 

Jag har varit till doktorn för att få penicillin igen, ja min urinvägsinfektion vill aldrig ge sig.

Jag har sedan sist struntat i medicin då jag känt att det inte gått över av den jag haft trots medicin. 

Jag ska snart få komma till Falun för att läkaren ska kolla upp hur det ser ut inuti min urinblåsa. 

Ja det kommer inte att bli en dag att minnas med glädje är jag rädd.

Nej det kommer inte att bli en allt för rolig dag, och ond dag tror jag att det kommer att bli.

Maria och Rebecca följer mig för att kunna hjälpa till med min spastiska kropp, och särskilt benen då.

Ja vi får se hur det kommer att fungera eller inte fungera.

Jag ska ju inte ta ut något i förskott, men det är ganska lätt att göra det då allt jag behöver göra krånglar, ja nästan allt :)

Jag fick en medicin som jag första dagarna trodde var bra, men nu i flera dagar så har jag mått jätteilla och velat kräkas då jag kommit upp från sängen, före duschen.

Svettig har jag varit och känt mig helt väck. Jag har inte kräkts men det har precis känts så.

Ja jobbigt känns det att det ska vara så varje morgon och förmiddag, men det kanske går över.

Om inte så måste jag byta sort då jag ska äta medicinen i två veckor.

En gammal bild, men samma maskin idag :)

Idag har jag och Rebecca varit till Falun för att göra röntgen, det gick bra och nu väntar jag tills i slutet av veckan då jag kan få svar. 

Det känns lite sådär, men jag hoppas på bra svar så det inte blir jobbiga besked.

Min rygg, höfter och ja hela bäckenet gör ont. Det är då jag ska lägga mig som det gör ofantligt ont.

Det gör bara ont i några sekunder, men aj aj så ont det gör. 

Det känns lite som att jag har inflammation överallt plus att jag har någon spricka i höften. 

Det är inte roligt och det har varit ett ganska långt tag. 

Men bara jag får reda på varför det gör så himla ont så blir det bättre.

Det konstiga är att det inte gör ont alls då jag sitter, ja det är knepigt.

Dom är så duktiga på röntgen, hur proffsiga som helst och det finns inga problem för dom med någonting alls vad det verkar. Jag har verkligen tur som får så bra hjälp där.

Jag och Maria var en sväng till marknaden snabbt för att köpa blommor om det fanns. Och det fanns!

Vi planterade och gjorde så fint så. Det var "dassigt" väder då vi höll på, men med rätt kläder så fungerar ju allt.

Vi är riktiga ur och skur människor vi, vi gillar alla väder vi :)

Vi har försökt i några dagar att våra tjejkaniner ska få vara hos lilla Filip för att se om dom kan vara tillsammans. 

Det har gått jättebra och dom har lärt honom hur man gräver! Vilka "mammor" liksom :)

Vi ska träna dom tillsammans många gånger för att förhoppningsvis ha dom tillsammans sen.

Här bor Filip :)

Filip och Polly nosar på varann :)

Molly och Pollys hus.

Deras trädgård :)

Det lilla huset ovan är Filips hus där han bor, lekstugan är ju tjejernas och dit kanske Filip kan flytta om någon eller några veckor.

Det blir så bra för Filip att slippa vara ensam, men man vet ju inte hur dom tycker förstås. 

Tjejerna har ju varann och har alltid haft varann medans han alltid varit ensam.

Svårt att veta hur dom vill, men vi får testa och se. 

Jag tror att han kommer att trivas med tjejerna, åh vad dom kommer att ta hand om honom :)

Dagarna går i rasande takt, jag behöver verkligen fler timmar på dygnet och jag efterlyser det!!

Jag och vi hinner inte alls vad jag tänkt ibland, tidsoptimist är ju jag det.

Nu då jag mått lite illa och känt mig ur funktion så har jag inte orkat alls vad jag velat göra egentligen. Men jag tar en dag i taget och börjar bli rätt bra på det faktiskt om ni frågar mig :)

Häromveckan så var jag till ortopedtekniken för att få hjälp med mina fötter.

