Jag är så himla pigg!!

Hej hej!

Jag hade inte tänkt skriva så här på kvällningen idag egentligen. 

Nej jag trodde att jag skulle sova så här dax, men inte då :)

Igår så var jag till Falun för att få min bromsmedicin mabthera. 

Jag har fått den tre gånger förut, en gång i halvåret. Förut har jag fått 1000ml, men nu hade min doktor sänkt till hälften, vilket för mig kändes underbart. Då skulle jag ju bli klar tidigare än förra gångerna!

Jag gruvar mig varje gång jag ska ta prov eller sätta en nål då mina ådror inte alls är så hjälpsamma. Lika var det den här gången, men i handen hittade hon en tunn åder som iallfall fungerade. 

Emla (bedövnings salva) hade jag  på båda händerna och i armvecken, ja det måste jag ha, ja utan det vet jag då inte. 

Nu gjorde det ganska jätteont i handen iallfall, men jag stod ut. 

Jag gillar inte alls nålar och det onda, men jag måste ju, så då går det på något vis. Jag kan ju inte heller springa därifrån haha :)

Det som är värrä är sprutor, ja sprutor där dom sprutar in något, nej fy det vill jag verkligen inte. Många år sedan sist, men nej då skulle jag nog resa mig och springa därifrån haha ;)

Förut då jag hade cancer 1991, ja då var det lika svårt att ta prover på mig, så då fick jag en "portacath"innopererad. Jag verkligen älskade den och skulle gärna haft den kvar, men jag fick lov att ta ur den efter fem år, så den är ett minne blott. 

Jag nu har jag den kvar, den bor i ett litet tittskåp jag har i förrådet.

Ni som inte vet vad en "portacath" är så är det en liten manick som sitter under huden kopplat till en åder i halsen. Där kunde man få medicin och man kan ta blodprov ur. En underbar uppfinning som räddade mig och mina armar då, och skulle gärna fått vara kvar nu om det gått. Det finns säkert ännu bättre grejer nu kanske, men då var det suveränt för mig att slippa få ont och personalen slapp göra illa mig och krångla.

Tur är att jag inte behöver ta prover eller sätta nålar så ofta, och går jag till labb så är dom superduktiga dom som jobbar där.

Många som får den här medicinen får biverkningar så dom får avbryta eller sänka farten på droppet. Men jag känner inte av någonting jag, jätteskönt och tur tycker jag.

Det som brukat ta en hel dag liggande i sjukhus sängen tog nu bara en halv. 

Ja kvart över tolv var jag klar för hemgång! Då fick jag checka ut!

Ja då jag var klar så tidigt så fick det bli en vända till Ikea. Jag skulle köpa några innerkuddar, men det slutade med ganska många fler saker än det.

Nya tvättkorgar tittade jag på, och den jag ville ha skulle utgå, så jag frågade en personal om dom hade fler än den enda som låg där i hyllan.

Nej men dom skulle få några stycken om någon dag. Tråkigt tyckte jag tills hon sa att man kunde beställa och få dom på posten för 49 kr. 

Yes liksom. Jag beställde fem stycken likadana, ja jag skrev ju häromdagen att jag har åtta olika nu haha :)

Det ska bli ordning och fint där nere, det är ju redan ordning nu förstås, men finare blir det iallfall. Tvättkorgar, dom är enkla vita med hjul på. Lätt och praktiskt är viktigt för mig. 

Det ska vara enkelt för alla som är i tvättstugan.

Jag ska göra någon slags skyltar som det ska stå kulörer och grader på så det blir lätt för alla, ja kanske speciellt för Gert haha :) 

Det jag skulle komma till som nu äntligen ska få skrivas är att innan jag åkte till Falun för att få medicinen, så skulle jag som dom andra gångerna ta allergimedicin, alvedon och cortison.

Det är på grund av dom åtta tabletterna som jag löste upp i vatten, ja på grund av dom så är jag så pigg som jag är nu.

Jag har sovit jättelite både inatt och den förra natten men ändå är jag pigg nu?.

Ja två gånger om året får jag känna mig lite pigg i ett par dagar och det är cortisonets förtjänst.

Inte alls bra med cortison för kroppen, men en härlig känsla för mig att få känna mig så pigg som jag aldrig någonsin gör annars nu för tiden. 

Jag känner att jag nog kommer att bli vaken flera timmar till, så jag hinner nog rätta och lägga ut det jag skriver innan jag somnar. 

Men då sover nog ni alla tror jag nog :)

Häromdagen så beställde jag kakel från ett ställe som jag ska ha på bänkskivan i tvättstugan, ja mycket "tvättstugeprat" blev det idag :)

Ja kaklet är enligt mig jättefint, men många håller nog inte med mig. Lite slitet och gammalt, ja det älskar jag :) Det är verkligen ett "Ninakakel".

Nu tillbaka till vårat Ikea besök.

Vi käkade där först, eller rättare sagt Rebecca åt, för jag hade fått mat på sjukhuset precis innan vi skulle få åka därifrån,  jag hann inte säga till att jag inte behövde mat. 

Jag tyckte att jag varit så duktig på sjukhuset, så jag slog till med kladdkakemuffins med både grädde och vaniljsås! Jag är ju lite förkyld, så jag hade ingen vidare smak, men gott var det iallfall även fast jag inte riktigt kände att kladdkakan smakade choklad :)

När vi ätit så åkte vi ner en våning för att handla. Jag hann inte många meter förrän det kom en tant och en farbror. Farbrodern kom fram till mig och lutade sig fram, jag visste inte vad han skulle göra så nära mig :) Hans fru eller kvinnan han hade med sig gick iväg, hon tyckte kanske att han var pinsam :)

Det han ville var : Är det Ms? Ja sa jag lite frågande? 

