Fången i min kropp!

Tyke <3

Hej hej!
Jag måste börja med att berätta att jag ligger efter, ja väldigt mycket efter.
Jag har så mycket jag vill skriva om, så var beredd på lite hit och dit i det här inlägget :)
Ja det är så mycket jag vill skriva om så jag har redan nu fått börja i nästa inlägg så jag inte glömmer något :)

Fången i min kropp började jag med som överskrift.
Ja jag är verkligen det, jag som vill så mycket mer än min kropp kan erbjuda.
Jag är och har aldrig varit någon sportig tjej tack och lov. Det hade ju varit mycket jobbigare då, att inte kunna fortsätta sporta som man gjort.

Jag har tagit snabba promenader som min enda sport, och det är ju något jag saknar mycket ibland.
Det är inte alls så länge sedan jag kunde ta snabba promenader, 2010.
Långpromenad innan jobb, jag var så hurtig så, i perioder då förstås.

Men trots att jag inte kan gå, så kan jag  ju åka istället och iallafall få all luft som jag ju älskar.
Att höra fåglarna som kvittrar, nu då det är höst så ser jag blad som dinglar ner på marken, alla fina färger som är nu då det är höst.
Jag älskar  mitt liv och jag är inte ens arg på kroppen som inte vill följa med mig så som jag vill.
Nej jag vet att det inte är kroppens fel egentligen, nej det blev något fel, just den sekunden, den dagen och den veckan, ja ni förstår.
Jag tror att det bara var en riktig, riktig otur för mig att just då bli sjuk.

Trots att jag inte är arg eller bitter på något vis så skulle jag ju självklart vilja vara frisk, jag skulle göra vad som helst för att ha chansen att bli frisk.
I början då jag blev sjuk så läste jag allt om Ms, precis allt. Det gick över som tur var och jag läser ingenting längre.
Jag pratade faktiskt om det med min doktor sist jag träffade honom, för någon vecka sedan.
Jag sa till han att jag hoppades att han ju hör av sig till mig ifall något botemedel dyker upp, och det lovade han :)
Han sa också att om det skulle komma ett botemedel så vet dom om det långt i förväg och kan meddela mig :) Ja vi skämtade lite om det jag och min doktor :) Han tyckte det var sunt av mig att inte läsa allt :)

Jag vill ibland gå hit och dit, men jag sitter fast i kroppen som inte kan röra sig.
Den kan sitta fast i rullstolen, i fåtöljen eller sängen, där jag valt att sitta eller ligga :)
Knepig känsla kan jag lova, men jag har vant mig och låter det bara vara då det känns drygt.

Om jag fick välja så vore jag frisk förstås men jag får inte välja.
Jag har lyxdagar här hemma hos mig trots att jag är sjuk. Jag har världens bästa assistenter och resten av våran lilla familj.

Jag får må precis så bra som jag bara vill och kan.

Underbart fantastiskt härligt liv, det har jag.
Nu är det nog många som inte riktigt tror att det kan vara så här bra då man är sjuk, men jag kan och det är på riktigt <3
Med lyxliv menar jag inte lyx som i lyx, nej jag menar lyx att ha alla runtomkring mig som jag tycker om och älskar.

Jag och Maria var ute en dag på en utedag och stannade till vid loppiset på tre krokars.
Det resulterade i en fin kista och en lampa :) Ja ibland är jag totalt hopplös haha :)

Marielle skulle åka till Dublin och sen Belfast för lite mer än en vecka sedan, och medan hon var borta så skulle hon fylla år.

Hon ville ha lite kalas innan hon åkte, så vi vart bjudna på jättegod mat då vi kom dit.

Jag måste skriva några rader om hennes resa, en resa hon valde att göra alldeles själv. 

Jag kan ju säga att hon hade en orolig mamma många av dagarna, men hon var duktig på att höra av sig så jag kunde känna mig lugnare <3 En tuff tjej och en super stolt mamma, ja det är jag det.

Hon har haft toppendagar och hon hade gärna varit kvar en vecka till, så bra var det. 

Hon hade bokat sovställen och resan alldeles själv, och det blev toppenbra. 

Hon har varit på museer, in i kyrkor och hon har åkt sightseeing både taxi och buss:) 

Hon har varit in på ett fängelse både i Dublin och i Belfast. 

