Jag känner att jag är lite på krigsstigen!

Hej och god morgon på er!
Igår var jag med Gert till Falun dit han skulle på behandling hela dagen,  men med lite uppehåll då och då så vi fick lite sällskap av varandra.
Viktigt att man finns för varandra och vill följa och hjälpa varann så gott det går tycker jag.
För några år sedan var inte Gert riktigt så,  utan han tänkte inte på att jag kanske ville att han skulle följa mig då jag skulle till Falun ibland tex, men jag följde alltid honom om jag kunde.
Jag tog upp det då och undrade hur han ville då han skulle iväg någonstans?
Jo han ville ha med mig sa han och då vände jag på det och undrade varför han inte kunde tänka att jag kanske ville ha med honom jag med?
Jätteviktigt att man tar i lite svåra saker som känslor och hur man beter sig för att det ska bli bättre, och efter det samtalet så förstod han ju och nu vill han följa mig för att han vill och inte för att jag sagt det.
Han tänkte inte ens på det då innan mitt prat om det, lite konstigt för mig som ju är en omtänksam och inte ego person,  men det var nog verkligen så att han inte tänkte alls från mitt håll.
Lite ego eller kanske ganska mycket ego skulle jag nog säga faktiskt.

För mig har det alltid varit så att jag tänkt på andra och hur dom känner och tycker så att man kan göra det man kan för att alla ska kunna må bra och vara nöjda.
Nu vet jag ju att en del kanske inte vill ha sällskap när dom ska iväg någonstans och det är ju helt okej förstås, men jag känner att det är viktigt att man törs säga hur man känner och särskilt till den man lever med.
För många år sedan så bestämde jag ju att jag alltid skulle säga det jag tyckte och inte gå runt och må dåligt bara för att jag inget sagt.
Hur ska den andra personen veta hur man känner och tycker om man inte säger något?
Man är ju inte tankeläsare precis :) Finns kanske någon som är det, men jag är det inte!
Jag har en jäkla vilja att få det bra och jag känner verkligen att det har varit så viktigt att prata igenom saker man funderat på.

Förr i tiden i mitt förra äktenskap skulle man bara gilla läget lite, jag försökte redan då att prata igenom saker jag tyckte var dåliga eller fel för att det skulle bli bättre, men han jag levde med då låtsades bara att han tyckte som jag och sen efteråt hade han ingen aning om vad jag sagt!
Frustrerande och ledsamt verkligen usch vad jag kan bli arg på mig själv ibland för att jag inte tog mig ur det förhållandet tidigare. Men jag var inte stark nog och jag var ju inte den Nina jag är idag synd nog, för då hade jag aldrig låtit det vara så som det faktiskt var.

Jag är iallfall superglad och stolt för att Gert velat lära sig och velat förstå hur jag menar då jag tar upp saker, men han har inte så mycket att välja på haha:)
Han har hur som helst varit duktig och är duktig och helt underbar som vill lära sig nya saker om både sig själ och oss.
Jag önskar att alla tordes prata med varann om jobbiga svåra saker som kan dyka upp, istället för att sopa dom under mattan och låtsas som ingenting.
Det är så himla viktigt att inte samla på sig en massa saker som man sen slänger över den andra personen som ju inte haft en chans att ändra sig ens då man ju inte sagt till!

Igår då vi var i Falun träffade vi Lena som jobbar på Gerts avdelning och hon är tillsammans med Gerts arbetskompis Leif. Hon och jag pratade lite och vi kom in på te och kaffe och lite sånt.
Jag drack ju en kopp kaffe häromdagen på morgonen och efter det gick jag säkert på toaletten tio gånger den dagen!
Det känns inte som det är värt det kan jag säga för varje gång jag ska in på toaletten är det en kamp och jag får kämpa på som en tok bara för att ta mig in där.
Hon berättade att det finns rött te som inte är urindrivande och det finns inget koffein i.
Hon köper på en butik i Falun så innan vi åkte hemåt jag och Gert så stannade vi till och letade på affären.

Jag köpte två sorter för att prova :)

Jag trodde inte det fanns så himla många smaker och sorter men jag valde två att börja med och prova:)
Jag har nu gjort i ordning en kastrull med nytt rött te i och ska dricka en kopp om en stund.
Hon sa att man ska låta det dra länge och gärna över natten, det blir inte beskt som annat vanligt te skulle bli om det står för länge så det blir spännande nu att få prova.

En choklad klubba man kan doppa eller äta upp:)

Vi köpte också en chokladklubba, en klubba man kan endera doppa i kaffet eller kanske i varm mjölk så blir det drick choklad. Melina ska få prova den och jag tror det kommer bli supergott faktiskt och om man inte vill doppa den i något kan man ju förstås äta upp den :)

Igår pratade jag med Anders på kommunen i Ludvika som ska hjälpa mig i vårat nya hus så att det blir enklare för mig att klara mig i vardagen.
Han verkar verkligen superbra och kan följa mig till huset när som helst säger han:) Han hittar en lucka om han skulle vara upptagen säger han :)Jättegulligt och snällt av honom.
Jag pratade också med min arbetsterapeut och känner att jag blir så himla arg, nu ligger det ju lite gammalt bakom som gör att jag blir extra arg över saker hon säger.

Hur många går in med skor utan att ta av sig oavsett om det är slaskigt och lortigt ute?

Inte många tror jag faktiskt,  men jag som har lortiga hjul som ska in och lorta ner hemma,  hur ska jag göra? Jag har ju nu dessutom bytt däck bara för att det ska gå lättare att köra ute i slasket och det innebär att mer fastnar i däcken också som är lite grövre än dom jag hade innan.
Jag sa att jag behöver och vill ha en till rullstol så jag kan ha en utanför och en inne, för jag kan ju inte ta av och göra rent min hjul innan jag ska in.
Det blir grusigt och blött och lortigt på våra golv och hur skoj är det då jag inte kan städa själv?
Det är lika för alla säger hon och det är bara i särskilda fall man kan få ha två stycken och alla tycker lika som mig?
Hon säger att hon förstår mig, hm jag undrar det jag faktiskt men visst regler finns det säkert, men om jag till och med ska kunna få en elmoppe eller elrullstol så kan jag ju undra varför jag inte skulle kunna få en till rullstol då det ju är det jag behöver!
Jag bad att få ett telefonnummer så jag kan ringa någon och prata och berätta hur jag känner, men fick inte det utan hon skulle kolla upp det.
En strid och en kamp känns det verkligen som att det måste bli och det är så tråkigt och onödigt verkligen. Vi får se hur det blir med just två rullstolar.

Hon skulle ringa Anders på kommunen för att bestämma en dag dom båda kan komma till mitt nya hus tillsammans med mig och Gert och jag hoppas hon ringer honom omgående så dom kan börja hjälpa mig så fort dom kan,  så kanske det kan vara nästan klart innan jag ska flytta in där.
Jag ringde Anders och sa att om hon inte ringt igår eller idag så ska han ringa  mig så jag kan ringa och tjata på henne på måndag!
Inte klokt känner jag och visst har dom väl mycket jobb säkert så dom inte hinner, men det är ju viktigt för mig att få till det så bra som det går.
Jag berättade igen för henne nu att då dom ska fixa min bil behöver dom låna min rullstol för att ställa in roboten,  och då behöver jag låna en annan rullstol under tiden.
Då säger hon att jag måste låna en klumpig variant som jag inte kan köra mig själv i?
Jag kände hur jag blev arg för jag är ju själv hemma på dagarna och hur ska jag då kunna ta mig någonstans här inne.
Hur ska jag ta mig in på toaletten med en rullstol som är klumpig och stor och som jag inte kan köra mig själv i?
Ja då får du lov att ha det krångligt dom dagarna och ha en portabel toalett någonstans, men jag vet ju att du inte vill det.
Just det har vi pratat om flera gånger och jag står fast vid vad jag tycket och tyckt hela tiden.
Jag vill inte sitta på toaletten i sovrummet,  (får inte plats där ens så jag kanske ska sitta på toa i vardagsrummet?) jag vill inte att Gert eller någon av barnen ska tömma toaletten efter mig då jag ju faktiskt kan gå på toaletten!
Det måste självklart finnas en rullstol någonstans som ingen använder som jag skulle kunna få låna några dagar och det var så vi kom in på det att jag ju faktiskt vill ha två stycken,  en ute och en inne.

Hon tycker väl att det är mitt problem och att jag ska ta hit hemtjänsten kanske då för att tömma toaletten men herregud säger jag!
Ni som läser kanske tycker att jag är fjantig och jag känner verkligen att min arbetsterapeut tycker det, men jag struntar i det för jag känner verkligen att jag ska kunna ta mig in på toaletten!

I vårat nästa hus kommer jag att lätt kunna ta mig in där med vilken rullstol som helst för det finns varken en hög kant att ta sig över eller en trång dörr, men vi har ju inte flyttat in än och vi ska bo kvar här till februari.
Jag känner att jag skulle kunna strida hur mycket som helst för att få en till rullstol faktiskt och jag tycker det är allas rätt som vill ha en ute och en inne att få ha två stycken
Är det meningen att vi i rullstol ska ha lortigt hemma alla vi?
Vi som dessutom är sjukskrivna har ju inte så mycket pengar varje månad precis så vem har råd med hemtjänst eller städhjälp undrar jag?
Fortsättning följer och jag tror det kommer att bli en strid.
Jag är lite över 40 år och jag ska väl kunna ha det bra tycker jag även om jag blivit sjuk!

Anders på kommunen är hur som helst jättebra och jag tror han kommer hjälpa mig så mycket han kan och framför allt så kommer han att förstå mig och det känns viktigt. Men utan ett intyg från arbetsterapeuten så kan han inte göra mycket så det hänger på vad hon tycker jag behöver hemma eller inte hur det blir och vad han kan hjälpa mig med.

Som ni ju läser så är jag lite arg på henne och hur det verkar vara och att allt ska vara så omöjligt, igår vara jag ännu argare och jag nästan grät för att jag var så arg.
Jag vet inte vad en rullstol kostar men jag antar att den kostar några tusen och om jag hade dom skulle jag köpa en förstås så jag vet jag har två stycken men jag tycker jag har rätt att få en till.
Ska strida om det för det är ju jätteviktigt för mig!
Jag är en ordningsam person och jag vill ha rent och fint runtomkring mig.
Jag förstår inte varför jag ska behöva "lära mig" att ha skitiga golv faktiskt?
Konstigt och dumt verkligen!
Nog om just det här för ett tag och så skriver jag något roligare:).

