Jag kan vicka på tårna och hålla in magen! Det ni!!

Hej igen!
Ja nu skriver jag igen, men faktiskt lite tidigare på kvällen än jag brukar.
Melina for till Oscar och Gert på träning i Smedjebacken, så jag blev själv här hemma och kände att det ju var världens läge att skriva lite i lugn och ro.

 

Igår var Marielle och Daniel förbi här med hundarna på väg från fjällen och hem.
Hundarna behövde lite mat och Marielle och Daniel packade om lite.

Dom längtade hem till Nora och det kan jag förstå eftersom dom ju varit först här några dagar och sedan i fjällen över helgen.

Ja den här julhelgen har verkligen varit toppen och jag är så glad så.
Så glad att få ha dom viktigaste i mitt liv så nära. Underbart verkligen!

Det har känts så härligt också just för att dom faktiskt fått åka hur dom ville, till vem dom ville, att dom inte har några krav från mig. Ja det är så viktigt så viktigt.
Dom kommer i hela sina liv få välja själv hur dom vill göra då det är helger , ja alltså jul och påsk och sånt.
Dom ska aldrig behöva känna sig tvungna att komma hit då ju våran dörr är öppen varje dag.
Det finns liksom inga viktiga dagar så för mig, nej huvudsaken dom mår bra och gör så som dom vill. Ingen stress och jäkt utan bara att få vara är viktigt.

Ja jag har inte känt att jag kunnat göra så förrän nu och för några år sedan, och det är nog därför extra viktigt att dom får göra som dom vill, inte några krav eller att ge någon dåligt samvete på grund av att dom kanske väljer att göra det dom känner för och vill.

Nej här får man göra precis som man vill och jag är så glad över det och jag hoppas att barnen känner samma sak som vi. Ingen press eller stress, nej julhelgen ska vara lugn och fin.

Ja jag har haft det så bra och jag känner att min kropp mår skapligt trots allt.
Ja den gör ju inte som jag vill då förstås, men den är lite mindre ovillig nu än förut.

Ja jag är så glad att jag slutade med mina sprutor så det finns inga ord. Lycklig, ja det är nog det närmsta rätta ord jag kommer.

Att jag tordes och bestämde mig helt utan att lyssna på vad doktorn sagt, ja han sa ju att mina alla symptom inte kunde bero på sprutorna, men det gjorde dom ju!
Glad att jag litade mer på mig själv och min känsla än på doktorn.

Nu har jag ju en bra neurolog egentligen, men jag tror inte det finns någon som kan sätta sig in i den känsla man känner i den här sjukdomen, det finns nog ingen.

Obeskrivlig känsla och man känner sån maktlöshet, man kan inget göra.
Man eller jag vill ju inget hellre än att gå från A till B, men det bara går inte hur gärna jag än vill.

Men jag kan vicka på tårna och jag kan hålla in magen! Det ni!!

Ja man får faktiskt lov att vara glad för det lilla och njuta av dom stunder som kroppen faktiskt kan fungera en aningens.
Jag sitter inte här och deppar ner mig, nej faktiskt inte.
Jag mår riktigt skitbra om jag ska säga precis som jag känner. makalöst vet jag att jag gör det, men jag inbillar mig inte utan det är sant, det är min sanna känsla!

Idag har jag gjort det jag nästan gillar mest, att gå till frissan!

Ja jag har Sanna som min frisör och jag är faktiskt lika nöjd varenda gång.
Nu blev det kort igen och det känns ju enklast att ha kort hår faktiskt, och skönt att inte ha luggen i ögonen.
Jag trodde aldrig att jag skulle våga ha sån här frisyr, men det gjorde jag och jag gillar den faktiskt!

Sanna är supergullig och duktig tycker jag. Hon är lugn och snäll och ja jag vill då aldrig byta. Supernöjd är jag och har varit varje gång jag varit dit.

Resultatet :)

Så skönt att känna sig lite fixad i håret och Rebecca och Maria som är dom som hjälper mig varje dag, ja dom får det lite enklare nu, men lite modern vill jag allt vara haha :)

Ja nu ska jag rätta lite för att sen se lite på tv kanske, eller vem vet det kanske blir en och annan patians på datorn. Lite kungen brukar det bli :)

Det blev en liten brejk från skrivandet nu då Marielle ringde och ville ha mig som sällskap i affären haha:)
Ja hon brukar vilja ha mig med ganska ofta faktiskt och nu var jag med och valde ljuslyktor och pajformer haha:)
Dom ska bjuda grannen på nyårsmiddag och jag lovar att det kommer att bli god mat, allt lät jättegott och dom kommer få det bra.

Ja jag är glad att hon vill ha mig med, jag önskar bara att jag kunnat ha en video kamera så jag såg vad hon kollade på så jag kunde vara smakråd ibland då hon behöver.
Men det är bra att hon tar egna initiativ och bestämmer alldeles själv.
Ingen mamma ska ju liksom bestämma :) haha.
Nej jag tro faktiskt inte att jag skulle bestämma utan mer kanske ge förslag och så, och så skulle hon få bestämma själv förstås hur hon tycker.
Hon är världsbäst och hon kämpar på fast hon egentligen inte alls mår bra.
En stolt mamma ja det är jag det.

Nu har jag ju en till dotter som inte mår bra och som också kämpar på och som jag är lika stolt över.

Gud vad jag önskar att en person i deras förflutna eller vad jag ska kalla honom, för pappa är han ju inte och har inte varit på många år.
Inte på riktigt iallfall, men på papperet förstås och i deras hjärtan finns ju en pappa.

