fredag 29 november 2013

Julmusik och advent städning :)


Hej hej!

Jag hade igår morse en riktigt lyxmorgon då Piyawan var här och hjälpte mig att duscha, klippa och fila naglar och fixa bort lite strån i ansiktet.
Och idag var det Julianne som gjorde att jag fick ännu en lyxmorgon :)
Jag har inte pratat med henne så mycket förut, men idag hann vi det och det var inte klokt så klok hon är! Att vara sig själv och få finnas och göra det hjärtat säger! Ja precis så är det ju!
Jätte härligt med människor som är och tror på samma saker som en själv, även om det mest bara är självklara saker som egentligen bara kräver lite sunt förnuft. Jätte härlig människa verkligen.
Jag är så glad över dom som finns och som hjälper mig så det finns inga ord för det!
Jag hann inte skriva igår men skriver lite nu istället.


Igår var jag med Gert till Falun då han skulle få träffa en doktor. Vi åkte färdtjänst dit så jag kunde följa också.

Han fick träffa en han inte träffat förut och var jätteglad för honom, och han fick två väldigt onda sprutor i axeln.
Usch och fy säger jag som är verkligen livrädd för sprutor.
Jag tycker så synd om honom att han ska behöva stå inte bara ut med smärtan som han har i vanliga fall utan dessutom värk efter sprutor.
Han hade fortfarande på kvällen ont, men hoppas förstås det är bättre nu redan, men han är på jobbet så jag vet inte hur han känner det nu.
Det är inte lätt för en doktor att sätta sprutan precis rätt, så vi hoppas på att det vart bra.



Efter att vi varit vid sjukhuset gick vi till stan för att byta skorna som gått sönder, och så "minglade" vi runt lite i olika affärer.

En kopp kaffe blev det också :)
Några julklappar blev det och det var en mysig och rolig dag vi hade tycker jag.

Så här glad är jag :)
Vi var in på en affär för att köpa lite nyttigt att äta på vägen hem, då tjejen i affären lurade på Gert arracsbitar utan socker. Hon sa att dom var jättegoda,  och hon lurades då verkligen inte!
Mums verkligen och direkt jag smakat for jag tillbaka och köpte flera stycken att ha då man blir sugen. Det fanns både arracsbitar och chokladbitar.

Supergod!!

Har inte hunnit smaka choklad  varianten med cocos, men den är säkert lika god :)

Maria och Piyawan var hit en sväng då vi kom hem för att hjälpa mig lite, och dom fick smaka dom med, men det var ingen "hit" tyckte dom? Melina tyckte inte heller om?
Jag fattar då ingenting för jag gillade verkligen dom:)
Det är dadlar och andra grejer i istället för allt som brukar vara i och även fast jag vet vad som är i så gillar jag dom!
Vi har ju inte ätit godis på länge nu så kanske beror det på det, plus att jag vet dom är nyttigare än dom vanliga haha.

Idag är Maria ledig och ska komma hit och hjälpa mig med lite advent pynt så det blir mysigt.
Jag har köpt nya gardiner till köket och det kommer att bli jättefint med dom även om det inte är julgardiner alls.
Riktiga Nina gardiner och så precis på pricken jag, så det blir jätteroligt att få upp dom.

Jag har köpt en julskiva som jag gör varje år, men varje år har jag inte lyckats så bra, så nu hoppas jag att Sanna låter lika bra som vanligt :)
Mysigt med julmusik tycker jag och det hör liksom till.
Det enda jag skulle velat kunna göra själv nu är att gå runt och plocka och torka som vanligt, men men det får bli Maria som fixar det och jag måste vänja mig med att jag faktiskt inte kan allt som jag kunnat förut.
Livet är och kan bli helt annorlunda mot vad det varit, och jag kommer förstås att vänja mig vid det och har gjort det riktigt bra hittills, men förra julen kunde jag gå några steg så det känns lite sorgligt att inte kunna det nu.
Men vad är väl egentligen ett par ben? Rätt mycket förstås egentligen, men jag lever och mår jättebra, det är ju viktigare än alla ben i världen haha:)
Man får försöka se det positiva i allt, det blir ju så himla mycket lättare då.

Jag hoppas alla får en fin dag idag.


Kram kram

onsdag 27 november 2013

Luft, jag behöver verkligen luft!!

Min fina sjal som Marielle stickat åt mig :)
Hej och god förmiddag!
Det där lät lite ansträngt haha för att vara jag :)
Jag har haft en bra morgon här hemma och sitter nu med min kopp kaffe.
Jag har lite känningar av huvudet, så direkt hemtjänsten kommer ska det bli en huvudvärkstablett.
Jag har många sorters mediciner här där jag sitter i min fåtölj, men inte en enda Ipren?
Det måste det bli ändring på då ju det ibland kan behövas.

Jag köpte ett litet fint turkost rullbord med tre våningar då jag och tjejerna var på Ikea ganska nyligen, och plats finns det verkligen för en till karta tabletter. Men jag behöver verkligen städa på det redan, men får göra det imorgon kanske :)



Det har brukat vara Marielle som skruvat ihop saker jag och vi köpt, men den här gången gjorde Melina det. Tänk att dom kan fixa så bra båda två! Duktiga smarta tjejer jag har :)!
Jag kan säkert också, men inte ens då jag var frisk så tänkte jag göra det.
Jag behövde bara öppna en förpackning och se alla tusen skruvar och delar där i paketet innan jag stängde igen direkt.
Nej jag ville inte då och nu kan jag inte haha :) Nu når jag inte, och det gör då ingenting.
Jag brukar ju vilja kunna det mesta, men att skruva ihop saker där går liksom min gräns.
Jag har inte tålamod alls och usch, jag tror jag är allergisk haha.

Det blev iallfall kanonbra då Melina fick ihop min fina lilla hylla.
När det blir lunch ska jag sätta mig i rullstolen och ge mig ut lite, jag måste ha luft, andas frisk luft!
Nu vet man ju inte hur frisk den är förstås, men så frisk det nu går här då iallfall.