Igår kväll då vi hämtat Melina på sin träning så skulle jag försöka ta mig in i bilen.
Det blev ganska många gånger i och ur bilen igår och trots att vi hade våran stora braiga bil så blev det problem haha:)
Ja gud så krångligt det blev, mina ben tänkte inte alls att jag skulle in i bilen och alla runtomkring fick en liten show :)
Jag kunde inte sluta skratta och då jag skrattar blir det inte lättare för benen kan jag lova, det tog sin tid och många vände sig om och undrade vad vi höll på med, men jag bjöd på det.
Till slut kom jag in i bilen och vi åkte hem, jag bestämde mig för att vara hemma bara idag och inte ur och i bilen förutom ikväll då det är hockey så det blir ett par vändor ändå
.
Jag var på sjukgymnastik igår också och det kan ju ha gjort sitt till eftersom jag fick hjälp med att stretcha,  och så tränade jag lite på att stå då jag ändå var där hos henne.
Mina ben var nog väldigt trötta har jag en känsla av så dom behövde få jäklas lite extra med mig:)
När jag gjorde stå träningen och lite stretching så höll jag in en ribbstol där och det är ju stadigt och bra, jag sa att jag borde ha en sån hemma och vad kom hon fram med då?

Jo en liten ribbstol jag fick som hon snickrat alldeles själv!
SÅ himla snällt och den kommer jag ha väldig nytta av. Härligt och stabilt kommer det ju att bli när jag kan hålla mig i den!

Jag har länge känt att min högra hand inte fungerar riktigt som den ska, jag ska snart till min neurolog och jag ska berätta för honom om handen.
För ett år sedan så var den lite domnad då och då, men nu känner jag att den är så hela tiden och blir inte normal någon gång liksom. Jag fungerar ju ändå och kan än så länge greppa saker, men då jag ska skriva känner jag att det är jättejobbigt att skriva.
På tangentbordet som jag skriver på nu går det faktiskt bra för jag behöver inte trycka hårt alls.
Svårt har jag också att sms:a som jag ju brukar vara snabb och bra på, jag drar mig lite för det har jag märkt eftersom det är jobbigt att trycka på dom knapparna på mobilen.
Får hoppas att det bara håller sig så här förstås,  men sjukdomen är ju konstig och man vet inte vad som händer så det visar sig framöver hur min hand kommer att bli.

Just nu känner jag att det är lite jobbigt med viktiga saker som krånglar för mig, för mig är det ju superviktigt så jag ska kämpa på med det!
Men så finns ju mycket som är så himla härligt och bra också och människor som är jättebra och snälla och vill hjälpa mig.
Jag är så glad över många saker och dom väger ju över förstås, men jag känner att jag tar striden och vem vet så kanske jag går vidare hur långt som helst för att det ska bli som jag tycker.

Jag ska vila hela dagen idag och nu ska jag ta min kopp med rött te:)
Jättegott var det mmm..

Kram på er och ha en bra härlig dag!

En stor upptäckt av en liten jag :)

Hej hej:)

I förrgår då jag pratade med min mamma i telefonen så sa hon att hon tänkte slänga en låda och undrade om jag mindes att min mormor hade en gammal trälåda med ett smyckesskrin inuti?
Jag mindes lådan men inte riktigt hur den såg ut, men sa att jag förstås ville ha den och att hon inte fick slänga den. Den är ju gammal och jag gillar gamla saker:)
Den var alldeles tom såg jag igår då jag fick den, men idag då jag skulle titta närmare på den och skulle damma av den lite så upptäckte jag något! Jag fanns i den!!

Jättekonstigt och jag pratade  med mamma och hörde om hon sett det lilla kortet på mig där inuti?
Men det hade hon inte gjort. Hon trodde nog att jag funnits inuti något smycke som min mormor haft förr medan hon levde:)
Lite märklig känsla och nästan kusligt att ingen av oss sett det lilla som låg på botten där så fint i lådan. Det låg upp och ned så jag trodde det var något skräp bara:) Men jag är ju inget skräp haha!

Lådan är inte fint målad alls, blank lite gulnande färg men jag tänker absolut ha den kvar och har kommit på flera olika användningsområden jag kan ha den till.
Jag tror jag börjar med att fylla den med stenar och sätta några ljus där inuti och ha locket öppet så blir det som en stor ljuslykta:)
Jätteroligt och jag ska tänka lite på min mormor varje gång jag tänder ett ljus.
Kanske ska jag själv få bo kvar i lådan också, alltså bilden på mig men det har jag inte bestämt än :)

Ett litet kort inlägg idag:) men det kan ju vara skoj för omväxlings skull.

Imorgon blir det nog desto längre har jag en känsla av.

Kram kram och sov så gott!

Glädje och massor av ork!!

Den här fina fick jag av mamma:)

Hej och god morgon!
Jag lovade ju att skriva igen igår, men igår var en hektisk dag och det fanns inte tid eller ork för att sitta vid datorn då jag väl kom hem:)
Men nu är jag tillbaka och idag ska jag bara ha en riktig hemmadag, jag ska inte gå utanför dörren känner jag.
Jag har gjort lite kaffe och ska försöka dricka några klunkar:) haha kan ju låta tokigt att försöka börja dricka kaffe igen men jag vill kunna dricka en kopp varje morgon eftersom det verkligen är något jag saknat.
Jag tycker inte det är gott nu egentligen men jag vänjer mig noh och lukten och saknaden kanske försvinner nu då jag börjar med en kopp om dagen. Idag lyxar jag till med en lussebulle till också :)

Jag var till Falun igår först på röntgen och sen fick jag träffa min doktor.
Min kära doktor, han är så himla bra och jag känner mig så lugn och trygg med att ha han som doktor.
För länge sendå jag opererade min första höft för massor av år sedan hade jag ju min bästa doktor Tord Röstlund på Mölndals sjukhus, och vart så ledsen då jag fick höra att han slutat operera och jag fick en ny doktor där.
Nu är jag så glad jag har min doktor i Falun så det är inte klokt så glad jag är för det.
Jag har skrivit det förut men han heter Bjarne Lund Pedersen och som det syns på namnet så är han dansk. Jag verkligen gillar Danska språket och tänker verkligen åka till Danmark någon gång och då samtidigt titta på när Rasmus sjunger på någon konsert kanske:)
Jag känner mig lika trygg med honom som med doktor Röstlund och igår berättade han att han varit lite orolig faktiskt för hur det skulle gå för mig efter operationen.
Innan operationen verkade han inte orolig alls :) men han visste ju inte hur min Ms skulle reagera efter operationen.
Han sa att enligt röntgen så läker det bra inuti och all transplanterad benmassa han stoppat in runt hela min led håller på att bli bra och det är ju superbra.
Han tror att det beror på att jag är så positiv och mår bra som gjort att det gått extra bra efter operationen och han kan faktiskt ha rätt känner jag.
Jag mår ju bra och nog är jag positiv allt :)

Jag ska börja stå på mitt opererade ben och belasta fullt ut nu direkt så mycket jag kan, så idag kommer jag att träna på att stå! Mycket träning får det bli, för jag blir ju  mindre vinglig med två ben iallfall än med ett som det ju varit nu i sex veckor.

Jag frågade min doktor om varför det känns som höften ska hoppa ur ibland när min sjukgymnast hjälper mig att stretcha. Jag har varit lite orolig att det skulle vara som innan operationen då det ju nästan känns lika i vissa lägen, men jag ska inte vara orolig.
Min sjukgymnast och jag ska bara göra jättelite med mitt opererade ben och inte förrän om ett halvår är risken för att det ska hoppa ur igen borta. Alltså om ett halvår ska det läkt ordentligt och min höft ska vara lagad klar då:)
Härligt för det hade ju inte varit skoj om jag opererat mig och jag ändå fortfarande har samma problem som innan nu efteråt.

Min doktor berättade att han ska jobba i Örebro ett halvår snart och sen efter det vet han inte om han ska vara kvar i Örebro eller tillbaka till Falun.
Han lovade mig att jag självklart får komma till Örebro om han blir där eftersom min nästa operation inte är vanlig alls och inte många kan laga den höften.

Han sa som vi pratat om förut att mitt vänstra ben också är helt slut och att jag ju måste laga det också. Det benet har jag redan lagat en gång så det känns tråkigt att behöva göra det igen, men jag har ganska ont i det så det är bäst att jag gör det så småningom.
Doktorn vill inte att jag ska vänta för länge eftersom det är så trasigt,  men vi bestämde att jag först ska bli riktigt bra i mitt nyopererade ben så jag kan lita på det innan vi tar nästa.
Om ett år ungefär bestämde vi, så nu är det bara att ladda om inför nästa ben och nästa operation:)
Känns lite drygt förstås men det har ju varit så i mitt liv att när jag fixat det ena benet och är glad för det så är det nästas tur, mycket ork måste man ha men det verkar som jag har det faktiskt!

När jag kommer igång med benet och står och kanske till och med kan ta ett steg, (jag hoppas verkligen att jag ska kunna orka ta ett steg ibland och att benen kommer bära mig bättre) få sluta med mina långa stödstrumpor. Det ska bli skönt att ha korta vanliga stödstrumpor,  men jag tar det säkra före det osäkra och fortsätter nog några veckor till med dom långa, jag vill ju inte få någon propp så då är det bättre att vänta lite.

Min mamma skjutsade mig till Falun igår och efter sjukhusbesöket åkte vi till Borlänge och gick på kupolen lite.
Jag köpte inte så mycket men lite inslagspapper och en jättefin ljusstake hittade jag på.

Måste köpa några nya lite kortare ljus som är raka :)

Min mamma har en saab, en gammal men fin och välvårdad bil,  men attan vad krångligt det vara att ta sig i och ur den då den ju är jättelåg om man jämför med våran bil.
Min mamma vägrar att köra våran bil ( den är såå stoor!!haha:) så jag tänkte att det fick gå bra med hennes bil men gud så jag fick kämpa.
Idag nu på morgonen känner jag att jag är alldeles ledbruten men det är väl träningsvärk kan jag tro:) Många skratt blev det och särskilt då jag skulle ur bilen och fick ta i med alla krafter jag hade.
In i bilen var inte heller lätt för då blev ju  mina ben spasmiska och stela och hur lätt är det att få in ett rakt ben i en liten bil?
Haha gud så jag skrattade och blöt blev jag eftersom det regnade då jag höll på att krångla och benen var utanför bilen:)
När vi varit på kupolen åt vi lite god mat på pizzerian som ligger bredvid Lidl och det var jättegott.Jag tror den heter Pronto om jag minns rätt och dom har börjat med dagens lunch där och en kille som jobbade där hjälpte mig och hade på mat och dukade fram och ja oj vilken service verkligen. Kycklingfilé, ris och currysås valde jag och det var jättegott :)
Vi brukar ofta käka där dom gånger vi är till Borlänge för på kupolen är det så rörigt och massor av folk hela tiden så där orkar vi inte köa och försöka få plats:) Det här stället vi käkar på ligger ju jättenära så det är ju bara att gå dit och låta bilen stå kvar vid kupolen så man slipper krångla med det.

