Jag fick vara säljare för en dag!!

Hej hej!
I ett par veckor så har jag förberett mig inför loppis på Folkets hus i Lördags.
Ja jag fick för mig att jag skulle sälja bort lite saker jag inte behöver.
Jag kände mig lite osäker och tänkte att jag nog inte hade så mycket att sälja kanske då dagen för loppis kom lite närmare, men det hade jag.
Jag vill gärna fixa och göra fina lappar där priset står och mått och storlek.
Jag fick ihop lite saker och några dagar innan så for jag ner i källaren för att kika en sista gång inför.

Jag hittade på några mer saker där nere, och när vi fått upp det och mig, så kunde jag prismärka allt.
När vi kom till folkets hus, jag och Maria och Gert, så var det Magnus och Magnus syster Maria som skulle stå bredvid oss, såå roligt!!
Tänk!! Ja jag var så kär i Magnus då jag var "liten", ja jag kanske var tretton fjorton, ganska liten.
Jag har ju så bra minne så jag kunde berätta flera saker sedan dess som han inte alls kom ihåg.
Nu är ju inte det så konstigt alls eftersom jag minns det mesta så bakåt i tiden, det som hände förra veckan däremot, nej det minns jag inte :(

På loppis tycker jag att det ska vara billigt, och billigt tyckte jag att mina två bord var.
Jag sålde mest saker för en tia eller tjuga, något för lite dyrare förstås.
Jag har under alla år jag jobbat sålt saker, ja jag har alltid gjort det, men det här!
Att sälja sina egna saker!?? Njae det är inte roligt egentligen alls det.

Det viktigaste för mig var att få bli av med mycket och att det kom till användning.
Jag fick förstås lite grejer kvar, men det mesta vart jag av med vilket ju var meningen.
Jag vill alltid, haha, dom gånger jag varit på loppis så vill jag ha en låda med gratis saker.
Saker som jag gärna bara ger bort, mössor och tröjor och lite annat, ja jag tycker om att ge bort.
Jag var nöjd med dagen och nu kommer det att dröja till nästa gång, ja det känner jag.
Det gäller bara att jag slutar köpa så mycket haha :)
Ja det är iallafall inte Gert som gör för många inköp, nej det tar jag på mig alldeles själv.
Gert hjälpte mig och oss både med att bära in och sen bära ut, men resten av tiden så var han hemma och snickrade lite :)

När jag stod där (ja jag satt ju i rullstolen) så träffade jag många jag kände igen, jätteroligt :)
En man jag träffade ser och träffar jag på lite då och då.
När jag var liten så var han auktionerare när jag var på auktion med min mormor och hennes man.
Ja mitt minne är fantastiskt måste jag tycka, som jag minns!! (Jag kanske var 8-10 när jag var med henne på auktion sist)
När jag träffade honom första gången för några år sedan så frågade jag om han varit auktionerare förut och minsann, det hade han.
Nu då vi ses så är det jätte roligt, jag tycker mycket om honom, och det är så roligt att slänga några ord med honom.

Hela dagen gick jättefort faktiskt, kanske lite segt dom sista två timmarna bara, men vad gjorde väl det? Det var ändå lite rörelse med folk så tiden gick fort.

Fick en liten pratstund med Martin också :)

Någon dag förra veckan så skulle jag och Rebecca åka till Rusta för att köpa lite silkes papper och plastpåsar, ifall någon skulle köpa något:)
Rebecca tog en liten korg, men det blev så att jag tog allt i mitt knä såg vi när vi nästan var vid kassan haha :)
Jag tycker varje år att julgrejer kommer fram alldeles för tidigt och jag brukar tycka att det ju är tokigt. Inte alls så jag säger och tycker högt, nej isåfall till den jag är där med bara, men jag kan ju välja att inte titta eller köpa något, enkelt :)
Den här dagen tyckte jag ju tyst likadant att det ju inte ens är november och julgrejerna var framme, men vad gör jag då?
Jo minsann, Nina hon kommer på att hon ju kan köpa julpapper, ja inte bara någon rulle, nej nio rullar blev det haha :)
Inte bara julmotiv, nej jag vill helst ha randigt eller bara brunt/papp färgat. Dom sorterna kan jag ju ha året om och inte just bara till jul. Men trots att det ju tydligen var dax för mig att köpa papper så tycker jag att det är väl tidigt haha :)

Nu till något helhärligt :)

En dag då Maria höll på med något i köket och jag satt vid köksbordet så bara glömde jag det!!
Jag glömde att jag var sjuk, ja jag gjorde faktiskt det.
Jag sa - här sitter jag och slöar då jag ju kunnat rest mig och hjälpt till??