Han hade haft en bror som hade haft Ms i tjugo år, så han visste precis. Ja vi pratade lite och jag blev glad över att han kommit fram och pratat, även fast det var lite konstigt. Hur kunde han känna på sig det liksom? Jag hade ju kunnat ha vilket fel som helst :)

En rolig start på shoppingturen vart det iallfall.

När vi var klara och skulle gå till bilen så är Rebecca rolig som vanligt.
Hon vill inte gå i samma som mig, nej hon går alltid i en efter så att jag får åka ensam jag.
Hon tror att jag tar mer plats än jag gör haha :) Hon är nog rädd att jag ska göra något så vi fastnar tror jag minsann haha :)
I början då jag åkte rullstol så var jag ju inte så duktig på att åka igenom såna här in och utgångar, men det är jag nu, ja faktiskt.
Men hon får väl lov att ta en egen hon, det gör ju ingenting alls, men det är lite roligt.

Nu till några vanliga toppendagar här hemma.
Jag är en riktig ur och skur Nina jag. Jag klär mig efter vädret och åker ut och njuter av alla väder.
Ja jag tror faktiskt att jag gör det. Jag andas och tittar, nu är det ju massor av fina färger att titta på och ja, allt är så vackert. Att behöva glasögon då det regnar, nej det är inte bra :)

Jag, Maria och Rebecca var ner i källaren en dag för att jag skulle stå på min tippbräda nu igen.
Jag och Gert var med mig till en ortoped sjukgymnast i Falun för inte så länge sen.
Jag skulle få vänta flera månader på att träffa en ortoped så jag fick träffa den här personen istället lite.
Han förklarade jättebra och det han sa gjorde ju att jag förstod varför jag har så ont i min rygg och i mina höfter. Jag hade en spricka långt ner i ryggen, och det var den som gjorde att jag fick ont tex då jag lägger mig och ska lägga mig rak på rygg. Det går över jättefort, men innan det går över gör det tok ont.
Nu har jag blivit bättre ska jag ju berätta och det är tack vare min träning i den manuella rullstolen och så tror jag att Elin, min massör och naprapat har gjort lite underverk.
Det gör inte ens ont varje dag längre som det gjorde förut, ja ganska lång tid har det gjort ont.
Jag har inte tordats stå på tipp brädan i källaren då det gjorde så ont att lägga mig på britsen.
Sjukgymnasten vi träffade berättade att jag kunde ha en dyna under så det inte blev så hårt och att det var bra för kroppen att få stå. Så nu minsann ska jag stå. Flera gånger i veckan ska jag stå har jag bestämt.

Slapp stil :) Benen bara hänger haha :)

Jag är så glad över min trapphiss som gör det möjligt att åka ner i källaren, att få komma ner till en våning med massor av möjligheter.
Ja minsann, det finns att göra där nere kan jag säga, men det är fint som det är också tycker jag.
Lite små justeringar och förändringar så blir det jättefint.
Det är så roligt att planera och tänka till, men lite jobbigt också förstås.

Ja hörrni, jag riktigt känner hur pigg jag känner mig. Mina händer går varma på tangentbordet här, helt overkligt för mig att det kan fungera så himla bra och snabbt.

Idag har vi lagat mat och bakat. Ja Gert har fredagsfika på jobbet imorgon, så det fick bli lite enkelt. Blåbärspaj med vaniljsås. Dom har fått det förut, men jag tror och hoppas att det går hem iallafall.



Det var inte bara paj jag skulle fixa idag, nej jag skulle göra matlådor till trettio hockeykillar också. Ja i vanliga fall är det jag och Gert som fixat det, men nu fick Rebecca och jag fixa så det skulle bli klart inför imorgon.
Gert har haft lite mycket på sitt jobb så idag jobbade han först på sitt vanliga jobb, för att sen jobba eftermiddag på ett annat ställe.

På alla borta matcher tas det med mat, och i år ska vi fixa det han och jag har vi sagt.
Dom yngre lagen, ja pojklagen menar jag, dom har haft hockeyskola och då blev det både köttbullar och korv över som vi förvarat i våran frys här hemma.
Nu använder vi upp den maten tillsammans med mos eller makaroner, enkelt får det bli, men mat iallfall.



Nu då korven och köttbullarna äntligen ska lagas så får jag ju massor av plats för mina kommande bullbak haha :)
Jag tycker ju att det är roligt att baka bullar och framför allt ha något att ta fram till fikat om någon kommer :)
På eftermiddagen så kom Maria för att hjälpa mig lite.
Hon hjälpte Melina att fixa Filips ställe så att det blev bättre och sen hjälpte hon mig att flytta mig från rullstolen till fåtöljen.
Hon bäddade in mig i fåtöljen med en filt och kuddar, och så fick jag dricka och kaffe så jag skulle klara mig ett tag :)
När hon gått hem så löste Melina av. Hon gjorde mat till oss och sen la hon mig i sängen ifall Gert skulle bli sen. Melina skulle sova hos Oscar så hon fixade med mig innan, så att hon kunde åka.
Vi visste ju inte hur länge Gert skulle bli kvar, så det var bäst att räkna med att han skulle komma hem sent.
Att för mig bli sittande i fåtöljen väldigt länge är sämre än att sitta i sängen som jag kan röra lite upp och ner, så det fick bli sängen.
Nu blev det ingen sen kväll för Gert, men det visste man ju inte.

