God Fortsättning!!

 

Hej hej! 

God fortsättning säger alla så jag gör det nu jag också. Jag har tagit upp det förut, just det där med god fortsättning. För mig är det inget jag säger naturligt och lätt, nej just dom två orden vill inte infinna sig. Jag svarar gärna detsamma till den som säger så till mig, men jag tror inte att jag gör det först ;) 

Vet inte varför, det måste vara något sedan förr som gör att jag inte gillar det. Kan hända och det kan ju verkligen vara så att någon sa det till mig då jag var liten och jag inte förstod vad det betydde? Att det den personen sa så till mig helt enkelt, och jag inte förstod vad god fortsättning betydde?? Ja kanske kan det vara en förklaring?

Jag hoppas att alla är rädda om sig och tar hand om varandra nu då ingenting i världen är som det brukar.

I början av julhelgen så slutade min dator att ha internet, ja typ så stod det. Bland det värsta som kan hända av saker som inte är så viktiga egentligen då, eftersom jag inte kan!!

Jag försökte och jag försökte på alla sätt jag kunde, vilka ju inte alls är många, knappt någon haha.

Jag fick ingen rätsida på problemet så jag hörde med Marielle om hon kunde förbarma sig över min dator? 

En dag då Jag och Gert varit ute lite  på eftermiddagen så upptäckte jag då vi kom hem att datorn var uppställd, skärmen var uppe och då förstod jag, och då sen när jag kollade så hade hon lagat den!! Nu hade jag internet igen!!! 

Det som är värst eller det som var och kändes värst var att jag inte hade min blogg längre, jag behöver tangentbordet för att kunna göra inlägg. Jag skulle aldrig ens försöka skriva i mobilen även fast det säkert går. Jag saknade också att inte komma in på libra sidan, mitt assistentbolag där jag går in och lägger schemat och så. Och sist men inte minst av dom här tre är Ica, där jag beställer mat från varje vecka som vi bara hämtar upp. 

Jag är så otroligt glad och lycklig över att våra barn kan så bra, det tog henne säkert inte lång tid och jag som säkert ödslat ett par timmar på olika sätt jag kommit på eller trott rättare sagt. Det är bara att konstatera igen, att jag inte kan, nej verkligen inte.

Innan jul så kom dom, ja dom finaste hemstickade vantarna <3 Min vän Carol i Motala hade fått såna här vantar av någon, som hon sen la ut och visade på Instagram, ja då nappade jag på direkten!!

Jag skrev till den som gjort dom och hon var så himla snäll så hon stickade ett alldeles egna Nina vantar. Dom passade på pricken och jag älskar dom!!

Nu är jag ju visserligen en fryslort av den värsta kategorin, så dom här fina vantarna kan jag inte använda om jag ska ut och åka, nej då blir dom för kalla. 

Ja om jag ens skulle testa den varianten så skulle händerna förfrysa sig :( Ja även med en fingervante under. Nej dom här fina kommer jag använda då vi ska ta bilen någonstans, då kommer dom passa helt perfekt!!

Som det är nu idag då jag ska ut och åka rullstol, så har jag fingervantar, handvärmare i och ett par riktiga vintervantar, ja och trots det så fryser mina både händer och fingrar. Jag är ett hopplöst fall känner jag :) Här nedan ser ni dom finaste vantarna :) Ser du rävarna?

Vi var ju till Fagersta för inte länge sen alls, vi var dit med present och en smörgåstårta jag gjort till dom som bor på det boendet, eftersom Ulla fyllde år. 

Nu for vi alltså dit igen för att Gert skulle hjälpa Janne också att bli snaggad inför julen. 

Ja tänk att Gert blev frisör på äldre dagar haha :)

Nu använder han ju bara trimmern så det blir snagg eller snagg liksom haha :)

 

Vi skulle förstås lämna alla julklappar, vilket ju är viktigt för dom alla. Vi har fått lite fler vänner på vägen och då blir det ju fler paket också förstås :) 

Den här julen fick Ingemar en egen trimmer så att han och Janne kanske kan snagga varandra framöver, Gert ska ha en kurs med dom nästa gång vi kommer dit :)

Jag är så glada att vi har dom alla i vårat liv, dom betyder så mycket glädje och kärlek. 

Ja vi gillar dom helt enkelt.

