Hur mycket orkar jag?!

Hej hej!

Dagarna rusar fram som vanligt, ja jag hinner inte med alls i dess takt och tempo, ja alltså tidens!!

Jag har ju skrivit om det många gånger, men det blir ju ingen ändring alls, så jag kommer tillbaka till det förunderliga, tiden!!

Jag tror många med mig skulle önska att tiden gick lite saktare, eller att man skulle kunna få några fler timmar per dygn?. 

Jag tror att många känner som jag, men det finns nog kanske lika många som önskar att tiden skulle gå fortare? Att man vill att det ska bli kväll någon gång så man kan gå och lägga sig, ja jag tror att det också är vanligt även fast jag aldrig känt så, nej jag tror inte jag gjort det.

Jag önskar att jag kunde få lite mer tid, tid så jag kanske skulle kunna få hjälpa andra som vill att tiden ska gå fortare. 

Kanske hjälpa till så att deras dagar får något meningsfullt i sig liksom, under dagen menar jag.  

Jag vet ju att jag inte kan vara den personen i självaste livet, men jag hade önskat. 

Ja så jag önskat att jag hade kunnat/orkat vara den personen.

Att finnas för den som behöver, till dom som känner sig ledsna, ensamma och ja helt enkelt den som vill och behöver.

Ja det vore en dröm för mig att kunna och orka och då framför allt ha mer tid!!

Jag skulle förstås få mer tid över om jag ändrade på mitt liv, vilket jag känner att jag inte vill eller kan, nej inte just nu iallfall. 

Nej jag behöver göra det som jag tycker är roligt, att få pyssla med mitt också, det är ju viktigt för mig det med. Men en vacker dag kanske jag får till det lite grann, ja jag hoppas det.

Nu sedan jag skrev sist så har vi grejat på här hemma, och så har jag haft lite annat för mig som jag skriver nedan.

Gert, Maria och jag har varit ute och pysslat, mycket löv och annat ogräs för Maria att ta tag i :)

Ja hos oss är det mest Maria som är våran trädgårdsmästare, det är hon som fixar och flyttar på växter lite hit och dit. Det mesta bestämmer ju jag då, men ibland får hon tänka till haha :) Ja då kanske jag inte vet varken ut eller in?

När vi flyttade hit skulle vi inte ha en enda rabatt, nej minsann det skulle vi inte, men??

Det blev en lång rabatt i slänten, eller rabatt vet jag väl inte ,men en plats för växter är det iallafall.

Vi har väldigt liten tomt, men det är skönt för annars blir det ju såå mycket extra jobb. 

Nej det blev hur som helst inte som vi tänkte från början, men jag är jätteglad över varenda växt där på baksidan :)

Gert tog nya tag i stubben också som snart, efter några år är ett minne blott!

Det är tålamodskrävande att ta bort en stubbe minsann :)

Gert passade på att olja in altanerna både på bak och framsidan då det var fint väder. 

Vi gjorde rent dom för någon vecka sedan, så att dom skulle  hinna torka innan det nu var dax för oljan.

Jag är lite ivrig med just att få göra rent och sen olja in, helst innan all pollen kommer. 

Nu kan det komma bäst det vill, då kan vi bara skölja av golven och dom är klara liksom :) 

Skönt, och det kommer att bli så skönt när den perioden är över så mattan kan komma på och jag kan göra fint. Att inreda altanen, ja det är såå mysigt tycker jag :)

Marielle och Billie var här en dag med mig och då kom hon på att hon ville sy, ja så det blev syning för hela slanten :) 

Hon fick lite svårigheter då hon skulle trä tråden genom hålet på nålen, ja det gick inte alls bra utan glasögon :) Hon hade glömt sina egna glasögon så då fick det bli en nödlösning, Mina var ingen idé men Gerts läsglasögon fick hjälpa till och vara räddaren i nöden :) 

Jag fick lust i helgen som var att baka bullar jag :) Länge sen jag gjorde det och ett tag sedan jag bakade över huvudtaget :) 

Vaniljbullar vart det och det är så härligt för mig att ha några påsar i frysen :) 

Jag ska baka fler en annan dag och lite annat så jag har nu då det börjar bli fint väder.

