Med eller utan russin?

UTAN!! Ja om jag får bestämma :) Jag kan äta något russin men inte som varit ugnen, nej dom gillar jag inte alls.
MED skulle Gert säga och många fler med honom.

Hej hej!

Jag fick för ett par veckor sedan en beställning av min Marielle på lussebullar
Jag är ju lite stolt över att hon som är bagare och konditor vill ha sin mammas bullar :)
Ja hur som helst så inhandlades det saffran, ja jag har efter mitt första bak köpt tjugo påsar till Haha :) Man kan ju inte vara utan lussebullar liksom.
I Lördags var det dax för första saffransbullbaket för i år :)
Jag gjorde först en deg på 1 L, men ganska direkt så gjorde jag en till, då när jag ändå höll på liksom :)

Det blev nästan 200 bullar, ja ganska många, och olika :)

- med mandelmassa och russin, med pärlsocker på.
- med bara russin, med pärlsocker på.
- med bara mandelmassa, och pärlsocker på.
- utan något alls i, bara släta bullar, ett helt gäng.
Ja, jag och tjejerna vi gillar lussebullar utan något i eller på, bara helt vanliga bullar, så det blev flest såna.
Jag glömde att ta kort, ja hur gick det till? Jag som brukar ta kort lite hela tiden, men inte då? :)
Jag kommer att baka fler bullar, ja det är jag säker på, man kan liksom inte få nog av lussebullar om man frågar mig och mina tjejer.
Jag har gjort många olika sorter då ju alla runtomkring mig tycker om olika sorter.
Ja jag vet faktiskt inte hur många bullar man kan behöva?? Många fler iallafall :)

Jag har varit ute och åkt ganska mycket, och ofta ganska långt. Reflexvästar och andra reflexer på mina armar ( köpta på Engelsons) har jag haft på, ja jag tror och hoppas att jag lyser mer än en julgran haha :)
På bilden nedan syns dom jag har på ärmarna, men sen innan jag åkte så hängde jag en reflexväst på mina ben också. En reflexväst hänger bakpå också :)

Rebecca har varit hos mig nu några dagar, och då har vi passat på att sy lite.
Reflexbanden jag köpte för länge sedan fick äntligen komma på min kjol så att även min ben syns, ja det är viktigt för mig att synas.
När jag körde bil förut så vet jag ju hur arg jag blev på dom som inte syntes, hur svårt kan det vara??Det handlar ju om liv och död liksom. Ja jag vill leva iallafall, så jag  klär mig ordentligt.
Lyset på min rullstol är inte det bästa, nej det är dåligt, men bättre än inget förstås.

Utan reflexband

Med reflexer :)

Jag hittade ett par skor i garderoben som jag inte sett förut, trodde jag,  men efter ett tag så mindes både jag och Rebecca vart jag köpt dom.
Vi testade att ha dom på mig då jag skulle ut ett par timmar,  och dom var tyvärr inge bättre än mina andra.
Nej jag var iskall då jag kom hem, och det var ändå plusgrader ute.
Ja jag vet ju att jag har dålig blodcirkulation, men ändå.
Jag har alltid haft kalla fötter och händer, ja då jag var frisk så var jag också kall, men då rörde jag ju ändå på mig så att det blev bättre.
Nu med dom här skorna så borde jag inte vara kall alls, men så var det.
Sockor och värmefilt fick det bli innan dom tinade upp sig lite.

Jag köpte förra året ett par batteridrivna sulor med fjärrkontroll som jag tog fram för att testa, men nej dom fungerade inte alls.
Den ena gick inte att ladda och den andra blev knappt varm, nej dom var inte bra alls synd nog.

Jag har ju vanliga värmare som jag kan klistra fast, och det kommer att bli dom jag tar på fötterna då jag ska bli ute lite längre än i och ur bilen bara.
Ja dom vet jag är jättebra, jag klistrar ofta fast dom i nacken där jag fryser som mest.
Det finns många olika varianter och märken, och jag vet inte vilken sort som är bäst, nej jag tycker att dom fungerar bra allihop :)

Det finns både för händer och såna man kan klistra fast. Ja hur fungerar dom kan man undra om man inte testat?
Så fort man öppnar förpackningen börjar dom bli varma, ja det låter ju konstigt och det är det också tycker jag, men så himla bra!!

Till händerna behöver jag ha två i varje för att hålla mig riktigt varm, men det är värt varenda krona att slippa frysa. Jag har fingervantar först, och sen två värmepåsar i varje hand, sen en tjockare större vante ovanpå. Man bör inte ha värme påsen direkt på huden, nej då bränns det, så gör inte så.

Jag har ju pratat om mitt minne många gånger, att mitt närminne är urkasst, men att mitt minne bakåt i tiden sitter där.
Jag kommer ihåg massor sedan jag var liten, överallt jag varit och hur det sett ut i affärer, hemma hos någon vi hälsade på osv..

Domus restaurangen i Borlänge för ett exempel :)
Jag minns att man gick upp för trappan, en lång trappa, en spännande upplevelse varje gång.
Väl där inne så fick jag beställa korv med pommes frites, ja varje gång åt jag det då vi var dit.
Jag minns att jag fick två korvar, lyxigt!! Verkligen en lyxig stund minns jag att jag tyckte.
Vi var inte dit ofta, nej men då vi var till Borlänge för att hälsa på farmor och farfar, eller mina kusiner, ja då hände det att vi gick på stan före eller efter.

En sak till som jag blir att tänka på ganska ofta var vit läkerol.
När jag var liten och fick veckopeng så köpte jag ganska ofta en vit läkerol ask.
Inte så mycket för att jag tyckte om dom, nej men för att jag tyckte asken var så himla fin.
Ja jag minns faktiskt inte riktigt, men jag kan tro att jag sparade dom allihop, mycket möjligt.
Jag tycker fortfarande att dom askarna är fina, men förr var dom finare :)
Jag har vit läkerol ask med mig överallt nu för tiden, ja i flera år har jag faktiskt den med mig.
Jag äter ju mediciner som gör att min mun blir så torr, torr som en öken faktiskt, och då är det den som hjälper bäst tycker jag.
Jag har provat många andra tabletter, och också dom som ska vara mot mun torrhet men nej. jag vet att dom är med socker, men en eller två tabletter om dagen tar jag och fortsätter att ta då jag tycker dom fungerar bäst.

Nu till något helt annat :) Ja lite dåtid det med, men inte så länge sen :)

Min assistent Maria gjorde för några år sedan underbara kreationer, om man nu kan få kalla dom för det, trots att det inte har med tyger att göra? Jag gör det iallafall :)
Så otroligt fina mystiska troll liknande akvarium/skålar.
Om hon arbetat i en blomaffär så hade hon kunnat sälja hur många som helst.
Så fina och så duktig hon är!!

Riktiga mästerverk, helt utan att överdriva, ja jag menar det verkligen.