Det har hänt några gånger förut, men det var länge sen haha :)
Ja jag tycker att det är underbart härligt att jag inte ens tänker på att jag inte kan gå, nej inte hela tiden då iallafall :) Det är så härligt att upptäcka att jag inte ens tänker på att jag är sjuk, det är så sunt tycker jag och jag är glad över det.

För ett par veckor sedan så ville jag börja kolla på resor, på riktigt liksom. Jag är ute i tid skulle man kunna säga, ja långt i förväg, men jag måste ju det.
Jag hittade på ett land som vi aldrig varit till någon av oss som ska åka, jätteroligt.
För att jag ska kunna boka något så krävs det lite förberedelser, ja ganska omfattande faktiskt.
Finns det rum kvar till mig? Finns det transfer mellan flyg och hotell och vad kostar det?
Kan jag ta med packning och kan jag ta med min rullstol?

Innan en bokning blir klar så behöver jag ha okej från alla olika ställen, då alla har hand om olika områden. Jag har pratat med många olika personer och till slut så!
Nu är vi bokade och vi har betalat "första inbetalningen"!!
Det blir så härligt så, i två veckor ska jag få njuta i solen och lugnet.

Inte nog med att jag behöver vara en bra reseledare med alla förberedelser, jag får dessutom betala mycket mer än om jag varit frisk, det är tråkigt.
Nu till lite gnäll :) Nej då, det är ju som det är och bara att gilla läget, det är ju inte deras fel alls, klart att dom vill få betalt :)
Jag kan tex inte ta mig på en buss hur gärna jag än skulle vilja, nej jag måste ha en speciell transfer bil (större taxi kanske?, får se vad som dyker upp haha)
Jag behöver hyra hjälpmedel att ta med i det här fallet, på Mallorca har jag ett bra ställe att hyra på, men det kostar också ganska mycket.
Jag behöver boka plats på planet så jag kan stå ut med att sitta helt still.
I rullstolen så har jag ju min braiga dyna, den kan jag inte ha i planet, nej den är alldeles för stor.
Lite ganska jättemycket krångel är det innan det blir klart, men sen blev det klart och så får jag bara hålla tummarna för att det fungerar, den här gången :)
När vi åkte till Mallorca för ett par år sedan så gick det sådär, då stämde inte mycket, men till slut så löste sig allt, tack och lov. Vi alla som åker nu och vi som åkt förut är alla väldigt anpassningsbara och har bra lösningar om det krävs, så jag är inte orolig, allt löser sig.
Det kommer att bli så härligt och så roligt och jag känner mig lugn och förväntansfull.

Jag gör lite annorlunda nu mot som jag brukar, det här inlägget får ta slut här för idag.
Jag hoppas att du mår bra och har det bra.
Kram kram

Jag överlevde den där gången!

Hej hej!
Jag skrev ju i mitt förra inlägg om att få vara pigg och klar i huvudet en gång om året då jag fått cortison.
Jag ska berätta lite hur det blev den här gången :)

Den dagen efter behandlingen med ett piggt och klart huvud lyste med sin frånvaro!?? :)
Det blev inte alls som det brukat dom andra gångerna, jag måste säga att jag blev lite besviken.

På kvällen då jag skulle sova så kände jag mig rätt trött och slut på något sätt, inte alls pigg.
När jag skulle sova och släckt så fick jag ett litet tryck, som en liten knackning inuti bröstet som gjorde mig lite orolig.
Jag blev orolig också över att inte vakna, så som det hänt några gånger.
Att sova så djupt att det inte går att väcka mig.
Ja mycket grubblerier vart det så när jag till slut somnade vet jag inte?
Jag minns att jag vaknade runt sex då Gert skulle gå till jobbet, och blev glad att jag vaknat som jag brukar.
Efter att han åkt så kunde jag inte somna om, jag funderade lite fram och tillbaka och skrev till Rebecca att hon fick lov att komma lite senare, och sen skrev jag igen att jag ville vakna lite mer senare haha :)
Till slut somnade jag av en stund innan hon kom.
Det var länge sedan jag kände så som jag gjorde den här natten, oro och lite ångest var det.
Det där med sömnen och att inte kanske kunna vakna är en jobbig tanke då den kommer, den släpper inte gärna taget.

