torsdag 29 januari 2015

Det var då hon upptäckte det!

Loppisfynd!
Hej hej!
Ja lite som vanligt så vet jag inte riktigt hur jag sa börja, men jag gör som vanligt, jag låter fingrarna styra :)
Nu är det ju mitt huvud egentligen som tänker och styr, så snabbt att fingrarna får jobba som tokar haha :)

Ja jag har som vanligt haft fina bra dagar och jag mår toppen, men jag är trött. Ja faktiskt jättetrött. Men men det är bara att kämpa på och försöka hitta på något att göra så jag inte hinner känna efter att jag är trött.

Idag var det Rebecca som jobbade och vi skulle till min sjukgymnast Petra för lite stå träning och ja lite allt möjligt.

På sjukhuset idag :)


På min tippbräda :)
Jag stod, ja som hemma men inte bara med min turner utan både turner och barr eller vad det heter.

Det gick bra men mitt vänstra ben, ja det vill verkligen inte göra som jag vill.
Nej så fort jag ställer mig så sticker det iväg bakåt, och det finns inga krafter i en vanlig stark människa som kan hålla emot.
Nej faktiskt går det inte, det sticker hur man än gör!
Ja jag borde få vara med i guiness rekordbok med världens starkaste ben typ haha.

Ja nu har det benet varit så ganska länge och mitt högra är lite mer stabilt liksom.
Förut så var båda benen lika, så det har ju blivit bättre nu än förut.
Då, förut, ja då blev jag hängande i armarna, men nu står jag iallafall på ett ben :)
Jag kan stå med ett ben så det är inga problem, men det vore ju bäst för min kropp om jag stod med båda ordentligt.
Gert ska sätta dit en hylla och hjul på så blir det perfekt :)
Häromdagen så skulle jag hämta ett skåp i Avesta jag köpt och en jacka i Fagersta till Marielle om den passar, och på vägen hemåt från Avesta så stannade vi till i Borlänge för att köpa ett par skor och för lite mat.
Ett par varma skor blev det :)
Som tur var så hade Johan tryckt in adresserna som vi skulle till på deras gps, ja jag vet inte hur lång tid det skulle tagit annars. (Rebeccas man heter Johan)
Ja jag och Rebecca har ungefär lika bra lokalsinne och då är det inte roligt haha :)
Eller så är det just det, roligt!
Jag är så van att köra fel så för mig är det inget konstigt alls, men för andra kan det vara väldigt irriterande förstås.
Men bråttom har jag inte längre så det kan få ta tid, men just den här dagen var det bra att vi slapp leta hela dagen efter husen vi skulle till.

Rebecca och Helena :)
Ja medan jag satt i lugnan ro och åt och sedan skulle dricka kaffe så kom Helena och dök upp bakom ryggen på mig då jag inte var beredd!
Ja herregud säger jag, gud så rädd jag blev.
Jag spillde ut lite kaffe och fattade inte vem det var först, men det var ju Helena!
Tack snälla för att du kom och skrämde nästan ihjäl mig haha :)

Rebecca :)
Ja då vi varit i Borlänge på kupolen en liten stund så for vi hemåt för att jag skulle få sitta lite i min fåtölj innan jag och Gert skulle till Borlänge.
Ja jag behöver byta sittställning så jag inte sitter lika hela dagen för då kan jag få sår, och det är inte lätt att få dom att läka om jag får ett.


Haha ja så tokigt jag ordnat den dagen, men jag och Gert skulle på föreläsning på galaxen och jag lovar att det var värt det.
Charlie var det från lyxfällan och snacka om proffs!
Ja det var verkligen värt att gå och lyssna på honom och roligt samtidigt var det.

Innan jag och Rebecca skulle åka mot Fagersta på förmiddagen så duschade jag som vanligt och gick på toaletten, och det var då efteråt då vi skulle klä mig!
Ja det var då hon upptäckte det!