Ett problem jag skulle haft om jag haft en sån, att det ju finns kryp i mossan tex, ja jag hade haft det jobbigt ifall att det skulle finnas massor av spindlar där i??!! 

Nu vet jag att det säkerligen inte skulle finnas massor, men någon skulle kunna finnas, ja det tror jag minsann. 

Nej nu måste jag sluta för idag, jag har ju lite rättning framför mig :)

Till skillnad mot förra gången så blir det här ett lite mer lagom inlägg än förra gången.

Jag hoppas att alla har det bra och mår bra framför allt <3

Kramkram

Tålamod!

Hej hej!

Allt jag skriver, kommer ut av sig själv medans jag sitter vid datorn. 

Ibland kan jag ha några komihåg grejer som jag skrivit in för att inte glömma det, men allt som oftast så kommer varje ord direkt från mitt huvud genom mina armar och slutligen till fingrarna som styr. Amazing!! Helt otroligt att det kan fungera så? Att just jag kan fungera så är ju ännu mer konstigt.

Då jag var liten vet jag att jag kunde skriva berättelser och sagor, ibland räckte inte en skrivbok till sagan eller berättelsen i skolan. Ja jag minns att fröken sa att jag skulle försöka att inte skriva så långt, jag vet inte varför, men så var det. 

Fantasin har det aldrig varit något fel på, nej minsann så var det då, och ja faktiskt nu med :) 

Kanske finns något med mig sedan jag var liten, jag tänker på skrivarlusten, eller så har det kommit på äldre dagar haha :) Borde inte funnits med mig då det var många många år däremellan som jag ju inte skrev något alls :) Men vad vet ja?

Ja nog är jag ju äldre nu än då, men jag känner mig inte så värst gammal. 

Jag har ju kommit på mig med att kunna räkna ut hur länge sen det och det var, och ibland är det 30 eller kanske 40 år sedan?? Det är ju då man förstår!!

Förstår att jag blivit äldre trots att jag knappt märkt det.

Nu kan jag ju inte påstå att jag känner mig ung på något sätt, nej minsann ibland under åren så har jag ju känt mig som hur gammal som helst, men nej så är inte fallet, inte än.

Jag känner mig ju pigg och glad och funderar inte så mycket mer på det, men ibland dyker det ju upp.Mycket, ja det mesta jag skriver om här har jag berättat om förut, ja säkert flera gånger. Men jag har svårt att komma ihåg vad jag skrivit om förut, så det får bli repriser även om jag ju inte vill det egentligen. Jag kan ju kanske ha en annan vinkling in nu än då, så lite nytt kan det ju vara.

Efter att jag blev sjuk så har jag fått ett jättebra tålamod.

När jag var frisk så hade jag inte det, men då kunde jag ju göra allt själv förstås. eller det mesta jag kom på att jag ville göra.

Jag ville göra det direkt då jag kom på en idé, medan jag nu säger att vi kanske kan göra något någon dag framöver, och jag faktiskt menar det. 

Ingen brådska finns det faktiskt, för jag vet ju att det blir en annan dag iallafall.

Det är så härligt att kunna känna så på riktigt, att inte bli att känna mig stressad om det inte sker på direkten, nej så bråttom kan det aldrig bli :) 

Men som sagt, förr i tiden då jag jobbade och hade massor av bollar i luften, ja då var det skillnad. Jag kunde ju fixa själv, ja väldigt mycket kunde jag fixa själv. 

Jag är glad för att min pappa varit så duktig med att snickra och han har hjälpt mig och oss så mycket medan han levde. Ibland kan jag bli att längta extra mycket efter honom då det är något som ska snickras, han var så duktig och så tyckte han att det var så roligt :)

Han var så himla duktig, och jag hoppas att han hör mig någonstans där han är, och att han vet att jag ibland går bet och önskar att han kunde komma. Att jag tänker på honom. Nu tänker jag inte bara på honom då han skulle behövts, nej inte alls.

Gert kan också det mesta förstås, men det är skillnad :) 

Nu då jag kom in på min pappa så skriver jag några rader om honom vad det verkar haha :) 

Huvudet och händerna som bestämmer. Dom bestämmer i rasande fart så jag knappt hinner med.

För er som inte vet och som inte läst mina inlägg sedan förut så berättar jag lite. 

Min pappa valde att ta sitt liv en dag i april för några år sedan. 

Han hade mått dåligt länge, ja sedan han var ung. Min fina pappa orkade inte mer.

Det var en jobbig tid och väldigt mycket tankar och sorgsenhet.

Trots att vi var i sorg så var vi ju tvungna att handla och leva, ja överleva kändes det som just då.

Jag minns en dag några dagar efter att det hänt, då var jag och Gert på Konsum för att handla mat. 

Det kom en man fram till mig (som jag kände igen, men inte kände), Gert kände honom sedan gammalt, och han hade hört att min pappa dött. 

Han undrade om det var hjärtat? Nej det var det inte sa jag och försökte avsluta samtalet. 

Han fortsatte att fråga fler saker och det märktes att han ville veta hur han dött, då sa jag till slut att min pappa valt själv att inte leva längre, och då ska ni få höra hur han sa. 

-Vad då, sköt han skallen av sig?? 

Vi stod vid kylarna vid mjölken, och Gert var längre bort så han hörde inte vad han sa till mig.

Hur är det ens möjligt att någon gör/säger så undrar jag?, och just då blev jag riktigt förbannad, det rök ur öronen på mig kändes det som, så förbannad!!  

Jag gick bara därifrån och har aldrig pratat med honom efter det.

Nej den mannen kommer jag aldrig någonsin att ens säga hej till, nej fy så illa han betedde sig. 

Han var i min pappas ålder och jag kommer aldrig att förstå hur någon kan vara/bli så nyfiken som han, så han betedde sig illa.. 

Vilken jäkla idiot kan jag säga fortfarande, ja som ni förstår så är jag det fortfarande, långsint, ja jag är ju det då det gäller viktiga saker.

Min pappa sköt sig inte, han tog inte heller tabletter, nej han hängde sig. 

Det har gått ganska många år, men det är då jag kommer ihåg och tänker på det, som den här händelsen med Konsum dyker upp. Det känns fortfarande, och jag blir arg över det han vräkte ur sig, inte ledsen längre, nej bara arg.

Ja det känns i hjärtat och jag blir att känna mig så ledsen, om min pappa fått hjälp, om han sluppit bli bollad med, och om han bara orkat. Många Om!

Jag och min familj valde då direkt att det inte skulle bli nå hysch hysch och låtsas att han dog av dåligt hjärta eller så, nej ärlighet varar längst heter det ju. Men det till trots så hade jag ingen lust några dagar efter det hänt stå på Konsum vid mjölken och prata om det, nej det hade jag inte.

Jag har här i min blogg inget hysch hysch alls jag, nej jag skriver på, det som faller mig in, ja så är det faktiskt. Den som inte gillar det får strunta i att läsa tänker jag.

Tillbaka till min bästaste pappa, ja jag har och hade ju bara en, men ändå. Jag är glad att vi hade en så nära relation som vi hade. 

