Jag ger den en fajt!

Hej hej!

Nu ligger jag här i min säng och klockan har inte blivit nio än.
Ja här bor trötta familjen, ja vi kanske ska kalla oss för det.
Både jag och Gert är trötta, det gör mig ingenting att lägga mig så tidigt.
Nu somnar jag ju inte klockan nio, nej som ikväll sitter jag och skriver lite tills jag känner mig redo, för att stänga av lampan och släcka ner skärmen.

Det har verkligen blivit mitt jobb det här skrivandet. Ett jobb jag trivs väldigt bra med, och som jag känner behövs. Jag har fått flera meddelanden under årens lopp, om hur jag hjälpt till bara genom att ha skrivit här, och som någon läst och blivit hjälpt av.
Någon har fått energi och styrka av mig, mitt i deras elände.
Ja faktiskt så har jag fått höra att det varit så ibland, och då blir jag så otroligt varm i kroppen av kärlek. Det är ju just därför jag började med min blogg, för att kanske kunna hjälpa någon.

Som så många vet så har jag ju en helt fantastiskt, underbart konstig och rolig kropp.
Ja samtidigt som jag ofta skrattar åt min kropp, så är det ju en riktig skitkropp jag har :)
Ja om ni visste vad mycket och ofta jag skrattar åt allt konstigt den hittar på, eller som den beter sig.
Kroppen spelar mig ett spratt, eller rättare sagt många.
Den gör precis som den vill, hur mycket jag än kämpar emot, och jag lovar, jag kämpar emot!
Nu då jag haft den här kroppen bra länge, så kämpar jag kanske inte lika mycket som jag gjorde i början, men jag försöker.
Den bryr sig inte, och den lyssnar inte alls på vad Nina vill eller behöver.
Nej den är totalt ego och bryr sig bara om sig själv, ja det trots att den ju bor i mig liksom. Det tar den inte ett dugg hänsyn till? :)
Ja som ni ju förstår av all min text så skämtar jag mycket om mig själv, och om allt vad min sjukdom gör med kroppen. Jag tar det mesta med ro.
Visst är jag arg på den också, ibland jätte irriterad, men det hjälper ju inte. Helt lönlöst liksom :)
Nej det finns ju ingenting som hjälper så att kroppen blir bra igen, nej den har ingen lust till det alls. Den har liksom gett upp det här vanliga fantastiska livet, den tror att det är så som den är nu som det ska vara.
Jag har försökt förklara i min snällaste ton för att göra mig förstådd, men inte!:)

Jag blir så fascinerad av att det kan bli så som det är, den känslan känner jag ofta, att jag är fascinerad och förundrad.

Livet är fantastiskt trots att kroppen inte bryr sig om mig.
Jag tänker ignorera den, och jag ger den en fajt, en riktig fajt inuti mig, och där vinner jag iallafall.
Inte inuti kroppen menar jag, men inuti huvudet liksom :)
Jag tänker inte låta sjukdomen ta död på mig, den kommer inte att få mig ledsen eller något negativt alls. Nej jag tänker, och jag har redan vunnit just den kampen, jag tänker leva.
Jag tänker inte bli min sjukdom, nej aldrig i livet. Jag tänker fortsätta att säga att jag har fått lite Ms om det är någon som frågar.
Jag trivs med mig själv och dom jag har nära runtomkring mig, jag trivs med mitt liv.
Jag älskar många runtomkring mig, och jag älskar dom små sakerna i livet.
Fåglar som kvittrar, humlor som surrar och vinden som viner. Ja det finns så mycket att leva för, så mycket att uppskatta och vara glad över.
Jag hör hur jag låter då jag läser igenom det jag skrivit, men det är verkligen så här bra som jag skriver. Helt fantastiskt.

Jag åker ut och åker ganska mycket, ibland långa turer, och ibland lite kortare.
Jag tänker aldrig på att jag sitter i rullstol, nej det gör jag aldrig, förutom då jag är inne på en affär och det är mycket stressade människor. Då har jag ingen chans att undgå att jag sitter i rullstol.
Ja då får jag känna att jag sitter i rullstol, då känner jag verkligen att folk tycker att jag är i vägen!
Helt otroligt vad stressade folk är otrevliga, och verkligen inge bra människor alls.
I början i rullstol kunde jag bli lite ledsen nästan, och jag blev väldigt förvånad hur människor fungerar. Nu blir jag inte ledsen och inte så ofta förvånad heller, men det händer.

Jag har slutat att stressa för ganska länge sedan, jag vet vad den gör med min kropp, ja med allas kroppar.
Människor skulle må så mycket bättre, och vara så mycket bättre människor om alla struntade i att stressa. Viktigt, och för mig är det ett måste.

Att vara sjuk som jag ju faktiskt är, är inget jag tänker på, nej det gör jag nästan aldrig.
Jag är bara Nina och tänker inte på det. Jag är glad att jag inte gör det, då jag ju inte vet hur jag skulle må om jag hela tiden skulle tänka på det.
Nej jag vill inte älta, och jag vill inte gå runt och grubbla och fundera alls.
Nej jag vet att jag är sjuk, men mer är det inte.
Min sjukdom är ju egentligen allvarlig, och man har ingen aning om hur det kommer att bli framöver, men det är då det.
Jag väljer att leva nu, och jag väljer att inte oroa mig och känna mig stressad över det.
Om jag skulle fundera och oroa mig hela dagarna, så skulle jag inte var den Nina jag är idag, nej jag skulle nog sitta inne för mig själv och vara totalt ned deppad.
Jag hade någon slags val för flera år sedan, och jag är glad att jag valde som jag valde.
Jag välde den rätta vägen enligt mig, den bästaste vägen man kan ta.