Han kunde bjuda på sig själv lite och förstå vad det är han gör mot dom.
Det enda dom vill och behöver är ju att få känna sig älskade och i det här fallet ett förlåt för alla år som han varit frånvarande.
En önskedröm,  men jag hoppas lite där inuti mig, för dom förtjänar inte det som han gjort och gör mot dom.
Nej dom förtjänar kärlek, trygghet och ännu mer kärlek!
Dom är ju båda unika tjejer som han inte lärt känna på grund av?
Ja det kan jag inte för mitt liv förstå.
Det är sorgligt om det beror på att det är mig han inte vill träffa mer, barnen har ju haft egna mobiler i många år, så kontakt utan mig hade ju inte varit ett problem.
Men men, alla är ju inte fulla med kärlek för sina barn tydligen, men det är tur att jag haft extra mycket och har för alltid! Det borde vara straffbart att inte finnas för sina barn tycker jag!

Nu till något helt annat:
Häromdagen såg jag på Björn Skifs på tv och igår likaså. Ja ni som känner mig vet ju!
Ja jag skulle faktiskt gifta mig med honom! Han visste det inte än förstås, men han hittade ju sin Pernilla före mig:(

Jag är ju rätt glad över det nu haha, men det var en tung sorg då det hände.
Jag trodde verkligen på riktigt att han skulle upptäcka mig någon gång, någonstans!
Knepigt att vara så förblindat kär i en artist och kändis måste jag tycka, men det var jag.

Nu har det gått över kan jag lova, ja faktiskt finns ingen sån känsla kvar, men om jag mötte honom någon gång så skulle jag nog bli helt överlycklig tror jag nog.
Han sjunger som en gud och ja han kan  liksom det mesta verkar det som.
Iallafall då det gäller artisteri.

Jag minns en gång då jag var ung eller yngre haha:), då skjutsade min vän Ronny mig till Leksand för att titta på Björn Skifs.
Ja vi åkte dit och vi gick in där det skulle vara uppträdande.
Jag fick stå längst fram med min lilla rosa kamera och ta kort och jag grät av lycka.
Lycka att få se honom på riktigt en gång!

När jag stått där en liten stund så fick jag lov att gå därifrån och då sa jag till Ronny att nu kan vi åka hem!
Va?? sa han :) Vi kan väl ändå se klart då vi är här? Nej det kunde vi inte enligt mig haha:)
Vi åkte alltså hem innan allt var slut då jag ju var så nöjd.
Min önskan var ju fylld, jag hade fått se Björn på riktigt!

Ja herregud vad Ronny var snäll då, han skjutsade mig fram och tillbaka för en sån kort stund.
Jag har aldrig glömt det och jag kommer aldrig att glömma den en av mina bästa dagar i mitt liv, tack snälla Ronny om du läser det här. Utan dig hade jag inte haft det här minnet!
Ja herregud vilket minne, svårt att göra det rättvisa i texten här men en oförglömlig kväll för mig.

Jag hoppas alla har fina dagar och att ni mår bra.

Kram kram

Hela livet på oss!

Hej hej!

Jag hade faktiskt inte tänkt att skriva något ikväll, men här sitter jag nu snart mitt i natten och kan inte låta bli! :)

Ja jag har haft en fin bra dag idag, men tydligen väldigt trött dag då jag mot kvällningen faktiskt somnade i min rullstol haha :)
Ja jag somnade och sov i flera timmar, så då kan ni ju förstå att jag är vaken nu :) ja liksom klarvaken!

Jag har nu i fyra dagar ätit full dos utav min nya bromsmedicin och jag tror nästan att det är den som gör mig extra trött.
Ja hela julhelgen har jag varit lite trött och kunnat somna i min fåtölj även fast vi sett en film, och det är inte likt mig kan jag lova!
Nej faktiskt så är det inte riktigt jag alls, men vem vet, det är kanske den nya Nina haha :)
Ja jag har varit så trött så trött och nu på kvällningen gick det helt enkelt inte att hålla ögonen öppna.

En sak som verkligen förvånar mig är att jag kunnat sova fast tv:n varit på dom senaste dagarna och idag fast Gert gick fram och tillbaka lite.
Inte alls likt mig det heller då jag är värsta vakthunden.
Ja jag brukar vakna av minsta ljud, men nu har jag ju hört i bakgrunden lite, men ändå valt att fortsätta sova.
Ja knepigt är det, men jag ska prata med min doktor och sköterska om det sen för att höra om det ska vara så kanske? ja om det är en vanlig biverkning kanske.
Ja mitt illamående fortsätter som förut, jag har nog redan börjat vänja mig lite vid det så om det är min biverkning som kanske blir bestående så tar jag den.
Ja för att byta medicin mot någon annan som kanske ger mer och värrä grejer är jag inte så sugen på.

Min medicin brukar ge mycket mycket värrä biverkningar än dom jag har om nu tröttheten och illamåendet är biverkningar som jag tror.
Ja en del kräks jättemycket, har svåra kramper och värk i magen, får fluschar (vanligaste) så jag ska nog inte gnälla över lite trötthet och illamående.

Som jag skrev förut så kan det ju vara en lite bantningkur haha, ja jag behöver bli av med några kilo faktiskt.
Man rör sig ju inte och tränar inte på det viset då man sitter i rullstol som man kunde förut.
Men man äter ju fortfarande mat så det är ju ett under att jag inte väger massa kilon till faktiskt.
Jag behöver iallafall gå ner några kilon så jag känner mig lite lättare och framför allt känner att kläderna sitter bättre.

I rullstol sitter inga kläder bra synd nog, nej jag måste köpa alldeles för stora kläder för att kunna knäppa, tex jackorna jag har dom är det stora storlekar på.
Nu gör ju det inget men det är tråkigt att inte kunna ha på sig det man kunde förut.
Låter knepigt kanske, men det är faktiskt så att man blir större och bredare då man sitter hela tiden. När man kan stå och räta ut sig så sitter kläderna bättre.