Ja jag säger då det.
Fy vad vidrigt äckligt och jag hade det i min navel!
Ja, hon undrade om jag skulle tycka det var otäckt om hon tog en tops i min navel?
Nej jag känner ju inget så det går ju bra liksom.

Jag har faktiskt brukat göra det själv ibland efter duschen men nu var det ett tag sen!

Fy då säger jag bara, det var inte fräscht och jag tog INTE kort på topsen haha!
Det var liksom något grått som var där på topsen då den kom ut! Usch!!
I min navel!?

Ja ni som aldrig gjort eller väldigt sällen gör det, gör det säger jag bara!
Nu kommer det allt att bli koll, jag har dessutom en djup navel så det är inte så lätt att göra rent, men nu så.
Du hade rätt Piyawan :)
Piyawan :)
Du sa ju till mig förut att topsa och jag har gjort det , men alldeles för sällan då tydligen.

Ja skulle äta frukost sen och kände verkligen att jag blev att må mer illa än vanligt så jag var inte sugen på frukost kan jag lova.
Ja ni som läser får stå ut med både det ena och det andra haha .) men det är frivilligt iallafall :)

Idag då jag varit vid Petra och tränat lite så kom vi hem och Rebecca hade köpt kladdkaka och grädde.
Ja ni förstår ju att både jag och Melina tyckte det var kanon. Vi älskar choklad!

Elsa hämtade vi upp på vägen hem och Alice kom förbi en sväng och fikade med oss.
Vilka härliga tjejer, och ja jag bara njuter.

Underbart och jag är så glad över att jag har mina assistenter och dom har dom sina.
Underbar känsla kan jag lova och jag önskar att alla hade det så himla bra som mig.
Riktiga vänner som finns, ja alltid finns dom.

Nu bara till en önskan jag har, ja jag har ju många egentligen, och det är att jag vill kunna ge tillbaka mer än jag kan.
Jag vill kunna gå, och jag vill kunna laga mat och fika och gå till dom med ibland så dom slipper det vardagliga liksom.
Ja vad jag önskar.

Jag önskar också förstås att jag skulle kunna bara åka iväg till Marielle och bara vara där lite, och visst kan jag det, men det har varit så mycket tider att passa och dom dagar jag haft Rebecca som varit här och kan köra så har jag haft så mycket annat.

Marielle och hennes älskade hundar <3
Det ska bli ändring på det för jag längtar efter henne som en tok mellan varven.
Jobbigt då ens barn blir så stora, men samtidigt härligt underbart.
Lilla Tyke är säkert redan super stor sedan vi såg honom, ja längtar det gör jag verkligen!

Ja mina älskade barn, det finns inga ord för hur jag känner för dom, härlig känsla iallafall och det är ju huvudsaken. man kan ju inte förklara allt :)

Jag och Melina har haft en toppen kväll tycker jag, mycket prat om både stort och smått :)

Melina och lilla Filip <3
Hon har fixat praktikplats till sig idag, och det blev konsum :)
Det kommer att bli roligt för henne tror jag.

Marielle ska få provjobba på ett bageri i Lindesberg och det verkar ju lovande, och jag ska hålla alla tummar i världen för att det blir bra.
Men om det inte är roligt eller bra så får hon absolut något annat jobb, ja det är jag säker på.

Hon har ju jobbat på en restaurang i Örebro sedan i våras, men när hon behövde vara sjukskriven ett par veckor heltid och sedan halvtid så var det som att hon aldrig jobbat där.
Inte ett ljud hörde hon så nu vet hon ju vad det var.
Inge roligt alls, för man måste ju få vara hemma då man inte mår bra. Superdålig chef tycker jag, att inte ens ringa och fråga hur hon mår.
Ja hur som helst så kommer det att ordna sig och hon kommer hitta något annat hon vill göra.

Jag hoppas alla har det bara bra och haft fina dagar.