Maria har varit här på morgonen både igår och idag, gissa om jag är glad för det!?
Det är liksom något speciellt då hon kommer eller några av er andra, ni vet vilka jag menar:)


Oj vad roligt nu kommer Marielle en sväng hör jag på bilen som gnisslar!
Haha det betyder att jag får lite besök av henne och Stina. Dregelstina måste jag få kalla henne :)
Så snart får jag massor av pussar och slickar haha :)

Nyfiken i en strut är hon!
En härlig och fin hund med massor av energi verkligen! Då kan Marielle ge mig en tablett för mitt huvud när hon kommer in och så tar jag ju en paus i mitt skrivande nu och fortsätter lite senare då jag varit ute och fått min friska luft :) Hej då så länge.

Mössa och sjal och vantar :)

Nu är jag tillbaka och helt utan huvudvärk.
Marielle gav mig tabletter direkt hon kom på förmiddagen så det gick över fort.
Vi hade mysigt och det är så roligt då hon kommer lite och hälsar på och Stina är mycket lugnare nu då hon varit här några gånger på raken.

Jag fick hjälp att sätta mig i rullstolen vid lunchtid och kom inte hem förrän halv fyra tror jag.
Jag klädde mig rejält och åkte först till DollarStore och sen till MM.

När jag skulle in på Dollarstore var det en farbror som öppnade dörren till mig.
Han var i ett sällskap och dom andra gick in i affären utan att se att jag strax kom, men farbrorn väntade några sekunder på mig och höll upp dörren!!
Snacka om omtänksam person.
Härligt och jag blir så glad av sånt och det är så skönt att slippa be om hjälp hela tiden, Härligt!
En guldstjärna för han :) Och förstås så ska alla snälla omtänksamma människor få en eller flera guldstjärnor för allt bra dom gör och gjort om jag får bestämma:)

Med matsäck som jag köpte på MM så for jag bakom Abb och njöt av vattnet och blåsten nere vid sjön.
Jag behöver liksom luft, och vart kan man få det bättre än vid en sjö?

Hönökaka med räkost i tub och dricka :)

Jo förstås i Grebbestad nere vid havet förstås, men det går ju inte att jämföra med det nu då jag inte kan åka dit, iallfall inte just nu.
Det kändes lite som i "grebben" faktiskt, och jag njöt medan jag åt min smörgås och min dricka.
Nästa tur jag ska ta blir det med kaffe kände jag, det hade varit mysigare och godare med en kopp varmt kaffe i blåsten mm..
Lite grått men väldigt skönt.
Jag behöver sån luft varenda dag och solen sken lite då jag gick iväg.
Kunde inte blivit bättre väder känner jag.
Gruvar mig lite för att snön ska komma och jag inte kan ta mig ut själv alls på samma sätt som nu, men det får lov att lösa sig det med som allt annat här i livet.

Marielle skulle på ett möte hon, annars hade ju både hon och Stina kunnat följa, men det får bli en annan dag.

Jag har en gammal vän Tina, hon och jag är ju lika gamla, men jag menar förstås sedan gammalt.
Ja hur som helst, Tina jobbar på reumatologen dit Gert är ibland.
Han har nu haft sån värk så han inte ibland vetat vart han ska ta vägen, och idag ringde Tina för att tala om att Gert får komma imorgon kl två.
Härligt och skönt för Gert att få bli kollad och kanske få en spruta där i så det blir bättre.
Vi får se hur det blir, men det kan verkligen inte bli sämre.

Vi ska passa på att gå lite på stan och lämna tillbaka ett par skor som gick sönder direkt han skulle sätta dom på sig. Vi köpte dom nyligen då vi var och hälsade på Marielle i Falun, och även om dom inte var jättedyra så vill man ju inte betala runt 600 eller vad dom nu kostade för att dom ska gå sönder direkt. Får hoppas det finns likadana nya som inte går sönder, annars hoppas jag han hittar ett par liknande.

Maria <3
Min Maria tipsade mig idag om att läsa om en grej på datorn, så jag sökte och fann det hon berättat om och det jag läste var väldigt intressant.
Det stämde på pricken med hur jag haft det och hur jag säkert också varit ibland.
Jag har inte haft tid att läsa ordentligt men ska göra det och sen känner jag att det kommer att blir ett inlägg om det.
Jätteviktigt och spännande hur människor beter sig mot andra.
Jag och Maria är på samma våglängd och förstår varann så bra, lika som Elenor och jag också är.
Kan hända är det vi tre mot resten av världen haha, men jag tror ganska många vill haka på då dom förstår hur det faktiskt är.
Jag är så himlandste glad att jag har er och så har jag ju många fler också förstås, många som jag tycker så mycket om och ni vet vilka ni är:)

När man har någon eller några som är som en själv är det så skönt att slippa vara någon annan, nu kan jag inte det iallfall men jag behöver inte tänka på vad jag säger ens.
Det är riktig vänskap verkligen att bara kunna vara, och man blir omtyckt som man är och man tycker om dom som dom är.

Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad säger man ju och det ju så, men om man blir behandlad illa av någon är det ju rätt omöjligt att behandla den personen som man helst skulle vilja. Det viktigaste är att vara sig själv och försöka att inte hamna på den nivån man inte vill vara på.
Ja det är inte lätt alls, men jag ska fortsätta att läsa allt jag kan och orkar, så ska jag skriva om det sen och kanske kan några mer än jag vakna till på riktigt!

Nu kommer snart Melina hem från skolan och Gert från jobbet och jag ska få hjälp på toaletten och sen sätta mig i fåtöljen och rätta allt det jag skrivit.
Imorgon kommer jag inte att hinna skriva alls men nästa dag är jag på gång igen.

Jag hoppas ni haft en fin dag idag och att imorgon blir lika bra.

Kram kram


tisdag 26 november 2013

Jag är glad att det var jag som blev sjuk!

Jag älskar att vara ute, och om solen skiner är det förstås härligast!

Hej hej!
Ja nu var det några dagar sedan jag skrev igen :)

Jag mår bra, ja faktiskt oförskämt bra och jag är stolt och glad över mina älskade tjejer och min fina man och hans pojkar, och faktiskt över mig själv med!
Nu är jag ju stolt på olika sätt och över olika saker, men mest är jag stolt över att vi alla faktiskt är vi!

Jag har ju så många gånger skrivit om just det att vara sig själv, att orka stå upp för sig själv och att helt enkelt få finnas.
I ett inlägg alldeles nyligen skrev jag också om att få bli trodd på och självklart då också tro på andra då det behövs är viktigt, superviktigt!