Dagen efter, ja då blev det en vaken mycket klarare dag!!
Jag tyckte till och med att allt jag tittade på var klarare än det brukar, säkert var det inte så på riktigt, men det kändes iallafall så.
Efter den jobbiga natten så blev det en pigg härlig dag tack och lov, då fick jag känna av att vara pigg en dag iallafall, tusen tack för det kände jag, vem som nu bestämmer??.

Dagen efter när jag skulle sova runt tio, ja jag hade iallafall lagt mig då, så kände jag mig fortfarande pigg, så jag fick vara beredd på att få en ganska dålig natt igen.
Men den blev inte dålig alls, men dåligt med sömn blev det.

Nu blev det mycket skriverier om min medicin igen, men det är så märkligt hur kroppen kan reagera och fungera, ja en fascinerande kropp helt klart.

Nu till det jag inte varit med om förut då jag fått medicinen, jag var fortfarande pigg två dagar efter och faktiskt den tredje dagen med?? Hur gick det till undrar jag, men så härligt.
Jag fick reda på genom att läsa min journal att jag fått en annan sorts medicin än mabthera som jag haft förut. Nu är det ju förstås och ska vara samma sak men med olika tillverkare, men vem vet, kanske är den lite, iallafall för mig bättre än den andra?
Tänk om bromsmedicinen faktiskt kan göra så att jag blir lite piggare hela tiden, ett önsketänkande, men det skulle kunna vara så?! Jag får se om några dagar och någon vecka, hur jag känner mig då.

Häromdagen så kom jag och Gert in lite på cancer och döden.
Han hade hört om en tjej som haft samma sorts cancer som jag hade då jag var 21.
Den tjejen var sjuk hon också ungefär samtidigt, med samma sort, men klarade sig inte :(
Jag brukar tänkta på den tiden ibland, inte så väldigt ofta om jag ska vara ärlig, men det händer.

Om jag inte fått hjälp då, just då av rätt läkare och med rätt medicin direkt, ja då hade jag nog faktiskt varit död nu, död vid 21 års ålder, så hade det kunnat bli.
Jag är väldigt tacksam för att jag lever, det är jag, men jag har liksom glömt bort hur nära det var.

Jag hade inte fått mina älskade barn, jag hade inte kunnat jobba på dom olika jobben jag haft som jag älskat och jag hade ju då inte heller kunnat få träffa Gert.
Ja det finns så mycket här i världen som man kan vara tacksam över, och i mitt fall är det över livet, att jag fick chansen att överleva och klara mig, att jag fick chansen att få bli mamma, det största som hänt mig.

Om jag tänker och går in i allt jag var med om, dom månaderna och sen åren efter.
Operation efter operation, så blir jag lite sorgsen, hur mycket fick jag lov att vara med om egentligen?!

Nu har ju förstås allt varit värt det, för att få leva, men nog har det varit en kamp, en jäkla kamp.
Jag har så mycket att vara tacksam över, och jag är tacksam även över mig själv faktiskt, att jag orkade, jag ja gjorde det.
Då när man är 21 år så är man inte så stor, nej då låg ju mitt liv i någon annans händer kan man säga, i läkarnas händer.
Ja jag gjorde allt dom sa att jag skulle göra förstås och medicinerna var ingen lek, nej det var verkligen rena rama giftet som skulle in i min kropp.
Endera i droppform eller i tablettform, jag kommer ihåg det som igår, även om jag skulle vilja förtränga det ibland, men samtidigt vill jag ju inte sluta minnas.
Jag minns att den kuren i droppform, den hette ABVD, och den i tablettform hette MOPP, fy vilka vidriga mediciner det var.
Allt det jag var med om har gjort mig till den jag är idag, till den starka Nina som finns nu här idag. Jag har så mycket minnen och jag är förstås super lycklig att jag orkade, att jag inte gav upp!
Nej den sjukdomen fick se sig besegrad av mig, mig med stora bokstäver liksom NINA!!
Jag är stolt över mig själv, ja det är jag.