Vi åkte mot Ludvika och så åkte vi till Jysk för att köpa några handdukar som min morfar ska få i present då han ju fyller år imorgon.
Min syster har köpt lakan till honom som han önskade sig och så ville han ha lite nya handdukar också så nu är presenten från oss klar till honom:)

Min mamma fyller också år imorgon, häftigt att dom fyller år på samma dag, vilken present för morfar då min mamma föddes, härligt och säkert inte så vanligt att man fyller år samma dag som sin förälder.
Mamma ska åka till min morfar i Norrköping idag så hon ska komma förbi här och hämta paketen jag gjorde igår kväll då jag kom hem.

Efter Jysk skjutsade hon mig till Melinas skola där jag skulle på möte med Melinas rektor och mentor och sen efter det hämtade Gert mig så jag äntligen fick komma hem:)
Det var så himla skönt att sätta sig i våran bil som är hög och bra för mig att ta mig i och ur:)
I och ur bilar alldeles för många gånger igår för mig verkligen, men men det gick bra och nu får jag ta det lugnt och bara vara idag.

Som sagt så ska jag bara vara hemma och inte göra något särskilt förutom att träna mitt ben på att stå lite. Jag ska duscha om en stund så min mamma kan sätta på mig stödstrumporna då hon ändå kommer förbi och hämtar paketen.

Jag och min syster har beställt jättefina adventshästar och en fin tavla till våran mamma som hon ska få, det blir spännande är att höra vad hon tycker om sina presenter men jag tror hon kommer att gilla dom.

Jättefin tavla som vi bestämt texten på :)

Advents hästar:) Superfina!

Åsa heter hon som gör dessa saker vi beställt, och hon är så himla duktig och så snabb också att fixa och skicka. Hon bor i Ljusdal så det är inte så lätt att sätta sig i bilen och bara fara dit:)
Det är ju en bit:)
Det kommer bli många presenter framöver som hon gjort är jag säker på.
Jätteroligt att kunna ge bort något som någon gjort och superkul att få något som någon gjort också tycker jag:)
Kanske ska jag beställa något som är till mig själv? Blir nog så faktiskt men jag ska flytta klart först så jag vet det blir rätt.
Jag verkligen längtar tills vi ska flytta och det ska bli så roligt att få fixa och göra fint där och det kommer att bli så himla bra då jag ju kan ta mig fram överallt så mycket enklare än här hemma.
Jag kommer förstås inte kunna ta mig ner i källaren, men jag hoppas att jag någongång ska kunna få en hiss så jag kan ta mig ner dit också, men det är inte prio ett om jag säger så.
Nej det viktigaste är att få ett kök som fungerar för mig och som jag kan arbeta i utan att få ont överallt.

Nu ska jag in i duschen och sen skriver jag nog lite mer när jag är klar:)

Ja nu är jag tillbaka igen efter att ha duschat och fått på mig stödstrumporna.
Gert har tagit med ställningen jag använder för att få på mig strumporna till jobbet för att försöka fixa så jag får längre ställning så jag når ordentligt,  så jag kanske kan sätta på mig strumpor själv till slut. Det är såna enkla små saker som alla tar för givet och bara kan som är viktiga för mig.
Jag vill ju helst kunna göra allt jag kunnat förut innan jag blev sjuk, och att sätta på sig strumporna är ju en viktig sak.
För mig är det extra viktigt då jag ju alltid är iskall om fötterna och då är det ju inte skönt att gå utan strumpor.
Jag kan inte få på mig tofflor själv heller för annars hade jag ju kunnat ha såna på mig förstås.
Jag hoppas att det en vacker dag ska bli en aningens bättre,  men jag tror ärligt talat inte att det kan bli det, det känns inte så alls.
Jag deppar inte ihop mig för det, utan tar det som det är, jag tror det är en styrka hos mig faktiskt.
En styrka att jag inte känner att det är orättvist att jag blivit sjuk eller så, utan jag vet ju att vad som helst kan hända vem som helst och jag lever ju och känner att det är viktigast.

Jag är ganska rädd om livet faktiskt och vill leva här och nu!

Jag lär mig mer och mer om mig själv och till slut blir ju allt ännu lättare än det är, men självklart har jag jobbiga svåra stunder jag med.
Igår kväll sent så hade jag en jobbig stund tex, min mage är allt annat än fungerande och så hade jag fuskat och glömt ta min aloevera och inte druckit varmt vatten heller så då fungerar inte magen alls och när man har en mage som är knäpp mår man verkligen inte bra, usch säger jag bara.

Imorse då jag vaknade började jag med två glas aloevera, ja inte stora dricksglas men små huttglas har jagdruckit och sen har jag gjort varmt vatten som jag druckit.
Jag får verkligen inte fuska eller glömma bort det vet jag ju för då blir jag inte alls att må bra. Skäms på mig!!
Jag är så glad att jag hittat på aloe vera så jag kan få lite bättre ordning på magen även om den ju inte alls är riktigt bra ändå förstås, men med min sjukdom så kan jag nog aldrig få en bra mage igen känns det som.
Eftersom tarmarna inte fungerar som dom ska så blir det ju självklart krångel,  men jag är glad att jag kommit på vad som hjälper mig lite så jag slipper ta tabletter och annat som ju gör att man får biverkningar av det och det vill man ju inte ha.
Av aloe får man inga biverknignar alls utan man smörjer sina tarmar lite inuti kroppen och det är ju precis det jag behöver.

Igår fick Marielle lov att gå till doktorn i Sälen och hon fick droppar till sina ögon, hon har lyckats få ögoninflammation av något slag och det var väldigt smittsamt så hon får inte jobba förrän på lördag igen.
Lite typiskt och tråkigt för henne nu att bara vara där alldeles själv och inte ens kunna jobba.
Men snart är hon frisk och då kör allvaret igång haha:)
Jag tror hon kommer ha jätteskoj på sitt jobb och det verkar som hennes chef och dom som jobbar där är jättebra.
Hon tog med min film "stolthet och fördom" som är många timmar och flera skivor,  och igår då hon kom hem från doktorn  tittade hon på den och nu är nästan hon också kär i mr Darcy :)
Vem blir inte kär i honom då man tittat på den filmen?
En riktig kärleksfilm med äkta kärlek, härligt!

Idag blev det ett inlägg om lite allt möjligt men så blir det ofta känner jag.
Jag börjar med en sak jag vill skriva om och så slutar det med något annat.

Jag hoppas förstås att alla får en fin dag, och jag skriver imorgon igen :)

Kram kram

Skidor på tv:n och lussebullar :)

Hej och god morgon!
Den här helgen har gått väldigt fort, men vi har hunnit med lite bullbak, eller rättare sagt var det mest Melina som bakade faktiskt, och så har vi hunnit se på skidor på tv:n.
När det är längdskidor på tv är jag som fastklistrad där faktiskt haha :) det är bland det bästa jag vet.
Skidor lussebullar och kaffe är något jag alltid tyckt hör ihop och nu var det ju jätte passande att Melina ville baka bullar så vi kan få lite gott fika till skidorna. Jag har ju slutat med kaffet då så det fick blir lite julmust faktiskt och det gick ju bra det med.

Årets lussebulls bagare :)

Melina har inte bakat lussebullar själv någongång men ville göra själv och ville inte ha någon hjälp eller tips, så det blev inte så jättemånga bullar men dom blev jättegoda och superstora!
Man slipper ju ta flera stycken och man blir riktigt mätt av en haha:)
Gert blev lite besviken då det inte blev några russin i alls i år, men vi får ha en skål bredvid till han och pojkarna som ju också gillar russin.
Jag gillar russin lite grann jag, men inte då dom varit in i ugnen för då tycker jag dom blir slemmiga och förstör hela bullen:)

En plåt bakade jag med mandelmassa i och dom blev jättegoda dom med.

Jag verkligen känner en superstark längtan till att få ett kök som är anpassat efter mig och jag vill så gärna kunna baka och laga mat som vanligt utan att sträcka mig och sitta dåligt hela tiden.
Har i några veckor haft lite ont i en axel och det är säkert för att jag sitter så tokigt och hur skulle det bli att köra rullstol om axlarna pajar? Nej det får inte hända, jag får ta det lugnt och vänta tills vi flyttat och jag får ett kök som fungerar bättre för mig.
Jag kommer att vara så lycklig och vara glad varenda dag jag är i köket och tacksam är nog egentligen rätt ord. Vilken lyx verkligen att kunna få baka utan krångel.

Gert och Marielles kompis Amanda provsmakade dom stora lussebullarna:)

Natten till lördagen skulle jag gå på toaletten, eller det kanske var tidig morgon, jag vet inte riktigt.
Hur som helst så skulle jag kliva ur rullstolen som vanligt utanför dörren till toaletten och sen släpa in mig med rullatorn och ett ben.
Mitt opererade ben var konstigt tyckte jag och när det började få spasmer så fick det andra benet också det, det liksom smittade av sig.
Helt plötsligt bara ramlade jag och kunde inte hålla i mig i rullatorn utan ropade på Gert som tur var nu kommit hem från hans rehab i Falun.
Han kom fort och nyvaken och försökte hjälpa en ledlös Nina upp.
Efter mycket krångel fick han upp mig så jag blev sittande på toaletten,  helt slut och jag mådde så illa så jag nästan trodde att jag skulle få kräkas.
Han hade tagit i så mycket han med så han fick lägga sig i sängen och må illa en stund han med.
Jag väger runt 65 kilo men när jag var helt slut och ledlös så vägde jag nog dubbelt så mycket tror jag.
Stackars han och han som har så ont i kroppen fick ju inte mindre ont av det som hände.

