Jag är så lyckligt lottad!

Mina fina hjärtan <3

Hej hej!!

Nu sitter jag här med min kaffe kopp, min fina "loppiskopp", och har nyss ätit ett par smörgåsar med ost på som vanligt. 

Den här morgonen blev ingen vanlig morgon haha,  för Maria hade lagt fram en chokladbit bredvid min kaffekopp som hon hittat i kylen! 

Tänk så väl hon känner mig, och förstår att jag kommer bli sugen på godis efter smörgåsarna:) 

Och det är precis så det är och blir, och jag har förstås klämt i mig hela på direkten!

Det är så gott med guldnougat och jag blir varje gång att tänka på min mormor då jag äter en sån. 

När jag var yngre kunde hon köpa en guldnougat och ibland en dubbelnougat,  men dom gillade och gillar jag inte lika mycket alls. 

Hon köpte iallafall en och kom ner till bussen med den så jag skulle få "gotta" mig med den på vägen hem haha:) Vilken mormor va? 

Jag måste säga att hon var en kanon mormor och verkligen tyckte om mig då jag var liten och gödde mig med än det ena och än det andra.

Jag var ganska rultig ända till jag skulle börja nian på grund av henne haha, men efter det gick det över.

Jag har verkligen inte varit smal eller så efter det, men det riktigt tjocka försvann iallfall då.

Min mormor skivade smör med osthyvel och la på mina smörgåsar, ja ni förstår ju!? 

Hon blandade också mjölken med grädde, och ända tills jag var över tjugo år kunde hon fråga mig om jag inte ville ha ett glas med hälften grädde och hälften mjölk? Nej tack,  mormor fy då liksom haha :)

Ja jag behövde då verkligen inte svälta kan jag ju lova, men så särskilt nyttigt var det väl inte, men gott tyckte ju jag det var,  och än idag gillar jag mycket smör på mackan, men inte skivad med osthyvel:)

När jag fick barn sen var jag försiktig med sånt som jag fick då jag var liten, men ordentligt med smör på mackorna var det ju alltid. 

Jag var lite rädd för att mina tjejer skulle bli så som jag sett ut då jag var liten och yngre, men det hade jag aldrig behövt bekymra mig om eller ens tänkt på för det skulle ju inte gått.

För det första har dom alltid varit alldeles lagom och jag matade dom ju inte med rent fett haha. 

Vi åt riktig mat och lite godis och glass ibland, inte drack vi grädde precis som den var heller så det fanns ingen risk för att dom skulle bli som mig.

Även om jag nu då jag är vuxen förstår att det var tokigt att göra så som hon gjorde så vet jag ju att hon tyckte om mig så mycket och hon förstod inte bättre haha. 

Förr i tiden var det nog så att man visade sin kärlek genom mat:) men nu levde ju inte jag så långt bakåt som i förr i tiden tycker ju jag.

Igår var min gamla vän Elenor haha, nej då men en vän sen många år som alltid funnits för mig då jag behövt och jag har funnits för henne. 

Vi har haft sån himla tur att vi funnits under så många år, för vi vet faktiskt inte hur det skulle gått annars.

Innan Elenor kom förbi så hjälpte hemtjänsten mig på med täckbyxor och  jacka för det såg lite ruggigt ut ute på morgonen och jag vill ju inte vara ute och frysa. 

När jag åkte ut och Elenor kom med lilla Alve så var det jättevarmt ute och solen sken. Jag hade då lite för mycket kläder på mig men jag behövde verkligen inte frysa.

Härligt verkligen och vi tog en liten promenad i solen.

Jätte jätteskönt och Alve är en sån snäll gullig hund som vanligt och är glad hela tiden.

Han skällde inte på Bella och han kunde var lös och han är så snäll. 

Jag tänker och jämför med han som bor här i samma område med en liten vit hund som bara skäller stup i ett och han låter den skälla hur länge som helst på Bella. 

Hon undrar nog vad det är som händer varje gång han kommer hit.

Vi satt ute och fikade lite och medan vi satt där kom Maria och Piyawan som var ute och gick en sväng. Jätteskoj verkligen och dom är bara bäst!

Piyawan ville inte vara med på kort, hon totalvägrade då hon inte var fixad alls haha, så Maria ställde iallfall upp utan problem, hon är inte så noga med att man måste vara fixad innan haha:)

Ja Maria, hon är så himla bäst liksom och hon vet nästan hur jag tänker utan att jag ens behöver säga något, hon är så enkel och så självklar så jag är så glad att jag mött henne. 

Tänk om jag inte flyttat hit till Ludvika, då hade vi kanske aldrig träffats? Hemska tanke verkligen. 

Jag är iallafall så himla glad över henne och hon är så bäst bara.

Idag har jag inte så mycket mer än en promenad på schemat och jag hoppas förstås att solen kikar fram idag med, så det blir varmt, men än så länge ser det grått ut. 

Tur det finns kläder så att man slipper frysa, och vilken tur jag har kläder som är bekväma och bra då jag sitter i rullstol.

Nu har jag ju kläder som inte passar alls förstås också och som gör att det bara känns krångligt och knöligt, men jag har tänkt jag ska kolla upp vad jag har och skänka bort förstås till någon som behöver dom bättre än jag. 

Jag har sedan jag fick barn inte varit noga alls utan mest varit ute efter funktionen. 

Självklart har jag ju velat att det ska se fint ut, men jag har mest varit noga med att inte frysa. 

När jag varit i slalombacken då tjejerna tävlade under flera år då har det verkligen varit noga med alla kläder, inte så att man skulle vara snygg alls utan för att inte behöva frysa. 

Då har man ju fått stå i backen en hel dag, och sen hade jag hand om serveringen i några år som ju gjorde att det var lika viktigt då för då var det ju grillning ute en hel dag då vi hade hemmatävlingar. 

Ja mycket luft fick man och det var en jätterolig period. 

Nu har tjejerna sedan flera år tillbaka slutat tävla, men åka kan dom ju fortfarande göra då dom har lust. 

Marielle som ska jobba i sälen i vinter igen,  hon kommer absolut att åka när hon får lust och tid. 

Förra året blev det inte så mycket, men hon hade iallfall med både skidor och snowboard så hon hade möjligheten.

Jag minns en gång hon skulle åka och dom ringde från hennes jobb fast hon var ledig och hon var så snäll så hon avbröt sin skidåkning och gick flera kilometer för att sen åka med bröd som det var akut med enligt den som ringt. 

Då hon kom dit med brödet dit det skulle, sa dom att det inte var nå bråttom alls, gissa om hon blev sur för att hon stressat som en galning och av med pjäxor och hem med alla grejer för att skynda sig iväg. Hon var lite för snäll, men samtidigt är man ju det för man vill ju hjälpa till förstås. 

Hon lärde sig att om hon var ledig så kunde hon strunta i att svara i telefonen efter det. 

Åkte hon skidor så åkte hon liksom och behövde ju inte vara anträffbar hela tiden:)

I år blir det skillnad tror jag absolut, men om dom skulle ringa då på en ledig dag skulle hon nog vilja jobba då hon ska jobba i baren som hon ju gillar mycket. 

Det kommer att bli en bra säsong för henne och skillnad mot förra året. 

Nu kan dom ju visserligen ringa om det blir kris i bageriet till henne för att höra om hon kan rycka in, och det kan ju vara kul att göra lite olika saker förstås, en rolig vinter väntar henne är jag säker på.

Igår målade Melina och Oscar på väggarna i gillestugan igen, det har varit lite  stiltje där ett bra tag, men nu är dom på gång. Den här veckan ska det bli klart säger dom, så vi får se hur det blir med det.

Här steks det lite korv till lunch :) Ost och baconkorv som är Oscars favorit!

Dom är så fina så jag ville förstås ta några kort. 