I Belfast åkte hon på en dags utflykt med guide till där dom spelade in "games of thrones", och där fick hon se massor. Ja vilka dagar hon haft.

Hon har verkligen tagit tillvara på tiden och sett massor. 

Medan hon har varit borta har vi grejat här hemma, ja Maria har tapetserat och målat, och så har hon och Rebecca gjort dom vanliga saker man måste göra också. Ja som att städa och laga mat och tvätta, dom sakerna kommer man ju inte ifrån synd nog.

I vårat rum där mina rullstolar står parkerade har det varit svarta tapeter. Jag gillar inte alls svart så det var skönt att få bort det. Först lite färg på dom och sen tapeter ovanpå det. 

Det blev jätte gulligt och jag är så nöjd så. Maria hon kan hon :)

Tyke i väntans tider haha :)
Han har sån härlig stil, men jag förstår ju att det är hjärtesorg då Marielle är borta.
Ja Tyke skulle få sova vid mormor han, och trots att han längtar efter Marielle så går det jättebra.
Han vet precis vart han vill sova då jag lagt mig :)

Han gjorde som alltid då han ska sova över, sov vid mig.
Gert fick flytta ut och Tyke fick flytta in, ja så kan man säga :)

Tyke fick ta sig en dusch, och efter det så blev det lite mys, och mormor bäddade in honom så gott det gick.

Nästa dag så skulle jag och mina båda assistenter vara nere i källaren lite och plocka lite.
I källaren vill inte någon av hundarna vara, men då jag och Rebecca var nere, och Maria uppe, så var han ju tvungen att ha lite koll på oss allihop :) Men han var inte nere någon lång stund inte :)

En dag var jag till Falun,  för att byta kateter och för att träffa min neurolog. 

Jag hade bokat om kateter bytet så jag fick det på samma dag, då det känns så onödigt att åka två dagar.

Nu fick jag lov att åka en dag till iallafall eftersom det ska tas speciella prover inför min broms medicinering i oktober.

Men men vi tar det som en utflykt bara, så det blir en bra dag trots att vi nyss varit där.

Jag måste gå till lab eftersom jag är så svårstucken och på labbet i Falun fanns ingen den dagen på eftermiddagen som kunde hjälpa mig. Knepigt men så var det.

Det fanns tre personer  på neurologen som vanligtvis tar blodprov, men dom alla har testat förut och jag hade ingen lust alls. Nej jag gillar inte att det typ grävs i mina armar, nej då åker jag hellre en till gång :)

Som ni ju vet så gillar jag att baka och laga mat, ja inte alltid men för det mesta.

Hockeyn skulle ha ett möte och då behövdes lite fika :) Ja då var det bara till att baka :) 

Många rutor blev det, och inga rutor blev kvar :) Haha jag tar det som att dom var goda :)

Ja rutor bakade jag och passade på att göra en lasagne och en paj då jag ändå var i köket :)
Såå skönt att ha mat i några dagar så jag slipper laga mat varenda dag :)

En dag var det jättesoligt ute, och då ser ni ju att jag passar på att sola lite.
Det är så skönt att ligga i solen och bara njuta, och kanske lyssna på en pod eller så :)
Livsnjutare, ja det är jag det.

När jag och Rebecca for för att ta blodprover veckan efter att jag varit till min neurolog så stannade vi till vid Ikea igen för att köpa några kontakter som  jag glömde veckan innan.

Jag brukar inte köpa ljung så tidigt, men nu slog jag till iallafall.
Dom var jättefina, så det var bra att jag köpte dom, även om det är för tidigt enligt mig haha :)

När vi var på väg till sjukhuset i Falun andra gången så rasslade det först till under bilen, och det lät som något vi tappade, men så var det inte.  Sen då vi kom in i Falun så smällde det till rejält under bilen, ja jättehögt lät det.

Rebecca la sig på parkeringen för att se om hon såg något men nej ingenting.

Vi måste förstås lämna in bilen för en koll, så får vi se hur och om det är något fel där under.

Ja nu har jag skrivit ganska mycket och känner att jag kommit ikapp lite, vilket är skönt.

Det kan bli lite stress annars då jag har för mycket på en gång, och då blir det lite rörigt och jag ska försöka reda i allt. Nej nu blir det inte så, utan jag kan lugnt börja på nästa inlägg.