När jag arbetade på Golvfirman så fick jag lära mig massor, och då jag kände mig redo så tog jag tag i projekt som kanske var lite för stora för mig :) 

Jag köpte ett hus själv tex, ja det var mycket att göra, jättemycket, men med min pappas hjälp så blev det hur fint som helst. 

Ja nu gjorde ju jag egentligen inte så mycket som han, men jag målade och jag spacklade och det allra viktigaste, jag bestämde.

Ja minsann, jag fick bestämma allt!! 

Det var inte alltid min pappa tyckte om mina val, men sen då det blev klart så gillade han det oftast, det han inte trott på alls innan.

Jag har fått mycket efter honom, att kunna se hur det blir då det är klart tex.  

Ja jag var faktiskt bättre än han på det :) Många fina minnen har jag som jag bevarar och spar, och jag hoppas att han har det bra och mår bra där han är.

Nu till lite nutid igen :)

Nu då Gert har blivit bättre så var det jobbar dax i Måndags. Ja för mig hade han fått vara hemma för evigt, men det fungerar ju inte så bra det, inte ekonomiskt, inte än iallafall.

Gert brukar ju vakna och åka till jobbet runt sex halv sju, och det betyder ju att han går till kaninerna först, innan han åker. 

Kaninerna har varit bortskämde och fått komma ut runt nio, halv tio på förmiddagen varje dag. 

Nu har dom alltså fått lov att gå upp så tidigt, och det var inte så populärt alls, nej då sträcks det på sig och dom har ingen lust alls att vakna. Dom är så söta så söta.

Maria är den som hjälpt oss sedan Gert blev sjuk att städa deras lekstuga. Gert kan inte böja sig nå bra än, så Maria har fixat det till honom.

Att stänga in dom har Rebeccas döttrar Elsa och Alice fixat förut då inte Gert kunde, så himla jättesnällt av dom.

En dag då hon städade i veckan så kom Maria och öppnade ytterdörren, och ropade att det var någon som ville säga hej. Lilla Mimmi, sötaste lilla Mimmi <3

Förra Fredagen var vi till Borlänge veterinär stället Anicura,  för en koll av lilla Filip.
Han hade haft lite dålig mage så vi behövde kolla upp honom lite, igen. Han har haft lite magbesvär sedan förut så det var bäst att åka.

Han fick medicin och droppar till ögonen där han var lite rinnig, och sen for vi hem.

Efter det så var han varit hängig och mest legat och vilat, så vi fick ta en dag i taget och se hur han blev att må.
Det är ju så svårt då dom inte kan berätta för oss vad som är fel.

Drygt då ett djur inte känns som vanligt, våran lilla Filip.
Han är 4 år så inte så gammal, inte om man jämför med Bruno här hos oss som är 9 år, snart 10 :)

Vi fick hålla tummarna <3

Vid veterinären så var han en tuff kille som till och med gick på det halkiga golvet, men helst på handduken förstås.
Han la sig väl tillrätta under mina fotplattor och sträckte ut bakbenen som tyvärr inte syns, så gullig <3

Ja i Fredags var vi till veterinären i Borlänge, och i Tisdags fick vi åka till Falun akut.
Dom fick kolla upp honom igen, då han inget ätit och inte druckit på ett par dagar. 

Han fick inte bli med oss hem, kära lilla älskade Filip.
Det är så otroligt svårt och ledsamt då man måste göra ett val, tillsammans med veterinären förstås. Melina och veterinären kom överens att det inte var bra om han hade ont i magen, då han kanske hade jätte ont och fick lida.
Han fick vara nära Melina hela tiden där på plats och det kändes tryggt för honom är jag säker på, våran lilla Filip.
Det blir så konstigt då något sånt här händer, någon saknas ju och det känns ganska direkt.

Det var inte alls länge sen Marielles ena hund Tyke plötsligt dog, ja så oväntat och så sorgligt, lika med han så var han ju lilla Tyke fast han var en stor hund.
Ja fy så jag saknar honom, ja ni vet ju hur jag är, jag vill inte ha någon hund. Nej det vill jag inte, men jag älskar Marielles hundar och Tyke var speciell, han var helt fantastisk på många sätt, och lite annorlunda, en så fin Tyke.

Marielle och Tyke <3

Jag har ju varit sjuk i hela mitt vuxna liv. Det började runt 1991 och har mer eller mindre fortsatt tills nu. Jag har varit frisk mellan allt jag varit med om, och det får jag försöka tänka på och vara glad över, vilket jag ju inte behöver tänka på ens förstås.

Lätt att tröttna ur och tycka att det räcker nu. Och nog har jag gjort det många gånger, men inte helt så att jag blivit arg över hur det blivit. 

Jag har inte en enda gång känt att det varit orättvist, att jag skulle behöva drabbas igen, men med något nytt. Nej aldrig har jag tänkt så.

Om jag fått välja, ja då förstår väl varenda människa att jag valt att vara frisk, men det är ingen som man får eller kan välja, man får det man får, och det man orkar. 

Ja jag börjar tro på att det är så det faktiskt är. Jag orkar tydligen en hel del jag haha :) 

Nej varför tröttna ur och vara arg eller irriterad för att det är som det är liksom? 

Varför slösa bort energin på det, då det finns roligare saker att göra för den energin? 

Jag behöver all jag kan få. Nej att gräma sig och vara bitter är inte min grej alls, nej det blir inget bättre alls av det, så jag tänker fortsätta vara Nina jag, bara så alla vet :) 

Jag har det superbra ja för det har jag men ibland hade det känts så skönt att kunna resa sig och dra på jeansen och en tröja. Att få åka till jobbet, att kunna göra det. 

Att få vara som vanligt, ja men vad är det som är som vanligt egentligen? 

För mig så är ju mitt liv nu som vanligt, ja efter alla år borde det ju vara vanligt det liv som jag lever nu. Men eftersom jag varit vanlig och haft massa saker för mig innan jag blev sjuk så känns det som att det också är det vanliga. Ja  och det är det ju, eller hade varit om jag varit frisk, men det är jag ju inte. Rörigt blev det där :)

Jag känner ju samtidigt att mitt liv nu är som vanligt, ja hur som helst så njuter jag av mitt liv och har det så bra som bara jag kan. 

Att njuta för stunden, ja det är jag rätt bra på, men jag skulle vilja göra det ännu mer, ja hela dagarna tycker jag.

Häromdagen så var det hockeymatch i Smedjebacken och Gert skulle dit. Marielle och Melina for också dit och dom fick sitta i "vippen" med Gert och kolla på matchen.

Dom hade gjort den här fina till Gert i fars dags present, jättefin och en annorlunda fin present<3

Jag fick en tid för flera veckor sedan till Gynekologen för att ta cellprov. 

Man får en kallelse med olika års mellanrum. Jag har ringt dom säkert fyra gånger för att behöva ändra tiden, men nu så var det dax.