Nu för en stund sedan var Maria och Lilian hit för att hjälpa mig att träna lite, det blev någon kilometers cykling. Jag har fuskat hela helgen så Maria säger åt mig på skarpen att det är viktigt att jag rör på benen och det har hon ju helt rätt i förstås. 

Hon är så klok och snäll så nu ska här cyklas varenda dag.

Vi bestämde att dom ska komma hit igen vid två tiden så vi kan ta en promenad och jag vill ju få lite luft, så det ska bli skönt. Får se vart vi går bara.

Imorse gick Gert och Melina upp jättetidigt då han skulle skjutsa henne till bussen, hennes klass ska till stockholm idag och se på Rikstadshuset eller vad det heter, och lite sånt och så skulle dom få fri tid också att gå runt lite själva. 

Det blir nog en rolig men ganska jobbig dag skulle jag tro, så ikväll är hon nog helt slut kan jag tänka mig.

Dom här fina gamla antika spikarna ska vi försöka få in i den fina gamla brädan jag fått av Maria för att hänga mina koppar på. 

Visst blir väl det lite udda och annorlunda, men jag tro det kommer att bli kanonhäftigt och verkligen i min smak. 

Handsmidda gamla spikar. 

Hon som har dom skulle skicka dom idag eller imorgon då hon sett att jag betalat in på hennes konto. 

Jättespännande och jag kommer att vara så nöjd så!!

Det är så himla roligt då man hittar på det man tänkt, och först hade jag tänkt mig krokar av något slag, men sen kom jag på att det vore enklast och mest min stil med gamla spikar. 

Nu finns ju inga spetsar på dom här, så det blir lite jobb för Gert att fixa till dom så det går att få in dom i brädan, men han är så händig så det ordnar sig alldeles säkert.

Han är så snäll och avfärdar inte mina idéer alls, utan låter mig hållas haha,  och sen då det är klart brukar faktiskt han också tycka det blev bra, iallfall säger han det:)

Nu är det snart middag och jag har inte ens börjat rätta det jag skrivit,  så det är nog dax att jag gör det.

Det blir många felskrivningar och felstavningar medan jag skriver. 

Orden kommer ju av sig själva och jag måste alltid bara försöka få ner dom så fort som möjligt så jag inte glömmer det som kommit i huvudet och medan jag då skriver så fort jag kan så blir det mycket fel.

Förr då mina händer och fingrar var bra, så blev det inte så många fel, men nu då fingrarna bara vill vara med lite, så blir det som det blir och då tar det en stund att gå igenom allt och rätta för annars skulle ni inte förstå ibland alls vad jag menar haha:)

Jag är så lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv, och att dom bara finns och finns lika som ju jag försöker göra för dom förstås.

Livet är fantastiskt på så många olika vis och jag känner mig väldigt lyckligt lottad över mycket, men förstås så är jag ju inte så jättelycklig över att jag blivit sjuk. 

Nej jag är egentligen rätt irriterad över det då och då, men faktiskt väldigt sällan. 

Jag har accepterat att läget är så som det är, och hur irriterad eller arg jag än blir eller är, så hjälper det ju inte.

Nej det snarare gör allt så mycket jobbigare och sämre. 

Jag vill må bra och så bra det går, och även om jag är förlamad och inte kan röra mig som jag kunde förut så är jag ju samma Nina iallafall och tänker "baskemig" fortsätta att vara jag! 

Så det så! liksom haha:)

Kroppen ska inte tro att jag tänker ge upp från livet och sluta leva, nej minsann jag tänker leva på kanske mer än jag gjorde förut till slut, vem vet!?

Jag hoppas som vanligt att ni alla får en fin härlig dag idag.

kram kram

Åh vad jag vill att alla vaknar upp!!

Hej och god morgon!
Idag är det ännu en mulen dag men med lite kaffe och datorn i knät så känns det rätt superbra faktiskt.

Igår blev det allt en riktig fixardag och vi planterade om en massa blommor, både nya och gamla och alla fick en lerkruka med ny jord i förstås :)
Jag gillar verkligen lerkrukor så det var skönt att äntligen få till det som jag ville.

Gert gjorde rent gamla krukor och jag planterade dom!
Ja faktiskt så gjorde jag det alldeles själv, men jag hade ju aldrig kunnat göra det utan hans hjälp med att göra rent och sen bära in dom då dom var klara.
Det var jätteskönt att känna att jag faktiskt kunde hjälpa till och faktiskt göra själva det som jag gillar.
Jag gillar att pyssla och att plantera blommor är ju inget Gert gillar egentligen haha:)
Bra samarbete hade vi och just då så sken solen och det var en skön stund ute på altanen.
På morgonen och på förmiddagen igår regnade det lite då och då, men som tur var så började det klarna upp en stund och solen tittade fram just på Dianavägen 24 C :)

Vi fixade till alla blommor och gjorde sen lite fint inne, det blir ju saker stående lite var stans på en vecka, och Gert plockade undan lite och så gjorde vi fint i alla fönster:) Eller iallafall finare haha:)

Det behövs lite mer loppisar och auktioner tror jag innan jag kan vara helt nöjd.
Jag känner att jag redan nu längtar till nästa sommar även om jag njuter av hösten nu med alla fina färger som dyker upp för varje dag, och så luften jag andas som är underbar nu då det är höst.

När vi varit ute igår och planterat så fikade vi med våra bakelser jag köpt dagen innan, mums mums, Gerts var sådär tyckte han då den blev alldeles för mastig,  så jag är glad att jag tog det säkra före det osäkra haha :)
Jag njöt av varje tugga mm.. vad jag gillar prinsessbakelser.

Idag ska min vän Elenor komma och hälsa på lite, och då blir det mycket prat och det hade inte varit dumt med en bakelse då, men då jag inte har köpt fler så får vi fika med chokladmuffinsen som jag bakade för någon vecka sedan som jag har i frysen :)
Kanske är bra haha att jag inte har bakelser hemma hela tiden för hur tjock skulle jag inte bli då?
Nja det är nog faktiskt bäst att bara lyxa till med såna ibland även om dom är så himla himla goda:)

Nu medan jag suttit och skrivit så håller faktiskt solen på att titta fram, det vore ju så superskönt om den gjorde det så man kan komma ut lite, det är ju skönare att vara ute om den skiner faktiskt.
Nu är ju jag en person som klär mig ordentligt jämt så jag behöver inte tänka på vädret alls, men man blir ju lite gladare och piggare om solen skiner och så får man massor av extra energi tycker jag!

Förr då jag var frisk och kunde gå så behövde jag egentligen ingen mer energi än jag hade, haha jag kunde inte sitta still alls nästan. Men nu då jag måste sitta still då jag inte kan gå,  så behöver jag solen.
Jag blir att må så mycket bättre och livet känns så härligt och allt är så mycket enklare känns det som om solen skiner.

Knepigt egentligen det där,och det är säkert olika för alla men för mig så ger den mig lust att leva liksom.
Jag vet att fint väder kan ge en del människor ångest också, ångest kanske för att då känner dom att dom måste göra än det ena och än det andra då solen skiner och det är fint väder.
Jättejobbigt måste det vara och kännas, men för mig känns det bara underbart.
Den känslan jag har i kroppen då och just nu faktiskt borde alla få känna, men jag hoppas förstås att dom flesta känner som jag för det är en underbar känsla.

Igår då Melina kom hem från Oscar så hade vi lite prat hon och jag då hon berättade att jag ofta var otrevlig och sur och ja helt enkelt inge glad.
Jättebra hon berättar och säger till mig så jag har en chans att tänka på det och ha en chans att ändra på mig.
Man lever på bara,  och man tänker inte på hur man är kanske, och jag som är sjuk har ju lite fullt sjå hela dagarna även om jag tycker själv att jag känner mig rätt glad och att jag mår bra.

