Snart är det min tur!!

 Hej hej!

Jag har haft och har det bara bra, men jag har haft några dagar då jag varit frustrerad och irriterad! 

Ja jag har inte varit det på någon annan än mig, och det har inte varit långa stunder åt gången. 

Nej jag blir bara så trött på att inte kunna resa mig och göra som jag brukade kunna, så som jag kunde för åtta år sedan. Ja som jag skriver i vanliga fall och så som det är, så tänker jag nästan aldrig på att jag sitter fast i min rullstol, nej jag gör verkligen inte det. Men nu har det varit lite smårörigt säger jag utan att berätta för mycket, och då vill jag ju och önskar att bara kunna rycka in och hjälpa till mer än jag kan.

Det är inte alls samma sak att inte hjälpa till på riktigt liksom, nu vet jag ju att alla runtomkring mig vet att jag inte kan, men ändå, frustrerande med stora bokstäver!! 

Nu till för några dagar sedan då jag såg en grej på facebook, det kom då upp en annons på ett klädmärke jag gillar. Jag har köpt flera par byxor där som jag tycker mycket om. Den här dagen fick jag en sån längtan att sätta på mig dom kläderna som visades på skärmen och bara gå iväg som hon gjorde, men nej då, det kan jag inte!!

Haha, ja nu då jag skriver har det ju gått över för länge sen, tack och lov, jag kan ju det jag kan och så enkelt är det ju bara. Låter väldigt simpelt och det är det ju faktiskt, som jag skrev och brukar skriva så tänker jag aldrig på att jag är sjuk, nej nästan aldrig. Det är ju som det är och jag är samma Nina nu som då, kanske en aningens bättre bara haha :)

Haha, ja nu har jag gnällt lite klart tycker och tror jag, helt onödigt verkligen, men ändå kommer det ur mitt huvud och ut ur mina fingrar på tangentbordet.

Även fast jag varit lite frustrerad några dagar så är jag ju samtidigt så förbaskat lycklig. Lycklig över hela mitt liv och alla i det. Att jag klarar mig så bra och att jag mår så otroligt superbra, skulle ju inte kunna vara möjligt egentligen. Nej jag har sån tur att jag får må så här bra, att jag får vara lycklig. Hur skulle allt vara om jag varit frisk? Ja det kan man ju bara spekulera om förstås. Jag hade antagligen jobbat kvar på granngården och haft min kiosk på somrarna, ja det tror jag. Vi hade alldeles säkert bott kvar i vårat fina hus där i Smedjebacken på Dalagatan. Men skulle jag nu idag då jag vet hur det blev, skulle jag vilja tillbaka till den tiden? Nej det vill jag inte alls, jag kan inte ha det bättre än här och jag är såå glad över att inte bo i Smedjebacken mer. 

Allt blev ju så himlandste bra så som det är, vi har fått kämpa på för att få allt som vi vill och behöver, men vi har fixat det. Om jag inte blivit sjuk så hade vi ju bott kvar där, där i vårat fina hus som vi lagt ner så många timmar på, tillsammans. Vi gjorde nästan allting tillsammans, dränerade, byggde ut, bytte panel, fixade inne och så vidare, ja som vi slet kan jag tycka så här efteråt. 

Vi hade ju fyra barn som behövde oss också och som behövde mat och rena kläder? Jag vet faktiskt inte hur jag hann med och hur jag orkade. Det tempot är jag glad för är borta, nu tar vi en dag i taget och vi stressar inte, nej inte alls. Jag stressade nog inte förut egentligen, men jag hade liksom många bollar i luften hela tiden. På jobbet då jag hade många kunder att hjälpa och det behövdes lite tempo så trivdes jag som bäst, men det var för mig positiv stress, som jag älskade det!!Jag har nu trots allt blivit en bättre Nina, en lugnare Nina nu :) 

Ja nu då vi flyttat hit och fått till vårat hus så gott som det går att göra av just den här sortens hus, så är jag glad och lycklig och trivs jättebra här. Jag skulle inte vilja vara någon annanstans alls nu, nej här vill jag bo och vara helst för resten av mitt liv, vi får se.

Om jag skulle tänka på vad jag saknar mest där vi bodde så var det mitt jobb, ja fy så jag saknar att inte kunna vara där mer. Jag älskade att vara där. Att på vintern hålla på att frysa ihjäl, ja det var så otroligt kallt, inga kläder i världen hjälpte när man var tvungen att vara ute. Tvärtom var det på sommaren, då var det som en bastu där ute, det verkligen forsade svett längs ryggen, ja faktiskt lite var stans, ofräsht, men vi var ju lika svettiga allihop haha :)

Ja som jag älskade att vara där med allt det innebar, ja det är faktiskt en sorg att inte kunna vara där mer.

