Det är så himla roligt!!

 

Hej hej!

Här har jag haft lite fullt upp sedan sist jag skrev. Ja lagom fullt upp ska jag ju säga förstås eftersom jag har gjort det jag tycker om att göra. Ja det jag mest gjort är att baka haha :) 

Ja många bulldegar har jag fått till, och killarna i laget gillar dom vilket ju är jätteroligt att höra. 

Ja killarna är hockey killarna i Smedjebackens A-lag, det är dom som får bullarna jag bakar. 

Jag har lite mer bak framför mig, men det är till oss, ja nu får det bli ett gäng lussekatter som vi kan mumsa i oss på både uppesittarkvällen, och så på julafton förstås :) 

Jag har inte bara gjort roliga saker, nej jag har slagit in paket också haha :). Jag tycker att det är roligt att slå in paket och göra dom fina, men några stycken då. 

När man gjort fem, uppemot tio stycken, nej då är det inte roligt längre! 

Jag tänkte att jag skulle slå in några om dagen, men när jag väl började så ville jag bli klar liksom haha :) 

Nu blev det två dagar med paket inslagning och ett par stycken väntar på att bli inslagna, men sen så!! 

Jag gillar att ge bort saker, ja jag tycker mycket mer om att ge bort än att få, mycket mera mest!

Jag kom på när jag skulle slå in dom första paketen att jag inte hade etiketter att sätta på, så då tog jag vad jag hade och det blev jättebra. 

Jag kände att jag hade en ganska bra skrivdag så det blev ett gäng med julkort också :)  

Nu till ett jubileum nästan, ja man kan ju få kalla det så, mitt 10 års jubileum!

Den 23 December för 10 år sedan fick jag min Ms diagnos, ja det är ju helt sjukt att jag varit sjuk i den sjukdomen så länge! 

Nu har jag egentligen varit sjuk i Ms betydligt mycket längre än 10 år, men det var då jag fick reda på varför min kropp betedde sig så konstigt.

Min dåvarande doktor (husläkare) sa bara när jag var dit med mina konstiga symptom, och kroppen som verkade konstig, att det berodde på mina dåliga höfter. 

Ja jag hade proteser i båda höfterna, och dom behövde snart byta ut, men jag tyckte inte att det stämde alls?

När jag berättade en av gångerna då jag var till honom att mina ben liksom snubblade på sig själva, så sa han bara att jag skulle ta bilen till ett ställe som hette Vanbo och parkera där, och sen gå mina promenader där. 

Det sa han bara för att jag sagt att folk kunde tro att jag var full då jag vinglade till då och då, då var hans lösning på problemet att gå där ingen såg mig? 

Ja jag gjorde förstås inte det, nej jag kände ju att något var helknasigt med min kropp!

Jag valde till slut efter flera gånger då han inte trodde mig att byta doktor, och fick då superbra hjälp och blev skickad till neurologen i Falun. 

Han såg och lyssnade, och framför allt så trodde han på mig, evigt tacksam över det är jag.

Sen då jag kom till neurologen så hände mycket både bra och jobbiga saker,  men som jag nu då många många år senare fixar ganska bra, faktiskt hur bra som helst. 

Ja jag mår verkligen bra, jag tänker inte en gång på att jag är sjuk i MS, nej det händer bara om någon frågar varför jag sitter i rullstol, då säger jag ju det förstås. 

Nej jag tänker inte ens på att jag åker rullstol, nej inte förrän jag skulle vilja komma in eller upp någonstans och det inte går, ja dom gångerna blir jag att komma ihåg det. 

Jag blir aldrig ledsen eller så, nej då är det som det är, ibland kan jag förstås tycka att det borde kunna göras en ramp, men jag blir ingenting faktiskt, nej. 

I början i min sjukdom och i rullstolen så kunde jag bli lite ledsen, lite utestängd kände jag då jag inte kunde komma in på vissa ställen. Men det var då det, och en helt normal känsla då kan jag tycka :)

Nu tillbaka till då i början innan jag fick min diagnos, ja då var det nog många på byn (Smedjebacken) som pratade om mig när jag försökte motionera genom att gå, och benen inte ville som jag. 

Jag är övertygad om att det pratades om att jag var lite full eller rent av berusad. 

