Jag har ett stort hjärta

Hej hej!

Ja jag har ett stort hjärta, ja av guld tror jag. Det låter skrytigt, jag hör ju det själv, men jag har det!

Jag har empati och bryr mig om andra människor. Ja jag kan ju inte tycka om alla här i världen, men ganska många faktiskt.

Det finns väldigt många fler än jag som har ett stort hjärta, men jag tror att det finns ännu fler som inte har det, tyvärr. 

Jag tycker om andra människor och vet att det är många, väldigt många ensamma människor där ute. Att säga hej till den jag möter är en självklarhet, om inte det passar med ett hej, så ler jag iallafall och ser den personen jag möter. 

Jag är övertygad att man kan hjälpa andra människor, alla kan det om man vill. En början är att se den andre, att den syns och finns liksom. 

Jag skulle skänka en säng vi fått över här hemma. Jag la ut den på en köp och säljsida på facebook, och jag fick svar på messenger. 

Det var en utländsk person som behövde en säng men hade bara en personbil. 

Sängen var visserligen bara 80 bred, men in i en vanlig liten bil skulle den verkligen inte få plats. 

Det slutade med att jag lovade skjutsa madrassen till honom, med hjälp av Melina och Rebecca då förstås. 

Jag berättade för Maria då jag skulle få hjälp att lägga mig på kvällen att vi nästa dag skulle leverera sängen till marnäs, och hon bara skrattade åt mig :) 

Hon var glad att jag representerade den goda sidan av Sverige, ja jag tror att hon sa så :)

Ja det gör jag verkligen minsann.

Ja, lika väl som att köra den till soptippen så kunde jag ju åka till "marnäs" (5 km bort ungefär) och leverera liksom :) 

Det kostar inte mycket att hjälpa, oftast ingenting, och man känner att man gjort en god gärning.

Han som fick sängen har aldrig träffat någon som är så snäll, han var så tacksam och glad.

Jag älskar verkligen att kunna få hjälpa till, det är jag.

SÅÅ frustrerande är det att inte kunna göra och bära som jag ju vill, jag är inte den som är lat. 

Nej jag har alltid velat hugga i och hjälpa till, men nu hur gärna jag än vill nu så går det ju inte. 

Det är tur att jag har fina människor i mitt liv som hjälper mig att få vara jag <3

Det är bland det jobbigaste med att sitta i rullstol kan jag säga, och så förstås att inte kunna stå upp och kramas, ja det är något jag saknar.

När jag redan skriver om att skänka och ge bort till behövande så fortsätter jag lite på det temat.

Jag har haft några påsar stående med kläder jag vill ge bort. 

Förut så hade jag en kontakt med en tjej som hämtade och körde till flyktingförläggningar. 

Jag har tappat bort hennes namn i mitt huvud och har inga meddelanden kvar sedan dess. 

Jag fick genom att jag frågade på facebook fatt i en tjej som gjorde likadant. Kanoners!

Jag vill inte ge till någon som sen ska sälja det, nej jag vill skänka till någon som kanske vill ha kläderna, och det ska vara gratis.

Jag plockade ihop så det blev lite ordning i påsarna, och sen var hon så snäll så hon hämtade dom vid mig. 

Beundransvärd människa, och jag blir så glad i mitt hjärta av hennes engagemang, och viljan att hjälpa.

Underbart att det finns så många bra människor som vill hjälpa till, jag önskar att jag kunde göra det jag med lite mer. 

Min rullstol är verkligen inte till någon nytta alls, jag känner mig fastlåst och bunden till den. 

Nej i såna här fall så vill jag ju kunna röra mig som förut, som vanligt liksom. 

Det kan ofta kännas för jäkligt att jag inte kan få hjälpa till som jag tror att jag faktiskt skulle gjort om jag varit frisk. Men det lilla är iallafall att hjälpa till med det just jag kan. 

I Söndags for vi till Sunnansjö på auktion. Tänk att få gå på auktion mitt i vintern, och där jag kan komma in också.
Vi hade en jätterolig dag och några fynd gjorde jag minsann. Det är bara jag och Maria som ropar på saker, Rebecca hon är mest bara med hon :)

Ja jätteroligt hade jag och jag vet inte om det finns så mycket roligare än auktioner, nej jag tror inte det faktiskt.

Fick ta ett kort på självaste auktioneraren Glenn Welamsson "welamssons auktionstjänst.", tänkte göra lite reklam för honom och hans firma :) Jätteduktig och en trevlig auktion :) 

Jag köpte bland annat en fin vas och två änder som ni ser på ett av korten. Ja varför jag ville köpa änderna kan man ju undra? men dom var och är jättefina så mitt impulsköp var ett bra köp.