Jag ville ha både Rebecca och Maria med så dom skulle kunna vara beredd med mina ben, dom känner ju benen bäst, förutom jag då:)

Anledningen att byta tid och dag har varit just det, att kunna ha dom båda med mig. Endera har Rebecca varit borta, eller så Maria.

Just den här dagen så hade Maria läkarbesöks tid som var viktig, så det blev bara Rebecca. 

Jag hade ringt dom "igen" för att fråga om det fanns någon mer att få hjälp av där ifall att det skulle behövas, och det fanns det. 

Då jag ringt många gånger för att ändra så har jag känt mig som en jättebesvärlig patient, men dom har varit så himla bra och snälla varje gång. Ingen har blivit sur eller irriterad alls, iallfall inte som jag märkt av haha :)

Det gick jättebra och det behövdes ingen mer person, benen skötte sig jättebra.

Veckan efter cellprovet så hade jag mammografi i Falun. 

Ultraljud gör dom istället för att jag ska försöka göra som vanligt, det är svårt för dom att få bra bilder då jag inte kan komma in ordentligt i maskinerna dom har. Rullstolen blir liksom ivägen, förstås.

Det gick bra och jag hade inga konstigheter alls i brösten tack och lov. Nu är jag helkollad känner jag och cellprovssvaret kommer på posten så småningom.

Här väntar jag på min tur :)

På väg hem från Falun så stannade vi vid Ikea i Borlänge och det är ju svårt att inte hitta på något som man kan behöva.
Jag hittade på flera saker och ett stort dubbeltäcke med fodral blev det till min fåtölj, gissa hur mysigt jag kan ha det nu då vi fixat till det? Det är så härligt att kunna dra täcket runt mig jag som fryser för det mesta :)

Nu till det jag gillar, att baka :)

Jag har bakat, ja det har jag minsann, flera dagar och ibland mycket på samma dag.
Ni som läst det jag skrivit om förut vet ju redan, men jag skriver så att alla vet.
Jag har tagit på mig att baka fika till alla killar då dom är på hockeymatch, ja ni förstår ju då att det blir lite bak.
Nu kan jag inte göra så mycket olika så det blir några sorter som kommer att gå runt.

Det är inte alla som har sån tur som jag!! 

Alla bakgrejer bara står där så att jag kan göra det allra roligaste! Jag slipper också disken och allting efteråt som ju är det absolut tråkigaste. 

Det kan bero på det att man låter bli att baka, just för att allt efteråt är drygt och tråkigt, men det behöver jag inte tänka på jag. Lyx!!

Det är inte bara lyx jag har då jag ska baka, tänk bara på allt annat i ett hushåll. 

När jag slängt en tröja i tvätten så ligger den ren och ihopvikt i min garderob efter ett par dagar? 

Vad hände där liksom?? 

Ja det är så mycket som jag reflekterar över och förundras över. 

Livet är ju helt fantastiskt och jag hoppas att du som läser njuter lite extra, tex av luften då du är ute, passa på att andas liksom.

Helt fantastiskt, först började jag lyssna då jag tränade varje morgon, och sen då jag stekte pannkakor, och nu ännu fler pannkakor :) Många timmar blir det.
Jag kom på att jag kan lyssna på boken medan jag varit ute och åkt och nog har jag åkt.
Jag har åkt så jag lyssnat klart!!
En bra bok tycker jag och väldigt utlämnande. Han berättar om både andra men mest om sig själv, han berättar om hur han gång efter annat "fuckat up" som han säger. Ja vilket liv, och vilket jobbigt liv han levt.
Jag hoppas verkligen att han inte hamnar i något mer återfall eller så, att han får må bra tillsammans med sin familj.

Ja tänk att jag kunnat lyssna på en bok, min allra första bok som någon läser, och inte vilken som helst! Något som nog är en träningssak är att inte försvinna iväg med tanken på något medan man lyssnar, nej det behöver jag träna på. Om man inte kan lära sig det så går det inte att hänga med, nej då får jag ju lov att lyssna om och lyssna om :)

Det kommer absolut att bli fler böcker, framöver.

Nu till något som säkert fler än jag varit med om :)

Något bland det svåraste att komma ihåg att handla då man är till affären är frimärken och saffran enligt mig. Hur svårt kan det vara??.

Jag får ofta gå tillbaka igen efter ha glömt det och kommit på det efter en stund, eller så hinner jag ända hem haha :) Ja så det kan vara och jag tror att det är fler än jag som har just det här problemet.

Nu till en ny procedur som vi tillämpat här hemma :) Eller Melina har :)

Melina jobbar på en förskola och där går det löss, ja inte hela tiden, men Melina oroar sig.

Är det inte hemma här, så är det hemma hos Maria eller Rebecca, ja lus kamning. 

Varje vardag efter hennes jobb. Inte en lus så långt ögat nått, inte än iallafall.

Gert har ju som jag skrev börjat jobba igen efter hans sjukskrivning, och inte bara börjat jobba, nej han har börjat på ett nytt jobb.
Han trivdes från första stund och är säker på att det kommer att bli toppenbra.
Det som inte blev toppenbra är hans förkylning med jätteont i halsen.
Ja vad skulle han göra utan dessa nedan :)? Det är lite som en livräddare då han har ont i halsen.

Jag åkte till apoteket igår för att köpa någon medicin mot hans onda hals och något som hjälper till då han har slem som behöver komma upp.
Tabletterna ovan hjälper inte alltid, så jag köpte någon spray han kan ta som ska hjälpa.
Båda dom medicinerna hjälper tycker han, och han tar dom men dom smakar allt annat än bra!
Gert är i vanliga fall inte ett dugg känslig för otäcka smaker, men båda dom här var hemska säger han. Ja jag lyckades ju inte så bra då, två av två smakar skit!
Han är duktig och tar dom iallfall och det känns skönt att dom hjälper lite :)

Gert fick en fin blomma av sina pojkar för ett tag sedan, och den lever och frodas här i vardagsrummet. Ja orkidéer är en blomsort som trivs här, bland flera faktiskt.
Ormbunken jag hade i köksfönstret efter att jag köpt den, den har växt ur sin kruka flera gånger men som inte kan få bli större nu, men det kan det nog. Den vill nog att dess ägare (jag) ska köpa en större kruka, ja minsann så får det nog lov att bli till slut.

Jag vill ju att blommorna ska ha jord att leva i, och har man för små krukor så har dom ju ingen jord alls liksom :) Jag har verkligen blivit att älska att ha blommor här hemma, förut hade jag bara några orkidéer, och jag kände inte att jag ville ha fler.

