Man måste vara frisk för att orka var sjuk!!

Hej hej!

Jag börjar med att berätta om min kära man och hans smärta som har varit helt olidlig, att det berodde på ett diskbråck.
Jag har ringt och jag har ringt och jag har ringt igen! Jag har pratat med många, och blivit bollad med. Jag har blivit arg, ja jag blev så arg att jag började gråta då han i andra änden var helt dum!! Han sa att han hade andra som behövde hjälp när jag ifrågasatte en grej!?
Gert hade ju superont!!
Gert har försökt han med, och blivit bollad mellan olika ställen, det går inte att göra så!
När man är sjuk så orkar man inte, nej minsann! Nej man orkar inte och man behöver verkligen vara frisk för att orka vara sjuk. Jag som inte är sjuk, jag orkade inte jag heller i telefonen med en pappskalle haha, ja det ordet dök upp bara :) Nej man orkar inte vara stark då man är sjuk och man orkar inte föra sin egen talan, jag tror nog att dom flesta känner så.
Jag om någon vet hur det är med bollandet och man inte får hjälp, redan då på 1990- talet, ja det var lika då!? Hur kan det vara så fortfarande undrar jag då? Varför har det inte blivit bättre?
Jag kommer alldeles säkert skriva om just det i ett annat inlägg :)
Det kommer lite mer positivt längre ner :)

Ja vilka dagar, och inte nog med det, det kom och det kommer att komma fler.
Diskbråck, ja så säger läkarna utan att ens ta på honom?
Ja dom hör ju på hur Gert berättar så dom vet väl då då vad det är helt enkelt, men ändå?
Ingen röntgen, nej det gör man inte förrän innan en operation och operera gör dom inte om det inte blir värrä eller sätter sig på kisseriet. Ja så är det tydligen?
Ja jag har kämpat, jag lovar att jag försökt, men till ingen  nytta kände jag ju.
Så jobbigt att vara bredvid, så hemskt jobbigt!!
Jag vill ju att han ska få hjälp, direkt!!
Han fick till slut efter mycket ringande åka liggande transport till Ludvika lasarett, för att senare åka till Falun. Ja han kan inte sitta, det går verkligen inte.
Melina skjutsade mig dit och var kvar en stund innan hon åkte hemöver då hon skulle på lite middag med Oscars släkt.
Jag tog färdtjänst hem och Gert fick åka transport hem lite senare än mig.
Vi fick ju inte plats i en och samma bil då jag ju sitter i min rullstol som tar stor plats.

Medan jag var kvar så kom doktorn in en gång och förklarade läget och han fick iallafall medicin med sig och recept utskrivet på fler, så han skulle orka ta sig igenom dagarna och nätterna som kom.
Morfintabletter som inte hjälpte ett dugg!
Dom morfintabletterna skulle räcka upp till tolv timmar, men efter fyra fem så var det kört igen, och då kunde man ju inte ta fler!
Jag ringde igen, ja jag ville ju veta om han kunde få ta mer eller inte.
På ett ställer så fick han inte ta mer sa dom då andningen kan upphöra. På ett annat ställe så kunde han ta mer men då bli beroende, ja men vad han han att välja på? Han ökade med en tablett till till natten, men det hjälpte inte det heller.
Det går inte att stå ut när det är som värst för honom, nej det går inte.
Det är nervsmärtan som inte går att ta bort, bara minska om jag förstått rätt, så det är svårt.

