onsdag 29 april 2015

Som ett brev på posten!

Frykcenter i Torsby :)
Hej hej!

Ja jag hade inte tänkt att skriva något idag, men gör det ändå.

Jag börjar med att jag hade tid för samtal imorse med sjuksköterskan här, ja jag har ju haft lite konstiga känningar av min kateter.
Jätteknepigt har det känts i flera dagar och jag har liksom känt min urinblåsa, och mitt urinrör haha :)
Ja fråga mig inte hur jag kan få det till det, men det har gått alldeles utmärkt, knepigt nog.

Ja jag har varit rädd att något blivit tok med den, men den har ju fungerat som den ska så det verkade lite konstigt.

I flera dagar har det gjort lite ont då jag rört påsen, ja alla ni som vet så är ju påsen liksom sist, det är ju slangen före och det borde gjort ont då jag rörde slangen kanske om något varit på tok.
Men nej då, så enkelt ska vi inte göra det tänkte min kropp, jag förbryllar Nina lite genom att se till att det gör ont då hon rör eller tar i påsen!

Ja att berätta den känslan för sjuksköterskan imorse var väl lite sådär kul haha :)
Det låter ju inte klokt, jag hör ju själv liksom, men så var det och jag försökte förklara min känsla.

Jag har i flera dagar tänkt att det berott på att träningen kanske gjort så någon vilande muskel där inne börjat klämma åt något eller så, så att det var därför jag kände så konstigt, men igår kom vi på det. Jag har ju urinvägsinfektion förstås, ja men tack liksom.

Jag ringde rehab i Ludvika för att ta hjälp av Anette.
Hon kunde gå in i min journal för att veta vilken medicin jag fick sist, ja för gången innan den så fick jag en sort jag mådde så illa av och det vore ju inte roligt att träna på här och må illa samtidigt.
Nej man måste försöka vara på topp.


Sjuksköterskan tog ett urinprov från påsen och efter högst tio minuter hade jag ett recept i min hand!
Jo minsann, ett gammalt hederligt recept på gult papper!
Jag fick hjälp så jag fick den sorten som gick bra sist, så nu har jag börjat med den och jag väntar haha :)
Ja jag väntar på att den ska verka och göra effekt, ja riktigt så fort kanske det inte går, men det vore ju drömmen det.
Då jag fått urinvägsinfektion förut så har jag lika som nu inte fått feber, nej dom gångerna så har jag haft en sjuk känsla i kroppen och haft konstiga känslor i ansiktet. Inte urinvägsinfektions symtom precis haha :)
Nu var det inte samma som då, så jag visste inte alls varför det kändes så konstigt.

Ja hur som helst så kommer det ju att bli bättre nu.
Jag måste ju vara pigg som en lärka till nästa vecka som är den sista, så att jag kan köra på för fullt.

Ja jag älskar det här, att få vara här och få så bra hjälp med allting, ja med hela mig liksom.

Jag har i några dagar varit extra spastisk, ja nästan som innan jag började med min medicin mot det. Jag hade fått veta att man kunde bli extra spastisk av att jag börjat träna så jag har trott det berott på det, men idag! Ja idag har det varit värst.
Jag vet ju också att man kan bli extra spastisk om man har någon infektion i kroppen, ett sår någonstans, ett veck på byxan mm, ja listan går att göra lång.
Kroppen visar genom att bli spastisk att något är fel eftersom man inte kan känna liksom.
Kroppen är fantastisk, ja till och med min!
Benen har på grund av spastisiteten stått rakt ut många gånger idag, drygt som tusan varje anfall man får förstås, men nu ger dig sig säkert då jag fått medicin.

Jag är så tacksam och lycklig över att jag kunde börja med medicinen mot mina spasmer och att det fungerade den här gången, en underbar känsla!
Jag testade den för flera år sedan men fick så ont i huvudet så jag har inte velat göra det förrän nu, tack gode gud för att jag till slut vågade och för att det fungerar den här gången!

När jag skulle vila på eftermiddagen idag så ryckte jag lika som förut innan medicinen och jag blev orolig för att dom skulle rycka hela natten.
Ja tänk att jag hade det så i flera år och jag stod ut!?
Nu förstår jag inte varför jag inte provade medicinen igen, nej jag fattar det inte.
Det går inte att vara så dag ut och dag in, nej man ska inte behöva stå ut med det.

Nu då det gått ytterligare timmar sedan i eftermiddags och jag hunnit ta en till penicillin, så tror jag att dom kommer att hålla sig lugna, det känns så nu iallafall.

Patians och goda chips :)
Nu på kvällen så kom natt personalen in och ville stänga av min kateter i några timmar för att få urin som stått kvar i blåsan. Dom ska skicka det imorgon, men nej sa jag då.
Vänligt men bestämt för jag kan inte stänga av och sätta en klämma på slangen, nej då kommer jag ju att kissa på mig och det vill jag inte.
Så fort det är ett veck eller att jag stängt igen slangen med en nypa så blir jag kissnödig, och det är inte roligt att kissa på sig, jag lovar!
Jag fick som jag ville :) så dom bytte påse till en ny nu, och kommer tillbaka om några timmar för att ta urin till provet och det är därför jag är vaken än.

Jag hade behövt somna, men blev lite extra vaken så jag skriver lite nu och så får jag se om jag somnat kanske tills dom kommer och tappar ur lite ur påsen.

På dagen idag så var jag till min arbetsterapeut som nästan varje dag.
Hon är toppen bra och får mig att tänka till om varför jag gör saker si eller så.
Hon kallade mig för något som jag inte minns nu vad det hette, men hon har ju så rätt så.

