måndag 29 maj 2017

Det känns tungt!


Hej igen!
Jag skrev i mitt förra inlägg att jag hade så mycket jag skulle skriva om nästa gång, och det har jag. Men jag måste få berätta om den här dagen, en av mina värsta dagar faktiskt.
Jag ringde till Krille som har hand om avlopps fixning då man får stopp i avloppet.
( han har hjälpt oss förut en gång, och jag hade sparat hans nummer)
Jag frågade honom om han hade en kamera så han kunde kika ner i kaninhålorna?
Jag sa att jag förstod att det lät knäppt och han skrattade, ja jag skrattade också för jag hörde ju själv hur det lät, men han ville hjälpa mig och det var det viktigaste.
Han var en liten bit bort bara så han var så snäll att han kom direkt.
Åh vad skönt det kändes då han direkt ville hjälpa mig. Jag hade varit beredd på att ingen skulle vilja släpa sig ut på ett sånt annorlunda jobb.



När Krille kom så var Polly borta och jag oroade mig för att hon var nere i en håla precis då när vi skulle komma ner med en kamera.
Rebecca och Melina var med och fick titta i kameran. Han gick ner i gångarna och det var väldigt spänt och läskigt för dom att titta.
Dom såg hår och halm, men det fanns ingen kanin, och ingen kanin uppe?
Nu var Polly borta också?!
Ovisshet och nu hade vi bara Filip helt plötsligt.
Det ena hålet var 4,2 meter och det andra 3,9. Ja våra kaniner har grävt och grejat åtta meter tunnel!




När Gert kom cyklande hem från jobbet så gick han över till grannen för att höra om han och hans fru sett något konstigt, för dom brukar ha lite koll.
Dom hade inget sett men han trodde att nog räven tagit dom.
Jag och Rebecca hade funderat lite över det på förmiddagen, med tagit bort det, för hur skulle en räv kunna ta sig över och sen iväg med en stor kanin?
Jo men dom var duktiga på att både hoppa och klättra berättade han.

Ja vi är ju inte helt säkra på att så var fallet, men troligast är det ju att det gått till så.
En kanin natten mot måndag både förra veckan och samma dag nu?
Det känns så vidrigt hemskt att vi inte kunnat skydda våra älskade kaniner.
Dom hade ju ett tryggt lugnt liv här hos oss, men så visade det sig att det inte var tryggt.
Kaninerna har aldrig varit rädda för nästan någonting, varken katter eller hundar.

Vi tog beslutet att Melina fick lov att komma och hämta hem Filip då vi kände att han kanske var nästa byte.

Vi känner oss så ledsna och att dom vi faktiskt älskade inte finns här mer, så tomt det känns.
Vi får ta nya tag och Filip får komma hit och vara här lite på dagarna istället, vi vill ju inte utsätta han för fara.
Jag har varit ledsen hela dagen och kommer att vara det tills jag vet då inte. Det känns tungt.
Jag tänker nu ta några dagar och bara vara, jag känner att allt jag velat skriva om får bli en annan dag, då jag är laddad liksom.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni är rädda om varandra.
Kram kram

söndag 28 maj 2017

Stor sorg och saknad!


En stor sorg och saknad.
Våran Molly har varit borta sedan förra Söndagen,och vi vet inte vart?
Kanske i någon av deras håla som dom grävt? Eller har något annat hänt?
I över tre år har vi haft dom här hos oss, Molly och Polly.
Dom har varit dom bästa systrar man kan tänka sig och dom vek inte från varandras sida.

Dom har två hålor, vi har förstås inte en aning om hur dom ser ut där nere under jorden.
Vi vet att dom är mer än tre meter långa, gångar vi inte har en aning om vart dom leder eller vart dom tar slut. (Gert mätte för ett par år sedan genom att stoppa in tumstocken och sin arm )

Måste göra en ny lapp <3

Om hon skulle blivit sjuk och liggande där, så har vi ingen chans att kunna hjälpa till och få upp henne.
Om det skulle vara så att hon dött där nere i någon av hålorna, ja då känns det ju inge vidare att kanske Polly springer dit titt som tätt, det blir ju inte alls mysigt med en död kanin där nere.
Polly är säkert super ledsen över att endera hon dött eller har försvunnit.
Ja det finns ju stora fåglar som kan ta kaniner, vem vet?


På en av bilderna ovan så ligger dom helt utslagna båda två, i Söndags tog jag kortet.
Det var varmt för dom, så dom låg i skuggan i jorden och myste.
Det var sista dagen vi såg henne :(
Jag ska försöka forska fram om det finns någon som kan ha en kamera på någon vajer eller liknande så vi får reda på om hon dött där nere.
Ja fy då så hemskt det känns, ovisshet och sorgsamhet.
Vi älskar verkligen våra kaniner och dom två har ju alltid varit tillsammans och skulle vara det flera år till hade jag bestämt.
Just Molly är den av dom som varit lite sjuklig, så kanske hade hon blivit sjuk. Älskade kaniner.