Ja ni förstår, då solen är framme, då är Nina ute i solen och gör inget annat än att njuter.

Ja då finns inga måsten, ingen matlagning eller bakning på dagen, nej det går bort. 

Det är skönt att jag kan släppa allt och bara bestämma mig för att vara, vara ute i solen och njuta.

Det är då superskönt att ha lite fika att ta fram ifall vi får främmande, även fast vi ju nästan aldrig får det haha :) 

En trygghet för mig är det iallafall, och det är väl så det varit alltid, att det ska kunnas fika när som helst. Tokigt hör jag ju då jag skriver, men så är det :) 

Det räcker ju egentligen med kaffe bara förstås, men jag är ju en riktig fika människa jag, så jag tycker om att ta fram något ur frysen då vi får besök :)

Laga mat får vi då göra senare på kvällen och andra saker kan man också göra senare (när jag solar på dagen).

Det har varit fint i ett par dagar innan nu då jag skriver, och då har jag legat ute i min solsäng ett par timmar, med solskydd på då förstås. 

Ja jag vill inte bränna mig, och jag ska inte göra det!

Nej solen är stark och varm och det är inte värt att bränna sig och få ont, farligt är det också, så nej kräm på. 

Medan jag solade så hann Rebecca putsa fönstren, både ute och inne,duscha blommor och torka av på fönsterbrädorna.Städa toaletterna, dammsuga och torka golven,bäddat om

Hon gjorde allt detta på två dagar, två timmar varje solig dag :) 

Då hon hunnit så mycket vet jag då inte vad jag och Maria ska hitta på haha :)

Nu till lite då och nutid :)

Jag skriver om det här igen, ja jag kommer på det mest på kvällarna då jag sitter med filtar och vetekuddar.

Tack gode gud för att jag inte levde förr i tiden!!
Ja jag är verkligen glad för det, hur hade jag klarat mig då???
Inte alls skulle jag helt ärligt säga. 

Jag som är så otroligt frusen, och jag som behöver duscha varenda dag, riktigt varmt?  

Förr i tiden fanns inte kläder som nu, och då fanns ju inget varmt vatten i kranen!! Inga element!!
Nej jag konstaterar att jag kan släppa det, jag behöver ju inte gå in i det så mycket eftersom jag ju lever nu, ja vilken otroligt tur jag har!!
Jag hade verkligen inte passat in i den tiden jag.

Varma kläder, filtar och tänk vetekuddar i micron!!
Värmetäcket jag har i sängen då jag ska sova, ja jag har tur att det är just nu jag fryser och behöver värme.
Jag är så tacksam över att jag lever just nu!

Jag känner att jag vill ta upp en grej som är lite förunderligt tycker jag.
Ni som läst vad jag skrivit förut så är det ju så att jag har Ms, ja jag är en av dom alla som haft oturen att få den sjukdomen, inget någon vill ha, men så kan det bli! :)

Jag har ju tänkt (hört för länge sen) att man får så mycket man orkar, ja men visst liksom, hur mycket och vem är det som bestämmer hur mycket jag orkar då?
Ingen har ju frågat mig iallfall :)
Nu skämtar jag då jag skriver, för jag fixar ju det här, ja det kommer jag att göra på ett eller annat sätt. Nu har jag" camperat" ihop med min sjukdom i runt åtta år, så jag skulle kunna kalla mig lite van, ja faktiskt så känns det som att jag vant mig, och det gjorde jag för många år sedan.

(Totalt har jag ju varit sjuk från 1991 och framåt, inte hela tiden då förstås, men ganska många år totalt har det blivit.)

Nu till det jag ville skriva om lite:

Något jag kan förundras över, ja faktiskt så kan jag inte förstå det alls, eller jodå för andra kan det ju vara viktigt förstås, men inte alls för alla.

Jag har någon, ja faktiskt en vän på riktigt som också har Ms (några fler som jag inte känner så väl, men som är med mig på datorn, facebook), men hur kan en del andra tro att bara för att man har samma sjukdom, så ska man ska vilja umgås?