Ja jag drömmer titt som tätt om att jag kan gå, ja till och med Rebecca och Maria har gjort det. Och mina båda barn har drömt att jag kan gå också så vem vet? Vore ju kanon om det var sanndrömmar!

Jag drömde imorse eller inatt innan jag vaknade att jag kunde klättra ner för en stege och sen gå lite men ganska knaggligt gick det, men det gick!
Ja just så skulle jag vara väldigt nöjd med, att gå lite men knaggligt.
Jag kan ju stå! Ja bara det är jag ju nöjd att jag kan, men att kunna styra mina ben, ja min kropp så att benen kunde gå framåt det vore något det.

Jag satt i min fåtölj nu på kvällen efter att jag vaknat till i rullstolen och kände att jag kunde bättre än någonsin!
Jag kunde hålla in min mage!! Ja ganska mycket, och jag kunde spänna ut den också!
Fantastiskt känns det då jag märker förändringar och jag blir så glad.

Jag tror bara inte att jag fattat att jag blivit så mycket bättre nu då jag slutade med mina sprutor, jag kan nog inte ta in det riktigt och det gör ju inget förstås men det vore nog bra.
Jag skulle ju då egentligen behöva sitta ner och gråta av lycka den dag jag fattar vad min kropp faktisk kan klara av.

Innan jul var jag och Maria hem till en tant och farbror tillsammans med min sjukgymnast Petra för att testa en hiss i trappen. Jag minns inte faktiskt om jag kommit ihåg att skriva om det men gör det isåfall nu en gång till.

Jag kunde och det var helt otroligt enkelt egentligen och med träning så blir det ju ännu enklare.
Jag ska prata med kommunen efter helgerna för att se om jag inte skulle kunna få en sån hem hit.
Ja det vore så underbart att kunna få komma ner i källaren varenda dag om jag skulle vilja.

Nu är ju Rebeccas man Johan så himla snäll så han självklart skulle hjälpa Gert varje dag om jag ville, men det vore ju bäst om jag kunde slippa bli buren ner och upp. Och allra bäst om dom slapp att bära mig förstås!
Ja vilken frihet det skulle vara och vad skönt det skulle kunna bli att få ner alla mina träningsgrejer dit ner och slippa ha dom här i vardagsrummet och lite var stans.

Jag får höra vad han säger och så måste ju Anders och hiss Anders komma och titta vad det är jag kan behöva isåfall. Dom heter Anders båda två :)Ja ännu en sak att bli lycklig över.

Jag fick en god jul hälsning från Hedemora, dom som ska fixa min bil och jag kände redan att jag blev lite nervös.
Det är ju inte bara att sätta sig i och köra sen, nej det krävs mycket av mig, mycket träning.
Men jag vill så då kan jag också är jag säker på. Spännande och roligt samtidigt som väldigt nervöst kommer det att bli, och till sommaren, ja då minsann kommer ni att kunna se mig ute körandes i våran bil!

En sak som jag säker skrivit om många gånger, ja det har ju blivit några inlägg och jag kommer inte ihåg allt jag tagit upp men nu är det att vara nöjd.
Jag säger och skriver ofta att om jag bara kunde bli lite bättre så blir jag nöjd!?
Nja jag blir ju inte det då jag ju ändå fast jag blivit bättre, vill bli lite bättre ändå!?
Knepigt då jag ju egentligen är nöjd, ja det är jag ju faktiskt, men ändå så vill jag ha mer!
Det är nog helt normalt att man känner så och lite sunt tycker jag ju att det är mitt i allt.
Kan hända då att när jag vill ha mer resultat och inte känner mig helt nöjd kan hjälpa mig och min kropp att inte nöja sig utan kämpa på för att bli ännu bättre!?
Ja jag är då inte säker med det skulle kunna vara så.
Det vore ju inte bra heller om jag bara satt mig ner och var helt nöjd, för det är jag ju inte, nej inte helt nöjd.
Jag skulle förstås göra vad som helst för att kunna bli frisk men jag vet och förstår att det inte kommer att ske.

Jag är trots den knepiga känslan jag får ibland, helt nöjd med själva livet.
Nöjd med mitt liv här hemma och hur jag har det liksom.
Men som sagt en önskan finns det ju hela tiden att bli bättre, och bättre blir jag ju.
Inte snabbt, nej verkligen inte men små små steg framåt är ju inte så dumt det heller.
Jag har ju inte direkt bråttom och särskilt inte nu då jag helt totalvägrar att stressa.

Jag och vi alla har ju hela livet på oss!

Kram kram

Vilken jul!

Hej hej!

Ja hörrni vilken underbar julhelg jag haft, ja jag tror jag skriver för både mig och Gert.
Jag har fått haft Marielle hemma och och alla andra också, och vad mer kan man begära liksom.

Jag och Gert var till Borlänge en heldag och handlade dom sista grejerna före jul.
Vi hämtade upp hans mamma så att hon också skulle få komma ut lite.
Alldeles för sällan vi träffar henne, men vi får bättra oss.
Hon bor i Ornäs alldeles utanför Borlänge så det är ju en baggis att hämta upp henne.

Vi var in på systemet för att köpa en likör och en whiskey i julklapp och där var de massor av folk.
Alla köpte fulla korgar!? Det är ju liksom bara jul!?
Lite mer förståeligt till nyår och visst en del kanske handlade till det också, men det kändes inte bra.