Den doktor han hade på akuten i Falun som skrev ut tabletterna och förklarade läget hörde av sig efter ett par dagar för att fråga hur han mådde? Det händer inte nu egentligen, förut för några år sedan så kunde det hända. men inte nu! Det finns ingen tid över nu.
Bra där känner jag! Medmänsklighet känner jag då! Hon hade förstått att det var på riktigt.
Hon skulle prata med någon annan läkare för att ta hjälp och höra av sig om det kunde finnas något mer att ta. Hon ringde igen!! Ja ni läser rätt, hon ringde! Yes!!
Han fick en muskelavslappnande tablett och två andra mediciner han kunde ta samtidigt. Han har inte testat det mer än en dag än, och kan inte veta om det blivit någon förbättring. Inget som märkts direkt iallafall. Skönt bara att veta att någon bryr sig och vill hjälpa till att få prova alternativ.
Doktorn skulle ringa imorgon igen för att kolla läget!
Kan hända att mina samtal gjort lite nytta iallafall, ja jag väljer att tro i första hand på att hon var en snäll bra människa, men i andra hand att det berodde på mig.
Man vill ju verkligen inte att någon ska ha ont, nej fy så hemskt det är att inte kunna göra något!
Fortsättning lär komma är jag säker på då det kan ta upp mot ett halvår att bli bra.
Inte vanligt att det tar så lång tid, men det kan bli så har vi hört.
När Gert kommit igång på dagen så gör det inte ont längre, då passar vi på att ta en prommis ute i luften, det är så skön luft nu så här på hösten tycker jag. Det går liksom att andas.
Att gå och promenera är egentligen det enda som hjälper, men då han har så där grymt ont, ja då är det inte lätt att gå. Han har tagit fram mina kryckor för att kunna avlasta innan han kommer igång och kunna gå utan stöd, så det hjälper till att slippa sätta ner foten.
När han hoppat runt några varv här inne så kan han till slut börja belasta. Så jobbigt med den värken!!
Vi kan inget annat göra nu än att andas och hålla tummarna.

Nu till något helt annat jag hunnit med sedan sist jag skrev :)
Jag har slängt dom sista pelargoner jag haft kvar, ja nu fick det bli dax, och istället köpa några ljung att ha där istället.
Åh vad jag gillar att fixa och dona här hemma :)
Gert har gjort en liten miniramp till mig som vi kan lägga ut vid dörren så jag kommer in, ja i garaget. I garaget så har jag alla ute grejer och alla mina krukor. Det är så skönt för mig att faktiskt kunna ta mig in och kolla vad jag har som eventuellt skulle kunna passa :)

Melina jobbar på en förskola och det man får vara beredd på där är det mesta, just nu går det löss :)
Hon har varit hit och fått hjälp att kamma och titta ifall hon skulle fått, men nej hon har klarat sig än så länge.

Rebecca hjälper Melina :)

Maria hjälper Melina :)

Melina och hennes storasyster Marielle hade löss två gånger då dom var små, men det är ju inget hon minns. 

Jag minns det däremot som igår, jag fick en av gångerna gå och lägga mig med löss i huvudet då det ju inte fanns ett apotek öppet då jag upptäckte det på kvällen. Jag vet dock inte hur jag sov den natten?
Det var ju inte som nu, nu kan man ju skicka en "blänkare" på facebook för att kolla om någon kanske har hemma, nej då var det bara att vänta till nästa dag.

Det var första gången, och andra gången var det inte alls lika hemskt, nej då åkte jag och köpte medel bara och så tvättade vi oss, och dom försvann :)
Men roligt, nej fy det var det inte, lite snuskigt var det allt, så jag förstår hennes känsla. Jag har köpt medel till henne ifall att, och det kan vara skönt att veta att man slipper sova med dom :)

Idag hade Gert ett litet hockey möte här hemma, ja stående då för honom då han inte kan sitta.
Dom andra två som kom kunde ju sitta dom :)
Medan dom skulle prata så gick jag och Maria ut i blåsten, ja det blåste mellan varven jättemycket.
Vi var ute nästan två timmar för att sen åka in då Elin kom.
Ja Elin är min och många andras massör, men idag var hon både min och Gerts massör.
Hon är "min" i vanliga fall och hon är så snäll och kommer hem till mig, då det blir krångligt för mig att ta mig in på hennes praktik med trappsteg och trångt säger hon.
Nu idag kunde hon hjälpa både mig och Gert här hemma, han kan ju inte ta sig till hennes ställe då han inte kan orka gå så långt, och sittande i bil går ju inte.
Nej hon är våran klippa och hjälper oss så bra <3 Bästaste Elin

