Det varade inte länge!

Hej hej!
Sist jag skrev så kände jag mig så otroligt pigg och trodde att det kanske kunde vara min bromsmedicin som gett så snabb effekt.
Fel, fel,  jag hade fel.
Jag hade ju fått cortison  innan, så det var därför jag kände mig så pigg förstås.

En dag fick jag vara pigg, ja jag får vara glad för den haha :)

En dag, så pigg och klar i huvudet liksom, ja det är värt mycket att veta hur det känns då.
Jag får helt enkelt fortsätta att testa medicinen jag börjat med och hoppas på den.
Det finns fler varianter att prova om den inte fungerar, men jag ska inte skynda mig utan prova en i taget i lugn och ro.

Ja nu är jag precis som vanligt igen då, tur att jag passade på att känna efter hur skönt det var att känna sig pigg. En härlig känsla. Jag bakade och lagade mat och ja piggelin kände jag mig.

Den här helgen har varit fin, ja solen har skinit och det har inte funnits några måsten här hemma hos oss.
Gert har varit ute och pysslat hela helgen och han gör så fint så.
Gerts son Simon var hit idag och hjälpte Gert upp med väggen han snickrade ihop i början av sommaren. Nu är den målad och fin :)

 

Vi har plockat bort lite sommarprylar som får gå i ide till nästa vår och sommar.

Fixat klart med höstblommorna, ja kaninerna har förstås också fått lite fint inne hos sig :)

Igår var det så varmt att jag satt ute och njöt i solen lite,  jag till och med somnade till lite i solen.
Härligt verkligen.

Nu till veckan har jag lite att göra några dagar.
Imorgon blir det mammografi och det kan bli spännande.
Förra gången gick det bra, men det är en prövning att komma i precis rätt ställning med rullstolen.
En sida går ju bra, medan den andra är min körsida.
Då blir det Rebecca som får försöka styra, och få till det bra.
Den lägsta farten på rullstolen blir det då, så hon hinner bromsa om det behövs, annars kan jag göra mig ganska illa :)
Nej då det kommer att gå bra och om inte så får jag göra ultraljud istället nästa gång, så det ordnar sig på något sätt.

Jag tänkte åka in på Ikea en stund före eller efter mammografin för att köpa en termos.
Ja jag har haft en så bra termos som gått sönder i locket nu.
Jag tror att det finns likadana men kanske en ny färg, så jag ska slå till på det.

Jag håller ju på här hemma för att bli klar på övervåningen innan jag ger mig på källarvåningen.
Jag vill inte att det ska bli rörigt överallt så det är bäst med en våning i taget.
Kanske kan jag börja snart där nere, ja det kommer att bli så bra överallt, med ordning och reda.

Ute i vårat nya förråd kommer det att finnas gott om utrymme.
Vi bar in några utestolar och bord där idag och det blir kanon verkligen.
Hyllor och lite sånt som kan behövas får vi fixa till våren, nu är det skönt bara att ha ett utrymme där vi kan ställa in gräsklippare och lite utegrejer.

Ja det känns verkligen som att vi är klara snart, ja klar blir man ju aldrig förstås, men ganska.
Jag och Gert kommer nog alltid att hitta på lite att greja med, idéerna kommer hela tiden,så sysslolösa blir vi aldrig tror jag.
I vinter har vi lite inne projekt att fixa med, och det blir också kanon.
Jag skriver ofta så, att det blir jättebra, fint eller kanon.
Ja det är inte för att skryta på något sätt, nej det är för att jag är och blir så nöjd så nöjd.
Glad också förstås över att det blir bra det vi planerat på.
Det bästa jag vet är ju att fixa och göra fint och förstås att planera och spåna, det är underbart roligt!

I veckan som kommer ska jag träffa min arbetsterapeut en dag, vi ska planera och fundera ut lite över min manuella rullstol. Vad jag behöver för att sitta bra och för att kunna använda den mer.