Jag vill verkligen inte umgås med någon bara för att jag har samma sjukdom som någon annan, nej det vill jag inte. Jag vill umgås med dom jag tycker om, med eller utan sjukdomar har ju ingen som helst betydelse.

Jag träffade härom veckan på en kvinna då jag och Rebecca(min assistent) skulle gå och fika.
När vi kom in satt en person jag aldrig pratat med vad jag vet, men som jag mindes hade gått på en kurs samtidigt med mig för några år sedan, hon satt en bit bort.
Hon började prata och frågade om inte jag hade Ms lika som henne?
Hon pratade på om en massa annat som verkligen inte kändes som att man pratar och berättar första gången man träffas?
Jag pratade och svarade förstås tillbaka då, men när min smörgås kom som skulle vara varm så visade jag vänligt men bestämt att jag ville äta den och inte prata mer.
Ja det blev lite olustig stämning på något sätt, svårt att förklara med ord, det var ingen trevlig känsla alls. Hon blev kanske stött eller sur, något iallfall märktes på hela henne.

Jag förstår att alla inte har sånt tur som jag, att ha dom bästa assistenterna som dessutom är mina allra bästa vänner. Andra kanske inte har den turen som jag har, och då förstår jag att man kan vara pratsugen då man väl kommer iväg på något. Men att nästan "igla" sig fast på någon annan, nej det tycker inte jag är okej.

Nej jag ville verkligen ha en mysig pratstund med Rebecca och min smörgås och kaffe :) 

Det har varit andra grejer förut med andra personer, men nej jag och alla andra med Ms har ju samma sjukdom, samma benämning, men så totalt olika.

Nu till något helt annat :)
Det där med att njuta, jag har skrivit om det förut, men måste ta upp det igen.
Gert har efter påsk varit ledig en vecka och varit hemma med mig, superhärligt!
Men den där tiden nu igen, som går alldeles för fort :(
Jag har njutit och jag njuter verkligen, men dagarna går så fort och jag känner att jag inte kunnat njuta så mycket jag velat?? Varför blir det så?? Ja det kan man ju verkligen undra?
Det är lika om vi är utomlands eller bara iväg över dagen. Jag känner nästan alltid, ja faktiskt, att jag skulle njutit mer, fast jag ju vet att jag verkligen njutit och tänkt på att göra det där och då.

Ja jag har väl kanske för höga krav på vad njuta är??
Vet faktiskt inte, nej jag gör inte det, på riktigt!?
Jag önskar att jag någon gång skulle få känna mig nöjd med just det, att jag är glad lycklig och tacksam och har njutit så mycket jag kunnat.
Jag gör ju det egentligen, men känslan är att jag kunnat göra det lite mer då det härliga är över.
Kroppen och knoppen sätter kroppen i något jag inte kan förklara.

Lyckoruskänslor!!
Ja så brukar jag ju skriva och säga ibland, och den känslan kan infinna sig precis när och var som helst. Det är då jag just exakt för stunden är så där extra lycklig och det känns i hela hjärtat!!
Den känslan kan bara helt plötsligt visa sig och då känns det i hela kroppen!!
Den känslan önskar jag att alla kunde få känna, men jag vet att det tyvärr inte är så :(
Jag kan tyvärr inte lära någon hur man gör, den bara finns där i mig någonstans på lur, och dyker upp när helst den vill <3

Nu till den där dagen, en viktig dag hade kommit, som jag längtat!!
Min rullstol, min nya blivande rullstol skulle provas och fixas till efter mig.
Om ni bara visste vad jag är glad och tacksam över hjälpmedelcentralen, över dom som jobbar där och hjälper mig så bra!!
Inte bara dom där inne, nej killarna som åker till mig då jag behöver hjälp, är ju också guld värda!!
En av mina killar som brukar komma hit och hjälpa mig hade undrat och frågat när jag skulle komma dit för att få en ny?
Han ville inte laga min "gamla" rullstol mer hade han sagt haha :)