Vid en av mackarna som finns där så berättade jag hur läget var, för jag förstod ju att folk kunde reagera då jag vinglade runt då jag skulle tanka. Och isåfall med all rätt, då måste man ju reagera. 

Jag hade tur (eller hur man ska säga), det var ingen polis som kom och ville att jag skulle blåsa, men jag hade absolut förstått ifall någon hade ringt polisen.

Ja oj så många konstiga symptom jag hade, dom är jag glad att jag inte har kvar, nej men nu har jag fått lite andra saker som kroppen håller på med, men jag försöker att ignorera, den ska liksom inte få vinna känner jag. 

Jag kom på efter mina andra inlägg då jag skrivit om att jag skulle få och nu har fått botox i min urinblåsa. Jag vill berätta lite mer om det då jag inte skrivit så mycket om just det förut då jag skrivit om det.

Man kan förstås googla om det, men jag tänkte förklara lite kort och ja det lilla jag vet :) 

Dom ger botox inuti urinblåsans väggar, olika många sprutor beroende på varje persons problem tror jag. Dom sprutorna gör att urinblåsan blir avslappnad och bedövad. 

Man kan inte få botox oftare än var tredje månad berättade läkaren då jag var där, men för mig blir ju inte det något problem, eftersom jag aldrig kommer att använda det på fler ställen än just i urinblåsan, där det inte syns haha :)

Det känns fortfarande så förbaskat bra och jag kan komma igång med lite träning. Det har varit lite mycket ett tag, men efter jul så kan jag faktiskt ta tag i det :) 

Innan jag fick sprutorna så gick det till slut inte att träna, nej så fort jag gjorde rörelser eller lyfte något i gymmet så gjorde det så förbaskat ont i urinblåsan. Nästan allt man gör, alla rörelser man gör, gör ju att det rör sig därinuti och det kändes! Inte skönt alls.

Jag förstår ju nu att jag ju använde mina "vilande" magmuskler som ju sitter runtomkring där, där urinblåsan är. 

När jag då gjorde en övning och jag inte var "bedövad" av botox så slog den helt bakut!! 

Nu kommer jag vara glad och lycklig varenda dag som jag slipper det onda som jag hade då. 

Nej nog om min urinblåsa och botox, nu skriver jag om något annat :)

Jag kunde inte ens sitta på sängkanten och göra mina övningar :(

Nu till något jag tycker är super roligt!!

När snön är så där perfekt!! 

När jag kommer farandes i den högsta farten jag kan, och det känns som att jag sladdar hur som helst!! Nu tror jag inte att jag sladdar så mycket som det känns, mer kanar kanske haha :) 

Men känslan är obeskrivbar!!

Ja det är jätte härligt roligt, det är liksom frihet för mig!! 

Nu törs jag inte mig ut för att åka någonstans själv, nej det törs jag inte ifall jag fastnar eller slirar fast någonstans, nej isåfall behöver jag någon som kan putta på mig :) 

Gert fick ta kort på mig men vi hade behövt filma in min härligt roliga svängiga tur , och mitt skratt haha :)

Då när vi var ute och for lite och jag fick sladda runt så skulle vi till Elgiganten för att köpta en kaffebryggare till en av våra vänner i Fagersta, Ulla som fyllde år!  

Där fanns inslagningspapper så det blev ett fint paket som vi tog med oss och for dit med.

Jag och Ulla hade pratat lite om hur hon ville ha det på sin dag, och i vanliga fall så vill alla där ha smörgåstårta då dom fyller. Hon ville ha något annat, så efter lite funderingar så blev det makaroner och köttfärsgratäng. Det var roligt för mig  att laga mat istället för smörgåstårta :)

Här nedan är hela Fagersta gänget förutom självaste födelsedagsbarnet, hon höll sig uppe hos sig hon :)

Tråkigt att jag inte kan komma in enkelt, men det är tur att vi kan ses lite utanför. 

( Det är för liten öppning på balkongdörren, annars hade det gått ganska enkelt att iallfall komma in till Eva )

Ja hörrni! Jag fortsätter med våra fina vänner, ja i det här inlägget blir att handla mycket om våra härliga stunder med våra vänner från Fagersta. 

En dag förra veckan så for Gert och hämtade dom för en dag i Ludvika. 

Ja Gert fick åka själv så att dom alla fick plats i bilen, en av våra bilar får man plats sex personer i. 