Nej nu till något helt annat.

Våran ena utekanin Molly var jätte hängig och bara låg inne i lekstugan en dag. Jag ringde till veterinären och fick åka iväg till Falu djursjukhus för att få hjälp så snabbt det gick.

Hon fick medicin och lite extra näringsmat och efter bara ett par dagar så var hon nu pigg som en mört :)

Vi har försökt att ge henne medicin, ja en vecka som doktorn sa, men det är svårt för Melina att få fatt i henne nu då hon är som vanligt. Dom första två dagarna gick bra men sen så gick det mindre bra.

Lilla pluttan. Hon springer fort och gömmer sig gärna.

Hon är så otroligt supersnäll den kaninen, hur lugn och snäll som helst både då jag myste med henne, och sen då veterinären kom och undersökte henne. 

Hon fick vätska insprutat under skinnet i nacken också ifall det kunde vara vätskebrist.

Ja det är verkligen inte lätt att veta vad som kan vara fel på en liten kanin. 

Nu är hon förhoppningsvis frisk igen och jag hoppas att det håller i sig.

Varje gång någon varit ut till kaninerna så får jag ont i magen och hoppas att det ska vara bra, usch vilken vånda det är. Jag tycker så hemskt mycket om dom, och jag vill inte att dom ska bli sjuka. 

Vi frostade av frysen jag och Maria nere i källaren en dag, och så passade vi på att städa lite också.

I frysen gick vi igenom allt, ja en frysbox med lite blandad kompott.

Jag hade tänkt börja baka lite eftersom jag trodde att det snart var slut, men så var inte fallet.

En hel stor Ikea påse med bullar av olika de slag och kladdkakemuffins.
Ja fikabröd ska jag inte baka än på ett tag.

Vi gick igenom och sorterade allt så gott det gick.
Många saker ville jag ha upp i frysen i köket, och många saker skulle ner uppifrån. Ja dom skulle liksom byta plats grejerna jag hade så jag inte köper på mig mer mat utan äter upp det vi har.
Fikat får vara kvar nere så jag inte blir sugen så ofta på att ta en bulle :)

Dagen efter källaren så tog vi tag i frysen i köket. Den skulle också frysas av.
Rebecca fick ta tag i den. Vilken känsla att få fint och ordnat i frysarna nu, och jag vet vad som är där i. Fantastiskt!

Jag kanske ska förtydliga mig lite, jag skriver ofta vi, men det är ju mina assistenter som gör det mesta, men jag är med iallafall.

Den dagen jag var i källaren så hjälpte jag Gert lite med korten jag framkallat, kort på killarna som ska sitta på väggen i ishallen.
Jag har köpt ramar till alla korten också, och det blir riktigt fint.
Jag tryckte ut allas namn och satte fast alla remsor så rakt det bara gick.

Jag var inne i ett riktigt "flow", så det gick undan.

Vi hade först tänkt att jag skulle texta alla namn på "passpartoun" (kanterna runt kortet ), men det vart finare med en smal liten remsa tyckte jag.

Jag kan skriva, ja fortfarande så kan jag, men absolut inte lika fint som innan jag blev sjuk.

Jag hade dessutom säkert inte orkat skriva mer än fem namn om dagen, och jag själv hade varit väldigt självkritisk. Det blev bra och det var bra att vi gjorde så som jag kom på.

Som ni ser på korten av mig så kan jag ganska bra böja mig framåt, för bara ett år sedan så kunde jag inte det. Jag är så glad över att jag bytte medicin då så att kroppen blev bättre, jätteglad är jag över det.

Ännu mer "kaninprat" nu :)
Melina åkte till veterinären för att kolla upp varför Filip tappat så mycket hår i nacken?
Kvalster lät diagnosen och droppar i nacken, och sanering hemma där han bor.
Ja ni förstår ju vad vi gjorde efter att hon kom hem med våran lilla plutt.