Jag ska nu försöka rätta lite för att sen bli klar för den här gången.
Mitt rättningsprogram har inte fungerat det senaste, ja iallfall halvåret.
Det kan därför bli extra många fel som jag hoppas att ni inte bryr er om förstås :)
Jag kan lätt bli lite "blind" då jag suttit och skrivit länge.

Jag hoppas som vanligt att ni alla mår bra :)
Kram kram

Hur är vi människor funtade egentligen?

Hej hej!
Nu sitter jag här en söndags förmiddag. (kommer förmodligen inte bli klart förrän mot kvällningen )

Det är grått och regnigt ute. Jag kan tycka att det är jättemysigt med tända ljus inne då det är ruggigt ute, men just idag får jag inte den känslan alls.
Jag har blivit förkyld, ja det är ju inte alls hela världen, nej det går över.
Nässpray och Ipren ska få vara mina följeslagare i några dagar.
När jag blev förkyld för något år sedan eller kanske ett par år sedan så var det väldigt mycket sämre.
Då kunde jag inte hosta, nej då var det drygt när jag hade slem i hela huvudet kändes det som.
Nu kan jag hosta och jag är så glad över det. Nu har jag hittat musklerna och det som krävs och behövs för att hosta, jätteskönt.

På onsdag ska jag få mitt dropp, det tar hela dagen, så jag hoppas att jag känner mig bättre då så jag slipper skjuta upp det. Jag tar en dag i taget och så får jag se hur jag mår, och jag vill vara frisk.
Det brukar ju kunna bli så som man vill om man är envis och bestämd, så jag är väldigt bestämd :)

I Fredags kände jag mig pigg och frisk så då fick det bli bullbak :) Jag tycker att det är så roligt och jag känner att jag kan!! Det är en fantastisk känsla kan jag lova!



Jag funderade häromdagen över hur det var då jag blev sjuk, eller då läkarna trodde att jag kunde ha Ms. Jag själv var helt säker på att det var så det var, allt tydde på det och alla mina symptom var tecken på Ms.
Då ville jag veta allt om min sjukdom, jag sökte och letade efter allt som hade med Ms att göra.
Nu och i flera år så vill jag inte läsa om något, nej jag är helt ointresserad.
Inte egentligen förstås men jag tänker som så att om det kommer något bra som kan hjälpa, ja då hoppas jag ju att min doktor ringer liksom.
Nej jag har ingen ork att läsa och jag vet inte ens vad min sorts sjukdom heter, det finns många olika sorters Ms så jag har faktiskt ingen aning.
Jag har frågat min doktor flera gånger om just det, men jag minns inte vad han svarat.
Skulle kanske skriva upp det nästa gång, men det hjälper ju inte mig att veta vad sorten heter, nej jag är ju liksom sjuk bara och så är det.
Det jag minns iallfall är att doktorn är ganska säker på att sjukdomen startade som en skov variant av Ms, men han säger så svåra ord, och det är dom jag inte minns :)
Nu är jag ju inte sjuk egentligen, jo det är jag ju men jag vill inte att man ska tänka på mig som hon med Ms eller hon i rullstol. Nej jag är ju jag, ja jag är Nina.

Ja jag tänker faktiskt aldrig på att jag är sjuk och sitter i rullstol, nej jag har vant mig för länge sen faktiskt. Det är enligt mig förstås bra och skönt att jag inte grunnar på det.
Nej jag är bara så som jag är och så som jag kan, och gör det jag brukar men med hjälp då för det mesta förstås. Jag har helt förlikat mig med min situation och tänker inte på att jag är sjuk.

Ibland tänker jag förstås och ibland får jag såna "flaschbacks", jag kan minnas känslan att dra på mig ett par jeans och en tröja och sen gå iväg, ja det är en underbart härlig känsla förstås.
Jag kunde förut för länge sen bli ledsen av såna känslor som dök upp titt som tätt, nu blir jag inte det.
Nej nu blir jag lycklig av den känslan som blir då jag tänker på hur det kändes, det var ju så enkelt allting då.
Nu är ju allt lite krångligare och allt tar mycket längre tid för mig nu, men jag är lika lycklig som då, ja faktiskt så är jag det.
Ibland tror jag att jag är lyckligare nu än då , att jag inte tar allt för givet, att jag är mer tacksam nu än förut.
Då levde jag bara på utan att tänka så mycket, nu lever jag på också, men planerar mycket för att få till det. Nu planerar jag mycket och det mesta, men jag gör det utan att jag ens tänker på det, det bara sker.
Jag är tacksam över att jag mår så bra som jag gör och att jag är jag.
Ja jag är väldigt tacksam över mycket och förstås alla människor runtomkring mig. Utan alla dom/er så kanske jag inte skulle mår så bra, jag vet inte men jag tror inte det. Alla låter mig vara så som jag är och dom har tålamod med mig och min ofta besvärliga kropp.

Nu till något knepigt och väldigt spännande enligt mig. Ni behöver förstås inte tycka som jag.

Sedan jag flyttade hit så har jag nynnat och visslat på olika sånger. Sånger som jag ju kan och hört när jag var yngre och liten, och som jag kommer ihåg. Låtar och visor som jag inte ens gillar precis.

"Sj sj gamle vän",  "Jungman Jansson", "Inatt jag drömde" och "I en sal på lasarettet"mfl..
En dag var det "gräver guld i USA" och den har varit den modernaste av dom alla haha:).

