Träningsvärk av allt skrattande!

Min nya t-shirt :)

Hej hej!
Ja jag har två skruttiga händer, ja till och med att göra kungen på datorn är en kamp kan jag lova.
Jag får skriva sakta men säkert nu, och så får jag se hur långt och hur mycket jag orkar skriva.
Det jobbiga är ju faktiskt att orden kommer lika snabbt som innan och det är svårt att hejda dom, men jag gör så gott jag kan förstås.
Fel blir det ju och redan nu efter några rader, så det kommer att finnas mycket att rätta.

Jag bjuder på ett kort med min mjuka mage :)

Ja jag måste börja med att berätta att jag bytt min kateter, och som dom andra gånger jag gjort det så överlevde jag, haha :)
Ja det är larvigt men inte alls roligt och ont gör det faktiskt även om det bara är för en kort stund.
Var tredje månad i hela livet och ja ni förstår ju att det inte går att vara hispig över det varenda gång :)!

Ja att göra sånt som gör ont är inte alls min grej, nej jag vill inte stå ut liksom.
Nu har jag ju gjort betydligt svårare saker än det här, ja allting känns det faktisk som då jag tänker efter, men dom alla sakerna försvinner ju liksom då jag är tvungen att byta min kateter.





Ja ja hur som helst så gick det bra och jag fick hjälp.
Hon som var ganska trevlig i telefonen var då inte trevlig nu då jag träffade henne kan jag lova.
Nej hon var lite spydig mot mig nästan, men men hon fick väl vara det, jag kände mest att jag var glad att det gick bra, och jag vill inte ödsla min energi på henne.
Men får jag henne en gång till och hon beter sig lika eller låter lika, ja då tänker jag säga till henne.

Efter bytet så åkte jag och Rebecca till Ikea för att få i oss lite mat, ja det har liksom blivit våran grej.

 

Vi käkade och hade köpt varsin liten bakelse till kaffet.
Nja jag åt faktiskt inte upp den ens, nej den var sådär god bara, tacka vet jag riktiga bakelser från coop, ja minsann det är grejer det haha.

Ja efter mat och fika i Borlänge så for vi mot Willys för att handla i Ludvika och ja, jag tror nästan resten av stan hade tänkt lika.
Vi stannade till vid Granngården i Borlänge först för att köpa lite U-jord och P-jord som jag behövde tills jag skulle plantera om lite blommor..
Ja jag kan lova att jag blir att längta till Granngården o Smedjebacken då, där jag jobbade innan jag blev sjuk.
Ja jag längtar grymt mycket tillbaka och längtar och önskar att jag kunde få bli frisk nu så jag kan jobba där igen.
Ja nu har jag ju liksom provat på det här att ha Ms och inte kunna gå mer, jag vet precis hur det fungerar eller inte fungerar.
Haha, ja man får försöka tänka lite så faktiskt och hoppas kan man ju alltid göra!

Vi handlade mat på Willys och det gick bra, men folk stressade runtomkring mig kan jag lova.
Jag blir liksom väldigt ivägen då folk har bråttom och ska skynda sig, ja det är så bara och inget jag kan göra något åt mer än att jag är lugn jag iallafall.

Ja vi har börjat veckohandlat nu här hemma istället för storhandlat.
Ja jag tror faktiskt att vi kommer att tjäna tusenlappar på det.
En matlista och koll på vad vi har i frysen och vips!
Ja det går faktiskt ganska lätt tycker jag och det känns skönt att det enda vi behöver komplettera är bröd och mjölk och lite frukt kanske.

Ja och på tal om bröd så har jag och rebecca bakat idag, jag vi bakade häromdagen också men just idag bakade vi matbröd.

Sex limpor blev det och gott, ja det går faktiskt inte att jämföra egna mackor mot köpta.
Jag kommer fortsätta med bakandet absolut, varenda vecka.