Jag ska till Falun för att byta kateter en annan dag, och det känns motigt kan jag lova.
Bland det värsta jag vet faktiskt. Usch vad jag inte gillar det.
Men jag vet att jag måste och jag vet att jag fixar det men det är allt annat än kul, och det är verkligen inte skönt.
Nej det gör faktiskt ont, visserligen bara en stund, men ont gör det.
Det beror väldigt mycket på vem som gör det också, ja en del som hjälpt mig är väldigt fumliga och sega.
Det gör inte mer eller mindre ont, nej det gör ungefär lika oavsett vem som gör det.
Nej det är jobbigt att ligga där och veta att människan som hjälper mig inte har ett dugg bråttom och inte alls verkar kunna riktigt.
Jag vill inte ligga där med hålet i magen en lång stund innan nya slangen sitter på plats, nej jag vill ha lite tempo :)
Det låter ju larvigt men jag vet att så fort slangen är ute så börjar det växa igen, och jag vill verkligen inte att det ska bli så.
Nej min kateter är bland det viktigaste i mitt liv, ja bland hjälpmedlen då.
Om jag inte haft den skulle jag inte kunnat åka hemifrån, nej då hade jag kissat på mig hela tiden och hela dagarna.
Jag har sedan jag fick min kateter blivit fri, ja så himla härligt att kunna vara borta hur länge som helst och veta att jag inte kissar på mig.
Jag kan dricka kaffe och dricka och vad som helst, hur mycket som helst och jag behöver inte oroa mig för att bli kissnödig.

När min doktor första gången berättade att det fanns en sån kateter som går genom magen in i urinblåsan så var jag helt säker, jag tänkte inte ha en sån!
Men efter många månader med ett helsike så förstod jag, jag var tvungen.
Tvungen för att orka, för att få slippa oroa mig och för att få livet tillbaka.
Ja mitt liv kretsade just då bara på vart det fanns toaletter.

Suprapubiskateter är en uppfinning som betyder allt för mig, ja utan den vet jag inte hur jag skulle överlevt, jo jag hade förstås överlevt, men jag hade varit ett vrak. Det är jag säker på!

Jag har ju en påse från slangen i magen där kisset kommer ut.
Den påsen brukar jag ha i en liten påse frampå rullstolen, men ibland bara under tröjan.
Häromdagen så gjorde jag det igen, ja utan min vetskap förstås.
Jag hade "låtit" påsen glidit ut under tröjan så den hängde på sidan om rullstolen.
Väl synlig och ja pinsamt kan jag lova då jag kom på det :)
Nu har det hänt förut, men länge sedan var det.
Ja fy så tokigt det kan bli, men jag får bjuda på det trots att det kan upplevas ganska äckligt kan jag tro. Vem vill se min kisspåse liksom? Ingen förstås men men, så kan det bli.

Jag har så otroligt mycket att vara glad för i mitt liv.
All hjälp jag får och fått, alla hjälpmedel jag har, och så det viktigaste förstås. Mina barn, min man och hans barn och alla som finns i mitt liv.

Mina assistenter som gör att mina dagar blir så bra, som hjälper mig med allt jag inte kan göra själv längre. Ja jag har ett lyckligt lottat liv med bra människor.
Jag önskar att alla fick ha det så bra som jag har det.

Nu på kvällen gjorde jag och Gert som alla andra kvällar, vi gjorde KP.
Ja jag minns inte alls vad det står för, men det är rörelser och stretchning som jag gör oftast tre gånger om dagen.
Det är en väldigt skum känsla jag får då Gert håller upp benet som ovan, jag kan inte förstå att det är mitt ben.
Ja det känns verkligen inte som mitt ben! Så underlig känsla, lite läskig men samtidigt så fascinerande hur kroppen är. Den känner inte igen sina egna ben liksom :)

Det finns så mycket jag skulle vilja göra, mycket jag vill jobba med, men får ta en dag i taget och en sak i taget.
Att hjälpa andra människor är mitt kall lite om man kan kalla det så, jätteviktigt för mig att kunna få hjälpa.
Att le och säga hej är en bra start på att hjälpa, det önskar jag att alla kunde göra då dom möter människor.
Att le, visa att man sett den andra. Nu menar jag inte att man kanske behöver göra så mot alla om man inte vill, men både äldre, unga och dom från andra länder behöver ett leende.
Alla ensamma människor, alla förtjänar att bli sedda och jag lovat att jag iallafall ser alla, ja det gör jag faktiskt och det är fantastiskt.
Man får så mycket tillbaka, ja kärlek känner jag då jag möter någon som blir glad att jag sa hej. Att någon ler tillbaka då jag ler. Så enkelt är det, det kostar dessutom ingenting.
Ja nu har jag ju den förmågan att tycka om andra människor oavsett ålder, kön, ursprung.