Det finns många som fastnat i dåliga känslor som dom inte kan komma ur.
Jag önskar att alla kunde ta sig ut det, och om inte själva, så ta hjälp.
Livet har så mycket att ge och det är så synd att gå miste om det på grund av sorgsna, bittra arga tankar, som man bär med sig ofta.
Jag förstår och jag vet att det absolut inte är så lätt för alla att göra så som jag skriver, jag hade turen jag, som gjorde ett ganska enkelt val.
Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Jag kan inte rädda världen, och det är otroligt synd att jag inte kan det. Men då jag inte kan det så önskar jag att jag kan iallfall hjälpa någon på traven till att få må bättre.

Det viktigaste för mig är dom allra vanligaste dagarna i mitt liv, vardagarna och allt vad det innebär. Jag kräver inte mycket alls, nej jag kräver bara att jag får vara jag, och att vi alla får vara vi.

Jag hoppas att du har det bara bra.
Kram kram

Jag har det ganska lyxigt!

Lupiner :)

Hej hej!

Nu skriver jag lite igen, eller så blir det mycket, vi får se :)
Jag sitter här och skriver medans regnet hörs på altantaket då jag har dörren öppen.
Varmt men blött ute just nu, men det kan ju växla till solsken när som helst.

Midsommarhelgen är nu över och vardagen börjar imorgon igen. Jag och Gert tycker inte att det är något speciellt alls med midsommar längre då barnen är stora, så vi hoppar över den här hos oss.

Ja inte helt då, lite sill och potatis blir det iallafall. Jag köpte en ny lite större burk löksill, trodde jag!? Då jag skulle ta ut den från kylen så hade jag köpt fel!
Jag fick ta till en liten burk vi hade från förut som jag tycker är bara sådär :)
Ja nu är det inte alls hela världen, men besviken var jag.
Gert tycker om matjesill och jag hade köpt rätt till honom iallafall :)

Gert har varit ute och grejat så mycket det gått då det inte regnat, och jag tycker att det blir så fint så.

Jag har i flera år faktiskt tänkt att jag vill ha ett staket mellan grannen på baksidan och oss.
Inte alls ett högt staket, nej mer så att det blir lite gulligt och ombonat i våran lilla trädgård.
Förra året talade jag om hur jag skulle vilja ha det, men det blev inget snickrande då, utan nu i år istället.
Jag har inte haft bråttom med det, då det inte är någon prio alls egentligen, men vilken skillnad det blir.
Jag hade tänkt hur det skulle bli då det blev klart, men det blev bättre.

Nu krävdes det ganska många fler brädor mot vad vi köpt eftersom jag ville ha brädorna ganska tätt.
Jag har sagt till Gert både innan han började och nu då han kommit en bit - Kan du se vad bra och fint det blir? Nej han har inte kunnat se alls hur det skulle bli.
I mitt huvud ser jag tydliga bilder, en ganska bra egenskap eller vad man kan kalla det, har jag fått tycker jag. Men kanske inte alltid, ibland kan det bli lite för mycket bilder och då måste jag försöka rensa lite :)
Nu då det nästan är klart så håller han med mig om att det blir fint, men inget han skulle kommit på någonsin själv säger han. Det är ibland tur att han har en sån fru som jag : )
En fru som kommer på lite småkonstiga idéer som faktiskt blir riktigt bra :) Tycker jag då :)

Gerts äldsta son Simon är hemma på lite sommarjobbs besök.
Han studerar i Jönköping men har sitt jobb kvar på ABB, så han är hemma och jobbar några veckor.
Han håller på att filura på ett slags hjälpmedel för mig i rullstol, så här får han prova lite på Gert med min lyft :) Det kan bli riktigt bra det han funderar på. Jag köper en direkt om han får till det.

Nu till midsommar så kom han tjej Stina hit för att vara med Simon i hans mammas stuga.
Dom är så gulliga, och det härligaste är att dom verkar ha så härligt roligt tillsammans :)

Som ni ju vet så har våra två fina kaniner försvunnit och antagligen blivit uppätna av räven, det är våran teori.
Melinas kanin som också skulle bo ute vid dom andra två, han har inte fått varit här ute mer än på dagarna. Nej vi törs inte riskera att han försvinner han också.
Häromdagen då hon skulle hämta hem honom, så fick jag mysa lite med honom först.
Han är så mysig lilla Filip, han grottar ner sig och njuter då jag klappar honom, underbart.
Han får fortsätta att vara hemma hos Melina så vi är säkra att han får leva.