Maria klippte ner ett par buskar och sen rensade hon upp lite på baksidan, eller ja, det var ganska mycket. Men nu är det klart och vintern får komma sen då den vill.
Vi har lite ute grejer som ska in bara, och en del saker ska täckas över med presenning på baksidan, men sen så.
Ja sen är det bara att vänta på våren, ja det låter ju väl optimistiskt kan tyckas, men tiden går så jädrans snabbt så det står inte på faktiskt. Jag hinner inte med längre, nej jag vill se till så dagarna går mer långsamt, ja ganska mycket mer långsamt.

Innan Gert blev sjuk så köpte vi fåtöljer till vårat vardagsrum, ja vi tänkte flytta ner soffan vi har här uppe till gillestugan.
Dom möbler vi har där behövs sågas itu för att få upp i trappen, för att sen kastas.
Ja som ni kanske förstår så blir ju inte det så lätt just nu.

Nej jag och vi har klurat på lösningar och bärhjälp, så nu ordnar det sig tror jag. 

Jag hade bokat frakt tills idag men fick ringa och ändra så vi kan ta dom i veckan istället. 

Vi måste förvara dom lite överallt då soffan här uppe behövs ett tag till nu medan Gert är dålig.
Han vilar bra i den och sover till och med i den nu. Den är ganska smal, vilket innebär att han måste ligga ganska still, vilket han ju inte annars gör då han sover, och det är just nu jättebra det.

Vi har en torktumlare som står i mitt rullstolsrum och som tar plats ifall vi ska ställa in en fåtölj där.
Den ska ska bäras ner för att kopplas in, ja det blev lite mycket nu haha :)

Johan, Rebeccas man ska hjälpa oss att klippa gräset och hela den familjen hjälper oss med kaninerna:) Ja Maria med förstås.

När Maria är här och hjälper mig så blir det hon som tar kaninerna och då Rebecca är här så är det hennes tur :) Tur att dom är dom snällaste snällaste <3

Ja herregud så man måste vara frisk egentligen och jag kan ju inte heller fixa med varken kaniner eller gräset, nej det går ju inte.

Nu till lite mat:)

Ikväll blev det löksås och stekt fläsk, och till det kokt potatis och kokta morötter, mums, det är inte ofta jag gör det, minns inte sist.
Jag kan säga att det inte alltid blir "riktig" mat, nej igår åt vi ravioli och en smörgås, inte så värst lyxigt, men enkelt och helt okej, ibland :)
Nu var det flera år sedan jag åt ravioli, ja kanske till och med runt tio år sedan haha, jag minns inte :) 

Jag avslutar mitt inlägg med att dela med mig några kort av Melinas kanin Filip.
Det syns verkligen att han är några år :) Det första kortet är då han är liten :)
Då var han svart och vit, det har ändrat sig lite under åren.
Men han är så himla söt och mysig lilla Filip <3

I nästa inlägg som nog kommer ganska snart, ja jag har massor med mer som jag inte får plats med känner jag :) Jag tar det nästa gång men jag börjar nog spåna lite redan nu :)
Hoppas att ni har det bra och att ni mår bra.

Kram kram

Jag hade fullt sjå att överleva!

Hej hej!
Här hos mig har allt varit bara bra sedan sist jag skrev ett inlägg.
Vissa dagar har det inte blivit något gjort alls, medans andra dagar har varit lite fullspäckade.
Hockeyn drar igång den här veckan. så nu blir det baka av.
Ja för er som inte vet eller läst om mig förut så är jag a lagets konditor haha :) Nej då inte på riktigt, jag är alltså inte en konditor, men lite fika får dom varje match iallafall. Jag tycker att det är roligt att baka.
Jag kan ju inte hjälpa till med något i ishallen som Gert kan göra, så om det jag kan göra är baka, ja då blev det automatiskt så.
Gert har ju sagt att det inte behövs förstås, och nej det gör det väl kanske inte, men det gillas iallafall av killarna:)
Jag varierar mig inte så mycket då det gäller mitt bak, nej jag gör det jag kan, och jag svävar inte ut så mycket. Nej det skulle vara strösslet eller formarna till bullar eller muffins som jag kan sväva ut på, men inget annat.
Nog pratat om det nu haha, men jag gillar verkligen det, att baka.