Alla är människor, och förtjänar att få finnas.

Kram till er alla <3

Känner mig idag pigg och utvilad.

Min fina kälke jag vann på auktion

Hej hej!
Ja nu var det några dagar sedan jag skrev igen.
Här har det varit lite full rulle, som vanligt känns det som även fast jag ju helst vill ha lugn och ro.
Ja att ha flera saker och tider inbokade på en och samma vecka är inget för mig alls, nej, och ibland flera saker på en dag.
Tidsoptimist kallas det och jag är verkligen en sån.
Jag tror verkligen att jag ska hinna, och det gör jag oftast, men då mår jag inge vidare egentligen.
Nej lugna veckor utan något inplanerat är bäst.
Jag har haft lite mycket och nästa vecka blir lika, men sen så. Ja sen blir det lugnare.
Allt blir liksom alltid samtidigt och i dom här fallen som varit nu sedan vi kom hem från Mallorca, så har jag ju varit tvungen att göra det jag bokat in.

Jag har förstås haft kanondagar också mitt i allt, ja mina dagar är oftast rena dröm dagar.
En dag bakade jag och Maria ett hårt fröbröd som blev jättegoda.

Jag har ett annat recept som jag gillar mycket, men nu testade vi att göra efter Marias och dom blev kanon goda.
Hon har haft med sig när hon bakat som jag fått smaka, så jag visste att jag gillade dom.
Härligt att kunna ta till då jag blir lite sugen på något.

Igår var jag till Falun för att få påfyllning utav min bromsmedicin Mabthera.

En timme innan man får medicinen ska man ta cortison och allergimedicin, förebyggande för allergiska reaktioner man kan få av droppet.

Att lösa upp cortisontabletterna i vatten, och sen blanda det med juice är det värsta och jobbigaste för mig. Det smakar så illa och smaken håller i sig länge. 

Utan juice skulle jag aldrig få i mig det alls, och jag blandar så lite som möjligt så det bara blir ett par klunkar. 

Ja fy då, men jag kan och jag fixar det. 

Jag vill ju inte kräkas som jag väldigt lätt kan göra då något smakar illa. 

Men det är bara två gånger om året, så det ska jag ju fixa. Inget att gnälla över alls faktiskt, men jag gör det lite iallafall haha :)

Jag hade "emlat" (bedövnings salva) på fyra ställen där jag trodde att dom skulle sätta nålen och tur var det.
Den första sköterskan testade inte ens utan hämtade en tjej som försökte två gånger utan att lyckas. Hon gick och hämtade en tredje sköterskan som fick till det så kanylen satt där den skulle.

Ja det är ganska drygt att veta att dom ofta måste sticka många gånger, och att dom måste leta efter mina ådror.
Nu har jag ju haft det så hela livet så det är inget konstigt alls. Jag är glad att jag får bedövnings salva utskrivet på recept nu för tiden då det är jättedyrt, och då jag måste sätta på flera ställen.

Då jag hade min cancer sjukdom då jag var yngre så fick jag en portacath inopererad under skinnet där jag fick medicin, och där dom kunde ta prover. (portacath är en dosa under skinnet)
Jättebra var det för det gick ju inte att ta i mina armar eller händer.
Dom tog väldigt mycket prover då, så det var jätteskönt att veta att dom alltid träffade :) .

Nu är det ganska sällan jag behöver ta prover så det går ju ganska bra trots att det kan krångla.
Sist jag lämnade prover var jag på labb i Falun och labb i Ludvika och dom är proffsiga och kan jättebra.
Tjejen i Ludvika var sommar vikarie och var så duktig att hon efter lite letande i armen hittade på en åder som fungerade, alltså bara ett stick! Jättebra var det.
Ja jag har ju varit med om att det krånglar för det mesta, så jag är jätteglad då det fungerar enkelt och direkt.

Rebecca var med mig så hon kunde hjälpa mig med benen så dom fick röra sig lite då jag fick lov att ligga helt stilla.
Många timmar blir det med droppet, men inga som helst biverkningar kände jag av, så jag har nog faktiskt fått rätt bromsmedicin.

 

Pannkaka fick jag till lunch och det var precis vad jag ville ha, ja ärtsoppa före fick jag också så det gick ingen nöd på mig.
Rebecca fick gå till cafeterian och äta lite hon.
En lång men bra dag på sjukhuset blev det, och nästa gång blir om ett halvår.