Då det är soligt så är jag ju ute mest hela tiden, jag älskar både solen och värmen.
Ja jag gör det, men min kropp håller inte med mig om det.
Nu bestämmer ju kroppen nästan allt, så just i det här fallet så får den minsann gilla läget.
Jag tänker sola oavsett! :)
Jag blir flammig på magen och ned på benen i början då jag solar, men jag har solskyddskräm så jag vet att jag inte bränner mig.
Solskyddsfaktor 30, ja det använder jag varje solig dag, och jag blir brun utan att bli bränd.
Som ni ser på bilderna så hade jag foppa skor häromdagen på mig, och just då hade jag ingen som kunde ta dom av mig i solen, så det fick bli lite märken.
Ja jag gillar inte ränder jag, men ibland så får jag lov att strunta i det.
Det är viktigare upptill tycker jag, jag vill inte ha olika ränder efter olika linnen eller bikinitoppar, nej då är jag rätt noga :)

När det är varmt ute och jag vill ha shorts på mig, eller till och med kjol kanske :)
Ja då är det inte så snyggt när jag behöver ha stödstrumpor på :)
Nej det ser inte klokt ut, men då är jag är bara inne hemma då som tur är.
I vanliga fall då jag har byxor på mig, så har jag alltid stödstrumpor och mina special byggda stövlar på.
Ja mina fötter vill gärna vara utsträckta hela tiden, så stövlarna behövs för att jag ska kunna ha dom i någorlunda vinkel :) Dom är skitfula, men skitbra!
Jag vill ha dom helst hela dagen, ända tills jag ska lägga mig. (Stor risk att jag får droppfötter utan stövlarna).
På dagarna då det är soligt så har jag dom förstås inte, nej då vill jag ligga ute i sol stolen och bli brun :)

Väldigt ofta då jag gör mig i ordning för att gå ut i solen, så är den borta då jag kommer ut.
Typiskt typiskt. Häromdagen då jag la ute i solen i min solstol så kom det massor av moln, ja jag fick ge upp och gå in. Men men jag hade iallafall fått lite mer sol än ingen alls, och det är skönt.

Veckan före midsommar ville Rebecca bjuda mig på lunch, ja det blev China, och det är ju alltid det godaste enligt mig.
Friterad kyckling och sötsur sås, ja det bästa jag vet, det är nog faktiskt det.

En mysig stund med jättegod mat, lyxigt!

Gerts yngsta son Oliwer studerar han med, men i Filipstad.
Han bor hos sin mamma i Smedjebacken över sommaren då han har jobb i Fagersta.
Han tog sig en cykeltur hit häromdagen, ja han stannade inte längre än att Gert pumpade hans däck så han kunde cykla hem igen :)
Hurtig som bara den och duktig förstås.

Dagarna går som vanligt i rusande fart, jag förstår inte hur det går till. 

Det känns lite som att sommaren snart är slut fast den inte ens börjat. 

Ja det kommer gå undan, och då gäller det att man passar på. Passar på att njuta av varenda dag.

Just nu vräker regnet ner och jag är rätt glad att jag är inne nu, men med rätt kläder så har ju vädret ingen betydelse alls. Det gäller att man är beredd på allt då man ger sig ut.

Då jag var ute och åkte idag så spelade jag in en snutt där jag pratade. Jag kan inte få in en film här, men jag kan skriva istället.

Jag sa att jag brukar tänka på och säga till Gert till exempel att jag har sån tur. 

Jag kan åka i samma fart både nedför och uppför. Nu går min rullstol visserligen ganska långsamt, men jag kan bara sitta och ta mig fram. Lyxigt egentligen då jag tänker efter.

Nu hade jag ju om jag kunnat gärna gått, ja herregud så jag hade velat det, men det är ju inte så just nu.

Nej jag slipper cykla och gå och blir aldrig trött av att vara ute, jo trött blir jag, men inte andfådd liksom. 

Jag har aldrig tyckt om att cykla, nej fy så drygt jag, har alltid hellre gått. 

Min ena assistent Maria och min Gert, dom sitter på sadeln och cyklar oavsett uppförsbake. 

Dom tycker att det är mycket jobbigare att gå med cykeln än att sitta på den och cykla. 

Säkert många fler än dom som tycker så, men jag gick alltid av direkt det kom en backe så jag slapp kämpa :)

För länge sen då jag var frisk och lite yngre, då cyklade jag ganska mycket, men jag gick av, ja vid varje hög backe så gick jag av :)

Nu blev det betydligt mycket längre än jag tänkt mig idag. 

Jag har redan nästa på gång så jag kände idag att det var bäst att göra klart det här inlägget först, så jag är redo för nästa.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra, det är viktigt!

Kram kram

Jag var beredd på kamp!

Hej hej!

Det verkar bli en sömnlös natt, iallafall än så länge. 

Jag kan inte sova då det vräker ner utanför, ja det regnar menar jag. 

Just nu slår det inte mot fönstren, men det brukar göra det, så jag tar och skriver lite istället :)

Ja efter en bal och studentvecka så har lugnet infunnit sig igen. Ja nu var vi lugna under hela tiden, men vi har inget mer att fixa med, nu då det är klart. 

Efter studenten så skulle tältet plockas ner som vi hyrt och lämnas tillbaka, men för att kunna vika ihop själva tältduken så behövdes det torka. 

Det hade regnat ganska mycket dagen före, och dagen efter.

Det enda och bästa stället för att få det att torka blev i ishallen. 