När jag ska följa med och vi tar stora bilen så får bara tre plats i baksätet, och dom är ju liksom fyra, minst :) Hur som helst :)

Jag och Maria mötte upp dom alla på stan och gick på en restaurang för att äta lite lunch, och sen blev det en tur till "Biggans loppis". 

Där hittade vi nästan alla på något vi ville köpa, och sen for vi hem till oss. Maria fick plats i bilen hon, men jag körde hem med rullstol jag. 

Det tar knappt en halvtimme för mig, och jag behövde luften jag fick den stunden! 

Nu på vintern är jag ju inte ute så mycket när det är mycket snö, jag vill ju inte fastna någonstans.

Den här dagen var det hårt packat med snön så det passade mig perfekt!!

Maria var så snäll och hjälpte både Eva och Ulla att färga hår och fixa till dom lite inför julen nu. 

Janne och Ingemar fick sällskapa lite under tiden. 

Åh så härligt roligt det är att träffa dom allihop, och som vi tycker om dom!! 

Ja så roliga dagar vi haft med dom bästa!

Dom vet hur jag är då vi träffas, jag vill liksom föreviga allt, ja jag tar kort mest hela tiden jag haha :) Jag brukar sen framkalla bilderna så dom får alla kort dom också, vilket jag vet att dom vill ha.

Fika flera gånger hann vi med :)

Ingemar hade redan förvarnat mig om vad han behövde hjälp med, han behövde syhjälp! 

Haha, ja det är då tur att man kan lite av varje, ja inte bara jag då. Gert är den som brukar spika och borra och skruva då det är något som behöver komma upp på en vägg. 

Vilken tur att vi kan hjälpa till, ja det känns riktigt bra det.

Jag sydde lite medan Maria fixade med damernas hår, det var fickan i Ingemars jacka som hade gått sönder där inuti. 

Killarna vill gärna posera med tomten som skulle få flytta ut på verandan.

Janne visar stolt upp slipsen han köpte på "biggans"

Innan Gert skulle skjutsa hem dom på kvällen så behövde jag flyttas till fåtöljen.

Janne ville gärna hjälpa till, och det gick ju jättebra och han var hur duktig som helst.

Ja jag har hunnit med lite fler saker än dom jag skrivit om i det här inlägget, men det är jag säker på att ni som brukar läsa det jag skriver vet. 

Jag sitter ju inte still precis, haha eller jo det gör jag ju, men jag pysslar med något för det mesta menar jag. 

Ja som vanligt så går dagar och veckor så otroligt fort, fortare än någonsin tycker jag att det känns som.

Jag vill nu önska er alla en fin bra förhoppningsvis en härlig både jul och nyårshelg!

God Jul kramar från mig!!

Jag hade gruvat mig helt i onödan!

Hej hej!

Ja nu skriver jag igen, och som jag känner att jag ligger efter! 

Jag gör ju saker mest varje dag och knäpper kort på det mesta som händer, ja för att komma ihåg vad jag gjort :)

Om jag inte knäpper kort så skulle jag ha väldigt svårt att veta vart jag varit och vad jag gjort :)

Ett bra hjälpmedel för mig är då, att knäppa kort.

Vi får se hur långt det kan bli och hur mycket jag har att dela med mig av?

Jag börjar med att jag och Gert for iväg till Falun en Lördag för att jag skulle röntga mitt huvud och halsryggen, dom har ganska lång kö så dom betar av patienter på helgerna.

Vi for dit och det gick jättebra, jag behöver ju flyttas från rullstolen med lyft till själva britsen, den som jag ligger på in i "röret". 

Inga problem alls var någonting och den här gången skulle det bara ta en halvtimme, yes liksom!! 

Jag brukar få kontrast insprutat i armen för att se om jag har något pågående, men det behövdes inte den här gången. Skönt att det gick snabbt och bra.

Efteråt så for vi till Erikshjälpen en sväng på loppis, och sen slog vi till på en Ikea vända. 

Ett skrivbord till mig var det som vi skulle titta på. Jag har suttit i köket under alla år, men vore väl en idé tyckte Gert att göra en skrivarplats i ett av våra rum till mig? 

Njae jag visste inte riktigt först, men tänkte att vi ju kunde kolla på något iallfall :) Det fanns många olika varianter.