Jag är tacksam över min familj som fanns då för mig, som skjutsade mig fram och tillbaka på behandlingar i Falun, att dom fanns, för det gjorde dom.
Den jag levde med då tyckte inte om sjukhus, så han var inte med mig, han skjutsade mig någon enstaka gång bara.
Nej det var förstås inte så lätt att vara bredvid kan jag ju förstå, men jag gillade inte heller sjukhus, och jag tror inte mina föräldrar gjorde det heller, nej det är nog inte så många som gör det tror jag :)
Ja det kan låta orättvist när jag skriver, men så var det, ja han ville ha mig som jag var innan, inte som jag var då.
Men trots att jag inte gillade det, så var jag ju tvungen att vara där, jag hade inget val.
Jag tror om jag minns rätt att jag fick behandling varannan vecka i Falun ABVD kuren i 8 månader. MOPP kuren tog jag hemma, det var tabletter, så då behövde jag inte till sjukhuset.
Blodprov tog jag varje vecka, men då gick jag själv när jag orkade till sjukhusets labb.
Ja det blev några gånger till sjukhus.
Nu så här massa år senare är jag inte arg eller bitter på något sätt, nej faktiskt inte, jag blev frisk från min sjukdom och är lycklig över det.

Jag har så mycket i ämnet som jag skulle kunna skriva om nu, men jag ger mig för nu, jag känner att jag skulle gå in för mycket i det, så jag avstår för min skull.
Långt senare blev jag frisk och stark...

Efter min cancer och operationer i många år som följd av cancern så fick jag då MS??
Många jag träffat och träffar tycker det är så orättvist att jag skulle bli sjuk igen och få något nytt?
Ja nog kan man tänka att hon som redan varit så sjuk, men livet är inte rättvist, nej det är inte det.
Hur kan isåfall små barn få cancer och många inte klarar sig?
Det är orättvist om något, vad har dom gjort för att bli sjuka? Ingenting alls förstås, inte jag heller tycker jag själv, men barn??
Nej jag blir så otroligt ledsen då jag förstår att så många blir sjuka och inte får chansen till ett friskt liv. Då tycker jag det är orättvist.
Alla kan få vad som helst, ingen sitter säker!!
Nej tyvärr så är det så, det är jag säker på. Nu då jag har MS tex så sitter jag ju inte säker för det, nej det kan ploppa upp någonting annat, man vet inte.
Det är både skönt att inte veta förstås, men samtidigt så känner iallafall jag att jag kanske skulle vilja vara lite förberedd om något mer skulle dyka upp.
Jag hoppas verkligen inte det, men jag kan inte vara säker.
Nej tänk om man fick bara en sjukdom i sitt liv, ja tänk, det vore ju bra, men knappast troligt.
Jag är inte som sagt bitter och jag tycker inte att det är orättvist, nej det skulle jag aldrig tycka.

Då jag haft min "Hodkins sjukdom" när jag var 21 år så hade jag en känsla som låter helt galen, men så var det då.
Jag tyckte själv då att jag blivit stark och tänkte att det ju var lika bra att jag fick ta någon annans sjukdom, jag som var van med sjukhus och allt sånt. Om jag kunde ta det så skulle den andra personen slippa vara ny på sjukhus med behandlingar ock sånt.
Ja ni hör ju, hur galet är inte det??
Men just då så var det så, jag tyckte så synd om andra som fick börja om från början, så som jag hade fått lov att göra knappt ett år innan.
Jag tycker det låter galet då jag skriver det, men jag minns dom tankarna, dom var sanna.
Nu ville jag förstås inte vara mer sjuk, men jag ville underlätta för dom andra, kära jag <3
Ja vad ska man säga om det annat än kära jag.

Nu får jag lov att avrunda det här lite annorlunda inlägget med att ge er alla som behöver en kram. Jag hoppas verkligen att alla har det så bra som det går.
kramar från mig :)

Jag älskar den dagen!!

Hej hej!

Som vanligt så har jag massor att skriva om, så mycket som jag vill berätta om.

Vi var till Västerås en dag för att kolla på ett jättefint golv vi tänkt ha i vardagsrummet. 