Hemma här har vi inte plats för något så stort :) Gert la ut det lite överallt i ishallen så att det skulle kunna bli torrt.

Dagen efter redan så gick det att vika ihop det.

Ja ganska mycket efterjobb blev det, men jätteskönt då det var klart. 

Nu är allt över och slut och vi har alla våra fyra barn klara och färdiga nu.

Skönt förstås, men väldigt konstigt samtidigt. Hur gick det till liksom? Hur kunde dom alla bli så stora, och så fort?

Nu går tre av dom på universitet förstås, så än är det ju inte riktigt klart :)

En sak som kom upp då vi pratade häromdagen var att jag är så glad över att jag lever nu.

Tänk om jag levt förr i tiden? Det hade ju aldrig gått!! 

Jag som vill duscha varenda dag :) 

Det har ingen betydelse om jag är sjuk, nej jag vill in i duschen varenda morgon. 

Jag vill vara klar för dagen liksom.

Förr i tiden duschade man inte ofta alls, nej då fick man ta ett bad till jul kanske, nej fy så ofräscht haha :) Alla måste luktat väldigt illa då förr i tiden trots att dom säkert försökte tvätta sig.

Då det är sol ute och soldagar för mig, ja då väntar jag med att duscha tills jag solat klart. 

Ja tänkt sån tur och lyx jag har att jag kan sola, så mycket jag orkar liksom. Och duscha!!

Det är verkligen bland det bästa jag vet, jag njuter varenda sekund.

Nu till något jag verkligen inte njuter av, nej varken jag eller dom runt mig.

Rebecca är så rolig, hon håller för öronen då jag skriker. 

Inte för att hon inte ska höra mig, nej hon gör det iallafall.

Både Maria och Rebecca blir helt svettiga då jag skriker av smärta, och en dag fick Rebecca ont i huvudet efteråt.

Ja den smärtan som blir i min höft är inte att leka med. Jag har tagit upp det med mina läkare och fått röntga mig i både datortomografi och magnetkameran men inget är fel, inget fel syns som kan göra att det göra så himla ont. 

Nej då är det ju så, och jag vet iallafall att det inte är något farligt.

Min massör Elin, hon masserar och trycker för att det ska bli bättre, och det blir alldeles säkert inte sämre iallafall. Jag är jätteglad att hon vill och försöker hjälpa mig. 

Grymt ont gör det och den bara dyker upp, ja häromdagen så fick jag en liten förvarning om att nu kan det nog hända, och ja, det hände. Usch vad jag tycker att det är hemskt. Nog om det :) 

Jag mår ju bra och lite smärta då och då får jag vänja mig med helt enkelt, även fast jag inte har lust med det egentligen.

Som Melina sa då hon var liten till mig då jag inte ville något, men mamma, man kan inte tycka att allt är roligt som man måste göra:) 

Nu till något annat :)

Här i veckan så  luktade mina byxor så gott tyckte Maria då hon tog från garderoben. 

Jag kände inget alls just då, men idag! Idag så kände jag då jag skulle sätta på mig en sovtröja. 

Jag sover nästan alltid i en långärmad tröja då jag ofta är frusen på natten. 

Den luktade helt gudomligt och helt fantastiskt gott. 

Jag har bytt mjukmedel, eller rättare sagt köpt en till sort och jisses vad den luktar gott! 

Nu kommer det bara att bli den framöver. Gert fick ge mig en extra kram efter att han hjälpt mig på med tröjan för att känna hur gott den luktar, men nej han kände ingenting haha :)

Nu har han väldigt dåligt luktsinne så det är inte så konstigt förstås.

Väldigt ofta på kvällarna så får Gert rycka ut och hjälpa mig med mina ben. 

Dom är så fulla och stinna, så han behöver röra och klämma på dom lite. 

Mina fötter känns, ja jag vet inte, jag kan inte ens förklara hur dom känns.

Så himla jobbigt att få den känslan då jag ju vet att det inte är på riktigt, dom är ju helt vanliga ben och fötter. Men jag har lärt mig att gilla läget, trots att det känns så jobbigt just då.

Vi var till Nyhammar en dag för att titta på Oliwer som skulle spela fotboll.
Oliwer bor och är med i ett lag i Filipstad i vanliga fall , men nu på sommaren så är han med i Smedjebacken igen istället.
Roligt för oss så vi kan titta på honom ibland.
Det är ju inte långt till Filipstad förstås, så vi tar oss alldeles en sväng dit mot hösten då han är med där igen :)

Jag är som dom flesta vet här totalt ointresserad av fotboll, ja iallafall allt på tv:n :)
Då Oliwer spelar så är det roligt att titta tycker jag :)

Jag och vi har svårt att få dagarna att räcka till, ja som vanligt med andra ord.

Dagarna går verkligen för fort, jag behöver flera timmar till varenda dag, ja jag vet inte om det räcker ens. 

Jag hör och läser ganska ofta att många tycker att dagarna är långsamma och tråkiga? 

Ja jag förstår ju att det kan vara så, men för mig är det aldrig så, nej faktiskt aldrig. 

Jag önskar att jag kunde smitta av mig lite på alla som känner att dagarna är långa, att alla ska kunna få energi av mig och lust att leva. 

Ja faktiskt så är det nog en stark drivkraft för mig, att få leva, att kunna få vara! 