Att jag faktiskt kan sitta och cykla och äta samtidigt eller cykla och till och med somna under tiden, ja det är bra gjort faktiskt.

Jag hade förslag om att då jag kommer hem och jag ska vila så kunde jag lägga upp benen på en speciell kudde och stretcha samtidigt, men nej det var ingen bra idé tyckte hon.

Om jag ska vila så ska jag vila, inte stretcha, då det ju är ett jobb för kroppen och ingen vila.

Ja då jag kommer hem så kan jag lova att jag måste ändra massor av saker som vi måste få till bättre.

Det viktigaste är maten, ja faktiskt är det jätteviktigt att äta då man ska äta.
Jag har mått kanonbra och inte mått dåligt en enda gång här, vilket jag gjort hemma stup i ett på grund av att jag inte ätit regelbundet.
Min kropp behöver stoppa i sig något med jämna mellanrum så nu får resten av min familj bara vänja sig, och så mina assistenter också förstås. Dom hör ju liksom till oss dom.

Nej nu ska jag rätta lite för att sen vila mig lite, ja kanske inte släcka och somna, men vila iallafall.
Jag känner att jag sitter och huttrar lite trots varm vetekudde och en skön sjal runt halsen, så lite sjuk känsla har jag allt, plus att jag ju är trött också.

Jag hoppas att alla haft en fin bra dag idag.

Kram kram

tisdag 28 april 2015

Åh vad jag har tränat idag!


Hej hej!
Ja idag har jag haft en späckat schema verkligen. 
Ja jag har gjort alla saker jag ska göra och det på en och samma dag. 
Jobbigt faktiskt men så jäkla skönt då man fixat det.
Ja vilken dag! 

Jag har suttit på britsen och tränat att sitta, och gjort balansövningar sittandes. 
Jätteont gjorde det förra gången jag satt där och trots att jag idag fick ett fårskinn att sitta på, så gjorde det ganska ont.
Sittbensknölar! 
Ja man har såna tydligen och jag kan lova att dom känns väldigt väldigt tydligt då man inte har några muskler i rumpan.
Hur många vet vart sina sittbensknölar sitter? Och att man ens har såna? 
Jag hade då ingen aning om det innan jag hamnade i min rullstol :)

Ja det liksom är något vasst som är på väg ut ur och igenom skinnet liksom, en riktigt ond och obehaglig känsla kan jag lova.
Men ju mer jag tränar ju mindre kommer jag nog att känna dom då jag ju blir stadigare och orkar sitta rakt. 
Ja jag kan sitta utan stöd på en brits, och utan att hålla i mig i något! 
Jag kan också kasta en boll och ta emot den då jag sitter där och balanserar :) 
Jag har suttit i maskinen som heter "uppertone", dragapparaten, cyklat både med armarna och ben,och stått på brädan. 
Ja den där brädan,usch det är en riktig "fisbräda" kan jag lova, och på väg dit i lyftskynket så fisde jag ett gäng gånger, men inte någon som luktade, som tur var. Så jobbigt är det för mig med allt fisande kan jag lova.
Ja framsteg har jag gjort dom här dagarna, det kan jag lova!

Det finns en farbror här som var riktigt dålig och inte kunde äta själv eller knappt göra något för en vecka sedan, men nu! Ja hans resa måste ju vara den största känner jag, superduktig har han blivit.

Igår kom det några nya personer hit och jag känner verkligen då att dom man varit här med en vecka redan känns väldigt bekanta. Ja som om vi är lite kompisar med dom flesta faktiskt.

Det finns en annan farbror som jag inte kan med alls, knepigt faktiskt men jag orkar inte med han, och det är ömsesidigt då jag verkligen känner att han inte tycker om mig heller. 
Ja det kommer nog inte bli någon förändring på det, men det är skönt att vi tycker lika både han och jag.
Han tittar inte ens på mig då han åker förbi mig, och jag har inte knappt pratat med honom, men jag antar att han tycker att jag är för positiv kanske :)? 
Ja ja men det finns ju andra farbröder som inte alls är så, nej min farbror från första veckan här är som vanligt, men lite lugnare och har gjort massor av framsteg han med. Duktiga är dom alla!
Det finns bra tjejer här också, ja vi är faktiskt ett bra gäng. 
Ja nu är ju jag duktig också, ja det är jag faktiskt, superduktig om jag får skryta, och det får jag.

 

En tjej som är här har idag åkt fyrhjuling idag, och hon skulle kliva på där jag stod på tippbrädan. 
Jag tog kort på henne och fick hjälp att ta kort framifrån så hon har lite bevis och kan titta på och visa sen då hon kommer hem. Tuff tjej verkligen :)

När jag kom hit fick man ett papper med massor av förslag på vad man kunde få hjälp med att hitta på och testa om man ville. 
Ja det var fyrhjuling, ridning, sy mm, ja det fanns massor att välja på. 
Men Nina, ja hon hade ingen lust med något hon :), nej faktiskt så hade jag inte det.
Jag kände att jag bara ville göra ingenting mellan allt annat så jag lämnade inte in den.
Jag ångrar inte det alls, nej jag är nöjd ändå jag, ja jättenöjd.


Min bil till vänster :) Två guldiga varav en superhäftig! (till höger, kolla taket!)
Jag ligger nu och vilar mig lite innan det blir middag klockan sex, och jag mår toppen. 
Ja jag mår bra som en tok då jag känner att jag fixat dagen och att det gått bra. 
Det riktiga jobbet sen blir då man kommer hem igen, ja man måste hålla i det man påbörjat här, och det ska jag. Jag tänker aldrig sluta!
Idag har det gått ännu flera dagar utan socker, ja inget godis och inget fika är det som gäller. 
Jag tycker det går oförskämt bra faktiskt. 
Ja superlätt, knepigt men det beror nog på att jag hade bestämt mig, ja bestämt mig på riktigt. 
Skönt är det, och inga blodsockerfall alls har jag fått sedan jag kom hit.