Imorgon är det hockey igen och sen på lördag ska jag på ett möte i några timmar som har med barn och ungdomar med föräldrar som missbrukar.
Ja det är vi vuxna som ska gå nu och det blir spännande.
Ja jag har inget missbruk, men Melina har gått i en grupp där dom har en förälder eller närstående som missbrukar.
Det ska bli spännande och jag känner att det är superbra för mig också att få lära mig saker som jag inte kan eller förstår.
Svårt att sätta sig in i det, men det blir en intressant eftermiddag.

Ska uppdatera lite om min stora rullstol kom jag på, den gick inte att laga på plats, så dom har tagit in den till Borlänge hjälpmedelcentral på lagning.
Jag håller tummarna för att det inte är allt för stora fel så jag kan få den tillbaka snart så jag kan vara ute i slasket lite.

Kram kram

måndag 26 januari 2015

Den jäkla spastisiteten!

Hittade ett kort på mig från 1990 :)
Hej hej!

Idag kan jag lova att jag haft en lugnare dag.
Jag har varit till min doktor på dagen och Rebecca var snäll som skjutsade mig och Maria dit. Jättesvårt att komma i bilen, jag bara gled och hjulen spann, men till slut så, med bådas hjälp gick det bra.
Ja jag var till min doktor för att prata om min medicin mot mina spasmer.
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare haha, jo då det blev jag.


Jag ska öka min dos på en tablett jag nu äter på morgonen till lite mer.
Jag äter bara en tiondel av vad man kan, så det är ju kanske inte undra på att det inte märks att jag tar den haha.

Det kan hända att min kropp till slut blir hel mjuk utan spastiska anfall som jag har hela dagarna.
Då kommer jag inte att kunna stå mer, men då väljer jag hellre det.

Ja att kroppen jobbar som en tok mot mig och gör allt den kan för att jäklas, ja det tar på mina krafter och det är super drygt.
Nu är jag ju van kan man säga, men jag önskar att jag var lite mjukare så jag kan böja mig som jag ska. Ja tänk att böja sig framåt vilken känsla det vore att kunna det.

Ja jag är mycket hellre mjuk i kroppen än att kunna stå om jag måste välja.

När jag står är det ju med hjälp av min spastivitet och det kan ju vara bra, men jag avstår faktiskt det gärna om jag fick välja.

Min sjukgymnast ska försöka få mig till Falun där som dom är experter på spastivitet och botox och sånt man kan få.

Nu kan ju inte jag få botox eftersom jag ju är spastisk i nästan hela kroppen, ja över halva iallafall.

Då man ger botox så ger man det i en muskel liksom, ja den som krånglar, men för mig så skulle jag behöva det både i ryggen och magen och benen så ni kan ju tänka er, det går inte.

Ja typiskt för till och med jag som är livrädd för sprutor hade gärna testat det, allt för att bli bättre faktiskt. Ja drygt är det men som sagt, jag är ju van.

Jag har ju varit ännu värrä i kroppen så jag ska inte klaga alls egentligen.
Nej jag ska vara nöjd och det är jag ju också, men inte helt precis.

Men fast jag är nöjd med det mesta så önskar jag att jag kunde böja mig lite, sträcka mig åt sidan utan att hela kroppen ska slå bakut.
Det finns ingen, nej faktiskt ingen som kan förstå hur kroppen arbetar och jäklas om man inte själv har varit med om det!
Men ni kan ju förstås sätta er in i ungefär hur jag har det förstås, men det är så svårt att förklara bara.
Ja det är inte alltid lätt, men vem har sagt att livet ska vara lätt?

I mitt fall måste någon bestämt sig för att jag ska ha det rätt tufft, men det är  väl någon mening med det kan jag tro.
Vi får se, och om det är styrka jag ska få så vet jag inte hur mycket starkare man kan bli om jag ska vara ärlig. Jag känner mig superstark, ja inuti då.

Jag fick idag svar på röntgen jag gjorde förra veckan, och det var positivt, inga nya förändringar och ja då verkar det ju bra med mina mediciner jag får. Men jag får ta en dag i taget förstås.