Nu till det här valet som jag skrev om förut, herregud säger jag bara.
Jag blir helt slut då jag lyssnar och jag förstår ingenting knappt.
Eller så är det så att jag försöker lyssna och/men försöker inte ens förstå, nej det är jobbigt med politik tycker jag. Skitjobbigt!!
Nu har jag ju lite tänkt att det ju kanske vore bra om jag skaffade ett parti, ja det vore faktiskt superbra, och kanske skulle jag få ganska många röster, men det är bara ett krux.
Kruxet är att jag bara vill prata om dom för mig viktiga sakerna, allt det andra kan dom andra få besluta om, beroende på då vem som sitter på den posten då förstås haha.
Ja jag förstår ju att det inte skulle bli så professionellt då om jag inte är med på allt. Nej så är det ju, men jag skulle nog få rätt många väljare iallfall, många fler med mig tycker lika, att det är tråkigt och svårt. Plus att jag tänker lite sunt och har hjärtat på rätt ställe, ja det skulle ju ge några extra väljare.
Hur som helst så var jag ju inte med för er att välja på i år, kanske något annat år :)
Jag har ju förstått att det finns många små partier som är pyttesmå, så helt omöjligt är det kanske inte haha :)
Ja ni förstår väl att jag skämtar då jag skriver, men lite bra hade det ju varit.

Jag har ju köpt en "tork" som jag kan torka grönsaker och frukt i, ja jag har köpt den till våra kaniner mest då faktiskt. Jag tycker att det är jättehärligt att kunna torka morötter och lite annat gott som dom kan få lite av nu till vintern. Mycket jobb är det dock och det blir väldigt lite av det man stoppar i, men gott tror jag att dom kommer att tycka. Det kommer mest bli morötter då äpplen och bananer är söta och inte så bra för kaniner.

Dom här dagarna sedan sist så har jag haft Så förbaskat ont i höften några gånger, ajajaj!!
Jag har det lite då och då, nerver som gör så förbaskat ont. När det blir så då jag ska lägga mig på kvällen så får jag ibland sova med kläderna på, då törs jag inte röra på mig alls då det känns så ont och hemskt.
Fy då så jag hela tiden gruvar mig för nästa gång, dom onda gångerna bara dyker upp, så jag får försöka att vara beredd hela tiden.

Min massör Elin hjälper mig och trycker där det liksom börjar, men trots att hon gör allt som går så gör det så där ont ibland.

Jag fortsätter med ondhet, Gert har haft så ont i ryggen i över en vecka. Han kan inte sitta, nej det går inte, och i bilen är det värst. Han får stå, gå och ligga, vilket ju är tråkigt och frustrerande.
När vi skulle till veterinären häromdagen så var han ju tvungen, ja jag hade ju kunnat byta tid, men han tyckte inte det, och kämpade på.
Han var till en massör en dag och en annan till en kiropraktor, så nu skulle det väl ge sig hoppades jag och vi förstås. Men nej det blev om än värrä och han har haft hemsk värk.
Han fick en tid till kiropraktorn i slutet av veckan igen, så nu får vi hålla tummarna :)
Hemskt att ha ont i ryggen, ja det är förstås hemskt att ha ont någonstans över huvudtaget.