Förut med min första bromsmedicin så fick jag en spruta varje dag, ja i ett och ett halvt år tog jag den. Nästa variant var tabletter tre gånger om dagen, enkelt men fy så illa jag mådde hela tiden.
Nu med Mabthera två gånger om året så känns det suveränt enkelt och bara några timmar varje gång.

Nu till dagen idag :)
Ja idag har jag och Rebecca varit till Rusta för att handla lite, och för att byta ut mina kolsyrepatroner.
Jag har två för att alltid ha en som fungerar, men nu råkade båda vara tomma.

Jag sa innan vi gick in att det blir väl så att vi åker hem med dom tomma patronerna för att vi glömt att byta dom.
Ja nästan så hade det kunnat bli, när vi betalat klart så kom jag på dom.
Rebecca fick gå in igen och byta till nya och betala dom.

När vi handlat klart så ringde min telefon och jag svarade.
Det var en tjej som ringde från en tidning, hon ville komma och göra en intervju med mig och ta lite bilder och ja helt enkelt göra ett reportage om och med mig.
Spännande förstås, men lite pirrigt samtidigt då jag inte har en aning om vilka frågor det blir :)
Men som ni förstår så pratar jag ju på och allt blir nog bra, ja den inställningen väljer jag, så behöver jag inte alls oroa mig :)
Jag har en anpassad toalett här hemma hos mig, det går att höja och sänka och så är det en spolgrej som gör rent.
Hon som är säljare till den sortens toaletter på" svancare" är det som tipsat om mig då hon läst lite i min blogg, och så har hon varit här och träffat mig förut då jag skulle få min toalett.
Jättespännande blir det och jag kommer förstås skriva om det då intervjun är klar :)


Ikväll är Gert till Fagersta på match, träningsmatch med killarna men jag blev hemma jag.
Jag känner att det blir för många timmar i rullstolen, så jag är hellre hemma och skriver lite och bara är.
Jag har ju känt mig så otroligt trött ett ganska långt tag och provat en tablett mot trötthet som jag än inte märkt fungerar.

Igår fick jag mitt dropp, min bromsmedicin och idag har jag känt mig så pigg.
Jag vaknade klockan tre inatt helt utvilad, ja jag kände mig jättepigg.
Jag skulle kunna skriva eller skulle vilja skriva att jag låg och vände och vred på mig, men det kan jag ju inte så jag ligger där jag ligger liksom.
Men huvudet vände och vred jag på många gånger innan jag somnade om haha :)
Tänk om det berodde på att medicinen gått ur kroppen, som gjort att jag känt mig så trött, och nu redan dagen efter så pigg?
Jag har ingen aning och jag har ju ingen aning om hur det blir framöver, men idag har jag haft den piggaste dagen på länge.
Jag har liksom varit pigg i huvudet och det var länge sedan.
Härligt iallafall och jag hoppas att det kan hålla i sig.

Jag har som nästan alla dagar tränat på idag, ja inte tränat så jag blir trött alls, nej men gjort det jag ska.
Jag följer sjukgymnastens råd som jag fick i Torsby då jag var där på "frykcenter", ja det schemat är jättebra för mig.
Förutom då att jag inte har den maskinen som jag vill, en "upperone".

Jag ska söka fonder så jag kan köpa en sån, men jag har inte orkat läsa igenom alla ställen jag kan söka från.
Jag har fått hjälp av en firma som bara gör sånt, ja mot betalning då förstås.
Alla dom fonder dom hittat på åt mig hade jag aldrig kunnat göra själv, nej inte en chans.

Det jag har gjort hittills är iallafall att jag tagit kopior på deklaration som dom flesta vill ha.
Jag har skrivit ett personligt brev, och jag har tagit kopior på bilder på maskinen så dom vet vad en upperone är.
Jag jag ska snart ta tag i det på riktigt, viktigt för mig att få en sån känner jag.

Jag på Frykcenter i en uppertone maskin

I den här maskinen kan man göra många övningar och det är precis vad jag vill ha och behöver. 

Den tar ju lite plats förstås, men i gillestugan får den kanske lov att bo. 

Ja det är ju viktigast att jag kan använda den och få styrka i hela kroppen. 

Ja den är bara så himla bra och den var så enkel och rolig att använda. 

Många pass blir det om jag kan spara ihop till en sån.