Jag blev jätterädd och tänkte att hur skulle det gått om inte Gert varit hemma?
Jag ska prata med min arbetsterapeut och höra hur jag ska göra,  för jag behöver nog faktiskt ha ett larm på mig hela tiden ifall något skulle hända då jag ju är själv hemma mycket.
Extra besvärligt kändes det ju nu också eftersom jag har ett nyopererat ben och inte får stödja alls på det än, men imorgon ska jag på röntgen och jag hoppas det inte blev något fel där inuti av min lilla olycka.
Jag har från det som hände tagit bort min rullator och åker nu in på toaletten med rullstolen även om det egentligen inte går, vi har jättetrångt på våran toalett.
Jag törs inte riskera att bli liggande igen så jag tar det säkra före det osäkra.
Jag håller i mig i något hela tiden nu och har rullstolen eller min fåtölj bakom ifall benen skulle vika sig igen så jag kan landa på något bra sätt.
Inte alls roligt att behöva känna sig rädd men det blir ju lätt så,  och jag vill inte att det ska hända igen.

Idag ska vi till banken och fixa så tanten får handpenning på sitt hus, det ska bli jätteskönt att få det fixat och till den 1 februari kommer det att gå snabbt.
Det är ju jul och nyår och barnen har lov över helgerna så dagarna kommer gå fort.
Innan banken ska jag på sjukgymnastik och idag blir det en lugnt stretching verkligen för jag är så orolig över mitt ben.
Men varje rörelse är ju bra för benen så vi går göra sakta och försiktigt så kommer det att bli bra.

På tal om julen så är det i vanliga fall min favorit tid, härligt att få göra fint i alla fönster och pynta och göra mysigt här hemma. Nu den här julen blir det nog inte lika mysigt känner jag, för jag har inte så mycket lust att göra fint och mysigt och plocka fram allt ur kartongerna då jag ju vet att vi ska flytta sen. Men jag ska självklart sätta upp och göra så fint jag orkar så det blir lite julstämning här hemma ändå.
Jag ser ju runtomkring att många redan satt upp ljusstakar och pynt men jag är av den gamla traditionen jag, att man sätter upp ljusstakar den första advent, så så blir det även i år.
Jag tjuvstartar inte utan vill göra som jag gjort jämt och så får det bli.
Det har ju inte ens kommit någon snö här så julstämningen har inte alls infunnit sig, men den kommer alldeles säkert.
På söndag ska julmusiken på och så ska här fixas lite och det blir nog lite skoj trots att jag inte tror det.
Jag gillar verkligen julmusik och stämningen med ljus och så. Jag brukar köpa en julskiva varje år, men ska strunta i det i år för jag har ju ett gäng redan och den allra bästa tycker jag är Peter Jöbacks så den går om och om igen ofta och så har jag en bra med Carola också. Många dåliga köp har det blivit under åren för alla skivor är verkligen inte bra alls.

Igår åkte Marielle till sälen för att jobba och hon installerade sig i den stuga hon skulle bo i.
Än så länge var hon alldeles själv i stugan men det kommer ju fler så småningom förstås.
Idag är hennes första jobbardag och jag hoppas att hon kommer tycka det är superskoj och att hon får en härlig säsong i sälen med alla andra som ska jobba där och alla kunder också förstås.

Jag hoppas alla får en fin dag idag och så skriver jag imorgon igen.

Kram kram

Vilken lättnad :)

Hej och god kväll får jag skriva nu eller nästan godnatt tror jag nog det är för många.
Det är godnatt för mig med egentligen men det har varit lite full fart här hela kvällen så inte förrän nu har jag kunnat lägga mig i sängen för att skriva lite här.

Gert och hans son Simon

Igår kväll for vi till Falun för att ta med Gert ut lite och jag hade bokat in oss på O´learys där vi käkade god mat och hade en mysig kväll.
Jätteskönt för Gert att få komma ut från sjukhuset en sväng tror jag och det var mysigt att vi kunde käka ute lite tillsammans. Jag hade tänkte ta kort på våran goda mat, men glömde bort det haha :)

Simon, Marielle och kusin Amalia.

Vi käkade och sen körde vi tillbaka Gert, eller rättare sagt, det var Marielle som körde så far och son kunde ta en öl till maten dom:)

Bästa kusinerna Amalia och Melina.

Jag hade tänkt skriva imorse som jag brukar, men det gick helt enkelt inte.
Jag har sedan i måndags då jag fick reda på att köparna till huset vi ville köpa hade backat ur och vi skulle få köpa det istället,  verkligen varit orolig för att dom andra skulle ångra sig och vilja ha huset igen. Usch vad jag har gått runt och haft en klump i magen och imorse kände jag att jag inte skulle kunnat skriva om något annat än om just det så jag lät bli:)
Halv två idag blev vi husägare och gissa hur glad jag är och vilken lättnad det  känns efter att ha haft en stor klump i bröstet och i magen liksom.
Det har inte känts som att jag kunnat slappna av förrän nu idag då papperen var underskrivna och allt var klart.
SÅ himla himla härligt och vi är så glada allihop och vi kommer att trivas kanonbra i det nya huset vi köpt. Nytt är det förstås inte för det är byggt samma år som jag föddes, alltså är det ganska gammalt haha men 1970 var ett bra år tror jag :)
Lite ovant och ett nytt hus blir det förstås, men det kommer att bli kanon är jag säker på.

Bara det att kunna ta mig in på toaletten med rullstolen blir ju lyxigt och så himla enkelt mot vad jag har här hemma hos oss nu där jag får släpa mina ben efter mig då jag ska in på toa.
Tanten som äger huset fick jag träffa idag för första gången och det var skoj, hon pratade så mycket så det tog ganska lång tid att skriva på papperen haha, men det gjorde ju ingenting.
Jag tror hon är glad för att det blev vi som köpte det till slut eftersom hon ju såg på mig och vad jag berättade att vi skulle trivas så himla bra där. Känns ju skönt att sälja till någon som känner som vi, och vi säljer ju vårat hus till en tjej som kommer tycka lika om vårat hus som vi gör om det vi köpt:)

Tänk vilken vändning livet tog och vad himla enkelt och skönt det känns nu såhär efteråt.
Från att vi inte kunde vara med och bjuda mer på huset till nu då vi fick det ändå? Känns konstigt och overkligt men så himla fantastiskt verkligen.
Imorgon har jag några samtal att göra, jag ska ringa kommunen för att tala om läget och bestämma en dag med han som har hand om anpassningar och min arbetsterapeut så vi kan åka till huset för att kolla igenom vad jag behöver ha för hjälp.
Jag ringde honom på kommunen igår för att tala om att rampen som var utanför huset skulle vara kvar så jag kan ta mig in och ut. Den var för brant för att jag skulle kunna ta mig upp och nedför själv men det var ju bättre än inget så jag kan få hjälp att putta på mig in i huset.
Tanten som bor ihuset hade ju trott att dom andra skulle köpa det så hon hade hunnit ringa och sagt att dom skulle ta bort rampen,  så när jag ringde honom igår hade dom redan hunnit vara där och tagit bort den.
Pust tänkte jag hur ska jag nu komma in, men han sa till mig att inte oroa mig över det, för han skulle lösa det så jag kan ta mig in och ut och antagligen blir det en liten hiss där med men mindre än den jag har här hemma.
Jag är så glad att dom ska hjälpa mig så det blir bra och jag är så glad över hela livet.
Allt känns toppen och jag har äntligen kunnat börja planera i huvudet för vårat nya hus och ser framför mig hur fint det kommer att bli då det är klart.
Det var skönt att få träffa tanten idag så man vet vem som bor där och få en bild, och hon fick ju en bild av mig med förstås och det var nog bra.
Hon hade tänkt sa hon och funderat fram och tillbaka och om dom andra hade kommit tillbaka och velat ha det igen så hade hon inte sålt till dom eftersom hon och jag kommit överens om pris och allt.
Skönt att veta att hon tänkt så men ända tills papperen var underskrivna så kände jag mig osäker.
Så himla skönt nu då det är klart och vi kan se framåt i ett nytt bättre hus för oss och ett nytt ställe.
Huset i sig är förstås verkligen inte bättre än det vi bor i nu, men bättre då vi slipper ha både övervåning och källare som vi har nu.

Marielle

Jag som älskar att pyssla och göra fint kommer tycka det blir superskoj och härligt att få göra fint där i vårat nya hus.
Tanten sa att grannarna var jättebra allihop så det kommer att bli roligt att få träffa på alla till slut,  men det kanske inte blir förrän till sommaren då man är ute lite mer än på vintern.
Den 1 februari ska vi flytta in i huset och det är ju inte allt för länge kvar faktiskt.

Livet kan verkligen vända och från mörker kan verkligen ljuset titta fram.
Det känns faktiskt rättvist att vi fick köpa det huset vi så gärna ville ha, det var nog någon mening med det tror jag:)
Turen som lyst med sin frånvaro vände och efter vårat husköp nu så finns inte mycket annat än att vara superglad för att vi hade lite tur en stund, det behövde vi faktiskt efter allt jobbigt i våra liv.

Nu på kvällen har Marielle tvättat och dammsugit, jag har strykt all tvätt och Melina har plockat i och ur disk och torkat av i köket så vi har sysselsatt oss allihop. Medan vi gjorde allt det så tittade vi på fråga Olle också haha:) Ja lite konstigt program att titta på med mina tjejer måste jag säga, men det gick bra.
Imorgon är det fredag och Gert får komma hem från sjukhuset.  Jag och Marielle ska åka och hämta hem honom. På kvällen ska vi på hockey här nere i ishallen och innan matchen ska vi käka pizza och fira lite att vi kommer få det så himla bra.
Gert hade legat och tittat på tv och där käkade dom pizza, så han skrev ett sms att imorgon ville han ha pizza då han blivit så sugen på det när han såg dom på tv:n :) Vi här hemma var inte så svåra att övertala kan jag säga :)

Jag verkligen längtar till vårat nya hus och vi måste köpa lite flyttkartonger snart och börja packa ner sånt vi inte behöver ha framme så det blir lite enklare då vi väl ska flytta iväg.

Livet är fantastiskt och inget man ska ta för givet.
Jag vill ta vara på varje dag och varje stund och jag försöker finnas och vara jag hela tiden.
Jag vill glädjas med andra och bry mig och och tycka om andra människor.
Jag får så himla mycket tillbaka hela tiden genom att vara den jag är och det är jag så glad för.

Imorgon bitti kommer jag inte ha tid att skriva här och i helgen har jag ju lite ledigt, så jag skriver på måndag igen och jag hoppas alla får en fin härlig helg.