Gert har byggt och gjort i ordning så att Filip kan vara här nu under sommaren.
Han har bott hemma vid Melina sedan hon flyttade hemifrån, men nu har han fått komma på sommarkollo hos oss :)
Dom "pussas" lite med staket emellan. Det är säkrast känner vi med staket mellan dom, då Polly kan vara en riktig "argbigga", men samtidigt helt underbart go <3

Då dom båda fanns (Innan Molly försvann) så var det alltid Polly som bestämde, hon var inte alltid så snäll mot sin syster.
Det var hon som skulle få godiset eller morotsbiten först, hon som skulle dricka vatten först på vintern då Gert kom ut för att byta ut det isiga mot ljummet.
Ja det har inte alltid varit kul för Molly kan jag tro, men så har dom ju haft det jämt tror jag.
Vi fick dom då dom var tre år, men jag tror nog att det varit så jämt.

Filip och Polly får ha varann som sällskap, men med staket mellan.
Det blir en härlig sommar för dom båda är jag säker på, men Polly saknar nog Molly <3
Det värsta med allt är att hon bara är försvunnen, att vi inte vet.
Men vi vet att då en kanin blir sjuk så drar den sig undan, och det är nog så Molly gjort.
Älskade kanin.

Nu till något roligare, vi hämtade hit våra vänner från Fagersta.
Ja i Lördags hämtade Gert dom med bil, medan jag åkte rullstol till gammelgården för lite loppis där. Dom hade kommit fram alldeles före mig, så våran "timing" var perfekt.
Vi hade en sån toppendag tillsammans med både loppis och marknad, och lite fika för att avsluta dagen hemma vid oss och smörgåstårta.
Det har blivit så i några år nu, och det är lika roligt varje år.
Den här gången hittade jag inget annat än blommor faktiskt, ja fler pelargoner förstås.
Jag tror jag skulle kunna ha hur många som helst :)
Min absolut favoritblomma före taklökar :)
Ja jag gillar många fler blommor förstås, men om jag bara ska säga två så blir det dom.


Jag "tvingade" hela sällskapet att ta en "selfie" med mig, ja en och en då :)
Ja vilken dag, den lever man på länge kan jag lova.





När vi gick på marknaden så var det någon som sa hej mamma! 
Det var Marielle och Daniel som var där, kanske mest för att Marielle skulle åka karuseller med Daniels systers barn :) Ja ni förstår ju att hon gillar karuseller. Kanske inte just barnkaruseller då förstås :) 

Daniel och Marielle <3

Både Marielle och Melina älskar att åka karuseller, ju mer otäcka desto bättre.
Jag minns både Liseberg och Gröna lund, herregud vad jag inte ville titta ens.
Nej jag stod på långt avstånd och tordes inte titta.

Förut innan jag blev sjuk så älskade jag också karuseller, ja inte dom otäckaste då, men berg och dalbanor, det gillade jag. Balder på Liseberg var en favorit.
Ett år stod jag i kö många timmar totalt, för att åka den om och om igen liksom.
Nästa år skulle jag åka den och höll på att dö!! Hur gick det till att jag tyckt så mycket om den året innan?
Nu så här i efterhand så förstår jag ju, jag hade redan då blivit sjuk, min balans var säkert dålig så det var därför jag höll på att avlida på väg upp för backen i karusellen.
Nej fy så otäckt det var och efter den gången så har jag aldrig åkt något igen.

Den här gången blev det väldigt mycket kanin skriverier igen, men dom hör ju till liksom, dom är ju våran familj.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra.

Jag har massa texter och meningar i mitt huvud och nedskrivet på papper som jag tänker skriva om nästa gång, så jag hoppas "vi ses" framöver.

Kram kram





söndag 21 maj 2017

47 Minuter!!

Fina Tyke <3

Hej hej!
Nu sitter jag här och skriver lite medans det är hockey på TV. 
Vi satt oss till rätta framför TV:n och jag tittade inte alls, men hörde att det var hockey och tittade till på TV:n. Nejmen har matchen börjat redan? Haha, ja den har ju varit i fem minuter!? 
Ja så brukar det vara, oj nu står det ju? har det blivit mål? Ja alldeles nyss säger Gert haha :)
Nu är det ju inte alls konstigt egentligen, jag är ju så totalt ointresserad av hockey, men just idag är det ju VM final, så jag försöker ju vara en aningens intresserad.
Ja Gert ser på matchen och jag är med lite, pytte lite i matchen.
Jag skriver på nu, men får rätta sedan efter då matchen är slut och vi då vet vem som vann och vem som förlorade. Det vore ju förstås roligt om Sverige vann, men det spelar då ingen roll alls för mig.

Kollar upp den "nya" lådan :)
Varmt väder, då lägger vi oss i skuggan i jorden <3

Vi har varit lite Tyke vakt en dag och natt, och vi passade då på att testa det nya kopplet jag köpt som är långt. Vi satte fast det på baksidan och då kunde han ta sig, inte överallt, men ganska långt utan att kopplet tog stop. Det blev jättebra och super skönt att kunna vara ute för honom förutom promenaderna.