Jag var ivägen mest hela tiden där inne kände jag, ja fy vilken stress dom flesta faktiskt har och vad glad jag är att jag lagt ner det totalt.
Sorgligt och jag önskar att alla barn fick ha sina föräldrar och vuxna hemma och att ingen var berusad eller full.
Julhelgen är ju barnens jul tycker jag och ingen dag som vi ska dricka sprit och bli onyktra.
Ja det är vad jag tycker och det står jag för.

Mina föräldrar har aldrig varit fulla, nej faktiskt inte vad jag någonsin märkt och på julen var det två snapsar till sillen för min pappa, men det var också allt.
Min mamma tyckte inte om snaps så det var bara pappa och några fler som var vid oss på jularna som tog det.
Nej det är barns rättighet tycker jag, att ha nyktra föräldrar!

Ja nu har mina barn tur att dom inte behöver oroa sig för att ha en full mamma eller en full Gert.
Nej vi är lika jag och Gert och det är självklart att man inte dricker på julafton.
Ja knappt aldrig faktiskt om jag ska vara ärlig.
Man ska finnas och kunna skjutsa sina barn om det behövs och det är en trygghet för barnen att veta att det är så.

Ja några dagar innan jul så var det mycket paketinslagning och ända till dagen innan julafton höll vi på.

Vi skulle titta på bingo på tv n, ja alltså vara vakna på öppesittarkvällen och Marielle fixade goda pajer medan Melina slog in paket.
Både Marielle och Melina ville spela och ha en myskväll, så Bingo blev det :)

Vi hade en mysig kväll och åt goda pajer med sallad till och så vann vi Inte, nej men Melina vann en ny lott till nästa helg så den får vi ju hämta ut.

Alla la sina mobiler på köks bordet så vi hade en mobilfri kväll och herregud så ofta vi borde göra det, och fler med oss tror jag.
Det var så mysigt att bara titta på tv och prata och hoppas på att vinna förstås.

På självaste julafton så kom min mamma och min syster förbi med lite julklappar.
Dom fick med en påse från oss också förstås så vi bytte lite.

 

Jennifer, min systers dotter hade som vanligt gjort jättefint pyssel till mig i julklapp.
Jätteglad blev jag förstås för det var så fint så!

Vi har sedan flera år valt att inte fira jul tillsammans med dom andra i min familj då vi känner att vi bara vill vara vi här hemma och ha det lugnt.
Jag kan lova att det inte alltid varit positivt utan det har känts ibland som att vi inte får bestämma över oss själva.
Ja roligt har det inte alltid varit, men så behövligt!
Mina tjejer får förstås göra som dom vill, men Gert och jag vill vara bara hemma.

Jätte viktigt att få göra som man vill och känner verkligen!
Jag önskar att alla fick göra som dom ville, men jag vet att det inte är så.

Nej många många låter sig styras över och låter andra få bestämma.
Julen ska ju vara en fin skön härlig dag och jag lovar att vi fick det så. Underbart.
Jag har stått upp för oss och vi har gjort det vi velat.
Att ha en lugn och fridefull jul som det heter, det är viktigt för oss.
Inga måsten och inget jäkt, nej vi har lärt oss och håller fortfarande på att lär oss att inte stressa.

Ja det är så viktigt för oss att bara få ha det lugnt och nu sedan jag blev sjuk är det ännu viktigare.
Jag orkar inte med stress och jäkt, nej faktiskt så lägger min kropp av då och det är inte alls roligt att känna den känslan.
Det kan låta larvigt med det är verkligen så.

Visst jag sitter ju redan i rullstol så vad gör det kan man tycka, men det gör mycket!
Jag vill att dom delar av mig som fungerar ska få fungera och då går stress och jäkt helt bort.
Om alla runt mig och jag själv tar det lugnt så fungerar jag mycket bättre och det gillas kan jag lova.

Stina myser med mig på julaftonskvällen <3

Vi var på Willys affär dagen innan jul och där mötte jag en man, ja jag fattar inte hur det går till, men det gör det.
Jag blev stående med han ganska länge, ja faktiskt ändå tills Melina och Gert handlat klart.
Men mamma är du den segaste du eller?
Ja det fick jag höra och nu tänkte dom iallafall gå till kassan.
Ja en märklig men mysig farbror var det jag mötte.
En präst till och med.
Ja gud välsigne mig och en vacker kvinna var jag, ja vem suger inte åt sig av det?
Nu fick jag höra en massa annat som väl var mindre intressant men han var en intressant farbror hela han.

Han tyckte jag skulle plocka fram min bibel och läsa nya testamentet, evangelium Johannes eller något liknande sa han.
Ja kanske jag borde ta och köpa mig en bibel då så jag kan läsa :)?
Spännande var han faktiskt, en spännande människa, och han verkade otroligt kunnig om allt, men det förstås är man ju tvungen om man ska vara präst, ja då måste man ju veta vad det står i bibeln:)

Nej jag vet då faktiskt inte vad jag tror om jag ska vara helt ärlig. Det får tiden utvisa.
Han var inte en sån som ville övertyga mig på ett jobbigt sätt utan mer att han verkligen ville få mig att tro på och ta emot kärleken så att jag skulle kunna bli frisk igen.
Ja jag är inte troende om jag ska vara ärlig och det är jag ju jämt, nej hos mig finns nog ingen gud faktiskt.
Jag tror inte att han skulle vilja mig så illa, utan han skulle ju vilja ha mig frisk så det är nog den största anledningen att jag inte tror.
Jag har liksom varit sjuk mer eller mindre sedan jag var runt tjugo och då jag ju är 44 nu så kan ni ju räkna ut. Det tar liksom aldrig slut:)
Men som tur är så mår jag ju superbra ändå och det är jag glad för.
Glad för att jag har en sån styrka där inuti.