Superbra hon säger till, så nu ska jag tänka på lite extra hur jag beter mig och är så det kan bli bättre.
Nu är ju inte hon heller så glad jämt utan fräser åt mig ibland så fort jag öppnar munnen tycker jag haha:), men jag har tänkt på att det ju är så bara. Men enligt henne beror det på att jag låter på ett speciellt vis och är sur,  så nu jäklar ska jag tänka efter och bättra mig!
Jag är glad att hon berättar för hur ska jag annars kunna ändra på mig?

Så är det ju i alla förhållanden oavsett om det är vänskaps eller kärleksförhållande eller som i det här fallet barn och mamma förhållande.
Om man inte kan berätta av någon anledning det man känner och tycker, hur ska det då kunna bli bättre? Jätteviktigt och jag är glad att vi kan det här hemma hos mig.

Gert säger oftast inte till om något,  och jag brukar fråga om han alltid tycker allting är så bra?
Nja ibland kan han ju tycka att något är lite galet men då tycker han att det är så lite så han inte behöver säga något om det.
Det är ju så att det oftast är jag som "gnäller" och säger till om jag tycker något är fel, men huvudsaken att alla kan göra det då det gäller, för annars fungerar det inte och dom andra kan ju inte vara tankeläsare och förstå även om man ibland tycker eller önskar det haha:)

Livet och förhållanden är ett jobb, och det jobbet tar ju aldrig slut någon gång utan man får jobba med det hela livet.
Det som kan göra det lite enklare och faktiskt inte kännas som ett jobb är just att kunna prata med varann om allting man behöver just förs stunden.
Så jäkla viktigt för hur ska det annars kunna bli lättare.
Om man kan ta allt direkt som uppkommer så är det ju liksom klart sen.

Jag är uppväxt med att man inte gör så alls,  utan att man ska vara tyst om saker så blir det bättre imorgon typ.
Så var det både hemma medan jag var ung och sen blev det lika i förhållandet jag levde i då efter att jag flyttat hemifrån.
Dom sista åren i det förhållandet så försökte jag verkligen att prata om det som var jobbigt och det som jag tyckte var tokigt.
Jag kände att jag behövde det och liksom var tvungen, men han jag levde med då låtsades bara att han tyckte att jag hade rätt och fick mig att tro på det så jag kunde vara lugn,  för det skulle bli ändring.
Han hade inte ens lyssnat insåg jag efter att ha försökt gång på gång med samma problem eller funderingar.
Han mindes helt enkelt inte vad jag sagt och han skylde på att han ju hade tinnitus haha, ja ni förstår ju alla som vet vad tinnitus är, att jag pratade med en vägg.
Det blev aldrig någon ändring som ni förstår och när jag fått nog av samma samtal och försök om och om igen så förstod han inte och tyckte inte att han fått någon chans att ändra sig och bättra sig?:)
Ja herregud så synd det var om honom som aldrig fått en chans att bättra dig:)

Han har nu fått det han förtjänar tror jag haha :) Ni som känner mig vet vad jag menar,  och jag slipper banka huvudet blodigt varenda gång utan respons alls.

Tänk så livet är märkligt och att det kan bli så bra som det blivit för mig.
Härligt och underbart att ha en underbar man som verkligen är en man och som lyssnar och förstår.
Det har förstås inte blivit så av sig självt, utan vi har fått jobba båda två och ibland som tokar :)
Men det har förstås varit värt det och jag är så glad att han är just han!

Min finaste och bästa Gert <3

Så borde alla ha det, både killar och tjejer förstås för det är ju inte bara killar och män som beter sig dumt och illa.
Jag tror tyvärr att många har det lika eller iallfall liknande som jag hade det och jag hoppas att ni vaknar upp ni med lika som jag gjorde.

Tack gode gud säger jag att jag inte lever nu som jag gjorde då.

Tack gode gud för att jag vaknade till, och insåg vad som var viktigt för mig och att jag förstod att det jag tycker och tänker är viktigt oavsett vad andra tycker.

Tack gode gud för att jag blev Nina, den riktiga Nina som funnits långt där inne och som till slut kunde ta sig fram.

Jag är inte religiös egentligen alls men man kan tro det då jag skriver som jag skriver idag, men jag kan inte nog förklara annars hur glad jag är över mina val och att jag hittade på mig själv :)

Livet är inte enkelt alls, men jäklar så mycket enklare det blir då man finns!!

Kram kram på er!

Idag blir en riktig fixardag :)

Hej och god förmiddag på er!

Idag ser det lite regnigt ut ute, så jag får se om jag har lust att ge mig ut ändå kanske frampå dagen. Förresten så hinner det ju bli finare väder tills dess och då är det isåfall iallafall givet att jag vill åka ut lite.
Nu har jag ju massor jag vill fixa med inne också så det gör egentligen inget om det blir en mest innedag idag.
Gert ska få äran att hjälpa mig med lite av varje.
Igår då jag fått hjälp att klä mig ordentligt och på med regncapen så kom inte Piyawan och Julianne iväg som dom skulle härifrån,  för deras bil vägrade att starta.
Dom har ju en sån dom ska blåsa igång, men den vägrade och ville inte starta haha:)
Det är tydligen något vajsing med just den, så det tog lite tid innan den till slut ville vara schysst och starta.

Som ni ser var jag fullt påklädd haha:)

Jag var ute hela dagen och jag for först till apoteket på sjukhuset,  och efter det åkte jag upp till Coop på Lyviken för att köpa oss varsin bakelse :)

Ja ni förstår att jag faktiskt åker rullstol en timme extra bara för att få köpa deras goda bakelser.
Jag borde nästan vara med i deras  reklam faktiskt, då jag ju verkligen gillar dom på riktigt.

När jag åkte längs med Väsman (sjön) blåste det jättemycket så då fick jag ta på mig mössan, men jag hade haft en bilpåse med godis där i under tiden jag åkte haha :) så jag fick lov att slänga ur alla lösa bilar som låg däri innan jag satte den på mig.

Jag tänkte att fåglarna säkert gillar lite godis haha :)

Innan jag skulle köpa bakelserna så åkte jag in för att kolla på blommor där och jag hittade några jag ville köpa och stoppade dom i korgen.
Jag ville köpa två som var ändå nere nästan på golvet som jag inte nådde hur jag än gjorde,  så jag väntade på att någon skulle kunna hjälpa mig.
Just då kom Anders, jag kallar honom kommun Anders då jag ju har många som heter Anders som hjälpt mig med saker här hemma sedan jag blev sjuk.
Kommun Anders fick hjälpa mig att välja ut två blommor, och det blir kanon och det kommer att bli fint här hemma.
En sak som Gert ska få hjälpa mig med idag är att plantera om alla blommor haha:)
Jag gillar inte att dom har för lite jord och säkert inte så bra jord heller, så nu ska dom få sig lite nytt.
Jag som jobbat på granngården blev ju lite arbetsskadad,  så jag vill ju ge dom det bästa haha :)

När jag packat ihop alla blommor,  och köpt bakelser så skulle jag fara hemåt och då kom en bil som stannade, och det var Helena och Johanna som var på väg mot Gonäs och Blötberget.
Dom är så himla himla gulliga så det är inte klokt, och roliga framför allt haha.
Dom tog alla mina blommor med sig för dom skulle ju komma till mig ändå lite senare och hjälpa mig, så det blev ingen packning i mitt knä alls på väg hem.

Det gick jättebra allt igår och jag skulle egentligen följt med Gert på hockey i ishallen på kvällen, men jag fick inse mina begränsningar och vara hemma.
Jag kände att jag inte orkade sitta flera timmar till i rullstolen.
Om jag varit lite friskare skulle det nog inte kännas lika drygt alls för då skulle jag ju kunna ändra ett ben lite då och då, men som det är nu så sitter jag exakt som jag satt mig och kan inte röra en fena liksom.
Nej det blir drygt med allt för många timmar exakt lika och jag kan nästan få lite panik över det.
Melina och Oscar följde med honom och efter att han skjutsat dom till Gräsberg så kom han hem en sväng, för sen skulle han hämta Marielle hos Sara :)

Gert tände lite ljus, eller faktiskt många överallt då han ju vet att jag älskar massa ljus och det blir så himla mysigt när man har ljus på lite överallt.
Jag fick ha en mysig kväll framför idol och med massa ljus överallt, härligt och lugnt och skönt.
Jag hade nog faktiskt inte orkat med ishallen efter min långa utedag jag.