Kvällen innan så tänkte jag att jag behöver ju köpa en kontorsstol också, och nästan direkt jag tänkte det så kom jag på det!! Jag har ju min rullstol, Nina liksom :) Ja jag har ju den alltid med mig.

Här testar jag bord på Ikea.

Dagen efter så sa jag lika till Rebecca, och hon gick på det lika som jag själv gjorde det dagen innan. 

Ja nu förstår man ju och hör att vi liksom glömmer att jag sitter i min rullstol.

Hur som helst, jag behövde en skiva och ställbara ben, ja så fick det bli, och en låd hurts bredvid. 

Jag har väldigt mycket stök i mitt träningsrum där jag har skrivbordet, men tar ett kort framöver då jag fått lite ordning. 

Det är inte så stökigt att jag inte kan sitta där och skriva, nej jag älskar redan att skriva där, ja det blev så otroligt skönt att slippa ha hela köksbordet med papper och allt jag kunde behöva.

När vi ändå var där, och en matrestaurang fanns så passade vi på att äta där så vi skulle orka kolla, mäta och prova ;)

Efter maten så skulle vi åka neråt i hissen för att gå till lagret och hämta det jag behövde, då hände det, igen!!?? 

Maaria bara dök upp där med en av hennes döttrar, ja såå himla roligt!! 

Vi har känt varandra via mail och messenger i många år, men bara träffats en gång förut och då var det på samma ställe, vid hissen på andra våningen!! 

Ja jag vet då inte hur det kan inträffa på samma ställe två gånger? Och flera år mellan gångerna!??

Jätteroligt att träffas lite, om än bara jättekort :)

Efter mötet och vi betalat ut oss så kan ju alla som känner mig veta vad jag tänkte göra, jo minsann en liten mjukglass fick det bli! Jag tycker om deras glass, och i den lilla struten så får jag alldeles lagom mycket. Ibland kan hända då vi är till Borlänge, då brukar vi kunna stanna till vid IKEA för att jag ska få min lilla glass .)

En annan dag så undrade Maria om jag ville göra henne en "STOR" tjänst, och det var klart jag ville, men vad var det hon menade? 

Hon behövde hjälp att sy upp hennes ett par byxor hon köpt, hon är kort hela hon och har korta ben.

Hon fick göra som alla som behöver hjälp med byxor, att ställa sig på bordet så jag kan nåla den längden det ska vara. 

Så fick jag göra när jag var liten så jag gör lika, och nu går det ju inte på annat sätt eftersom jag inte kan ta mig ner till golvet.

Jag nålade, mätte och nålade igen innan det var dax för Maria att sy. 

Ja med en förlamad lite mer än halvkropp så fungerar det ju inte alls för mig att sy. Jag skulle nog fixa att gasa med handen om jag måste, men det måste jag ju inte :) 

Dom blev jätte bra då dom blev klara :)

Nu till något helt annat :)

Här nedan ska jag och Melina göra något/äta något vi inte gjort på många år, inte sedan hon och Marielle var små tror vi?

Vi skulle äta fiskbullar och potatis, ja vi bestämde att vi skulle slå till på den maten.

Melina har aldrig tyckt om fisk, nej inte torsk eller lax iallfall :) 

Då hon var liten så hade gjort kokt torsk med äggsås och potatis en dag som Marielle och jag tyckte så mycket om, men då Melina tog första tuggan så kväljde hon och nästan så att hon kräktes.

Efter den händelsen så fick hon fiskbullar eller fiskpinnar istället som hon tyckte om, då!!

Nu till våran måltid, jag fick göra som då hon var liten, jag mosade ihop allt med smör och sen tillsatte jag lite mjölk, och sen så var det bara att äta, ja, jag med då!

Första tuggan kändes knepig, ja svårbestämd tycker jag nog.

Vi båda åt upp det vi hade på tallriken, men sen mådde vi faktiskt lite illa och ville inte ha något mer alls den dagen, det stod oss liksom upp i halsen.

Vi kunde sammanfatta våran smakupplevelse med att det kommer att dröja länge till nästa gång, om det ens blir en nästa gång? Tror ärligt inte det, vi får se. Humöret var det inget fel på iallfall och nu har vi ju verkligen testat.