Ikväll blir det nog en tidig kväll känner jag. Ja jag är trött redan nu och klockan är inte ens fyra :) 
Får se hur det ska bli efter maten, antagligen läggdags.
Jag hoppas ni har det bra där ute.

kram kram

måndag 27 april 2015

Jag känner mig så stark!


Hej hej!

Nu är det måndag och helgen som jag trodde skulle gå ganska sakta har rusat fram i full fart.
Ja hur snabbt som helst har den gått.
Ingen träning med personal på helgerna fick jag höra då vi kom hit, och då tänkte jag direkt att jag väl visst skulle träna lite själv iallafall.


Ja nu efteråt så förstår jag att det är vilodagar för kroppen, ja kroppen behöver återhämta sig efter flera dagars hård träning.
Ja hård och hård vet jag ju inte egentligen, men för mig är det hård iallafall.

Ja i Lördags var vi till stan, eller kanske byn, ja eller vad man ska kalla Torsby.
Det var lite extra valborgsöppet och affärerna hade öppet till fyra :)

Super handikappsanpassat är det här, helt fantastiskt. Ja titta här nedan så får ni se vilken specialramp som är gjord i den här affären :) Härligt!






 


Jag har fått hjälp att mäta fötter och ben för att kunna köpa rätt stödstrumpor, så det gjorde jag i lördags.
Jag köpte också ett par springskor som jag ska ha då jag står på tipp brädan, och så var vi till ett loppis på "prostgårdslagårn" där jag hittade en fin hylla.
Det var ett jättefint hus med fina fönster och loppiset var på andra våningen, men det fanns hiss! Loppiset låg på en väg som heter "kärleksstigen" :)

 

Ja vi hade en fin dag, men vädret var inte på topp precis. Nej det regnade mest hela dagen, men skönt att kunna vara ute lite iallafall. Det är ju inte lika mysigt som det kan vara då solen skiner, men det är ju bara lite vatten, och man torkar ju! Ja regnkläder var inte på min pack lista haha :)

 
Jag köpte en specialpenna också, eller inte special riktigt egentligen, men den skulle nog passa mig och min dåliga hand trodde jag. Jag har provat den och ska nu börja handskrivträna. 
Jag ska kämpa på med det så får jag se hur mycket bättre i handen jag kanske kan bli :)

Ja efter våran ut och handla det vi behövde tur, så gick vi hem för att äta lunch lite sent, personalen var så snälla så dom hade lagt undan varsin tallrik med fisk potatis och äggsås.
Bara att värma och käka. Jättegott.

Mina stödstrumpor sätts på :)
 


Ja tidig kväll blev det efter våran tur och på söndagen hade vi bara lite på schemat.
Ja klippa naglar var en grej, och så var det soligt så det blev en stund ute i solen förstås.
Det blåste kallt så det blev till att sitta i tröja.


Idag är det måndag och det har det varit träning igen, ja herregud så bra jag tycker att det går.
Jag känner mig så stark så stark.
Jag är så glad att det är två veckor kvar här för mig, jätteskönt verkligen att veta att jag kommer att kunna bli så mycket bättre än jag redan nu blivit.
Svårt att förklara, men superbra känns det och jag tänker aldrig ge mig nu, nej minsann det är helt fantastiskt.
Jag hoppas att alla haft en fin helg och att ni mår bra.

Kram kram från mig och Torsby :)

fredag 24 april 2015

Ge mig inte fismat!


Hej hej!
Ja nu blir det ett riktigt fisinlägg igen känner jag.
Jag tror att jag blir galen av allt fisande, jag vill inte!
Nej jag vill verkligen inte och ändå så är det det jag gör då jag tränar, ja typ hela tiden haha :)
Ja jag blir så frustrerad så herregud, men så skrattar jag ju samtidigt åt eländet.
Ju mer jag skrattar ju mer fiser jag ju också :) Hur ska det bli liksom?

Då jag stod på tipp brädan idag på träningen så lät det värrä än värst, haha ja gud så vi skrattade och ju mer jag skrattar ja ju värrä blir det.
Nu då jag ligger här så fiser jag också, men inga som luktar än så länge. Men det går ju bra om dom luktar illa då det bara är jag här inne:)


Inte nog med att jag låtit som om jag smattrat hela dagen idag så fick vi god mat på kvällen som jag aldrig ätit.
Ja blomkål har inte varit något jag ens velat lära mig tycka om, men ikväll fick vi blomkålsmos och kassler och jag gillade det.
Ja spännande verkligen att få testa nya olika rätter man inte ätit tycker jag.
En tjej som heter Anita satt med oss och åt och då berättade hon att man kunde bli gasig av blomkål! Ja visst! schysst tänkte jag högt, tack för den liksom haha :) Ja alltså inte till henne men till den som gjort maten haha.
Det kanske är så att jag inte behöver mat som kan göra mig ännu mer gasig än jag redan är liksom :)

Ja det är ju bara för mig som inte kan göra något åt det att gilla läget, men kul är det ju inte, nej det känns inte så väluppfostrat att hålla på som jag gör mest hela tiden.
När jag sitter i rullstolen så fiser jag inte alls faktiskt som tur är, men direkt jag hänger i mitt lyftskynke eller att någon böjer på mina ben, ja då börjas det.