Helt enkelt är det verkligen inte kan jag lova, men när man väl vet att man har rätt att få finnas och att få tycka så är det enkelt, jag lovar.
Då finns inget annat sätt, och man kan inte förstå att man ens var den "gamla" personen som man var innan.
Det är så viktigt att få känna att man blir trodd på och i mitt fall väldigt viktigt att slippa vara ytlig och faktiskt få vara sann och ärlig och sig själv.
För mig har det varit så i ganska många år nu, men innan det att jag vaknade upp och insåg vad som var viktigt för mig, så var det väldigt väldigt många år med en Nina som inte fanns.

Eftersom det varit så viktigt för mig så har det förstås smittat av sig i min uppfostran av mina barn, att man ska få finnas och tycka det man själv tycker och inte som någon annan.
Man ljuger inte, nej det är verkligen inget man gör och så är det verkligen för oss alla här hemma. Viktigt som tusan och bland det viktigaste i alla förhållanden oavsett förhållande.
Nu är det ju många saker som ska fungera i ett förhållande, men att inte ljuga och att kunna prata om allt, det är det som jag tycker är nummer ett liksom.

Jag mår bra inuti mig och känner mig väldigt stark och har gjort det ganska länge nu.
Jag får ju strida och kämpa för många saker förstås och även för att få finnas mellan varven, men jag är orkar. Det är så himla viktigt så jag orkar och jag orkar åt min familj då det krävs också förstås.

När jag var ute och åkte i min rullstol häromdagen så kände jag en sån härlig känsla igen, jag känner tacksamhets känslor och kärlek för så mycket, men den här gången var det något nytt.
Jag kände mig glad över att det var just jag som blivit sjuk och sitter i rullstol.
Missförstå nu inte det jag skrev nyss och läs det så ordagrant, för om jag fick och kunde välja så skulle jag bli frisk bums.
Jag tänkte ett steg längre faktiskt och tänkte att tänk om det var Gert som blivit sjuk och jag var frisk, hur skulle våra liv se ut då?
Ja det kan man ju förstås inte veta, och inte vill jag det heller, absolut inte.
Jag pratade med Gert när jag kom hem om min känsla och han höll med och trodde lika så som jag funderat på, på min ute tur.
Jag hade en känsla av att han nog inte alls skulle ge sig ut själv så som jag gör, och att han faktiskt nog skulle deppa ner sig mer och kanske mest vara hemma.
Nu med mig så skulle det ju inte blivit så förstås för jag hade ju sett till att han fått må bra, men om man jämför han och mig så är det sån tur att det var jag som blev sjuk om nu någon egentligen var tvungen att bli sjuk förstås.
Jag tror ju att allt har en mening, men just det här vet jag ju inte vad som var meningen med. Antagligen så har det med min styrka att göra, men jag undrar ju då hur stark jag måste vare egentligen?
Inget att grunna över utan bara att ta en dag i taget så får man se :)

Jag skulle utan att låta elak, varit mycket mer omtänksam om jag hade varit den som varit frisk, och det är sant faktiskt, jag har det liksom i mig betydligt mer än Gert, eller iallfall på ett helt annat sätt.
Lite mindre ego kan man också säga faktiskt skulle jag vara och jag tror många känner igen det jag skriver, och Gert håller med så ni vet att jag inte sitter här och skriver skit om honom.

Den här diskussionen har vi haft långt långt innan jag blev sjuk då jag tyckt att det mest varit jag som varit omtänksam och brytt mig och inte han alls på samma vis.
Nu är vi ju två olika människor och har varit med om olika saker så självklart kan vi inte vara lika med och på allt, men han håller med och tycker det jag skriver även om det handlar om honom :)
Jag skriver så som det faktiskt är och även om jag tycker så, så är han verkligen världens bästa för mig, och jag älskar honom så otroligt mycket!


Idag har jag haft Marielle och Stina här på besök och det har gått så bra så, och vi tog en promenad för att hämta hennes sovrumstapeter hon ska tapetsera upp nu ikväll.

Tänk att det känns som jättesent på kvällen fast klockan bara är fyra :) Inte klokt så mörkt fort det blir.


Stina var så duktig så då vi var ute och gick, och då vi mötte andra hundar var det dom hundarna som skällde och hade sig, medan Stina faktiskt bara  fick vidare.
Några gånger vände hon sig för att se vad som hände typ, eller hur dom såg ut haha, men ibland vände hon sig inte om ens.

Jätteskönt väder har det verkligen varit och solen har skinit på oss.
Ja tänk om det blir många såna fina dagar framför oss vad härligt det skulle vara.

Stina lånar min fåtölj lite :)

Som jag ju skrivit förut så har Marielle varit inlagd på en avdelning i Falun då hon mått dåligt psykiskt. Hon har lagt in sig själv då hon kände att hon behövde hjälp.
Superstarkt att göra det och att ha insikten och förstånd mitt i allt det jobbiga.

I Fredags kom hon hem och ska nu vara hemma, men inte här då haha, utan hos Daniel.
Eller kanske jag ska skriva hos henne och Daniel då dom faktiskt ska bo där tillsammans med Stina.

Marielle är en öppen person som inte alls vill "hymla" om att hon mått och mår dåligt, utan tänker att hon ju faktiskt kan hjälpa någon annan som mår skrutt genom att skriva lite.
Alltså hon menar att det är bra att jag skriver om det, så det blir lite mindre tabu.

Det är nog väldigt många som mår dåligt och som inte törs prata om det med någon, och hon och jag och massa fler människor vet att det är bra då man mår dåligt att få hjälp, och utan att man berättar för någon hur man mår, hur ska man då få hjälp?
Jätteviktigt tycker hon och jag och då jag skrivit förut om henne har jag ju förstås fått hennes godkännande, ville förtydliga det lite för säkerhets skull.