Härom kvällen kom en utländsk familj för att hämta fyra dynor som jag skänkt bort. 

Hela familjen kom och frun i familjen gav mig kakor som tack. 

Hon hade bakat dom själv och jag kan säga att dom var välgjorda. Jättefina men goda? 

Nja inte jättegoda, men vi har iallfall smakat och det gick bra, dom var helt okej.

Jag hoppas som alltid att du och ni har det bara bra. Jag önskar förstås att ni har det lika bra som jag.

Jag pratade med Maria idag om just hur jag mår, ja jag sa att jag tror att jag faktiskt mår bättre än många friska <3 Det är aldrig försent att ta tag i sitt mående och jag hoppas att alla som inte mår bra tar hjälp, så att alla får må bra. 

Kram kram från mig :)

Ingen idé!

Hej hej!

Det tål att upprepas! 

Ja det är inget alls jag brukar säga, men just idag då jag var ute och åkte, då kom dom orden till mig på väg hemåt. 

Ja jag fick lov att stanna och skriva upp just dom orden, så att jag inte skulle glömma dom :)

Det är så konstigt, att så konstiga ord och meningar kommer ut ur mitt huvud, det är liksom inte mina ord. 

Nu till det som tål att upprepas.

Det är ingen idé att du tutar eller vinkar till mig då jag är ute och åker. 

Nej, jag ser inte vem du är iallafall, och vad jag kanske minns efter att du vinkat eller tutat, så kan det vara färgen på din bil, men inte ens det kan vara säkert haha :)

Nej jag kan vinka och se glad ut tillbaka trots att jag inte vet vem du är, men att du känner mig förstår jag ju eftersom du vinkar eller tutar, och att jag känner dig :) 

Ibland, väldigt väldigt sällan ser jag dig :)

Ja ett hopplöst fall är jag och jag har skrivit om det här flera gånger, så det fick bli lite repris ifall att inte alla vet än :)

Varför jag skriver om just det nu igen så beror det på att jag var med om det just idag, det vinkades för fullt och jag såg bara att någon vinkade :)

Jag är inte stram, nej inte alls, men jag ser inte in i bilar! Nej det gör jag faktiskt inte.

Inte nog då att jag inte ser in i bilar, jag är dessutom totalt ointresserad av bilar också, vilket ju gör att jag inte har någon koll alls på vilken bil det var som det vinkades i eller tutades från :)

Ja med det sagt så om du hejar på mig då jag är ute och far, så tro då inte att jag är stram, sur eller vad eller hur det nu kan se ut :) 

Jag är inget alls mer än lite fundersam vem just du var?

Tyke <3

Jag mötte en tjej en dag som jag inte knappt pratat med sedan jag flyttade från Gonäs vilket var, ja jag var sjutton då jag flyttade och nu är jag 47, ja tänk 30 år!

Jag har mött henne och vi har sagt hej och lite så har det ju varit några gånger under årens lopp.

Jag var på väg hemåt och mötte henne så jag stannade till så vi pratade lite. 

En jättesöt hund hade hon som gillade att bli klappad på, så det gjorde jag förstås. 

När jag slutade så visade den tydligt att jag skulle klappa mer :)

Det blev en lång stund, och till slut så började det regna lite, så då började jag dra mig hemöver.

Hon är en tjej som får börja träna på att säga nej, jag är säker på att hon kommer att börja träna på det på riktigt nu efter vårat samtal.

Jag önskar att hon får känna att hon får finnas, finnas på riktigt, så himla viktigt!

Jag har ganska nyss slutat med penicillin som jag ätit i en vecka, nu igen.
Ja fy så jag ska behöva att ha urinvägsinfektion stup i ett.
Jag har nu fått hjälp av min doktor, som tagit hjälp av infektionskliniken i Falun, så nu ska jag äta en tablett varje kväll, i ett halvår till att börja med.
Såå skönt känns det.
Först då jag var på apoteket och fick se vilken tablett jag skulle få, blev lite orolig och tänkte att det kanske var den sorten jag hade skrivit må illa på.
Jag har ju testat dom flesta sorter så jag visste iallafall att jag skrivit något på förpackningen
När jag kom hem så kollade Rebecca i medicin skåpet, och där stod mådde inte illa!!
Jag har alltså sparat just den burken eftersom jag gillade den.
Nu medan jag ätit penicillin i en vecka så har jag mått illa och på kvällarna har jag verkligen mått illa.
Jag hade tänkt att ja ja lite illamående då jag ska sova får jag stå ut med, men nej fy så jobbigt det hade blivit.
Nu har jag tur hoppas jag, att jag får må bra trots medicin varenda kväll, ja förutom mina andra medicin jag tar mot spasticiteten och nervsmärtan jag har.