Ingen av dom här visor/låtar är några jag gillar, nej dom är inte jag alls, men lik sjutton så är det någon av dom jag har i huvudet varje dag.
Mest efter duschen i hallen, men kan förekomma i vardagsrummet också.

Jag måste ha med mig någon lite äldre person, det kan inte finnas någon annan förklaring.
Jag är lite stolt och glad över det förstås, att någon via mig kan låta mig sjunga lite, men lite sådär känns det nu då vi har bott här i fyra år i februari. Ja ni förstår ju att det är ganska många dagar :)

När vi gräver guld har jag inte haft så länge, nej bara i några veckor, och inte varje dag.
Inatt jag drömde fick jag till mig för några dagar sedan för första gången, ja lite kusligt känns det, men roligt samtidigt.

Härom veckan hade jag en helt annan låt som jag försökte nynna på till Rebecca, hon kände igen den direkt och tog fram den på mobilen. Jag kände igen melodin men fick inga ord i huvudet, Rebecca visste på en gång att det var flickan på lasarettet sången. En sorglig melodi och text.
Ja det är då verkligen konstigt tycker jag, och jag kan känna mig lite trött på SJ SJ som är den som återkommer varje vecka :)

Det händer andra saker här som inte har med musik att göra, ja listan skulle bli lång och dom som inte tror alls på sånt som andra sidan skulle tycka att jag svamlar, så jag låter bli :)

Bacon inlindade broccoli ska det bli :)

Igår var jag ute och åkte lite, jag skulle åka till affären och köpa Otrivin Comp (nässpray) då jag ju börjat bli förkyld.
Gert skulle egentligen åka och köpa till mig, men han var i "grejartagen" i tvättstugan, så jag tyckte att han skulle fortsätta med det och att jag kunde åka. Luft skadar ju aldrig tycker jag :)
Vi klädde på mig ordentligt och jag frös inte.

Vi ska inte totalrenovera tvätt stugan, men lite kakel på bänkskivan och lite färg på en vägg :) Ja det lilla är det som kommer att göra den fin. 

Nya tvättkorgar, ja jag tror att jag räknade till att vi har åtta stycken nu, ja åtta olika tvättkorgar har jag nu :) Hur gick det till liksom? Nu behöver vi absolut inte åtta stycken, men några fina praktiska som är likadana, ja det vill jag ha :)

Dagen innan sa jag till Gert att jag nog faktiskt inte kan bli sjuk :) Jo då minsann, jag kan nog det.
Får se hur det utvecklar sig, men jag har inte tid att bli sjuk, nej inte nu, och faktiskt ingen gång.

När jag börjat åka mot Konsum hemifrån så hörde jag ambulanser eller brandbilar (eller båda delar) som tutade för fullt. Jag hör ingen skillnad på vilken som är vilken.
När jag kom nära Konsum så förstod jag vart allt tutande tagit vägen, jo det brann i ett hyreshus alldeles bredvid, nära där Maria bor.
Jag for in och handlade det jag skulle ha, tre ljungar (blommor) blev det också.
När jag skulle åka hem igen så tog jag samma väg, det var rökigt och luktade illa så jag skulle tagit en omväg.
Jag såg massor av folk, folk som hade "vallfärdat" till  Ludvika gård för att titta på branden!??
Hur är vi människor funtade egentligen undrar jag då?
Herregud, hur nyfikna kan vi vara?
Folk stod överallt och tittade, det kom bilar som parkerade för att titta? Ja jag fattar inget!?
Jag tycker hemskt synd om alla drabbade, det är ju hemskt då det händer såna saker, men brandmännen och alla drabbade har ju fullt sjå ändå, dom vill inte ha publik. Jag är ganska säker på det.

Nej fy då vilka tråkiga liv vi en del människor måste ha då vi liksom nästan gottar oss i en brand som det var i det här fallet. Det kan vara lika vid olyckor ser man längs vägarna, folk är inte kloka!
Nej skaffa ett liv känner jag, och det finns massor med saker jag kan komma på som jag kan göra istället för att ställa mig och titta, nej det skulle aldrig falla mig in.
Som sagt så tycker jag hemskt synd om alla drabbade, men jag hjälper inte till alls genom att stå och stirra, nej usch så jag inte gillar det.

Nu till en känsla och ett waoo!!! som jag kom på.
Jag kom på en dag, jag kom på att om tjugo år så är Gert sjuttio år, och jag också snart.
Om vi lever till sjuttio så har vi tjugo år kvar tillsammans !!
Det känns som att vi tjänade massor av tid, och vi blev helt plötsligt inte ett dugg gamla! :)
Ja tänk så härligt livet kan kännas då man får en sån lyckorus känsla i hela kroppen helt plötsligt.
Nu kan det ju hända att vi lever ännu längre än till sjuttio, då blir det ju ännu längre :)



I veckan var jag hem till Nui en sväng för att hjälpa henne att skriva ett CV. Det visade sig att hon redan skrivit klart, så det blev bara rättning :)
Hon ville bjuda mig på lunch och det var spännande och jättegott förstås.
Efterrätten var jag lite skeptisk till, och när Nui la på två på min tallrik så sa jag nej Nui inte två!! Smaka först sa hon då och stoppade in en hel i sin mun, en hel sa jag! Jo sa hon då :)
Jag stoppade inte in en hel först, men då jag kände att det var gott så tordes jag ju det förstås.
Jag har lite så lätt att bli att må illa och kräkas så jag tordes inte ta en hel, men nu då jag vet att det är gott så törs jag ju :)

Dagen efter skulle hon handla på thai affären och köpte då lite olika såser till mig :)