Vi har bakat fika rutor också och Simon fick en låda full med rutor som han kan frossa i eller bjuda på då någon kommer och fikar hos han.
Han fick ett par limpor också så han har lite hembakat matbröd.

Jag fick hjälp av Rebecca förstås men jag försökte så mycket jag orkade själv först.
Jag har ju ett jättebra handikappsanpassat kök, men hur jag än gör så får jag inte till det bra med mitt sittande då jag ska jobba i köket.
Nej jag får lov att ha armarna så mycket uppåt så att jag blir väldigt trött i dom.

Men tur som är så har jag ju hjälp, och just nu idag så var det Rebecca som jobbade :)

Igår så var det ju strålande sol hela dagen och då passade jag på att plantera om pelargonerna och försöka ge dom lite nytt liv genom att få ny jord och vatten.

 

Dom har ju fått vila hela vintern så det var dax att väcka upp dom tyckte jag.
Då vi ändå fixade dom så planerade vi mina inne blommor också, så nu minsann är dom glada och nöjda är jag säker på.

 

Det är så skönt då man gjort det och man vet att dom har alla förutsättningar att klara sig hemma hos oss.

 

Melina passade på att få hjälp av Rebecca att hålla Filip så hon kunde klippa hans klor, vi hade tänkt åka och få hjälp med det, men det behövdes inte då hon tordes och kunde alldeles själv.
Filip var så snäll så snäll.

Jag måste berätta att vi i fredags var på länsdans i Fagersta. Ja vilken kväll!

Jag försökte ta en selfie på oss och ja ni fattar ju varför vi skrattar :)

 

Vi hade så roligt så roligt och vilken tur vi hade som blev medbjudna på dansen av Ingemar och Eva och Ulla. Torsten och Kristina kom en sväng dom också, så vi var ett härligt gäng tycker jag.

Ja jag skrattade så mycket att jag fick träningsvärk i skratt musklerna haha :)

En dag att minnas, härliga dom är våra fina vänner.

Nej nu är klockan mycket och det är dax att rätta tror jag och sen sova lite, ja jag ligger efter med sovandet och i flera nätter har jag inte haft det så lugnt här inne i sovrummet, ja inte i hallen eller vid ytterdörren heller.
Nej det är ingen som syns, men någon finns här minsann.
Knackande på dörren och ja jag kan inte riktigt förklara känslan, men ingen ond känsla iallafall så jag kan oftast somna om lugnt.
Ja en vacker dag kanske jag förstår vad den eller dom vill förmedla, men än så länge har jag ingen aning.
Lite mycket rörigt blev det idag, men det blir ju lätt så då det dröjer flera dagar mellan gångerna och jag har mycket jag vill berätta om :)

Jag hoppas alla har haft en fin helg och fina dagar.

Kram kram

Livet är en kamp!

Hej hej!
Ja nu skriver jag redan igen, jag känner mig lite pigg och har tiden, så jag tänkte att det vore en bra idé att skriva av mig lite nu.
Jag skriver ju oftast på kvällen och då mina kvällar blir tröttare för varje kväll så känns det inte som någon bra idé alls just nu.
Jag vet inte om tröttheten kan bero på min medicin eller på kroppen eller varför, men tröttare är jag än jag varit förut.
Ja då jag fick en sorts medicin "tecfidera" så förstod jag ju att jag var pigg som en mört på grund av den, ja det kändes inte helt normalt att orka vara uppe till både två och tre på natten.
Det är liksom inte jag alls egentligen. Men sedan jag slutat med den kan jag lova att jag blivit förändrad. Jättetrött!

Jag har alltid varit en morgonmänniska så jag börjar kanske komma i fas med mitt verkliga jag nu helt enkelt.
Ja jag får se om några veckor hur jag mår och hur pigg eller trött jag är då.

Idag skiner inte solen som igår så just nu ligger jag i min säng och skriver.

Jag gick upp jätte tidigt idag och fick hjälp av Rebecca då jag och Melina skulle till bup på möte.