Det finns mycket som är tabu, men en av dom som säkert är bland det jobbigaste för människor att prata om, är nog då någon mår psykiskt dåligt.
Hur många gånger kan inte alla som mått riktigt dåligt fått höra att nu får du allt rycka upp dig!
Ja som alla med lite förstånd vet så är det inte en bra kommentar att säga till någon som mår dåligt.
Nej det finns så mycket alla får höra som dom verkligen inte ska behöva, så jag hoppas verkligen på en ändring.
När man känner sig helt nere så kan man ju inte bara bestämma sig för att rycka upp sig liksom.
Hur är det möjligt liksom?
Det vore ju en önskedröm om den kommentaren kunde hjälpa alla som mår dåligt, men så är det inte. Nej det krävs väldigt mycket jobb av den som mår dåligt för att bli att få må bra, kanske med hjälp av olika slags terapier, eller annat som ju jag inte alls är kunnig i.
Jag är inte kunnig alls i det här ämnet, men jag tror sunt förnuft räcker långt och det har ju väldigt många, och dom flesta skulle jag vilja påstå eller åtminstone hoppas jag på det.

Jag hoppas att det ska bli bättre med Marielle och att hon får må bra och riktigt bra så småningom, men det är ett jobb som startat och som hon aldrig tänker sluta med hoppas jag.
Jag vill som mamma att mina barn ska må bra och få vara lyckliga, för det förtjänar dom.










Igår kväll hade vi en myskväll med de okända på tv:n som faktiskt var riktigt bra tyckte jag, och efter det blev det medium som vi tittade på innan natt personalen kom och hjälpte mig till sängen.

Ikväll vet jag inte alls vad det är på tv:n, men en myskväll kan vi ju ha ändå förstås här hemma med Melina :) Men lite plugg eller rätt mycket plugg är det för henne innan det blir myskväll :)

Jag hoppas alla haft fina dagar och att ni hunnit njuta av solen när den varit framme.

Kram kram

torsdag 21 november 2013

Lite si och så kan det vara :)


Hej hej!
Jag kanske ska börja med att varna för en lite äcklig bild i slutet av mitt inlägg :) Så ni är beredda!
Nu till dagens inlägg :)
Inlägget som jag skrev igår blev tydligen ett inlägg att läsa.
I vanliga fall så brukar det vara femtio till hundra stycken som läser det jag skriver på en dag, men gårdagens inlägg var det 300 som läst då jag kollade min sida.
Nu vet jag ju förstås att det finns någon eller några som säkert läser och kollar mina inlägg många gånger, och det bjuder jag ju självklart på, men statistiken blir ju inte att stämma då haha :)


Roligt är det iallafall att det faktiskt är många som läser det jag skriver förstås.
Jag skriver precis som jag brukar, och det är roligt då det verkar som många blir berörda, och igår av den psykiska vården som jag ju tycker inte finns riktigt.
Jag skriver sånt jag upplevt och märker, och förstås så som jag känner, så det är inte alls något jag hittar på och det är ju synd det då man tänker efter hur dåligt det faktiskt fungerar.

Psykvården är verkligen dålig, och idag har jag och Marielle sagt precis som vi tycker, och personalen som var med på mötet höll med oss.
Förhoppningsvis tog det med sig, det jag och Marielle tyckte så det kan bli en förbättring framöver för alla som behöver komma dit och få hjälp.
Marielle är så modig och törs säga precis som hon känner, det är verkligen en styrka att kunna och tordas det.

Jag har varit till Falun på ett samtal med Marielle, hennes doktor och några till var med på det.
Det var ett video samtal tror jag det heter, och det var spännande och det gick bra.
Min älskade tjej pratade för sig så bra, så jag behövde egentligen inte alls vara med, men som hon sa så är det superbra att vi är två som lyssnar på vad som blir sagt.
Doktorn var väldigt mån om Marielle kände jag, så det kommer att bli kanon tror jag!
När mötet var slut ville Marielle sitta och sticka lite i lugn och ro, så jag tog färdtjänst hem förstås.

Ja det där med färdtjänsten kanske jag behöver gå in på lite också.
Jag ringde för att boka en bil från hennes avdelning som ligger på baksidan av sjukhuset.
Jag fick en tid efter en timme och bad att få åka från stora entrén då istället, så jag kanske kunde gå till cafeterian en stund medan jag väntade.
Då tjejen jag pratade med kollade läget så hittade hon en bil om tio minuter vid entrén.
Ja det är inte ens fem minuter bort och det verkar då som deras datorer inte är så bra programmerade. Eller så kan det vara väldigt dåliga kartor dom har.
Tjejen jag pratade med ringde chauffören för att kolla om jag fick plats och det fick jag.
Den tjejen har verkligen rätt jobb som ringde och kollade upp.

Det här är mina älskade tjejer!

Igår var jag och tjejerna till Ikea och vi hade bokat en bil hem vid åtta på kvällen då allt ändå stängt, men vid sextiden var vi trötta allihop och ville åka hemåt.
Jag ringde då och frågade om det fanns någon bil lite tidigare, vilket det inte fanns tyvärr.
Marielle tog bussen till Falun vid sex och jag och Melina fick mingla lite på kupolen efter att ha stuvat in alla saker i några skåp där på Ikea med alla grejer som vi köpt.
Det fanns inte en chans att få in en Ikea påse som var fylld, så det blev Melina som fick stuva sak för sak in i skåpen.
Vi käkade varsin god glass på kupolen medan vi väntade så det gick ingen nöd på oss, men Melina hade fel skor så hon fick ont i fötterna och behövde vila dom lite:)

Melinas goda chokladglass med karamellströssel :)
Jag tog en strut med en pistage kula jag, och gissa om jag njöt!
Jag har inte fuskat eller ätit godis alls på många veckor nu, men jag tyckte jag förtjänade en god kula pistage glass, mums verkligen:) Fusk blev det då jag ju faktiskt har slutat, men jag erkänner det ju här och nu så det gör inte så mycket tycker jag :)

När chauffören kom strax före åtta så berättade han att han bara gått runt och väntat på att få hämta oss i över en timme!
Ja då undrar man ju hur mycket tyvärr det var.
Personen som svarade mig orkade väl inte kolla, kanske bara låtsades att kolla om det fanns någon och bara sa att nej tyvärr det finns ingen.
Ja nu är det inte bara idag och igår det varit lite si och så, men nästa gång dom säger att det tyvärr inte finns någon så tänker jag ifrågasätta och dom får faktiskt kolla ordentligt. Vänligt men bestämt liksom :)

Innan jag skulle bli klädd och klar för färden i rullstol mot stan för att möta Melina, och sen åka färdtjänst mot Borlänge och Ikea så blev min kateter påse jättefull och jag ville inte ringa och stressa på mina hemtjänst tjejer, så jag fick ta till en nödlösning.