Jag hoppas att jag aldrig någonsin hamnar i den sitsen så att jag tycker dagarna är långsamma, nej jag älskar mitt liv och att få greja. 

Att laga mat, baka, pyssla och göra fint, sy gardiner och ja min lista kan bli hur lång som helst med saker jag tycker om att göra. 

Livet kan ta slut när som helst, och då vill jag ha hunnit med allt jag vill. 

Jag mår verkligen jättebra, och jag vill ta tillvara på varenda minut.

Det låter säkert helt övernaturligt att kunna vara och må som jag gör, och jag ser det ju då jag läser det jag skriver. 

Men trots det, så är det ju så det är, jag ljuger inte eller överdriver, nej det är verkligen som jag skriver. Livet är fantastiskt att få leva.

Häromdagen kom hjälpmedelcentralen förbi för att kolla min rullstol lite. Det blev så att den fick lov att åka till Borlänge några dagar.
Jag hade felanmält den då jag ett längre tag känt att den inte varit sig lik alls. Nej den har betett sig konstigt.
Jag fick bara min manuella rullstol kvar hemma vilken ju är jättebra den med, men absolut inte lika bra som den stora.
Två motorer vart bytta (Jag glömde fråga hur många som finns), nya bakdäck, nya lampor, ny panel och ett lock till laddaren som jag råkat köra sönder. Låsningen till nackstödet var trasigt, och han hittade på det med :) Ja dom är toppen dom som hjälper mig, verkligen superbäst. Jag hade inte berättat om alla smågrejer som jag haft sönder, men han upptäckte dom iallfall :)
Jag kör ibland lite för fort där det krävs sakta fart, det är då det händer!?
Dom på hjälpmedelcentralen tycker att det är bra att det syns att jag använder den :)
Det är skönt att jag aldrig fått skäll av dom för att saker gått sönder, dom är bäst!
Dom hade min rullstol ett par dagar och jag fick hem en nyservad och väldigt mycket både helare och finare rullstol.

Nu en sak som jag kan tycka att jag har tur med :)

Jag kan ta mig fram sittandes, ja ni kan ju tänka er vilket lyx att alltid ha en stol! Jag behöver aldrig kolla om det finns någon ledig plats :)
Nu kollar jag förstås efter en ledig stol eller fler iallafall då jag ju inte går ut och fikar eller äter ensam, men jag vet att iallafall jag får sitta.

En annan sak som jag känner är skönt då vi åker iväg någonstans jag och Gert, det är att vi inte har någon tid att passa. Nej ingen är hemma och väntar på oss, det är bara vi.
Förut då barnen var små var det mattider, läggdags,träningar mm. Nu är det bara vi!

Jag har haft Tyke (Marielles hund) här i några dagar lite då och då.
En morgon tidigt så ringde det på dörren då jag låg i sängen och Tyke var vid mig. (Min assistent hade inte kommit än.)

Då det ringde på så sprang han till dörren och skällde med sin mörkaste farligaste röst.

Jag kunde inte öppna, och den som stod där utanför blev säkert livrädd. 

Vi har glas i dörren så dom såg ju varann, både han som ringde på och Tyke som skällde.

Frustration kan jag lova! Att inte kunna öppna dörren!! 

Efter en stund började hissen att larma, och det var då efter en stund jag förstod vem som ringt på dörren. Vilken morgon!??

Strömmen skulle vara avslagen hade jag fått ett meddelande om i brevlådan.

Fem minuter bara tror jag det var, men medan hissen larmade så kändes det som en lång stund :)

Jag hittade några kort på då Marielle tog studenten för fem år sedan, och så Melina nu då det här året <3 Mina Älskade barn <3

Nu till lite annat :)

En dröm för mig har varit att sätta upp min favorit tapet i något rum här hemma.
Nu är det bara jag som tycker den är fin, så jag har varit beredd på kamp! :)
Nu behövde jag inte kämpa alls för att få ha den, den skulle få sitta i mitt träningsrum, och nu sitter den där redan! Allt tack vare Maria.

Maria har slitit på som bara den nu några dagar innan hon skulle gå på semester.
Hon har hjälpt mig att förverkliga min dröm, att äntligen få tillbaka den tapet som jag älskat sedan jag hade den i min kiosk. Ingen av dom andra i min familj tyckte om den, men jag gjorde.
Nu då det är klart med tapetseringen, så ska jag få lite i ordning i mitt kommande träningsrum.
En uppertone och lite andra träningsgrejer ska det få bli där inne, och gissa hur smal och smärt jag tänker bli till nästa sommar? :) :)
Iallafall starkare tänker jag bli, och sen om jag blir lite smalare på köpet så är ju det bara plus.
Om det är någon mer som tycker om den, så är det en Josef Frank tapet, han har designat den.