Vi behöver egentligen byta golv då vårat gamla dåliga parkettgolv inte är fint och inte heller helt längre. Det har ju legat här sedan 1970, ja det och huset är faktiskt lika gammalt som vad jag är :)

Då förstår man ju :) 

När vi hittade på provplattan så blev vi så besvikna båda två :( Det var inte alls lika fint som på bilderna vi sett, nej luften gick liksom ur oss, där usch då!!

Vi var in i några andra affärer då vi ändå var där, men det enda jag kom hem med var handvärmare som jag köpte på XXL, ja ingen av oss blev sugna på att titta på något annat :) 

Men hur som helst så blev det iallafall en liten utflykt för oss och jag älskar dom, utflykterna som blir :)

En dag om året, en enda dag så är jag helt klar och pigg i huvudet, och i år så är den dagen imorgon!.

Jag ska få min bromsmedicin behandling, och innan jag får själva medicinen så behöver jag ta allergitablett, Alvedon och så ett gäng cortison tabletter. 

Det är dom, ja dom cortisontabletterna gör susen, herregud så jag älskar den dagen, eller eftermiddagen och kvällen beroende på. 

Jag vet av erfarenhet att cortison är bra i början då man får det, men sen efter ett tag så försvinner den pigga känslan, ja helt.

Jag pratar om då jag var sjuk 1991, länge sen, ja herregud så länge sen.

Jag fick då behandling för min cancer Hodkins sjukdom och i den ingick cortison, ja ojojoj!!

Jag blev så pigg i början och jag visste inte hur jag skulle använda min energi, jag tog ut alla lakan ur garderoben och strök dom. Jag ville få fint i garderoberna och fint blev det, då. 

Ja det var bara dom första dagarna, sen gick det över och mina garderober höll sig inte fina längre. Nej herregud så liten "prio" det var med lakan som skulle ligga fint i garderoben :)

Nu för tiden så har jag extremt fint i mina garderober(tycker jag), ja det är ordning och reda och allt ligger där det ska, superskönt, och jag har mina assistenter att tacka det för. 

Jag är lycklig och glad över det förstås, och ibland så åker jag till garderoben och öppnar för att bara få se och njuta haha :) 

Nu är det ju i det hela helt oviktigt, ja det finns tusen saker som är viktigare, men det är skönt för mig att ha fint och ordning, det gör mig extra lugn.

En dag då jag skulle hämta mina glasögon som jag beställt så gick vi in för lite lunch på espresso house. 

Jag tycker att det är så mysigt att sitta där inne, ja och gott kaffe har dom också :) 

En mysig stund får jag med lite kaffe och en god smörgås, ja det är en lyx jag ska ge mig själv lite då och då :)

Min pappa fyllde år i Lördags, min älskade fina pappa, som jag saknar honom!
Jag brukar inte vara till minneslunden, utan tycker att jag kan tänka på honom här hemma, för det gör jag. Jag tänker ganska ofta på min pappa, var och varannan dag.
Tänk om han fått må bra, tänk om han kunnat få hjälp, tänk om vi runtomkring honom vetat och kunnat och förstått bättre.
Ja så många tänk om, och det hjälper ju inte ett dugg, han finns inte här mer.
Men någonstans så är jag säker på att han ser och vet att jag tänker på honom, ja det är jag säker på.
Medan jag skriver det här så känner jag mig så ledsen, det är så sorgligt att någon känner att det inte finns någon annan utväg än att dö, så hemskt onödigt och sorgligt.
Jag är otroligt glad att jag haft min pappa, att han varit min pappa <3 Och jag är så otroligt glad för att mina barn haft den bästa morfar som man kunnat ha, deras morfar.