Ja jag vet då inte riktigt vad jag gör för fel, men något fel gör jag eller ser för snäll och glad ut kanske?
Ja så är jag ju bara så jag får fundera ut hur jag ska göra för att fastna mindre med människor.
Men nu hör det ju till också att jag ju vill vara glad och vänlig och lugn, jag tror det uppskattas av andra att jag ler och ser glad ut.
Ja nu är jag ju det också så jag behöver då inte spela teater.

Innan vi var på affären var vi till min morfars fru som ligger på sjukhus, ja min morfar som inte längre lever då.
Jag har ju haft två morfrar men har bara en som finns kvar i livet och han har nyss fyllt nittio år och klarar sig själv hemma och han bor i Norrköping.

Ja, vi sa god jul till henne och jag hade med en liten orkide och choklad.
Tråkigt för henne att bli sjuk och att vara på sjukhus, speciellt vid helger, men det blir nog bra till slut.
Hon har blivit så sjuk så hon som jag får sitta i rullstol, vilket gör att hon inte kan flytta hem igen då hon bor på tredje våningen och det inte skulle fungera där.
Nej dom letar efter något annat boende så hon kan få hjälp med allt hon behöver.

 

Medan vi var och handlade och hälsade på på sjukhuset så gjorde Marielle både knäck och kola, jättegulligt och snällt för de är ju roligt att kunna ta en om man blir sugen.
Jag har faktiskt inte knappt ätit något godis alls, nej jag blir att må illa och mår ju lite illa hela tiden, så jag känner inget sug.
Bra förstås , men nu har vi så mycket godis så jag hade velat smaka lite haha :) godis råtta som jag är egentligen.
Kanske ska hoppas på att just den här illa mående biverkningen ska sitta kvar, ja så jag helt enkelt tappar ett gäng kilo och får bort socker suget jag brukat ha förut.

Jag måste berätta en super härlig sak:
Jag kan skriva!! Ja jag har haft jobbigt med skrivandet med penna för hand, och har ju nu med, men jag kunde.
Jag skrev många julkort och jag kunde!
Ja och det såg skapligt ut dessutom.
En jobbig sak som varit länge nu men nu känner jag fingrarna mycket bättre än jag gjort på evigheter och jag känner mig så glad. Det är viktigt för mig att kunna skriva fint, och nu går ju inte det som vanligt, men ganska bra var och är det allt!

Härligt med framsteg och i söndags kändes min kropp så pigg så pigg.
Jag stod med min turner och även om mitt vänstra ben stack så var mitt högra starkt som tusen.
Jag orkade stå på ett ben!
Underbart och jag tar tacksamt emot alla förbättringar jag kan. Jag tror nog att jag inte fattar riktigt vilken skillnad det är på min kropp nu mot förut.

Jag har mina kompis farbröder som jag skickar kort till och så har jag en tant, Monica i Borlänge som förstås får ett fint julkort.
Ja jag är stolt över mig själv och glad över att jag fixade det!
Skulle tagit ett kort så ni fick se min handstil, men jag får göra det nästa gång jag tar mig i kragen och skriver till någon.

Nu till något helt annat.
Hur många telefoner behöver man egentligen?
Ja om man frågar mig så behöver jag tydligen en iPhone, en Samsung och nu en Doro knapptelefon!

Ja jag kanske ska förklara mig lite.
Min iPhone har jag bara till att använda för att lyssna på musik i min högtalare, min samsung använder jag men gillar bara sådär och nu så, en Doro!
Ja det är nog bara jag som är så lycklig över att få byta tillbaka till en knapp telefon!

Det ska bli så himla skönt att kunna trycka och skriva sms igen så som jag kunde förut.
Inte alls lätt med mina händer och fingrar att trycka på min samsung och dra hit och dit, nej tacka vet jag en hederlig knapp telefon.
Kanske bara är jag som återgår till det gamla, men vad gör väl det?
Jag kommer att bli nöjd iallafall är jag säker på.

Jag ska vidarekoppla från mitt vanliga nummer till knapptelefonen ifall att, och då jag fått ett nytt telefon nummer till den "knappiga" telefonen så vill jag ändå ha min samsung kvar då jag ju kan kolla mail och gå in på banken och så med den.
Jag vill inte byta nummer då mina barn kan mitt utantill och kunnat så många år.
Jag känner att om det händer dom någonting någongång så ska dom kunna mitt nummer i sömnen liksom. Ja ni fattar ju.

När telefonen kom häromdagen så hade jag inte riktigt tid för att öppna utan tänkte göra det till kvällen, men så kom Gert och visade mig!
En doro! yes liksom.
Jag visste bara att jag skulle få en mobil med stora knappar och jag blev så glad då jag såg att det var en Doro! Jag glömde fråga han då i telefonen då jag ringde och förklarade vad jag behövde.

Vi köpte en sån till min morfar i Norrköping förut och jag var allt lite avis på honom.
En helt vanlig telefon med stora rejäla knappar och extra bra ljud skulle det vara sa säljaren i telefonen. Ja jag är lycklig.

Igår var vi på bio, ja faktiskt superroligt och en kanon film om ni frågar både mig och Gert.
Ja vi såg på Micke och Veronica!
Jättebra och en film man blev både glad och lite sorgsen av ibland.
Superbra och jag är så glad att jag gick på den.

Rekommenderas verkligen! Men nu är det förstås inte alla som tycker som vi.

När filmen var slut så gick alla ut och vi nästan sist. Och då såg jag det!

Det var mest vuxna som var och tittade på filmen och jag kan lova att dom alla kunde grisa ner efter sig. Fy då vad hemskt skitigt det var.
Hur kan vuxna människor bete sig så och sulla ner och bara låta det vara?
Ja jag fattar ingenting nu igen.
Hur kan det vara möjligt att man skräpar ner så förbaskat på knappt två timmar?
Usch jag tycker det är bedrövligt på ren svenska!