Båda två är liggandes framåt och inte alls i vanligt rätt läge (90 grader). 

Personen jag träffade skulle göra några "specialare" till mig som förhoppningsvis fungerar.

En modell han tänkte på först som var bra skulle inte fungera för mig, mina ben och fötter är så starka så att jag skulle ha sönder dom. Ja det vore ju onödigt att ens testa den varianten. 

Han hade en plan B :) Och den kommer att bli bra är jag säker på, och jag får välja färg själv:)
Rosa trodde nog han haha, nja jag tar nog en mindre lysande färg :) Svart kanske det blir.

Jag kommer nog mest ha dom på här hemma, men vem vet? Kanske blir mina bästisar? 

Ja hörrni, nu kommer jag nog inte att skriva på några dagar igen. 

Jag är lite spänd på resultatet på röntgen jag gjorde idag, så jag skriver igen då jag fått svaret.

Jag har massor att skriva om redan nu då jag slutar för idag haha :)

Jag hoppas att ni alla har det bra.

Kram kram från mig till dig <3

Lyckligt lottad!

Hej hej!

Ja nu blir det skrivning om min Köpenhamn resa och "min" Rasmus.

Jag har haft kanon dagar i Köpenhamn och jag har sett massor.

Jag gillar att kolla in hus, gamla stenhus, fönster och ja jag kollade nog kanske in det mesta jag :)

Hotellet var toppen, men det där med danskan, nja det fungerade väl sådär, eller kanske lite sämre :)

Då vi skulle gå från hotellet första dagen så frågade jag i receptionen hur vi skulle gå för att komma till stan. 

Hon förklarade bra tyckte jag och jag kände att jag förstod haha :) Ja eller hur?

Hon sa att vi skulle gå höger först och det gjorde vi, men oj så fel vi gick.

Vi frågade en person på ett ställe och han var jättesnäll och trevlig, han pratade engelska först med oss innan han kom på att vi var från Sverige. 

Ja då ville han prata danska och när han pratade sakta, ja då förstod vi :) Svårt språk, men jag gillar det!

Nu har jag haft Danska läkare flera gånger under mitt liv, och så Rasmus som sjunger så fantastiskt bra, på Danska?!

Till slut kom vi fram dit vi skulle :)

Självaste "ströget" var inget jag blev imponerad av alls, nej det var som en liten  gågata bara tyckte jag. 

Då vi gått på den ena första dagen utan att hitta på så mycket, så hittade vi desto fler ställen att gå på dagen efter. Då gick vi inte vilse heller  :)

Jag det var riktigt mysigt och roligt.

Jag tog lite kort på för höga kanter och ohandikapps anpassade entréer.

Inte speciellt handikapps anpassat, men då det är gamla hus så förstår jag ju att det kan vara lite svårt. Det finns ju väldigt många fler än jag som sitter i rullstol och som vill kunna komma in överallt trots handikapp eller funktionsnedsättning. 

Här hade dom gjort en ramp men det gick inte att svänga där uppe då det var för smalt :)

Det är inte ofta jag ens tänker på det mer än att där kan jag inte komma in, och så droppar jag det :)

Vill jag eller letar jag efter något speciellt så får mina assistenter gå in och göra det som jag inte kan.

Ibland får dom ta med sig saker ut för att visa mig, så man får ta det som det är och bara fixa på bästa sätt. Så lyckligt lottad är jag!! <3

Min nya "sked" ring :)

Vi hittade på det stället Rasmus skulle uppträda på, vi parkerade och åkte in på arenan.

Jag var förväntansfull och lycklig, och lite orolig.

Jag var orolig att jag skulle bli som då jag såg Björn skifs första gången :) 

Ja då bara grät jag och var så nöjd att jag ville åka hem. (Väldigt många år sedan)

Den här gången vart det inte så alls, nej jag vart lycklig i hjärtat bara. Inte bara förstås men underbart var det den kvällen. Magiskt!!