Ja nu har jag förutsättningar för att göra lite thailändsk mat om jag vill och när jag vill :)
När jag som jag ofta får idé torka som man brukar säga, ja då kan jag ta till det Nui lärde mig :)

Jag måste visa er hur det blev häromdagen då jag kom hem efter att jag varit ute och åkt lite.
Jag fick med mig den här stora trasmattan som ligger i hallen i vanliga fall, ja jag fick med den ända in i köket.
Jag kände att det var något fel då jag åkte, men inte förrän jag backat och kört framåt så släppte den och jag körde över den haha :) Den blev liksom en golvmopp :)

Nu då jag känner att jag skrivit klart för idag så ska jag rätta också innan jag är helt klar.
Klockan är nu halv tre och jag behöver vila mina både armar och händer.
Gert ska se på fotboll vid fem, så jag passar nog på att rätta allt då jag som är totalt ointresserad av fotboll på tv.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra framför allt.

Kram kram till er från mig <3

Jag klär mig efter väder!

Hej hej!

Jag börjar dagens inlägg med att tacka alla som läste mitt förra inlägg. 

Så många som läste det inlägget har aldrig läst något av mina äldre inlägg. 

Jag blir jätteglad då jag märker att många vill dela det jag delar med er, mitt liv helt enkelt.

Ja nu har ju inte livet varit så enkelt, nej inte än, men snart så.

Ja snart så borde väl det mesta vara ganska enkelt.

Kortet ovan tog Rebecca på mig  i affären med en jacka som det stod mitt namn på med stora bokstäver. 

Ja det stod NINA över hela jackan.

Det fanns inget att välja på, den skulle bli min.

Nu behövde jag ingen mer jacka egentligen, men vad ska man göra då man bara måste?

Nu köpte jag den och är så glad för det, jag älskar den. Färgen är liksom min på något sätt. 

Nu dom här dagarna sedan i Fredags då jag skrev för att dela med mig av Mallorca resan så har vi hunnit med mycket här hemma. 

Ja inte bara här inne då, nej jag har tex varit ute och kört min bil i Hedemora. 

En lektion med en person som hade dubbelkommando i min bil. Det gick bra, ja jag kan inte säga annat.

Nu är det upp till mig, nu måste jag träna. 

Jag har kört med Gert i helgen och ska göra det så mycket jag bara kan. 

Jag behöver mycket träning så jag vet vart jag har bilen, viktigt. 

Att styra gasa och bromsa med en joystick, ja det är faktiskt inte lätt alls. 

Det är skillnad mot min rullstol, ja det är en helt annan sak. 

Jag är väldigt feg nu i början, så jag kör sakta, så sakta det går :) 

Tänk när den dagen kommer så att jag kan köra alldeles själv. Tänk då när jag kan köra själv och faktiskt får ta mina egna beslut, det är jag som bestämmer och jag kan och törs köra överallt, precis som innan jag blev sjuk!

Vi lämnade in bilen igår för att få den fixad efter Gerts lilla krock i Köpenhamn i maj. Ja ända sedan dess har vi fått vänta, men nu så!

Jag och Gert lagade enkel mat till hockey killarna som dom skulle ha med sig på sin borta match förra helgen. Pulvermos och köttbullar, inte roligt alls om man frågar mig, men så fick det bli. 

Nu ska dom inte få lika varenda match förstås, nej vi får förnya oss lite framöver.

Maria hjälpte mig en dag att göra rent ugnen, ja herregud så mycket stänk det blir hela tiden som man inte tänker på, inte jag iallfall. Nu vill jag inte stoppa in något alls då den är som en ny ugn! :)

Rebecca och jag fixade i garderoberna med vinter och sommar kläder. 

Jag och Maria hade fixat ytterkläderna förut en dag och nu var det mitt sovrums garderober som fick sig en duvning.

Flera Kläder fick åka till annonser på tradera för att säljas och en del saker fick slängas bara.

Jag lagade köttfärspaj en dag som gjorde att iallfall jag åt det fyra dagar i rad, haha :) 

Tur att det var gott så jag ville ha det.

Igår gjorde jag rotmos och korv, jättegott vart det och ibland är det bara så rätt. 

Helt rätt med den maten tyckte jag,  jag menar med kålrötter, potatis och morötter. 

En riktig höstmat gjorde jag. 

Jag hade ingen fläsk korv som jag vill ha till egentligen, men falukorv gick bra det med.

Ja jag tror att man kan ha nästan vad som helst till rotmos :)

Min mamma kom förbi en dag i helgen med några tidningar och dom här gamla breven.

Hon har sparat dom sedan jag var liten, och det var jätteroligt att läsa och se.

Jag delar med mig så ni får se att jag, ja då som åtta åring, 1978,  kunde skriva ganska bra för att inte vara gammal alls. 

Ja tänk att jag bara var åtta år då jag fick åka på kollo, 1978.

Jag tror nog att det var rätt vanligt då, och jag måste ju velat åka på kollo antar jag ju.

Jag minns att jag åkte med en tjej som heter Marianne och som är något eller några år äldre än vad jag var. 

Jag skulle nu aldrig skicka iväg mitt barn på en sån tripp om hon var bara åtta år, nej det skulle jag inte gjort. 

Men då jag åkte så ville jag ju det och jag hade ju roligt. Jag till och med gifte mig! 

Ja tänk er det, åtta år och gift?! :)

Det var en av ledarna Leif som jag gifte mig med, jag hade nattlinne och jag fick hjälp av flera andra barn minns jag, för att göra mig fin haha :)

Ja nu rann det ut i sanden förstås, men jag minns det än. 