Några bakelser blev inte uppätna igår som tur var nu idag känner jag haha, så då kan vi njuta av dom idag istället och det gillas må ni tro.
Jag har ju någon dille på prinsessbakelser jag,  och Gert gillar inte den sorten alls så han ska få veckans bakelse med hallongrädde och vaniljkräm och ja den lät jättegod.
Jag hade lust att köpa en sån till mig med men det går inte vet jag ju.
Jag kommer då att vara besviken och ändå längta efter en prinsess sort, så jag valde som vanligt den till mig.
Jag ska ta kort på Gerts sen då han tar ut den från kylen så får vi se vad han gillar den :) Spännande!
Ja som sagt så ska jag och vi greja lite här hemma idag och det är så roligt att få till det som man vill.

Jag mailade med en tjej på blocket igår om rostiga gamla gärna hemsmidda spikar jag vill ha till min bräda som Gert ska få spika upp där jag ska ha mina fina kaffe koppar på och jag hoppas hon hittar på några som passar så att jag kan köpa dom av henne så det blir klart med det som jag funderat på ett bra tag nu.

Mina fina härliga kaffekoppar :)

Jag vill ju att det ska bli som i mitt huvud, alltså som bilden i huvudet jag har så jag håller tummarna för det.
På tal om bilder i huvudet, jag har en förmåga ja jag tänker kalla det så faktiskt, lika som min pappa hade,  men inte riktigt lika för jag tror att jag hade en annan slags förmåga och vi såg lite olika.

Jag ser oftast direkt jag kommer in i ett rum hur det skulle kunna bli om man gjorde si eller så.
Det är inte så att om jag kommer hem till någon sitter och funderar på det alls, men om jag får frågan eller om jag som i det här huset vi köpte eller andra hus jag bott i så får jag bilder hela tiden hur det skulle kunna se ut.
Bilder på ganska klara rum, alltså med färger och saker och ja allting klart däri.

Lite konstigt var det då jag var yngre och insåg att jag hade det i mig och då jag började på Golvfirman för länge sedan fick jag ju verkligen utlopp för den "gåvan" jag hade fått.

Ibland var det inte bara fördelar med det för mina stackars kunder haha,  dom kunde få så mycket olika förslag av mig så det blev för jobbigt att ta in tror jag.
Men förslag kan jag lova att dom fick, men dom fick ju själva bestämma vad dom tyckte förstås.

När det gäller här hos mig har jag nog faktiskt alltid fått komma med ideér och alltid så har dom faktiskt gillats, Gert vet att han kan säga nej eller undra hur och så och ibland har han väl varit lite skeptisk till saker, men det har han inte behövt egentligen:)
Nu i det här huset vi bor i nu har inte så stora saker hänt, men i vårat förra hus, då vi skulle bygga ut och fixa en massa då var det mycket tankar och funderingar fram och tillbaka.
Jag ställde mig ofta långt ifrån huset för att få bilder av hur det skulle bli då det blev som vi tänkt.

Det är nästan det roligaste jag vet egentligen, att få fixa och göra fint och bygga och hålla på :), men nu då jag inte kan göra själv har jag fått lov att släppa det och bara vara istället.

Det mesta i inredning och byggnationer har med sunt förnuft att göra och så självklart fantasi och glöd för att göra det så bra det går.
Jag får ofta för mycket idéer och det är inte alltid lätt då att veta hur man vill haha:)
Men det är ju ett angenämt problem egentligen förstås det, för många har ju svårt att få ideér alls och då blir det stiltje istället och dom gör inget.
Hur man än är så är man väl aldrig riktigt nöjd, men man får göra så gott man kan och så mycket man orkar, så blir det bra till slut är jag säker på.

Jag ska sluta skriva nu för idag då jag tror att Gert vaknar snart så vi kan umgås och fixa lite tillsammans.
Jag hoppas alla får en fin dag idag.

kram kram

Härligt bra besked :)

Hejsan och god morgon!

Idag är det en riktigt grå mulen dag ute ser jag här innifrån, men jag har det varmt och mysigt här inne och ska efter lunch klä på mig med hjälp då förstås och ta mig ut ändå.
Jag vill vara ute varje dag oavsett väder och idag ska jag till apoteket en sväng,  och ja jag minns inte just nu vad mer jag tänkt mig haha :)
Det gör inget, bara jag kommer ut lite så blir det en bra dag.
Som ni ser på bilden på min mätarställning på rullstolen så har det ju blivit en och annan mil den här sommaren :) och fler lär det nog bli innan snön kommer. Det är så härligt att få luft och att få vara ute.

Igår fick jag som jag ju skrev om ett portlås fixat eller vad det nu heter vet jag faktiskt inte.

Inte så snyggt, men men :)

Det viktigaste för mig blir ju att kunna trycka på knappen då jag ska in och ut och dörren öppnar och stänger sig automatiskt.
Jättebra verkligen och jag testade igår och det fungerade kanon.
Vi ställde in den så att jag har sju sekunder på mig från att jag trycker på knappen tills den stängs igen och det är precis så att jag hinner. Det blev jättebra verkligen.

En sak till som förstås är kanonbra är att jag kan öppna dörren om någon står och knackar och inte vet att jag inte kan öppna.
Då kan jag först höra vem det är utanför innan jag bestämmer mig för att öppna eller inte haha:)
Tänk så mycket bra saker det finns egentligen, och vilken tur jag har att kommunen och min arbetsterapeut hjälper mig med allt så livet blir lite enklare.

Igår efter att han fixat till dörren så for jag till stan där jag skulle möta upp Marielle och Melina. Marielle har bara byxor som är för stora säger hon så hon ville se om hon kunde hitta några nya, men det gjorde hon inte.
Jag föreslog för henne i telefonen häromdagen att hon skulle ha kalasbyxor under haha, gud så vi skrattade då jag sagt det och när jag tänker efter nu med så blir jag full i skratt.
Vilket namn egentligen, kalasbyxor haha :)
Ja hon förstod vad jag menade och hon mindes att jag sagt det då hon var liten haha så vi skrattade gott i telefonen åt det,  och jag håller med henne att det inte låter klokt.
Då hon inte hittade några brallor så ville hon för första gången gå in på systemet och köpa något nu då hon kan, så jag och Melina fick vara sällskap och tjejen i kassan tyckte att Marielle skötte sig fint :)

Känns sådär att gå in på systemet med sin dotter, men glad är jag för att hon ville ha mig med.
Hon vet ju att jag knappt aldrig dricker något och hon vet att jag ju inte vill att hon heller dricker men hon köpte några flaskor med cider eller vad det var hon valde så hon skulle få handla och visa leg :)
En spännande dag och jag förstår henne att det ju är roligt att för första gången ha rätt att köpa själv. Härlig känsla minns jag då jag själv fyllde 20, vilket ju var rätt många år sedan nu:)

Marielle körde hem Melina sen och jag åkte rullstol.
Det vart lite ruggigt, men med ordentliga kläder så behöver man inte frysa och det var skönt.

När jag for mot stan så tog jag några kort och se här vilka fina färger det är nu ute då det är höst, härlig årstid verkligen. Det är ju ännu finare då det är både röda och gula färger förstås, men jag gillade det här trädet och det liksom skimrade i solen vilket ju inte syns med min lilla kamera.