Den här dagen var det ruskväder, ja som det ju varit både efter vi var dit och före, tråkigt men förhoppningsvis kommer solen för att sen stanna till här ett tag :)

Här nedan en stolt Janne som visar mig hur fin han blev nu då allt hår var borta haha :) 

Jag beställde en dag för någon vecka sedan en gryta och en stekpanna från ett ställe på datorn jag hittade på.

När paketet kom så var kartongen helt intakt och inget syntes på det.

Grytan var jättefin och stor men stekpannan var helt deformerad, nej nu överdrev jag allt lite, men rund kan jag då inte kalla den haha :). Måste blivit något fel vid eller runt tillverkningen på något sätt?

Jag skickade ett mail och en bild till dom, och dom svarade jättesnabbt att dom skickar en ny på direkten :)

Ett par dagar innan jul så kom min syster förbi med hennes äldsta dotter Amalia. 

Dom hade med sig både en blomma och spännande drycker och sylt från "Tillmans". 

Enbärsdricka tex, lite tveksam om jag ens ska tordas prova, enbär har man ju typ i älgköttsgrytor haha :) Ja vi får se om och när jag törs :)

Jättesnällt verkligen och den fina julrosen ska jag försöka få att överleva. 

( Nu ska ni få läsa Angelica och Amalia, jag som visade er alla mina fina blommor då ni var här, lite stolt över att dom överlever hos oss :)

På tal då om att överleva, jag och Gert har typ mördat den finaste av dom alla som jag har, och den största!

Hur gick det till?, Gert är den som haft koll på mängden vatten han vattnar alla blommor varje vecka, och han är bra på det. En dag så verkade den här blomman så trött och hängig, så då kände jag på den och jag tyckte den var snustorr, så jag gav den en hel kanna vatten.

Ja jag gjorde verkligen ingen nytta där, jag såg till att den aldrig skulle kunna repa sig mer!! :(

Ja jag pratar om min allra finaste blomma, den största kaktus jag ägt, som jag fick av Maria på min födelsedag, alltså i slutet av Augusti.

Min fina då välmående nyplanterade kaktus :)

Nedan, min döende kaktus :( Så sorgligt!!

Vi gav den alltså alldeles för mycket vatten så den började ruttna inifrån. 

Jag trodde den var hängig för att den var torr!?? 

Ja, vi har läst på nu så här efteråt och vet hur många gånger för mycket vi gett den på en månad, inte roligt att veta att vi tagit död på den, men men.

Ja vi ska göra allt i våran makt nu för att få den att ta sig igen. 

Gert sågade bort allt som vi inte trodde var ruttet, och så har den legat så att snittytan har torkat, efter det blev det plantering av dom delar vi trodde på. 

Ja vi får se hur det slutar, kanske en glad överlycklig Nina, eller så blir det en sväng till blomaffären för ett stort inköp. 

Jag verkligen älskade den blomman så det känns som en stor sorg. Men men den kanske repar sig och jag kommer att sluta vara irriterad på mig själv, hur tänkte jag tänker jag nu, men det går över känner jag mig säker på.

På självaste julafton hemma hos oss så är det som så, den som vill och orkar och kan komma förbi gör det, våra fyra barn brukar dyka upp runt lunch för en skinkmacka och sen lite fika innan dom ska vidare. Det är den dagen dom ses allihop, och vi tycker det är super roligt att få träffa dom allihop samtidigt ibland. Men det finns förstås inget som helst tvång, man gör som man vill helt enkelt :)

I år blev det inte som vanligt, nej Simon fick lov att bli hemma eftersom dom haft corona där han bor tillfälligt. Melina hade fullt upp så hon dök upp på juldagen hon :)

Det blev Marielle och hennes Patrik och så blev det Oliwer och så vi då förstås. 

Nu glömde jag bort lilla Billie, hon blev en riktig kompis med Oliwer och hon och ville hemskt gärna pussas, Oliwer var lite måttligt intresserad av just det haha :)

Efter fikat så öppnades det lite paket för att sen slås in några paket. Oliwer hade några saker han inte slagit in än, och tänkte göra det här hos oss vilket ju gick jättebra.