Jag har haft en kanondag om jag struntar i fisandet, ja jag har haft ett fullspäckat schema men det har känts superbra.




Jag har tränat med min arbetsterapeut och gjort övningar som verkligen visat att min höger hand och arm inte alls är lika bra som vänster.
Nu har det ju blivit så eftersom jag inte kunnat använda min högra så mycket, men jag ska nu börja träna och både träna med att skriva och lite andra övningar så höger kanske kan bli bättre.

Jag har idag känt mig lite orolig över min kateter, att det var något fel inuti urinblåsan har jag trott.
Ja jag hade aldrig i livet trott att jag skulle kunna känna liknande men det har jag.
Jag kan liksom känna hur det känns inuti urinblåsan?!
Ja jag träffade sjuksköterskan och kollade upp lite, men det är inte stop och den fungerar, så vi skulle avvakta.
Jag kom senare på då jag skulle göra andra övningar vad det berodde på att det kändes konstigt.
Jo jag har ju tränat på med magen ryggen och armarna och självklart kan det bli en reaktion.
Ja inuti magen så har det ju hänt grejer nu dom här dagarna som gjort att kroppen märker att något nytt håller på att hända.
Ja nu på kvällen har det varit som vanligt igen, så jag tror att jag hade träningsvärk i magen och att något hamnat lite tokigt bara av allt mitt tränande.
Lugn är jag nu och jag tänker då aldrig att sluta träna, nej jag tänker hålla i det här.

 

Massor av balansträning :)
Jag har gjort övningar med min sjukgymnast idag också som verkligen är kanon.
Jag har på bara dom här tre riktiga träningsdagarna lärt mig massor och kroppen känns redan så himla mycket bättre.
Bara att sitta i rullstolen känns annorlunda nu efter tre träningsdagar.
Ja herregud vilken skillnad det kommer att kunna bli då jag varit här i tre veckor, ja nu ska jag ju förstås träna på hemma också sen för att behålla alla förbättringar jag kommer att ha fått här.

Ja jag kan inte nog säga hur bra det är här och jag har så fullt upp att jag knappt hinner tänka på annat än träningen.
Det är bra att ha fullt upp tycker jag så att man känner att man får något gjort och att man får hjälp medan man är här.
Jag ska rätta lite nu och sen sova, ja jag är egentligen jättetrött och hade kanske kunnat somna för länge sedan om jag inte börjat skriva haha :)

Jag hoppas att alla har det bra och att ni mår bra.
Kram kram

Jag kommer att kunna bli hur bra som helst!

Här bor jag :)
Hej hej!
Ja nu skriver jag från Torsby, Frykcenter i Torsby :)

Jag tänkte skriva lite varje dag och sedan sammanställa efter några dagar så det slipper bli massor av inlägg :) Det blir lite som en dagbok:)
Jag är här på tre veckors rehab och trivs redan jättebra trots att det idag bara är andra dagen.

Jag har träffat sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska, kurator och doktor.
Ja här är det ett toppen ställe med bra duktiga proffsiga människor som ska hjälpa mig att göra allt för att jag ska bli lite bättre.
Det har sedan jag kom igår varit ganska många samtal, och det är ganska mycket jag ska kunna svara på, så dom kan skapa en bild av mig.
Idag har sjukgymnasten också känt lite på mina ben, haha och ja dom är extra extra spända sa hon haha :)

Jättegullig är hon och det kommer nog att bli många skratt dom här veckorna tror jag.

Maten har varit bra och Torsby är ett mysigt ställe måste jag tycka.
Igår gick jag och Rebecca på en liten rundvandring här runtomkring och idag har vi varit till stan en sväng.
Måna mysiga affärer och jag kunde komma in nästan överallt.
Handikapps anpassat verkligen och det borde verkligen fler ta efter, Ludvika tex :)


Ja vi har varit in på flera små butiker och second hand affärer.
Ja jag gjorde faktiskt lite klädfynd idag och är jättenöjd. Hundra kronor totalt blev det, rätt gratis känns det som :)

 

Jag har som jag brukar, fått en farbror haha, nej då inte än riktigt men det finns en farbror här som känner sig lite bortkommen och ensam här.
Ja jag försöker att inte vara för trevligt,  ja jag orkar liksom inte att ha någon som ett plåster här i tre veckor, men det går dåligt:) Jag måste träna lite på det dom här veckorna:)

Jag måste ha någon magnet som drar en del till mig, men det finns liksom inget att välja på.
Nej det finns inget annat för mig att göra än att vara förstående och trevlig och så snäll förstås.
Ja jag kan inte vara kort, trots att jag egentligen inte orkar riktigt, jag är ju inte sån helt enkelt.
Nej jag vill fokusera mer på mig själv än att hålla på och tycka synd om.
Men ja jag tycker synd om honom, han har fått en stroke för sju veckor sedan och om jag får säga det själv så är det alldeles för tidigt att skicka honom hit.
Han är inte redo, inte i bra skick alls om man frågar mig. Iallafall inte så som han varit idag.

Min doktor som inte tyckte att jag var i bra skick? Jag som är i världens bästa skick liksom!

Ja hur som helst så har farbrorn inte alls i närheten förlikat sig med läget han måste vara i nu, nej han ältar samma sak om och om igen vilket han måste få göra förstås.
Nej han när bitter och arg och tänker bara på vad han kunde förut.

Jag har försökt få honom att fokusera mer på vad han faktiskt kan och inte det han inte kan.
Ja det var ju så jag fick börja, inte alls svårt nu för mig då jag ju kan, men det är ju ett jäkla jobb och han har lång väg kvar innan han kommer att bli att känna sig bra eller iallafall bättre.
Ja det kommer att bli bra hoppas jag för honom.