Kram kram

Det är lyx för mig :)

Hej hej :)
Jag vaknade tidigt imorse då jag behövde gå på toaletten, och sen var jag vaken en stund tills Melina åkt till skolan. Efter det kunde jag faktiskt somna om i en timme så det var skönt, det händer inte alls så ofta att jag kan somna om, men då jag är vaken så mycket på nätterna så behöver jag ju sova lite.

Idag blir en skön dag och ikväll ska vi åka till Falun och ta med oss Gert från sjukhuset ut och äta lite. Det blir en myskväll och förhoppningsvis blir det jättegod mat också.
Lyxigt att få gå ut på restaurang och käka och slippa all matlagning och disk. Bara att sätta sig och beställa och slippa resten :) Förutom betalningen då haha :)
När det gäller just lyx så är det såna saker som gör att jag känner det är lyxigt, att bo på hotell eller åka på en kryssning och slippa plocka fram och göra frukost tex.
Lyxigt är också för mig då Gert hjälper mig att smörja benen tex :) kan tyckas larvigt men för mig är det lyxigt verkligen.
Att få hjälp av min sjukgymnast är också superlyxigt och jag är så glad för den hjälpen.

Jag är inte alls en sån som behöver lyxiga bilar eller saker här hemma, jag gillar ju mest gamla saker och har min egen stil.
Önskar förstås att man hade hur mycket pengar som helst ibland så man kunde få göra om  precis så som man skulle vilja ha det, för även om jag gillar lite udda saker så kostar ju dom också.

Min bil jag ska köpa kommer att kännas lyxig eftersom vindrutetorkarna går igång av sig självt:)
om det det regnar då förstås. En till lyxig grej för mig blir ju att roboten tar in min rullstol i skuffen och jag bara behöver ta mig in i bilen och sätta mig till rätta.
När vi flyttat klart och jag fått hjälp med ett kök i mitt nya hus som jag kan sänka och höja så kommer det vara den största lyxen av alla.
Tänk att jag ska kunna få laga mat och baka och diska utan en massa krångel!?
Det kommer verkligen vara den största lyxen någonsin och jag kommer vara lycklig för evigt när det blir klart.
Det är så tungjobbat som det är nu och jag blir faktiskt ledsen då jag känner att jag inte orkar med att sitta så himla illa då jag ska tex skala potatis, eller röra i en såskastrull.
Nej jag vill fungera som vanligt och faktiskt kunna sitta som folk även om jag sitter i rullstolen.
Ibland då jag ska sitta vid spisen och sätter mig i arbetsstolen jag har och mina ben blir att krampa och få spasmer, då blir det så jag får hålla i mig i handtagen för annars ramlar jag ur. Sen får jag hålla i mig tills benen ger sig och gör som jag vill och det kan dröja en stund.
När jag sitter i rullstolen blir det aldrig så att jag är på väg att ramla ur utan där sitter jag där jag sitter liksom så det kommer bli sån skillnad att kunna sitta i den hela tiden då jag lagar mat så jag slipper krångla så mycket varje gång.

Jag har haft lite drygt med benen några dagar nu har jag känt, dom vill inte alls vara mjuka och medgörliga utan dom lever som oftast sitt eget liv.
En av dom jobbigaste är att om jag vilar i sängen och sen ska sätta mig i rullstolen så vill inte benen böja sig så jag kan resa mig,  utan jag blir liksom hängande med benen rakt ut utanför sängen och ryggen i sängen haha:) Ja jag kan faktiskt skratta åt eländet men just då det händer så kan jag bli lite frustrerad och arg för oftast är jag ju då i behov av att gå på  toaletten och då hinner jag liksom inte vänta på att benen tänker göra som jag vill!
Ofta vill benen också "hoppa" lite när jag sitter i rullstolen och dom rycker till ganska rejält också ibland, så det gäller att man är beredd hela tiden så inte det man har i knä far ner på golvet:)
Men ofta gör det ju det förstås men än så länge inte något som blivit kladdigt. Jag får helt enkelt bära bara saker som jag kan ta upp med min tång då jag tappar dom på golvet.
På tal om tång. Igår kväll åkte Marielle och Melina till Fagersta för att titta på hockey och jag stannade hemma eftersom inte Simon skulle vara med och spela.
Jag satt i vardagsrummet och jag tyckte det lät från hallen något konstigt men det var ingenting.
När jag senare skulle hämta min tång som stod i hallen var den borta?
Jättekonstigt och jag har än inte hittat på den.
Nu har jag flera stycken förstås men den brukar stå i hallen så jag kan plocka undan skor och sånt som kan vara ivägen för mig där.
Jag hade väl kanske lite besök vad vet jag men att låna min tång känns ju lite tokigt haha :)
Vem vill ha en sån liksom?
Den kommer väl fram till slut kanske, annars får jag ju helt enkelt ha en mindre ett tag.

Jag hoppas som vanligt att alla får en fin dag idag och så skriver jag mer imorgon :)
Kram kram

Vilken vändning och vilken lättnad!

Hej och god morgon!
Ja nu har jag mycket att skriva om den här morgonen, jag hade tänkt skriva igår kväll, men mina ögon ville inte alls vara med så jag somnade istället:)
I fredags var jag och Marielle och hämtade hem Gert över helgen och det var så skönt att få hem honom igen.
Jag fick träffa hans arbeststerapeut där som skulle träffa mig för att se vad vi skulle göra med problemet stödstrumpor :)
Hon hade plockat fram alla tänkbara varianter av hjälp och faktiskt så hittade vi på en ställning som fungerade, men tyvärr fungerar den inte utan hjälp.

Så här ser ställningen ut idag, den ska fixas lite och sen kan jag själv!!

Eftersom Gert får så ont i sina händer och fingrar då han ska dra på mig strumporna så är den här varianten superbra, för då slipper han få ont.
Han ska när han kommer hem och börjar jobba igen ta med ställningen som jag ska använda och förlänga dom två yttre byglarna så att jag kan nå själv och då tror jag faktiskt att jag kommer kunna sätta på mig strumpor själv och hur bra blir väl inte det?!

Vi har haft en myshelg hemma bara och har inte gjort någonting alls förutom i söndags då han grejade lite mer i tjejernas rum här så det blir klart innan vi ska flytta.

På tal om flytt nu då, jag har ju skrivit ganska mycket om hus och lägenheter.
Vi var ju med och bjöd på huset vi så gärna ville köpa men fick ge upp då vi faktiskt inte kunde betala hur mycket som helst.
Vi var ledsna över det och efter det har jag letat som en tok och sagt till alla jag känner att vi letar hus eller lägenhet i Ludvika.

I söndags eftermiddag vilade vi lite middag jag och Gert och när vi la oss så sa jag att nej nu jäklar får dom ta och dra sig ur köpet, alltså dom som bjöd över oss :) Jag ville så himla gärna att det skulle hända,  så vi kunde få köpa vårat hus :) När ni snart läser resten så förstår ni att det nästan kändes lite läskigt haha:) Kanske hade jag någon stark kraft som gjorde att min önskan blev sann, vem vet :)

Igår skjutsade jag och Marielle tillbaka Gert till Falun där han ska vara den här veckan också och efter det åkte vi till kupolen en sväng där Marielle skulle köpa hårfärg och lite schampo och sånt hon ska ha med till sälen då hon åker dit på lördag och blir kvar kanske hur länge som helst.
Gud så jag kommer sakna henne, usch, men jag är ju så glad för hennes skull förstås och det finns ju telefoner som tur är:)
När jag var in i en affär på kupolen ringde min mobil, ett Ludvika nummer såg jagoch jag tänkte först inte svara men gjorde det, som ju gjorde hela min dag och ja hela mitt liv kändes det som!
Det var mäklaren som ringde och sa att dom som köpt huset backat ur av personliga skäl?
För mig är det superkonstigt att man kan få bjuda och sen backa ur, men jag vet då mamma skulle sälja sitt hus att det blev så för henne att köparna backade ur och det blev krångel.
Nu fick vi chansen att köpa vårat hus som vi ju älskat från första stund vi var in där!
Jag frågade mäklaren om hon skämtade för det kändes ju helt ofattbart bra för våran skull, eftersom vi ju faktiskt ville ha just det huset och just där det låg!

Jag ringde besiktningsmannen som varit där och besiktat huset till dom andra, och fick reda på två fel i huset som behövde åtgärdas och efter det samtalet ringde jag tillbaka till mäklaren och gav ett lägre bud än det jag hade gett innan och efter att mäklaren ringt ägaren så ringde hon tillbaka till mig och det var klart:)
Härligt och superskönt ska det bli att få flytta dit och få bo i det huset.
Det är inte fint alls på utsidan just nu och kommer kanske inte bli så fint när vi är klara heller, men bättre kommer det bli och inuti är det kanon och det är så bra för mig som sitter i rullstol :)

Det känns som livet vänder nu och att vi äntligen får lite medvind och inte bara motvind hela tiden, jag tycker det känns som min sjukdom och Gerts också borde räcka och att vi kunde få det lite lättare ibland, men det har ju inte varit meningen vad det verkar haha :)

I lördags var Marielle till Bolanche och skulle jobba i baren på kvällen, då hon kom hem på morgonkvisten gick jag upp och satt med henne vid köksbordet en stund och jag hade en strålande lycklig Marielle mitt emot mig :)
Hon hade haft så himla roligt och timmarna gick så fort och ja hon verkligen hade älskat att jobba som bartender!
Nu  till helgen ska hon ju åka till sälen, och där ska hon jobba som bagare och i kassan på ett fik nere i sälen och hon kommer tycka det är roligt också är jag säker på,  och sen då hon kommer hem därifrån så kan hon ju jobba i Borlänge igen, härligt härligt!