Rakel som var den som skulle hjälpa mig, med sin tekniker Magnus till hjälp, har jag haft hjälp av förut, för över åtta år sedan.
På den tiden hade hon hand om manuella rullstolar och det var ju i det skedet jag var då.
Ja min första rullstol, viktigt läge så att jag inte skulle ändra mig, jo det var så att jag inte var så sugen direkt på att sitta i rullstol.
Nu är det ju Rakel vi pratar om och hon var ju den bästa personen där för mig, ja herregud så viktigt det var där och då att det var just hon.
Hon fick mig att vilja orka mer, vilket jag ju skulle göra i rullstolen och inte behöva kämpa varenda steg.
Preskriberat nästan, men viktigt och jag kommer aldrig att glömma den tiden, vill inte det heller.
På tal om att inte vilja glömma.
Jag vill inte glömma något av det jag varit med om, alla mediciner, operationer, strålning mm, nej jag vill minnas, ja det vill jag verkligen och jag tror att jag behöver det.

Nu fick jag iallafall hjälp med den nya rullstolen som jag även kan stå i, men då med hjälp att sätta fast benen och lite så. Jag kommer att älska den, ja det kommer jag att göra. Mina tarmar inuti kroppen och andra grejer kommer att bli helt chockade!, ja av att jag står och dom får ta plats en stund :)

Min arbetsterapeut var med också och det är hon som egentligen bestämmer vad jag kan behöva, tillsammans med sjukgymnast och mig då förstås.
Jag känner mig helt nöjd med mitt val av rullstol iallafall.

Det är inte lätt för mig att veta hur jag vill ha allt då det är som nytt, hur känner jag där??
Inget alls då jag inte kanske har känsel just där haha :)
Ja några justeringar kommer det att få bli det är jag säker på. Jag får känna efter vartefter och sen ta kontakt för att få hjälp igen.

För Magnus teknikern är inget omöjligt, nej han lyssnar in och kommer med olika varianter och förslag som jag kan testa mellan, helt otrolig!
Jag kommer att kunna avlasta rumpa och ben genom att lägga ikull mig lite, och det är jättebra det också. Ja mycket nya grejer för mig att kunna ta till :)

För att få hem rullstolen så behöver dom skjutsa den till mig vilket hon gjorde dagen efter redan, såå himla supersnällt verkligen!!
Jag har nu haft den hemma några dagar och hunnit provåka den både inne och ute, superbra och såå snabb är den!!
Den är både bra och sen till en av dom bästa sakerna med den, den går snabbt!!
Så mycket snabbare än min vanliga gamla, nästan dubbelt så fort!
Det kommer inte att ta mig lång stund alls till stan tex, nej jag skulle tro 20-30 minuter istället för en timme nästan.
Nu har jag ju inte bråttom alls förstås, men det är ju så mycket roligare att köra snabbt tycker jag haha :)
Ni kommer att se mig komma körande skrattandes!! Jag kommer att sprida glädje kanske haha :) Eller så trycker och tror alla att jag är galen som kommer skrattandes för mig själv, som att det helt slagit runt haha!!??

Nu har jag ju den rullstolen som jag har haft i många år nu kvar, ja den måste vara kvar tills anpassningen i bilen fungerar med nya rullstolen.
Jag behöver alltså ha dubbelt ett tag tills jag kan docka fast den nya rullstolen i bilen.
Jag vet inte om jag skrivit om det förut, men det är ett helt nytt system för den här och andra nya sorters rullstolar, så det behövs ändras om i bilen.
För att kunna göra det så behöver man ansöka om anpassningsbidrag vid försäkringskassan.
Jag har gjort all research och ansökt och pratat med folk om allt, så nu är jag på gång.
Jag fick beviljat från försäkringskassan och väntar nu på att få en tid för att anpassa.
Då kommer dom att behöva min bil och min nya rullstol för att fixa allt. Det kommer att bli härligt när det är fixat och klart!!

Inför första testet att ta mig ut för en provåkartur.