Jag var tvungen att ta ett kort på tavlan, ja i flera dagar var våran anslagstavla alldeles tom!
Den var tom i några dagar,  men inte nu längre.
Det har känts så skönt att inte ha någon tid alls bokad, att bara få vara.
Bakom tavlan har vi rivit väggen ner i trappen där jag tänker sätta tegel, men det är ett projekt som får vänta lite :)

Som ju alla som läser vad jag brukar skriva så vet ni ju att plantera pelargoner är absolut bland det roligaste jag vet. Inte mycket till krav tycker Gert :)
Lupiner och pelargoner :)
Ja det är verkligen mina sommarblommor det.
Som ni ser längst bort i slänten så har min lupinslänt börjat ta sig ganska bra.
Jag behöver några till till vänster, men det får bli till nästa år har jag tänkt.
Ingenting är ju bråttom alls, vi lever här och nu och ska ju leva tills vi dör. Ja och bo här så länge vi kan ska vi göra, så förhoppningsvis hinns det mesta med.
En liten katt slang med i bild också såg jag då jag tittade upp efter att ha tagit kortet.

Ja det där med att jag inte har så höga eller stora krav här i livet, ja som Gert säger och tycker.
Han kanske har rätt i det, jag har inte höga krav eller behöver särskilt mycket för att bli glad och nöjd.
Nej jag blir glad av det lilla, jag njuter av att fåglarna kvittrar eller att det blir fint då Gert snickrat något. Ja jag har inga särskilda krav alls, mer än att få vara jag då.
Det är inte det lättaste i livet har jag ju fått förstå, nej att få vara som man är och bli accepterad som man är, det är inte alls det lättaste.
Men jag tänker vara jag och har varit det länge nu, jag vill inte spela något spel och vara ytlig, nej det är inte jag. Det är viktigt för mig att få vara jag lika som det är att dom runtomkring mig också förstås får vara dom. Dom ska inte och aldrig behöva förställa sig och göra något dom inte vill.

Nej ingen ska göra något dom inte vill och jag har en grej som jag känt sedan jag var ganska liten.
Jag vill inte kramas med någon jag inte vill kramas med.
Nej att kramas hur som helst då man ses, det är inte jag alls, nej jag är ingen kramare alls.
Däremot om det är någon jag tycker om så kramas jag gärna förstås, men inte annars.

En vän Alexandra stod på ett loppis och sålde grejer en dag.
Då hon såg mig frågade hon om hon fick ge mig en kram, hon visste hur jag var och är :)
JA!! självklart ville jag ge henne en kram, fina Alexandra <3

Det är många som gör tvärtom som jag, dom kramar alla dom känner och möter, och det få dom göra, självklart, men inte med mig helst.
Nej jag har känt den känslan genom åren och gillar inte att man ska behöva tvingas till en kram.
Det kan i vissa fall kännas riktigt obehagligt, men det finns ju då förstås en bakgrund till varför jag tycker så. Jag har varit med om alldeles för mycket tvång, så för mig är det viktigt att jag kan slippa. Det som hände förut kan förstås aldrig bli så igen, men själva känslan finns där.
Nu är det inte så att jag inte vill kramas, nej för det vill jag, men inte med alla liksom.
Det kommer nog att tolkas lite olika det jag skriver, men jag tar ett exempel här så förstår ni vad jag menar.
Jag har ett exempel på en kvinna som jag känner lite ytligt.
Då vi ses så vill hon kramas, och så har hon sitt ansikte en decimeter från mig när hon pratar med mig. Jag tycker inte om henne alls och har nu börjat backa med rullstolen för att få "space", nej hon blir obehaglig tycker jag.
Det jag ville ha sagt med allt som blev nu var att man inte ska göra något man inte vill, nej det är förbjudet enligt mig.

Nej nu måste jag rätta lite vilket ju kommer att ta ett tag idag haha :)

Jag hoppas att alla har det bra då ju jag har det :)
Kram kram

Om man vill något så kan man!

Stolt mamma och storasyster <3

Hej hej!
Vilka dagar vi haft här hemma, toppendagar!
Melina tog studenten igår, och det har varit jättebra dagar.
Jag kommer tillbaka till studenten i slutet av mitt inlägg :)

Det jag ska skriva om nu har jag tänkt att skriva om ett tag,  jag har ju skrivit lite om det då och då, men nu vill och behöver jag göra det igen.
Min kropp är inte som alla andras :) Nu är det ju så att alla har olika kroppar, det vet jag, men den här, den slår alla rekord!
Ja tänk så den här kroppen är. Det är mycket som inte fungerar som det borde, men nu skriver jag lite om hur det är med min kateter och kisseriet :)
Skrålla vidare ni som inte vill läsa förstås.

Jag ska börja med att skriva om att jag har en kateter som heter suprapubis kateter.
Det är en sort som går inifrån urinblåsan och ut genom magen. (En slang kommer ut ur magen med en påse på som kisset hamnar i.)
För det allra mesta så fungerar det jättebra och all urin kommer ut i påsen, men ibland, ja då krånglar det inuti urinblåsan.
Jag har haft lite krångel nu  i några dagar. Det är inte själva katetern som krånglar egentligen, men "koagler" som sätter sig på tvären där inuti min urinblåsa.
Ja "koagler" är torkat blod, eller förstelnat blod kanske man säger på sjukhus språk? :)
Jag har lite svårt att förstå hur det ens kan uppkomma koagler där inuti, men det är nog inte meningen att jag ska förstå det :)
När jag bytt kateter kan jag förstå det eftersom man drar ur och sätter in en ny, då kan det ju bli lite sår där inuti tänker jag, men nej i det här fallet förstår jag inte.