Förresten har jag inte talat om heller att fläcken på ryggen jag tog bort för inte så länge sedan inte var något farligt alls, och det var ju skönt.
Jag hade totalt glömt bort den dom skickade in på provsvar, men då jag fick brevet häromdagen så mindes jag haha.
Minnet är kortare än någonsin nu för tiden, ja faktiskt så är det så.

Maria har ju tappat allt sitt hår förut och det har kommit tillbaka.
Hon får fortfarande medicin men just nu så får håret vara kvar.
Jag sa till henne häromdagen att hon hade en fräsch längd. :)


Nu kan hända att hon blir lite sur på mig, men hon är fin tycker ju jag :)


Ja hon vill ju ha långt hår som hon hade förut och det förstår jag, men just nu har hon en fräsch längd tycker jag haha.
Jag ska spara lite nu igen har jag tänkt, jag vill ju också ha en fräsch längd på mitt!
Ja knäppa är vi allt här, men gud så roligt vi kan ha.

Då jag och Rebecca var i Falun på röntgen häromdagen så kollade hon lite på läsglasögon, hm ja hon köpte inga men insåg nog att det snart var dax.

 

Då jag och Gert var till affären häromdagen så låg glasögon i en låda för tio kronor styck, ja då slog jag till, nu skulle hon väl ändå kunna läsa lite bättre.

Ja ni ser ju hur fin hon blev, men självklart ska hon ju läsa då hon har dom på sig och inte ha dom jämt haha, nej då kan hon allt bli lite snurrig tror jag.

Mina assistenter <3
Ja som ni se här på bilden så är det mina bästa och bästaste assistenter, ja dom är bara bäst, så är det och jag är så lyckligt lottad som har dom.

Innan Maria gick hem idag så ställde hon fram hela kartongen med min favorit sorts kakor, jag fick lov att säga att det går inte!
Varför inte det?
Haha ja då förstod hon, att jag faktiskt kanske skulle äta upp allihopa.
Så jag fick en ranson på två och dom har jag redan ätit upp förstås.

Gert kommer snart hem från träningen med killarna för att sen skjutsa Melina till Oscar, men sen så ska vi äta lax och potatis som jag och Maria fixat innan hon gick hem, mumsigt :)

Nej nu ska jag rätta igen och sen faktiskt vila lite med en patians på datorn innan Gert kommer hem :)

Kram kram på er alla!

Nu har vi testat det också!


Hej hej!
Ja herregud vilken dag!
Den började som vanligt jättebra och vädret såg strålande ut ute, så jag bestämde mig för att jag ville ut i luften och åka lite. Jag ville få lite sol på mig!

Gert ville följa och vi skulle ta en promenad till rusta för att handla lite tvål och schampo och sånt vi behöver.

 

Det gick jättebra och jag körde i min stora braiga rullstol. Ja ända upp till lyviksberget kom jag!
Men sen var det stop!
Jag kom inte fram till Rusta ens :(

Det syns inte men lamporna blinkade för fullt!
Hur jag än försökte så bara pep den och larmade, ja alla lampor lyste!
Så frustrerande då den gått superbra uppför backen.

Ja jag började med att ringa och kolla om det fanns någon som jobbade och hade jour, men nej det var SOS jag skulle ringa.
Nja jag hade ingen lust att ringa 112 och tala om att jag behövde hjälp då rullstolen gått sönder, så jag ringde färdtjänsten för att kolla om vi kunde få på mig där först.
I sista hand ringer jag förstås och får hjälp av 112, men inte i onödan.



Fyrtio minuter skulle vi få vänta, ja nu blev det till slut en och en halv timme stående där.
I början lyste ju solen så skönt, men då den gått ner kan jag lova att det blev kallare.

Jag fick ringa till färdtjänsten igen då den inte dök upp, och då kopplades jag bort då tjejen jag pratat med ringde chauffören.
Jag fick ringa en gång till och precis då den killen i luren skulle ta tag i det och hjälpa mig, så kom bilen.
Han hade fått bokningen som sen vart avbokad så han åkte ju vidare han, haha ja vilken eftermiddag.