Nu har sommaren tagit slut hemma hos mig, det känns så sorgligt tycker jag då sommaren enligt mig aldrig dök upp på riktigt.Bättre lycka nästa år liksom :)
Några pelargoner ska få bo hos mig till nästa sommar, men många fick hamna i komposten.

Vi röjde bort allt på altanen och mattan dammsög vi och hängde upp på tork över bordet, den var inte blöt, men lite fuktig. Jag ska ha den i ett förråd i källaren och då vill jag ha den helt torr först.

När Rebecca kom en dag så hade hon med sig en bok hon trodde att jag ville titta i. Om jag ville?!! När jag bläddrat lite så kom en bild på Ludvika folkdansgille upp, och där var både min pappa och min mamma! Ja det var en sån fin bok så nästa dag så köpte jag en egen bok på Globe.(bokhandel) 

Jätteroligt att ha :)

Ja nu från en bok till en annan skulle man kunna säga :)
Jag blev intervjuad i våras någon gång av Clara Fritzon, och häromdagen fick jag tidningar hem i brevlådan från henne med ett gulligt litet brev.
Det var jätteroligt att få se i tryckt form och inte bara i datorn där jag läst det förut.
Jätteroligt och jag tycker att hon skriver jättebra, formulerar sig så himla bra.

Ja som varenda vecka så går dagarna i rusande fart, inte klokt hur snabbt jag tycker det går. Det är liksom fredag och helg hela tiden känns det som. 

Nu är jag ju glad att det blir helg så pass ofta så att Gert kan vara hemma med mig och inte behöva jobba, men ändå.

Nu till något jätteroligt, iallfall för mig :)

I flera års tid så har jag och Ingalill sagt att vi ska kunna gå och fika en sväng, men det har inte blivit av, inte förrän nu.

Ingalill är min sjukgymnast som jag gått och fått hjälp av i många många års tid. 

Det började nog då jag var runt arton trodde vi båda.

Hon har följt mig och allt jag varit med om, ja i sjukväg då. 

En gång av mina höftoperationer så var hon så snäll att hon kom hem till mig för att hjälpa mig med rörelser och stretch. 

Ja det är nog så att det är runt trettio år sedan det med. Herregud vart tar alla år och dagar vägen?

Jag vet att jag ville gå till henne då jag blev sjuk i Ms och ringde henne, men kom på i samma stund som jag ringde att det ju inte skulle gå. 

Hon och hennes man hade "Ludvika sjukgymnastik" och för att ta sig dit så var det några steg, några futtiga steg. Det gick inte, jag kunde inte ta mig upp! 

Jag minns att jag grät i telefonen, mest frustration, men besvikelse förstås. 

Hur som helst så har vi känt igen varann länge och nu blev det dax, jättemysigt och så roligt att få sitta och prata, lite hattigt kanske, men såå roligt. 

Deras barn som då förr i tiden var små har nu blivit över fyrtio, ja en kille var 41? Hur gick det till? Ingalill ser ju ut precis så fräsch och fin ut som alltid.

För ett gäng år sedan så gjorde dom om sitt badrum och kom då in till mig på mitt jobb. 

Jag jobbade då på en golvfirma som gjorde badrum, och alla möjliga jobb.

Jag hade nu då vi fikade fortfarande deras ritning över badrummet i mitt huvud, ja ni förstår ju hur arbets skadad man kan bli??

Vi var på BK och fikade så jag visste att jag kom in, men det var kanske inte ett jättebra val då det var så rörigt där och hög ljudnivå. 

Men men, nästa gång så ska jag bjuda hem henne för lite uppertone träning :) 

Jätteroligt att jag får visa henne den då den kommer framöver.

Jag har ju beställt hem en, men det var ungefär två månaders leveranstid, så jag väntar. 

Om jag väntar och längtar!! Men den som väntar på något gott heter det ju :)

Då vi fikat klart och hon kom hem så skickade hon kort på deras badrum och jösses säger jag bara!