Det där med att minnas, jag minns väldigt mycket, mest i bilder och dofter.

Jag minns hur det såg ut och vilka tapeter det fanns. Jag minns hur huset inuti såg ut, vart rummen låg och sånt konstigt jag ju inte borde minnas sedan jag var så liten.

Jag har kommit på nu då jag är äldre att jag nog måste ha varit lika ända sedan jag var liten, att jag minns i bilder och dofter..

Nu är det ju så att jag tycker att jag minns för mycket gammalt och för lite nytt.

Min doktor har sagt att med min sjukdom och med mina mediciner så får man sämre minne. 

Ja men tack känner ju jag då!! Jag vill komma ihåg, ja det vill jag verkligen.

Mina döttrar kan bli väldigt irriterade på mig då dom sagt en sak och sen får säga det igen, ja så har det blivit många, jättemånga gånger.

Jag får se framöver om det håller sig så här eller om det blir värrä, för om det blir värrä så måste jag ta ett ordentligt snack med min doktor. 

Ja då vill jag nog byta ut eller testa någon annan medicin som kanske fungerar bättre för mig.

Jag måste nu bara få skriva lite om hösten, och vad jag verkligen gillar hösten.
Det är så skön luft att andas och det luktar härligt. Färgerna överallt är helt fantstiskt vackra nu på hösten.
Jag klär mig efter väder heter det ju, och idag blev det både "moonboots" på fötterna, och mössa och vantar. Ja jag måste klä mig mycket, jag avskyr att frysa.
Jag har tagit fram mina "elhandskar" och stora vantar ovanpå, ja då fryser jag inte.

Kruxet för mig nu blir ju att det bara är höst ute nu, hur ska jag klä mig då det blir vinter?
Hur många par vantar behöver jag då? :)
Det kommer inte bli lätt, och jag kommer se ganska påbylsad ut ni som ser mig :)
Men vad gör man? Jag kan ju inte ta bort vintern, nej det går inte.
Ganska lite ute tid kan det bli då det är som kallas, men ute ska jag vara.

Jag behöver luft, jag behöver solen oavsett om det är sommar eller vinter.
Jag behöver få känna mig fri, ja det är det jag gör då jag är ute och åker i luften.
Det finns egentligen inget väder som jag inte kan vara ute i, nej med rätt kläder så fungerar alla väder.

Nu till mina kalla händer igen. Jag berättar igen för dom som eventuellt missat mitt inlägg förra året haha :)

Jag fryser konstant om mina händer, någon dag i veckan kan hända att dom känns lite mer vanligt varma. Det är jättejobbigt att frysa hela tiden, jag kan bli galen av det känns det som ibland. 

Jag fryser ju om axlarna hela tiden också, så jag vet inte hur det ska bli. 

Bra underställ och polo tröjor, ja det kommer det att bli :)

Mycket kläder förstås och så mina härliga handskar som jag köpte förra året. 

Dom går på batterier och dom blir så varma som jag vill ha dom.

Vilken uppfinning liksom!!

"Bucken.se" hittar ni dom på, och det finns förstås andra saker än handskar.

Ja för mig är dom livsnödvändiga, ja dom gör och hjälper mig att få ett bra vinterliv trots kylan.

Vetekuddar , ja jag har alltid en på gång så att jag inte fryser och spänner mig. 

Jag har oftast en på nacken, men jag behöver ha en i knäet också, så att jag kan värma händerna.

Här frös jag inte :)

Det som krånglar till mina vintrar och har gjort det i några år är ju snön och isen på vägen.
Ja det går inte att åka med min vanliga rullstol ute då alls.
Jag har en större snabbare som jag får ta till istället, min X850.
Den stora rullstolen gillar jag, den går fort och är bekväm.
Även fast den är större så kan den inte ta sig överallt, men mycket lättare och bättre än min vanliga iallfall.
Den som är med mig får vara beredd på att knuffa på :) Än så länge har jag inte kört fast i snön :)

Nu blir det oftast att jag tar min långsammaste rullstol då jag är ute och då det inte är snö.
Den går sakta, men den är jättebra om jag ska in på affärer eller så.
Men bråttom får jag inte ha haha :)
Nu har jag för ganska länge sen tagit bort all stress, och jag har inte bråttom alls.
Nej att stressa gör att man blir sjuk,  ja jag är övertygad om att många sjukdomar "ploppar upp" just för att man stressar.
Jag har stressat, ja herregud så jag stressat.
Nu har jag gillat den stressen, att vara på olika jobb olika dagar, att ha min kiosk mitt i mina andra jobb. Ja jag skulle göra lika igen om jag fick chansen.
Jag ångrar inget alls, men förstår ju att jag skulle ta det lite lugnare.
Jag är lycklig nu över att jag gjort så mycket som jag ville, då medan jag kunde. Jätteglad över det är jag.
Nu då jag slutat med all stress så mår jag kanon bra.
Dom runtomkring mig stressar inte heller, och jag är så glad över det.

Längtar till värmen :)

Jag träffade en kvinna i rullstol häromdagen som jag träffat förut och vi har pratat lite.
Hon hade bara en manuell rullstol då jag träffade henne förut, och ville så gärna ha en lika som jag hade.
Jag mötte henne på stan och då berättade hon att hennes arbetsterapeut gett henne den hon satt i.
En elektrisk rullstol som dom säkert hade över, en jättedålig rullstol om man jämför med min.