Gäller att ha tungan rätt i mun :)

Min nya rullstol väger mer än båda dom andra jag har, så jag var lite orolig första gången jag skulle åka ut på hissplattan här hemma för att komma ut.

Den tar 300 kilo och stolen väger lite mer än 200 kilo. Hur mycket väger då jag liksom??
Ingen aning då jag inte fått till det med vägning av mig någonstans.
Det gick, pust!!!

Ja faktiskt så var det oroligt på riktigt och jag var lite rädd för att allt skulle lossna från väggen.
Gert fick stå som för att ta emot mitt huvud ifall att, ja ni förstår ju :)Kanske?

Igår var jag varit till frissan och hon fixade till mig lite, eller rättare sagt så har Karro gjort det!

Det är så roligt och så skönt att det går så smidigt vid henne, och så har hon världens finaste Scoobi!! Har ingen aning om hur han stavas :)

Melina skjutsade mig och hjälpte mig att förflytta mig från rullstol till schamponeringen mm.

När jag ska klippa mig så sitter jag i den riktiga frisörstolen och då, ja just då så känner jag mig lite frisk!! Ja då ser jag ju iallafall ut frisk tänker jag. ( tog inget kort )

Jag hade brett med mig några rullmackor att ta till ifall att jag eller Melina behövde.
Hunden var ju såå sugen på något, jo det fick man ju förstå!! :)
Han fick förstås en smörgås av mig då, och jag kommer nog förmodligen att vara hans vän nu för förhoppningsvis all framtid.

Stor, ja han är jättestor, men så lugn och såå fin!!

Några månader till nästa gång nu då, ja jag får ha det att se fram emot tänker jag.
Jag ska försöka komma ihåg att ta med något slags hundgodis då kanske :)
Jag älskar att gå till frisören, ja jag tycker att det är så lyxigt och såå skönt. Det är samtidigt trevligt att få en pratstund med Karro, och så roligt att få känna mig fräsch och fin i håret till nästa gång :)

Nu ska jag sluta skriva för idag, ojoj vad mycket text och vad många rader jag lyckats skriva!!

Just det är jag iallfall rätt bra på, att trolla fram ord efter ord, mening efter mening. Meningarna blir till stycken som kan bli både korta och långa, mest långa :)

Tar aldrig slut, nej det gör ju inte det, mitt liv fortsätter hela tiden och med det även alla strapatser jag gör, och alla idéer jag hittar på att pyssla med. Nu skulle jag ju inte behöva skriva och dela med mig om allt, ja nästan allt, men det gör jag :) Kanske kan jag inspirera någon?

Något till alla mina bilder, det blir ibland som en riktig bilderdagbok haha :)
Jag håller inte på att se till att "styla" mina kort, nej det har jag ju inte lust med, jag delar med mig av mitt riktiga liv helt enkelt.

Jag har ju inte bloggen för att tjäna pengar, nej minsann då skulle det finnas massa reklam runtomkring och mitt i, nej jag delar med mig av mig helt enkelt!! Helt gratis dessutom haha :)

Kram kram till dig som läser :)

Jag hoppas som vanligt att du har det bra och att du mår bra.

Vad höll jag på med?



En härlig tid är på ingång :)



Hej hej!

Jag hoppas att alla haft en bra lugn påskhelg.

Jag har en kartong i källaren med hönor och tuppar jag sparat, många sedan jag var liten, men en del nya finns också där i. (Jag fick en ny varje påsk av min mormor).

I år kom det inte upp en enda, nej dom fick faktiskt bo kvar i källaren, kanske dom kommer upp nästa påsk? Troligtvis inte haha :)

Jag minns då jag var yngre, då skulle påsk gardiner upp, dukar på borden och alla andra påsk grejer fram?? Vad höll jag på med då, ja det kan jag ju undra idag??

Påsken är ju över på nolltid, ja så känner i alla fall jag, så nu för tiden blir det inte just något alls.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så planterade jag några penséer och påskliljor, det fick bli min påsk det, och jag känner mig supernöjd med det.