Jag saknar alla kunder, ja till och med tanten som verkligen hatade mig haha :) Ja hon var så himla arg på mig hela tiden dom gånger hon var in där, någon av dom jag jobbade med fick lov att hjälpa henne. Jag vet än idag inte varför hon var så arg på mig, hon var arg från första gången hon såg mig?? Ja ja alla kan man ju inte tycka om, och jag var en sån för henne då :) Vad jag har känt under åren med massor av kunder på dom ställen jag jobbat på så har jag alltid velat att kunderna ska vara nöjda. Det är och har ju varit det viktigaste då man jobbar med kunder som kanske behöver hjälp, att dom ska gå ifrån mig nöjda och helst glada :)

Jag saknar förstås mer saker än just jobbet, att få vara som jag var då, att vara frisk. Att kunna stå upp och ge/få en kram, det vore härligt att kunna igen. Jag kan stå i min nya rullstol, dom gångerna får jag passa på att ta mig en kram av Gert, men då är jag mycket högre upp än han, så det känns inte alls som vanligt då jag kunde av mig själv.

Nu då det ju varit fantastiskt väder många dagar så har jag velat åka ut trots att rullstolen går så sakta. Jag har klätt mig ordentligt och så har jag satt mig i min nya "åkpåse", så himla skönt att inte behöva bli kall mer. Underbart fantastiskt verkligen. 

En dag åkte jag till Maria som precis flyttat, hos henne finns det hiss och jag kommer in!! Så himla roligt att kunna hälsa på utan krångel, att bara kunna svänga förbi när som liksom. Hon får jättefint och lägenheten ligger bra till i ett lugnt område, hon kommer att trivas jättebra där är jag säker på!!

I mitt förra inlägg skrev jag om målaren och tapetseraren jag väntade och längtade efter. Jätteknepigt, för häromdagen så ringde firman upp tidigt på morgonen och undrade om dom kunde komma och börja? Jaa!! Åh vad roligt!! Första dagen blev maskering och inplastning och sen lite uppehåll tills dom hade någon mer lucka att klämma in oss på, så himla roligt att det är påbörjat, och vad himla fint det kommer att bli!! Dom kommer lite då och då, en ung jättegullig kille som kommer när han får lite tid över. Sakta men säkert så kommer våran nedervåning bli så fin så!! Snart är det min tur och jag verkligen längtar att få börja att planera och inreda där, en av dom roligaste saker jag vet, men samtidigt det svåraste.

Nu till något helt annat :)

Jag skrev också i ett inlägg ganska nyligen att jag börjat titta på gamla kort. Jag har hur mycket som helst fast jag kastat bort många också. Jag letade på kort sedan jag var sjuk 1991 för att visa Maria och Rebecca som inte sett hur jag såg ut, bara hört talas om.

Jag tappade mitt hår och det var inte alls fint, jag passade verkligen inte att vara utan.

Jag fick två peruker att kunna ta till, vilket jag försökte. Jag stod och grät över hur hemskt det kändes och vad fult det var med peruken på, medan den jag levde med då tyckte att jag skulle ha den.

Till vilket pris som helst kände jag, han försökte hjälpa mig så att det skulle bli bra, men det blev aldrig bra. Jag använde den ett fåtal gånger och sen ville jag inte mer, då valde jag att gå som jag var. Nu så här efteråt skulle jag ju valt att ta på en sjal eller mössa, men nej, jag valde att vara utan?

När jag visade korten för mina assistenter och för Gert så sa dom ungefär lika! 

Och han ville att du skulle ha peruken på dig?? 

Jag delar med mig av några kort som jag tagit bara med min mobil, inte bra men det syns iallfall det jag menar, hur jag ser ut i peruk.

Nedan är det ett kort på mig innan jag börjat med cellgifter. Ett är där jag sitter tillsammans med mamma och pappa, morfar och hans fru Birgit och min katt "Tussen". Det sista kortet är nyårsafton 91/92, med peruken. 

Jo minsann det kändes väldigt viktigt på den tiden för honom. För mig var det ju totalt oviktigt egentligen, jag höll ju kanske på att dö, jag hade fullt sjå att överleva och orkade inte sätta på mig den där förbannat fula obekväma varma kliande peruken!! 