För mig kommer det absolut att gå bra, men attans vad ivrig jag är känner jag, ja jag vill ju inte bara göra vissa saker en halvtimme om dagen, nej det känns för lite.
Men man ska inte skynda på något, utan att ta det lugnt och fixa allt på mitt schema bara istället.
Jag blir ivrig och vill träna dubbelt liksom så jag hinner bli bättre än bäst, på dom här tre veckorna.


Jag och Rebecca solade lite idag då vi hade en lucka och det var så skönt så skönt.

Jag bestämde innan jag åkte hit för ganska länge sedan faktiskt att jag skulle sluta med socker då jag kom hit. Lite lättare att sluta då man samtidigt byter miljö tycker jag.

Jag har inte ätit godis eller fika sedan jag kom hit och det går bra. Ja nu är det visserligen bara två dagar, men jag har gjort det förut och jag vet att jag kan.

Ja har jag bestämt mig för något så kan jag.
Jag kan verkligen inte äta bara lite, nej jag måste totalsluta, så det är det jag gjort nu.
Tur att jag bestämt mig för att sluta med socker innan jag åkte hit, för jag vägde mig för första gången idag på över tre fyra år tror jag, och det var inte roligt alls.

Jag tillsammans med rullisen skulle väga oss först, och sen då jag la mig på en brits i träningsrummet åkte Rebecca dit och vägde bara rullstolen.
Ja så mycket som jag väger nu har jag aldrig vägt. Fy då!

Förr så kunde jag ju gå ut och röra mig, och jag gick ner massa kilon om och när jag bestämt mig för det, men nu är ju läget lite annorlunda.
En tjej som jobbar här är dietist och vi ska sätta oss ner hon och jag för att försöka få till min situation, så här går det ju inte.
Nej man behöver ju inte bli tjock bara för att man sitter i rullstol, nej minsann det tänker jag inte gå med på mer, det räcker nu.
Ja nu är jag inte världens tjockaste, men massor av kilon måste ju bort, så är det bara!
Jag kommer att fixa det och nu är det en muskulös Nina som kommer att åka runt framöver haha:)
Ja nu kan det ju dröja lite innan jag når mitt nya mål, men jag kommer att göra det! Tålamod nu igen. Ja herregud så mycket tålamod man behöver ha då man blir sjuk.

Nu slutar jag för ikväll och skriver mer imorgon :)
Kram kram



En ny dag idag :)

Ja nu har hela onsdagen gått och jag har inte legat på latsidan kan jag lova.

Det började med stretch i sängen för att sen gå på toa och duscha och göra mig klar för frukost.
Efter frukosten var det träning i olika maskiner, ja om ni visste hur härligt det kändes.

Inte så hög vikt till att börja med, men det kan ju varit tur det för imorgon har jag nog en stel kropp tror jag trots lätta vikter.

Det kändes lite larvigt, ja alltså med vikten då jag ju kände att det var lite fjuttigt.
Men imorgon är jag nog glad för det fjuttiga idag haha.

Ja jag använd en dragapparat, en "uppertone" och en elcykel idag.

Uppertone heter den här maskinen :)

Här drar jag lite, superdrygt :)
Jag kommer att få ett nytt schema för nästa vecka och just nu känner jag mig peppad och det kan bli hur bra som helst!
Ja kanske inte riktigt så bra då, men attans vad bra jag kommer att bli, och hur stark kommer jag inte vara då jag kommer hem igen?
Ja nu är det träning för mig som gäller och jag har världens gulligaste och roligaste sjukgymnast här. Ja jag har ju ett helt team och dom verkar hur bra som helst faktiskt.
Till er som varit här förut så är jag i team 3, ja då vet ni ju, tänker jag.

 
Några bilder på min tokiga Rebecca :) Vi försöker lätta upp stämningen här haha :)

Ja jag tränade på, på förmiddagen och sedan var det en halvtimme i solen innan lunch.
Soldyrkare som jag är vet ni ju redan.
Ja efter lunchen så var det mer träning, och jag har nu legat och vilat mig en timme, för att ligga en timme till innan middagen är serverad.

Ja mycket fisk har vi fått och det kommer nog att bli ofta vad det verkar, och det gillas.

Jag tycker inte att jag äter så mycket faktiskt, men tydligen för mycket för att sitta i rullstol då enligt vågen :).
Stretchning och bålträning plus en massa arm, mag och ryggövningar kommer att göra susen.

Sjukgymnasten vet vad som gäller liksom haha :)
Tio kilo på tre veckor har jag sagt :)
Skämt åsido, jag mår ju toppen förstås och lite kilon hit eller dit har ju inte stor betydelse alls, men jag trodde ärligt talat inte att det var så många bara :)

Kanske kan bli lite svårt att bli av med dom då man tänker på att mitt läge inte alls är nu som förut.
Men jag ska försöka, ja verkligen, för så här får det ju inte fortsätta.
Nog om det.

Jag har har haft en toppendag och tror att varenda dag kommer att vara såna.
Jag kommer längta hem förstås,  jo det gör jag redan lite och det kommer jag absolut att göra, men det kommer att gå.

Igår ringde "hissAnders" och undrade om dom kunde montera hissen som idag.
Ja visst ville jag det, men har ni något mer bråttom så ta det först då jag ju blir borta i flera veckor, och för mig var det ju ingen panik alls.