Jag har så mycket mer att skriva om nu, så mycket mer, men jag har sparat ner ganska mycket text till nästa inlägg, ja det går ju inte att ha hur långa inlägg som helst :)
Det här inlägget har tagit lång tid att rätta, ja faktiskt flera dagar.
På kvällarna då jag lagt mig brukar jag skriva eller rätta, men nu i flera dagar så har jag varit så trött så jag har inte orkat.
Jag har ju sovit lite dåligt då Gert hostat och mått skrutt. Jag har dåligt immunförsvar på grund av medicinerna jag får, men än har jag inte blivit sjuk, än har inte Gert smittat mig.
Det var jättelänge sen jag var förkyld nu och jag känner inte alls att jag kommer att bli det heller, men vi får se. Jag kanske inte skulle berättat det här för då kanske jag blir sjuk :)

Jag hoppas att ni som läser det jag skriver har det bra.
Det allra viktigaste, att du mår bra!
Kram kram från mig

Jag är stark!

Hej hej!

Nu skriver jag igen, ja det var inte så länge sen sist, men jag har som vanligt massor att skriva om.

Det händer ju lite varje dag här hos oss, ja iallafall brukar det göra det. 

Nu sedan Gert vart sjuk och nu blivit frisk så har luften gått ur oss lite grann, ja eller mycket.

Jag lagar mat och bakar, och gör det som måstes, men självaste inspirationen har inte kommit tillbaka efter flera veckor med oro och hjälplöshet. 

Både Gert och jag känner oss tomma i huvudet på något sätt vi inte varit med om förut. 

Vi var väl inställda på kamp i så många veckor och dagar så luften liksom gått ur efteråt. 

Som att vi ramlade ihop som en platt fläck liksom. Ja ni förstår nog ungefär hur jag menar.

Jag brukar ha idéer och vara sugen på att fixa och göra fint, att pyssla. 

Ja herregud så jag gillar att pyssla. 

Men nu är vi i det vi är i, och så får vi se när det kommer lite lust och ork tillbaka. Tillbaka för att börja tänka på annat än just det som man måste göra.

En dag för några veckor, ja längre sedan måste det varit, innan Gert blev sjuk. 

Vi såg vi på TV,  ja i efterhand så såg vi Mias serie.

Ja jag och Gert kollade på Mia Skäringes program om kroppar och ideal, men vad hjälpte det?? 

Haha .)

Inte ett dugg knappt känner jag, eller jo jag tänker varje gång jag kommer på något med vikt och träning på hur Mia sa som var så klokt. Ja det lät och var så klokt, men lik sjutton så hamnar jag i träsket igen känner jag. 

Jag behöver inte väga mindre, men jag tränar för att få bättre hållning och en stark överkropp så jag ser "okej" ut i rullstolen. Men vad är okej då?? Ja det är ju det som är frågan?

Jag vill inte se tjock ut och sitta som en hösäck, vilket jag ju ofta gör tror jag, nej det vill jag ändra på, helst direkt.

Skitbra var serien rent ut sagt, och så väl man känner igen sig i det hon säger, hon är härlig verkligen.

Jag gillar henne och hennes roller för det mesta men jag gillar inte hennes roll i ack värmland, nej då vill jag inte se, men så här är hon ju helt fantastiskt.

En klok tjej i sina bästa dagar tycker jag verkligen, och jag behöver nog se serien en gång till tror jag, så att jag minns något. Minnet som jag skrivit om, ni vet, alldeles för dåligt :)

I Söndags så var jag och Rebecca på auktion, det var länge sedan och det var så roligt så.

Maria skulle följt med också, men hon mådde inge vidare bra alls, så hon fick bli hemma.

Jag skulle bara titta egentligen haha :) 

Jag såg tre saker jag var intresserad av, men jag köpte fyra :)

Dom tre jag tänkt var iallafall dom jag köpte, men så blev det ett litet bord också :) 

Jag ville egentligen köpa en spark också, en jättegammal, men NINA fick jag tänka, hur många sparkar och kälkar behöver du? 

Jag bjöd inte på den, och ingen annan heller. Jag kände att den hade behövt få komma hem hit till mig, jag hade kunnat ha den här, men nej NINA måste jag prata mig själv tillrätta, det går inte!

Ja en toppendag och vad jag älskar auktioner, ja jag gör verkligen det. 

Jag mår bra och känner mig förväntansfull då jag kommer, och den känslan har jag med mig hela dagen. Ja Rebecca brukar aldrig vilja ropa på något men hon gillar att vara med iallafall hon.

Den här gången så ropade hon! En gång ropade hon två gånger :)

Det var två tavlor som skulle säljas och inkomsten skulle skänkas till en familj så att dom kunde köpa julklappar till sina barn. 

På den ena första tavlan så var det någon som bjöd 20 :- ?? Inte mycket julklappar för den summan, så Rebecca drog till och bjöd mer. Då bjöd personen med sin 20 lapp över Rebeccas bud och Rebecca bjöd över igen, det blev hennes. 

När hon sen gick för att betala så betalade hon lite mer än det hon bjöd och det var en jättefin gest och att vilja hjälpa. 

Just dom här tavlorna tyckte hon om men inte tänkt bjuda på, men nu så fick hon iallafall en :) 

Jättefint av auktioneraren att vilja hjälpa, och så bjuder någon 20 kr? 

Visst får man ju göra det, men det känns inte snällt alls, mer ego då faktiskt. 

Men nu håller inte alla med mig vet och förstår jag, men jag skriver det som jag känner och tycker.

Den största domkraft jag sett :)

Nu vill jag skriva några rader om mina älskade tjejer. 

Ja jag kanske först ska skriva och tala om att jag tycker att dom är så himla duktiga båda två, jag är verkligen en stolt mamma jag. 

Dom kämpar på båda två och kan faktiskt bli vad dom vill, ja faktiskt, men det kan vara svårare att veta vad man vill förstås.

Jag tycker att det är jättebra att dom utforskar och hoppar på olika grejer för att till slut veta vad dom vill göra med sina liv. Kortet nedan är några år, men det syns att dom är lika varann :)

Min Melina har jobbat på flera olika ställen men arbetar på en förskola just nu, hon har fått lära sig massor. Att byta blöjor och mata barn, ja allt som man gör då man har hand om barn får hon göra.

När jag fick barn så hade jag ingen aning om något, så hon har verkligen ett försprång tills då den dagen kommer, om den kommer.

Melina <3

Marielle har lika som Melina arbetat på olika ställen men arbetar just nu på ett vaktbolag och är väktare. Läskigt skulle jag tycka, men hon säger att det inte är det. 

Ja att jag skriver att dom kan bli vad dom vill är sant och egentligen lika för alla förstås, ja kanske inte stadsminister eller såna jobb, nej det kan ju bli svårt. 

Nu tror jag inte att dom vill bli just det, men om man kämpar på mot det målet man vill nå, ja då är jag säker på att det kommer att ske. Ingen av dom är rädda för att ta ett steg åt ett annat håll och prova, nej dom törs prova och vill lära sig.

Stolt är jag, ja det är jag verkligen.

Marielle <3

Ja om dom visste hur glad jag är att just jag får vara deras mamma.
Ja nu vet dom ju det egentligen, men det är en starkare känsla än någon annan jag känt, inget som kan förklaras liksom.
Ingen av dom har haft det lätt under deras uppväxt, jag har funnits där hela tiden, men det har även funnits orosmoment som jag inte kunnat styra över.