Första träffen med en psykolog hon inte träffat förut.
Ja jag kan lova att vi varit till många olika både kuratorer och psykologer, samtalsterapeuter mm, men inget har fungerat eller känts bra för henne.

Nu hoppas och tror jag faktiskt på riktigt att det här ska bli bra!
Jobbigt är det då man för första gången ska träffa någon som ska göra en bild av oss, men skönt ändå på något sätt att träffa någon med "nya" ögon.

Marielle och Melina för ganska länge sedan <3

Vi har varit till så många ställen och människor jag och barnen under åren, så vi har liksom tappat tron på människor och hjälp.
Mina älskade tjejer har verkligen inte fått varken hjälp eller fått ha människor runtomkring sig som trott på sig.

Marielle <3

Melina <3

Ni som läser det jag skriver har ju fått läsa det så ofta, att det är viktigt att bli trodd på.
Att få känna att det finns människor som finns för en.
Mina barn har tyvärr inte haft det så, så dom har liksom gett upp, ja inte nu då som tur är, men förut så har dom gett upp och inte varken velat eller orkat ta hjälp.

Ja det är så hemskt så ingen som inte varit med om liknande kan förstå.
Maktlöshet, ja så stor maktlöshet har jag känt under alla år, men nu äntligen kanske?

Nästa vecka ska jag till Örebro för att prata med Marielles psykolog som hon har där, ja hon har i flera år kämpat för att få hjälp av en psykolog, men inte förrän nu har det äntligen blivit dax.

Hon har gått till sin psykolog två gånger och det har känts okej, så nu ska jag dit och möta psykologen för att gå igenom lite hur Marielle var som liten.
Ja lika med det så blir det ju jobbigt, men så himla nödvändigt och jag är så glad nu över att hon äntligen fått en kontakt.
När en människa verkligen känner att den behöver och vill, ja då ska man få det, ja så enkelt är det ju tycker jag.
Man ska inte behöva strida för att få träffa någon specialist, nej dom ska lyssna och ta till sig ens önskan och behov. Man känner ju oftast bäst själv vad det är man behöver.

När vi ska åka till Örebro så ska vi passa på att stanna till vid konditoriet/bageriet i Lindesberg där Marielle jobbar. Jag kanske inte skrivit om det, men hon bytte bort restaurangen i Örebro mot att vara konditor i Lindesberg :)
Roligt att se vart hon är och så lite gofika förstås :) En prinsessbakelse kanske?

Tur jag har världens starkaste tjejer där inuti, att dom orkat och orkar.

Vi har under hela deras uppväxt haft en strid, ja ända sedan jag skilde mig från deras pappa och han träffade sin fru.
Ja det är inte alls bra och barnen och jag har fått vara så starka så, ja jag tror ingen kan förstå hur starka vi faktiskt varit och är.
Det värsta nu är ju att dom måste ta tag i allt nu fast dom är stora, ja det är ett jobb, och deras jobb kanske aldrig tar slut, ett livslång jobb på grund av det som dom fått lov att kämpa med och stått ut med då dom varit små och mindre.
Inte alls rättvist, och dom fick inte förutsättningarna som barn ska få, hemskt att dom ska behöva kämpa på så som dom måste för att överleva och för att kunna må lite bra också.

Det borde vara fängelsestraff för sånt här kan jag tycka, eller kanske terapi för dom i resten av deras liv, ja eller kanske båda delarna.
I vårat och i det här fallet tror jag inget kan hjälpa dom, nej dom är nog ett hopplöst fall och ingen terapeut i världen kan rädda dom. Sorgligt men sant!

Jag är iallafall glad över att jag varit deras mamma och att jag orkat, nu har jag inte haft något val alls, nej det finns det ju inte då man har barn.
Man älskar sina barn över allt annat och man vill att dom ska ha det så bra som det går.