Vi for alltså iväg, se bilder nedan med Gert och hans onda rygg, jättejobbigt för honom att sitta ens och bilfärden dit och hem var hemsk för han.
Vid veterinären så fick han försöka först att hålla medan dom skulle klippa klorna, för att jag sen tog över lite :)
Vi åkte iväg till veterinären med dom båda nu innan vintern för att få en liten hälsokontroll på dom. Bruno är ju gammal, ja 9 år och Mimmi 6, så dom är inga ungdomar någon av dom.
När det sen blir kallt så kan man ju inte ta in dom om man behöver till veterinären, så jag ville att vi skulle få det gjort nu innan.Nu kan dom ju bli sjuka när som helst, men det är skönt att få kolla upp dom lite.
Vi har ju inte haft dom så länge och vet ju inte hur det är med tänder och så, så det var skönt med en genomkoll :) Våra älskade fina kaniner. Bruno som är äldst gör sig inte på bild, nej så tufsig som han ser ut, så är han inte alls på riktigt, men supersöt ser man ju iallafall :)
Båda var friska men Bruno hade en tova bak vid rumpan som behövdes rakas av, så det fixade dom på nolltid.

Vi har jätteduktiga kaniner som var så snälla och duktiga så.
Vi är glada för att dom som haft dom innan oss, att dom har tagit så bra hand om dom innan dom kom till oss, så skönt och så enkelt att ta över då efter någon annans bra jobb.

Nu tillbaka till lite gnäll om våra olika smärtor här hemma :)

När jag ändå håller på att gnälla lite så har jag precis nyss blivit av med mina munnsår, för att få ett nytt, men på andra sidan?? Hur är det möjligt??
Ja ja jag har ju vanan inne kan jag ju säga, men det är så svårt att dricka kaffe och att äta Men det värsta, Att borsta tänderna!! Då gör det så förbaskat ont i munnsåret.
Men men herregud, det är verkligen inget att gnälla över vet jag ju, dom brukar ju gå över efter en vecka ungefär :)

En kväll i helgen som var, så var vi ut och käkade på China med Rebecca och hennes man Johan.
Jättegott och trevligt var det.
Jag gjorde som vanligt, friterad kyckling med sötsur sås, min absoluta favorit.
Dom andra tog mongoliskt dom, säkert jättegott också, men inget slår min mat.
Jag känner att det blir lika som med smörgåsbord för mig, för rörigt liksom, jag menar för mycket olika på tallriken:)
Ja jag vet ju att man inte behöver lägga på så mycket olika, men nej det blir inte bra alls för mig.
Jag tog det säkra liksom :)
Jag beställde in en halv portion vilket var bra, ja jag orkade inte ens äta allt det.
Nej jag orkar inte äta så mycket, men mätt blir jag iallafall. Synd att kasta om jag tar en stor portion.
Vi tog lite kort på varann haha :)

Nu till något som jag som inte är tekniskt lagd precis förstår.
En fundering, som blev fler när jag började fundera på det.
Jag funderar hur det var förr i tiden, ja inte så långt tillbaka, eller jo ganska långt kanske haha.
Tillbaka tills då jag var ung.
Då fanns det telefon linjer som man ringde på.
Jag ska berätta här och nu att jag inte förstår alls hur det går till nu.
Förut var det lite enklare, då fanns det telefonlinjer i luften.
Ja så mycket kan jag förstå varför det fungerade, alla linjer/trådar gjorde så att det fungerade :)
Nu har jag ingen förklaring på hur rösterna kunde höras i någon annans telefon, men så var det bara. Inget jag tänkte alls på då :)
Hur man sen kunde ringa till andra länder? Ja det har jag ingen förklaring på alls hur det gick till?
Men men nu är och behöver man inte ens en sladd??
Hur kan man ringa då?
Och när man har tex runkeeper på, så vet den ju hur jag gått och hur fort, det finns till och med en rullstols symbol jag kan välja? Det syns till och med vart jag åkt?
Ja nu finns det knappt några telefon linjer kvar, och jag vill inte att tekniken ska gå så himla snabbt, jag vill stanna tiden så mycket det går. Ja jag vill backa lite så jag och alla andra hinner med.

Jag tycker förstås att det är jättebra att kunna ringa och nå den man behöver få tag i, jag tänker mest då barnen var yngre och jag ville kolla så att allt var bra, på min tid så gick ju inte det.
På min tid var det telefonkiosker på stan man ringde ifrån, det finns inte nu??
Hade man bestämt en tid för att mötas, ja då kom man då, det gick ju inte att meddela att man var sen.