I lördags kväll var vi och tittade på en lägenhet faktiskt som jag fått ett erbjudande om i datorn, jag ringde upp dom som bodde där och dom ville att vi skulle komma klockan åtta på lördagskvällen?
Eftersom vi ju då inte visste att vi skulle få köpa vårat hus så var ju varje erbjudande viktigt och man ville titta på allt som gick för att veta vart vi skulle ta vägen.
Hon som köpt vårat hus kan ju inte vänta hur länge som helst på vårat hus utan hon måste ju får flytta in förstås.
Det var en etagelägenhet på fem rum och kök och jag hade hoppats att det bara var ett par steg till nästa våning för då hade jag kunnat ha en ramp eller så till mig.
När vi kom innanför dörren såg vi en lång trapp, och då gick ju lägenheten bort.
Det var ett iranskt par som bodde där med sina fyra barn och lägenheten var jättefin,  men duschen var på övervåningen så jag hade ju inte kunnat flytta dit för då hade jag fått åka ner i källaren och duschat varje dag och lägenheten var på nionde våningen,  så ganska mycket upp och ner i hissen hade det blivit. Jag som dessutom är höjdrädd hade inte ens kunnat åka ut på balkongen,  haha usch nej vilken himla tur det blev som det blev.
Familjen var hur som helst jättetrevlig och dom bjöd oss på både saft och kaffe och vi blev kvar där i två timmar.
Härliga människor och det var jättetrevligt att sitta och prata med dom och för dom var det ju jättenyttigt att få prata svenska med svenskar :)
Jag känner verkligen att det är något jag skulle kunna jobba med framöver, att få hjälpa människor att komma in i vårat samhälle och lära dom hur vi gör och är,  så att dom ska kunna komma in i vårat samhälle lite enklare och bättre.

Igår kväll kom Monica hem till mig och hälsade på lite på kvällskvisten och mina tjejer hade börjat baka något innan hon kom som skulle vara en överraskning.
Det blev en liten minitårta till oss,  och så många bakelser som kunde stoppas in i frysen och sen garneras innan man serverar dom:)

Hemligt hemligt!!

Så här fin blev min och Monicas minitårta :)

Jättegott och fina rosor och blad hade Marielle gjort och hon lärde Melina också så det blev många fina rosor:) Jätteskoj och det blev lite som att fira vårat husköp kändes det som.
Tack Monica för en trevlig stund med lite väl mycket husprat kanske haha :)

Jag och vi alla här är så glada för att det blev som vi hoppades och det blir så bra med ett eget litet hus och vi kan ju dessutom ta med lekstugan som min pappa byggt.
Lekstugan har dessutom rätt färg så det blir jättebra och det känns skönt att jag kan få den med mig nu än en gång, men det blir den sista flytten för den kan jag lova haha:)

Jag hoppas alla får en jättefin och bra dag idag, jag kommer ha en superbra dag och jag går nog runt och drömmer om vårat nya hus hela dagen tror jag :)

Kram kram

Så himla sorgligt och ledsamt :(

Hej hej
Idag känns det inte som en god morgon och det är det inte för väldigt många idag.

Igår kväll hände en olycka där två unga killar från Söderbärke dog.
Det känns för jäkligt och så himla hemskt och jag blir så ledsen för att det ska behöva hända sånt.
Jag tänker på alla anhöriga och alla deras vänner idag och jag får hoppas att dom hittar någon inre styrka så dom orkar med allt som blir efter en sån här grej.
Usch och det finns egentligen inga ord för det som hänt.

Jag och Marielle ska åka till Falun idag och hämta hem Gert över helgen och det ska bli skönt att få hem honom och jag tror det blir skönt för honom att få komma hem lite också.
Det har gått bra här hemma fast han varit borta, det enda är att jag fått vänta med att gå in i duschen tex :) eftersom Marielle sovit länge varje dag, men det är ju förstås för att hon inte kan sova på kvällarna utan ligger vaken till morgonen först innan hon somnar.
Allt har gått jättebra och Marielle har varit så snäll och skjutsat på lillasyster och hjälpt till med saker här hemma som tvätt och lite annat och Melina har hjälpt till här hemma hon med förstås och särskilt med disken som ska i och ur. Dom har faktiskt varit duktiga båda två och det är jätteskönt.
Marielle dammsög också och det hör ju inte till vanligheten kan jag säga haha, det var inte nå jobbigt alls sa hon så det kan ju få bli hennes syssla då tänkte jag :)

Lite jobbigt måste jag säga att det är då man inte ens kan klä på sig strumporna själv och jag önskar att jag i framtiden ska kunna göra det, men det känns lite som en omöjlig uppgift faktiskt, men man ska aldrig säga aldrig förstås.
Jag skulle ju önska att jag kunde få på och av mig mina strumpor så att jag kunde gå in i duschen när jag vill, men sen då jag inte behöver ha dom här långa stödstrumporna dygnet runt längre (om två veckor tror jag) då kan jag ju sova utan strumpor och då kan jag duscha själv och vara utan strumpor tills någon kan hjälpa mig på med ett par. Längtar till dess måste jag säga.

Igår kväll tog jag sista tabletterna mot proppar också och jag hoppas nu verkligen att jag inte får någon propp, och jag hoppas jag slipper frysa så himla himla mycket då jag lägger mig så jag känner att jag skulle behöva tio täcken.
Fick ett tips häromdagen av Malin att jag ju skulle kunna prova en värmedyna i sängen, haha att jag inte tänkte på det själv?
I fyra veckor har jag ju frusit nu men jag tror nog jag tänkt att det går över snart och så tog det ju några veckor innan jag fattade att det kunde ha med tabletterna att göra:)

Det känns som att jag är ledsen idag efter det hemska igår och det kommer nog sitta i, jag känner inte alls som i vanliga fall då jag sitter och skriver på morgnarna att orden bara flyter på liksom.
Men det är ju inte så konstigt förstås.
En konstig grej och lite läskig är att rykten går så himla snabbt här, oavsett vad det gäller så känns det som att alla får reda på allt i en ruskig fart.
Det känns lite som att facebook är som en riktig skvallertidning liksom och igår kändes det som att inte ens dom anhöriga visste något snabbare än vad alla på datorn visste.
Lite läskigt att det är så faktiskt,  men igår var det ju samtidigt sån ovisshet vilka som hade klarat sig och inte, och självklart var det bra att det kom fram så alla visste vilka som överlevt och inte.
Men ändå tycker jag det är lite knepigt hur det blivit.

Det blir ett väldigt kort inlägg idag känner jag då mina tankar är lite var stans och jag kan inte riktigt fokusera.
Jag kände bara en av killarna i bilen och jag är förstås jätteglad att han lever, men man blir att tänka på hur och varför och tusen tankar så även om jag är glad för det så är jag ju jätteledsen för dom andra som inte hade den turen.
Det blir att påminna mig om olyckan för många år sedan (1988) då det var många killar som dog på sjön här i Smedjebacken.
Jag var på Rhodos när det hände och jag köpte en dagstidning hemifrån en dag och på framsidan såg jag min Patrik, och han var försvunnen.
Usch jag minns att jag ringde hem och min mamma låtsades som att ingenting hade hänt.
Hon trodde väl att min resa skulle bli förstörd då, men det hade den ju blivit redan eftersom jag läst i tidningen.
Hemskt var det och dom dagar jag hade kvar där var inte roliga alls, jag ville bara hem.
Jag hade varit tillsammans med honom alldeles innan jag for till Rhodos och han var en jättegullig kille och han och hans kompis och min kompis hade farit iväg med en husvagn och fiskat och haft det skoj och alla bra minnen dök ju upp då. Nu känns det som den olyckan kom tillbaka lite genom den här olyckan igår och det är så sorgligt verkligen och ledsamt att det ens ska hända sånt.

Vi får tända många ljus här och tänka på alla inblandade och bara hoppas på att det inte händer några mer olyckor och hemskheter, och helt bara vara i det som är. När man är ledsen så är man och är man glad eller arg så är man det med. Inte så lätt alltid men det finns liksom inget att välja på förutom att försöka spela teater utåt då och låtsas vara något man inte är.
Jag hoppas alla har någon att prata med efter en sån här grej men det verkade finnas i söderbärke vid församlingsgården dit man kan gå då man slipper vara själv i alla tankar.

Kram kram och jag skriver på måndag igen och då kanske orden kommer av sig självt igen <3

Man måste tycka som man själv tycker!

Hej på er!

Våfflor med hemgjord jorgubbssylt blev våran kvällsmat igår :)

Igår kväll var det en bra kväll och jag pratade för första gången med min "lilla pojk" i telefonen, ja nu är han ju som jag skrivit förut inte alls liten längre,  utan hunnit fylla 30 år faktiskt.
Lite skönt att ha en röst på honom, och han lät ju inte alls som han gjorde då han var liten förstås haha:)
Roligt och skönt att fått prata med honom lite och att få lära känna honom.
Han är en sån klok kille och jag blir stolt över honom hur han faktiskt klarat så mycket jobbigt i sitt liv och lyckats bli den han är.
En fin person med mycket bra tankar och han vet liksom hur det ska vara, och han förstår så himla bra.

Jag tänkte ha fotbollen på igår på tv eftersom ju alla skulle titta på det, och för att jag läst Zlatans bok och känner att han inte är alls som jag trott.

Min Gert och jag skrev lite sms under kvällen och jag undrade vad som skulle hända om vi förlorade? haha skrev han då och skrev att det var en träningsmatch så det skulle inte hända något alls?
Hm varför ska alla kolla på den då undrade jag,  och då skrev han att han tyckte jag var rolig :)
Dom invigde tydligen någon arena skrev han,  haha jaha var det bara därför, konstigt för mig men inte för alla andra tydligen.
Som ni förstår är jag absolut ingen sport intresserad person om det inte är skidåkning för det gillar jag mer än mest!
Igår insåg jag dessutom varför jag aldrig gillat honom (Zlatan) någongång och det var verkligen ett uppvaknande som hette duga.
Förr i tiden vet jag ju att jag oftast fått tycka som alla andra för att jag liksom tyckt fel har jag känt hela tiden och hela mitt liv, men sedan tio år tillbaka eller ungefär tio år så har jag tyckt själv och jäklar vad jag tyckt!
När det gäller Zlatan så har jag ju tyckt att hans attityd varit sådär men jag har inte riktigt förstått varför jag ogillat honom så mycket tills jag pratade med mamma igår.
Ja faktiskt så vet jag att mitt ogillande kommer från henne, absolut,  och jag blir arg som ett bi på mig själv över att jag låtit mig tycka som någon annan.
Nu är det ju för länge sedan förstås och ingen skulle kunna få mig att tycka så idag om jag inte redan hade tyckt illa om honom. Det är alltså gammalt ingrott som jag fick fatt i igår och fick förstå varför jag tyckt så under massor av år helt i onödan faktiskt.

Nu tycker jag absolut alldeles själv och tänker tycka om honom lite grann bara för att jag faktiskt tycker det och inte för att någon annan sagt saker som gör att jag tycker på det sättet.