Jag och Melina har gjort lite läxa nu i några dagar. Ja lite vet jag då inte, ganska mycket supersvår läxa enligt mig.
Jag kan ingen om hennes läxor, nej verkligen ingenting. 
Jag har läst igenom, sett på film och försökt, ja jag har verkligen försökt att få något att fastna.
Nästintill inget har fastnat, nej det är så svårt och jag är trots att jag vill lära mig super svårdlärd.
Jag kan vara intresserad, men det hjälper dåligt.
Hon har många olika uppgifter som hon behöver vara klar med innan studenten, och den närmar sig med stormsteg, men vi fixar det! Det är jag säker på. 
Ja nu är det ju hon som gör dom alla uppgifterna förstås, men om jag ibland kan förklara lite bättre än det som står u boken så blir det ju enklare. Jag är glad att det inte är jag som går i skolan faktiskt.
Ja tänk att det snart är studenten och veckan innan det så blir det bal.
Härligt då hon blir klar i skolan och hon kan jobba på så mycket som hon vill och orkar.

När Melina var yngre så skulle det aldrig gått.
Nej vi kunde inte göra en enda läxa ihop, hon blev arg bara jag öppnade munnen.
Jätteskönt att det nu fungerar riktigt bra, och att hon vill ha lite hjälp.

Läxläsning med Marielle har alltid gått bra, knepigt att det kan vara sån skillnad.
När Marielle tog körkort så gick det jättebra att åka med mig, och eftersom jag och Melina inte kunnat göra läxor ihop så var jag lite orolig över hennes körkorts träning.
Men jag oroade mig i onödan, det har gått bra att köra med mig och det har fungerat toppen bra hela tiden och varenda gång. Nu är jag så glad över att dom båda har körkort, det är en sån frihet att ha ett körkort, man kan ta sig överallt.
Ja nu skriver jag att det gått bra och enligt mig har det ju det, tjejerna kanske tycker något helt annat förstås :)


Nu till något jag aldrig gjort förut och som jag faktiskt klarade. Skrämmande och skräckinjagande kan jag lova att det var.
Jag skulle den här kvällen komma till Lions lokal för att berätta lite om mig själv.
För att ta mig in i Lions lokal så behövde jag åka i min manuella rullstol, så att Gert kunde få ner mig för en trappa dom hade där. 
Vi fick ta med lyften för att kunna flytta mig från min permobil till min manuella rullstol på parkeringen. Det är lite krångligt, men det gick jättebra. 
Det blir såna här gånger som Gert får flytta in min permobil in i bilen medans jag har sitter i min manuella, och han är inte så van van. 
Det är inte jättelätt att köra upp och ned för rampen då man inte gör det så ofta.
Någon gång har han varit väldigt nära kanten, men den här gången gick det galant.
Han är så snäll och så duktig som hjälper mig så bra.

Det var första gången jag pratade inför så många människor, ja iallafall för att prata så länge som jag gjorde. Gert filmade in mig och jag pratade i 47 minuter! Ja ni läste rätt.
Nu pratade jag inte bara av mig själv så länge, nej min publik var så otroligt bra så att många frågade frågor till mig, och det underlättade mycket kan jag säga.



Jag har lyssnat igenom och ja jag tycker faktiskt att jag är godkänd.
Det är ju aldrig roligt att höra sin röst, men jag tyckte till och med att det gick bra. Det lät inte bra, men det var okej.
Förra gången jag skulle prata inför många lyssnare då jag skulle få mitt stipendie från Lions, då kändes det nästan som att jag fick någon slags black out. 
Ja då jag lyssnat efteråt på vad jag sa, och trots att jag tyckte att det var svammel, så var det inte alls så illa som det kändes. Men den gången var det inte många minuter alls.
Den här gången hade jag bestämt mig för att inte vara nervös, nej fy så jobbigt det var innan jag skulle prata förra gången.
Nu kändes det lite nervöst men verkligen inte som förra gången, nej nu hade jag vant mig :)
Jag fick ett meddelande från en man i Smedjebacken som heter Foffo,  han skrev så snällt, och att jag skulle vänja mig, haha ja tänk att jag gjorde det så snabbt :) 
Nej då nu skämtar jag, jag är inte botad, verkligen inte botad från nervositeten.

Jag kom på att jag lurades lite då jag sa att jag aldrig pratat för så många förut, för det har jag ju faktiskt. Den enda skillnaden då och nu var att då var det barn, och den här gången för vuxna. 
Jag var nervös då med haha, ja jag får träna.

Nu till något helt annat, loppis!
Igår så var jag och Rebecca till loppis en sväng. 
Jag var inte så jättesugen att åka dit, men vi tog en liten sväng iallafall. Som tur var! 
Som ni ser här på kortet så hittade jag en superfin liten våg som jag aldrig kommer att vilja vara utan. Det stod mitt namn på den, som det ju ofta kan göra haha :)
Ja jag menar alltså att det syntes att det är en våg för mig. 
När jag köpt den så ville jag inte gå mer, nej då ville jag åka hem nöjd och belåten.



Jag har några roliga dagar framför mig, och imorgon är den första.
Min massör Elin kommer hem till mig imorgon och ger mig en omgång :)
Hon är så duktig och jag är så lycklig att hon ville ta sig an mig och försöka hjälpa mig.
Jag och min kropp njuter av både onda och sköna inslag i massagen, men det ger inget varaktig känsla tyvärr.
Det hjälper och är skönt för stunden, det vet jag och det är det jag får gå på, jag är nöjd över att det just då känns bra och bättre.
Jag tror och är övertygad om att det hjälper min kropp, även fast jag inte märker eller känner det.
Jag vet att hon sätter igång blodcirkulationen och att hon tar bort onda knutar eller vad jag nu har i skuldror och rygg. Jag tycker att Elindagar är toppendagar! Dom bästa!