Haha det här var min nödlösning, ett glas :)

Jag fick tömma ur lite i glaset jag nyss druckit dricka i :) Haha ja så kan det tydligen bli.
Om påsen blir för full så kissar jag ju på mig och det är ingen höjdare alls.
Jag kände lite då vi var i Borlänge att jag var kissnödig stup i ett, och det ska jag ju inte behöva då jag har min kateter.
Det såg ut som att komma blod i slangen och Marielle sa att om det fortsatte så skulle vi åka till sjukhuset i Falun, punkt slut! Haha hon lät verkligen som mig :)
Nu blev det lite bättre efter en stund och det såg inte så blodigt ut.
När jag kom hem så såg jag varför jag känt mig kissnödig!
Den här stora grejen (koageln) lyckades ta sig ut genom min slang som verkligen inte är tjock!
Inte undra på att jag kände mig kissnödig då den långa stora koageln satte sig i vägen lite här och där säkert. haha :)

Äckligt! Ser ut som en mask :)
Det räcker med en mycket mindre koagel för att det ska se väldigt blodigt ut, så det såg inte alls roligt ut i påsen igår.
Jag var förstås tvungen att ta kort, även om det blev en väldigt dålig bild.
Jag vill gärna föreviga saker jag haha :) och samtidigt bjuda på lite av det, och sånt som man ju egentligen inte visar någon.

Hur som haver så har jag haft fina dagar och jag är så glad över mina älskade tjejer som är så duktiga och så otroligt kloka. Jag är en sådan stolt mamma verkligen, och jag vet att dom kommer att kunna bli och göra precis vad dom vill framöver då dom är starka tjejer som törs säga vad dom vill!

Imorgon förmiddag kommer tanten från kommunen som äntligen gjort klart utredningen om mig och eventuella assistenter.
Hon ska gå igenom sin utredning med mig, så det gäller att jag lyssnar och förstås, men om det blir något jag inte fattar så kan jag ju bara ringa henne sen förstås.
Helst hade jag velat ha min Maria med, men imorgon passade det inte alls då hon ska till sjukhuset.
Jag fixar det själv förstås, men Maria har mycket erfarenhet av assistent regler och sånt då hon själv jobbat som det förut.
Ja det där med assistenter och hur man ska fundera kring det.
Jätte jättesvårt verkligen men jag har några självskrivna som jag skulle vilja ha om jag blir beviljad assistans. Det blir en spännande dag imorgon förmiddag.

En till skön sak är att Marielle får komma hem över helgen och det blir skönt för både henne och Daniel, att äntligen få ses en lång stund och inte bara en sväng i Falun.
Om det fungerar bra över helgen får hon vara hemma för gott men det visar sig hur det blir och hur hon mår förstås.
Det är skillnad att vara där och på att vara hemma, så vi får se hur hon orkar med allt.
Men hon får ta det lugnt och vila mycket och så får hon och Daniel komma hit och äta, eller så får dom matlådor så dom får lite mat.

Nu ska jag sluta för idag och imorgon förmiddag kan jag inte skriva mer då jag ju har mötet med kommun tanten.

Jag hoppas alla får en fin kväll och en härlig dag imorgon.

Gert sa att det skulle bli kallt imorgon, men jag tänker klä mig och åka ut en sväng, för det behöver jag verkligen. Jag behöver luft, massor av luft varje dag för att orka och för att må bra känner jag.

Jag och Melina fick varsin för tidig julklapp igår så idag hade jag förstås på mig min, och den var så himla varm och skön och fin och jag är så glad så!!


Vad hon kan, min och våran Marielle :) Nu ser jag ju väldigt rolig ut haha, men jag bjuder på det!
Kram kram

onsdag 20 november 2013

Psykvården verkar verkligen inte alls bra!

Hej och god morgon!

Igår var jag till Falun för att träffa Marielle på sjukhuset.
Marielle och en personal kom och visade mig vägen för att jag skulle kunna komma upp där Marielle är. Det behövs ju en hiss för att jag ska kunna ta mig upp för trappor haha:)

Jag fick träffa hennes rumskompis som verkade jättegullig och så fick jag se hur det såg ut i hennes skåp! Haha, jag blev inte så förvånad om man säger så, men jag fattar inte hur det går till liksom haha :)


Vi hade tänkt gå och äta någonstans, eller iallafall hade jag tänkt att vi skulle göra det, men när vi satt där och drack kaffe fick hon reda på att hon hade ett läkarbesök om en och en halv timme, så vi skulle inte hinna ut och äta.
Jag fick vara med vid doktorn och jag säger då bara pust, han var säkert en bra doktor och det hördes ju bra då han förklarade och berättade vad han trodde, men gud vad konstig och seg och jag vet då inte alls hur han var.
Marielle hade träffat honom tio minuter en gång förut och då blev hon helt slut, och nu satt vi där inne en timme tror jag så ni kan gissa hur slut min älskade unge var efter det.
Jag blev också slut, men jag är ju mamma jag och orkar vad som helst känner jag, bara det blir bra och att hon får må så bra det bara går.
Efter mötet gick vi till cafeterian på sjukhuset och köpte varsin god macka och kaffe, det var vad vi orkade typ, men huvudsaken vi fick i oss lite mat.

Marielle köpte en chokladboll till efterrätt, och jag en sockerfri god kaka :)

Jag måste nu få skriva några rader om hur jag tycker psykvården verkar, och för mig är det verkligen bara förvaring, och det sa jag till doktorn också. Ingen har koll om dom äter eller på något, ingen som ens stannar till och pratar med dom som är inlagda eller ens fråga hur det är.
Marielle berättade att dom var extra trevliga igår bara för att jag var där, och det är ju inte klokt förstås.
Marielle har träffat någon eller några som också är inlagda där som hon pratar med, och det är ju jättebra, men det är väl ändå inte meningen att dom som behöver hjälp ska försöka hjälpa varandra?