Till slut så, vilken tur att jag till slut valde gjorde det jag kände var rätt för mig. Nu då jag ser korten så förstår ju inte jag heller varför jag skulle ha den på mig?? Jag gick utan hår, först väldigt tunnhårig, sen bara dött hår som satt kvar. I åtta månade ungefär, eller iallfall sju så var jag utan hår, det hade varit en enormt jobbig kamp och strid att ta varje gång  jag skulle någonstans eller någon skulle till oss. 

Nog om det nu, jag kommer att ta upp det lite mer detaljerat i den där boken jag ska skriva, några sidor är iallfall på gång. Det är ju snart vinter och mycket tid kommer att finnas för att skriva på, så då minsann :) Vi får se.

Jag har opererat mig, ja många gånger i mitt liv har jag gjort det, alldeles för många gånger.

Fötterna opererades två gånger då jag hade många vårtor,  en knöl på fingret (en tumör fick jag veta många år senare), portacathen i och ur (alltså två gånger) Kejsarsnitt två gånger, höfterna fyra gånger. Jag har senast opererat bort stenar ur min urinblåsa, dom har gått in och sprängt medan jag varit sövd. Nu då jag tänker så kan jag inte komma på någon mer gång, men det kan vara någon mer.

Den här gången förra veckan kan man ju inte kalla för operation, nej det kan man nog inte. Jag opererade bort en brun prick/fläck på ryggen. (Jag har gjort det en gång förut också.) Lokalbedövning och en kniv, och såklart en doktor :)

Nu till fläcken :)

Jag hade ringt vårdcentralen efter att Maria sett att en av mina alla fläckar på ryggen blivit större och bytt färg. Den dagen D  hade jag gruvat mig i några veckor sedan jag fick kallelsen, och jag har gruvat mig kan jag lova. Jag har tagit bort en förut på ryggen och det var inte kul alls. Rebecca var stensäker på att dom inte skulle ta bort den just den dagen jag skulle dit, nej idag skulle dom bara kolla?? Jo visst sa jag, jag var lika säker på att dom skulle göra det på direkten om det behövdes. 

När doktorn ropade in mig så sa hon då vi kom fram till henne att vi skulle ta operationsrummet, där ser du Rebecca sa jag!! :) Doktorn kollade på mina fläckar (jag har jättemånga)och kände sig ganska säker på att dom jag hade och den största var ofarlig, men tyckte att vi skulle ta bort den och skicka in den. Jag hade inte behövt göra det där och då kan tilläggas, men jag visste att det ju var lika bra, jag skulle ju bara gå hemma och våndas.

Rädd för sprutor är jag ju till den som inte läst det förut, livrädd kanske är mer sant och riktigt. Usch, men ändå var jag modig och bestämde mig där på direkten. Hon lovade att det inte alls skulle göra svinont som jag sa att jag var säker på, hon sa att hon skulle ta den minsta nålen och spruta in sakta. Hon gjorde så som hon sa och det gjorde inte ont, ett stick som hon sa bara, men fy hur jag blev att må efter en liten stund!??

En påse att kräkas i ifall att behövde jag verkligen, jag mådde så illa så illa, men jag kräktes inte. Direkt efter det var klart så slutade jag att må illa, ja på direkten?? Jag tycker ju att det är så äckligt med allt jag vet att dom gör, så det är därför jag blir att må illa tror jag, det måste var det. Gången innan då jag också tog bort en fläck,  för några år sedan så blev jag att må ännu mer illa, ja då rann svetten och jag  mådde illa länge efteråt, nu var det bättre. 

På kvällen kände jag lite lite, att det kändes men nästan inge alls, jättekonstigt tyckte jag då det ju ändå var fem stygn?? När jag skulle lägga mig trodde jag att jag hade ett stort plåster på, men Gert sa att det var pyttelitet. Gert fick ta kort, och det var jättelitet plåster haha :) Inget att åma mig för alls haha :) Ja så jag är säger jag, det där lilla gjorde mig så illamående, ska ju inte vara möjligt egentligen, men men så blev det tydligen.

Jag har ju opererat mig många gånger och gjort många ingrepp, men då har jag oftast varit sövd och vaknat då det varit klart, det är skillnad. Den där bedövnings sprutan är den jag är mest rädd för, dom där sprutorna liksom. Den här dagen gjorde inte sprutan ont och det var efter den jag blev att må illa, jag spänner mig nog som en tok och det kan ju också ha betydelse för hur illa jag blir att må.