Nu, ja trots att det ju var många år sedan så finns det ju kvar, ja minnena kommer aldrig att försvinna, bara blekna tror jag.
Det är så hemskt hur barnen haft det och hur dom har mått och mår, det är omöjligt att få något ogjort. Mina egna känslor från den tiden och fram till nu, är ju dom också lika som för tjejerna, hemska.
Jag är glad att jag har varit superstark, eller iallafall blivit det med åren.
Att jag orkat med all oro och ångest, att jag aldrig låtit det tagit över. Att jag alltid har funnits.

Jag är stark och jag var stark, då inte som nu tyvärr. Om jag varit lika stark då som nu, ja då hade allt sett annorlunda ut. Jag är så glad att jag vaknade upp den där dagen för många år sedan, att jag vaknade upp och förstod vad jag var i. Jag har än inte börjat med min kommande bok :)
Men i den kommer jag att skriva precis hur jag hade det i många alldeles för många år.

Nu till något helt annat :)

Gert fick för sig en dag att han skulle rensa avloppet, så det gjorde han. Förstås inte första gången, men man glömmer hur det luktar tills man gör det igen :)
Fy så illa det luktade, ja det var inte fräscht alls, usch vad äckligt det blir.

Nu har ju alla det lika som hos oss förstås, men jag är glad att det är Gerts jobb här hemma, men Maria har tagit tag i det flera gånger hon med, alldeles av sig självt haha :)
Hon tänker inte på att det är äckligt alls, det ska ju bara göras tänker hon.
Huvudsaken att det blir gjort då och då, annars blir det inte bra alls, nej då blir det ju stopp till slut.

Jag delar med mig kort på det äckliga :)

Nu vill och behöver jag skriva lite om hur jag har det då jag är ute och åker. 

Många tycker nog att jag kör som en galning, och visst ibland kan jag hålla med :) 

Men jag har ibland inte mycket att välja på, nej det är väldigt ofta alldeles för höga trottoar kanter som jag faktiskt inte kommer upp för. Eller ner heller för för den delen.

Jag önskar att jag då någon skakar på huvudet åt mig kunde peka och visa varför jag åker på sidan på vägen, jag kan inte komma upp.

Ibland kan jag komma upp men sen inte ner, då får jag backa eller försöka vända, ja det är inte alltid så lätt. Jag har skrivit om det här förut, kanske fler gånger, men jag gör det igen. Nu vet jag ungefär hur vägar och trottoarer ser ut runtomkring här så jag slipper krångla, men då blir det ibland vägen jag åker på.

En sak till som har med mitt åkande att göra.

Det kan vara farligt att cykla om jag kör framför eftersom jag då inte ser bakåt.

Det är ofta som någon kommer och kör förbi mig utan att plinga, och tänk om jag skulle komma på att styra lite åt fel håll, ja då krockar vi ju. 

Nej att plinga tycker jag att folk skulle förstå att dom ska göra, om dom inte har någon plinga så kan dom ropa till så jag vet att det kommer någon bakom mig. 

Jag vill inte krocka med en cykel som kommer i full karriär, nej det vill jag inte.

Om man vill komma hem säkert eller till jobbet så tycker jag att man ska plinga, ja för då vet jag ju att någon kommer .

Nu till något som ibland känns lite krångligt trots att jag är en rätt bra reseledare :)

Ja att sitt i rullstol är inte alltid superlätt, nej det krävs planering, väldigt mycket planering.

Jag kan inte bara dra iväg på en resa, nej jag måste planera, in i minsta detalj kan det kännas som. Hur stora är dörröppningarna, hur ser det ut på toaletten i duschen? 

Hur är det vid sängen kan man få in medar under så det går att lägga mig? mm

Om vi ska åka utomlands så krävs ju ännu mer planering, hjälp på och av planet, transfer för mig i rullstol, hjälpmedel att hyra. Ja det är faktiskt mycket att göra innan en bokning kan bli av.

Ja det krävs faktiskt ganska mycket mer planering än om jag vart frisk.

Vi kan inte bara komma på att vi åker iväg någonstans, nej det går inte längre vilket jag tycker är tråkigt och synd, lite jobbigt också.

Nu vet jag och vi att det är så här och vi anpassar oss förstås efter det, men särskilt roligt känns det ju inte. 

En kväll i helgen så ville jag gå och lägga mig klockan sju, ja jag var helt slut och kände att jag behövde det.

Några kvällar innan så hade jag sovit sådär djupt som jag gjort förut flera gånger, det är ett tillstånd som inte går att väcka mig ur.

Jag hade en smörgås i handen och musen till datorn i andra, och datorn i knäet. 

Jag hade uppfällt ryggstöd och jag satt och snarkade för fullt??

Gert skakade och försökte få liv i mig, men det gick inte.

Han tog bort mackan och flyttade datorn och så fick han lov att strunta i att han inte kunde väcka mig. Min doktors råd förut då vi pratade om mitt tillstånd var att han skulle vänta en halvtimme och sen försöka igen. 

Ja nu behövde han inget göra för jag vaknade efter en liten stund och tog av glasögonen och la mig till rätta rakt sängen, och sen somnade jag om :) 

Inget som helst minne har jag av det, inte alls.

Jag tycker inte om att det blir så, nej jag är ju den mest lättväckta personen egentligen, och så går det inte att få liv i mig?. 

Förut så ringde han till ambulansen och dom kom, flera gånger. En av gångerna så tryckte en av dom som kom nedanför halsen, mellan brösten hårt och då vaknade jag. 

Ja jag själv hade ingen aning alls om hur eller vad som hände, men då vaknade jag. 

Jag vaknade och det fanns ambulansmänniskor runtomkring mig? Jag förstod ingenting.

Efter alla dom gånger jag sovit sådär så har jag blivit lite rädd, inte för att somna på kvällen, men på dagen vill jag inte somna.

Nu tror jag att jag sover sådär på nätterna också, kanske inte hela tiden eller varje natt, men ibland då jag vaknar så mår jag illa, ja jätteilla. 

Det är så som det känns dom gånger jag sovit sådär djupt, som att jag blir åksjuk, jätteåksjuk.

Nu tänkte jag rätta det jag skrivit och ge mig för den här gången.

Jag hoppas att du och ni mår bra och har det bra.

Kram kram

Det var så himla nära!!

Hej hej!

Idag har jag så mycket jag vill skriva och berätta för dig som läser. Jag får se hur jag ska få ihop allt utan att det blir rörigt. 

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att nästa skulle bli längre, och idag är det nästa :) 

Vi får se, men antagligen så blir det ett gäng meningar och ord. Det är verkligen en gåva jag fått, att orden bara kommer av sig självt, och jag är liksom inte med och bestämmer vad som komma skall. 

Ja författare skulle jag nog kunnat bli, jag har ju så mycket varje gång jag sätter mig med datorn.

Jag tror att jag börjar med att berätta om våra fåtöljer som nu äntligen har fått komma på plats, i vårat vardagsrum. 