Hon fick råd av mig hur hon skulle gå till väga, och att hon ju också har rätt till en bra stol som man kan använda både inne och ute. Jag sa att hon skulle hälsa från mig :)
Hon fick nog med sig lite styrka så att hon orkade ta tag i det och stå på sig, ja jag hoppas verkligen det.
Jag tror att jag skulle passa som en sån som hjälper andra att strida för sig, det känns lite så då jag ofta känner att jag skulle vilja hjälpa till. Ja hjälpa hela världen typ, det vore ju något det.

Hon är handikappad som jag, eller rörelsehindrad kan man ju kalla oss. Hon har bara ett ben.
Självklart ska hon ha det lika bra som jag, en permobil måste hon få, och jag hoppas då jag möter på henne nästa gång, att hon har en. Håller mina tummar. Om inte så finns det nog en chans att jag ringer åt henne jag och hjälper till.
Orättvist blir det att kännas, och hon som jag vill ju ha ett så bra liv vi kan, ja det förtjänar vi faktiskt lika som alla andra.

Nästa vecka ska jag läggas in över dagen för att få min broms medicin. Två gånger om året får jag den och den heter Mabthera.
Det är dropp och det tar en hel dag för att få det i kroppen.
Idag har jag varit och tagit prover som dom behöver svar på innan behandlingen, och sen om proverna är bra så är det bara att köra på.

När jag ska ta prov så brukar det vara svårt, idag fick hon tag i en ådra i den armen som det brukar vara svårt att ta i.
Jätteskönt då det fungerar, men jobbigt kommer jag nog alltid att tycka.

Många får olika biverkningar av den sortens bromsmedicin som jag får, men jag har inte märkt något alls.
Innan droppet på morgonen då jag åker dit så behöver jag ta kortison och allergi tabletter för att undvika eventuella reaktioner av medicineringen.
Ibland kan en del få allergiska reaktioner och man får lov att stoppa droppet lite, eller låta det gå in saktare.
Än så länge har jag inget märkt av något sånt, men jag får se nästa vecka om jag har tur igen.

Nu till något som gjort att jag håller på att få en bättre, en aning mjukare kropp.
Jag har fått hjälp tre gånger av en tjej som heter Elin Ek.
Hon har sin praktik på Östra Storgatan här i Ludvika.
Där hon håller till kan jag inte komma in då det är trappsteg, men hon är så snäll att hon tar med sig britsen och gör hembesök.
Hon är super duktig och jag tror verkligen att det kommer att göra skillnad.

Mina assistenter märker skillnad på min kropp, efter bara tre gånger så är min rygg rak!
Ja hörrni, det sker liksom under.
Det kommer att bli så spännande att se alla framsteg som det blir under tiden.
Hon är väldigt duktig och jag blir att må bra. Min kropp får blodcirkulation, ja hon får nog ta i och kämpa med min kropp tror jag, men bättre blir den.
Jag är så glad att jag sökte på naprapat och massör på datorn, det var där hon dök upp.
Min vikarie Otilia hade varit till Elin en gång och tyckte att hon var jättebra, så hon tyckte absolut att jag skulle ringa.
Jag sökte i början av sommaren, men inte förrän nyligen ringde jag henne och nu är vi på gång.
Jag är så tacksam, så tacksam.

Nu ska jag rätta allt innan jag kan lägga ut mitt jättelånga inlägg.
Jag kan inte riktigt förstå att jag kan ha så mycket att skriva om , men det kan jag!
Ja faktiskt så är det ju mina ord som dyker upp på skärmen framför mig :)
Hoppas att alla har det bra och att ni får det bra framöver.
Kram kram till er alla.

En härlig vecka på Mallorca "Sa Coma"

Hej hej!

Nu äntligen tar jag mig tid för min blogg och för er som vill läsa det jag skriver.

Jag har haft en fin solig vecka med många härliga timmar på stranden.

Början på våran semester gick inte som väntat, nej det blev betydligt krångligare än krångligast måste jag tycka. 

När man är som jag, handikappad, ja då är man beredd på det mesta. 

Ja jag och mina assistenter är vana med att det kan bli krångel, men vi är bra på att lösa det mesta.

Den här gången då vi for mot Mallorca som jag bokat redan i Mars, så började det på flygplatsen då vi kom fram.

Transfern som jag bokat via resebyrån fanns inte på plats. Jag fick gå till personalen på plats och dom ringde runt för att hjälpa mig. En taxi kom och allt löste sig. 

Det tog ungefär en timme att ta oss till hotellet, och då vi kom dit såg personalen i receptionen alldeles förvånade ut. 

Visste vi att det inte fanns handikapps anpassade rum eller att stället hade höga kanter?

Nej!! Nej jag hade redan i mars bokat, och fått uppgifter att det skulle fungera.

Personalen ordnades så att vi fick testa en lägenhet på nedre våningen, men med ett steg som var väldigt högt.

Vi åkte till lägenheten och där kom jag precis in genom ytterdörren, men jag kom inte in på toaletten!! 

En vecka utan toalett och dusch, nej det skulle inte gå.

Personalen på hotellet var toppen och jag ringde till personal på plats vilket inte var någon idé. 

Hon förstod mitt problem sa hon, ja eller hur? 

Nej tyvärr, det fanns inget rum någonstans på ön som jag kunde byta till, fullt överallt.

Jag sa att det ju borde finnas något ledigt, och om dom inte hade det så kanske något annat bolag hade det. Men nej det skulle jag få lösa själv och betala. 

Jag skulle då jag kom hem få skicka in en klagan och se om jag kunde få tillbaka några pengar. 