När jag kom hem vart det en lugn skön kväll och när nattpersonalen kom för att hjälpa mig i säng var jag så himla trött så jag förstod inte hur jag kunde vara så trött.
Men alla mina "promenader" och all luft jag får är nog boven i dramat tror jag, men då får jag gärna vara lite extra trött då, för jag gillar ju att vara ute och få luft.

När jag och Gert och Maria var på loppis för flera veckor sedan köpte vi beslag till våran skänk som vi har i vardagsrummet.
Det satt nya blanka i guld förut som jag verkligen inte gillade så vi köpte gamla lite "fula" som Gert satt dit men som jag inte visat för er.
Nu är det ju lite udda att ha olika beslag på en sån fin skänk men smaken är ju som baken och jag är jättenöjd och tycker att det blev jättebra och fint.
Vi får se vad ni tycker?:)

Ja som ni ser så är inte någon den andra lik haha:) eller jo visst är dom lite lika, men dom är ju verkligen olika då man ser dom bredvid varandra.
Jag tror inte att någon som kommer hem till mig ens skulle tänka på det faktiskt, men jag gillar det och tycker att det blev så himla fint,  och särskilt om man jämför med dom som satt fån början som var alldeles för guldiga för mig.

Igår fick jag brev från försäkringskassan att jag blev beviljad pengar så att dom i Hedemora kan fixa en ny bil och göra om den till mig.
Bilen får jag ju själv betala men att fixa den så den passar mig får Hedemora anpassning göra och försäkringskassan betalar det som behöver fixas!
Det tog lång tid att få besked men det ska jag inte gnälla på alls nu.

Jag är så glad att få veta att jag kan få byta bil så jag kan ta mig i och ur på ett enkelt sätt.
Jag ska ringa Hedemora och Roger nu då jag skrivit klart så vi kan planera ihop hur vi ska göra.
Härligt att få byta bil för våran Ford kan jag inte ens ta mig i så det känns ju rätt tokigt att ha den kvar :) I och för sig hade jag ju kunnat drömma och hoppats på att jag någon gång skulle kunna ta mig i och ur och köra den själv, men jag måste ju vara realistisk och leva så som jag lever idag nu och på riktigt. Och som det är nu så finns det ju inte en chans för mig att kunna ta mig i och ur och inte skulle jag tordas köra med handen heller då den ju inte fungerar som den ska.

Nej jag får vara glad och nöjd med att jag kan ta mig i och ur lätt och kunna följa med helt enkelt.
Det är jag faktiskt också men jag skulle så gärna vilja kunna hjälpa till att hämta och skjutsa barnen då dom behöver skjuts så det inte bara blir Gert som ska åka jämt.

Men jag kommer att vara glad att ta mig i och ur enkelt och livet kommer att bli så mycket enklare om jag har en egen bil så jag slipper ta färdtjänst då dom andra ska någonstans och jag inte kommer i bilen.
Härligt och superbra beslut förstås och det känns kanon.

När jag väl får en ny bil så ska ni få se alla funktioner det finns och hur lätt jag tar mig i och ur.

Jag hoppas alla får en superfin dag idag fast det kanske är lite tråkigt väder.
Klä på er mycket och ge er ut ändå i höstluften tycker jag:)

Kram kram

Det är inte bra att lägga locket på!

Det gäller att klä sig ordentligt nu :)

Hej hej!
Igår skrev jag om en massa saker som jag tycker är jobbiga, och självklart är det inte bara på grund av lampor och sånt som gör mig arg och irriterad.
Det har ju varit väldigt mycket under åren som gjort att jag är där jag är,  och väldigt lite har vi kunnat prata om för att reda ut.
Det är liksom bäst att lägga locket på och vara tyst så går det över, enligt min mamma.
Jag håller förstås inte med,  och det är när man alrdig pratat klart på riktigt som man samlar på sig så mycket så det till slut svämmar över och man får nog.
Det är alltid bäst att ta saker direkt så det liksom är klart sen, men i vårat fall ska ingenting tas upp till ytan och pratas eller diskuteras om, utan man ska låsa in det,  så blir det bäst.

Tur att jag vet och förstår vad som är bäst för mig iallafall så jag kan lära dom mina hur det är bäst och enklast, att prata igenom vad det än är förstås.
Jag har tränat med Gert i över åtta år och han har inte haft något att välja på, lika som mina döttrar som fått träna ännu längre:) Superviktigt verkligen!

Alla saker som hänt under åren förut är inget jag ska skriva om här, för då känner jag att jag går över gränsen, men det jag skrivit tycker jag och hör att det är många som känner igen sig i,  och många som har det liknande.
Det jag vill med att berätta både bra och dåliga saker är ju att ni ska förstå att jag bara är vilken människa som helst och att jag faktiskt inte är glad och nöjd och lycklig med allt.

Men jag är nöjd och glad och lycklig för väldigt många saker faktiskt och vill för allt i världen inte ändra på det, men som sagt så är jag inte det över allt i mitt liv.
Det kan ju bli så att ni tror att jag är någon supermänniska som ser positivt på det mesta, och ja det gör jag faktiskt, men jag kan bli så arg och ledsen och besviken över saker också.
Lika som då jag blir glad över vissa saker så blir jag arg över andra.
Ja det jag vill ha sagt är att jag är en helt vanlig Nina som fått lov att bli stark i mig själv av allt jobbigt jag gått och går igenom, men jag njuter av att jag lever och för dom mina närmsta som jag älskar mer än allt annat i världen.

Igår var jag till Elgiganten för att köpa ett minneskort till kameran som krånglat och inte velat fungera. Efter det for jag till stan för att min frissa skulle passa på att dra några strån innan hon ska åka på semester i flera veckor.
Det gjorde som vanligt ont, men mindre och kortare tid tog det så det gick lättare att stå ut :)
När hon kommer hem igen så kommer jag att vara alldeles luden haha så då kanske det måste till lite bedövningssalva Emla hmm.. får se hur det blir med den saken :)

Varma vantar behövs :)

Det var kallt och ruggigt igår och jag hade både vantar och mössa på mig, men det var härligt verkligen!

Jag verkligen älskar luften och det gör inget om det blåser lite kallt då man klätt sig ordentligt.
Kruxet nu för tiden för mig är att jag inte känner mina ben, vilket ju gör att jag inte känner om dom fryser, så det får bli en filt i knäet så jag vet att dom har det bra där under.

Mina fina vantar jag köpte på loppis kommer bra till pass :)

Jag gillar att vara ute och åka och skönt att kameran blev fixad bara genom ett nytt minneskort, super skönt att jag inte behövde köpa en ny kamera.
Jag är lite så eller kanske mycket, att jag gärna vill slippa köpa vare sig mobil, kamera eller andra prylar som jag lärt mig.
Jag gillar inte alls att sitta med en instruktionsbok då jag ska göra något utan jag vill liksom bara trycka på knappen som vanligt och det bara fungerar.
Det är lika med alla maskiner, jag tycker dom bara ska fungera och fungera.
Antagligen är en av anledningarna att jag inte kan laga eller fixa sånt själv och det gör det ju lite krångligt, så byta maskiner bara för att det kommit en ny tex det går bort.
Tur att Gert är lite lika mig där, vi behöver inte några dyra elektriska prylar, utan vi kör på så som det alltid varit liksom.
Skönt, jag skulle inte stå ut med sladdar och högtalare överallt till tv:n tex, vi har fullt sjå med kablar till min rullstol och lyft och sånt som behövs med allt det haha :)

Igår då jag kom hem från stan var Oscar och Melina hemma, hennes moped ville inte starta och fungera så Oscar fixade det lite lätt verkade det som :)  Vilken tur han är så snäll och händig hennes och våran Oscar.