Jag mindes inte att dom hade samma kakelsort som jag och Gert hade hemma vid oss, men hur plattorna satt, ja det mindes jag tydligt. 

Jätte superfint var det och jag är glad att jag hjälpte dom till det resultatet. 

Killarna som gjorde deras badrum var inte så jätteglada på mig på den tiden, nej Nina hade för mycket idéer som var krångliga och som tog tid :) 

Ja så var det nog faktiskt, men jag levde mig in i varenda badrum liksom, eller kök förstås :) 

Jag älskade att göra det jag gjorde, en dröm för mig att få hjälpa till hos andra.

Om jag sammanfattar våran fika så var det fantastiskt roligt och många minnen dök upp.

Då jag kom hem kände jag mig jätte slut på något vis, jag klarade mig från den värsta regnskuren och hann in innan. Härligt med härliga människor, och Ingalill är verkligen en härlig människa.

Jag är en riktig ur och skur människa jag :)

Vi har fått många såna här svampar i gräsmatten helt plötsligt :) Dom ser lite roliga ut så det var därför jag tog kort, för att visa :)

En dag då jag och Rebecca skulle åka iväg så såg jag en lång mask på backen.
Ja det ser man ju ofta om man tittar, men jag kom på hur jag var då jag var liten.
Jag plockade upp dom från vägen och la dom i gräset på sidan om vägen istället.
Jag ville inte att dom skulle drunkna i en pöl eller att någon körde över dom.
Jag sa det till Rebecca.
Menar du att jag ska ta upp den, säger hon och är på väg direkt, ja om du vill, säger jag.
Nu var masken lång och slingrade sig så Rebecca tyckte att det var jätte svårt och äckligt,  så hon tog ett blad :)
Ja som ni förstås så överlevde masken iallafall ett bra tag, och sen vet vi ju inte mer.
Helt galet och är hon helt dum i huvudet tänker ni kanske??
Ja jag är nog det då, något gammalt som kom upp. Som ni ju dom allra flesta vet så är jag inte lika snäll mot alla smådjur, nej spindlar tex, dom får inte överleva för mig. Taskigt, jag vet!

Vi har fullt att göra och pyssla med här hemma och jag älskar det.
Vi har ju bytt fönster och fått hjälp utvändigt så att det är klart, men inte invändigt än.
Gert och jag beställde virke från Sörbo såg, och vi skulle få brädorna i början av den förra veckan.
Det tyckte vi var jättebra så att Gert skulle hinna måla innan dom skulle på plats.
När Gert inte hört något i slutet av veckan så ringde han för att kolla upp lite, och då visade sig att han som gör det mesta, han hade fastnat i hyveln.
Många stygn blev det, men fingrarna klarade sig. Pust vilken pärs för han som behöver sina händer!!
Vi ringde våra snickare och flyttade fram så att Gert hinner måla och allt blir klart, inge roligt att stressa ihjäl sig precis.
Vädret har inte varit så stabilt nu i några dagar och det krävs en strykning till innan dom är klara :) Nu är lite av det dåliga vädret mitt fel, det är några spindlar som tyvärr fått lov att dö, och då får man ta lite regn :) :)
Det dröjer nog någon eller ett par veckor då innan vi kan få pyssla upp gardiner och få göra fint.
Jag har varit i källaren  flera dagar i rad nu, bara för att åka till vårat ny fixade rum som äntligen börjar bli klart.
Det saknas bara en spegel nu, sen är jag helt nöjd, jätte roligt att kunna få känna sig så nöjd och glad över ett projekt man tog sig an.
Nu kommer fler projekt vi ska ta oss an, men då här uppe, rullstolsrum, hall och vardagsrum, ja det blir grejer det :)

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni försöker leva efter vad ni vill eller känner, och inte efter någon annans vilja.

Kram kram

Om jag ville?