Fy skäms på alla som gör så och förväntar sig att någon annan ska ta reda på efter sig. Usch!!

Marielle och Daniel har idag farit iväg med Marielles kompis till en stuga långt uppöver med hundarna.
Mysigt att få åka iväg lite för dom och rå om varann lite.

Marielle och jag var ute igår med både tyke och Stina och tyke han är ju liten än och inte van att gå så långt och kallt var det, så han fick åka rullstol med sin mormor, gissa om han är ur gullig.
Han är så duktig så och sitter still.

Efter en liten stund lämnade vi hem han lite in i värmen och tog med Stina på en lite längre prommis och släppte henne lös så hon fick springa av sig lite, och så som hon sprang!

Lite modig blev hon så hon gärna sprang in på folks gårdar också, ja det var ju roligt att passa på verkade det som, så till slut fick Marielle koppla henne och vi gick hemåt.

Underbart väder, solen sken och det var kallt, men med rätt kläder så gick det ju jättebra.
Nu hade Marielle mina täckisar vilket gjorde att dom rasade ner hela tiden haha :)
Men mysigt hade vi.

Melina har varit vid Oscar och var bara hem en sväng igår för att hämta pengar hon skulle ha med sig då dom skulle åka med Oscars föräldrar till Borlänge.
Pust säger jag och förstår inte hur dom orkar riktig, men roligt kommer dom nog att få men jobbigt.
Drygt med readagar då det kommer så mycket folk, men man kan ju förstås göra kap.

Efter att Marielle och Daniel varit till stugan och myst över helgen så kommer dom hem hit en sväng igen för att sen bege sig hem till Nora igen. Tomt kommer det att bli, ja väldigt tomt.

Jag har haft den bästa julen någonsin tror jag.
Alla barn har fått göra och åka som dom vill och det är jätteviktigt för mig.
Att dom får komma och gå som dom vill och inga tider att passa.
Ja en superhärlig jul och jag hoppas nästa jul blir likadan.

För mig och Gert är ju själva julafton inge viktig alls, nej det är ju barnens jul.
Även om våra barn börjar bli stora nu så kommer dom alltid att vara våra barn och jag är så lycklig över dom alla.


Måste dela med mig lite av det fina meddelandet jag och Marielle fick på facebook, från våran lillasyster Melina <3

Kan inte fatta hur just jag kunde få turen att få världens bästa mamma och syster. älskar er så oändligt mycket ♡

 — med Marielle Östby och Nina Thidé Gustavsson.

Ja min älskade Melina och min älskade Marielle, tänk att jag har turen att få vara eran mamma!!
Det är värt mer än allt annat i hela världen!! Pussar till er från mig!

Jag hoppas att ni haft en fin julhelg och att ni fått må bra.
Snart är det nyår vilket inte heller är någon viktig dag för oss alls, men vi ska försöka hålla oss vakna till över tolv iallafall så vi kan skåla lite i pommac, ja här hos oss är det pommac som gäller.

Kramkram

Underbara dagar!

Hej hej!
Ja nu är det kväll och jag ska skriva av mig lite innan jag ska sova.

Jag har haft jättebra dagar och kommer att ha fler såna bra dagar är jag säker på.

I veckan så for vi till Nora och Örebro för att jag skulle följa Marielle till sin doktor.
Hon känner inte att hon blir lyssnad på som hon borde om inte jag är med, så självklart följer jag och finns!
Jag blir så ledsen och arg över att det är så, att man inte blir trodd på.

Jag har varit med om samma sak jag med och då även fast jag varit vuxen.
Ja nästan hela mitt liv faktiskt, och då inte bara från läkare, nej från andra i min omgivning också.

Det är jättejobbigt, hemskt och kränkande att inte bli trodd på, det är något som satt sina spår hos mig och jag tänker stötta och finnas för mina fina döttrar förstås.
Jag vill inte att dom ska bära med sig sånt onödigt skit i sina liv, för dom förtjänar inte det.
Nej man förtjänar att bli trodd på och punkt slut liksom!
Inte klokt och så får det inte vara.

Efter att vi varit till doktorn så for vi till Mariebergs köpcentrum för att shoppa lite, ja för mig blev det inte mycket handlat alls, jag mådde inge vidare bra faktiskt.

Nej jag har mått illa ganska mycket och haft svårt att äta, jag tror och antar att det är min nya bromsmedicin tecfidera som ställer till det lite.

Jag äter yougurt innan jag ska ta tabletterna för att inte få ont i magen och det verkar hjälpa.
Men hjälp vad jag inte gillar yougurt, nej fy attans.
Lite yougurt och massor med flingor, ja så får jag lov att äta.
Vi har köpt kvarg och frysta hallon som jag ska prova med och se om det blir bättre, men det är inte säkert haha :)
Nej det är inte något vidare att vakna och lägga sig för att äta sånt man inte gillar, men vad gör man? Jag härdar ut förstås och vem vet, en vacker dag kanske jag tycker om?
Knappast troligt men vant mig borde jag gjort iallafall.
En baggis att gnälla över lite yougurt, och glad är jag som kan välja det framför fil som jag verkligen inte kan äta hur jag än gör, nej det går helt bort.

Men att få i sig mat då man mår illa är inte alls lätt kan jag lova.
Bikinisäsongen nästa år kommer förstås att bli bra om det här håller i sig, för jag kommer nog att tappa några kilon, vilket inte gör ett dugg, men jag äter hellre och mår bra.

Jag är inte ens sugen på något alls, inte ens godis, ja då förstår ni ju hur det är.