Det var en dag i veckan som verkligen var jobbig, jag kände att jag blev kissnödig hela tiden.
Då vi sen skulle kolla upp den känslan, så visade det sig att jag hade jag kissat på mig.
Jag hade kissat på mig så det läckt igenom mitt skydd, och igenom ända till min rullstols dyna. Pust!
Vi spolade då min kateter för att det kanske skulle ge sig, vilket det gjorde.

En annan kväll fick jag ringa Rebecca för säkerhets skull, och då hon kom för att kolla så var det ingenting!? Den kvällen hade jag känt mig kissnödig flera gånger,  utan att det kommit en droppe?? Knepigt!
Efter det så har det varit lite till och från, och jag har spolat katetern någon extra gång för säkerhets skull.

Nu fortsätter jag med lite mer intimt haha :) Ja jag bjuder på det mesta som ni hör.
Jag måste ha inkontinens (binda ) skydd för att känna mig säker, ja jag vill ju inte kissa ner hela rullstolen eller fåtöljen tex.
Jag har tre olika storlekar, och den minsta vanliga har inte fått något namn än :)
Men den mellersta heter "tefat" och den "största" heter madrass haha :)
Ja jag döpte dom så för flera år sedan, och dom kommer nog att få heta så för all framtid.
När jag ska beställa nya så kan jag förstås inte säga att jag behöver vanliga eller tefat :)
Nej då heter dom ju det dom heter :)
Maria har också fått göra utryckningar på kvällarna, och för det mesta då vi kollar upp så har det inte varit någonting!?
Varför får jag såna felkänslor i kroppen? Ja det kan man då verkligen undra.
Det kan göra mig galen, ja inte på riktigt då, men frustrerande, så frustrerande. Irriterande också då jag får ringa ut både Rebecca och Maria, ibland samma vecka och så visar det sig helt i onödan, så irriterande! Nu har jag skrivit klart om pinsamheter för idag :)
Jag tar det med ro och kan ju inte rå för hur kroppen fungerar, eller kanske inte alls fungerar :)
Det känns skönt att vi kan skratta åt eländet här då det blir tokigt, ett skratt förlänger livet ni vet.
Det är också skönt för mig att bjuda på mitt elände till dig som läser, det är ju mycket tabu runt sånt här så jag är glad om jag kan bjuda på mig själv och mitt lite.

Marielle och Stina <3

Vi gick på stan en dag i veckan, jag och Maria. Jag hade flera saker jag behövde fixa med innan studenten, och så behövde jag in på banken en sväng.

Jag har ju hyrt en stuga i Danmark i höst då vi ska åka dit och lyssna på Rasmus Seebach.
Då jag fått kontonummer till han jag hyrt av så stämde det inte sist jag var in på banken.
Jag har mailat flera gånger till honom om att jag behövde komplettera med fler nummer, men utan svar.
Jag mailade till slut hans bank, och fick svar ganska direkt på det jag behövde för att kunna betala in.

Då jag kom in på banken så stämde det inte iallafall. Jessica på banken hjälpte mig genom att ringa utlandsavdelningen för att få hjälp med numret.
Det visade sig vara en siffra för mycket bara, så nu är det äntligen betalt.
Jag behöver ju ha någonstans där vi alla kan bo.
I Danmark är det inte så lätt precis att hitta något som passar mig i rullstol, men den här stugan kommer passa jättebra är jag säker på, alldeles vid havet. Mysigt kommer vi att få det.

Då jag mailat fram och tillbaka så har jag gjort det på engelska, och jag har fått svar på engelska.
Jag hade ett telefon nummer till stugägaren, men tordes inte ringa, för hur skulle vi kunna göra oss förstådda då?
Nej jag älskar då Rasmus sjunger på Danska, och jag förstår vad han sjunger, men sen är det stop.
Jag kan inte förstå alls faktiskt, nej det går inte.
Jag har testat i telefonen då jag bokade biljetterna till showen. och jag lovar att det inte gick så bra. Det gick i och för sig så bra så att biljetterna är bokade och betalade, men nej, jag kan inte alls :)

Men som jag brukat tänka på i hela mitt vuxna liv, att om man vill något då kan man!
Jag ville boka biljetter och jag kunde!

Nu tillbaka till det jag tänkte skriva om egentligen.
Då vi gick på stan och jag handlade det jag behövde så gick vi in på Åhléns en sväng, det var där jag såg den!
Världens, ja enligt mig då :), finaste ugnsform. Jättefin men ganska dyr.
Jag köper den till dig Nina säger Maria, som en födelsedagspresent :)
Haha, nej sa jag , jag fyller ju inte förrän i slutet av augusti?
Ja hur som helst så fick jag den, några månader för tidigt, jättefin och jag är så glad över den!

Maria diskade den och sen gjorde jag en vitkålsgratäng i den samma dag :) 

Det blev extra gott måste jag säga, ja då man har en sån fin bra stor form så är det ju inte konstigt alls :). 

Mitt porslin i köket är nästan i samma mörk orange färg, så det passar hur bra som helst. 

Jag bara älskar den!

Några dagar innan så fick jag en jättefin pelargon utav henne också, ja jag är så otroligt glad för den också förstås. Jag planterade om den i en större kruka med ny härlig jord.  ( Hoppas jag att den också tycker ).