Jag ska en annan dag kolla synen, och en annan dag åka till Borlänge för lite av varje.
Ja jag kommer att få en toppen vecka den här veckan också.

Jag har slutat med penicillinet jag ätit i tio dagar, och känner nog redan att jag känner mig lite piggare. Det kan vara inbillning förstås, jag märker nog det efter några dagar är jag säker på.
Min urinvägs infektion jag haft hoppas jag håller sig borta, helst för evigt.
Ja jag hoppas som ni ju säkert kan förstå.

Jag kollade några gamla inlägg jag gjort och tittade efter när jag gjort mitt första inlägg?.
I Juli 2012 skrev jag mitt allra första!
Jag har skrivit över sexhundra inlägg!
Det är svårt att greppa faktiskt, att försöka förstå att jag skrivit så himla många inlägg.
Helknepigt men jag är glad för att jag haft min blogg.
Det är som mitt jobb lite grann, och att jag faktiskt kunnat hjälpa någon eller några också.
Att jag kunnat få flera stycken att mår lite bättre i sina liv, ja det är ett fantastiskt roligt jobb jag har.
Jag är oerhört tacksam över alla som läst det jag skrivit och skrev. Tack snälla.
Nej nu ska jag försöka rätta allt jag skrivit den här gången.

Det blev förlängning på matchen, och då innan den startade igen så la vi mig, så jag har ingen aning om vem som vann :)
Kanske vi, eller kanske inte :)

Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra.

Kram kram



fredag 19 maj 2017

Vilket drömprojekt!


Hej hej!
Ja nu är jag på gång igen, skrivarlusten är här kan jag ju säga kanske.
Jag har haft fina bra dagar, dagar som är fulla med det jag vill göra för dagen.
Jag planerar ju ganska mycket förstås, men oftast gör jag det som faller mig in just den dagen.
Jag kanske har tänkt att imorgon ska jag baka, men så vaknar jag och har ingen lust alls att baka, nej då gör vi något annat istället.
Baka och laga mat är ju sånt jag tycker mycket om, så det finns ju kvar till en annan dag om jag just idag inte har lust.
Jag gjorde en ny maträtt som jag aldrig gjort förut häromdagen, det blev gott och bra, men ännu bättre om jag tordats krydda lite mer, och inte haft dom i ugnen fullt så länge.
Dom blev med andra ord lite smaklösa och torra haha :) 
Men men, man lär sig så länge man lever, och roligt är det iallafall att hitta på något nytt.



Jag tror att det är jättebra för mina händer med lite pyssel, det märks senare mot kvällen då händer och armar är trötta och slut.
Jag tänker att det ju var bra träning eftersom jag blir trött, och så får jag vila till nästa dag innan jag kan göra något mer med händerna och fingrarna.

På facebook kan man se "den här dagen".  Det är en sida där man kan se  vad man gjorde på samma dag men för flera år sedan eller förra året.
Det är jätteroligt att läsa mina gamla inlägg och samtidigt lite ledsamt ibland.

Många av min inlägg då, hade med mitt jobb att göra. Jag kan ha haft en superrörig men underbar dag, hur många kunder kan man ha då det är tio procent rabatt? Ja osv.
Jag är så glad att jag gjort allt jag gjort, och hunnit med massor har jag gjort.

Passa på att göra allt det du drömmer om och vill, man vet aldrig vad som händer och helt plötsligt kan det vara försent!
Lev nu och försök att göra det du drömmer och vill!

Jag gjorde en sak som verkligen hade varit min dröm i många år, att starta en strandkiosk!
Jag ordnade med alla papper som behövdes för att starta kiosken. och Gert hjälpte mig med snickerierna.
Det mesta inuti gjorde jag, men utanpå och själva öppningen till kiosken gjorde Gert till mig.
Vilket projekt liksom! Vilket drömprojekt!
Jag älskade min lilla kiosk och alla barn som kom och köpte en sån och två såna...( smågodis )
Ja det var härliga år och jag är så glad att jag gjorde det som var min dröm, och så glad för att Gert stöttade mig så att jag tordes. (Jag hittade några gamla kort :)




Mycket slit var det förstås också med att ha en kiosk, vatten som skulle "konkas" dit och allt som jag bakade, och alla färdigbredda toast som skulle göras.
Men trots att det var ganska mycket mer jobb än man kan tro då man bara har en "liten kiosk", så var det inte alls jobbigt egentligen. Nej jag älskade det!
Nu var det ingen som ville ta över efter mig då jag blev sjuk och inte skulle kunna ha den längre, så jag sålde den vidare. Den skulle bli gäst stuga hos dom som köpte den.
Om jag fått var frisk så hade jag alldeles säkert haft den kvar än idag.
Det var liksom mitt livs projekt! <3
Det är mycket mer än kiosken jag är glad över att jag gjorde medan jag var frisk.
Men kiosken, den blev liksom en Ninakiosk, och jag var stolt och glad över den.