Han har haft dåligt med päls där länge, så vi skulle förstås så här i efterhand åkt tidigare.
Veterinären sa till Melina att det smittades, och även på oss människor.
Att sanera hela huset kan annars bli jobbigt och besvärligt känner jag. Vi får göra så gott det går och hoppas att det räcker.
Vi tror att Tyke (hund) och Marielle också fått kvalster, så hon ska ringa imorgon till veterinären för att få råd.
Melina fick veta vid veterinären att människor ju kan smittas också, men att efter varje bett så dör just den lilla loppan om man kan säga så.
Marielle har haft fullt med utslag och kliat sig som en tok så det är nog lite såna hon fått hon med då.
Tur att dom dör iallafall direkt efter ett bett, men finns det många så blir det ju en massa bett innan dom dör.
Vi håller tummarna för att det inte blir mer än det är :) Jag har inte fått något konstigt alls vad jag märkt, men när man tänker och läser om det, ja då börjar det klia :) 

Jag har ju skrivit förut om alla melodier jag kan få till mig, oftast är ju SJ SJ gamle vän, men det kan vara många fler. Listan är ju inte så jättelång, men sex sju stycken låtar tror jag. 

Nu är det ju inte bara melodier som jag får till mig, nej det är ju alla ord också som dyker upp. Gemeneman är ett, förnimmelse, och väldigt många ord kommer när helst jag pratar eller tänker.
Jag glömmer att skriva upp dom,  och om jag inte gör det så glömmer jag dom ju sen.
Imorse fick jag ett sånt ord jag inte minns nu, men helt från ingenstans så fick jag en mening med ett jättekonstigt ord i som jag absolut inte skulle säga, som jag inte knappt finns.
Nu kom jag på det!! Auktoritär var ordet, ja det skulle jag aldrig välja in i en av mina meningar liksom.

Ja det är väldigt många ord som kommer till mig som jag verkligen inte skulle använda i mitt prat, det är inte klokt och jätte knepigt faktiskt. 

Jag måste skriva lite om mitt sittande.
Jag måste planera mitt sittande, och det hade jag inte i mina livligaste fantasier trott faktiskt.

Om jag sitter här en stund till så kan jag sitta i fåtöljen innan jag ska lägga mig i sängen, eller hm ska jag kanske ligga i sängen nu och sen sitta i fåtöljen?
Ja om ni visste vad det är jobbigt, jobbigt att tänka till så det blir bra till slut.
Hemskt svårt och ingen dans på rosor alls kan jag säga. Tänk vilken dröm att bara kunna slå sig ner vart som helst, njut av det alla ni som kan :) En självklarhet då man är frisk, en helt naturligt enkel grej, att sätta sig lite vart man vill.

Nu ska jag strax sluta skriva för idag, ja det blir ju för det mesta massor av rader, en hel bok nästan.

Jag måste bara berätta om vad som hände Marielle häromdagen.

Häromdagen då Marielle skulle åka till Rusta för att köpa några lådor i plast, så tappade hon sin plånbok på vägen till bilen.
Hon kom på det på vägen dit och vände för att åka hem och leta. Plånboken borta.
Hon hoppades att någon ärlig person hittat den och skulle ringa henne innan hon skulle spärra sitt bank kort. Som tur var så satte hon över sina pengar från sin lönekonto till ett annat konto för säkerhets skull.

Någon oärlig person hade hittat plånboken och försökt betala med kortet på ett köp via internet.
Hon ringde förstås för att spärra kortet, och sen gjorde hon en polisanmälan. Hon hade ett till kort som hon fick ringa och spärra och så vart hon ju av med sitt körkort.

Så jäkla tråkigt att det händer, att man tror då man hittar något att det är ens sak liksom??.

Det krångligaste blir ju att ta kort och få ett nytt körkort, eller ja man får ju betala både för kort tagning och körkortet, helt i onödan. Så taskigt och dumt av den som gjorde det.

Jag har en gång tappat min, men då ringde en jättegullig tjej mig för att tala om att hon hittat den, det var en ärlig fin människa det.

Jag tänkte just att nu ska jag rätta allt jag skrivit och då ringde telefonen.
Det var Melina som kört på ett rådjur. Inte kört på egentligen, men rådjuret hade sprungit in i hennes bil, i sidan. Djuret hade skuttat iväg, men skadat då. Hon ringde polisen så dom skulle skicka ut en jägare.
Hemskt att behöva uppleva det, att köra på något.  har haft tur i mitt liv som sluppit det, men jag har varit med, så hemskt är det.

För länge sedan 1989 var det. Vi var på väg, jag och min förra man, vi skulle åka till Portugal på semester, och vi körde till Arlanda.
På vägen dit så körde vi på en katt. Jättehemsk smäll och han stannade inte för att kolla om den levde ens, nej vi körde vidare vi.
Den hade aldrig kunnat överleva fick jag som svar då jag inte fattade något!! Varför stannade vi inte??
Ja ibland är jag tydligen väldigt långsint, och i det här fallet är jag det!
Jag glömmer det aldrig, jag förlåter det aldrig, vi skulle förstås ha stannat!!