Gert skickade en bild idag och den var på plats!
Kanon förstås, men fy då vad det inte blev bra med sladdarna och en laddnings station dom satt i vardagsrummet!
Ja hur tänkte dom då? karlar säger jag då bara. Ja inte alla då förstås :)
Jag ska ringa "hissAnders" om det, för så kan jag bara inte ha det.
Vi ska greja klart i trappen ner och göra fint, jag har en plan, och hur fint är det med sladdar som syns och tittar fram på flera ställen och en svart laddstation i vardagsrummet??
Nej för andra kanske det inte betyder något, men för mig!
Jag har redan mycket sladdar, och ska man ha dom så måste dom allt sitta på ställen så dom helst inte syns.
Vi måste ändra på det och jag fattar inte varför dom inte ringde mig om det då dom var på plats så hade jag ju sagt nej direkt om dom föreslagit vardagsrummet.
Pust säger jag då bara, men Anders får vara beredd på ett samtal från mig haha :)

Ja nu tänkte jag göra några kungen innan Rebecca kommer och ska hjälpa mig i rullstolen igen för att åka ut och äta.
Tacorulle med ris och sötsur sås stod det att middagen skulle bestå av och det blir ju spännande.

Ja nu skriver jag en rad till för att berätta att det inte var tacorulle utan vårrulle :) Det var gott och mer passande till den sötsura såsen och riset :) Men den som skrev matlistan var nog sugen på tacos kanske :)
Jag skriver imorgon igen.
Kram kram



Hej hej!
Ja nu är det nästa dag redan.
När jag vaknade hade jag inte någon träningsvärk, nej faktiskt inte. Men idag har jag höjt tyngderna lite på en del maskiner så imorgon kanske :)
Vi får se hur det känns imorgon.
Jag ville höja lite för det är inte roligt alls om det känns alldeles för lätt.
Nej det blir bra och jag kommer att kunna höja fler gånger framöver. ja jag känner verkligen att all träning kommer att göra nytta. Jätteskillnad kommer det att bli på hela mig.


Dagarna går fort här kan jag lova, späckat schema har jag faktiskt och det är superbra det.
Så viktigt att få igång mig och få mig i form.

Måste först innan jag skriver något mer om dagen berätta att jag pratat med Melina som varit med Gert och hämtat Filip vid veterinären idag.
Han var lika sprallig som vanligt och allt hade gått bra enligt veterinären som aldig varit med om lika som våran hade det :).
Härligt och en lättnad då man ju aldrig vet hur det kan gå.
Nu är han kastrerad och kan få träffa brudarna där ute om sex veckor om dom nu passar och vill vara tillsammans där ute. Annars får lilla Filip få ett eget ställe ute, så vi ordnar ju det förstås :)

Imorse då vi skulle börja dagen med stretching så gick det inte som vi tänkt.
Min kateter har krånglat lite till och från i ett par veckor och inatt med tydligen.
Jag hade kissat på mig!
Ja det blev att få in mig i duschen för att sen bädda rent och in med sängkläderna i tvätten.
Ja det känns inte som en bra start på dagen kan jag lova, men det gick förstås bra och smidigt.

Efter duschen så kände jag mig då jag låg i sängen och var på klädd kissnödig igen.
Neej tänkte jag och var säker på att det blivit en olycka direkt igen.
Men då Rebecca kollade läget så var falskt alarm.
Så knepigt att få såna riktiga känslor som inte stämmer.
Jag är ju helt säker på att jag känner rätt, men så har jag fel.
Svårt att vänja sig vid det kan jag lova, men till slut så kanske?

Jag har ju dom allra bästa assistenter som tillsammans med mig kan skratta åt eländet och tack gode gud för det. Man kan inte ta allt så allvarligt, nej jag orkar inte det.
Det är bättre att bjuda på det och allt som uppstår för att orka enklare och faktiskt riktigt lätt som en plätt liksom.

Vi har lite olika definitioner, uttryck på hur det är då jag kissar på mig.
Det är jag som vill veta då jag kanske känner en sak och så kan det vara på annat sätt än jag känt, det kan vara värrä eller mindre mot vad jag känt.

Jag behöver veta liksom om det var en mini mini skvätt eller liten, normal eller extra extra liksom haha :)
Ja imorse var det en extra stor skvätt, så det var bara att ta ur sängkläder och byta.
Tur jag har ett underlägg i sängen som gör att det inte kan gå ner i madrassen, för det vore inte skoj alls.
Nej då det löste sig bra.
Häromdagen var det en sån liten miniskvätt så den knappt kändes, ja alltså tyngden på mitt inkontinens inlägg, det känns ju då om det är en miniskvätt eller så.
Även inkontinens skydden har fått namn av mig.
Dom fick namn redan då hemtjänsten var hos mig förut, för att dom skulle veta vilket jag ville ha just den dagen :)
Tefat, madrasser och lite så kan dom heta haha :)
Ja allt för att göra vardagen lite skojigare eller något haha, ja jag vet inte men det har blivit så bara.

 

Jag har tränat på sedan halv tio till halv tre men med lunch och samtal inbokade i det, det har faktiskt även funnits lite tid för att sola sig.
Ja inte många minuter eller iallafall inte så många som jag önskat, men lite är ju bättre än inget.

Ja jag har hunnit med att fisa också, ja nu är jag på gång kan jag lova!
Haha en luktade illa också, så vi hade kanske behövt utrymma gymnastiksalen haha, men sjukgymnasten fick gå iväg lite medans Rebecca fick vara kvar i oset :)
Kristina som sjukgymnasten heter är nog precis lika som oss, så det kommer att bli mycket ge och ta dom här veckorna är jag säker på.