Det blev nästan en hel bok om min lilla fläck, jag hoppas att ni kan skratta lite åt mig för jag vet ju hur larvigt det är egentligen haha :) Jag kan ju till och med skratta nu efteråt, men just då, nej då var det blodigt allvar där en stund :)

Som jag skrev i mitt förra inlägg, jag skrev att det som var bättre med nya rullstolen var farten, och det fick jag verkligen upptäcka, två dagar i rad.

Dom som ska fixa till min bil och min nya rullstol håller till i Hedemora, dom har haft bil och rullstol där för att göra den klar att åka i. Docknings systemet behövde förnyas och rullstolen fixas så den kan docka fast sig i bilen. I Torsdags ringde dom och sa att det var klart för hämtning, så på Onsdag ska vi åka dit för att hämta hem den, äntligen känns det som!!

Jag skulle åka till sjukhuset förra veckan två dagar i rad. Jag har inte åkt i min gamla rullstol på länge eftersom den nya går mycket saktare, men nu då den nya rullstolen var i Hedemora så jag hade ingen annan att ta. 

Det gick såå sakta, ja hur sakta kan det ens gå?? Jag fick pröva mitt tålamod.

Åkte hemifrån 11,50 och var framme 12,38, godkänt i och för sig men tålamodsprövande, jo minsann så är det. Med den nya så tar det kanske 20-25 minuter, det är skillnad :) Nu har jag ju aldrig bråttom, men det känns ju så mycket roligare med lite fart!!

När man är van att åka i den nya nu som snabbt så kan jag lova att 7,4 i den gamla känns väldigt långsamt. Ingen blir lyckligare än jag av att bil och rullstol kommer tillbaka :)  Huvudsaken är ju att jag tar mig från a till b förstås, och jag tycker att det är skönt att få luft då jag är ute så jag vill helst inte ta färdtjänst, nej jag har fått harva på haha :)

När det var lite soligt och fint passade jag på att fixa det sista på altanen inför vintern. Jag har sparat några pelargoner som verkade kraftigast som ska få övervintra hos mig (hoppas jag). Ja då vi bodde i Smedjebacken så fungerade det för det mesta jättebra, men inte här än så länge. 

Det är ju då tur att det finns nya på affären ifall att det inte går bra alls. Nu har jag slängt många också så nya behöver jag köpa vilket fall, men det vore roligt om dom jag sparat och tror på klarar sig tills i vår och sommar.

Som ni vet så hade vi sot i källaren som vi fick hjälp att sanera, ja dom/den firman som kom kunde ju inte fixa alla saker förstås, så mycket kommer det bli att göra rent för oss. (Vi har förstås redan gjort rent mycket)

Här nedan försöker jag fixa till lampskärmar som ska vara i vårat gästrum, skönt att det gick bra att tvätta dom, och sen blev det mitt jobb att få dom fina igen haha :) 

Jag som är frusen, mest på kvällarna har tur som kan ta till våran varma "kamin"

Vi ställer den bredvid mig så jag verkligen kan bli varm och slippa frysa :)

Melina ( min yngsta dotter ) fick testa mina "massage stövlar" som jag köpte för någon tid sedan. Dom fungerar jättebra säger både Gert och Melina nu då hon testat, men jag känner ingenting?? Jag använder dom iallfall förstås, för jag förstår ju att dom är bra, men det är ju så tråkigt att inte känna något förstås. Dom gör alldeles säkert någon nytta oavsett tror jag :)

Ikväll ska jag och Gert äta ute, det händer inte alls ofta. 

Vi ska äta på "Stället" här i Ludvika där min äldsta dotter Marielle börjat jobba.

Det blir toppenbra och mysigt, och stolt kommer jag verkligen att vara förstås <3

Nu behöver jag sluta för idag och rätta all text, några fel kan smita igenom iallfall trots att jag tycker jag läser igenom noga :)

Jag hoppas att du mår bra och har det bra.

Kram kram från mig.

Den som väntar på något gott!!

Hej hej på er mitt i den ruggiga hösten!!

Som jag ju skrivit många gånger så är hösten en av mina årstider. Ja jag gillar ju dom alla egentligen, men att få mysa till med tända ljus, en filt och sockor på fötterna, det är härligt tycker jag. 

Här hemma hos oss har det kanske gått lite på halvfart, ja inte alla dagar, men vi liksom väntar. 