Det är så himla viktigt i hela livet att vi uppfostrar våra barn så dom får tycka och tänka som dom vill.
I mitt fall med mina barn vet jag att jag lyckats med det, för dom är båda självständiga och vet vad viktigt det är att tycka själva och det gör inget att man inte tycker lika.
Man tycker som man tycker liksom utan att man behöver göra någon stor grej av det.

Det var hur som helst läskigt att inse att det var då jag Nina inte knappt fanns förr i tiden som snappat upp åsikter som min mamma haft och så har det blivit mina åsikter liksom, usch vad jag ogillar det och jag ogillar mig själv för att jag var så förut.
Nu tror inte jag att jag ville vara så alls, för isåfall skulle jag ju inte vaknat upp och förstått att sånt är viktigt, nej jag tror det finns med sedan jag var jätteliten och helt enkelt skulle passa in och då skulle man tycka som dom andra och inte sticka upp liksom.

Jag är iallafall jättelycklig över att jag inte gör så mer och även om det igår nästan blev lite skrämmande att höra henne säga så faktiskt dumma saker om Zlatan och inse att det är så jag också tyckt utan att ens någonsin kollat en enda match då han varit med och spelat.
Igår tittade jag och jag kände bara att han är en riktig begåvning och superduktig och en person som det gått bra för men med mycket jobbigt bakom sig.

Man lär sig så länge man lever heter det ju och nog är det så, verkligen så!

Jag är glad för att jag kan lära mig nya saker och förstå nya saker och det vill jag göra hela mitt liv.

Jag är glad för att mina barn fått mig som mamma, som har kunnat lära dom hur viktigt det är att finnas, att få finnas och tycka som man tycker och få vara sig själva!

Om inte allt blivit som det blivit så är jag säker på att mina tjejer hade varit två ego personer med noll empati för andra människor och som varit helt hjärntvättade.
Det låter hemskt men faktiskt så tror jag så och jag är så himla tacksam över att dom hade så mycket styrka så dom orkade under alla år,  och att dom förstått att det jag lärt dom varit viktigt och sant.

Dom har så mycket med sig i sina liv och dom är fortfarande unga, för mig tog det ju så mycket längre tid att lära mig allt jag vet idag, jag började ju inte vakna upp förrän jag var runt trettio år så mina tjejer har sånt försprång och deras liv kan bara bli hur bra som helst!
Jag vaknade förstås upp lite då och då innan jag var trettio år också, men fick då jag behövde hjälp av dom närmaste höra att man skulle bita ihop lite :)
Mina tjejer ska aldrig behöva bita ihop, dom ska ha det bra hela hela tiden.
Dom ska bli behandlade med respekt och dom ska få vara som dom är och bli älskade för den dom är och inte behöva vara någon annan för att passa in.
Jag tror att det är lätt att som för mig som träffade mina barns pappa då jag var arton år, att träffa fel person. Att träffa någon som då var mycket äldre än mig och som helt enkelt fick ta kommandot och bestämma över mig redan då.
Det var ju inte alls så konstigt när man tänker tillbaka att det sedan blev så i många många år, att jag inte hade någon rätt att tycka själv utan skulle tycka som han liksom.
Läskigt när man tänkte tillbaka och inser vad man varit i och gissa hur tacksam jag är att jag till slut vaknade upp och förstod att det jag tyckte också räknades,  även om jag ju i det mesta inte visste vad jag tyckte eftersom jag inte fått träna på det.
Nu har jag tränat i många många år och det är så viktigt att alla får göra det och få vara sig själva.

En av dom som fick mig att förstå att jag ju också fanns var min allra bästa vän Elenor, jag har henne att tacka för att jag faktiskt har det bra nu.
Hon har alltid funnits för mig och alltid alltid trott på mig och det jag berättat och känt.
Hon har aldrig sagt att det nog inte är så som jag säger, att jag överdriver nog lite kanske?
Ja ni förstår vad jag är lycklig som haft henne och har henne kvar i mitt liv,  och vi finns för varann:)

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här men känner att det får vara nog för idag :)

Tyck och tänk själva och låt just du få finnas!

Superviktigt verkligen och man växer i sig själv och blir den man vill vara när man låter sig själv få finnas.

Kram kram

Idag känner jag mig lite gnällig igen :)

Hej och god morgon eller det är ju nästan förmiddag nu redan.

Jag somnade vid tolv igår kväll och sov ända till sex imorse och det är lite rekord.
Jag har förstås vaknat några gånger lite snabbt och hört att Marielle var vaken fortfarande, men har somnat om direkt som tur var.
Jag somnade om vid sex imorse och sov till nio och det behövde jag verkligen känner jag.
Marielle somnade nog inte förrän vid halv åtta skulle jag tro så vi får se när hon vaknar och kan hjälpa mig av med strumporna så jag kan få duscha och bli klar för dagen.
Dom här dagarna har jag inget jag ska iväg på så det spelar ingen roll alls egentligen om jag är klar eller så, men för min egen skull så känns det ju skönast om jag får känna mig lite pigg och fräsch ifall.

Jobbigt för henne att så ofta inte kunna sova på kvällarna och nätterna men det blir en ond cirkel också eftersom hon ju sover mycket på dagarna då hon varit vaken på nätterna.
Jag är helt övertygad om att bartender skulle vara rätt jobb för henne,  eller förstås bagare då dom börjar vid tre på natten, eftersom hon ju oftast ändå inte kan sova då. Jag tror och känner att hon verkligen valt rätt när hon ju utbildat sig både som bagare/konditor och nu också till bartender.
På Lördag ska hon till Borlänge och få provjobba lite i baren där på Bolanche så det blir spännande och skoj för henne.

Såhär går det nog inte till i Borlänge kanske :)

Marielles examens prov :)

Hittade ingen annan bagarbild än den här :)

En nackdel med att utbilda sig i London är ju att deras mått är annorlunda mot här, så igår satt hon och skrev om alla 81 drinkar till svenska mått :) Hon hade att göra kan jag lova haha.

Igår ändrade jag om i mitt skafferi och mitt kryddskåp och fick till det så att alla bakgrejer blev på två hyllor som jag når till och med andra ord så har jag också koll nu på vad jag har och inte har. Det blev som en inventering kan jag säga och ska göra en lista på det jag kan behöva köpa hem så jag kan baka hur mycket jag vill och hur ofta jag vill!
Sen en vacker dag då jag har ett handikappsanpassat kök så kommer jag nog baka varenda dag haha:)
Det ska bli så himla himla skönt att kunna nå alla saker och fixa själv utan att behöva be om hjälp!
Det är det jag ser mest fram emot av allt som har med våran flytt att göra, jag ser förstås fram emot hela mitt och vårat liv på ett nytt ställe, men just köket ska bli så härligt och jag kommer känna mig så fri!

Lika som jag kommer att känna mig då jag får den nya bilen och kan köra själv, frihet är viktigt och alla som är friska tar ju den sortens frihet för given.
Jag tar som det är nu ingenting för givet längre, utan tar en dag i taget och är beredd på att få strida och kämpa för mig själv, och jag lovar att jag kommer att göra det om och när det krävs.

Jag är faktiskt samma Nina som innan jag blev sjuk, bara det att mina ben inte vill vara med i matchen längre, och då har jag rätt att få leva som innan så gott det går, och slippa krångla med allt.

Ibland här hemma när jag ska försöka nå till diskbänken eller kanske nå en slev eller en kniv som sitter fast på en skena på väggen,  från rullstolen så blir jag så ledsen och arg så jag nästan gråter.
Hur kan det vara möjligt att ingen sagt till mig att det går att anpassa köket så jag får det lite enklare?
Nej det enda jag har fått höra förut var att jag skulle kunna få en annan rullstol med elfunktion så jag lättare ska ta mig fram och tillbaka i köket och att jag kunde såga ur under diskbänken så benen går under?
Just då tyckte jag förstås att det inte lät klokt och bestämde mig för att inte göra det, men nu då jag tänker på det och vet vad det finns för alternativ så blir jag jättearg och besviken på hur dom kan säga så till mig.
Endera så trodde dom att jag skulle bli bra igen kanske, eller så vet dom något som inte jag vet, att jag ska dö tex och att det vore onödigt att fixa ett bra kök till mig?!
Jag vet faktiskt inte men jag känner ju mig själv bästa och känner att jag inte kommer att dö, inte nu iallafall, men om ett gäng år när jag blir sjuttio eller åttio år förstås,  då kommer jag ju att dö.
Jag har försökt att tänka att: jaja dom har väl inte råd med det, men nu tänker jag inte tänka så mer för jag är faktiskt inte gammal än och då kan dom gott hjälpa mig så jag får leva som vanligt och inte behöva få hjälp hela tiden.
När det gällde min rullstol så sa min arbetsterapeut att det var det viktigt att jag skulle rulla på själv för att slippa ta hjälp, men varför tycker dom inte lika med allting då?
För mig är ju hela livet superviktigt och jag vill kunna sköta mig själv och jag vill kunna överraska med en kaka då Gert kommer hem från jobbet och barnen från skolan tex.

Jag känner att jag är glad för att ha kommit så pass långt med mig själv så jag kan och orkar stå upp för mig själv.
Jag är ju faktiskt inte lika rörlig som en apa och kan klänga på bänkarna här hemma utan jag behöver få det bekvämt och bra och fint.
För mig är det viktigt att det är fint, alltså inte fint som i lyxigt utan bara bra och fint.
Bra gjort och proffsigt och inget slarv liksom.
Min arbetsterapeut tycker vad det låter som att det är en prioriteringsfråga då  jag sagt hur jag tycker, men att såga ur ett fint helt kök är för mig helt galet och hur snyggt skulle det bli?

Om man skulle göra allt lite halvklart och fult,  hur skulle jag må då?, det är ju viktigt att man mår bra med det som blir också, så man kan få känna lugn och ro liksom och inte känna att det ser för jävligt ut överallt bara för att jag blivit sjuk.
Nej helt och fint och bra vill jag ha det och så ska det få vara, jag tänker inte gå med på något som inte är bra för mig mer.
Nu har jag gnällt av mig klart för idag :)
Jag känner ju ibland sån frustration och att andra sitter på makten över mig liksom och kan betsämma vad som är bra för mig och inte. Om någon sån ska kunna få bestämma det så måste dom ju lyssna in och veta hur jag känner för att det ska kunna bli så bra som möjligt för mig,  och det har jag inte känt att dom kan här tyvärr, men undrens tid är inte förbi och man vet ju aldrig :)
Det viktigaste är ju att jag vet hur jag vill och jag ska kämpa på för att få det bra där vi ska bo så jag kan sköta mig själv och klara mig själv utan hjälp.