Hotellet vi bodde på hette Tivoli och var jättebra. Bra rum för mig och frukosten var gudomlig. 

Vi åt två kvällar på hotellet också och det var kanoners.

Jag har aldrig i hela mitt liv ätit en godare hamburgare, eller större haha :) 220 gr burgare och jag klämde i mig den. 

Ja nu blev det ganska mycket annat kvar på tallriken som jag inte åt upp, men själva hamburgaren orkade jag. 

Ja jag kan bara sammanfatta våran långhelg som fantastisk.

Jag har ju åkt rullstol jag, men dom andra, ja dom fick promenera hur mycket som helst varje dag.

En sak som var otroligt bra i Köpenhamn var att det fanns en cykelbana bredvid vägen, mellan gångväg och bilväg. 

Ja överallt, och det är ju helt otroligt vad dom tänkt till. 

Som ni kanske förstår så höll jag mig mest på cykelvägarna jag, medan dom andra tog gångvägen.

Det var ganska mycket små gatstenar som för mig blir ganska jobbiga då jag kör rullstol och lätt blir spastisk. Ja genomtänkt och fantastiskt bra har dom gjort i Köpenhamn.

Det var hur mycket och många cyklar som helst, överallt, och det verkade som att alla faktiskt cyklade. En hälsosam stad tycker jag då, jättebra.

Att åka till och från Köpenhamn för mig var ju inte optimalt alls. 

Nej att sitta still i rullstolen i så många timmar var inte alls så roligt. Men allt man vill går ju haha :) Ja jag vill ju mycket som inte går också förstås.

På vägen dit så stannade vi i Jönköping för att äta lunch och sen så blev det en god glass på ett italienskt glass ställe.

Ni ser ju att jag åt friterad kyckling och sötsur sås till, det godaste jag vet!! Lyckodag, både med maten och sen glassen :)

Pistage hade dom och jag slog till med två kulor. Orkade bara en , men gud så gott.

Jag kunde inte komma in där då det var trappor, men Gert, Rebecca och Maria kunde ju.

Härligt smakade det!

Jönköping verkade mysigt så dit kommer vi absolut att åka någon mer gång. 

Gerts ena son Simons flickvän Stina bor där, så det var hon som tipsade om glassen, tack för det goda tipset.

På vägen hem från Köpenhamn stannade vi till vid Brahehus som ligger där i krokarna.

Där åt vi lite mat, men ingen glass blev det.

Ja jag har haft det hur toppen som helst, men nog är det borta bra men hemma bäst.

För mig är hemma allra bäst då jag har mina rutiner och mina hjälpmedel till hands.

Nu hade vi packat med både lyft och duschstol så det har inte alls gått någon nöd på mig, nej absolut inte. Vi är alla duktiga på att ställa om oss och göra det bästa av allt, och det gör vi.

Skönt att komma hem var det iallafall.

Ja Köpenhamn och Rasmus, jag får se om jag kanske vill åka dit någon mer gång framöver eller om jag nöjer mig med att lyssna på honom här hemma :)

På båda stoppen vi gjorde så lyfte vi upp mig med lyften för att jag skulle få ändra lite på rumpan. Rädd för att få sår då det är så svårt att få det att läka.

Ja vi gladde nog många, och många blev förbryllade. 

Ja en blev så väldigt förbryllad så hon tog av sina glasögon för att titta extra noga på vad vi höll på med. Haha :) 

Jag bjuder på det förstås såna gånger, hur skulle just du tänka om du såg någon hänga i en sele på en parkeringsplats? :)

Nu är jag hemma och har varit några dagar. Det är verkligen borta bra...

Jag hoppas att ni alla haft och har det bara bra :)

Kram kram

Nu kommer lite bilder huller om buller :)

 

Jag var som vanligt frusen på kvällen, men som tur var så hade jag mina vantar med mig, så med dubbla vantar kunde jag sova :) 

Jag tänker aldrig lämna värmefilten hemma fler gånger, nej den får följa med oavsett :)!

Kram kram igen!