I mitt fall har jag stridit och kämpat med allt jag haft då jag inte velat att dom skulle bli tjejer som saknar empati och som blir totalt ego. Ja dom hade faktiskt kunnat bli så av hjärntvätten som skedde där dom var tyvärr alldeles för ofta då dom var små.

Jag är glad att jag funnits och låtit dom finnas. Att dom fått vara arga, ledsna, sura, glada och allt man kan tänka sig att man är i, ja det har varit viktigt för mig.
Hos sin pappa var man tvungen att vara glad hela tiden, fast man grät inuti!
Tortyr, ja jag kan inte hitta något annat ord än det.

Att jag trott på dom och alltid funnits där oavsett vad som hänt, det har också varit superviktigt.
Ja faktiskt så tycker jag att jag varit en bra mamma och att jag är fortfarande.
Jag har verkligen gjort allt jag kunnat och gör fortfarande och kommer alltid att göra.
Dom betyder allt för mig och jag vill inget mer, inget starkare än att dom ska få må bra, ja det är min allra högsta önskan.
Nu vet jag ju att det är många fler än jag och mina barn som upplevt och upplever det vi varit i och jag önskar inte någon den hemska tiden som vi hade. I nästan tio år av vårat liv! Det är ju inte klokt! Men om jag valt annorlunda, valt att göra som dom bestämde hela tiden så hade jag ju inte funnits, nej Nina hade inte funnits då och mina tjejer hade inte varit dom fina tjejer dom är idag.
Jag är stolt över dom och glad för att jag får vara deras mamma.

Ja idag fungerar händerna skapligt, men oj så mycket fel det blir, det kommer ta mig ganska lång tid att rätta.

Imorgon blir en dag i Falun för mig igen, men inte en heldag som tur är.
Jag ska byta min kateter som jag har in i magen, fy då.

En decimeter under naveln sitter den :)

Ja sista gången jag skulle byta den så gick det ju som vanligt jättebra och jag bestämde mig för att inte gruva mig nästa gång, men nu är det nästa gång, och vad gör jag? Jo jag gruvar mig! Haha :)

Jag har inte fått en kallelse den här gången och det hade gått tre månader så jag ringde och kollade upp i fredags.
Hon jag fick prata med då var inte så trevlig och hon sa att jag skulle vända mig till en distriktssköterska här istället för jag skulle inte åka mer till Falun. Kanske hade dom behövt upplysa mig om det före jul då jag var där sist isåfall?
Jag blev helt förtvivlad faktiskt då det ju för mig är livsnödvändigt att ha en kateter som fungerar och jag vet att inte alla kan byta en sån som jag har.
Hur som helst så sa hon åt mig att ringa på måndag vilket jag gjorde direkt på morgonen.

Jag fick prata med en mycket trevligare person, och hon hörde paniken i min röst och lovade att jag skulle få komma till henne.
Jag sa som det var att det inte finns någon här som kan och att jag inte vill vara någon försökskanin utan vill ha någon som verkligen kan. Den är ju mitt liv liksom!
Ja hon var underbart gullig iallafall som satte upp mig på hennes schema, och imorgon är det redan dax.
Jag ska förklara och berätta för henne igen imorgon att jag gärna åker till Falun var tredje månad för att få hjälp, än att oroa mig för om dom kan eller inte här då dom ska hjälpa mig.
Nej oro är inte bra och det blir en slags stress som inte alls är bra för mig, ja inte för någon förstås.
Det kommer att bli bra är jag säker på och för min skull får dom faktiskt lov att hjälpa mig.
Jag vill inte känna att jag är till besvär och jag vill inte behöva strida för min rättighet mer.
Nej jag har stridit om så mycket så jag tycker det är nog nu.
När man är dålig och sjuk så orkar man inte strida eller kämpa för sig, nu orkar jag det, men det har verkligen funnits gånger då jag inte orkat.
Alla som svarar i telefon eller har med människor att göra ska orka vara snälla och trevliga, annars har dom faktiskt fel jobb och behöver byta.
Ja så enkelt är det och jag kan lova att det är många, ja väldigt många som borde byta.