Jag hade ju redan betalt och ordnat allt, jag hade ingen möjlighet att betala igen.

Nu ska jag skriva och berätta om en firma som heter "Lower Hire" och dom finns på mallorca för att hyra ut både hjälpmedel,  microvågsugnar, rullstolar, och ja det mesta. 

Ett företag som jag upptäckte förra året då vi åkte till Alcudia. 

Det är svårt tror jag att få med sig sin egen lyft utan att den skulle gå sönder, och att frakta den på plats skulle bli väldigt besvärligt tror jag. 

Jag hade ganska svårt att få fram hennes firma, så jag skriver här till dig som ska åka och behöver hyra hjälpmedel. Mail adress till firman för förfrågningar är lowerhirenorth@gmail.com 

Det såg ganska nattsvart ut tills jag kom på att firman jag hyrt duschstol och lyft av skulle komma om drygt en timme. Jag ringde henne direkt då,  så dom inte åkte i onödan. 

Jag fick svar att stolen var 43 cm bred, ja!! 

Det kanske skulle fungera så jag kunde ta mig in på toaletten.

När den kom, blev levererad, så testade vi, och det gick! 

Tack gode gud kändes det som, min semester var räddad! 

( If you read this Healy, I write that you made my trip <3 )

Ja allt blev krångligare än väntat, ja jag hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle kunna bli så total fel.

Nu tillbaka till Lower Hire. Dom levererar och hämtar och tar en avgift på 50 euro extra i deposition som man får tillbaka då man lämnar tillbaka. 

Det har fungerat superbra, och dom är trevliga och duktiga på engelska. 

Jag har mailat förut då jag bokade och så, men i år fick jag ringa henne för att höra hur bred stolen var. 

Jag tror att hon är från England, eftersom det flyter på och hon skriver så bra :)

Jag skulle försöka förklara mitt dilemma på engelska i telefonen med dom andra precis bredvid, och det gick ju sådär haha. Hon förstod vad jag menade, och pratade lugnt och ja, hon hjälpte mig verkligen :) 

Hon hjälpte mig så bra, utan hennes dusch stol så hade jag nog fått åka hem igen.

Ja som ni ser på alla bilder så var det inte mycket till godo precis.

Tak och tavlan på väggen :)

Så här såg taken ut i lägenheten :)

Våran lägenhet var så himla fin, ja precis så som på bilderna i katalogen. 

Jättefint överallt på hotellet, och god mat. 

Frukosten gillade jag allra mest. 

Jag har kommit på att jag inte gillar smörgåsbord typ, nej det blir för mycket blandningar, så jag blir inte sugen på något alls.

Jag har skickat in en klagan till resebyrån nu sedan vi kom hem i Lördags,  och så får vi se vad som händer med det.

Huvudsaken att ingen mer blir drabbad så som jag blev nu.

Nästa resa jag gör blir med ett annat bolag, det är då säkert.

Det kommer att bli extremt mycket bilder i det här inlägget då jag och vi ju knäppt massor av kort, mest jag då :)

Vi hade fina varma dagar och det var bara en dag som inte solen sken på oss. Men varmt var det iallfall så det gick ingen nöd på oss.

Stranden visste vi ju skulle vara toppen då vi var där för två år sedan.
Ja den är jättebra och med min manuella rullstol som jag tog i år, så gick det galant att få mig fram till en solsäng.
Rebecca Maia och Gert fick lyfta mig till solsängen fram och tillbaka flera gånger på dagarna.

Vårat mål med resan var mest att bara vara, ja jag känner nog att vi alla bara var den här veckan efter att första dagen lagt sig lite. 

Jag var frustrerad, ledsen och förbannad samtidigt, så bara det lagt sig lite så blev det bra. 

Vi har ätit mycket gott och jag har druckit Fanta citron :) Ja jag gillar den har jag kommit på :)

Jag och Gert var ut och åt själva en kväll, vi hittade på en god restaurang. Mysigt <3

Vi firade tio år som gifta och jag är så glad för att jag träffade honom den där gången för många år sedan. Kärlek <3

En kväll då vi varit ute och ätit allihop, ja det var på Gerts födelsedag.
God mat och en mysig stund för oss efteråt på en marknad.



Jag fick äran att träffa på en liten gris som jag fick hålla. Nu ville grisen egentligen inte vara i mitt knä, men en liten stund fick jag ha den iallfall.

 

 

 

 

Vi käkade på en restaurang vid vårat hotell sista kvällen, ja för en vecka sedan, som det krävdes lite muskler för att ta oss till. Inget är ju omöjligt sägs det ju :)
Gert fick hjälp av en man som också skulle dit och äta med sin familj.

 

Det gick jättebra för mig att flyga både fram och tillbaka. Jag hade bokat speciella platser så att jag fick större plats för benen, kanonbra.

När vi kom hem och jag skulle få hjälp ut från planet, ja då ville inte min kropp hjälpa till mer.
Jag blev stel som en pinne och då är det inte enkelt alls att böja på några ben då vi skulle svänga runt :)

Men efter lite krångel och många skratt, så kom jag av planet :)

Hemkomna och det är ganska ruggigt ute :) 

 

Jag myste i fåtöljen då jag kom hem :)

Ja hörrni vilken toppen vecka det blev trots krångel i början.
Ni ser ju vad Gert fick stå ut med :) mycket fniss och skrattande :)

Varmt soligt väder och havet och vågorna som låter underbart sövande.
Ja det är livet för mig <3
Jag hoppas att du som läser mår bra och har det bara bra.
Kram kram