Idag vet jag då inte vad det blir för ett inlägg men jag ska skriva några rader om min Melina också som jag tycker är så duktig och går upp när klockan ringer på morgonen, även om den får ringa många gånger haha:)
Jag brukar gå upp vid halv sju så jag vet jag hinner äta frukost och sen brukar ju hon dra av mig strumporna så jag kan duscha.
Nu då Marielle är hemma och sover länge så kan inte Melina dra av mig strumporna för då dröjer det för länge innan jag får på dom igen, eftersom jag ska ha dom dygnet runt, så Melina slipper hjälpa mig på morgnarna ett tag nu då Gert är borta.
På fredag ska jag och Marielle hämta Gert från Falun och hans arbetsterapeut där ville träffa mig och se om hon kan komma på något bra knep Gert och jag kan ha för att få på mig strumporna framöver. Barnen kommer ju inte alltid vara hemma och han får så himla ont i sina händer då det ju är svårt att trä på strumporna som är tajta.
Usch jag tycker så synd om honom och samtidigt vill vi ju inte behöva betala hemtjänsten för att få hjälp på med ett par strumpor varje dag :)
Vi får hoppas hon har något knep som vi kan ta till.
Dom strumpor jag har nu går ovanför knäna och dom tycker han är lättare att sätta på än vanliga knästrumpor så vi får hoppas det finns något bra hjälpmedel vi kan ta till sen då kanske :)
Det blir jätteskönt att få hem honom över helgen nu, det är väldigt tomt utan honom även om det ju samtidigt är skönt att bara vara vi tjejer lite grann också förstås.

Det allra skönaste är ju då alla är hemma och vi är en stor familj här, då vet man liksom vart alla är och det känns lugnt och tryggt på något sätt, men nu börjar ju alla barn bli stora så det blir inte ofta som alla är samlade nu för tiden. Men så ska det ju vara, det är bara att vänja sig.

Hoppas att alla får en fin dag idag även om solen inte verkar kika fram här idag.

Kram kram

Jag vill kunna vara som vanligt och göra det jag kunde innan jag blev sjuk :)

Hej och god förmiddag på er!

Idag är en ny dag med nya möjligheter, man brukar ju säga så:)
Nog är det så allt och det finns ju möjligheter att göra saker hela tiden förstås, men jag känner mig rätt låst då jag inte kan gå och inte kan nå överallt här hemma.
Och då automatiskt så försvinner ju en massa möjligheter som annars funnits om det fungerat som det ska.
Endera att jag fungerar som jag ska,  vilket ju inte kommer att hända, eller att allt runtomkring mig fungerar som det ska så det blir enklare för mig att vara i vardagen.
Jag är lite på krigsstigen känner jag faktiskt och har bestämt mig för att jag faktiskt ska få leva ett bra liv trots att jag blivit sjuk och då ska dom som kan hjälpa mig göra det så jag får det så bra som det går att få.
Jag kollar och kollar runt på datorn och har ringt runt om någonstans att bo men det är inte lätt och inte förrän vi vet vart vi ska ta vägen kommer det bli som i min dröm, att jag ska kunna göra allt jag gjort innan,  och jag vill kunna nå och slippa be om hjälp hela tiden.

När vi hittar ett litet lagom hus som vi kan köpa då blir min dröm uppfylld och jag ska se till att få all hjälp som går då för att fixa så jag kan klara mig själv hemma som jag gjorde innan jag blev sjuk.
Det är faktiskt min rättighet vet jag och jag tänker inte ge mig utan kämpa på så det blir som jag vill.

Jag har tänkt på det handikappsanpassade köket ända sedan igår då jag testade det lite i Borlänge och jag blev alldeles blixtförälskad i själva tanken att jag ska kunna laga mat och diska och göra allt alldeles själv utan att behöva sträcka mig och krångla.
Tänk bara att slippa förflytta sig stup i ett mellan rullstolen och min arbetsstol här hemma :) Varje förflyttning tar på mina krafter och vill helst spara dom till viktigare saker känner jag.
Då jag ska i och ur bilen är en förflyttning som jag känner är viktig så jag kan ta mig någonstans,  så jag vill spara mina krafter till såna gånger och inte till onödiga här hemma och inne.

Nu ska jag ju inte gnälla alls för jag har det ju bra ändå och jag mår bra, men jag kan ibland känna sån frustration och bli ledsen då jag inte ens kan baka en sockerkaka för att allting är på fel plats.
Nu tänker ni säkert att det går ju att ändra om i skåpen och självklart går ju det och jag ska idag fixa mitt skafferi så bakgrejerna hamnar där jag kan nå dom lättare, men det finns alltid något man inte tänker på som tex en bunke man behöver kanske blivit stående för långt in i ett skåp och då når man den ju inte.
Jag vet ju att det inte är så smart att ställa in saker långt in i skåpen eller högt upp, men det är lite svårare att få in den vanan för dom andra här hemma,  och när det plockas ur diskmaskinen eller plockas ur en påse med varor så tänker ju ingen på att jag inte når det sen då det kan hamna högt upp eller långt in. Mest Gert faktiskt som inte lärt sig det, men det göra han ju till slut :)
Men när vi flyttat klart ska jag ha det så bra,  och jag ska ha ett särskilt skåp med just bak grejer och då kan ju bunkar och allt få plats på samma ställe. Jag längtar!!

Igår var jag och  Marielle på kupolen en sväng efter hjälpmedelscentralen.
Vi var in på några affärer och jag kände lite att personalen i två affärerna nästan pratade med mig som om jag var ett litet barn:) Jag var tvungen att fråga Marielle efteråt hur hon tyckte personalen var och hon höll med mig om att dom betedde sig lite konstigt.
Jag har ju ofta fått känslan att folk tror att man är lite handikappad då man sitter i rullstol, och det är ganska tydligt och särskilt igår att många tror att man kanske hör dåligt eller förstår dåligt bara för att man inte kan gå haha:)
En del säger att det inte är så då jag tar upp det, men jag som sitter i den sitsen nu märker faktiskt att det ofta är så.
Jag skulle gärna vilja ändra på folk lite så dom kan lära sig och förstå att vi som sitter i rullstol faktiskt kanske som jag bara fått Ms och inte kan gå mer. Man måste inte ha någon utvecklingsstörning för att sitta i rullstol. Jag vet att jag tagit upp det förut i mitt bloggskrivande men gör det nu igen då jag igår verkligen märkte skillnad.
I den tredje affären skulle Marielle köpa en pyjamas med sig då hon ska till sälen och jobba snart och då var det så att vi inte visste att man fick välja topp till byxorna och hon i kassan var jättetrevlig och berättade det för oss så att det skulle bli billigare. Marielle sa direkt då att det skulle hon inte gjort mamma om inte du suttit i rullstol:) Ja så kan det ju vara också, att man får lite extra hjälp och fördelar då man är lite "annorlunda".
Det kan vara både för och nackdelar med att sitta i rullstol verkligen, en fördel är ju att jag har en stol hela tiden och inte behöver leta efter en när man ska fika eller äta:)
Nackdelar finns det ju också och den enda jag känner som ibland kan vara jobbig är just att en del tycker jag är lite ivägen kanske, men det får dom lov att vänja sig vid, för jag tar faktiskt inte så mycket mer plats för att jag sitter och rullar än om jag skulle stå vet jag ju, så det är bara för folk att gilla läget haha:)

Igår kväll då jag skulle lägga mig hade jag min griptång med mig i sängen så jag själv kunde fixa täcken och filtar på mig innan jag skulle somna så jag slapp frysa så väldigt.
Marielle hade lovat hjälpa mig annars men jag ville kunna själv och det gick riktigt bra,  så när Gert kommer hem sen behöver han inte stoppa om mig mer:) Men då har jag ju slutat med tabletterna också så jag borde inte frysa mer då tror jag nog.

Mina tjejer är riktiga nattugglor så jag vet inte när dom somnade faktiskt, men jag har sovit hela natten och sluppit gå upp på toaletten en enda gång, det är superskönt att slippa upp på natten för då är jag ju så himla trött och extra vinglig. Lite farligt dessutom ifall jag skulle tappa balansen på mitt enda ben nu och ramla, det vill jag knappt tänka på så jag tar bort det tror jag.
Jag sitter här i sängen och har ätit ett par smörgåsar och druckit ett glas juice och tittar ut och ser att solen är på gång lite, härligt väder och det blir en skön dag idag.

Jag ska inte åka någonstans och Marielle behöver inte skjutsa mig någonstans nu förrän på torsdag då jag ska på sjukgymnastik i Ludvika igen och få lite hjälp.

Igår kväll kom min sjukgymnast hit och vi stretchade lite. Min sjukgymnast är det förstås som gör allt och jag bara ligger och försöker slappna av så jag inte ska få så mycket spasmer i benen medan hon hjälper mig. Mitt nyopererade ben kändes inte alls bra i vissa lägen, det kändes precis som att det skulle hoppa ur och det var ju därför jag opererade det, för att det inte ska kunna hoppa ur mer.
Inte skönt alls och jag blir lite orolig över att det inte är riktigt bra där inne, men ska ju iväg på röntgen i slutet av månaden så det visar sig då hur det läkt. Jag ska fråga min doktor då förstås varför det är samma känsla nu som innan och se om han vet.
Jag håller förstås tummarna för att det blir bättre och inte hoppar ur mer och att allt runtomkring där inne blir stadigt och bra, men självklart kan det vara så att jag inte har så mycket muskler kvar i mina ben som gör att det åker runt därinne lite grann, jag vet faktiskt inte mer än att det känns otäckt.

Jag hoppas alla får en fin dag idag och att ni får ta en promenad i det fina vädret kanske.
Det är verkligen något jag saknar, att få ta en promenad!

Men jag får i såfall ta en rullstolspromenad jag, men det är inte lika skönt kan jag lova, jag vill ju gå med benen och inte bara använda armarna.
Men nu kan jag ju inte göra det så jag får nöja mig med rullstolspromenader och jag är jätteglad över min rullstol,  för utan den skulle jag ju aldrig kunna göra någonting.
Nu då jag har den så kan jag ju göra nästan allting iallfall och jag kan vara med på det mesta vilket ju är superbra!

Livet är trots allt mitt liv och jag är glad över det och hur allt är även om jag självklart skulle önska att det var lite annorlunda.

Kram kram