Nu till lite advent och pyssel, ja jag blev lite sen med allt i år, men det gör ju ingenting. 

Ljus med siffrorna 1-4 tog lång tid på sig, ja faktiskt så fick vi tända det första ljuset efter att det var andra advent, men det gör förstås inget.

Jag är en "sån" som inte sätter fart på stjärnor och ljusstakar förrän den 1 advent, men nej så blev det inte riktigt för mig i år. 

Stjärnorna jag har i köksfönstren blev att lysa flera dagar före dom det gillar jag egentligen inte, men herregud, det handlade bara om några dagar. Jag är liksom inte så ivrig, men jag vill förstås få upp dom och göra fint, ja det vill jag ju.

En sak till som inte blev som det skulle, inga lussebullar hade vi till advent?? 

Hur planerade jag då? Ja det kan jag då verkligen undra, men nu har jag bakat saffransbullar men inga katter än så länge :) Jag ska fixa det så jag och tjejerna har till uppesittarkvällen, då behöver vi absolut lite lussekatter :) Ingen av oss gillar det som är mellan bingo spelen, men vi brukar härda ut haha :)

Till slut blev den klar :)

Jag brukar ha stora block ljus, men i år hade jag köpt en äldre ljusstake som jag ville ha, så då fick jag ta höga ljus och göra lite fint runtomkring

.

Jag har köpt ganska många små granar i olika färg och material, ja precis så som jag såg framför mig skulle bli fint, och det blev precis som jag ville :)

Jag älskar mitt gamla skåp som jag köpte på en auktion för länge sen :)

Jag har ganska dåligt minne nu sedan jag blev sjuk, ja mina kontakter går inte som dom ska säger min doktor, hjärnan är trött, hjärntrött. 

Jag har svårt att komma ihåg det som hände nyss eller för en vecka sedan, men allt sedan förr kommer jag ihåg, ja kanske inte allt, men supermycket om man jämför med hur det är nu.

Jag kan minnas hur mycket onödigt som helst. 

Det jag nu ska skriva är om mina två tomtar som följt mig, inte jättelänge, men sedan ungefär 1992. 

Då bodde jag i Ludvika på Skyttegatan, jag minns exakt vart dom stod och åh vad jag gillade dom! 

Jag minns att jag aldrig beställt på postorder eller på annat sätt än i affären, men nu beställde jag det här paret som kom hem till mig. 

Det var "jättemodernt" på den tiden, att kunna beställa menar jag, och det är nog därför jag minns det så väl.

Jag har flyttat flera gånger sedan dess, men dom har fått följa med mig, och även fast jag nu inte alls tycker att dom är fina, lite roliga bara, så vill jag ha dom kvar.

Jag hade nog kanske inte vetat vart eller när om jag inte mindes att jag gjorde min första beställning då från en katalog eller kanske ett häfte?

Pannkakor!! Ja minsann pannkakor, som jag mellan varven steker massor av dom.

Ja en hel kvällning satt jag och stekte, vilket ju innebar att det blev många matlådor. 

När jag gjort klart så känns det riktigt skönt, skönt att veta att jag har i frysen.

Den dagen tog vi en liten lunch med pannkakor jag och Maria.

Förra helgen så kom Gerts ena son Oliwer med sin tjej Alicia för att äta lunch med oss. Så supersnällt och dom hade köpt med sig mat från China, ja ni förstår ju!! Jättegott verkligen! 

När vi ätit så behövde Alicia fixa ett paket då hon skulle gå på "baby shower" senare mot eftermiddagen, och det blev så fint så.

En dag så var det dax att besikta hissarna, den utanför dörren och trapphissen ner till nedervåningen.

Det var Anders( till Vänster ) som kom, och den andra mannen vet jag inte vad han heter :)

Anders äger "BTS hissar" i Mockfjärd. 

Anders fick jag hjälp av första gången då vi bodde i Smedjebacken, då jag behövde en hiss för att komma upp och nedför trappen utanför huset. 

Det var runt tio år sedan jag då började bli sämre i min sjukdom och hade svårt att gå, då hjälpte han mig så att det blev jättebra. 

Efter något år så flyttade vi till Ludvika, till ett bättre anpassningsbart hus för mig. Nu har vi ju behövt att anpassa mycket iallfall, men det var väldigt mycket bättre än det hus vi bodde i då. 