Det visade sig att han nästan aldrig slagit in något förut, så det var ju på tiden kan man ju säga :)

Han fick till snitsen på direkten, snabblärd kan man verkligen säga, och att "krussidulla" snöret lärde han sig snabbt. En naturbegåvning kan man ju säga haha :)

Koncentration!!

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag skickat ett gäng julkort, ja det blev en ganska stor bunt :) 

Jag har i år fått flera julkort, och två av dom stack ut :)

Ett från våra vänner i Motala och sen ett från min vän Elisabeth i Borlänge :) 

Av Elisabeth fick jag ett kort där jag själv var med på? Haha så roligt!!

Tack snälla för så fina kort och hälsningar, jätteroligt att få och vad roligt Carol att ni fick till en bild med er alla inklusive hästarna :) 

Nu slutar jag skriva om julen och julhelgen för i år. Jag kan sammanfatta den med att jag fick en sån lugn bra jul som vi haft dom i alla fall minst dom senaste tio år tillbaka. 

Jag hoppas att du som läser har haft en fin jul och julhelg, och att ni har haft en bra jul trots den här coronan som vi fått i våra liv känns det som. 

Jag önskar och hoppas på att det blir bättre snart så alla kan träffas så som man vill, att kunna kramas och sitta tätt intill, ja att få vara som vanligt med andra ord menar jag.

Snart kommer en nyårs helg och med den i alla fall med god mat. 

Ja vi ska inte göra något särskilt alls då heller men äta god mat och bara vara, ja det gillar vi ju mest.

Jag hoppas att ni alla har det bra och mår bra förstås.

Jag önskar er ett Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som är på intågande!!

Kram kram från mig:)

Jag fick en chock!!

 

Hej hej!

Ja nu är det veckan efter förra veckan!! Ja jag skrev nästa vecka i mitt förra inlägg, att jag skulle träffa en läkare nästa vecka, för att få reda på hur det stod till i min urinblåsa. 

Läkaren den här gången var en kvinna vilket faktiskt kändes jättebra, jag trodde inte att jag skulle känna så, men det gjorde jag. Jag har som dom senaste alla gånger haft både yngre och äldre män, både dom från Sverige och från andra länder. Dom har varit jättebra allihop, ja det har dom verkligen, men ändå kändes det extra bra den här gången med en kvinnlig doktor.

Hon gick in i min urinblåsa med ett instrument med en kamera, och jag fick en chock!! Jag hade inte en hel stenmur där inuti som jag kände mig helt säker på, nej jag hade en ynka, en pytteliten!!! 

På monitorn såg jag tydligt en sten, ganska stor, men det är ju jätte förstorat på skärmen, så den var antagligen knappt synbar. Superdunderbra förstås!!, att jag inte hade det så som jag trodde, men så konstigt att jag känt så fel. Läkaren var toppenbra och hon har satt upp mig så att jag får komma två gånger om året för att ha lite koll. 

Jag borde ha köpt mig en eller ett helt gäng lotter den där dagen!!

Ni som läst förut vet ju att jag fått strida för att få spola med "uro tainer" (någon slags citronsyra), ja jag fick till slut hjälp så jag har såna hemma hela tiden. Var tredje dag ska jag spola och det har ju verkligen gjort susen eftersom jag inte hade massor av stenar som jag hade sist. I Februari tror jag att det var jag fick operera bort ett gäng. Ja jag är så glad över att jag inte hade så många och stora som jag trodde, att jag slipper operera mig nu igen, Yes liksom!!

Dom katetrar som låg i den kartongen här hemma, vilka dom två som gått sönder efter varann, har jag slängt.  Ja jag fick beställa nya för att känna mig säker på att det inte var något fel på dom resterande i förpackningen? ( Det var doktorn som tyckte att jag skulle göra så, och man kan ju inte veta).

Nu till den stundande julen, ja jag gillar ju julen och tycker det är en mysig tid julen, men. Ja men!!, det är så mycket stress runt julen och har nog egentligen alltid varit. 

Jag gillar ju inte och min kropp verkligen avskyr stressen det kan innebära med jultiden. Julklappar, godis, fika och mat. Jag försöker och har försökt i många år att inte bli att känna mig stressad, men den bara finns där och smyger sig på ibland och är så svårt att bli av med.