Jag kan inte komma ihåg hur det var att kunna gå eller hur det kändes, nej det var så pass länge sen så jag minns inte alls. Jag minns däremot att det ju var så självklart, man reste sig bara och gick.
En sak jag nog aldrig kommer att glömma bort är känslan att dra på sig ett par jeans och en tröja, den känslan glömmer jag aldrig.
Dom där små vardagliga vanliga saker, ja dom kan jag sakna som bara den.
Det är så många saker jag saknar, men ännu fler saker som jag ju faktiskt är glad över att jag kan fortfarande.

Det finns inga grejer eller prylar i världen som skulle få mig att må bättre inuti mig, nej ingenting.

Många människor mår ganska dåligt inuti, i sitt förhållande, på jobbet eller med något helt annat.
Då köper man något nytt, man kanske flyttar eller skaffar ett barn, ja jag vet exakt, för jag var där jag med.
Det var många år sedan nu, (långt före min och Gerts tid ) vårat liv var inte bra alls, så då flyttade vi.
Jag tänkte att allt skulle bli så mycket bättre om vi flyttade, ja eller hur? så blev det förstås inte.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det viktigt att känna efter vad jag vill med mitt liv?
Då vi flyttade den gången för ungefär 21 år sedan så var jag inte alls så som jag är idag, nej då fanns det inget - vad vill Nina med sitt liv?
Nej då hade jag fått lära mig att man biter ihop och härdar ut, vad Nina tycker är inte viktigt, nej inte alls faktiskt.
Jag är så otroligt glad över att jag kommit så långt med mig själv så jag vet bättre, jag är visst värd att få göra det jag vill, och att bli lyssnad på.
Jag tänker aldrig bita ihop, nej aldrig. Ingen ska behöva göra det enligt mig.
Det är så viktigt att få finnas, ja att få finnas.

Det är så skönt att känna sig nöjd och glad över allt inuti, att jag mår bra med mig själv och med dom jag har runtomkring mig.

Jag har ju skrivit om boken jag håller på att läsa, den är lite svår för mig, jag behöver läsa om varje kapitel för att det ska fastna det han skriver.
Jätteintressant är den verkligen och jag vill lära mig mer, mycket mer.
Ett citat från han som skrivit boken är: Livet är livsfarligt, man dör av att leva!
Något att tänka på kanske?


Varför är man inte nöjd, eller rättare sagt varför är inte jag nöjd?!
Förut då jag blev sjuk och var väldigt spastisk, så sa jag och tänkte att om jag bara blev lite mindre spastisk i  magen så skulle allt bli bättre!?
Jag slutade med en medicin och började med en annan medicin, och blev då lite bättre i magen.
Trots att jag blev bättre precis som jag önskat så var jag inte nöjd med det, utan tänkte då att om bara benen kunde bli lite bättre, då skulle allt kännas bättre. Ja och sen fortsätter det bara. Jag blir inte nöjd!
Ja ni förstår vad otacksam jag kan känna mig då jag kommer på det här.
Hela min kropp har blivit så mycket bättre egentligen, och jag kan knappt komma ihåg hur det var innan jag började med medicinen jag äter mot spasticiteten idag?

Nej det är tydligen svårt att få vara och känna sig nöjd.
Men samtidigt som det ju inte verkar klokt så är det kanske sunt att jag tänker så, kanske för att min strävan efter att bli bättre aldrig slutar att hoppas och önska. Ja jag vet då inte hur det fungerar?

Nu till något som inte alla känner igen riktigt. Inte dom som är yngre än jag iallafall.
Min assistent Maria är många år yngre än mig så hon förstår inte riktigt, och skrattar då jag säger att vi var på disco då jag var ung.
Vart tog discot vägen?
Det var ju viktigt och socialt, sista dansen var kanske allra mest viktig.
Då när jag var yngre, ja det låter bättre än att säga än då jag var ung , så var jag på disco ofta, ja väldigt ofta.
Jag och vi i min ålder hade jätteroliga ute kvällar med mycket prat och dans, ja kanske till och med en tryckare med någon man gillade.
Jag bodde lite mitt i skogen då jag var liten och yngre, och då var det nattbussen klockan ett som gällde. Ja jag fick inte åka hem mitt i natten då jag var riktigt ung, men från femton, sexton ungefär om jag minns rätt.
Discot stängde klockan ett, så jag kan ju säga att jag var måttligt förtjust i att gå kvart i till bussen och missa det bästa.
När jag blev lite äldre så sov jag hos min mormor som bodde på stan, det var helt fantastiskt att kunna få vara kvar till ett och få vara kvar till slutet. På Lördagar var det dessutom öppet till två om jag minns rätt :)
Nu minns jag inte att jag blev uppbjuden just till den sista dansen av någon som jag ville dansa med, men jag var iallafall där ifall att.
Jag och min kompis Jessica stannade till vid lilla "toffekisoken" och köpte strips som vi käkade då vi kom till rummet vi hade vid mormor. ( Vi hade ett rum med egen ingång )
Jessica tog alltid med dill och jag bara salt om jag minns rätt :)
Ja det var en härlig tid och jag är glad att jag var ut mycket då, för sen efter att jag fick barn och till nu har jag ju aldrig någon lust att gå ut, och förresten så finns det ju inga discon mer!?
Hur kan det ha blivit omodernt att dansa och umgås? Förstår inte det faktiskt.
Det finns ju dans ställen nu för tiden även om dom inte är många alls.
Då var fokus iallafall för mig att träffa människor och dansa, medan det nu verkar vara bara att träffas på någon pub för att dricka och få lov att skrika till varann eftersom ljudet är så högt?
Så tråkigt att drickandet ska komma så i fokus tycker jag.