När han kom fick han backa nära för att dom skulle skjuta på mig på bakgavel lyften eller vad det kallas på en sån bil.
Ja styrningen fungerade ju inte heller så Gert fick dra i hjulen och sen putta på och så vidare.
Ja till slut var jag inne och jag var glad för det.

 

Gert hade ringt sin Simon för att kolla om han skulle kunna hjälpa till då vi kom hem.
Först upp på uppfarten och sen hämta ut min andra rullstol och lyften på hissen för att byta rullstol och in med den stora, ja herregud vilka procedurer det kan bli då det inte fungerar som det ska.

 



Hemma äntligen :)
Nu får den vila lite tills jag får hjälp att laga den.
Jag hade tänkt ta den rullstolen till sjukhuset imorgon då jag ska träffa min doktor, men nu går ju inte det.

Det var inte nog med det krånglet vi fick på dagen, nej då det fortsatte :)

På kvällen skulle vi skjutsa Melina till Oscar och då krånglade bilen också, ja jag kom in till slut men dörren ville inte stänga sig, haha ja idag var ingen bra dag då det gäller maskiner.

Men min dag har varit kanon ändå faktiskt och jag är så glad.
Glad över mina älskade barn och Gert.
Ja jag hade ju med mig Gert idag och tänk om jag varit själv?
Ja då hade jag fått hoppats på att färdtjänst killen var stark.

Rullstolen väger nästan tvåhundra kilo och så väger ju jag en massa kilon också, så ni kan ju tänka er.

Tillbaka till bilen nu på kvällen, till slut ville den fungera igen, men så här kan vi ju inte ha det. Krångel varenda gång nu nästan eller iallfall ofta, och jag som har tider ibland att passa, ja jag vill ju hinna i tid och inte krångla hemma innan jag ens kommer iväg.
Nej dom får allt lov att kolla upp den ordentligt då jag ska lämna in den.

Jag hade tänkt att bara skriva några rader som kom ihåg innan jag skulle lägga mig tillrätta och sova, men som vanligt så går det inte!

Nej fingrarna bara skriver av sig själva och jag blir inte klok på hur det kan komma sig?
Det är liksom inte jag som formulerar mig ens, nej det sker automatiskt utan att jag ens behöver tänka.
Haha det kan ju vara därför då jag läser igenom gamla inlägg som jag inte kan förstå att jag har skrivit så med såna ord tex, men roligt har jag under tiden ska ni veta.

Det är som min drog lite, jag älskar att sitta här i sängen och bara låta fingrarna vandra på tangentbordet.
Jag ska rätta lite och lägga in ett gäng bilder på min tokiga dag idag.

Solen sken iallafall och jag hade en fin dag även om den inte riktigt blev som jag tänkt mig.
Som jag sa till Gert så har vi ju testat det nu och en gång känns väl som det räcker.
Jag ska ringa imorgon bitti för att få hjälp med den underbart härligt snabba rullstolen jag har.
Jag älskar den!
Men idag har jag ju inte varit så mycket hjälpt av den, men ibland måste man ju få vara lite irriterad på den man älskar eller?!

Kram kram

söndag 25 januari 2015

Jag tänker inte så mycket på det!



Hej hej!

Nej faktiskt så tänker jag inte så mycket på just det.
Tänker gör jag, ja minsann för det mesta så tänker jag, men just om Ms och hur det drabbat mig och massor av andra människor tänker jag inte så ofta på.

Ja nu blir jag ju påmind ganska ofta att jag är sjuk haha, ja faktiskt varenda dag då jag behöver hjälp med det mesta, men i själva grunden så mår jag ju jättebra och tänker inte på min sjukdom särskilt ofta.
Spännband är bra, måste fixa lite fina till sommaren :)
Nej den ska inte få ta över mitt liv genom att få mig att grubbla eller oroa mig över hur det kan komma att bli.
Ibland men väldigt sällan så funderar jag lite, men då bara lite, och en kort stund.
Kanske förtränger jag det, ja så kan det vara men det är faktiskt skönt att leva på så som jag gör, och varför spelar ju inte så stor roll.
Jag lever här och nu liksom.