Vi väntar på att målare och tapetserare ska komma och hjälpa oss klart med källarvåningen som fick stanna upp med då vi fick sot överallt. Vi väntade då på saneringsfirman som dröjde, och under tiden vi väntade på dom så fick ju målarna vänta på oss. 

Ja till slut kommer det ju att bli bra förstås, men jag är ju lite ivrig att sätta igång med mitt liksom. Ja jag kan ju inte börja med något förrän det är klart runtomkring (väggar och tak) där nere. 

Något jag kan göra innan jag kan börja med något är ju att planera, att filura och fundera ut hur jag vill att det ska bli då det blir klart :) Om det nu någonsin blir klart haha :)

Jag hittade en grej på en köp och säljsida som jag kände skulle bli jättefin där nere i gillestugan. Nu har jag ju känt så för fler olika saker, tex flertalet tavlor jag har införskaffat :) för att ha där nere. Vi får se hur mycket jag använder och behöver då jag väl ska köra igång, snart så hoppas jag :)

Som jag längtar och väntar på att dom ska bli klara så det blir min tur, så himla roligt!! Men dom har ju inte ens börjat så jag får ha lite is i magen och helt enkelt vänta, eller ganska oenkelt är ju det haha :)

Här nedan är den fina jag köpte dit ner av en tjej på en köp och säljsida (facebook).

Nu till något jätteroligt tycker jag!!

Jag och vi har funderat och pratat om en gärdesgård på ett ställe mellan allmänningen och våran tomt. 

Vi var ute förut och kikade på hur vi ville att den skulle se ut och jag tog kort på några olika fina. Hela sommaren nästan har jag tänkt att kontakta något företag som gör såna, men det har inte blivit av förrän för ett par veckor sedan.

Jag fick jättebra kontakt direkt, jag skickade ett mail på en söndag och han svarade redan samma dag. Vi hade ju inge bråttom alls med det egentligen, men dom hade nog tid ganska snart skrev han då, och idag den här vecka blev dagen D!! Det blir jätteroligt att få till den där lite sista pusselbiten känns det som, det blir så jättefint då det blir klart.

Några kort både före och efter här nedan :)

Jag kan verkligen rekommendera den här firman, jag är så nöjd så!! 

Killarna som kom var proffsiga och jätteduktiga och snabba :) 

NM Gärdesgård AB
Holgattu 10
785 43 Mockfjärd

Nu till något som inte alls är lika roligt,  ett återkommande bekymmer för mig!!

En dag såg jag en!! Ja inne då alltså!! 

En av dom "arter" jag är minst rädd för, men för det så får den inte bo kvar inne, nej den fick lov att dö! Usch så elak jag är och känner mig egentligen, men jag har verkligen varnat dom, dom får inte komma in?? Jag såg den på långt håll, njae kanske inte att det var en spindel, men jag förstod det, och ju närmare jag kom så, jovisst var det en. Jag måste erkänna att jag har superbra syn då det gäller att kolla efter spindlar. Nästan varje gång jag kommer in i ett rum scannar jag av rummet, tak och väggar. Någon gång måste jag ta tag i min fobi så jag kan vara mer avslappnad och tänka/göra saker utan att bara rädd.

Gert fick hämta papper och ta bort den. Just den här sorten är inte så snabb, nej dom mindre är värrä, dom springer ju supersnabbt så man måste vara med ordentligt så man inte missar!! Om man missar den, då kryper den ju in under en list eller så, och det är det värsta för mig, att den försvinner och jag inte vet när eller vart den kommer ut igen.

Just den här sorten är ganska lik en harkrank, men dom flyger ju dom och är vingliga. Harkrankar har ju också många ben, ja både många ben och vingar, men en sån, nej jag är inte ett dugg rädd för dom. I sovrummet brukar det kunna bo någon sån ibland, eller inte bo då förstås, för den letar ju ut egentligen. Men då kan jag släcka och somna hur lätt som helst fast den är alldeles nära mig?? Nej inte ett dugg rädd?? Vad är det för fel på dig människa kan man ju undra haha??

Nu då jag håller på att byta rullstol så har det varit svårt att få till min nya rullstol så den passar under köksbordet. Jag har fått "tilta" framåt så mycket så mattan har åkt med när jag åkt in under bordet. Häromdagen så ändrade Gert höjden på bordet, att jag inte tänkt på det tidigare kan man ju undra? Nu kan jag sitta i vilken av mina rullstolar som helst och det fungerar.

En dag så lämnade vi in våran bil i Borlänge på ett ställe för rostskyddsförbättring under bilen. 