Hej hej!
Nu sitter jag och skriver lite medans Gert är ute i ruskvädret och lägger klart dom plattor som inte kommit på plats.
Det blir jättebra och fint, och framför allt praktiskt för mig som ska åka rullstol för att ta mig på baksidan. Ja nu har vi ju altanen på baksidan förstås, men det är skönt att kunna ta sig bak från backen också.
Vi har ju bytt fönster som jag berättat om. Dom som hjälpt oss har varit så snälla så dom hjälpt oss utvändigt också, och nu är det snart inne också.
Mycket jobb för Gert om han skulle gjort det själv.
Jätteskönt att han slipper tycker jag, då kan vi koncentrera oss på gardinstänger och sånt roligt istället. Ja tänk så roligt det ska bli då jag kan börja pyssla och göra fint :)

Det drar alltid med sig en massa då man ska göra något, i det här fallet blev allt nytt runtomkring alla fönster och dörrar, och Maria målar element.

Toppenbra blir det då det blir klart! 

Det kommer att bli så skönt och så mycket varmare än vi haft sedan vi flyttat hit. 

Gert fick målning ute på sin lott, ja det är bäst att ta och passa på att måla dom fina stunderna medan det inte är blött och fuktigt ute.

En dag var vi till Grängesberg för att hälsa på Marielle och hennes jobb på macken.
Det var lite omöjligt att komma in först, men hon hämtade en metall grej som gjorde att jag kunde komma in.
Jätteroligt att få se vart det är hon varit hela sommaren :)
Nu ska hon bara hoppa in vid behov, och så har hon schema några dagar i månaden.
Det var då vi kom, jag och Rebecca, som alla andra i Grängesberg kom! Det blev kö, och efter det så var det kö säkert mer eller mindre en halv timme.
Bättre förstås att det är mycket folk så man har att göra, men det verkade faktiskt som att det inte gjort något om dom varit två stycken :).

Häromdagen så fick jag ett så jätte gulligt meddelande på min mobil.
Det var från Mona och Sonja, två SJ pensionärer, ja dom är faktiskt det, men det är svårt att ta in det måste jag säga.
Herregud om dom är det redan så borde det ju snart vara dax för mig!??
Dom hade kommit att prata om mig på en resa dom gjort tillsammans, dom ville gärna träffa mig framöver. Om jag ville?
Det är klart jag vill träffa dom, det ska  bli jätte roligt verkligen!!
Mona var en av dom som hjälpte mig i början på SJ då¨jag var ny, och inte kunde något alls faktiskt. Sonja blev min chef, ja två SJ veteraner kan man ju kalla dom.
Det ska bli jätteroligt <3

Jag är verkligen världens lyckligaste.
Jag har inte så många runtomkring mig, men dom jag har tycker jag så hemskt mycket om, och älskar.
Jag är lyckligt lottad, att jag är jag och att jag får vara jag!
Så viktigt, ja det vet ni ju alla som läst vad jag skriver och vad jag tycker.
Om du inte läst förut så tar jag det igen! :)
Det är så viktigt att få tycka och få vara sig själv.
Att få kunna vara sig själv och inte behöva låtsas eller tycka som någon annan, jätteviktigt!
Att bli lyssnad på och veta att man finns, så viktigt, ja bland det viktigaste i livet om man frågar mig!
Jag har inte alltid varit så som jag är nu, men i ganska många år har jag fått tillfälle att vara jag .
Jag har inte låtit någon annan få bestämma över mig, nej jag får finnas och dom jag har runtomkring mig får också finnas förstås.
Lika viktigt att jag låter andra få finnas, men jag tror att jag gör det.
Dom allra viktigaste i mitt liv är förstås mina döttrar, Marielle och Melina, dom är verkligen mitt allt.

En dag i veckan bestämde jag att vi skulle gå och äta på "China," jag älskar friterad kyckling och sötsur sås, och lite ris förstås :) 

Ja jag behöver aldrig kolla efter något annat på buffén än den maten. 

Rebecca eller Maria kan bara ta mat på min tallrik så blir jag super nöjd. 

Ja inga grönsaker eller något alls eftersom det bara är kycklingen och såsen jag vill ha.