Hemskt är det iallafall och jag kommer aldrig och tänker inte vänja mig.
Jag vill faktiskt inte fisa, iallafall inte då det är folk i närheten!
Jag önskar att jag kunde kontrollera det hela, men nej varför skulle jag liksom kunna det? haha, ja det kan man ju undra.
Jag har ju faktiskt aldrig varit en fisare förut så det är väl liksom dax nu, ja nu får jag för alla synder känns det lite som! :)
Hemskt tycker jag det är men vi skrattar åt eländet och idag undrade ju alla vad vi skrattade åt.
Dom är inte riktigt vana att ha skrattande här runtomkring sig tror jag.
Visst ska man ta sin uppgift på allvar, och det gör jag, ja på jättestort allvar.
Men man måste ju ha roligt också tycker jag. Ja vi har så roligt så roligt.

 









Jag har lärt mig massor sedan jag kom hit, och rebecca också.
Nästa vecka då Maria ska komma hit så ska vi lära henne allt, så hon blir att starta från noll hon med lika som jag och Rebecca gjorde då vi kom hit.

På eftermiddagen då vi tränat klart så fikade vi lite för att sen vila ett par timmar.
Jag låg och skrev så jag bara skulle kunna rätta nu på kvällen.
Efter vilan så käkade vi middag för att lika som igår ta en promenad.
Jätteskönt att ta en promenad innan man ska gå och lägga sig, ja skönt att få lite luft.
Ikväll var det fint men det blåste kallt så det var rätt friskt kan man säga.

Då vi kom in efter promenaden så tog jag en kopp kaffe och Rebecca en kopp te, och då kom farbrorn jag skrev om förut, till oss lite.
Ja jag såg honom lite på träningen idag och han var så duktig så, han kunde resa sig och stå!
Jag berömde honom och ja hela han känns på bara några dagar hoppfull.
Ja han kommer att fixa allt och jag tror att han kommer att kunna bli hur bra som helst med träning. Hans sjukgymnast gör ett fantastiskt bra jobb med honom och han mår redan nu mycket bättre än bara för ett par dagar sedan.
Härligt och glad blir jag verkligen för hans skull.
Ja om han tar fram lite jävlaranamma så kommer det att gå!

Ja jag har känt mig lite osocial här inne på centret då jag tycker att det pratas alldeles för mycket om sjukdomar och negativt, ja jag orkar inte riktigt med det.
Jag brukar inte knappt fundera på min egen sjukdom så det känns som prio noll att prata om det nu, Nej jag vill bli bättre och vill fokusera på det. Inte alls sitta och prata om sjukdomarna vi har allihop hela tiden.
Jag måste prioritera mig själv och det gör jag faktiskt nu, det är ju jag som är här och jag gör allt för min skull liksom.
Jag är inte så osocial att jag inte pratar med folk och är för mig själv bara, nej absolut inte så.
Jag går inte in i något bara, jag är lite mer tyst än jag kanske annars hade varit, och så ger jag inte bort hela mig liksom.
Ja jag har ju lätt för att ge bort mig själv för att jag vill hjälpa och rädda, ja helst hela världen!
Nej jag fokuserar på att jag ska må bra och jag är så snäll och vänlig som jag kan utan att för den skull tappa bort mig själv.

Ja jag har hur mycket förhoppningar som helst och vet att jag kommer att kunna bli nästan hur bra som helst!
Nu hoppas jag att det inte varit allt för rörigt då jag skrivit så här, jag får se hur jag gör imorgon, skriver gör jag iallafall, men kanske gör jag inte som ovan att jag spar ihop. Vi får se :)

God natt :)

Kram kram


söndag 19 april 2015

Kärlek!


Hej hej!
Ja nu har det gått en vecka sedan jag skrev.
Det har hänt massor här så jag har inte varken velat eller orkat att skriva.

Jag har varit på sjukhus med min Melina som mått dåligt, och så har jag varit hemma på lite permission och så tillbaka efter det.

Ja det har varit prio noll kan jag säga på mitt blogg skrivande någon vecka.
Men nu gör jag lite come back!

Jag har ju skrivit lite om Marielles mående förut och som fortfarande inte alls är bra, ja och så nu lillasyster som mår dåligt.

Jag visste och har vetat och förstått att allt från det som hänt då dom varit mindre skulle komma ifatt, ja deras liv har ju varit en kamp från att dom varit små, och dom har farit så illa.
Nu vet jag att dom är superstarka där inuti, men det är verkligen ingen lätt resa för någon av dom, nej fy då det önskar jag inte någon.
Marielle som är äldst har haft svårt att få rätt hjälp, och trots att jag försökt så gott det gått och Marielle med, så har vi inte blivit riktigt lyssnade på.
Nu har hon fått hjälp i Örebro så jag hoppas att det till slut ska bli bra, ja så bra det går.
Jag önskar att hon får känna sig lycklig och tillfreds med livet.
Att hon och Melina får känna det glädjerus jag kan känna. Ja det är min önskan och min dröm.
Att dom får vara lycklig och glada, ja på riktigt, från hjärtat.

Båda två har ju blivit experter på att låtsas, och många runtomkring oss kan ju säga att ja men då jag pratade med henne så lät hon ju så glad så! Ja och liksom!??
Många vill förstås inte se att någon far illa eller mår dåligt och då låtsas man att om någon låter glad och säger att det är bra, så är det liksom det!
Ja så vore det ju bra om det var, men så enkelt är inte det här livet.

Ja vi har lång väg att gå, mina finaste älskade tjejer måste kämpa, ja hela deras liv har varit och kommer att vara en kamp, men jag vet att dom fixar det!