Det går inte alls att jämföra min nuvarande träning med gummiband, nej det är inte alls samma sak. Nej en maskin behöver jag så att jag känner att jag kan ta i på rätt sätt.

Solen skiner ute nu för jag startade mitt skrivande tidigare än jag trott att jag skulle, ja jag ville komma igång.
Rebecca kommer tillbaka för att lägga mig lite senare så det är nog då jag orkar och har tid att rätta allt.
Ja jag sitter nu vid köksbordet och skriver vilket är mycket mycket lättare än då jag skriver liggande i sängen.
Ja jag har ju ryggstödet uppåt och bekvämt med benen då man kan trycka på en knapp på dosan som gör att man får stöd under knäna.
Även om jag sitter bekvämt där så är det enklare för mina händer och armar att skriva vid köksbordet.
Ja jag kommer med det här pigga huvudet faktiskt att skriva enkelt, ja det känns verkligen skillnad.
Härligt och fantastiskt om medicinen faktiskt kan göra så mycket gott.

Här hemma är våra snickare snart klara hos oss, ja både förråd och en altan har det blivit.
Jättefint och bra blir det, och för mig blir det kanon att åka ut på baksidan inifrån och slippa åka runt hela huset.
Nu kan jag inte komma ner från altanen ut på gräset, nej då hade vi fått göra en jättelång ramp och det ville jag inte.
Nej det viktigaste är att jag kan komma ut och vi kan sitta där varma sommarkvällar.
Ja nu längtar jag redan till nästa sommar, som ju borde bli mycket bättre än den här sommaren.
Jag menar då med sol och värme, ja det vill jag jättegärna ha.

Ja inför nästa sommar och höst så har jag redan lite planer.
En sväng till Danmark tror jag faktiskt att jag ska försöka boka in, tänk att få lyssna på Rasmus!
Ja det är en dröm för mig, att få lyssna "live" liksom, det kommer att bli fantastiskt då jag tycker om hans texter och musik. Ja jag gillar han helt enkelt.

Vi får se hur det blir med det, men det är långt kvar så det ska nog ordna sig på något sätt.
Långt att åka sittande på en dag, kanske en övernattning någonstans? Planering är det som gäller då man som jag blir sittande helt still länge.
Men jag har en bra dyna i rullstolen som verkligen fungerat och fungerar bra. Om inte hade jag nog haft sår överallt så mycket som jag är ute och rör mig :) Glad är jag för det.
Jag kan filura lite på Danmark och så har jag ju massor av annat att filura över :)

Jag hoppas att alla har och haft bra dagar och att ni får en fin helg.

Kram kram

Fix, sylt och matlagning, och lite annat!

Hej igen!
Ja nu är jag tillbaka på riktigt liksom.
Ja jag är visserligen väldigt trött, inte hela tiden, men på kvällarna mest.

När jag kom hem från Mallorca hade jag en tid till min neurolog, jag fick jag träffa en annan neurolog som jag aldrig träffat förut, då min doktor fick lov att rycka ut på avdelningen han.

Ja hon verkade hur bra som helst och jag förklarade min situation för henne, och hon tyckte som jag. Ja, jag fick prova en tablett som ska kunna hjälpa mot min trötthet.
Jag har bara börjat med den, så än kan jag inte säga om den fungerar, men tja kanske lite.
Jag har haft energi och orkat pyssla och haft massor av idéer här hemma sista dagarna, så kanske den hjälpt mig lite.
Jag har svårt att utvärdera en tablett då jag inte känner så bra hur jag är från den ena dagen till den andra. Nej jag mår ju bra i grunden och trött har jag ju varit länge, jättelänge.
Jag fortsätter med den tabletten så får jag se hur det blir eller inte blir.

Jag får försöka skriva på dagtid då jag får en lucka, som idag då jag la mig för att vila lite.
När jag håller på med något annat så är det ju inte läge alls för att sätta mig ner och skriva.
Nej jag måste ha lugnt runtomkring mig och det har jag nu.
Melina vilar lite och Gert är ute och målar :) Jättefint blir det.

Nu sedan jag kom hem från Mallorca så har det verkligen inte varit lugnt här hemma, nej jag har haft något att göra hela tiden.
Flera dagar i veckan har jag haft tider att passa, och än har det inte lugnat ner sig.
Men snart så, ja snart.