Nu till något som säkert kan få dig att skratta eller iallafall le lite.

Jag vaknade för någon månad sen av min egen fisklukt!
Ja jag gjorde faktiskt det, jag är helt säker.
Trots att jag hade täcket på, så smet lukten ut iallafall, och jag vaknade.
Dagen innan fick jag min broms medicin och jag är säker på att det var medicinens fel, fy så illaluktande det var.
Det tog en lång stund innan jag kunde somna om :)
Den här kroppen alltså, den kan då driva mig till vansinne ibland, och verkligen bjuda mig på skratt också ganska ofta, ibland varenda dag.

Nu till min kära kateter:)
Jag har verkligen tur som har min kateter.
Jag kan dricka hur mycket som helst utan att behöva hitta på en toalett, jag kan bara tömma på något lämpligt ställe om jag inte hunnit hem igen.
Jag kan dricka vad och hur mycket som helst utan att behöva gå på toaletten :) Lite avis borde ju dom flesta bli på mig just då det gäller det :)
Ja nu förstås om jag tänker tillbaka då jag kunde gå på toaletten själv,  så ville jag ju verkligen inte ha en kateter. Men nu då jag inte kan gå på toaletten, ja då är jag lycklig som har en.
Jag kan inte ens minnas hur det var att gå på toaletten själv?
Nej jag vet inte hur man kunde känna eller hur det kändes då det var dags liksom?.
Jätteknepig känsla nu då jag försöker tänkta till hur det var, men det går inte.

Vi var iväg till Falun en dag för att jag skulle byta kateter.
Ja då jag bytte sist så var jag ganska säker på att jag hade urinvägs infektion redan då.
Jag bytte till min nya sort som förhoppningsvis ska vara bättre än dom vanliga.
Efter det bytet har det inte varit så värst bra, och jag lämnade ett urinprov vilket visade bakterier, så det var bara att börja med medicin igen.
Jag kom på då att det ju vore bra att byta kateter igen då nu medan jag åt penicillin och alla bakterier borde vara borta, sagt och gjort, det skulle bli en tur till Falun.

Jag ringde dit och fick en tid redan nästa dag.
Vi hade ett inbokat möte med Carina på Libra ( mitt assistentbolag) då, så vi fick ändra lite med henne, men till det bättre för henne tror jag nog.
Vi åkte dit först för att hämta upp henne, och sen åkte vi för att äta lunch. Efter det så skulle Maria och Rebecca ha lönesamtal.
När dom förhandlat klart så var det sjukhuset nästa.
Jag gruvade mig som vanligt och knöt händerna allt jag kunde då det var dax att dra ur och sen sätta i slangen. Det gör ont, ja faktiskt så gör det ont, men inte jätteont.
Obehagligt som tusan är det också, så det är nog en kombination.
Jag lovar mig varje gång att jag inte ska gruva mig mer för det där "lilla", men ändå så då det är dax för nästa gång, ja då är jag alldeles säkert där igen.

Nu håller jag tummarna för att det ska  bli bra och att medicinen hjälper. 
Jag hoppas att ni alla har det bra och mår bra.
Jag har redan börjat skriva i mitt kommande inlägg, så den som vill kan snart ha ett nytt inlägg att läsa :)
Kram kram




måndag 15 maj 2017

Vilket liv vill du ha?

Hej hej!
Vilket liv vill du ha?
Ja faktiskt så är det så lätt. 
Men trots att det egentligen är lätt, så blir det supersvårt!
Det är nog ganska lätt att veta hur man skulle vilja ha det iallafall, men kanske inte lika lätt att få till det rent praktiskt. 
Jag har mitt liv och trivs fantastiskt bra med det, jag vill inte ändra på något, med mina förutsättningar. 
Självklart så hade mitt liv sett annorlunda ut om jag fått vara frisk, men nu vart det inte så.
Det är jätteviktigt att man försöker tänka till och fundera på hur man vill ha sitt liv, för om inte, så kanske man blir att leva någon annans liv!! 
Man lever bara en gång, och det är ens eget liv. Det är ditt liv!

När jag nu ändå skriver om just det här med ens liv, och hur man vill ha det så kommer jag till något som faktiskt är lika enkelt, men så skitsvårt!
Att säga nej!
Att kunna säga nej, och att kunna göra det utan att behöva förklara varför man säger nej, och att man inte vill det någon frågar. Det är ens rättighet att kunna göra det.
Jag tränar på det, ja jag har gjort det i många år men det är svårt, ibland helt omöjligt.

Många runtomkring en kan verkligen göra så att man ska få dåligt samvete, dåligt samvete just för att man gör som man vill, man säger nej. Man bestämmer över sig själv, så otroligt viktigt!
Men nej, man har rätt att få göra som man vill, man har rätten att få säga nej.
Varför ska jag behöva försvara mitt nej? 
Nej, ett nej är bara ett nej, enkelt faktiskt men så otroligt svårt.
Träna, träna, träna, ja det är det jag måste fortsätta med.
Ett exempel på det jag menar är:
Om någon bjuder ut mig eller hem mig på middag eller fika och jag inte vill det.
Jag ska kunna säga nej tack det vill jag inte, men jag säger säkert nej tack jag kan inte då för jag ska... eller jag har så mycket nu, så vi får ta det en annan gång. 
Ja ursäkterna är och kan vara hur många som helst.