Nej jag önskar att det kunde läggas mycket mer pengar och resurser på psykvården för hur många i dagens samhälle mår väl inte dåligt?
Massor av människor mår dåligt och många många behöver hjälp.

Hon har inte fått träffa en psykolog eller kurator på nu två veckor, så man undrar ju liksom!
Nu har jag ju världens starkaste och klokaste tjejer och Marielle som är en av dom och vet ju precis själv vad hon vill och behöver, och bara genom att veta det har hon ju kommit hur långt som helst.
Men hon ska ju inte behöva tala om det för läkarna eller personalen och få säga till om det, om och om igen tycker jag.

Imorgon ska jag dit på vårdplanering som det heter, och jag hoppas verkligen att det blir bättre efter det och ordning och att hon får den hjälpen hon behöver.
Tänk att man ska behöva vara frisk för att vara sjuk, det ska inte behöva vara så, för alla har inte den orken, och alla har inte en mamma eller anhörig eller vän som kan hjälpa till.
Det finns ju många som är helt själva som bara behöver få hjälp och som inte orkar strida eller knappt finnas. Ja ni som förstår vad jag menar ni förstår!

Jag är så arg på alla vuxna runtomkring mina barn under deras uppväxt som inte trott på det dom berättat, det är både utbildade människor och andra i deras närhet som inte trott på dom och inte lyssnat.
Man ska inte behöva bli misstrodd av människor i sin närhet, utan man ska bli trodd på!
Allt jobbigt som varit har satt sina spår och det gör mig galen av ilska egentligen, men jag är så glad över att jag alltid trott på dom och alltid funnits.
Dom har egentligen bara haft mig!
Jag var alldeles själv då barnen var mindre egentligen, men jag hade två vänner som fanns och stöttade och trodde på mig och på det barnen berättade.
Utan dom hade jag inte varit den starka Nina jag är idag det är jag helt säker på.
För att jag skulle orka och finnas och strida för mina älskade barn så behövde jag ju också ha någon som trodde på mig då inte varken mina anhöriga, socialen eller någon instans verkade göra det.
Jag är så tacksam över att dom fanns så det finns inga ord för det.
Dom visste att jag inte ljög eller överdrev eller hittade på, dom visste att jag talade sanning!
Det betyder och betydde så mycket!

Alla instanser vi varit till, vårdnadsutredningar och socialen och bup har inte lyssnat på barnen och inte på varken dom eller mig, utan blint lyssnat på den som pratat bäst och den som kunnat spela upp en helt felfri fasad trots att det funnits så mycket elakheter och dumhet bakom ytan.
Nej fy då vad barnen har fått bli svikna av vuxna människor, skäms på alla som betett sig så illa och inte varit proffsiga alls i sina yrken, utan gått på den som lyckats charma dom bäst.
Ja det känns verkligen så! Hur nu det gått till fattar jag då inte alls nu, men han lyckades ju med mig för många många år sedan också.
Det tog ju mig tio år att vakna upp ordentligt förstås, så självklart är det inte lätt för dom som inte känner den riktiga personen där bakom, att veta hur han är och beter sig och vilka värderingar han har. Men dom borde vara utbildade i just det, då dom faktiskt sitter och bestämmer över människors liv och det kan ha förödande konsekvenser, som för mina barn nu tex.

Dom har blivit svikna inte bara av sin pappa utan av vuxna människor som dom skulle kunna lita på som dom sa under samtalen och mötena som var.
Dom har aldrig blivit lyssnade på och nu jäklar känner jag att det faktiskt är nog. Jag har alltid lyssnat och trott, men ibland räcker det inte med en mamma bara.
Marielle sa igår att det är ju inte klokt mamma att du ska behöva vara med för att dom ska lyssna!
Nej hon har så himla rätt, det är inte alls meningen, och det är kränkande att behöva ha det så som dom haft och som det faktiskt verkar vara fortfarande.
Doktorn verkade iallafall fatta då jag förklarade lite och han sa förstås att det inte skulle få vara så och han var ledsen för att hon behövt ha det så och han förstod det vi sa både hon och jag.
Det kändes som att han förstod allvaret och förstod vad hon hade med sig i sitt liv i sin rygga!
Det kommer bli bra för Marielle är jag helt säker på, men det krävs jobb som tusan och det vet jag att hon fixar förstås, men tänk så mycket enklare livet kunnat få se ut för henne och hennes lillasyster om dom fått ha en bra barndom med människor som funnits för dom och sett till vad dom ville och kände. Nu vill jag ju inte går unt och vara bitter och arg över det, men jag hoppas förstås att dom som jobbar med såna fall verkligen inte låter sig styras utan går på känsla och det dom lärt sig.
Och två personer önskar jag att dom får det dom förtjänar och egentligen har dom ju redan fått det, för dom har ju fått varandra! :) Ja tänk så livet kan vara.


Nu medan jag satt här och skrev så ringde min handläggare för personlig assistans och äntligen är hon klar med utredningen, hon ska komma hit på fredag förmiddag så får vi se vad hon kommit fram till. Spännande och skrämmande samtidigt, för det är ju nu mitt liv ska förändras.
Men hur som helst så blir det säkert bra förstås och man får göra det så bra det går förstås.

Jag ska åka med Melina idag till Ikea har vi bestämt och Marielle ska möta upp oss där berättade hon igår att hon ville bara hon orkade.
Jag har pratat med en Marielle som jättegärna vill åka till Ikea idag och hon ska få åka med Linda som är elev där och så möts vi upp i Borlänge och vi får en jättemysig och rolig eftermiddag där vi tre.
Ja det är så härligt att få vara med mina tjejer om betyder allt för mig verkligen.

Jag ska åka rullstol till stan och möta Melina då hon slutar skolan och så åker vi färdtjänst därifrån hon och jag. En härlig dag har jag framför mig.

Jag hoppas ni får en fin dag idag fast här er det förstås mulet ut som bara den, men det behöver ju inte betyda att man är mulen inuti sig :)

Kram kram till er alla

tisdag 19 november 2013

Äntligen en lugn skön morgon :)


Hej och god morgon!
Ja idag känns det som den bästa morgonen på länge, just för att jag kan sitta och skriva i lugn och ro och dricka mitt kaffe. Mysigt.
Myskänsla har jag fått också då Emelie tände några ljus här på bordet, verkligen mysigt.