Jag skulle önska att man inte behöver vara så anträffbar hela tiden, att man ska svara i telefonen, alltid, nu gör inte jag det alls.
Nej om jag inte har tid eller inte orkar eller faktiskt inte vill, nej då svarar jag inte.
När jag var sjuk 1991, då bestämde jag mig för att inte svara om jag inte orkade eller ville, och så blev det och har varit sedan dess.
Jag hade cancer och fick starka mediciner, cellgift. Jag var inte alls sugen på att prata i telefonen kan jag lova, nej det ville och orkade jag inte.
Jag hade liksom fullt sjå att överleva då, hur kunde det då vara viktigt att svara i telefonen?
Ja det är faktiskt sedan dess som jag inte svarar om jag inte kan eller vill, sunt och skönt tycker jag. Konstigt och dumt tycker en del andra och alla får tycka som dom vill förstås :)

Nu var det mest min mamma som ringde, och självklart ville hon bara veta att allt var bra, men fy så jag inte ville prata i telefonen då.
Då jag inte svarade så kom hon förbi efter jobbet, och trots att jag talade om många gånger att jag inte orkade svara då det ringde så förstod hon aldrig det.
Nej, så det där med telefonen är oviktig för mig om jag gör något annat.
Nu förstås om mina barn ringer, ja då är det ju inte oviktigt, nej då svara jag jämt om jag kan.
Men inte alla andra alls, nej då ringer jag upp när jag kan och vill istället.
Det kan låta konstigt i andras öron, ja jag förstår det, men jag känner att jag måste göra så som jag gör utan att få dåligt samvete, jag ringer upp senare.

Nu tillbaka hur det var förr med tekniken.
Förut fanns det faxar som man bara tryckte in telefonnummer på displayen och så kom texten till mottagaren??
Mysko hur gick det till? Papperet skickades ju inte, det var bara texten??
Ja jag kunde inte förstå det då och kan inte förstå det nu heller, men superbra var det då jag jobbade och faxade och fick fax. Då var jag på SJ biljettförsäljning och sen golvfirman.
Det är så otroligt mycket som gått alldeles för fort fram tycker jag, jag hinner inte med alls.
Telefoner, TV apparater, hushållsmaskiner m m :) Ja listan kan göras lång.

Nu till något mer sedan jag var ung eller till och med liten tror jag.
Bildminne.
Jag har nog haft det sedan jag var liten, jag har massor av bilder i mitt huvud, bilder tex på hur det såg ut överallt där jag var. Faktiskt så kan jag komma ihåg tex vad jag hade på mig då jag var här eller där, då genom att jag sett kort. Jag minns alltså kortet, och jag skulle inte kommit ihåg vad jag hade på mig för kläder om jag inte sett ett kort på mig :)
Jag kan ofta känna vilken gåva jag fick med så mycket bilder i mitt huvud, men det kan också bli lite jobbigt. Jag skulle vilja slänga bort några, ja en del hör inte hemma i mitt huvud och har inte gjort på många många år. Men men, jag kan och får ju inte bestämma det taskigt nog.
Nu verkar det som att det inte är fullt alls, nej kanske aldrig jag vet inte, men det hade varit skönt att bestämma själv vad som skulle bli kvar.

Förra helgen så var Rebecca och hennes familj till Jönköping för att hälsa på bekanta.
När hon kom tillbaka så hade Alice och Elsa köpt kolor till mig i Gränna då dom var där.
Jättesnällt och gott :)
Muggen på kortet fick jag av tjejerna en annan gång:)

Ja nu har jag egentligen massa mer att skriva, men jag ger mig för idag iallafall och spar allt det till mitt nästa inlägg.
Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra förstås.
Kram kram

Det tråkigaste jag vet!!

Hej hej!

Jag måste börja med att skriva och förvarna om ett ganska "fult" och knepigt inlägg utseendemässigt.