För att ta mig in och ut i det nya huset vi köpte så behövde jag en hiss, igen liksom. 

Kommunen, ja jag har en till Anders på kommunen också som har hjälpt mig massor med det jag behövt hjälp med. 

Jag är så tacksam och glad för alla som hjälpt mig så att jag fått det så bra, verkligen tacksam!

Den här veckan har jag mest bakat bullar, ja tre dagars bullbak har det blivit haha :)

Ja ni som brukar läsa mina inlägg vet ju att jag bakar till hockey killarna i A-laget i Smedjebacken, där Gert är engagerad. Nu har jag inte bakat bullar hela dom dagarna, nej, jag har hunnit pyssla lite med annat också.

Lite fika fick det bli en bullbakardag :)

Jag skrev ju i början om att jag var sen med min ljusstake, jag har också varit sen med mina stjärnor i flera rum, som nu äntligen har kommit upp :) 

Nu ska jag snart sluta för idag och börja rätta, men jag bara måste berätta!!

Jag hade äntligen fått en tid på kirurgen/urologen för att få botox sprutor i min urinblåsa. 

Det är liksom det sista man kan ta till vad jag förstår. Det blev en tur till Falun igen då :)

Jag har ju i många år ätit medicin mot min spastiska urinblåsa men som hjälper dåligt, jag har haft ganska mycket ont sista halvåret. 

Hur som helst, jag fick en tid (efter att jag skrivit och frågat om det inte ska bli min tur snart? ). 

Tiden jag fick var igår, och jag är så himla glad!!

Jag fick den allra bästa läkaren och dom bästa sköterskorna, ja jag som var orolig över hur allt skulle gå.

Jag har ju en kropp som gör som den vill, jag var då rädd för att om sprutorna gjorde ont så skulle kroppen slå bakut! Den gör annars precis som den vill när något gör ont.

Jag bad och undrade om det inte fanns bedövning som jag kunde få inuti urinblåsan där sticken skulle bli, och det fanns och jag fick!! Så jäkla bra!! Tur att jag har mål i mun och törs fråga:)

Ja nu då jag skriver det här så känner jag mig helt sprallig och lycklig haha :) 

Jag skulle få tio sprutor, och jag kände inte en enda!! 

Min kropp fick vila och behövde inte alls vara så som den hade kunnat vara om det gjort ont. 

Den tabletten jag ätit i många år har jag nu då tagit bort, sen får jag se hur kroppen känns och om urinblåsan kan hålla sig lugn och inte göra ont. Jag hoppas och tror!! 

Nu då det bara gått en dag så vet jag ju inte hur det kommer att kännas och bli, men just idag känns det toppenbra :) 

En sak som faktiskt kändes riktigt bra var att jag inte var rädd för sprutorna, nej jag har ju verkligen lyckats att bota mig själv. Nej jag var bara rädd för reaktionen som kunnat bli, men som min kropp slapp gå igenom :) 

När jag fick min tid till mottagningen så fick Gert efter några dagar en tid till hans läkare på reumatologen, också det i Falun, och på samma dag och bara en halvtimme efter mig. 

Han skulle dit för att få sprutor i både hand och i käken. 

Hans sprutor är inte roliga alls, mest för att dom ju sticker där han har som mest ont. 

Rebecca var med oss, då hon ju behövde vara med mig när dom skulle hjälpa mig, och så körde hon bilen så Gert slapp det med sin onda hand. 

När vi sen åkte hemåt så stannade vi till, eller njae vi for iväg till Söderbärke för att lämna en liten tack present till Martin. Martin var så snäll och hjälpte oss med bilen, och då tänkte vi överraska lite. 

Båda mina döttrar känner honom,  men jag hade aldrig träffat honom förrän igår :) 

Jätteroligt att få ett ansikte på Martin :)

Han var inte så jätte bekväm med att vara med på kort, men han ställde upp :)

Lite senare på kvällen var Gerts varken käken eller handen bra, eller ens lite bättre. 

Så himla tråkigt, det tar på krafterna att ha ont hela tiden :( 

Han ska efter helgen ringa för att få en till tid, så får vi hoppas att det blir bättre då :) 

Nu blir det en stunds rättande för mig. Jag hoppas som vanligt att du mår bra och har det bra!

Kram kram