Vi har bakat, ja så vi har bakat, flera dagar faktiskt.
Mazariner, vaniljbullar och kladdkakemuffins har det blivit. Nu i veckan som kommer så ska jag baka rutor i långpannan, ja flera laddningar har jag tänkt så jag har ett tag framöver.
Ni som inte läst förut så är det så att jag bakar lite fika till hockey killarna i a-laget i Smedjebacken. Ja det är på mitt initiativ, jag tyckte att dom efter en jobbig match ska kunna få sig något gott :)
Killarna verkar gilla den idén så jag har fortsatt och bakar på åt dom :)
Nu är jag ju inte någon bagare eller konditor, så det blir inte allt för många olika saker jag varierar med, men det är ju enklast att jag gör det jag känner jag kan och att det är enkelt :)

Jag har ju skrivit om det förut, flera gånger, men det fortsätter ju dag efter dag och år efter år.
Ja min frusna kropp, jag är så trött på att frysa, supertrött, men!?
Ja det är ju så som det är och jag får göra det bästa av det, och det gör jag. Jag använder handvärmare och fotvärmare, den senare är med klister så dom brukar jag sätta på axlarna där jag fryser som mest.
Jag har också vetekuddar, många som jag sytt själv, dom är viktiga för mig.
Jag har vantar med värme i, både handskar och tumvantar. Trots det så behöver jag en extra vante inuti och en handvärmarpåse i varje hand, ja då klarar jag mig ute :)
En värme väst har jag och den har jag inte använt alls förrän i år, den är riktigt skön men vid axlarna behöver jag fotvärmare eftersom det inte finns slingor i övre ryggen?? Knepigt men den fungerar bra iallafall med lite komplement.
Jag hade sulor till skorna också, men dom var inte bra alls, nej dom fick jag inte att fungera så jag slängde dom till slut. Nu har jag mina monboots som är varma, och som än så länge då jag provat håller mig varm.
Ja som ni förstår då ni läser så är det en planering för mig, jag måste tänka till och försöka hitta det som kan hjälpa mig, hjälpa mig att fungera.
Värmedynan jag hade i min säng förut blev det något tok med så jag fick slänga den, men jag ska beställa en ny. En värmefilt har jag redan, men jag ska köpa en till som jag kan ha i min fåtölj, så jag blir varm på ryggen och kanske då slipper vetekuddar och fotvärmare :)

Jag behöver ett gäng av varje så att jag vet att jag inte behöver snåla, nej då det behövs så ska jag bara kunna ta en :)
Jag har provat flera olika sorter och den sorten från biltema tycker jag är bäst.
Nu finns det ju många jag inte testat, men hittills. Du som är frusen, kanske lika som mig tycker jag verkligen att du ska testa. Dom fotvärmarna med klister på är superbra för mig då det är axlar och nacken jag fryser om mest. Det man får tänka på är att ha något mellan, en tröja eller strumpa eller vante för att sen ha värmaren. Det blir alldeles för varmt om man inte har något mellan.

När jag hade utrustat mig med värmare på alla mina fryspunkter så fick jag lov att ta av dom jag klistrat fast under fötterna.
Min kropp blev spastisk och det blir den om något gör ont och då förstod jag. Vi tog av dom och kroppen blev bättre, jag behöll bara dom ovanpå på.
Mina fötter är nästan aldrig varma, nej faktiskt aldrig förutom då jag har värmare på då :)
För mig kan det kännas så skönt av bara vetskapen att fötterna får bli varma, att dom slipper vara iskalla.

En dag så tog jag hjälp av Maria att göra rent mina lyktor som jag har ute, några hängande och någon stående på bordet. 

Den första lyktan jag skulle börja med var inte bra, nej fy det kröp något i botten så Maria fick komma till mig och döda, ja fy då!! 

Det var bara den som tur var så nu har jag rena fina lyktor som lyser så fint :)

Glasen i några lyktor gick att ta ur så dom diskade Maria :) Vi hade en riktig pyssel och städ dag :)

Jag har nyligen skrivit om brevet och broschyrerna jag fick från Jehovas.
Jag fick ett råd av en vän till mig, Britt-Marie, att jag kunde skicka tillbaka allt till dom så det gjorde jag :) 

Jag har än inte hört något än så förhoppningsvis får jag inget mer från dom.
Onödigt att blir irriterad och arg förstås över ett för mig "skitbrev", men jag blir och blev det iallafall. 

Jag har haft ont i axlar och nacke ett tag, ja det har gjort riktigt ont. Det har varit jobbigt men vet ju att det går över till slut. Min massör var bortrest, så vi har smörjt med Voltaren och hållit tummarna typ.
När det var som värst haha typiskt mig, då bestämde jag att vi skulle åka till Falun och Borlänge :)?? Men med Ipren så klarade jag av det riktigt bra.
Vi åkte först till Plantagen i Falun där jag visste att "min" sorts krukor finns, jag behövde några fler.
När vi kom dit så blev det en annan sorts krukor, mycket finare än dom jag tänkt köpa.
Dom jag tänkt köpa finns inte på plantagen här så det var därför det fick bli Falun, och så behövde jag köpa spisbränsle på Biltema i Borlänge. (Till våran kamin)
Vi använde upp den sista litern häromdagen så vi behövde inhandla nya.