Melina har varit inlagd i Falun och är fortfarande, men hon får gå på permission då hon vill och känner att hon orkar.
Lite lättare att få hjälp känner jag att det är då det gäller Melina. Kanske för att hon är yngre, jag vet inte.
Alla människor oavsett ålder ska ju ha rätt att få lika hjälp och bli tagna på allvar tycker jag, självklart om man frågar mig.
Hon som är ungdom får ha med sig mig där, men jag i min tur måste ju ha en assistent med mig, så den här veckan har Maria varit med mig och Melina.

Nästa vecka ska jag åka på rehab, ja jag har ju sett fram emot det och vill gärna åka dit men lite jobbigt blir det då jag tycker att jag borde vara hemma med Melina.
Ja Melina vet ju att jag vill följa och vara med henne och säger att det går bra ändå utan mig, men jag känner inte att det egentligen går bra för mig.
Jag vill ju alltid finnas och vara med, ja så har jag ju varit jämt, men nu den här gången går det inte.
Mycket grubblande kommer det nog att bli, men jag ska försöka att tänka positivt och finnas för henne även fast jag inte kan vara på plats förstås.

Maria kommer att vara tillföreträdande mamma den här veckan som kommer (jag och Rebecca är på rehab då), och sen får det bli Rebecca eftersom Maria ska vara med mig på rehab.

Ja hörrni alla, jag har dom allra bästa assistenter som man kan ha, ja verkligen världens bästa har jag.
Det är så fantastiskt att dom vill finnas inte bara för mig, utan för mina älskade barn också.
Underbart och jag kommer aldrig kunna tacka med ord för det finns inte så fina ord som jag känner.

Det kommer bli bra och jag får kämpa med min egna känsla att inte räcka till nu då jag inte kan vara med i Falun.
Jag hade kunnat avboka och ändra, men då det varit svårt att få en ny tid och jag har dessutom fått beviljat extra timmar av kommunen för min vistelse där dom veckor jag skulle vara där, så är det ju bra att jag åker.
Jag får träna bort min frustration och så får jag ju ringa förstås.
Tack gode gud för mobil telefonerna, jag brukar inte gilla dom egentligen, men nu är jag tacksam.

Filip <3
I veckan ska vi kastrera våran fina Filip.
Om Melina är kvar i Falun så får Gert åka med honom till veterinären och sen kanske åka till Melina en stund kanske eller hem, vi får se hur lång tid det tar.
Hoppas det går bra med våran lilleman så han kan få träffa tjejerna där ute sen utan att vi får bebisar.


Nu fortsätter jag med förra inlägget jag gjorde så ni får se vilka goda bullar vi gjorde jag och Rebecca, ja dom blev verkligen helt okej.

 
Ja vi har varit i bakartagen så vi bakade limpor också som blev jättegoda. Jag har ju visat flera olika förut, men den här gången ändrade vi lite i receptet och dom blev jättegoda dom också.





Ja det är så skoj att göra sina egna limpor och sitt eget fika.
Ja att baka och pyssla det är liksom jag.
Vi kommer ju nu då jag är borta på rehab i tre veckor inte kunna baka alls, men sen då jag kommer hem igen, ja då kommer frysen att bli full kan jag lova.

Härligt gott och så nyttigt om man jämför det man köper. Man vet ju precis vad det är man stoppar i liksom.

När jag var hem i veckan en dag på permission så kom Melina in med en av våra kaniner som bor ute.
Ja Molly heter hon och hon gillar mig!
Ja faktiskt så gör hon det då hon oftast brukar slicka på mig.



Jag har haft en önskan och dröm att få åka in vid kaninerna där ute i sommar och få hålla dom lite, men nu blev den drömmen sann redan nu.
Ja jag har inte hållit i Polly men det blir nog framöver det med.
Kärlek!
Det är riktig kärlek jag känner för kaninerna och herregud vilken gosig och mysig kanin!
Ja jag älskar henne förstås och är så lycklig över att ha hållit henne lite.
Vi har haft dom i snart ett och ett halvt år och nu äntligen!
Underbar känsla kan jag lova.

Jag började skriva idag på dagen och efter det så blev det en paus då Marielle Daniel och hundarna kom förbi en sväng, jätteroligt att få se dom lite och jag blev så glad så. Tänk så dom kan överraska oss haha:) Smyg kommer liksom :)
När dom åkte hem mot Nora så skulle jag och Gert åka iväg till stan, ja Gert gick och jag åkte då förstås.
Gert skulle låna med sig Simons bil som han ska få ha den här veckan eftersom jag och Rebecca kommer att ha våran bil med oss.

 









Ja då jag for hemåt så tog jag en tur nere vid Väsman och herregud så det blåste.
Det syns inte på mina kort men jag lovar att man fick hålla i allt så det inte blåste bort.

Jag ville ha luft och ja det fick jag allt! Superskönt verkligen var det, men det blåste friskt.

Jag har sedan jag kom hem plockat lite och ätit god mat som Gert gjort.
Köttfärssås och pasta, mums var det!

Nu på kvällen fick Rebecca rycka ut för att jag kände att "knölkurt! var på gång :)
Haha ja jag ville inte vara med om en olycka igen så jag tog det säkra före det osäkra och fick hjälp in på toaletten igen. Skönt så jag vet att vi slipper börja dagen med att ta reda på efter mig.

Jag ligger nu och ska sova alldeles snart, ja jag måste ju rätta lite först, och jag ber om ursäkt ifall det känns en smula eller kanske mycket rörigt idag.
Jag har så mycket jag vill skriva om så det blir lite rörigt.

Jag hoppas att alla har det så bra som det går.
Jag ska ta mig lite tid att skriva några inlägg då jag är borta så jag kan berätta om allt spännande jag får vara med om :)

Kram kram till er alla!