Det blev heltokigt och jag fattar ingenting, och vet då inte hur jag ska kunna ändra det, men det är iallfall mina ord och mina bilder :)

Ja nu ska jag skriva om det för mig är bland det tråkigaste som finns, och svåraste! Valet, ja just det, valet!

Jag har i år 2018 faktiskt suttit med olika partier i timmar (på datorn) för att lära mig mer, och förstås för att kunna rösta rätt. Så som jag ju vill liksom. 
Rösta så som jag tycker är rätt menar jag då förstås.

Ja jag har lagt ner många timmar av mitt liv, och vad lärde jag mig= Nada, inget knappt alls!!

Jag vet att det är viktigt, i år superviktigt känner jag, men fortfarande så förbaskat tråkigt. 

På TV får vi se hur dom smutskastar varandra så det blir pinsamt. 
Ja det blir verkligen pinsamt. Hur gamla är dom liksom? 
Det blir inte seriöst alls då en del håller på.

Jag fick tipset om att man kan gå in på valkompassen för att få lite hjälp och vägledning kanske? 
Nej herregud så det inte alls blev bra resultat, det kom ju upp såna partier jag aldrig skulle rösta på. nej fy så svårt. 
Jag gjorde valkompassen många gånger, olika sidor varje gång men det hjälpte mig inte ett dugg.

Ja nu har jag fått berätta om hur jäkla tråkigt och svårt jag tycker det är :)

Jag och Gert skulle åkt och förtidsröstat förra veckan, men det fanns inte en chans att hinna bestämma mig för vad jag tyckte, så det fick bli igår istället :) Så nu är det gjort pust pust!! Nu tänker jag inte läsa mer eller lyssna mer, nu har jag gjort vad jag kunnat liksom.

Jag har haft många fina bra dagar också som jag inte suttit inne och läst eller lyssnat om valet, och en dag var vi till Smedjebacken.

Vi kollade på Oliwer som spelade fotboll. Jag minns inte resultatet haha :) men roligt var det att kolla iallafall :) 

Jag är ju helt ointresserad egentligen av vem som vinner så det är nog därför jag inte kommer ihåg.

Man kan få dåligt minne av min sjukdom och jag måste faktiskt förstå att det är därför jag tappar så mycket. 
Jag kommer fortfarande ihåg allt gammalt, ja alldeles för mycket kan jag lova, men jag får ju inte välja vad jag ska minnas.
Jag tror dock inte att minnet då det gäller resultat påverkas av min sjukdom, nej jag är inte intresserad av resultat helt enkelt :)

Nu tillbaka till matchen, det kom en rejäl regnskur som över gick i hagel som jag försökte fånga på bild :)

Nu lite tillbaka blickar till då jag precis blivit sjuk, jag kunde gå lite med rullatorn till hjälp.

Jag och Gert fick låna en stuga på Gotland av våra grannar i några dagar. 

Vi hade jättemysiga dagar, men vi hade för höga förväntningar på Gotland. 

Nu kanske vi hade tyckt annorlunda om jag inte suttit i rullstol, och om det inte varit medeltidsvecka där samtidigt då vi var där. 

Att åka manuell rullstol gick inte, nej fy så jag fastnade mellan alla gatstenar, det var riktigt skitjobbigt faktiskt. 

Om jag haft min permobil med så hade det varit skillnad, men på den tiden i det stadiet av min sjukdom så "tänkte" jag då inte ha en sån haha :) Nej min permobil dröjde något år efter Gotland.

Ett av korten då jag står utanför dörren till stugan, det är nog bland dom sista gångerna jag kunde stå själv. 

Nu lutade jag mig ju där vid dörren lite, men det är det ju ingen som ser :)

Jättemysigt hade vi iallafall och härliga dagar :)

Förut så hade det nog gjort ont att titta på dom här bilderna, nu känns det mer overkligt. 

För mig känns det konstigt då jag inte kommer ihåg känslan av att kunna gå längre. 

Nej för mig just nu så känns det ju som att jag alltid varit så här. Knepig känsla.