När det inte blev såna krukor jag tänkt så fick Gert hjälpa mig att borra i botten, så jag kan ha dom som vanliga lerkrukor. Jag vill gärna slippa ha plast innekrukor,  jag tycker det känns enklare att plantera direkt i krukan. Dom bruna nedan köpte jag :)

Innan vi åkte till Biltema så gick vi in på Ikea för lite lunch och för att sen köpa några lådor till en byrå som jag behöver.
Ja i två av mina lådor så var det inte så värst bra ordning :)

När vi ätit, handlat det vi skulle så var jag tvungen att köpa en glass, ja jag kände att jag var tvungen. Åh så god den var, lagom stor och precis vad jag behövde där :)
Rebecca ville inte ha någon glass hon, nej hon var mätt efter maten, men inte jag haha :) Jag gillar verkligen deras glass där jag och kan få plats med den när helst :)

En glass på Ikea :)

Jag köpte en rolig blomma tyckte jag på Ikea som såg ut som sallad haha :) Bladen känns inte som på en riktig blomma då man känner på dom, men den är på riktigt och nu är den om planterad och bor i fönstret.

Spännande att se vad som händer med den framöver:)

Min nya salladsliknande blomma :)

Det blev jättebra efter omplanteringar, men kanske inte den bästa dagen att göra det på, dagen efter den ondaste i nacke och axlar, eller så var det bra!!? 

Nu idag Måndag känns det iallafall mycket bättre, men absolut inte bra, men kanske går det helt över snart.

En dag så kokade jag oxbringa för att sen då Gert kom hem göra potatismos.
Oxbringa och potatismos = lapskojs eller hur det stavas :) Hur gott är inte det?!!
Förut kunde man köpa en burk med salta biten och blanda i i moset, men den burken finns inte mer.
Jag har kokat oxbringa förut en gång så jag visste att det skulle bli gott :)

En dag i helgen så skulle vi köpa mat hade vi tänkt, men orkade inte riktigt beställa och åka iväg, så fick det bli lådor. Ja i frysen har vi ju ganska många matlådor så Gert valde rotmos och fläskkorv, och jag valde ost och skinkpaj. 

Jag som aldrig, ja nästan aldrig dricker något tog ett glas vin jag, och Gert tog en öl :)

Inte lika gott som mat från "China", men helt okej.

Vi köpte mat igår istället men då fick det bli vatten till :) Som vanligt tog jag friterad kyckling och den var ju jättegod, som nästan alltid :) Gert tog bläckfisk han, och han tyckte att det var gott :)

I helgen så har vi varit hemma mest hela tiden och grejat. Gert har spikat upp den sista panelen i hallen och har målat den en gång, så nu är det strax klart, så skönt.

Ja våran hall och trappan ned har legat över mig, jag har ju velat ha fint och klart, men det har inte blivit bra förrän nu och vi har bott här i sju år i vinter, ni förstår ju :)
Ja bråttom har vi inte, nej det har vi inte, men då vi väl börjat och har en plan, ja då går det undan faktiskt även om vi inte skyndar oss eller har bråttom.

Det som tagit tid är ju att jag inte haft klart för mig hur det skulle bli då det var klart, nej det tog flera år tydligen haha :) Nu har vi ju gjort annat förstås, och trappen ned har inte riktigt varit någon prio, nej den har kommit typ sist haha :) 

Nej nu har jag gjort så jag har fullt med jobb framför mig, nu ska jag försöka ge mig på att rätta.

När jag rättar så har jag inget bra rättstavnings program så ibland blir det lite hur som helst har jag sett i efterhand. 

Jag läser igenom själv och försöker upptäcka stavningsfel och punkt och stor bokstav :) 

Just därför kan det bli fel, men jag hoppas och tror att du har överseende med det :)

Jag hoppas att du har det bra och att du mår bra.

Kram kram från mig till dig :)