Vilken tur att jag får bestämma själv:)

Maria och Rebecca <3

Jag har under årens lopp flyttat många gånger, ja faktiskt ganska många gånger tycker jag.
Jag har alltid haft lätt att anpassa mig, och känt mig hemma ganska på en gång.
Ja både i lägenheter eller hus, det har snabbt blivit så att jag känt att jag alltid bott, dit jag nyss flyttat. Ja jag har liksom blivit och varit trygg i mig själv, ja jag tror att det är det som hjälpt mig med just att trivas.
Nu till något jag nästan aldrig funderar på, men som jag ibland fått frågan förut.
Saknar du inte??
Ja visst borde det ju finnas mycket jag saknar, men det enda jag saknar från mitt liv sedan förr, då med barnens pappa tex är kökskaklet :)

Ja ni förstår ju!!!
Jag hittade några gamla bilder så ni ser vad jag tyckte om hur fint det blev, ett drömkök för mig då verkligen. Melina var ett litet busfrö då hon var liten och det syns minsann på den ena bilden :)

Jag jobbade på en golvfirma där jag fick lära mig allt om kakel och klinkers.
Och så förstås alla olika golv och byggnationer, ja jag fick jag lära massa saker medan jag jobbade där i tio år.

Jag hade mitt favoritkakel, ja jag fick det som mitt favorit kakel redan min första gång då jag var in där. Själva grundkaklet hette 27MV9 11,5x11,5, ja jag har ganska bra minne haha :)

I det hus jag bodde då så valde jag kökskakel både till vägg och bänkskiva. 

Jag verkligen älskade det och var så nöjd över mig själv, att jag kunnat kakla alldeles själv, och så fint det blev.
Ja jag var stolt och glad över min insats, och självklart över valet av kakel och dekor.
Min pappa målade alla köks luckor och jag tyckte verkligen att jag hade världens finaste kök :)

Jag skulle gärna ha samma kakel idag, men jag valde för länge sen att jag inte trots att det är det finaste jag vet, välja lika.
Nej idag har jag valt något så olikt mig, en blank platta som jag ju aldrig trott att jag skulle valt, men jag är nöjd och glad över det valet också, men inte som mitt första.

Om jag skulle byta det jag har idag så skulle jag fortfarande inte valt det jag hade, nej jag hade valt en helt annan platta än både då och den jag har i vårat hus nu. 

Ja det blev många rader om kakel haha :)

För mig är det viktigt med kakel, och det är verkligen ett material som jag älskar.

I huset vi hyrde i Danmark, där fanns det kliniker på alla golv, underbart material tycker jag och utomlands så finns det överallt. ute på gator och inne, ja överallt verkligen.

Jag har i några dagar skrivit på engelska till Amerika, och nu är den beställd.
Han jag mailade med tyckte nog att jag var för ivrig, för han skrev att jag skulle vara patient, ja jag skulle ha tålamod, haha :)
Det är ju klart att jag är ivrig liksom, min dröm är ju på väg att gå i uppfyllelse!!
Jag skrev att jag skulle ha det, men det är svårt då man mailar till någon, något viktigt och inte får något svar :)
Han hade ju kunnat skriva att han ordnat eller håller på att ordna :)
Nu skriver han dear Nina och vi har mailat många gånger, så nu vet jag att han är seriös och sitter själv i rullstol, lika som jag.
Ja tänk att min dröm ska bli sann! Jag ska få en uppertone och det tack vare Lions i Ludvika! Utan deras bidrag så hade det dröjt lång tid innan jag hade haft råd. Jag är så tacksam och glad!
Ja snart eller om två månader så kommer den till Dianavägen liksom :)

Helt ofattbart verkligen. Jag verkligen älskar den och jag längtar så mycket efter att få börja träna på riktigt.

Jag i en uppertone för nästan 3 år sedan :)

En kväll då vi lagt oss så lät det som ett stort kras ifrån vardagsrummet. 

Gert gick för att se vad som hänt, men det  var inget. 

Inge konstigt för mig eller oss, då det händer en massa saker som vi inte kan förklara. 

Morgonen därpå fick jag förklaringen på just det här som låtit.
Ett glas hade exploderat i diskmaskinen!? 

Massor av små glas bitar, men efter att Rebecca tagit bort dom största så dammsög hon och fick bort allt. 

Ja jättemycket glas blev det, men tur att det hamnade i maskinen och inte över hela golvet i köket eller så :)

Nu har Gert kommit in efter att fixat klart alla plattor som vi för min skull behövde.

Jag ska rätta ikväll och lägga ut det då jag är klar.

Jag har massor med mer jag behöver skriva om, men det får bli i nästa inlägg då har jag bestämt. 

Jag vill inte röra till det mer än det är :)

Jag hoppas att ni alla mår bra och att ni har det bra.

Kram kram från mig!