Melina och Oscar kom hit en dag för att hjälpa oss på med vinterdäcken och så hjälpte dom oss ner med soffan där den ska få bo. 

Jätte tunga var däcken, men Melina kånkade och fick sin träning för den dagen :) 

Kallt var det ute också, ja det blåste svinkallt.Nu har vi iallafall vinterdäck på och det känns skönt nu då det faktiskt kan bli både halt och slaskigt på vägarna.

Jag hade kunnat fällt upp hissen så att det gick lättare för Melina då hon kånkade med däcken, men ingen av oss tänkte på det :)??
Ja det är så att vi haft däcken nere i källaren i ett förråd. Jättetunga är våra vinterdäck, jättetunga.

Fåtöljen passade inte mig alls då jag satt i den en kväll, så tråkigt. Men jag måste ju sitta bra, så det får bli min vanliga för mig, och för alla andra så får det bli dom nya :) 

Bild kommer framöver, men jag måste få fixa till allt lite först :)

Just nu så har vi hand om lilla Filip och hans bur står precis bredvid så att det inte ser fint ut, inte än. Vi ska ha honom någon dag till, så vi får passa på att mysa. 

Våra andra kaniner bor ju ute i lekstugan dom, så då blir det inte att man kan gosa med dom. 

Dom vill helst vara ifred dom, förutom om dom ska få något gott :)

Filip är en så lugn och mysig kanin, han går inte utanför mattan/mattor då det blir otäckt tycker han med halkiga golv. Vi har gjort så att han kan ta sig över lite på två ställen så han har lite yta att springa runt på. Han är en social kanin som gärna är med där man är.

Frigående är han då han inte törs sig utanför, så vi behöver inget staket eller så, nej han får göra som han vill :) Maria fick agera veterinär en dag då Filip fått något vi aldrig sett, men det visade sig vara helt normalt tack och lov.

Jag tog bort armstödet på en sida en kväll och böjde mig ner för att kunna klappa på Filip lite.
Han ställer sig gärna precis så långt bort så jag inte når då armstödet är på.
Det var så nära, så nära!! Jag höll på att ramla ur!!
Ja för första gången på dom här åren, det var så nära!!

I vanliga fall gör jag precis som den här dagen, bara det att den här gången hade jag tagit av mitt säkerhetsbälte som jag har. Ja jag har ett positionsbälte över låren i vanliga fall, pust säger jag bara.

Hade jag vält över som jag hade kunnat göra, ja då hade jag nog gjort illa mig, kanske inte mycket men jag hade ju då rasat över Filips höhus och bur, förhoppningsvis inte över honom.
Nu var det tur att det inte hände, och det händer inte igen kan jag lova, pulsen steg :)

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag inte var trött och var vaken en hel natt nästan. Natten efter var sen som vanligt tack och lov.

Jag brukar alltid sova bra även om jag är vaken många, många gånger varje natt. 

Ja så har det varit sedan jag fick Marielle för 25 år sedan, ja det var då det blev så.

Jag tog på mig det ansvaret automatiskt, jag ville ju ha koll på henne så hon inte slutade andas. 

Ja faktiskt så har det varit så sedan dess, ja inte riktigt så nu då, jag är inte orolig för att Gert ska sluta andas, och Marielle bor ju inte hemma hos oss längre. Det har hon ju inte gjort på många år, men känslan finns kvar.

Då jag fick Melina så blev det lite dubbelt på nätterna, ja då fick jag ju lyssna efter två, men jag var en hejare på det.

Gert säger att han inte förstår hur jag orkar vara pigg på dagarna när jag sover så lite? Ja det undrar jag också, men jag är väl van helt enkelt :)

Nu till hur vi haft det så länge.

Vi känner det som att vi varit mitt inne i en mardröm, en mardröm vi aldrig vaknade upp ur!!

Ja det här har varit våran prövning verkligen och tack och lov är vi starka.  Ja med den här smärtan som Gert haft så kan man egentligen inte vara stark, men det var han, och jag, så gott det gick iallafall :)

Vi har levt med hopp och förtvivlan i flera veckor, man visste ingenting men hoppades och oroade sig samtidigt. Så himla skönt nu då Gert inte har ont mer!!

Sakta sakta börjar vi få livet tillbaka <3

Slutat med morfinet och med Saroten, och alla andra mediciner. 

Så mycket starka mediciner han fått, jag har varit noga med att han ska trappa ner och inte sluta tvärt, för det vet jag ju hur det kan bli.

Nej han har fått trappa ner och både morfinet är borta och hans ångest medicin som även skulle kunna hjälpa mot långvarig smärta. Ja vi försökte verkligen med allt som fanns för att slippa ha värken.

Ingen medicin i världen kunde hjälpa honom, det fanns inget!

(Då jag var sjuk för länge sen så slutade jag tvärt med cortison och fy så jag mådde. 

Ingen hade berättat att jag skulle behöva trappa ner, nej fy vilka dagar jag hade efter det.) 

Han har nu känselbortfall i ena foten och vaden men som vi hoppas på ska gå över med tiden, ingen som vet.

Nu när Gert varit hemma och varit sjuk så har det känts som det varit helg.
Vi har liksom haft Lördag hela veckan haha :)
Det är förstås för att Gert annars är hemma på helgerna bara :) 

Jag som alltid är hemma har ju faktiskt Lördag hela veckan jag om jag vill :)
Ja jag kan ta mig för vad jag vill hela tiden jag.

En sak av flera saker som är tråkiga med min sjukdom. Ja det är ju ingen idé att vara arg över den, nej det hjälper inte ett dugg det.
Jo en av sakerna är mitt minne, ja herregud så sjukdomen snor minne av mig.
Inte dom äldre minnen jag har sedan jag var liten och framåt, men vad jag gjorde igår eller förra veckan?
Ja det minnet är snart helt tomt känner jag. Lite eller ganska drygt är det då jag ju har super koll annars, men jag får lov att vänja mig med att inte minnas allt, även om det känns helt omöjligt just nu.

Men om jag inte vänjer mig så kommer jag bli arg på mig själv varenda dag, och det känns onödigt tycker jag:) Med andra ord så har jag inget att välja på :)

Ett av alla minnen jag har kvar är mitt bildminne, tack och lov.

Jag har skrivit om det förut vet jag, men gör det igen :)

Jag tror att jag haft det sedan jag var liten, jag har massor av bilder i mitt huvud.
Bilder hur det såg ut överallt där jag varit. Ungefär som att jag tagit kort överallt med min hjärna?? :)

Det låter ju hur flummigt som helst, men faktiskt så är det så.

Jag bestämmer mig för att det är någon slags gåva det också som jag fått, ja kanske är det så.