Jag har rensat blåbär som snälla Nui plockat åt mig, Rebecca och jag har rensat för fullt :)
Jag har gjort blåbärssylt och lingonsylt och bakat och lagat mat.
Ja ibland många saker på en dag.

Jag hade ingen våg för att väga bären utan fick uppskatta vikten, för att veta hur mycket socker som behövdes :) 

Jag jämförde här med ett paket köttfärs haha :) 

Jag tror att det blev bra iallall :) Man tager vad man haver heter det ju.

 

Nu i helgen har jag och Maria fixat köket och vardagsrummet.
Ja vi har rensat och plockat bort saker som jag haft framme.
Jag vill få riktig ordning och fint här uppe innan jag ska börja nere i källaren.
Jag känner verkligen att jag behöver ta bort saker och få ordning, jag kommer att få så mycket plats nere i förråden då jag rensat, ja hur mycket plats som helst tror jag. Jag är på riktigt ta bort humör. Det blir nog några hyllor på loppis känner jag :)
Det kommer att vara hur rörigt som helst där nere innan jag fått ordning och det är klart, men då, ja det kommer att bli kanon.

 









Gert håller på och gör fint på våran lilla toalett som varit blå. Ja blå toa, blått handfat och småblommig tapet i såklart blått.

Nu blir det vitt, ja vitt och lite grönt då vi är klara. Fint och fräscht kommer det att bli med vit toalett och handfat, ja vilket lyft verkligen.

Ute håller snickarna på att snickra klart vårat förråd och våran altan på baksidan.
Ja dom hade lite otur då dom tänkte på baksidan, så vi har fått tänka till för att det skulle blir bra.
Gert hade ett bra förslag som både snickarna och jag tyckte skulle bli kanoners.
Ja det kommer att bli skönt då det blir klart det också.

Många och mycket projekt har vi, men vi är rätt bra på det både jag och Gert.
Men även om vi är bra på det så kommer det att bli skönt nästa år att inte ha mycket på gång, utan vi kan bara vara lite mer då än det här året.

Gert har haft mycket målning för sig då vi håller på att ändra färg på huset.
Ja det ska fortfarande vara rött, men en annan djupare finare röd enligt mig.
Allt det svarta har blivit bortmålat redan, men då i fel färg på en del ställen eftersom vi fått fel från affären. Men snart så är allt i rätt färg.
Altanen på framsidans räcke och detaljer behöver målas om, men det får bli nästa år det.

Ja många järn i elden har jag alltid kunnat ha, och kan det fortfarande märker jag även om det inte är optimalt alls. Nej vi måste lugna ner takten.
Nu är det ju såhär att både jag och Gert går igång på projekt vi tror på och då går det inte att hejda oss liksom.

Häromdagen var vi till en möbelaffär, för mig tredje gången faktiskt på bara några dagar.
Jag har kollat in en lampa som jag gillade och som jag faktiskt inte köpte direkt.
Knepigt för jag brukar inte känna så direkt som jag gjorde för den här lampan så självklart hade jag kunnat slå till direkt.
Gert och jag köpte den iallafall och så var vi till coop bygg där vi köpte både blandare och toalett till toaletten vi håller på att fixa.

Maria putsar fönstren :)

Roliga bra dagar har jag haft som vanligt. Maria har hjälpt mig att putsa fönstren i hela huset så nu är flugskitar borta vilket jag ju gillar :)
Jag har inte tyckt alls att jag haft många flugor inne, men det har jag tydligen så lortiga som fönstren var.
Jag är inte klar med allt vi fixat med, men lampan blev jättebra, och då vi plockar nere sen så kommer jag absolut att hitta saker jag vill ta upp som jag glömt att jag har.
Ja då vi flyttade in här så kunde jag inte hjälpa till alls där nere, så jag har liksom upptäckt en hel våning nu sedan jag kunnat åka ner.

Jag har varit nere nästan varje dag, stått på min tippbräda och stretchat, och jag har till och med suttit i en fåtölj där nere.

Ja och jag satt bra dessutom och det kommer verkligen att bli vårat nya filmrum framöver, eller tv rum.
Verkligen inte fina möbler vi har där nere, men jättesköna är dom och en av fåtöljerna passade mig perfekt. Härligt att ha ett till ställe att sitta på.
Vinterns skidtävlingar kommer nog att ses där nere.