Fina Oscar och Melina <3

Imorse kom en kille som varit här hos mig hela dagen för att installera så att dörren går att öppna och stänga med hjälp av en knapp tryckning för mig.
Det kommer att vara kanonbra för då blir det lättare för mig att öppna och dörren stängs automatiskt. Härligt verkligen.
Han som är här och installerar är jättegullig och rolig och man kan skämta om det mesta och han gör som jag säger haha :)
Han hade aldrig varit med om att själva lådan skulle sitta mitt på väggen enligt mig haha, han brukar alltid sätta den precis bredvid dörrkarmen, men idag fick han lära sig något nytt!
Jag vill ju att det ska vara så fint det går och jag har ju min smak som inte går att ändra på.
Mina ögon och min kropp vet ganska säkert ganska snabbt hur jag vill ha det, och det är skönt för då behöver jag inte vara obeslutsam alls.
Det är som en port telefon jag har nu och dom ska fixa nya nycklar till oss alla och hemtjänsten då det behövdes ett nytt lås och cylinder här hos oss.
Det blir bra till slut och jag kommer att kunna fråga vem är det då det ringer på dörren:)
Och om det är en försäljare säger jag vänligt men bestämt att tack men nej tack:)
Kanon kommer det att bli och jag kommer att kunna känna mig mer självständig då jag kan välja själv att öppna.

Idag ska jag på stan en sväng och möta upp Marielle och sen Melina då hon slutar skolan.
Hon tog sin moped imorse för första gången till skolan och gissa om hon var glad och stolt.
Och jag som låg kvar i sängen var så glad för hennes skull.
Vi ska fixa en till nyckel till mopeden och Marielle en till nyckel till hennes bil, eller kanske två haha :)
Hon ska ju åka till sälen och jobba i år igen så det kan vara bra att ha reservnycklar ifall något går på tok.

Hemtjänsten har varit här på morgonen och sen en sväng till så idag har jag en Sandra frisyr.
Kan hända att jag måste dra på mig mössan idag igen för det ser ut att blåsa mycket och jag får så lätt ont i öronen, men jag är fin under mössan iallfall och det är ju viktigast.

Fina bästa Maria <3

Igår eftermiddag var Maria här och hälsade på lite och hon passade på att massera mig lite, och jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna tacka henne för allt hon gör och för att hon är hon.
Hon är verkligen världsbäst och så snäll och omtänksam så det är inte klokt vilken tur jag har som får ha henne som vän och ja jag vet då inte hur jag ska förklara.
Lycklig är jag och glad förstås för att hon finns i mitt liv och för att hon är hon.
Kram till dig Maria om du läser det jag skriver idag:)

Nu ska jag rätta och lägga in någon bild, igår blev det inga bilder alls då jag inte hann med det.
Det tog sån tid då orden bara strömmade ur mig så jag hann helt enkelt inte få till det som jag tänkt.

Jag hoppas alla får en fin dag idag och att solen skiner lite på er som jag tror att den kommer göra på mig.

Kram kram från mig till dig <3

Jag är så glad att jag är jag!

Hej och  god morgon på er!
Gud så frustrerad jag var igår och jag känner att jag måste skriva lite om det idag.
När jag fyllde 40 år för tre år sedan så kände jag ofta att jag kunde och ville slå näven i bordet och säga att jag är faktiskt 40 år och får bestämma själv!
Det kändes skönt då och sedan dess har jag känt att det är en skön känsla.  Men i mitt fall hjälper det inte ett dugg om jag fyllt 40 eller ej.
Det spelar ingen som helst någon roll hur mycket jag sagt ifrån och talat om, talat om  att nu får det vara nog och att jag vill inte att det är si eller så.
Nej ingenting hjälper och jag har gått bet.
Det är min mamma som jag skriver om och det är hon som inte kan sluta, och hon som aldrig kan ge sig. Det är min mamma som inte kan låta mig ta mina egna beslut, som inte kan acceptera att jag är som jag är.
Jag vet att hon egentligen inte vill vara dum, jag vet att hon egentligen vill mitt bästa, men det blir så fel!
Jag blir så fruktansvärt less på det.
Jag vill få ha mitt liv med min familj och jag vill att det är vi som bestämmer hemma hos oss, vilket det ju förstås är också.
Men jag får bara höra att jag tycker eller gör fel.
Jag är allvarligt trött på det , och det tar min energi som jag faktiskt behöver till mig själv för att orka. Jag behöver positiva människor som finns och finns oavsett om dom tycker lika som mig eller inte. Någon som inte talar om för mig hela hela tiden att jag gör fel.
Jag uppfostrar mina barn fel, jag har lamporna på fast ingen är i det rummet och jag har till och med lampor på mitt på dagen! Jag vattnar inte blommorna som man ska, det är rörigt och ja jag vet inte riktigt vad som eventuellt kan vara bra i hennes ögon.
Nu är det ju så att jag vet att hon egentligen vill väl och försöker så gott hon kan att vara sams med mig, men hon tar och slukar mig och jag känner med henne att jag faktiskt inte får finnas.
Det är ju egentligen ett enkelt problem kan tyckas, att jag bara inte ska lyssna utan slå dövörat till eller förstås prata med henne.
Jag kan lova att jag försökt prata men det har jag gett upp och igår var det nog.
Hon kan inte sluta säger hon själv och då är det ju som det är liksom.
Att slå dövörat till är lättare sagt än gjort och jag känner att jag faktiskt inte förtjänar att någon bara gnäller över allt jag gör eller mina barn gör. Nej jag ska inte behöva höra det ens.

Som alla ni som läst min blogg vet så är det så himla himla viktigt att få finnas.
Jag vill få finnas och jag behöver få finnas.
Det är okej att säga till mig vad du tycker förstås, men jag kräks på att alltid få höra att jag och vi i min familj gör fel och att jag tar fel beslut hela tiden.
Om jag nu gör fel val hela tiden så är det ju upp till mig.

Att alltid få höra att våra eller mina åsikter eller "grunningar" är fel gör mig galen känner jag,  för jag har rätt att själv välja och tycka vad jag tycker,  lika som resten av min familj.
Jag vill verkligen inte att Gert och barnen ska behöva tycka som mig hela tiden, jag vill att dom ska tycka det dom själva gör.
Jag lovar att det är en kamp och strid och att man måste få strida för sig själv och för sånt som faktiskt är jäkligt självklart och det är inte klokt att jag ska behöva göra det.

Jag är sjuk, visst är jag det, men jag förstår och kan fortfarande prata, jag är inte utvecklingsstörd, iallfall har jag ingen diagnos på det :)
Jag är en dålig mamma som låtit Marielle tatuera sig osv och jag lyssnar och förstår mina älskade barn. Ja det tar aldrig slut känns det som .
Jag är rätt misslyckad och kan inte klara mig verkar det som.
Men jag tycker inte alls att det är så och jag är så glad att jag är mina barns mamma.
Jag är en mamma som låter dom bli sig själva utan att dom ska behöva få dåligt samvete över något och dom slipper växa upp med att tycka som sin mamma.
Jäkligt viktigt och då ni läser hur jag har det nu då jag är över 40 år så förstår ni hur jäkla viktigt det är för mig att dom får vara dom.
Ibland kan jag säkert vara superdryg, men att gnälla över lampor som är på eller sånt är så totalt oviktigt för mig. Varför ska jag gnälla eller skälla över det? Oj oj vad oviktigt det är för mig, jag tycker det är mycket viktigare att vara glad över allt som är bra istället för att tänka eller bry mig om bagateller.
Jag kan inte nog förklara vad jag är glad för att jag är jag.