Efter att Melina ringt så fick jag sånt blodsockeranfall så jag bad henne komma och ge mig en chokladbit vi hade i kylen.
Ja tänk att kvart över tio så ligger jag här och äter choklad haha. Attacken gick över och nu mår jag bättre.
Melina fick tag i Rebecca som följde med för att sätta dit något så jägaren vet vart det hände. Antagligen så ligger det någonstans och är väldigt skadat, fy då, jag hoppas att jägaren hittar det snabbt så det slipper ligga och lida.
Ja nu måste jag sluta för idag och jag får rätta imorgon, jag kom helt av mig då Melina ringde och jag blev skakig.
Imorgon tar jag nya tag och det jag skrev om rådjuret blir igår eftersom jag måste ändra min ordning lite.
Jag hoppas att alla har det bra och att ni mår bra.
Kramar till er alla
Kram kram

Skönheten i allt

Marielles fina hund Tyke <3

Hej hej!
Skönheten i allt, ja det är titeln på en fin tänk/se värd film. Jag är glad att vi såg den i Söndags.
Det var en vän som skrev på facebook att den skulle gå, och jag kände direkt att jag ville se den och Gert hakade på.

Det var två personer och så vi två :)

Ja vi behövde inte känna oss trängda på något vis.

Det var en fin lite både sorgsen och glad film. Det fanns mycket plats för sina egna tankar och undringar över filmen, många frågetecken.
En sak jag mest kände starkt för i filmen var sista scenen.
Ja jag tyckte om hela filmen, men på slutet då dom höll varandra i hand för att sen hålla om varandra medans dom sakta gick framåt!
Det är en av mina högsta önskningar om jag ska önska något litet.
Det finns väldigt många viktigare saker jag önskar i det stora, men ibland kan jag väl få önska mig något mindre tycker jag? 

Jag blev tårögd och kände mig ledsen över att jag inte kunde få gå så som Will Smith och hans tjej i filmen, men med Gert då förstås.
Ja fy så ledsamt det kan kännas ibland, men jag fick ta nya tag och dagen efter var det ju en ny dag.


Sedan sist jag skrev så har dagarna gått fort, ja jättefort, som vanligt med andra ord.
Förra Fredagen var Gert med hockey killarna på borta match. Jag och Marielle var hemma och käkade pizza och såg en film, en riktig myskväll.

Mycket kläder på då man måste ge sig ut i snöstorm :)
Mycket kläder och så reflexväst på förstås, och Tyke har reflexer han med.
Jätteviktigt att ha reflexer på, man syns faktiskt inte utan!
Det är särskilt viktigt då man är ute och går där det åker bilar, jätteviktigt.
Jag blir riktigt förbaskad då vi kommer åkande och folk bara traskar ut på övergångsställen utan reflex. Det gäller ju ens liv, och man har bara ett!!
Jag förstår inte hur det kan vara töntigt eller onödigt att sätta på en eller helst flera reflexer? Livsnödvändigt om man frågar mig.
För inte så länge sen var jag ute utan reflexer och vet hur dumt det är, man ska alltid alltid ha reflexer på sig då det är mörkt.
Det är ju inte bara ens eget liv man ska vara rädd om, nej den som eventuellt skulle köra på någon, för dens skull också. Hur skulle den föraren må i resten av dens liv om någon olycka händer?

Förra helgen så hjälpte mig Maria att sätta upp mörkläggnings gardiner i Melinas rum, det blev jättebra och nu kommer hon att få det jätte mörkt då hon vill :)
Lite pyssel innan det blir helt klart, men bra blir det.

Jag hittade ett kort från i höstas. Sa Coma på Mallorca. 

Vi hade en toppen vecka där och det var underbart härligt och varmt. Jag vet inte varför det blev att stå 2010 ovanför, det var ju 2016 :)

Kommunen i Ludvika som bestämmer över mina assistans pengar har beslutat att jag inte ska få åka utomlands mer, dom anser att jag har det lika bra hemma som att åka bort på semester.

Jag har skickat in en överklagan på deras beslut då jag ju verkligen älskar att åka bort ibland till värmen. Hela jag mår så bra och jag älskar att sola. 

Jag får hoppas på att dom ändrar sitt beslut så jag slipper överklaga högre upp, om man nu kan det.

Ja det finns ju lagar och regler som dom ska följa och jag ska enligt dom kunna få ha ett så bra liv som jag kan trots mina funktions nedsättningar. 

Jag ska kunna ha det lika bra som någon som är frisk med andra ord. 