Häromveckan tittade jag och Gert på en fin film. Ja fin och sorglig.
Hon hade cancer och skulle dö, och ja jag blev så ledsen så ledsen.

Allt gammalt kom upp på något sätt, då jag hade cancer och skulle dött utan mina hemska mediciner. Ja det blev så påtagligt och så nära.
Jag grät och grät och Gert kramade mig förstås och jag är så lyckligt lottad att jag har han i mitt liv och som finns för mig fast jag är sjuk.

Ja lycklig är jag och till skillnad mot då när jag var sjuk och tappade håret och var tillsammans med någon som inte gillade sjukhus, nej faktiskt inte jag heller men hade inte mycket att välja på.
Ja till skillnad från då är ju att jag är tillsammans med någon som verkligen vill vara med mig och som bryr sig på riktigt!

Nej han var inget stöd och han fanns inte för mig alls.
Min pappa och morfar var dom som följde och skjutsade mig till sjukhusen.

Ja jag är nog mest arg på mig själv som på den tiden var orolig för att bli lämnad och lät allt vara så som det var. Han brydde sig inte om någon annan än sig själv!
Herregud vad spelar håret för roll i det stora hela?
Nej för mig just då jag var och mådde som sämst så orkade jag verkligen inte bry mig om hur jag såg ut. Men det gjorde han!
Ja jag skulle kunna skriva så mycket saker jag fick utstå och känna under dom åren, men jag ska inte skriva om det.
Nej jag är egentligen faktiskt inte arg på honom utan på mig själv.

Att jag lät någon ta över mitt liv och bestämma över mig liksom.
Att någon hade makten över mig.
Att jag inte sa NEJ!!
Ja jag fattar ju varför, jag var ung och trodde att man fick stå ut lite, ja det var det jag fått höra och lärt mig, det var ju som det skulle typ.
Ja minsann jag lär och har alltid lärt mina tjejer att det är tvärtom.
Man ska inte stå ut och bita ihop när det är dumma hemska saker!
Nej man ska mår bra i ett förhållande och få finnas, ja nu igen!

Jag predikar nästan om det men jäklar vad viktigt det är att låta varandra få finnas!
Superviktigt!

Nu då jag är sjuk har jag ju världens bästa man vid min sida, som finns och stöttar mig. Jag har mina barn som ger mig ork och vilja, ja herregud så mycket dom betyder i mitt liv! Finns inga ord!

Ja jag får finnas och jag får må så som jag gör och jag behöver inte göra annat än att vara mig själv.

Ja det kunde jag ju inte förr då jag faktiskt inte fanns.
Nej då fanns inte Nina alls, jag var den som andra bestämt att jag skulle vara.

Det är så hemskt då jag tänker tillbaka, men jag är så lycklig över att jag tog mitt liv tillbaka och att jag får fortsätta vara jag.

Mina älskade tjejer vill jag att dom ska må så bra det bara går och jag kommer alltid stå bakom dom och tro på det dom säger.
Ja att bli trodd på är viktigt, lika viktigt som att få finnas förstås.

Ja jag kommer aldrig säga att man får stå ut med lite.
Nej det ska man inte behöva göra, man ska inte stå ut!

Nu tillbaka till att jag har det så bra nu och att jag inte tänker så mycket på att jag är sjuk.

Dom gånger jag är i vägen eller då folk tror att jag inte kan prata och är utvecklings störd typ, ja då känner jag att känslan om att vara sjuk dyker upp.
Men jag slår det ifrån mig och är Nina som vanligt så hoppas jag att alla till slut vet att jag är frisk som bara den, bara det att jag inte kan gå.

Nu till något helt annat.
Jag och Maria har ju varit ute och gått några dagar, i ur och skur lite haha.
Jag har tagit upp det förut men gör det igen.