Jag blir lite arg på mig själv som låter någon göra mig så arg och frustrerad och arg över att någon kan ta energi av mig fast jag inte vill det alls.
Om det varit en kompis som betett sig så här mot mig så hade jag tagit bort den personen direkt, men nu är det ju min mamma.
Jag är också väldigt impulsiv och får mina ryck enligt henne, så det kan inte vara lätt för min älskade man:)
Förresten så kan vi ta det lite också då vi ändå är på gång ,eller rättare sagt nu då jag är på gång.
Hon tycker allvarligt att det är synd om Gert som måste ta hand om mig och laga mat till mig och städa och tvätta och sånt man måste göra.
Då när jag var frisk förut och gjorde allt hemma var det inge synd om mig.
Hon tycker att det är skillnad på killar och tjejer och karlar kan inte enligt henne? Man måste förstå att dom är karlar? hm det håller jag inte alls med om på något vis alls.
Fan, nu svär jag till och med som ni ser och det brukar jag inte alls göra.
Fy då vilken gammal skitinställning till män och kvinnor! Hon verkar leva på stenåldern.

Om det varit Gert som blivit sjuk hade det inte alls varit synd om mig är jag säker på utan då hade det varit helt normalt att jag skulle göra allt,  och det hade inte varit synd om mig som det är med han nu.
Han själv tycker som tur var inte alls synd om sig själv och han vet att jag skulle göra allt för honom om han var sjuk, jag skulle göra betydligt mer än vad han gör faktiskt och det vet han.
Jag har hemtjänsten som hjälper mig hela dagarna och det Gert gör är att ge mig kvälls mat och se till så att jag ligger bra precis då jag ska sova.
Hemtjänsten hjälper mig att lägga mig i sängen så det är liksom det sista som Gert är bäst på, att lägga mig på sidan så jag ligger bra.

Vi har kommit fram till båda två att jag inte vill att han ska vara min vårdare och därför gör han det som behövs med mig bara, men städ och tvätt och sånt hade han ju fått göra även om jag inte funnits.
Han är jätteduktig och snäll och försöker så gott han kan så det är inget fel alls med det, men synd om honom vet jag då inte hur jag ska kunna tycka?
Han älskar ju mig och vill leva med mig oavsett om jag är sjuk eller frisk, och självklart vill vi ju att jag är frisk.
Vi har alltid gjort mycket tillsammans och snickrat och fixat tillsammans, men det mesta inne är det jag som fixat och det har aldrig varit tal om att det varit synd om mig, och inte har jag tyckt det heller.
Nej jag blir arg över sånt,  verkligen arg.
Han ärv vuxen lika som jag och vi gör det vi ska och jag gör det jag kan vilket ju inte är så mycket nu för tiden.
Det är så himla onödiga kommentarer som bara dyker upp om jag och  tjejerna tex gjort något bara vi eller om jag och Maria tex varit på loppis, får inte Gert följa med?
Nej det får han inte alltid förstås för vi gör ju saker på varsitt håll och det är superbra det.

Han och pojkarna har farit på hockey själv tex eller kryssning medan jag och tjejerna en annan gång varit på melodifestivalen eller någon annan stans.
När han och pojkarna farit iväg själva har hon aldrig frågat om inte jag får följa? Hm hur kan det bli så synd om mannen i ett förhållande egentligen?
Det har varit och är så viktigt då man är en hel familj och kanske extra viktigt för oss som var två familjer som blev en, att får göra saker en familj åt gången.
Superviktigt och skönt för barnen också att få ha sin mamma eller pappa alldeles ifred!

Viktigt för oss har det varit också för man är faktiskt lite annorlunda med bara sin barn och ägnar dom varenda sekund istället för att ägna tex sin man  många sekunder som ju faktiskt kunnat vara barnens.
Jag är trots allt jobbigt och dumt jag fått höra så himla glad över att jag är jag och att jag faktiskt tycker som jag tycker.
Mina barn är det bästa jag har och dom ska inte uppfostras med att tycka som jag eller någon annan vuxen, nej dom ska växa upp och få vara dom, sig själva med sina värderingar och allt dom har med sig i livet.
Dom ska få fundera på vad dom tycker och hur dom känner utan att påverkas av mig.

Jag vill påsta att jag har en jätte nära relation med mina älskade barn och jag stöttar och hjälper till så mycket jag kan och jag försöker vara en förstående mamma så gott det går.
Jag vill vara bättre än min mamma och jag hoppas verkligen att jag är det.

Jag tänker aldrig tycka synd om deras killar då dom måste laga mat eller hjälpa till, aldrig gnälla över hur dom har det och verkligen aldrig släcka deras lampor eller känna i deras blommor.
Nej jäklar vad jag aldrig kommer att göra sånt.
Jag vet som sagt att min mamma vill väl, och jag försöker verkligen tänka på det ofta, men då hon hela tiden utan att ta till sig något av det jag förklarat och berättat ändra sig,  så fungerar det inte.
Hon kan inte sluta säger hon då jag tar upp det,  och för mig då så är det ju hos henne det ligger.
Hon skulle behöva hjälp med just det så jag kan få lugn och ro för hon kan inte prata med mig för hon förstår inte och ger sig aldrig.
Hon har rätt punkt slut liksom,  lika som ju jag  tycker att jag har.
Nej usch vad jag inte tänker vara så mot mina barn.
Jag som också är sjuk behöver lugn och ro och vill inte ha någon som kommer hit och går ner i källaren och gnäller över allt, nej jag behöver inte det!
Det blev ett riktigt gnäll inlägg idag men jag tror faktiskt att många känner igen sig, kanske inte över en mamma,  det kan ju vara en svärmor eller vem som helst.
Som jag skrivit massor av gånger förut och idag med så är det viktigt att få finnas, och att låta andra få finnas och att man inte försöker föra över sina egna tankar och det man tycker på någon annan. Jätteviktigt verkligen för man har inte rätt att göra det. Hur kan man tro att man har den rätten?

Igår var jag till sjukhusets apotek och hämtade medicin, när jag kom dit tittade jag på displayen på min rullstol och jag hade nästan inget batteri kvar. Attans också, Gert hade glömt sätta den på laddning och jag hade bara åkt utan att kolla:)
Jag åkte därifrån till skolan där vi skulle ha samtal med Melinas mentor och sen fick jag beställa färdtjänst hem så jag visste att jag inte skulle bli stående haha.
Jag hade lovat mig själv att det inte skulle hända igen, men men nu blev det så haha:).
Det är inte roligt alls att åka med bara röda pluttar som visar att det snart är slut på battriet, man blir nervös och stressad som tusan.
Nej fy,  så vill jag verkligen inte att det ska hända igen så jag ska påminna Gert varje kväll från och med nu.
Melinas mentor är superbra och verkligen härlig.
Då hon berättade att en av hennes lärare gett henne dåligt betyg då hon hade en bitch attityd :)
Haha ja sa han,  mina döttrar hade det också och se på dom nu hur bra det går för dom:)
Härlig inställning och han verkar så verklig.
Han förstår och vet hur det är att vara i Melinas ålder och vet hur det kan vara så det är inget att hänga upp sig på. En riktigt härlig person verkar han och det känns skönt.
Det kommer bli ett bra år för Melina tror jag och hon kommer att fixa betyg så hon blir nöjd och jag med förstås. Det viktigaste är att hon gör så gott hon kan och orkar,  och att hon mår bra.

Igår morse var det Piyawan som kom och jag fick en härlig morgon och jag till och med hade känsel i mitt högra ben!?
Jag kände då hon masserade mig att det gjorde ont!
Sensation verkligen och häromdagen då Helena kom med sina kalla händer på mina ben så kände jag det med! Nu kanske jag är på gång, vem vet ?
Det kan ju hända kanske att benen känner mer då dom är lite mindre spastiska?
Jag vet faktiskt inte,  och jag tycker tyvärr inte att dom är så mycket mindre spastiska än förut, men annorlunda är dom.
 Jag ska fråga min doktor om det med känseln också så får jag se vad han tror.