Nu vet jag att många ja säkert jättemånga älskar påsken och vill göra allt det jag inte vill, och det är klart att dom/ni ska göra det, alla tycker vi ju olika :)

Ja nog om påsken :) 

Jag skriver lite istället om en bokad tid jag hade till min doktor förra veckan.

Den blev ändrad från att jag skulle till Falun för att träffa honom, till att få en telefontid, samma dag och samma tid, passade ju jättebra.

Jag backar bandet lite, ja man brukar ju kunna säga så, alltså vi backar till lite dåtid, innan jag fortsätter :)

Första gången jag träffade honom, min doktor, så grät jag i en timme, ja kanske längre.

Min man Gert var med och min syster var med mig dit, jag var så orolig över hur allt skulle bli?  Både jag och dom jag hade med mig frågade doktorn om olika saker, men han kunde inte svara egentligen på något, och han kunde egentligen inte lugna mig alls.

Nej fy då vilken sjukdom!! 

Det som var värst då tyckte jag var ju att doktorn inte visste något, han kunde inte säga hur just jag skulle bli, om jag skulle bli ett kolli liggandes någonstans på ett vårdhem??

Det tyckte jag var det värsta, att ingen specialist i världen skulle kunna berätta för mig hur jag skulle bli, hur det skulle gå för mig??

Ja jag kände det verkligen som att mitt liv kanske skulle ta slut där och då? 

Ingen doktor i världen kunde hjälpa mig!?!

Så mycket tankar snurrade runt i mitt huvud!

Stackars läkare som får träffa alla möjliga människor, och just i det här läget så fick min doktor lov att träffa en orolig superledsen Nina! 

Jag blev inom mig efter inte allt för lång tid fast besluten att fixa det här, att jag inte tänkte ge upp utan fight, nej minsann, min kropp skulle få sig en match, på riktigt!!

Sen en tid efter den gången vid doktorn så blev/kom det en vändning, absolut inte direkt, men till slut så accepterade jag min situation. 

Jag har nästan vad jag kan komma ihåg nu inte varit så under ytan igen som jag var just då, nej jag har mått bra, oförskämt bra.  

Ja det var lite dåtid, nu tar vi nutid och samtalet vi hade för några dagar sedan.

Han berättade för mig att jag ju är i riskgruppen (corona) och att jag ska vara försiktig.

Jag är inte riktigt i riskgruppen på grund av mina mediciner jag äter som man ju kan tro, nej det beror på att jag sitter i rullstol. 

Jag har så mycket svårare att bli av med det som sätter sig i lungorna.

Helt rätt har han ju förstås.

(Jag skrev ju häromgången att jag börjat blåsa i en flaska och tänkt göra så i resten av mitt liv liksom, ja det tänker jag och jag gör det också.)

När jag berättade för min neurolog om flaskan så sa han direkt att det är jätte bra, och om han tycker det också så är det ju det. Sån tur att jag redan börjat med det så mina lungor håller sig starka och friska.

Vi pratade runt lite om mediciner lite hit och dit och han säger ju så kloka grejer, men direkt han sagt det så är jag "lost", ja på riktigt liksom.

Jag kan inte komma ihåg!!, nej det går bara inte, jag skulle behöva spela in varje samtal med en doktor tror jag tamesjutton :)

När vi var klara, eller iallfall inte hade mer att prata om, så bestämde vi oss för att höras av i början av Oktober då jag senare samma månad ska få min bromsmedicin. 

Vi ska höras för att kolla upp lite då och se om jag behöver skjuta fram det(bromsmedicinen) lite grann, med tanke på corona.

För inte allt så länge sen så kom Gert hem med varsin semla :) Han köpte en chokladsemla till mig som älskar choklad. 

Jättesnällt verkligen, men såå mycket choklad som det fanns däri, nej det fanns inte en chans att kunna äta upp den!! En tredjedel orkade jag, men sen kastade jag resten.