"Vanliga" friska människor får själva bestämma vart dom ska semestra, men det ska inte jag få göra mer.

Jag har ju ingen möjlighet att ha råd att betala både mig själv och min assistent då jag åker någonstans. Det är ju nog svårt att ha råd att åka själv och ibland tillsammans med Gert.

Nej jag hoppas på att dom förstår att jag är lika frisk som alla andra förutom, att jag inte kan gå. 

Ja mina händer och armar fungerar ju som dom vill, men i det stora hela så är jag helt frisk. 

Kommunen borde vara glada för att jag har det bra, men tydligen så har jag det för bra kanske? 

Jag skulle gärna byta med vem som helst som vill testa på det här med att inte kunna gå. 

Men då är det bytt är bytt liksom :) Haha, ja ni förstår ju att det inte är särskilt kul alls att inte kunna vara så som jag var innan, ja i kroppen menar jag då. 

Jag är ju inuti samma människa som innan, kanske en aningens bättre haha :) Iallafall mycket mer lugn och ostressad än jag var innan jag blev sjuk.

Så här skrev jag, (bara en liten del) men med hjälp då förstås, för det här hade jag inte kommit på själv.

Jag överklagar Ludvika kommuns beslut fattat 20161222 om avslag för utbetalning av uppkomna merkostnader vid köp av personlig assistans.

I LSS 5 § och 7 § anges att målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra och tillförsäkras goda levnadsvillkor. Detta innebär att målet med LSS är att personer med funktionsnedsättning inte skall ha sämre levnadsvillkor än personer utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder i sin omgivning.

I praxis anses goda levnadsvillkor innefatta att en person med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra semesterresor med hjälp av sina personliga assistenter.

Enligt praxis får det idag anses normalt för vuxna personer i aktiv ålder att ibland åka på semester utomlands, med hänsyn till vars och ens sociala och ekonomiska situation.
I den individuella bedömningen av rätten till stöd för att kunna genomföra en semesterresa utomlands ska en jämförelse göras med vad andra människor utan funktionsnedsättning kan göra på sin semester. Hänsyn skall tas till den enskildes hela livssituation och möjlighet att leva som andra.

Att som Ludvika kommun resonerar i detta fall är jag belagd med kommunarrest eller vart fall starkt begränsad till att hålla mig hemma i mitt närområde då merkostnader uppkommer för resa då jag är i behov av personlig assistans.
Detta kan aldrig varit LSS-lagens intentioner.

I Måndags for jag och Rebecca till Hedemora för att få hjälp med dörr och ramp på min bil, som varit ur funktion ett tag nu.
Dom har haft så mycket att göra på den firman då många varit sjuka, så vi tyckte att vi kunde vänta. 

Vi har haft ramper som tur varit, så att jag kommit i och ur iallafall.
Det har fungerat jättebra men gissa hur skönt det kändes då det bara fungerade som det ska?
Dom är så duktiga så det är inte klokt. Hurra hurra!!

Vi väntade tålmodigt i tre timmar innan bilen var klar, men den som väntar på något gott heter det ju.

Vi hade köpt med oss varsin smörgås och kaffe fanns där, så det gick ingen nöd på oss alls.

Jag hade mått illa hela morgonen hemma så jag var inte sugen alls på kaffe, men deras choklad i maskinen är jättegod, så det drack jag :) 

I Tisdags var vi till Örebro för att Gert skulle få hjälp med sina tår.

Han skulle vara där till klockan två, så klockan ett var vi där förstås. Vi vill vara i tid vi :)

Hans doktor var sen så han blev inte opererad förrän långt senare.

Jag och Rebecca gick upp på stan lite vi medans vi skulle vänta. Vänta tills Gert var klar och kunde åka med oss hem igen.

Vi träffade på en farbror/ man på stor torget som sa till mig att jag var så fin eller vacker, jag minns inte hur han sa.

Han såg väldigt proper ut med fin blå jacka, och ja en trevlig man såg han ut med andra ord.

Jag som satt långt ner i min rullstol kände det inte , men Rebecca gjorde, han stank sprit.

Han som först kändes trevlig, blev nästan lite hotfull, lite läskig på slutet. 

Om vi inte varit fortsatt trevliga så hade vi nog inte kunnat vara säkra på att han inte var trevlig mot oss mer, nej han hade kunnat bli riktigt arg tror vi.

För mig är det ju inte så ovanligt att folk stannat till och vill prata, särskilt farbröder som tycker att jag ser så glad ut. Jag trodde att det var lika nu.