Det krävs verkligen en förklaring för att det ska vara okej för den som frågar, och jag förstår inte det?
Jag behöver och ska inte förklara mig, nej ett nej ska vara ett nej, enkelt och lätt som en plätt nu då jag skriver, och så otroligt självklart, men det är inte det i det verkliga livet! 
Nej det ska räcka att jag säger snällt att tack men nej det vill jag inte, varför ska någon veta varför jag inte vill? Varför tas det illa upp om man säger nej tack.
Jag tycker att man har rätt till sig själv och man ska inte behöva förklara sig tycker jag.
Det är en viktig sak det här, jätteviktig för mig, för att jag faktiskt ska kunna finnas och leva som jag vill. Jag vill ta tillbaka rätten på mig själv liksom. 
Jag tror faktiskt att det är många som tycker som jag, men säkert lika många som inte gör det. 
Det spelar ingen roll alls för mig, för jag tycker ju som jag iallfall, viktigt.

Nu till något helt annat, något jag aldrig gjort förut.
Jag hade en otroligt händelserik dag, för några dagar sedan.
Vilken dag! 
Jag och vi fick vara med om en fantastiskt rolig dag. 
Den mest händelserikaste dagen "ever" liksom. 
Fotografen var så otroligt proffsig, och ja vilken dag! 
Det blåste kallt och kändes som minusgrader då vi satt oss för att fika, till att det helt plötsligt var varmt och fint, för att nästa bli kallt igen?
Knepigt konstigt väder verkligen.



När fotografen Camilla, och Kajsa som är anordnare kom, ja då i början så var det verkligen supersvårt att bli "fotad "hela tiden, vad vi än gjorde. 
Det var verkligen en upplevelse att få vara med, och att kunna få hjälpa kanske. 
Kanske dom behöver just vårat kort, eller något av alla våra kort?
Dom båda jobbar åt länsstyrelsen och dom var ute på "turné" för att fånga olika konstellationer och människor,  för att eventuellt kunna använda i framtiden.
Det var en jätterolig dag och det ska bli spännande att få se resultaten sen. Hon tog väldigt många kort så något borde ju bli bra hoppas jag :)

Det är så skönt att ha Gert tillbaka från Dublin där han varit några dagar med sina söner, nu är allt som vanligt igen. Han kom hem dagen innan fotograferingen så han, hann vara med.
Jag är så glad och så tacksam över många saker, och det vi var med om under den här dagen som var en riktigt härlig dag.

När Gert kom hem från Dublin så talade jag om att jag köpt en kärra, en jättefin kärra. 
Rebeccas man Johan var snäll och följde Gert för att hämta den, vi fick låna både deras bil och släp (inklusive Johan).


Jag for med Rebecca en dag för att prova några nya glasögon häromdagen.
Hon på affären undrade om jag gjort någon synkoll på ett tag, ja det hade jag ju ganska nyss gjort tyckte jag.
Då jag sa mitt personnummer för att hon skulle kolla upp när jag var där sist, så såg hon att jag inte varit där sedan 2015, ja jag behöver alltså göra en ny koll på synen :)
Jag bokade en tid för det, och dom skulle kunna hjälpa mig utan att jag behöver flytta mig den här gången. Sist så ville optikern att jag skulle flytta mig till den stolen som var där. Då behövde vi ta med min lyft som jag alltså inte behöver ta med den här gången,vilket känns skönt. Nu tar jag ju med den då det behövs men lite krångligt blir det :)
Det blir jättebra att få kolla upp innan jag ska köpa nya, så jag vet att det blir rätt styrka så jag kan se ordentligt.


Som ni ser här nedan så blev det några glasögon med hem för att prova.
Gert, Rebecca och Maria fick ta kort på mig med alla jag tog hem, och sen var det "bara" jag som skulle tänka till och bestämma om det är något par som var bra.
Jag tyckte om flera stycken men jag kan ju inte ha hur många som helst.
Man kan nu på Synsam få välja tre par glasögon, och sen betala en summa varje månad i två år.
För mig vore det super roligt att ha flera olika par, och slippa ha samma par jämt som jag haft sedan 2015 :).
Jag kommer absolut att välja några som jag gillar.
Man kan tro att jag beundrar mig själv, men det gör jag verkligen inte. Tyckte det var roligt att få visa några jag tagit hem på prov bara.


Det blev många korttagningar, ute, inne och med olika kläder :) Jag var seriös och noga iallafall.

Samma dag som vi var till Synsam så bakade vi kladdkakemuffins.
Jag behövde minst sextio stycken till hockey avslutningen som var i Lördags..
En tjej som heter Malin skulle baka lika många som jag. Vi gjorde lika förra året Malin och jag, det är skönt att man kan hjälpas åt.