Jag önskar förstås egentligen och hoppas, men samtidigt inte. ( på att kunna gå och stå ) 

Nej jag har ju ett jättebra liv med dom världens bästaste runtomkring mig. 

Utan er skulle jag inte må så här bra, inte en chans i världen!

Jättefint hus bodde vi i, men inte så bra alls då benen inte ville fungera som jag ville.
Det fanns trappor inne i flera etage, så jag fick kämpa kan jag lova.
Jag fick, eller det kändes som att jag fick bestiga Mont Everest varje gång jag behövde på toaletten som fanns några steg ner, ja jobbigt var det verkligen.
Nu har jag ju aldrig bestigit något berg, men jag kan tänka mig in i hur jobbigt det skulle vara:).
Under den här tiden kan jag lova att jag inte hade så många extra kilon på kroppen, nej dom hann inte fastna riktigt. Det är skillnad nu haha :)
Men jag mår bättre idag, så det får lov att vara som det är. Jag tränar varje dag och gör mitt bästa iallfall, det får räcka med det.

Nu till lite nutid igen då, det kan hända att det blir lite hattigt fram och tillbaka, men jag försöker skriva lättläst.

Baka, ja det har ni ju sett och läst så många gånger. Här nedan var det bullbak som gällde.

Jag älskar verkligen att baka, det kommer jag alldeles säkert alltid att göra.

Som jag ju skrev i mitt förra inlägg så har jag börjat samla maskrosblad som jag ska torka, för att sen ge till kaninerna då det blir kallt och vinter.

Då jag gjorde i ordning bladen och hängde upp dom på ställningen så blev det lite "rens" över som kaninerna förstås fick. 

Gissa om dom gillade dom "högarna" dom fick flera dagar i rad.

Jag trodde inte att jag skulle bli så fäst vid dom här kaninerna, jag trodde att jag inte kunde tycka om några andra så som Molly och Polly. Men om jag kan!!

Det var så som då jag skulle få Melina, skulle jag kunna älska henne lika mycket som Marielle? Jo det gick ju alldeles utmärkt. Mina älskade barn, och våra älskade kaniner<3

Jag blev lite ivrig då jag tänkte att vintern kanske är lång, så jag och Maria tog en tur till för att leta fler blad, och det gjorde vi :)

Vi har haft några kanonfina dagar, men innan det fina vädret så var det lite ruggigt som ju syns på korten :)

Vi har helgen som var tagit bort sommaren från altanen, alla pelargoner fick lov att dö och Maria gjorde rent krukorna så det bara är att plantera till våren igen.
Jag har fått dom att övervintra förut då vi bodde i Smedjebacken, men jag har haft otur här sedan vi flyttat hit. Jag struntar i att försöka mer och dom får lov att dö, och så får jag köpa nya till våren.

Maria passade även på i det soliga vädret att städa och spola av alla våra auktionsfynd vi fyndat.

Maria dammsög utemattan också så att vi skulle kunna lägga ned den i källaren till nästa år.
Det var flera ställen där den gått lite sönder, ja då jag kör med rullstolen så kan jag lätt fastna till, så på dom ställena lagade jag. Så skönt att kunna ta fram det i vår så det bara blir klart, härligt.

Medan jag sydde och Maria gjorde rent auktions prylar så målade Gert dom sista brädorna.

Brädorna till räcket på altanen. Det var inte länge sen vi byggde räcket, men färgen var dålig, så nu gör vi om från grunden med nya brädor och annan färg.

Nu får vi hoppas på att det håller bättre då vi gjort efter konstens alla regler.

När solen var framme så gjorde jag det jag älskar mest, njae kanske inte riktigt så, men ja ni fattar ju. Jag la ikull mig i rullstolen för att njuta av solen :)

Ja tänk en sån härlig höst vi går till mötes, super härligt verkligen.

Jag hoppas att alla har det bra och att ni mår bra. Jag skriver nog snart igen, det bara bubblar ur mig ord :)
Kram kram