Jag och Gert har sedan många år bara varit hemma hos oss på julen, inte varit med dom andra i min eller Gerts familj. Nej vi har känt att vi vill bara vara och ha det lite mer lugn och ro. Men ändå!, ja ändå så känner jag ibland lite stress. Julklappar som ska planeras och inhandlas är nog det som mest kan bli att kännas lite stressigt, även fast det absolut inte behöver kännas så. 

Nu i år så har jag beställt hem det mesta, ja jag vill verkligen inte springa runt i affärer och leta. Våra barn är ju stora nu, ja vuxna och har jobb så dom behöver ju just inget alls (säger dom själva), men något litet vill jag ju ge och en peng som dom senaste jularna sedan dom blev stora.

Nu till något annat :)

I flera år så har Maria hjälpt mig att göra kransar, och klä en bock som jag velat ha här ute på altanen. I år blev det inte av att vi hämtade hem granris, så jag beställde två kransar av en kvinna jag känner igen lite från Smedjebacken. 

Så tråkigt nu utan snö, men sen blir det fint då snön lägger sig :)

Hon gjorde två jätte superfina kransar och så fick jag köpa en påse med granris som Maria skulle kunna klä bocken med. Supersnällt av henne att ordna kransar och ris till mig :)

En dag då jag skulle åka ut och åka lite så skulle vi sätta mig i min "åkpåse" i rullstolen. Maria upptäckte då att dragkedjan var konstig, och då den väl var uppdragen så kunde den inte dras ner så lätt som det ska vara. Den fick vara så till nästa dag så skulle vi kolla upp ordentligt vad som var fel.

Rebecca och jag kollade dagen efter vad som kunde vara fel, och Rebecca kom på att om jag sydde lite på varje sida på dragkedjan så det blev ett stopp, så skulle det inte bli något krångel igen. Så jag satt mig och sydde lite och nu är den som hel igen! Jag skrev till det stället jag köpte den ifrån och hon skulle beställa en ny till mig på direkten, men efter att vi kollat ordentligt och fick till det så behövde hon ju inte det:)

Vi for till Fagersta en dag för att Ulla fyllde år och jag hade gjort en smörgåstårta till henne. 

Ulla till vänster på bilden :)

Gert skulle hjälpa Ingemar att klippa sig med trimmern när vi ändå skulle dit,  och så hade med oss lite matlådor och fikabröd förstås som dom kunde fika med. 

Vi ska åka dit med julklappar någon dag före jul också och lämna lite paket som dom kan öppna på julafton. Det är lite tråkigt att jag inte kan komma in till någon av dom som bor där, men nu sist som vi var där så släppte Gert av mig vid en affär så kunde jag kolla runt lite där tills Gert var klar med klippningen, innan jag åkte dit där dom bor våra vänner. 

Ingemar som stjärngosse och SHC (Smedjebackens hockey) tröja haha :)

Nu några gånger på kort tid så har jag varit så frustrerad över att jag inte kan resa mig och gå bara!! Hur svårt kan det vara liksom?? Nu har dom stunderna varit väldigt korta, ja mindre än en minut skulle jag uppskatta, men det är så frustrerande att jag då inte kan. Att inte kunna ge eller få en kram, ja det är något jag verkligen saknar. Visst kan jag få kramar fast jag sitter, men det är inte alls samma lika, nej det är något jag verkligen saknar, att kunna ta sig en kram eller två :)

Jag kan ju nästan känna hur enkelt det är, men för mig så är det ju förstås helt omöjligt, inte en chans i världen liksom. Nej jag kan ju bara stå med hjälp av min spastisitet, då kroppen liksom blir stel som en pinne och jag kan stå på grund av att den blir så stel. Kroppen blir så spänd och jag skulle inte kunna ta ett steg då, nej då står jag verkligen bara där jag står. 

Jag minns då jag var i en varmvattenbassäng för många år sedan, att jag kunde ta steg där i vattnet, det skulle ju vara superbra träning om det fanns en sån kvar här i Ludvika. Men men att kunna gå i vattnet och inte på land, vad har det för betydelse egentligen? Ingen alls förstås haha :) Men den träningen hade varit bra, men jobbig. 