Då vi importerat bilen så behöver man kolla till rostskyddet varje år helst. Ingen rolig utgift alls, men om vi köpt den bilen här i Sverige så hade den varit såå mycket dyrare. Vi bad firman i Borlänge att kolla till några ställen där dom kanske kunde hjälpa oss att ta bort rosten också. 

Dom behövde ha bilen några dagar, och sedan kunde vi hämta hem den igen, för att nästa dag köra den till nästa ställe.

Jag skulle köra bilen och min nya rullstol till Hedemora för att få den fixad/åtgärdad. 

Min nya rullstol behöver kunna "dockas" fast i golvet, och då dom ändrat docknings system så behövde det ändras i bilen och sättas dit något under rullstolen som gör att man kan låsa fast den när man ska åka.

Det har verkligen dragit ut på tiden allting, men till slut så. Det har inte bara berott på bilstället i Hedemora. Nej det har ju berott på att min nya rullstol behövde justeras så jag sitter bra i den innan den gick att anpassas till bilen. 

Nu är den inte riktigt superbra än, förutom farten då haha :) Men till slut får jag nog till så att jag sitter bra och bekvämt. Viktigt som tusan då jag ju sitter hela dagarna. Om jag inte sitter bra så kan jag ju få sår, och det kommer inte på frågan, nej det går inte alls det.

Vi fick våra nya kylar och frysar i Fredags, det är och känns riktigt lyxigt att ha helt nya. 

Jag tänkte "skumma" igenom instruktionerna då vi packat upp dom, ja Gert förstås. Hur många språk kan jag? undrar jag då jag bläddrar igenom dom alla haha, en hel stor hög, med massor av olika språk, ja dom alla utom en fick hamna i återvinningen :)

Vi har köpt två stycken kyl och frysar, alltså så har vi två kylar upptill och två frysar nedtill. 

Gert fick hänga om dörrarna på en av dom så dom blir att mötas :)

Vi har haft dom några dagar nu och det känns riktigt bra, men det var faktiskt inte alls lätt att välja.

Enda väggen i köket, och där måste kyl och frys stå:(

Vi brukar om det är något vi kan tänkas behöva handla lite extra då det är erbjudande på en Ica butik i Smedjebacken. Den här gången köpte vi falukorv, åtta stycken gånger ett kilo haha :) 

Ja vi behöver inte köpa korv på ett tag kan jag ju konstatera, vi äter inte ens falukorv så ofta :) Korvgryta eller ugnsfalukorv får det bli ibland nu då :)

Vi köpte också ost för inte så länge sen, ja många kilo ost :)

Det kommer erbjudande varenda vecka känns det lite som :)

Gert skulle till att fylla år för några dagar sedan och jag frågade vad han ville ha då? 

Smörgåstårta!! 

Ja det är inte det absolut roligaste jag vet, men visst gjorde jag smörgåstårta. 

Simon kom förbi och åt en bit. 

Hur jag kunde glömma vet jag inte, men något kort på Gert blev det inte trots att det var hans dag :)

När jag började bli sjuk den här gången när jag fick Ms, ja för ungefär åtta år sedan, så började det med att kroppen blev och var konstig. Jag kände beröring men inte alls som det brukat vara. 

Det gjorde ont då Gert la en hand på mitt ben tex, jätteknepigt då jag ju visste att det inte kunde göra ont!??

Något som jag nog kanske inte någonsin kommer vänja mig vid är just mina ben. Speciellt då jag sätter på mig jeans som jag ju alltid hade på mig innan jag blev sjuk. 

När jag tittar ner på mina ben så känns det inte alls som att det är mina ben jag ser?? 

Jätteknepig känsla är det, kanske kommer jag aldrig att tycka det är mina ben?? 

Jättekonstig känsla som verkligen inte går att förklara.

Jag älskar fortfarande jeans, och dom jag har, har jag sprättat bort fickorna på baksidan så det inte finns något som trycker eller skaver, för att vara på den säkra sidan. 

Jeans och en tröja, det var verkligen jag förut, och är nu också egentligen. Men det blir oftast mjukis byxor och en tröja nu då det ändå känns som att det nog är skönast :)

Nu har jag förstås mer att skriva egentligen, men jag hejdar mig här och börjar på nästa istället :)

Jag ska läsa igenom och rätta lite innan jag är klar så det tar ju ett tag :)
Jag hoppas att du som läser det jag skriver har det bra, och förstås att du mår bra hoppas jag.

Kram kram till nästa gång.