Igår då vi var ute så var det säkert fler än fem personer vi mötte, eller sällskap vi mötte, och ingen bytte sida utav dom.
För mig ska man gå till höger på gångbanor, men det är kanske så att jag har helt fel?
Jag har inte kollat upp det, men det känns naturligast om alla går till höger liksom.
Nu vet jag att det finn cykel och gångbanor som man cyklar på halva och går på halva, men där vi går står det inget på skylten.

Hur gör ni och hur tycker ni? Eller ni kanske vet?
Jag blir iallafall irriterad då det känns som alla bara går på och jag ska flytta mig hela tiden.
Det är inga problem alls förstås, men det känns som det bara är jag som ska ta hänsyn liksom.
Lite onödigt problem kanske, man jag fattar inte.
Jag tycker iallafall att jag åker på rätt sida i gångtakt och att alla andra går på fel haha :)
Vad tycker ni?

Ja idag har jag och Gert varit och storhandlat, jag hade lånat ut min mobil till Melina så jag hade inget att ta kort på, men vagnen var överfull.
Vi mötte Jannike och hennes son och pojken är inte så gammal men han sa wao vad mycket grejer om våran vagn, så ni förstår ju haha :)
Härlig pojk och vad underbart det är med barn som bara törs säga vad som helst.

Broccolipaj som Maria gjort, mums!
Vi träffade en flicka och hennes pappa på affären också och hon hade en storebror som satt i rullstol lika som mig.
Men han kunde inte prata. Hon vart alldeles förvånad över att jag pratade med henne så hon blev först jätte tyst men sen gick det över och hon pratade på.

Det är faktiskt så att jag är helt säker nu, jag har ju varit det förut med men jag är säker på att det är i skolorna jag måste börja.
Barn är lätta att prata med och om dom lär sig att vi i rullstol kan vara olika så tar dom med sig det i sina liv och lär vidare till sina barn och så vidare.

Nu är dagen samhälle faktiskt inte så upplyst, och det är nog väldigt många vuxna människor som nästan blir rädd då man kommer, och förvånade då man säger hej.
Dom vet nog inte riktigt hur dom ska göra, titta eller inte liksom :) Ni som läser kanske känner igen er i något av det jag skriver och det är inget konstigt alls.
Hur ska man liksom vara?
Ja jag kan bara prata för mig själv och hur jag känner det i min rullstol och det är att jag inte ens tänker på att jag sitter i rullstol då jag är ute och åker.
Nej jag känner mig bara som jag och tar mig fram på ett nytt sätt som jag accepterat så mycket och så lätt att jag faktiskt inte tänker på den. Det ni! Jag vill inte låta kaxig eller så, men jag vill att ni alla ska förstå att jag är samma person som innan, lite sämre minne, lite skakig ibland och klarar mig inte själv jämt, men jag är jag!!
Jag tror faktiskt att dom flesta i min situation vill bli behandlade som vanligt, inte som någon sjuk person. Vi är ju samma människor!

Ja jag måste verkligen börja i skolorna, till våren kanske.
Jag har redan kollat en skola där jag ska börja hade jag tänkt.
Det var på den skolan jag jobbade lite extra som fritids fröken :)
Det kommer nog att kunna bli hur stort som helst tror jag. Jag bara älskar barn!
Härliga spontana och modiga är dom så det kommer att gå bra.

Det kommer dyka upp frågor jag inte kan svara så bra på kanske, man jag kommer att vara utrustad och beredd. Härligt!

När vi hade storhandlat skulle vi hämta upp Melina vid gymmet där vi släppt av henne, men då eftersom jag lånat ut min mobil till henne blev det problem haha :)
Ja Gert hade inte med sig sin mobil :)
Han fick gå in och leta och ta hjälp av vaktmästaren.
Han hittade på henne till slut :)
Tänk så det är nu, förr i tiden ringde man inte och hade koll, nej då bestämde man en tid.
Lite läskigt hur låst man känner sig utan mobil att ringa med. Ska nog faktiskt börja tänka på att vara utan, för det är skönt att slippa vara anträffbar hela tiden.