Jag hoppas att alla har det vara bra förstås.

Kram kram

Du ser ju ut som en tant!

Hej hej!
Ja så här härligt har jag haft det hela dagen idag, lite röd blev jag allt, men gud så skönt!
Ja fåglarna kvittrade och solen sken, och jag ja jag njöt så mycket jag bara kunde.

Jag måste berätta att jag har lite extra dåliga händer och fingrar nu sedan någon vecka så jag känner att jag inte kan skriva riktigt som förut.
Det är inte det att inte orden kommer ut ifrån mitt huvud och ner i mina fingrar för att sedan skriva för fullt på tangentbordet.
Nej då det är precis som vanligt bara det att det blir fel ord hela tiden då fingrarna inte träffar rätt tangenter.
Nej det är något tok nu, så jag får skriva lite ibland och så måste jag ju korta ner mig lite så jag orkar.

Ja inte nog med att händer och fingrar inte fungerar så är jag helt slut också, ja jag tror inte att jag blivit frisk från min urinvägsinfektion än.

Jag var till doktorn igår efter att jag varit till frissan, ja jag kanske inte borde varit dit, men jag ville ju inte avboka så nära i tid så jag gick dit iallafall.

Jätteskönt var det förstås att vara där och vi hade lyften med så jag kunde för första gången sitta i den vanliga frisörstolen!

Jätteskönt att kunna göra det, det är ju inte superskönt att sitta kvar i rullstolen och så blir det massor av hår på den överallt.

Sanna är jätteduktig och jag ska ju spara till lite längre hår nu ett tag, ja en fräsch längd haha ni vet ni som läst vad jag skrivit förut.
Det kommer att dröja innan jag fått ut håret till den längden men det kommer jag att få så småningom.

 

Jag har ju haft håret uppåt så länge så nu då Sanna fixade till min spara frisyr så gjorde hon lite lugg haha, ja ni ser ju själva hur det blev.
Melina sa då hon såg mig: men mamma vad har du gjort? Du ser ju ut som en tant!
Haha ja tack för den liksom :)
Jag kan säga att det idag blev bakåt och uppåt då lite igen.
Elsa och Rebecca var det som hjälpte mig, och det var dom som var snälla och väntade på mig också.

Jag hade förberett mig med emla kräm nu igen men det gick inte! Nej det är väl sjutton också!
Jag har inga ådror och det gick inte att sticka mig i armen. haha jo då dom stack och testade förstås, men dom träffade inga ådror. Typiskt!
Dom fick ta i två fingrar istället men behöver dom ta lite andra prov, ja då får jag gå till lab.
Det här är ju inget nytt problem, nej jag har haft det så här i hela mitt liv och jag kan inte förstå varför bara?! :) men men som tur är så är det ju inte allt för ofta som jag behöver ta prover.

Doktorn skulle ringa mig då svaren kom på både blodproverna och urinodlingen som dom skickade iväg. Jag hoppas förstås att det är bra med mig, men jag känner att det är något fel, jag får ta en dag i taget och hålla tummarna för att det går över av sig självt.

Lilla Filip myser lite med mig :)

Nej nu ska måste jag sluta skriva för nu men hoppas på att jag kan skriva lite imorgon så jag kommer ikapp lite, jag har ju massor att skriva av mig om.
Jag hoppas att alla har det bra.
Kram kram

Nu är det äntligen min tur!

Hej hej!
Jag har fått lov att ta några vilodagar från mitt skrivande då jag känt att jag faktiskt inte orkat.
Nej jag har verkligen inte orkat.
Så fort jag lagt mig på kvällen med datorn i knäet så har jag känt att det inte går.
Mina ögon har verkligen ramlat ihop och jag har somnat sittandes mitt i mitt skrivande.
Det går ju inte, nej faktiskt så går det inte!