Jag ska vid lunch åka till Falun för att hälsa på Marielle, och det ska bli så skönt så att få rå om henne lite och gå och äta någonstans så jag vet att hon får i sig mat ordentligt haha :)
Ja hon har ju aldrig varit på sjukhus förut så hon har inte vetat hur tråkig sjukhusmaten faktiskt är.
Nej jag borde helst åka dit varje dag och ta ut henne för att äta känns det som eftersom hon säkert knappt äter inne på avdelningen. Ingenting är gott tycker hon förutom fisken då, och det brukar vara fisk ganska ofta då man är på sjukhus som tur är kanske :)


Marielle håller på att sticka mig en sjal i julklapp, en orange så den ska passa med min nya jacka, och jag har redan sett lite och hon är jätteduktig.
Nu då hon stickar så har Melina också börjat lite här hemma så vem vet, det blir kanske många hemgjorda fina grejer till julklappar i år.
Jätteroligt att dom grejar med det tycker jag, jättebra terapi faktiskt och man har ju all tid i världen då att fundera över både viktiga och oviktiga saker och ämnen medan man stickar.


Igår hade jag en super härlig eftermiddag och kväll med Melina, men jag hade inte kameran med, synd nog för många kort hade det blivit då.
Vi tog en tur till lyviksberget, hon cyklade och jag åkte rullstol jag.
Mycket prat och ja mysigt som bara den var det och vi hittade det vi sökte plus ganska mycket till :)

På coop så köpte jag sockerfria kakor och medan jag gjorde det så ringde Marielle.
Hon hade haft ont i huvudet hela dagen så hon hade inte kunnat ringa förrän då och hon ville kolla om jag ville komma till henne som idag.
Då jag sa till henne att jag höll på att köpa kakor sa hon att det ju finns sockerfria bakelser och precis som hon sa det så såg jag dom!
Hon har ju jobbat där så hon vet vad hon bakat förstås, så nästa gång ska jag verkligen köpa varsin sån till mig och Gert, mums och faktiskt så tror jag dom är jättegoda för dom såg så ut!
Jag har ju inte slutat äta grädde haha så en liten bakelse utan socker blir kanon framöver någon dag.

När jag och Melina handlat klart i "fika disken" så började vi ta oss hemåt, och vi stannade till vid kyrkogården och satt ett nytt ljus i våran lykta.
Ljuset vi köpt var för stort haha, men men det lyser iallfall även om det inte gick att pressa ner i lyktan. Lite skratt blev det förstås, men både pappa och min morfar som ligger där tycker säkert inte att det gör ett dugg att det blev att se lite roligt ut.

När vi åkte hemåt så frös Melina om benen, inte undra på då hon hade jättetunna byxor, och upptill hade hon lånat Marielles röda stora långa varma jacka haha :) Kanske hon lär sig till nästa gång :)



Imorgon ska jag och Melina ta en sväng till Ikea har vi bestämt, det blir roligt och samtidigt lite jobbigt förstås, mest jobbigt att jag känner mig ivägen för det mesta, men men det är ju alla dom andra som mår sämst av det, alla dom som har så bråttom så dom tycker att jag är ivägen haha :)

På torsdag ska jag till Marielle igen vad vi tror och vet än så länge, för då är det någon slags vårdplanering och hon vill att jag ska vara med.
Jag är så glad över att jag får vara med, och det är nog jättebra jag är med ifall det behöver stridas på något sätt. Man gör ju allt för sina älskade barn och jag vill inget hellre än att dom ska få må bra och vara friska, så självklart finns jag och vill hjälpa så mycket jag bara kan.

Igår kväll efter min och Melinas tur så fick jag hjälp att sätta mig i fåtöljen och så såg jag de okända på tv:n.

När programmet var slut ringde jag larmet så att natt personalen kunde komma och hjälpa mig att lägga mig. Jag var super trött verkligen och jag somnade tydligen i fåtöljen innan dom hann komma. Dom var sena också så det var nog det.
Jag är extremt lättväckt och har varit i tjugo år. Ända sedan jag fick Marielle har jag vakat och vaktat faktiskt, och minsta ljud har jag vaknat av.

Igår kväll var det något tokigt med mig för jag vaknade inte!
Natt  personalen och Gert fick verkligen skaka på mig och ruska och säga att jag skulle vakna innan jag till slut vaknade.
Gert blev jätte orolig över mig för det har aldrig hänt så länge vi känt varann och det är rätt många år nu, runt nio år tror jag faktiskt.
Jag vaknade iallfall till slut och fick hjälp att lägga mig, men eftersom Gert vart så skärrad och orolig så tordes jag knappt somna om.
Jag låg och läste en stund men sen till slut så somnade jag om.
Jag vet då inte alls vad som blev, man kan nästan tro att jag fått i mig en sömntablett, men det är jag säker på jag inte fått, eftersom jag inte har några såna.
Lite läskigt iallfall faktiskt och jag fattar ingenting.
Nu måste jag sluta skriva för idag så jag hinner rätta innan jag ska åka mot Falun.

Jag hittade på lite bilder på ljuslyktor och ljus som bara är så fina och som jag självklart skulle vilja ha själv :) Men det är inte mina tyvärr, men fina är dom!

Kram kram till er alla och jag hoppas ni får en fin dag idag.

söndag 17 november 2013

Jag har haft några väldigt röriga dagar, men nu är jag tillbaka :)

Hej och god kväll hoppas jag det är för er.
Ja äntligen kan jag skriva igen då jag känner att jag kan ta mig lite tid.
Det har varit några ganska röriga dagar och det har inte blivit en enda morgon som jag vill ha, och som jag brukar ha det.
Jag brukar ju helst vilja sitta och skriva på morgonen, men jag har helt enkelt inte haft tid eller ork den här veckan som varit.

Våran älskade Bella.
Våran kanin Bella har varit lite hängig till och från så vi bestämde att Gert skulle ringa och beställa tid. Det är telefontid mitt i min morgon dusch och den hjälp jag får av hemtjänsten, så det var bäst han ringde.
Vi fick en veterinär tid kvart över elva samma dag och det innebar att jag måste åka kvart över tio ungefär för att hinna åka dit med våran kära kanin.