Efter att vi blivit av med honom till slut haha, så ringde jag till Marielle. 

Hon sa att jag ju inte fick prata tillbaka om någon pratade med mig, men så går det ju inte att göra för mig.

Medan jag pratade med henne så kom en annan man fram till Rebecca och klappade lite på henne och sa något som "Stockholmsjävlar" när han lunkade vidare (haha). Ja från Stockholm låter det nog inte som att vi kommer ifrån :)

Ja vi undrade en liten stund vad Örebro var för ett ställe? :)

Vi hade en rolig dag tycker jag iallafall och jag köpte det jag tänkt köpa, plus lite till haha :)

Då jag och Gert var till sjukhuset förra gången så gick vi ju in och åt på ett Café "Hälls" som hade så god mat.
Jag och Rebecca gjorde det vi med. Samma ställe och lika mat för mig, jättegott.

Efter maten till kaffet så bestämde vi oss för att köpa varsin liten mini biskvi som Rebecca sett medans vi beställde maten.
Ja ni ser ju, ungefär som en enkrona, lite mindre faktiskt. 18:- styck?? Haha, ja dyra med nu har vi provat det också :)

Inget speciellt alls och den fick ju plats i en tugga :) Maten och kaffet var iallafall inte alls dyrt, men gott. 

Det kommer att vara vårat ställe liksom, jättemysigt och gott.

På vägen hem så gjorde vi vårat obligatoriska stop, vid macken i Guldsmedshyttan. Det fick bli en korv där för att orka ta oss hemöver igen.

Gert var pigg men hungrig efter operationen. Han fick lokalbedövning, så han kunde följa med oss hem ganska direkt han var klar.

Ett underbart bra ställe det sjukhuset han var på, Capio Läkargruppen heter sjukhuset.

Vilken otrolig skillnad mot vanliga sjukhus. 

Det var så hemtrevligt och riktigt mysig stämning där.  Man känner sig så omhändertagen och man behöver inte alls vara orolig på något sätt där, nej ett toppenställe.

Det skulle ta 9 månader för Gert att få träffa en doktor i Falun, och därefter hade det säkert tagit flera månader för att få en operationstid. 

Nu då vi gick ifrån den kön och fick Örebro som förslag, så var det ju givet. 

En läkartid fick Gert ganska snart efter att dom fått remissen, och sen operation någon månad efter. Toppenbra och vilken tur att man kan göra så, i såna här fall med lång väntan. 

Nu kommer Gert att få vara hemma med mig och vila sig frisk för att sen slippa ha ont i sina tår som inte varit bra.

Nu är dom avsågade och stelopererade på något vis, tur jag inte var med säger jag ju bara. 

Hur som helst så kommer det att bli bra och han kommer att kunna ha sina jobbarskor med stålhätta utan att det klämmer och gör ont mer. Några veckor hemma först, sen är han piggelin och frisk igen utan att ha ont.

Jag och Maria var till stan en sväng en dag i veckan och då hann vi fika lite på BK, bergslagskonditoriet. 

Varsin semla blev det, och en med hem till Gert som nog behövde den efter operationen.

Jättegod var min, jag hade mandelmassa i min, Maria och Gert ville ha vaniljkräm dom så så fick det bli. Vilken tur att man kan få välja nu för tiden så det passar alla.

Min Melina tycker om förutom att om det är vanlig grädde så får hon ont i magen. 

Marielle, ja hon som själv är konditor, hon tycker inte om oavsett vad det är däri. 

Ja vilken tur säger jag att jag inte vart konditor i mitt liv, nej då skulle jag ju rulla fram. 

Fika är en last för mig, jag tar mycket hellre en bulle än godis om jag kan välja :) 

Ja tur att jag valde en annan väg jag. Marielle däremot hon valde ett yrke som hon är duktig på, hon gör fantastiska tårtor och bakverk, men hon äter inget av det. 

En mazarin eller ett wienerbröd slinker ner iallafall, så lite gott finns det till henne också.

Jag har en sorts kakor som finns på willys som jag formligen älskar. Syltkakor, och dom ligger i en låda. Det finns små paket och stora, men jag väljer ingen av dom.

Faktiskt är jag så duktig att jag låter bli, och säkert gjort i över ett år. Stolt över det är jag, men det kan ju finnas annat som jag stoppar i mig istället för dom:)

Nu kan jag och har slutat med socker, men det är så otroligt lätt att halka dit igen, och det gjorde jag tyvärr den här gången också. 

Men men snart är det på det igen, jag kan och jag vill liksom!!