Det blev muffinsar som vi kan ha hemma i frysen också, ifall vi får besök. 
Jag tycker om att ha lite fika hemma så att man kan ta fram då det behövs.
Jag som slutat med fika och socker får härda ut med allt gott jag bakar. 
Nej då jag behöver inte anstränga mig alls faktiskt, jag har ju bestämt mig så jag blir inte sugen ens. Jag tycker utan att skryta att jag är jätteduktig som kan låta bli! 
Kladdkakemuffins är ju bland det godaste jag vet, så jag är duktig. 
Jag är inte någon godisråtta egentligen, förutom fika då. 
Jag älskar att fika, och bullar och kakor mm. En chokladbit gillar jag förstås då det är godis, men fika slår allt liksom.
Nu då jag slutat så blir jag inte sugen alls och det är skönt. 
Jag tänker inte slinka dit igen, nej det är nog nu, min kropp mår inte bra alls med socker.



Ja det har varit några hektiska dagar och jag är glad nu att min tavla som varit smockfull nu har blivit nästan tom. Jag har bara tre olika grejer kvar som jag ska göra. 
En av tiderna jag har uppskrivna är massage tiden då Elin ska komma och hjälpa mig.
Det kommer att vara skönt att slippa känna sig lite pressad och orolig över tavlan som varit full ett längre tag.
Nu var det ju mitt stipendium och utdelningen av det som jag var orolig för, nu behöver jag inte vara det mer, inte mer oro på iallafall ett tag. 
Jag fick så otroligt många kommentarer på mitt sista inlägg och jag vill nu tacka er alla för det.
Jag blir så glad och lycklig över allt snällt ni skriver till mig om mig. Tusen tack alla!


Jag hade sett fram emot  våran helg här hemma, med planteringar och så lite snickeri som Gert skulle göra. Men helgen var slut innan den ens hann börja! Hur är det möjligt?
Nu hann vi med det mesta iallafall, men gud så dagarna går fort. Och veckorna sen!
Det känns som måndag och fredag mest hela tiden :)
Haha, jag vet förstås att det inte är så, men vart tar all tid vägen?

Filip <3

Våran lilla Filip ska snart flytta hem till oss och bo ute bredvid Molly och Polly.
Det krävs ju då lite staket och pyssel för att det ska bli bra och fint där inne vid honom.
Han ska ju få det lika bra som tjejerna har :)

Förra året så fick Filip bo med tjejerna och vi trodde att det gick bra, tills vi upptäckte.
Ett stort sår hade han på magen som krävde operation.
Vi hade och har ingen aning om han blivit skadad av någon av kaninerna, ja Polly (den beige) isåfall för hon är liksom den som bestämmer. En riktig argbigga är hon ibland, men förstås världens sötaste också.
Det kan ju också varit en katt, eller ett annat djur. Hur som helst så fick vi bygga ett staket mellan dom så att Filip skulle få ha det lugnt efter operationen.


När hösten kom så ville Melina som äger Filip att han skulle få bli inne, så så blev det.
Nu då det snart är varmt ute s¨ska Filip få flytta ut igen, och för säkerhets skull så gör vi ett staket igen.
Dom kommer ha sällskap av varann iallafall, men dom får nöja sig med att lukta och pussa på varann. Vi vill inte utsätta honom för någon risk om det skulle varit Polly som gett sig på honom så hårdhänt, vi är ju rädd om dom alla. Nu blev det mycket kaninskriverier :)


Nu lite om glasögonen igen :)
Jag var tillbaka med glasögonen dagen efter jag lånat dom, då hade jag bestämt mig för två par :) Haha det slutade med att jag valde tre par helt andra mot jag tagit hem haha :)
Det tar ett par tre veckor säkert innan jag får hem dom eftersom jag måste vänta på synkollen först. Det blir roligt verkligen, och vad härligt att inte bara ha ett par, nej tre liksom.
Lyxigt och så roligt att jag kan variera mig.

Dom här blev det :)

För några veckor sedan så beställde jag lite växter som jag tänkte skulle bli fina här hemma hos mig. Maria som jobbade i helgen fick bli den som hjälpte mig att plantera, och planera vart dom skulle få växa. Några olika växter och så förstås lite fler lupiner, dvärglupiner har jag beställt. Det bli spännande att få se dom ta sig och växa upp.
För många många år sedan beställde jag växter från det här stället "Bakker", lika som jag gjorde nu. Alla plantor och växter såg otroligt fina och bra ut, så jag hoppas att alla klarar sig.
Vi har varit ute och planterat ner alla växter jag köpte från Bakker.


Det har blivit många påsar med taklökar som jag fått slänga.
Ja dom få jag hade från början , har förökat sig till tusentals.
Dom är jättefina och riktiga magiska konstverk, men jag kan inte ha kvar dom alla.
Nej dom alla går inte att få plats med.
Det fanns inge jord kvar någonstans, nej det kryllade utav bebisar.



Maria hittade på en liten larv som vi inte såg alls vad det skulle bli av. 
En mask såg vi och så flera springande spindlar, 
Ja ni som vet, ni vet ju att jag inte gillar dom, nej inte alls. Jag verkligen ogillar dom och det beror ju förstås mest på att jag är livrädd för dom. 
Nu vet jag ju att dom bor där ute och där får dom vara, men inte hemma och inne vid mig :)

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra.

Kram kram