Jag kan komma ihåg hur det såg ut där jag var, men också vilka kläder jag hade på mig?

jag tror dock att just det då beror på att jag tittat på något kort och sparat det i minnet :)

Min hjärna är som en bildbank, ja herregud så mycket jag har där inne :)

På tal om min sjukdom, jag har haft dagar som jag varit så otroligt spastisk i kroppen.
Ja mina ben har vibrerat, studsat och skakat, som dom levt rövare medan jag bara kan sitta och vänta ut det. Nu behöver jag inte vänta länge alls, nej det handlar om minuter och ibland sekunder bara. Men jag kan lova att den stunden är intensiv iallfall.

En av dom viktigaste sakerna för mig, iallfall bland det viktigaste,  ja det är att sluta stressa, superviktigt.

Innan jag hamnade i min rullstol så märkte jag det så jäkla tydligt.
Jag hade svårt att gå, ja om jag gick som vanligt utan att ha något att passa, så gick det skapligt, men så fort jag var lite stressad, ja då var det kört. Då totalvägrade benen. Det här är verkligen inget jag hittar på, nej så var det , på riktigt!! Jag förstår verkligen efter den tiden vad stress gör med oss.

Människor runtomkring mig, ja om det fanns människor i min närhet som stressade, så blev jag så dålig så dålig.
Ja jag kunde verkligen inte gå då jag stressade, eller lät någon göra så att jag kände stress.
Nej fy så stress gör med våra kroppar!!
Jag är ganska tvärsäker på att det är en av anledningarna till att jag blev sjuk, ja faktiskt stupsäker.

Min doktor kan inte säga varken bu eller bä, nej för ingen vet.

Om alla kunde stressa av, ja vilken skillnad det skulle vara för var och en, ja för alla verkligen.

Jag mår så himla bra nu då vi inte stressar, nej vi gör verkligen inte det.
Jag är glad för att vi alla här hemma tar det lugnt och ingen skyndar på, super skönt, och så viktigt!

Jag har i början av min sjukdom, då jag märkt att jag blev så dålig av stress sagt ifrån, ja jag har sagt ifrån på skarpen många gånger, helt utan resultat synd nog. Så om någon säger till dig att stressa av, försök då att göra det, det är viktigt.

Jag tänker ofta, ja jätteofta och jag säger det säkert nästan varenda dag, att vi har hela livet på oss, ja det har vi ju!! Ingen vet när ens liv ska ta slut så man har verkligen hela ens egna liv på sig.

Det känns lite som att jag och Gert kan det här med sjukdomar nu, nu känner vi att vi inte behöver lära oss mer :)

Nu lämnar vi sjukdomar :)

Nu till lite utepyssel vi har gjort, vi höst städade och gjorde lite klart inför vintern och snön som ska komma.

Jag gillar verkligen hösten med alla fina löv och luften som är så skön att andas, men sen då? 

Löven faller av snabbt och det blir inte fint längre med träd utan löv. men luften är fortfarande härlig. Ja jag hoppas på en kort vinter eftersom det krånglar till det för oss med snö och is, och det går verkligen inte att dra iväg med rullstolen då, nej jag blir lite inlåst kan jag säga.

(Höststädning här hemma hos oss, ja mycket fixning innan vintern är på ingång :)

Kaninerna har fått krattat inne hos sig och dom bara gräver och gräver :)

Jag vet inte riktigt vart dom här ska ta vägen, våra förra kaniner grävde åt andra hållet dom :)

Härligt att dom har något att göra och att dom mår bra nu inför vintern.

Vi tog dom ju till veterinären för ett par månadader sedan för en liten koll, så vi hoppas att dom får vara friska och må bra hela vintern :)

Dom syns knappt bland sand och löv :) Mimmi och Bruno, 6 år respektive 9 år.

Nu när vi varit ute och pysslat, ja inte jag så mycket, men jag har varit ute iallafall :)
Vi upptäckte att vi hade fulla gräsmattan med svampar helt plötsligt, vi har aldrig haft några förut så lite rådlös blev jag över så många. Jo förresten på framsidan hade vi några stycken härom året om jag minns rätt, men bara några, nu var det hur många som helst.

Vårat fina stora nästräd håller helt på att gå i ide, nästan inga blad kvar alls, men bladen har vi kunnat använda till resten av trädgården. Buskar och rabatter behöver lite extra skydd tänker jag :) 

Ja man ska ju ta hand om alla liksom haha :) Ingen aning hur man  gör, men har något minne av att dom visade på äntligen hemma för typ tio år sedan att man skulle göra så. Jag tyckte det lät bra så därför gör jag lika :)

Gert och jag har varit ute lite så han har tränat på att gå, ja han har lagt kryckorna på hyllan just nu, vi får se hur det går framöver.

Jag har haft lite konstiga dagar faktiskt, ja jag som alltid vet vad jag ska göra med dagen, jag har känt mig lite tom. Ja tom på idéer och inte haft lust till något alls egentligen. 

Men lagat mat och bakat har jag ju faktiskt gjort, så något har det blivit av. 

Ugnspannkaka med fläsk.

Jag brukar ju baka mycket som ni ju märkt då jag skriver ofta om det.
Jag har ju mina favoriter jag bakar och som det blir många av, så det räcker till hela laget.

Jag älskar choklad, ja det gör jag verkligen. Just därför får killarna ofta också chokladfika :)

En dag nyligen så tog jag tag i det där, jag bakade vita rutor med strössel :) Det tycker nog dom flesta om, kanske fler än chokladen :)

Min man Gert gillar ljusa mycket bättre, så det kan hända att han vill smaka en då dom tar med det fikat framöver. Rebecca har haft lite ledigt den här veckan då skolan har lov, om inte så hade hon ju gärna velat slicka av sleven och visparna :) Haha :)
Jag gillade det förut jag med, men nu, nej det vill jag inte ha :)

Jag ska baka fler ljusa rutor med med lite olika glasyr ovanpå, men nu sist fick det bli strössel igen :)

En dag av många andra så såg det ut så här efter att jag varit ute och åkt.
Det tog lång tid innan allt försvann :)
Ja så här är det ju då vi i rullstol kommer in efter en promenad, vi kliver rakt in med galoscher fulla med skit, ja så är det ju faktiskt, men men.

Gert och jag började förra sommaren på ett projekt som tyvärr glömts av, men nu så ska vi snart ta tag i det igen, direkt Gert blir helt bra.
Vi har ju uppfunnit en rengörare som nästan fungerar, ja det är inte mycket mer som krävs för att den ska bli superbra och då jag kan använda den, ja då slipper jag ha fullt så skitigt. Tur att jag har assistenter nu som kan hålla rent efter mig, för jag vill inte ha lortigt jag, nej inte alls.

Jag beställde hö och halm en dag som kom hem till oss direkt med lastbil.
Jätteskönt att beställa mycket på en gång så man vet att man har ett tag :)
Svårare var det att få in det i garaget :) Det har hunnit bli mycket emballage och annat medan Gert varit sjuk som tog plats, men Maria lyckades få in allt :)

Nu ska jag börja ge mig på att rätta allt jag skrivit. 

Jag hoppas att du har det bara bra och att du mår bra.

Kram kram