Att försöka, att försöka tänka på vad jag vill göra, om än bara att vicka på tårna, ja om ni visste  vad jobbigt det är!! Superjobbigt och jag orkar inte mer än ungefär tre gånger, sen går det inte mer. Nej då får jag ge upp, men det är lite roligt att trots att nerverna inte hittar varann så bra, ändå kan göra det jag tänker. Signalerna går ju verkligen inte fram, nej väldiga omvägar kan jag lova att dom tar dom där signalerna och nerverna. 

Det jag skriver om nu är inte någon slags klagan, nej absolut inte, jag har vant mig, ja egentligen har jag ju faktiskt gjort det. Det är inte ofta alls som jag ens tänker på att jag är sjuk, nej minsann jag lever precis så som jag vill, med mina förutsättningar och jag mår toppen bra. 

Ja livet är härligt, och jag är så glad att jag lever och att jag har det så himla himla bra. 

Nu ska jag sluta för idag, men jag har lite rättning framför mig, det kommer att ta lite tid haha :) Jag tänkte rätta igår kväll, men jag blev så trött och det är nog ingen bra kombo alls det :) Då blir det nog väldigt mycket mer fel än det blir då jag försökt läsa igenom och rätta.

Jag hoppas att du/ni får en fin jul och nyårs helg trots alla tråkigheter nu med coronan.

Julkramar från mig till dig!!

Allt kan ju inte vara kul!

Hej hej!

Ja nu är det redan andra advent, den där tiden och jag kommer inte alls överens, nej tiden går alldeles för fort!! Jag vill verkligen sakta ner farten och att dagarna går lite mer långsamt, jag tror många fler än mig har den känslan.

Sedan jag skrev sist så har det varit bra dagar, ja faktiskt jättebra dagar. 

Jag försöker fokusera på alla bra dagar då jag ju också haft några riktigt jobbiga skitdagar. 

Ni som brukar läsa det jag skriver vet ju att jag har en kateter, en slang in genom nedre delen av magen direkt in i urinblåsan. 

En jättebra livsnödvändig grej för mig, såå himla skönt att slippa kissa på mig, ja en superuppfinning om ni frågar mig.

En dag då jag duschat och skulle klä på mig så låg jag i sängen, så upptäckte Maria att katetern åkt ur???

NEJ!! Jag sa med samlad ganska lugn men bestämd röst att då måste du stoppa i den direkt, och det gjorde Maria. Hon tänkte inte alls utan gjorde som jag sa bara. (Efteråt var vi lite skärrade både hon och jag)

Om inte kateterslangen sitter i hålet så börjar kroppen att läka ihop hålet och det växer igen fort, ja alldeles för fort, jag skulle inte hinna till Falun ens. 

Alltså då det blir så här, då måste man in med något snabbt som tusan. Nu hann vi stoppa in slangen direkt eftersom vi upptäckte det så på en gång. 

Katetern sitter kvar i urinblåsan med en "kuff", en lite bubbla ( tunn genomskinlig ballong) där det finns vätska i, som förhindrar att den kan åka ut.

Nu gick alltså "kuffen" sönder av en anledning som jag tror, jag har urinstenar där inuti min urinblåsa. Dom kan vara vassa som gjort att "kuffen" gått sönder och självaste slangen åkt ut.

Jag ringde palliativa teamet som brukar hjälpa mig med byte av katetern, och dom kom på direkten. 

Vi satte i en ny, och den var hel igen och jag kunde slappna av, trodde jag ja!!

Nästa dag var den trasig igen!! 

Det fick bli en ny uttryckning och vi gjorde lite annorlunda mot gången innan. 

Jag har förstått och vetat att jag har stenar där inuti, så jag har stått på väntelista för att få komma till en läkare. Men nu då det blev så här tokigt och jag inte fått tid än, så ringde jag dom efter att den åkte ut första gången, och fick en tid den här veckan som kommer, såå bra!! 

Sist jag hade stenar, så fick dom lov att operera bort dom, och jag skulle tro att det är lika nu. 

Jag har nu tejpat lite ( eller mycket ) så att slangen där den går in i magen ska hållas kvar, för att den inte ska kunna åka ur igen.

Ja det jag skrivit nu låter ju inte så jobbigt egentligen kanske, men fy så jobbigt det är, att inte veta hur eller när den vill åka ut. 

Jag tittar till den många gånger om dagen, men vet ju egentligen att den just nu inte kan åka ur, nej tejpen hjälper ju till att hålla den på plats :) 

Jag blev och är helt nojig och har varit sedan dess, men jag är ju så rädd om den.