Så idag försöker jag ta nya tag och skriva lite innan det blir sent, då jag är ännu tröttare än jag är nu.

Idag har jag varit på min mabthera behandling för första gången och ja, vi fick börja tidigt.
Jag skulle var i Falun  klockan åtta och vi behövde åka före sju för att hinna.
Det betydde att vi gick upp halv fem!

Det gick ju bra men jobbigt var det verkligen, jag hade nog gjort vad som helst för att få sova längre.

Maria sov här för att slippa gå upp hemma mitt i natten, så hon var ju redan på plats imorse, ja vi fixade det, men hade gärna sluppit kan jag lova:)

Ja först skulle jag anmäla mig nere på neurologen för att sen åka till avdelningen och läggas in för dagen.
Gert skjutsade mig och jag var lite orolig, men bara lite.
Jag har läst ganska mycket och vet att det kan bli ganska jobbigt om jag haft otur.

 

Ja innan vi åkte fick jag utrusta mig med emla kräm på fyra ställen, ja både armvecken och händerna fick lite emla eller rättare sagt mycket. Haha ja jag överdoserar lite :)

Mitt värsta orosmoment och det absolut värsta för mig är att ta cortison tabletter upplösta i vatten, ja det var det jag gruvade mig för mest.

Fy då säger jag bara.
Jag löste upp dom i pyttelitet vatten och blandade i det i lite juice.
Jag hade ett glas med bara juice bredvid så att jag skulle kunna få bort den smaken som det blir av cortisonet.
Jag hade köpt en juice som jag inte brukar köpa så jag inte får den äckliga smaken som en påminnelse om jag ska dricka den juicen sen.

Ja jag skulle blanda åtta tabletter och dricka upp, jag skulle ta allergi medicin och två alvedon.
Ja i förebyggande för min medicin jag skulle få i dropp.

Jag klarade mig och jag kunde dricka upp det utan att kräkas, ja en medalj känner jag att jag borde fått haha :)
Låter larvigt men jag kan lova att det blir så då det är för illa, ja ni förstår ju att det inte känns kul att vara tvungen, om man blir att må så illa att man kräks.

Ja hur som helst så fixade jag det och tog alla andra mediciner för att sen åka till Falun.
Gert lämnade av mig och sen åkte han hem för att jobba lite.

 

Det var som vanligt inte lätt att hitta någon ådra så det fick bli i handen. Ja jag hade emlat men det gör ont i handen iallafall, men men jag stod ut och det gick bra.

Jag började att få medicin klockan nio och kunde åka med färdtjänsten hem klockan fyra.

 

 









En kanondag har jag haft fast jag bara låg i en säng, ja vilket lyx.
Frukost fika och lunch, ja jag hade det lyxigt.

Jag skrev på min Ms sida hur bra jag hade det, och då fick jag många kommentarer att andra sjukhus inte bjuder ens på kaffe. Man får ta med sin egen matlåda!

Ja på det viset var det kanon att hamnade i Falun och blev superbra omhändertagen.
Jag hade tänkt att vila lite men varje kvart ungefär kom dom och kollade blodtryck, ja det vart liksom inte så lugnt då dom var tvungen att ha koll på mig hela tiden.

Medicinen jag fick har jag läst om, och man kan få jätte allergiska reaktioner av den, men jag fick faktiskt ingenting jag. Knepigt för om någon får något så brukar det ju vara jag! :)

Kanske inte ska ropa hej än, för jag hinner väl bli sjuk än förstås av medicinen.
Men jag hoppas verkligen att jag kan få ha lite tur.
Jag har nästan legat och väntat på att något ska hända, men jag har inget märkt.
Jag vill ju gärna vara beredd på det värsta ifall att, men jag behövde inte det idag :)

Jag kommer nog vara supertrött ikväll och somna som en stock,men vad gör väl det då hela min dag varit fantastiskt positiv.