Ja så här som Maria gör, så får man lov att göra här hos mig då det kommer in en geting. 

Vi har inåtgående fönster, så det finns ingen chans att öppna och släppa ut dom bara. 

Jag förstår inte ens varför det finns inåtgående fönster faktiskt, helt opraktiska verkligen!

Hon fick ta fram ett glas och ett papper, och sen släppa ut den. 

Maria tycker inte alls om getingar och har det lite jobbigt att gå ut med glaset, men hon fixar det! 

Hon är jätteduktig då hon hjälper mig att ta ut dom, då jag inte vill döda dom. 

När det sen kommer till spindlar, ja då är jag inte riktigt så snäll, nej då bär vi inte ut några, nej då måste dom mördas. Jag hör hur det låter och jag fattar ju hur dumt det låter, men så är det.

Dom får inte komma ut levande, inte om dom inte springer ut av sig själva utan att jag ser dom.

Jag resonerar lite så att dom får skylla sig själva då dom kommer in här, dom borde veta att dom inte ska komma in här, dom får bo ute. Ja det är mina regler :)

Nej jag har än inte tagit mig i kragen och ringt. Det finns ju hjälp att få mot fobier, jag vet det. 

Jag skrev i mitt förra inlägg att det var mitt jobb kvar med målningen :) efter att Gert snickrat klart.
Jo egentligen så var det ju det. Men om man har min bästaste Gert, så fixar ju han det också.
Bland det tråkigaste jag vet så är det målning, och nu för tiden är det ju krångligt för mig också :) 

Nu blev alla brädor till staketet målade en gång, så det är bara en gång kvar, härligt och roligt kommer det att bli då allt är klart :)

Dagen före studenten så fick jag ett sms att mina glasögon hade kommit! Jippi! 

Så himla roligt att få dom tre par jag beställt, och vad roligt att få det lyxiga bekymret att inte bara välja kläder för dagen, nej jag ska nu välja glasögon också :)

Jag har haft sån tur att fått hjälp av så himla proffsig personal (Synsam), supergulliga tjejer verkligen.

Här är det Maria som hjälper mig att få till och prova så dom sitter ordentligt, och så att jag ser bra förstås :) 

Dom har varit så gulliga dom gånger jag varit in, både för att kolla synen och för att testa olika bågar.

Jag vet inte vad alla heter, men Maria och en tjej till var det som assisterade mig just den här dagen :)

Nu har vi kommit till studenten 2017 för Melina. Ja för väldigt många fler då förstås.

Melina och hennes kusin Amalia valde att ha festen efteråt tillsammans, vilket då blev naturligast att ha hos min syster och hennes familj. 

Dom har inte stor tomt dom heller då dom byggt bort gräsmatta, men hos oss hade det absolut inte fått plats ett tält :)

Melina och Amalia <3

Vi hade hyrt ett tält och fixat med allt som skulle behövas. 

En oförglömlig dag och kväll blev det för tjejerna är jag säker på, ett minne för livet.

Melina och storasyster Marielle <3

Melinas storasyster var en stolt storasyster, jätteglad för hennes skull och mindes nog hur himla roligt hon hade det för fem år sedan då hon tog studenten.

För mig som suttit i rullstolen sedan tidigt på morgonen, så blev det väldigt skönt då jag kom hem på kvällen och fick flytta mig. 

Det känns inge vidare att jag inte kan hjälpa till alls med förberedelser och dukning och så, men min kära man Gert hjälpte till så mycket han kunde. 

Nu fanns det många andra personer som hjälpte till också, så allt blev jättebra och fint.

Det är såna här gånger, och förstås andra gånger också då jag känner att jag inte kan göra något alls, ganska värdelös känsla kan jag lova. 

Nu är det ju inte för att jag är lat, nej det är jag verkligen inte, men jag kan inte. 

Min rullstol är smidig, men absolut inte så smidig som jag skulle vilja ha den.
Men trots det så är jag förstås otroligt nöjd med det ändå. Jag älskar ju min rullstol!

Jag har på tal om rullstol felanmält den till hjälpmedelcentralen, och dom kommer förhoppningsvis höra av sig i veckan.

När jag kör inne och inte så fort så fungerar den som vanligt, men då jag är ute och åker på fullgas, då beter den sig väldigt konstigt. 

Den rycker och kör väldigt ojämnt. Sakta och lite fortare och sakta igen, ja så håller den på och den kommer inte ens upp i 7,4 som den ska kunna.
Jag har nya batterier så det är inte det tror jag, men något är tokigt.

Igår började också en varnings triangel lysa där det står att det är något fel med kablarna, har ingen aning om vad det betyder.

Jag har åkt nästan femhundra mil med den, så en service kanske är på sin plats?
Jag får höra vad dom tror och säger.

Jag kan sammanfatta hela mitt inlägg med kärlek.
Ja härliga fina dagar har vi haft, och nu har min yngsta dotter tagit studenten hon med!
Båda två liksom, det är inte klokt så åren rusar iväg.

Gerts båda killar har redan tagit studenten så nu har alla våra fyra gjort det, lite ofattbart att dom blivit så stora allihop.

Jag hoppas som vanligt att ni som läser har det bra och mår bra.
Kram kram från mig