Melina och Marielle fick lite egen tid på centret och jag han köpa varsin liten julklapp då dom inte var med och tittade.

Innan vi åkte hemåt så ville Melina ha frusen yougurt och vilket ställe!
Sånt ställe skulle vi ha här.
Supergott fanns det att välja på att ha på och sen fick man betala efter vikt. Mums.
Ja jag åt ingen men det såg jättegott ut.

Jag har haft lite planer för hut jag skulle lägga upp mina dagar nu innan jul, men det blev inte riktigt så som jag tänkt, nej det blev bättre!

Hela familjen samlad <3

Vi fick besök och inte vilket besök som helst.
Marielle och Daniel kom med Stina och Tyke och blir kvar till jul!
Jag är jätteglad över det, men jag är inte van vid att ha hundar riktigt har jag känt.

 

Jag har köpt varsin hundbädd åt hundarna, men Stina som är störst tar den lilla bädden <3 Men det är ju bra att dom kan lånbytas haha :)

Jag måste i mitt huvud lugna ner mig och förstå att det inte är hela världen att ha hårstrån överallt, nej jag vet att det sitter hos mig. I mitt huvud och jag måste jobba bort det, Nu typ haha :)
Jag älskar hundarna verkligen och känner att jag redan idag börjat vänja mig vid att dom är här.

Marielle och Melina hämtade hit Johanna lite igår, så hon var här och myste med oss lite, ja myste vet jag då inte kanske haha för vi var rätt trötta och sega allihop. 

Tyke kollar vad Johanna gör :)

Marielle och Johanna dricker lite varm choklad som Johanna fixat.

Många skratt blev det <3

Johanna fixar varm choklad :)

Sega var vi allihop :)
 

Igår då dom kom så var dom glada och spralliga och kunde inte vara still, men idag är det helt andra hundar.
Idag har dom verkligen fått mig att lugna ner mig. Jag vill ju inte vara så stressad över bagateller.

Oscar :)

Kan hända det sitter i sedan jag hade en katt för massor av år sedan, ja en perser som tappade massor av hår. Jag hade hår i hela huset och verkligen överallt.
Jag blev hel "anti" hårstrån då och det sitter ju i.

Tyke är också en liten valp, vilket gör att han kissar lite var stans, ja och imorse så bajsade han alldeles bredvid min säng också då jag låg här haha :)
Marielle har verkligen fullt sjå att torka upp allt och göra rent. Inte alls lätt att vara så på helspänn hela tiden men hon är jätteduktig. Inte heller lätt att ha en valp, men han växer och blir större för varje gång man ser honom, så snart kan och förstår han att han ska kissa ute :)

Ja som sagt så blev det bättre efter en dag, så imorgon kommer det att bli ännu enklare, och för varje dag.
Skönt att man känner att det blir bättre och att jag kan vänja mig, för jag vill ju inte känna att det är jobbigt alls då jag ju egentligen inte tycker det.
Nej dom är underbara och mysiga och jag är så glad över dom.
Tyke hänger sig fast i Stina och ska leka, vilket jag inte fattar att Stina ens vill göra då hans tänder är sylvassa verkligen och han gör illas.
Men hon är nog den snällaste som finns och låter han hållas. Ja lite säger hon ju ifrån, men inte mycket.

 

Idag har vi haft en kalas dag. Vi har bakat!
Ja och det gick bra och dom blev goda och jag är så glad över att jag känner att jag har lite lust nu och lite tid. Ja idag hade vi kanske inte så mycket tid, men vi hann.

Rebecca hjälpte Melina att färga håret idag också så nu är håret fint igen.

Ja en kanondag och vi alla var så trötta så vi la oss jättetidigt, men det är jag som är vaken fortfarande sittandes i sängen med datorn i knäet.

Imorgon ska jag och Gert ut på en lite sista minuten tur, ja han är ledig så vi passar på och tar en shoppingdag han och jag, mysigt.
Vi ska ta med hans mamma lite så får hon också komma ut lite ifall hon vill handla något, alldeles för sällan verkligen men det ska bli roligt imorgon. Lite mat på Ikea och en mysig dag.

Det är bäst man ställer in sig på att det kommer att ta tid allting då säkert många fler än vi ska åka och handla, men har man inte bråttom så är det lugnt.

När vi var i Örebro så kände jag verkligen av storstads stressen/syndromet.
Ja jag var ivägen hela tiden med min rullstol.
Jag hoppas det känns lite bättre imorgon och att jag finns liksom, så jag inte behöver känna mig ivägen hela tiden.
I Örebro ville jag nästan köra på en del haha, ja så illa var det tyckte jag.

Jag hoppas förstås att ni som läser haft det bra också och att ni mår bra.
Kom ihåg att få finnas! Så viktigt att bli sedd och att få finnas!

Kram kram

Jag överlevde!

Såna här vill jag göra innan jul <3

Ja det är klart jag gjorde det, lika som dom andra gångerna jag skulle byta kateter.

Ja till er som inte vet så har jag en suprapubiskateter vilket är en slang som går in genom magen in i urinblåsan.
Usch jag gillar inte ens att tänka på den egentligen, men gud så glad jag är att jag har den.
Var tredje månad är jag ju lite mindre glad kan jag lova, ja det är då man ska byta kateter och slangen ska ut ur magen och in ska en ny sättas.
Ja fy, jag gillar det inte alls, men idag kollade jag faktiskt tiden och allt som allt så tog det en kvart!
Ja ni fattar ju att vad är en kvart liksom?