Jag hade först tänkt spara till senare, men jag hade inte velat ha senare haha :) 

Nej den var god men i det maffigaste laget :)



Marielle och Billie kom förbi en dag, dom hade köpt en ny bur till bilen som skulle sättas ihop och så fikade vi lite :) En mysig stund, som alltid då dom kommer förbi :)

Några dagar innan påsken så var jag och köpte några krukor och blommor för att fixa påskpresenter. Varsin blomma till mina döttrar, och varsin blomma till granntjejerna (skriver om dom lite längre ner).
Aloevera fick mina döttrar och jag planterade om dom så dom blev lite stadigare än som dom var då direkt från affären.
Jag tänkte mest på att dom inte skulle vingla ikull, för då blir det ju jord överallt.
Jag hade också köpt en ytterkruka för ett tag sedan som jag ville köpa en blomma till, som min syster skulle få då hon fyllde år häromdagen.
Jag planterade om den jag köpte och hoppas på att den kommer att växa sig stor och fin, det blev inget kort på den, men en garderobsblomma i en enligt mig fin grå ytterkruka :)

Här nedan är det en Aloe som jag försöker få lite stadigare.
Så tråkigt tycker jag då jag köper växter, oavsett vart, så har dom baske mig ingen jord, nej jag kan inte förstå ens hur dom överlever tiden i butiken?
Nej flera gånger och oavsett växter så har dom bara så dom kanske orkar leva tills någon tar över och köper dom.
Många som köper blommor planterar ju förstås inte om dom heller, nej jag är nog extra noga jag har jag fått förstå haha .) Ja jag planterar om och vill verkligen att blomman/växten får alla förutsättningar att överleva :)

Som jag tror jag skrev sist då jag planterade en annan växt var att jag ju verkligen inte vill kasta någon som inte mår bra, nej jag vill ju göra allt, eller ha gjort allt först.
Kan vara en av anledningarna till att jag är rädd om dom, på riktigt liksom.
Nu har jag aldrig hållit på riktigt såhär förut, nej det har jag inte, men nu då jag ser att mina blommor växer och blir riktigt stora, ja då förstår jag ju att jag iallfall gör något rätt!!

  

Jag har ju några åtaganden varje år, inte jätteofta, men ibland känns det som att det är ganska ofta :)
Vi har ju några vänner som bor i Fagersta och en av dom, Eva, fyllde 70 år i Söndags på självaste påskdagen.

Eva hade tänkt ett riktigt kalas den här dagen, men det gick ju inte med all virus som finns nu.
Men smörgåstårta ville hon ha iallfall, precis som vanligt :)
Ja dom alla, ja våra vänner där borta, dom vill alla ha det lika som det varit förut, och smörgåstårta har det varit.
Från början var det inte mer än till Ingemar (en annan vän) jag gjorde till, men umgängeskretsen har växt haha :)
Ja om jag orkade och hade råd så skulle ju dom alla där på boendet (dom har egna lägenheter) få en då dom fyller år, ja tänk så härligt det hade varit att kunna ge till dom alla.

Jag tycker inte att det är så jätteroligt att göra smörgåstårta, det krävs ju både ingredienser som ska bli röror och så ska jag få till det till en tårta till slut :)
Självkritiska Nina, ja det är jag det haha :)
Men som Maria sa nu den här gången, att jag ju inte är någon smörgåstårtsbakare egentligen, nej faktiskt inte :)!
Dom blir ju godkända varenda gång så då får jag ju faktiskt lita på det :)
Jag bakade lite fika den här gången, hon äter bara sockerfritt, så lite såna bakverk fick jag nu träna på, och dom blev säkert bra dom med :)

Banan och äppel muffins :)

Någon påse med kladdkakemuffins fick hon också, så dom andra kan ta av dom och låta hennes fika vara haha :)
Nu till självaste kalasandet, dom skulle nu fika i omgångar, tre och tre, dom hade fixat det så bra så. Dom är så duktiga, och försiktiga.
När "mamma" Nina ville ta kort på dom så sa Ingemar bestämt ifrån, nej inte nära varandra!!
Just ja, det hade jag ju kunnat räkna ut själv och tänkt på, men nej, jag tog kort på en och en istället och det gick ju jättebra.