Det som är jobbigt är ju att det verkligen är livsnödvändigt för mig att ha katetern. Inte livsnödvändigt förstås, men otroligt viktigt för att jag ska kunna ha ett bra liv, och det har jag ju verkligen med hjälp utav den,

Att jag slipper kissa på mig, slipper försöka få hjälp på toaletten då jag känner mig kissnödig, och sen  inte kan hålla mig :( Ja som jag behöver min kateter säger jag.

Jag har haft katetern sedan ungefär sju år, och det är först nu som det hände, så jag får vara glad över att det inte blivit något tok förut iallfall :)  (Jag som försöker vara positiv )

Ja nu har jag minsann bjudit på det här haha :) 

Ni får veta massor av det jag är i eller varit med om, mycket som kanske inte går att förstå eller sätta sig in i, men då får ni förstås bara skrolla vidare :)

Nu efter några skruttdagar med mycket oro, så har jag blivit lite lugnare och väntar och längtar tills jag får åka till sjukhuset, det ska bli skönt att få hjälp. 

Just det dom ska göra är ju inte superkul direkt :) Men allt kan ju inte var kul förstås :)

Dom ska kolla in i min urinblåsa för att se hur mycket stenar jag har och hur stora. 

Jag hoppas förstås att dom är så pass små att dom kan plocka ur dom, men jag känner mig säker på att det inte är fallet, men jag får se.

Bäst att tänka det värsta så blir jag jätteglad om jag har fel haha :)

Nu nog om det :)

Nu till något helt annat, något som jag gillar och älskar!

Jag har som vanligt pysslat på lite här hemma, tagit fram ljusstakar och stjärnor och gått igenom vilka tomtar som ska få komma fram ur kartongerna? Jag har inte tagit fram tomtar och sånt än, nej jag avvaktar lite till innan jag fixar till allt. 

Det är såå roligt tycker jag med allt pyssel, ja jag menar inte bara med julpyssel, nej allt pyssel liksom.

Här nedan plockar vi i en av jullådorna :)

Jag har fått hjälp igen med fler tyger som behövde sys, till draperier där nere, Alicja (sömmerska) förbarmade sig igen och det blev såå fint så!! Ja det är så roligt, men såå svårt att få till allt så att det blir som jag vill också. 

Tyget som Maria stryker och som ska bli draperi där nere, är likadant som mina nya lakanset som jag ska ha där i sängen där när allt blir klart :) Jag är så förväntansfull och ivrig haha :)

En eftermiddag så for vi till Snöån för att hälsa på "bästaste" Anneli och hennes Peter. 

Dom har köpt ett litet hus och jag ville så gärna se hur dom hade fått det, så mysigt var det.)

Så mysigt och roligt att ses efter flera månader. Det bjöds på supergod äppelpaj med vaniljsås och massor av prat.

Vi skulle nog kunnat prat i flera dagar haha :) Men snart så ses vi förhoppningsvis igen och fortsätter där vi slutade :)

Lilla söta Billie fyllde 3 år häromdagen. 

Jag och Gert köpte en liten hundbädd till henne som hon testade hos oss en dag då vi var lite hundvakt.

När jag är inne i duschen så brukar hon ligga på en handduk bara och vara med oss i badrummet, men den här dagen fick hon ligga lite mysigare :)

Marielle på väg till jobbet :)

Jag ska bara skriva några rader om dessa alla blommor jag tar hand om!!  Ja som jag håller på, jag har några som växt ur sina krukor och verkligen behöver ny jord, igen!! Ja dom växer så det knakar känns det, så jag tog tag i några till här en dag :) Jag har planterat om några lite då och då, annars blir det lite jobbigt för armarna, och jag har ju tid :) En del av blommorna är riktigt skräpiga, och den här nedan var en av dom :) 

Nu ska jag sluta skriva för idag :) 

Ja kan hända att det blev ett mycket kortare inlägg än vanligt, och det kan ju vara skönt kanske haha :) 

Jag hoppas att du och ni mår bra och har det bara bra. 

Nästa gång jag skriver har jag förhoppningsvis fått ordning på min kateter :) Då kan hända att jag bara är såå lycklig över att den fungerar igen!

Kram kram