Nej nästa gång ska jag verkligen skärpa till mig, eller iallafall försöka.
Jag kan bara inte fatta varför jag tycker det är så läskigt och lite ont och obehagligt känns det.
Men vad är väl det egentligen?
En baggis, självklart är det en baggis och det kan hända att jag mest faktiskt oroar mig för att det ska gå på tok och jag måste börja om från början.
Ja alltså att jag måste göra ett nytt hål och allt som var med det.
Jag vet inte men jag står ju ut med att det gör ont och efteråt varje gång tycker jag att jag är larvig, Men ändå dyker känslan upp då det är dags!
Det måste nog vara oron att det ska börja krångla, då det mesta brukat göra det.
Men peppar peppar ta i trä, nu fungerar den och lycklig är jag!
Dumt att oroa sig i onödan faktiskt, skärpning Nina!

Morgonen började med att Rebecca masserade mig och sen hjälpt mig att duscha och klä mig.
Idag blev det jeans!
Ja jag brukar alltid nästan ha mjukisar på mig, men idag så ville jag ha mina jeans.

När jag klätt på mig så satt jag i fåtöljen för att träna på att sitta, och efter en stund så höll Rebecca i mina ben för att jag skulle försöka stå!
Första två försöken gick sådär, jag är så stram bakpå knäna så jag knappt kan sträcka ut, så det är det som gör att det inte går så bra.

 

På tredje försöket så gick det!
Riktigt bra, och hon kunde släppa mina ben för att ta kort, så jag har lite bildbevis liksom :)

Underbar känsla ska ni veta, det går inte att förklara.
Efter att jag stått så blev jag alldeles andfådd så som jag brukar, jag har inte stått på en vecka nu då jag varit förkyld och inte riktigt haft varken lusten eller orken.

Efter att jag pustat ut så bestämde jag mig för att cykla lite innan vi skulle iväg till Falun, en halvtimme blev det idag och det är bättre än ingenting.

Jag visste ju att jag skulle sitta i rullstolen ganska länge så det känns skönt då att röra på benen innan så jag vet det blivit lite blodcirkulation i dom.

När vi sen väl kom till Falun och sjukhuset så kom jag in för tidigt och det är bra för mig så jag slipper gruva mig allt för länge.

Direkt efter sjukhuset så for vi till Ikea i Borlänge för att äta lite, ja jag måste äta lite då och då har jag kommit på eftersom jag blir alldeles skakig och kallsvettig annars.
Blodsockerfall eller vad det kan kallas, men det är inte klokt vad dåligt man blir att må.
Nej jag måste vara försiktig med mig själv och äta oftare och försöka äta lite mer.

Nu då jag börjat med min nya medicin så har jag svårt att äta faktiskt, ja lussebullar går ju i fortfarande lätt som en plätt, men mat liksom!
Jag mår lite illa hela tiden vilket förstås gör att jag inte blir sugen, men jag verkligen måste nu!

Vi gick runt lite på Ikea efter maten, jag åt förresten lax och grönsaksbiffar och kokta rotfrukter vilket var jättegott.
Ja nu skulle vi slå lite på stort och ta efterrätt också, kladdkaka med grädde, men det var inte gott.
Nej, men trots att ingen av oss tyckte den var god, så åt vi! Ha ha typiskt och vad tokigt, men vi åt inte upp allt iallafall.

En superbraig dag har vi haft och sen då vi kom hem bäddade Rebecca ner mig i min fåtölj för att jag skulle vila lite i den tills Gert kom hem vid åtta.
Och vila det gjorde jag, ja jag somnade faktiskt.

Så nu kan jag nog räkna med att klockan blir ganska mycket innan jag kan somna om.
Men då är det ju tur jag kan skriva av mig lite och uppdatera.

Jag har en bok på gång som jag började i då vi var på Mallorca som verkar riktigt bra och som liksom bara ligger och väntar bredvid mig, men tidningar finns också.
Men trots det så väljer jag att skriva av mig lite.

Lite sånt jag gillar <3

Igår skrev jag ju om hur min mage levde rövare på kvällen och det gjorde den verkligen.
Jag var helt säker på att jag skulle bajsa på mig, hundra procent säker, men då Rebecca kollade imorse var det ingenting!
Ja det är ju superbra förstås att jag inte bajsade på mig, men att jag har så helt fel känsla tycker jag är läskigt faktiskt.

Jag var säker på att jag bajsat på mig med en smetig sort haha jag ber om ursäkt men jag måste skriva det som kommer upp i mitt huvud och för att försöka få min känsla på papper.

Ja mycket och smetigt kändes det som för mig, men ingenting var det!?

Ja det här nervsystemet jag har känns det som att jag borde reklamera eller iallafall klaga på haha :)

Glad är jag och lättad för att slippa den pinsamhet det skulle varit om jag gjort det!
Rebecca får också vara glad för att hon slapp :)

Maria har fått tagit reda på efter mig en gång och då trodde jag bara att jag fisit lite haha :)
Nu trodde jag att det var det värsta och så var det ingenting?

Ja den här kroppen spökar med mig kan jag lova, jag blir inte riktigt klok på den faktiskt om jag ska vara ärlig.

Igår åt jag och Gert lite ärtsoppa till lunch och så åt jag en tårtbit, ja kan hända att det var det som utlöste min konstiga känsla. Knepigt och oförklarligt är det hur det kan vara, bli och kännas.

Nej nu ska jag försöka lägga in några kort och sen rätta för att försöka läsa någon sida i boken kanske. Den heter eldvittnet och är skriven av Lars Kepler, så du som kanske läst den vet vad jag gett mig in i. Bra verkar den iallafall och spännande.

Jag hoppas alla haft en fin dag idag.
Imorgon ska jag inte vara hemma så det blir inget skrivet då och kanske inte på flera dagar.
En dag ska jag åka till Nora och följa med Marielle till hennes doktor också. så vi får se vilken dag jag tar mig tid för att skriva.

Kram kram