Nu ska jag rätta och sova och svara på ett meddelande jag fick häromdagen som gjorde mig glad faktiskt.
En tjej som skrev till mig och undrade hur jag hade det med personal.
Jag har bara haft mobilen och jag orkar inte svara i den, så jag ska passa på snart då jag rättat klart då jag har datorn och ett riktigt tangentbord.

Jag hoppas alla haft en fin dag.
Kram kram

fredag 23 januari 2015

Fredagsmys!

Hej hej och god kväll på er!

Ja hörrni idag har jag haft en superbra dag igen, och jag har hunnit med mycket och tiden har gått en aningens saktare än den brukar.

Ja i mitt fall är det jättebra att den gjort det då det i vanliga fall går alldeles för fort.

Vi började dagen med stretchning, massage och sen till toaletten och duschen.

Efter det blev det tippbrädan för att sen sitta på en vanlig stol.


Ja det är inte klokt vad larvigt det låter att jag har suttit på en stol, men det är faktiskt helt fantastiskt.
Att jag faktiskt kan!

Ja efter att ha suttit där så blev det en sväng sittande i fåtöljen medan Maria gjorde god paj till oss och sen for vi iväg ut. Ja det var ganska kallt ute, men rätt klädd är det bara skönt.



Jag skulle ha en ensam kväll hemma då Gert är på hockeymatch så jag kände att jag behövde handla lite godsaker.
Vi åkte till konsum och jag med den stora rullstolen som jag var säker på att jag inte skulle kunna manövrera i en affär. Men jag kunde!

 

Ja lite stolt är jag allt och glad framför allt.
Ute i min vanliga rullis kan jag inte ta mig nu då det är mycket snö, men med den stora går det hur enkelt som helst.
Jag har verkligen inte trott att jag skulle kunna komma in i affären så enkelt som det faktiskt gick, så nöjd är verkligen rätt ord.

Jag köpte kakor, muffins och ja så mycket att jag visste att jag skulle fixa kvällen med allt det.

När jag kom hem så åt vi paj och sen satt vi mig i fåtöljen och tände ljus så det skulle bli en myskväll.
Så nu sitter jag här och har en riktigt mysig kväll och jag mår så bra så.


Ja vilken dag! Jag har haft en liten ringdag idag, fått lite gjort som jag skulle gjort för länge sen.
Skönt verkligen då man känner att man gjort nödvändiga saker eller som idag samtal.

Igår var ju Gert hemma och skulle se till kaninen och det började på morgonen att dom skulle lämna kaninen till veterinären.
När dom åkt så ringde veterinär numret till mig och jag undrade vad dom ville så snabbt.
Ja, Gert och Melina och Oscar hade lämnat honom och när det var hans tur så kände veterinären på honom innan som tur var och då hittade hon bara en testikel.
Ja dom hade känt och känt men det fanns bara en.

Det var därför hon ringde mig då det bara var mitt nummer dom hade.
Jag fick ringa Gert och han fick hämta kaninen igen förstås.
Såna lite större operationer gör dom i Falun närmast så det blir dit vi får åka.


Ja lilla Filip är inte en vilken kanin som helst, nej han är en ovanlig sort haha.
Ja det var jätteovanligt enligt veterinären.
Jag har idag fått ringa djursjukhuset i Falun där dom gör lite större grejer så jag ska få en tid dit istället.
Ja det är då inte gratis även fast man har en liten söt kanin.


Idag blev det ett lite kortare inlägg än vanligt, men mina händer vill inte skriva något vidare känner jag.
Jag ska rätta lite och sen ska jag nog sätta på en film kanske.
Jag tittar nästan aldrig på tv men kanske så kan hända att jag fixar att sätta på någon äldre film som jag inte sett på ett tag.

Jag hoppas alla haft en fin men kall dag.

Kram kram