Jag har också provat min manuella rullstol lite mer nu, och funderat hur jag behöver ändra den för att jag och min kropp ska kunna använda den mer och sitta bra. Ja så bra som det går.
Jag känner att med träning här hemma så kommer jag att kunna ha den med utomlands, eller kanske bara ha den? :) 
Det är inte ett litet mål alls, men jag tror att jag kanske kan!
Envis och målmedveten kan jag vara så jag ska ta fram den sidan, typ Nu!
Träning varenda dag, ja då kommer det att kunna ske under.

Det jag inte gillar om jag skulle sitta i den och vi ska gå långt, jo det är att någon måste putta på mig! Jag vet att det inte är krångligt eller ens tungt att putta på mig, men jag gillar det inte alls.
Nej jag vill helst kunna putta på mig själv, ja köra själv.
Men ska jag långt, ja då behöver jag hjälp och då måste jag lära mig det :) Det ska nog gå.

Jag har den senaste tiden känt av att mina ögon inte riktigt orkat se, ja att jag sett dåligt.
Sist jag var och kollade synen så var det inget mer fel sedan gången innan,  så jag tänkte att det ju inte var så länge sedan :)
Jag märkte ännu mer av mitt dåliga seende då vi var på Mallorca, jag kunde knappt se då jag skulle läsa. Nej det kändes inte bra alls.
När jag kom hem bokade jag en tid för koll på Synsam.

Jag och Rebecca for dit, och vi hade med min lyft för att kunna förflytta mig.
Det gick jättebra och optikern var en person som nästan bor granne med mig.

Jag hade inte varit där på fem år!?
Jag som trodde på två år typ, ja vart tar åren vägen liksom?
Ja hur som helst så var min syn verkligen inte bra alls nu så jag förstår att jag sett dåligt ett längre tag.

Att vara på synkoll är svårt tycker jag, bättre eller sämre?
Ja det är ofta svårt att se skillnad och man vill ju gärna säga rätt så glasögonen blir rätt.
Pust så jobbigt och svårt det var, men bra blir det till slut.

Jag provade massor av glasögon, och tog med ett gäng för att testa hemma.
Ja jag har testat så mycket så jag blivit alldeles snurrig.
Ja jag har trott att jag haft mina vanliga på och inte förstått hur dåligt jag kan se texter, haha men så har jag kommit på att jag ju bara haft prov glasögonen på mig.
Ja fy då vad svårt det är att välja.
Nu idag har jag valt, men det blev inga alls av dom jag haft med mig, nej jag valde ett par andra, väldigt vågat faktiskt, men jag blir nog nöjd. Huvudsaken är ju att jag kan se ordentligt igen :)
Viktigt att jag valt rätt förstås då jag ju har dom på mig hela tiden, Progressiva glasögon blir det nu på prov Får se hur det känns med progressiva när jag åker rullstol.
Om inte känns bra får jag byta till två glasögon istället.
För mig skulle det vara väldigt krångligt att byta hela tiden då jag är rätt fumlig i händerna.
Nej jag håller tummarna för att det går bra och förstås.
Tänk att få se texter ordentligt, ja vilken dröm det kommer att bli.

Jag har också hunnit med att vara på årets sista uteloppis.
Ett kärt möte med Leif förstås och jag fick dessutom en present.
Jättefin och den kommer att få vara min fotpall då jag sitter i fåtöljen där nere :)
Han hade fixat tårta och ville bjuda mig, men då jag inte äter fika och godis fick jag lov att stå över, men god såg den ut.

Vi var till Nora och Marielle en sväng förra veckan också.
Vi kom lite för tidigt, ja hon hade inte slutat än, så for till stan lite.
Ja Nora är verkligen en mysig stad att gå runt i. Vi fick en timme, strosande på Nora torg och lite där runtomkring.

Det blir mer och mer bilder i mina inlägg märker jag.
Ja jag tar massor av kort, och många kort på en dag bara. Jag vill föreviga varje stund lite känns det som :)
Ja vilka dagar jag haft sedan jag kom hem, fantastiska men  ibland ganska hektiska dagar.

 

Idag fyller min dotter Marielle 22 år, tänk så åren går, alldeles för fort!
Det är ju då barnen blir stora man själv tänker på att man ju börjar bli äldre själv också.
Men jag tycker att jag är i en alldeles lagom ålder hela tiden jag, och kommer inte hamna i någon ålders kris, det är jag säker på :)

Jag hoppas att alla har det bara bra.

Kram kram