Igår kväll hade vi en riktig mysstund här i min säng innan Melina skulle skjutsa Maria hem, och sen skjutsa sig själv och Oscar som hon skulle hämta upp på jobbet hem.

Jag hoppas att ni har och haft det lika bra som jag :)

Kram kram till alla från mig.

Kommer jag att vakna?

Hej hej!

Jag hade inte tänkt skriva något idag, men orden och meningarna kom till mig direkt jag la mig, så det var lika bra att ta fram datorn.

Jag hade tänkt läsa min bok som jag fick i julklapp, men nej nu skriver jag på som bara den.

Jag har för en stund sedan vaknat till i fåtöljen efter att ha sovit så där djupt som jag gör ibland.

Nästan varje gång blir jag att må illa då jag vaknar, som att jag blir åksjuk. 

Ungefär som att jag är i "drömmarnas värld" för att sen komma tillbaka till den vanliga riktiga världen?

Melina skulle åka till Oscar och försökte få liv i mig innan hon skulle åka, men jag sov jag.

Dom som känner mig väl, dom vet. Dom vet att jag vaknar av minsta lilla ljud. 

Jag har varit så lättväckt sedan jag fick Marielle, ja i över 23 år, så det här är inte alls likt mig.

Förra året före jul blev jag så här flera gånger som Gert och dom alla runtomkring mig märkte, ja jag blev som medvetslös. 

Ambulansen fick komma två gånger,  och jag blev inlagd en gång för att dom skulle kolla upp mig.

Jag fick inga besked alls om varför det kan bli så, att jag inte vaknar. Ingen klarhet alls fick jag.

Jag pratade med min neurolog då för att höra vad han trodde, men han sa bara att dom skulle låta mig sova och försöka väcka mig efter en halvtimme igen bara.

Sist det hände som jag vet av, så var det i höstas då vi skulle flyga till Mallorca, då blev jag lika, jag sov på planet utan att märka något alls? :)

Ja jag vet då inte, det känns som att det kanske händer stup i ett utan att jag vet om det. 

När alla andra sover och jag med, då är det ju ingen som vet. Jag tycker att det är lite otäckt och kommer nog nu igen att få lite svårt att kunna somna. Kommer jag att vakna liksom?

Lite otäckt och jag tror att jag måste ta hjälp av någon som kan forska fram varför jag blir så här.

Gert la mig i sängen nu på kvällen då jag ju mådde illa, men nu då det värsta gått över så kom alla meningar upp i huvudet så jag hade inget val än att skriva här haha :)

Jag mår bättre nu och orden strömmar på, lite terapi tror jag att det är för mig att skriva.

Melina kommer nog hem snart så hon kan berätta hur jag var då hon gick. 

Hon mötte Gert utanför här hemma, så det var därför han visste att jag inte gått att väcka.

Men men, nu är jag vaken som tur är. 

Jag har sedan då det hände så ofta förra året inte sovit på dagarna alls, nej jag har inte tordats. 

Det kommer nog att få vara så faktiskt framöver, att jag måste hålla mig vaken trots att jag är trött.

Nej nog om det nu :)

Idag har jag och Maria varit hemma och pysslat lite. Lagat lasagne och förberett inför imorgon då Rebecca ska få äran att sy lite. Hon vet inte om det än :)

Maria fick ställa sig på en stol och hålla upp gardinen för att jag skulle få se hur det skulle bli med färgen. Petrolfärgade gardiner, det kommer att bli jättefint.

Vi har varit lite hundvakt då Marielle gjorde en tenta i Grythyttan där hon går i skolan.
Tyke är inte van att gå upp så tidigt, så han var trötter då vi höll på :)
Kortet blev väldigt suddigt, men jag lägger in det iallafall :)

Jag har klippt av och nålat upp gardinerna som jag köpt nya till vårat vardagsrum. 

Just den biten är den tråkigaste tycker jag och har alltid tyckt. 

Nu för tiden är det ju det jag kan göra fortfarande, att nåla och klippa,  och så får jag överlåta syningen till Rebecca. Maria kan hon också, men ingen av dom gillar att sy alls, så det brukar vara Rebecca som får offra sig. 

Jag kan ju inte använda mina fötter alls, så jag kan inte gasa på för kunna sy själv.

Jag tog bort alla mina tomtar och lite annat julpyssel idag som jag tröttnat på nu. 

Jag brukar inte vilja ha det framme så länge, nej jag vill ta bort och byta gardiner och göra fint.

Nu måste man ju absolut inte byta gardiner så som jag oftast vill göra :) 

Nej absolut inte, men nu hade jag köpt nya före jul, så dom ville jag ha nu efter mina mörkröda julgardiner. 