Tänk att bara få det här droppet två gånger om året, ja för mig är det verkligen fantastiskt.
Jag har så mycket, så mycket som hänt jag vill berätta om, men jag får nog helt enkelt korta ner mina inlägg ett tag nu då jag är så trött hela tiden.

Fick i fredags besked att jag får åka till rehabcentret Frykcenter i tre veckor, ja kan ni fatta, i tre veckor!
Tänk att det faktiskt är min tur nu äntligen! Härligt underbart och jag bara längtar redan.
Nu är det tre veckor som jag ska vara hemifrån och det har ju aldrig hänt innan, så vi får se hur det blir.
Jag kommer längta ihjäl mig efter alla.
Melina tyckte att det väl var att ta i att vara borta så länge, en vecka hade ju räckt tycker hon:)

Ja gud så mycket vi kommer att lära oss, vi kommer att ha experter runt oss och gissa hur skönt det kommer att bli.
Både Maria och Rebecca och så jag förstås, ja vi kommer lära oss massor och vi kommer vara så peppade då vi kommer hem igen.

Ja det var en sån fantastisk nyhet så jag ringde min morfar direkt!
Ja då jag har något roligt och är glad så vill jag gärna ringa och berätta för honom först, han är så positiv min morfar (90 år) och han tycker att det är så roligt för min skull.

Ja jag har ofta ringt honom om jag velat berätta något, som då när jag skulle öppna min kiosk förut, ja då var det min morfar som jag ville berätta för först.
Härligt att ha sån tur att ha det så, och jobbigt som tusan blir det då han inte finns mer, men han är ju ingen ungdom precis så det kommer ju att hända, men inte än på länge hoppas jag.
Ja han är världens bästa morfar utan att överdriva!
Nu har jag haft en till världens bästa morfar som tyvärr inte finns mer, men han var också bäst. Vilken tur jag haft i livet, att ha det som jag haft det, nu inte med allt förstås, men just med dom som trott och funnits för mig då jag haft det jobbigt, ja dom betyder allt.

Så viktigt så att få finnas och att få höra att man gör rätt och inte bara få höra hur fel man gör och tänker. Ja jag kan lova att jag fått höra det också, men jag har lyckats gå min egen väg och jag är så glad för det, och tacksam för alla som trott på mig och peppat istället för att stjälpa!

Häromdagen träffade jag en vän jag inte sett på många år och ja det blev en härlig stund med fika och prat. Jag tog kort på honom men lägger inte ut det då jag inte vet om han vill vara med med bild.
Han har haft det besvärligt i sitt liv med cancer och eländigheter.
Ja ett roligt möte och ja fantastiskt tycker jag så här efteråt.

Såå lite kan förändra ens dag, ja det är livet det, man har faktiskt inte så bråttom att man inte kan ta sig den tiden. Nej det var jättetrevligt och jag är glad för att jag följde honom och fikade lite.

Positiv energi verkligen och han tycker det är skönt att kunna prata med mig då han vet jag varit med om så mycket så han behöver inte förklara så mycket. Jag förstår precis hur han tänker där.
Ja han har rätt, jag har aldrig velat förtränga allt jag varit med om, nej jag är stolt och glad för att jag fixat allt faktiskt rätt bra tycker ju jag.
Han visste vem min pappa var och kallade honom för "herodes", haha ja min pappa och ja faktisk vi alla i familjen var med folkdanslaget och spelade julspel i kyrkor, och det var liksom våran grej det.

Min pappa var då som jag skrev herodes och min mamma var ängel och folk och jag var herde.
Min syster var nog ängel hon tror jag för hon var ju mycket yngre än mig då. Jag började också som ängel då jag var liten, men då jag blev äldre så fick jag rollen som herde, ja för mig var det stort då.
Jag fick dansa med dom andra två herdarna en egen dans och ja, det var stort!
Ja vad härligt att han mindes min kära pappa, ja jag önskar verkligen att han fanns kvar i livet.

Kram kram