Melina hjälpte mig in med henne i buren och sen for jag och Bella iväg.
Hon hade aldrig åkt rullstol förut men den dagen fick det bli den första.
Det gick jättebra att åka och veterinären var så duktig så.
Det var inte bara hon som var duktig förstås, utan också dom som jobbar där och hjälper till med allt var jättegulliga och duktiga, som vanligt verkligen!
Och vi ska inte tala om hur duktig Bella var!
Vilken kanin, jag fick vara en stolt matte där inne jag :)
Vi har inte behövt åka dit på ett bra tag nu.
Sist vi var dit var när dom höll till i Smedjebacken, men nu var det dax.

Medicin vi skulle ge henne :)

Veterinären Maria kollade Bella och kände att hon kunde ha ont i magen eller iallfall var hon alldeles stinn, och sen då hon kollade munnen så hade hon nog ont av tänder som varit vassa och gjort henne illa.
Stackars stackars våran lilla Bella.
Veterinären slipade tänderna som behövde slipas utan att hon gjorde motstånd alls och så fick hon smärtstillande och något mer vad det nu var.
Jag fick med recept som jag hämtade ut och lite annat hon behövde.

Jag gruvade mig för hur svårt det skulle bli för Gert och Melina att ge henne medicinen, men det gick superbra och hon skulle ha medicin flera gånger om dagen, och bara hö och vatten.
Våran lilla Bella har helt enkelt säkert bara ätit det "gottaste" ur maten hon fick och mindre med hö som skulle gjort att tänderna  fått det slitage dom behövt, men nu skulle det bli det ändring och efter en månad skulle vi tillbaka igen och kolla läget.
Nu blev det synd nog inte alls så.
Dagen efter hennes doktorsbesök var hon ännu sämre och kunde inte ens stå, så Gert och Melina fick åka till veterinären, och där konstaterades att det inte fanns något att göra.
Usch och fy så vidrigt ledsamt verkligen.






Våran lilla älskade kanin finns inte mer nu, men vi kommer aldrig aldrig att glömma henne.
Hon har sedan vi fick henne för ett gäng år sedan varit så himla snäll och förstås världens gulligaste kanin.
Gert har ordnat så hon fått det lite fint där vi begravt henne och till sommaren får vi fixa till ordentligt så det blir riktigt fint.

Det har varit röriga dagar och när morgnarna varit extra röriga så har ju hela dagarna blivit jobbiga, men inte så jobbiga att jag inte mått bra.
Jag har varit och hälsat på min och våran älskade Marielle på sjukhuset några dagar men en dag skulle hon få besök av Idar,  och dom skulle ta sällskap till en tatuerare då Idar skulle tatuera sig.
En annan dag var hennes bästa vänner Amanda och Sara och hälsade på henne :)

När jag var till Marielle en dag så såg jag en "popcorn buske" för första gången i mitt liv!


Så himla fint kort på fina Marielle :)

Haha sa Marielle, såna lekte ju vi med då vi var små:)
Ja jag trodde typ dom fanns bara i Falun, men en annan dag såg jag flera stycken här hemma :).


Vi hade så mysigt jag och Marielle och vi gick på stan och myste lite, men det tar på krafterna,  så efter att vi ätit och hittat jobbarskor till henne tills hon ska till sälen, så åkte jag färdtjänst hem igen.
Ja vi hann ju med lite mer än skor haha :)






Så himla fin lampfot jag såg i en affär :)
Dagen innan var jag och Melina och Oscar dit, och det var en riktig skräck resa haha.
Vi skulle åka dit halv fem för att hinna gå med Marielle till något ställe och äta.
Men chauffören glömde oss och vi fick vänta till efter sex innan vi kunde åka iväg, vilket gjorde att det blev bara en snabb vända till Falun och vi hann bara äta och sen åka hem igen.:(

Här väntar vi på färdtjänsten :)
Inte alls vad vi tänkt, men vi hade bestämt att åka då den dagen, så då skulle vi det också, men tråkigt blev det då Marielle hade behövt komma ut och få lite frisk luft.
Men dagen efter for ju jag dit och då hade vi ingen tid att passa.
Marielle får inte vara ute längre än till åtta med sällskap då förstås, men vi fick lite dispens så vi fick vara ute till halv nio så vi skulle hinna äta. Vi hade 55 minuter på oss bara så vi hann inte prata knappt.

Fin bild på fina Oscar och Melina :)

Fina Marielle som fick nöja sig med mc donalds :)

Såna här fick jag äta :)

Men en sån här hade ju varit såå mycket godare haha :)


Jag är så stolt över mina älskade underbara tjejer som finns för varann och hjälper varandra.
Att dom älskar varann och är bästa vänner. Jag är stolt över att få vara deras mamma och även om en del tycker jag är en dålig mamma så tycker både jag och tjejerna att jag är den bästa mamman för dom.

Jag är så glad att vi kan hjälpas åt och att vi kan prata om allting med varandra.
Hur många kan det liksom?
Här pratas det om sex, sprit och öl och ja faktiskt allting tror jag och självklart finns det många som har det så som vi, men jag är extra stolt över att dom blivit såna underbara tjejer som dom blivit trots så många jobbiga år dom haft.
Stolt att dom tar hjälp då det behövs och att dom vet och förstår att det är starkt att ta hjälp då man känner att man behöver det.
Starka underbara tjejer som vet att man inte är psykiskt sjuk bara för att man behöver ta hjälp.
Det är nog ganska jätte många som tror det.
Jag tycker att man är en frisk person om man förstår och törs känna efter hur man mår och förstå vad man behöver. Moget och superbra!
Ja man får tro och tycka som man vill, men jag är övertygad om att man är frisk och kry då man känner att man behöver hjälp utifrån och så fruktansvärt modigt är det att be om hjälp.

Ett friskhetstecken verkligen!


Jag hoppas verkligen att alla mår så bra som det bara går.

Imorgon kan jag inte skriva då min mamma kommer på morgonen ,men sen så!
Ja jag känner att jag måste få ha min tid vid datorn på morgonen då jag faktiskt behöver det!
Så än är ni inte av med mig haha:)

Den som inte gillar det jag skriver har ju ett enkelt val, att låta bli att läsa helt enkelt!

Kram kram till er alla!