Sen till våren, ja då tar jag fram och sätter upp dom finaste jag har. 

Ja jag har verkligen favoriter till både kök och vardagsrum som ska få komma upp till våren :)

Jag tycker att det är så roligt att få pyssla här hemma och göra fint som jag vill ha det. 

Ja det är verkligen bland det roligaste jag vet.

Det har varit nyårsafton sedan jag skrev sist, ja en lugn och skön nyårsafton hade vi här hemma hos oss tillsammans med Marielle.

Melina var i sälen med Oscar och några kompisar hon, så det blev bara vi tre här hemma och så Tyke förstås.

Vi åt mat och tittade på en film och sen var klockan nästan tolv. Vi orkade hålla oss vakna till halv ett tror jag, och det var Marielles förtjänst bara. 

Jag och Marielle var till Ikea en dag för att inhandla "lite mycket" som hon behöver då hon flyttat hem igen. Ja till Ludvika från Nora.
Hon hittade många bra och praktiska saker, så nu är det bara lite småsaker som hon kan komma på att hon behöver.

Marielle <3

Vi käkade på restaurangen där på Ikea och hon valde rödspätta med ärtor, massor av ärtor fick hon.

Jag var tvungen att föreviga det då hon åt gaffel efter gaffel med ärtor som är det värsta jag vet.

Jag är glad förstås att båda mina tjejer tycker om ärtor fast dom aldrig fått det hemma någon gång haha :) Det är nog skolans förtjänst att dom tycker om det. 

Jag vet ju att det är nyttigt, så det är jättebra att dom tycker om, trots att jag inte gör det.

Det är bra om inte allt "dåligt"smittat av sig, och det har det verkligen inte.

Min rullstol var ju lite trasig häromdagen, och sen en annan dag så blev lyften trasig. 

Mycket ringande till hjälpmedelcentralen har det blivit. 

I Borlänge har dom världens bästa personal och tekniker. Dom kommer ganska direkt och ja dom är helt fantastiska. 

Jag har nu bara några lampor och en reflex som jag behöver hjälp med, men det tar dom då dom ska till Ludvika framöver.  

Det är så skönt att slippa åka till Borlänge för små saker och förut då jag hade punka, ja då kom dom på direkten. Jättebra är dom på alla sätt och vis.

Idag kom Erik från hjälpmedelcentralen här i Ludvika och fixade min lyft, så nu är den hel igen. 

Jag hade som tur var en till i källaren som jag använder då jag är där nere i vanliga fall. 

Jag behöver ju den då jag ska lyftas från hissen till rullstolen och till tippbrädan, eller till fåtöljen där nere då jag vill det. Ja utan lyft skulle det ju inte fungera alls.

Tur vi kunde kånka upp den och ha den tills den vanliga blev lagad.

Häromdagen kom min snälla granne Ulla in till mig med en bukett tulpaner. 

Jag verkligen älskar tulpaner!!

Jag blev att tänka på att förut så var det inte förrän i april tror jag som tulpanerna kom till affärerna, efter att ha varit borta hela vintern. 

Då fick man längta som en tok efter tulpantiden, men nu finns det mitt i vintern.

Jag blev jätteglad och dom var så fina så, så tack igen Ulla om du läser det här.

Melina <3

Vi skulle till Marielle igår för att fixa och pyssla till lite. 

Då jag måste upp i trappor så behöver jag byta rullstol till min manuella för att kunna komma upp. 

Vi var där hela dagen och då vi skulle åka hem så hade snön börjat yra. 

Rebecca fick ta kort för att ni skulle få se hur vi går till väga lite mitt i stan haha :)

Vi flyttade mig på bilderna från min lilla manuella till min större permobil som jag har i bilen. 

Ja mycket packning är det då jag ska iväg på något, men det är tur att vi fixar allt som går att fixa, och det mesta går ju.

Ja vilken tur att allt går att ordna med hjälp då förstås.
Jag är så tacksam för all hjälp jag får och för att alla är så snälla mot mig hela tiden.
Livet är verkligen fantastiskt, ja jag tycker det, och jag är så glad över att jag kan känna så starkt för självaste livet och dom som finns i det.
Jag ska nu försöka rätta lite för att sen försöka tordas somna igen, lite jobbigt kommer det att bli tror jag så det kommer nog att få lov att bli en insomningstablett ikväll.
För säkerhets skull känns det.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin nyårshelg och att ni mår bra och har det bra.

Kram kram till er från mig.