En av dom som bor där och som vi träffat flera gånger kom fram och berättade att han förut en gång smakat på en kladdkakemuffins (som jag bakat), och det var den godast han ätit.
Det absolut godaste fikat någonsin han ätit!! Haha :) Ja ni förstår ju hur glad jag blev då <3



  

Nu till våra supersöta och gulliga och snälla grannbarn. Ja deras föräldrar är ju supergulliga dom också, så självklart har dom här töserna att brås på.

Jag mötte dom på stan med sin pappa häromdagen och barnen är bara så genuint lyckliga och spralliga, och jag blir så glad av dom.

Jag hade redan köpt dom varsitt påskägg som jag fyllt med  godis och en peng, som jag tänkt gå dit med nu då det var påsk, så det var roligt att träffa dom lite innan.

Dom blev så glada och nu är ju vi, jag och Gert dom bästa grannarna :) Förstås :)

Dagen efter att vi varit dit med påskäggen och en blomma så knackade det på, och där utanför stod dom båda med en så fin bukett till mig!!

Inte nog med att jag fick blommor, jag fick ett så fint armband också, ja ni ser ju :)

  

Jag hade tur som hade en jättepassande vas till dom och jag kunde inte låta bli att titta på dom mest hela kvällen, så glad jag var!! Och är förstås!!



En till dag kom Marielle hem hit, men för att städa bilen inuti den här gången:)
Billie (hunden) hade koppel på, men satt lugnt på grässlänten och väntade.
Det spelade ingen roll om kaninerna rörde sig inne vid dom eller om det kom någon annan hund.
En väluppfostrad Billie kan man ju säga helt enkelt :).
Jätteskönt om vi skulle råka ha dörren öppen lite och hon knatar ut, då behöver man bara ropa hennes namn så kommer hon, det är skönt.

Vi hade en bortplockardag häromdagen vilket kändes riktigt skönt.
Vi skulle tvätta golvet och sen olja in det innan all pollen kommer har vi tänkt, då vi är klara liksom.
Annars vill vi ju vänta till allt pollen blivit klart, och det kan ju komma länge om man har otur.
Dagen innan hade vi fixat baksidans altandäck, tvättat då :) När man tvättat behöver det ju torka några dagar beroende på väder och vind innan man kan olja.
Ja hur tänkte vi när vi skulle ha två stora altaner/terrasser? Ingen aning haha, men glad är jag över dom, även om det blir ganska mycket jobb då och då.
Vi får avvakta några dagar och hoppas på bra väder, sen blir vi färdiga med allt :)

Jag skriver ofta om att vi gör det och vi gör så, ja ni förstår ju att jag inte gör något av det jag skrivit om nyss, nej det kan jag ju inte. Jag kan ju göra något annat jag, eller titta på och vara sällskap förstås :) Om han nu vill ha sällskap? Jodå det brukar gå bra det.

Marielle hade gått på lite tur med Billie en dag <3

Härligt kort tycker jag att hon tog, med den himlen!

Melina kom hit igår för att hjälpa mig att föra över alla kort jag hade i datorn, hon förstår inte hur många det kan bli på så kort tid mellan gångerna ? :)

Jag knäpper ju kort varenda dag, så jag förstår ju iallfall haha :)

Hon förde över alla kort till en extern hårddisk har jag lärt mig att den svarta lilla lådan är :) Där finns massor av kort, så jag hoppas att den inte går sönder, nej då blir det inte roligt :( Men jag ska ju inte tänka det negativaste :) Men då det gäller maskiner och sånt, ja då är det helt utanför det jag kan, och då känner jag ofta att det blir krångel och svårt då jag ju inte kan fixa problemen själv :)

Nu ska jag sluta för idag, orden tar ju aldrig slut då jag väl ska skriva, men nu är det mina händer som börjar domna lite.
Jag sitter vid köksbordet och har armarna på armstöden vilket känns skönt, men det blir lite galet på något sätt, kanske det klämmer på något så jag blir att domna i fingrar och händer.
Jag ska rätta lite senare och så kan det bli vilken tid eller dag som helst som jag lägger ut det på.

Jag hoppas att ni mår bra och har det bara bra.
Kram kram