Ja vad som än händer så händer iallafall något och det är nog positivt för mig och om inte annat skoj att det händer något jag inte varit med om förut.
Det har ju varit lite lika varje dag ett tag så det blir roligt nu då det är olika hela tiden.
Trots att det här inlägget blev långt och med massor av ord där jag är irriterad och arg, så mår jag bra med mig själv och jag vet att jag har rätten på min sida att få tycka vad jag vill och känna det jag känner.
Jag är faktiskt jätteglad att jag är jag, och även om det är jobbigt här mellan varven då jag får höra hur fel jag gör, så vet jag att det är jag som gör rätt. Det som är jobbigt är att jag ska försöka försvara mig och stå upp för mig själv och det kan göra mig arg och ledsen. Jag ska inte behöva göra det och till slut lär jag mig nog att inte göra det mer. Men livet är ett jobb och det är bara att kämpa på, men tänk om man slapp såna saker som ju är självklara för mig men inte alls självklara för alla.

Jag älskar verkligen mina barn och mina man och hans fina pojkar betyder mycket och jag är glad för att jag lever.

Livet är så fantastiskt egentligen så jag tror knappt att man förstår det.

Härligt härligt!

Kram kram på er!

Det är så viktigt att man får vara sig själv och tycka som man tycker!

Mina fina älskade tjejer <3

Hej och god morgon!

Kaffet i muggen och datorn i knäet, eller rättare sagt på ett ben medan det andra är uppvikt som om det stretchar ungefär haha :)

Benen lever sina egna ben, men det är iallfall mina ben oavsett vilket liv dom vill leva.
Dom sitter ju liksom fast på min kropp även om det känns som dom ibland bara vill dra iväg.
Väldigt konstiga känslor och ryckningar och allt det nu kan bli med mina kära ben.

Jag har nu ätit två tabletter av medicinen som ska göra mina spasmer lite mindre, och jag märker skillnad, det gör jag verkligen,  men inte alls så som jag trodde det skulle bli.
Jag är fortfarande spastisk och benen är inte alls mjuka,  så det blir nog så att jag behöver en högre dos kanske, men det får doktorn bestämma när jag ska prata med honom på torsdag.

Jag är rätt less på att dom inte är ens i närheten av vad dom borde vara, förutom att dom ju ser lika ut då haha, så jag hoppas verkligen dom kan bli mjuka och följsamma en vacker dag.

Igår var min mamma hit för att hjälpa till lite, så jag bestämde mig för att inte skriva något inlägg igår.
Jag hade promenad på eftermiddag på schemat så jag och Inger och Maria gick till MM där jag ville titta på blommor.
Jag köpte två stycken till köket och det märks verkligen direkt att det gör väldigt mycket med lite gröna växter.
Nu gäller det bara att vi, ja iallafall någon vattnar på dom ibland så dom inte dör direkt :)
Jag får "tjata" lite på Gert så ska det nog gå bra, eller rättare sagt påminna är nog rätt ord kanske för det.
Då blommorna står på fönsterbrädorna så är det lite svårt för mig även om jag åker rullstol att nå då det ju är bord eller våran soffa i vägen,  och rullstolen tar ju lite plats så jag når inte.
Om jag gjort det överallt hade jag gärna tagit på mig det ansvaret haha, men nu måste vi ju kunna ha lite fint även om jag inte kan vattna blommorna själv tycker jag,  och det blev verkligen skillnad.

När jag köpt mina blommor och kommit hem så slutade Gert jobbet och undrade om vi skulle ta en tur ut, jag ville gärna följa då det ju var superskönt väder, förutom att det blåste ganska rejält :)
Jag gillar verkligen att vara ute, att få luft och bara få njuta av livet på något vis.
Jag mår så himla bra då jag kan andas luften,  och jag känner mig lite friare ute än inne tror jag, det är nog det det handlar om. Känslan att få känna mig fri, trots att jag sitter helt fast i min rullstol.

När vi åkt en sväng så hamnade vi till slut nästan på stan och jag föreslog att vi skulle köpa en glass på mc donalds, jag gillar inte alls deras mat men glassen är god:)
Vi stannade där en stund och sen for vi hemåt.
Det började regna lite smått och Gert undrade om vi skulle ställa oss under ett träd, men nej sa jag det slutar snart haha, och det gjorde det!.
Gert som inte har något hår kände ju mer att det regnade än jag, men jag märkte knappt av det och efter några minuter hade det slutat och vi blev knappt blöta.
Jag tycker det är lite mysigt att vara ute i regn och skruttväder egentligen,  bara man har kläder som passar. Min regnkappa låg i min "skuff",  och om vi stannat för att sätta på mig den hade vi blivit blötare än vad vi vart då vi bara åkte på hemåt.

Härlig dag och jag längtade lite till de okända på tv:n som jag gillar, så kvällen blev en myskväll verkligen.
Hemtjänsten kom och hjälpte mig på toaletten på kvällningen igår och jag kunde stå!
Jag kan stå trots att jag äter två tabletter om dagen, jag står verkligen inte bra, men jag kan med hjälp och med min "turner" stå upp en kort stund för att sätta mig på toaletten.
Jag står ju inte av mig själv alls egentligen och utan mina spasmer skulle jag inte kunna det alls, så jag får egentligen vara glad att jag har spasmer kvar trots medicin, men jag vill samtidigt att benen ska vara mjuka så jag kan få lite lugn och ro.
Det är mycket dubbelt med den här sjukdomen och alla känslor jag har i kroppen hela tiden.
Jag vill flera saker samtidigt, vilket ju är väldigt svårt att få till haha.
Det kan hända då jag ätit tabletterna en längre tid att kroppen ger med sig lite mer, men jag ska prata med min doktor om det för jag har inte läst om tabletterna alls.
Min doktor har sagt att jag inte ska läsa bipacksedeln för det står så mycket där som inte alls blir, dom garderar sig mot allt,  dom som gör tabletterna,  så jag tar dom och ser hur det blir.

Om jag får eller märker något konstigt så får jag kolla upp det då liksom.
Jag brukar ha otur att få en massa biverkningar,  men än så länge har jag inte märkt av några alls, skönt.

När Marielle fyllde år häromdagen så tog jag en massa kort som vanligt, och sen då jag skulle föra över dom till datorn var det  jättemånga kort som det var "filfel" på som inte gick att få fram.
Kameran kanske är utsliten haha,  jag som knäpper kort hela tiden på allt möjligt:)
Gerts arbetskamrat och vän Leif är duktig på kameror och vi har köpt den av honom för länge sedan så han tog den med sig hem för att kolla upp den om det är något inställningsfel eller fel på minneskortet, eller vad det kan vara.
Det har ju resulterat i noll kort!
Jag känner mig lite tom då jag inte har kameran med mig, och det är väldigt ovant och lite jobbigt faktiskt.
Jag brukar ju alltid vilja ta kort på allt möjligt så nu i två dagar har jag fått låta bli haha ;)

Jag har ju min gamla hederliga Nokia telefon också som verkligen inte tar bra kort, så jag lägger in lite kort vilka som helst idag känner jag.
Det är tråkigt med en massa text bara så jag hittar på lite kort jag gillar :)

Idag ska jag till skolan med Melina på lite möte med hennes mentor då hon slutar, jag ska nog åka lite i förväg och ta mig till apoteket för att hämta sprutor jag beställt och samtidigt hämta Gerts sprutor också så är det gjort liksom.
Apoteket på stan gillar jag inge vidare alls, personalen är grinig och jag vet inte men jag vill helst inte ens gå in dit om jag inte verkligen måste.
Självklart är inte alls alla griniga där, det finns iallfall en tjej Helena där som är jättebra, men många där har fel jobb helt klart synd nog.
På apoteket på sjukhuset är det skillnad tycker jag, där är dom jag träffat jättegulliga och bra och jag mår bra då jag kommer dit.
På stan känner jag att jag nästan blir att må dåligt av att ta en lapp och vänta bara, så som sagt får det bara bli i nödfall jag går in där.

Nu då jag ätit upp mina smörgåsar så blev jag så himla godis sugen, inte klokt det här egentligen.
Som tur var så fanns det en påse som mamma köpte igår och tog med sig hit med twix, för mig heter dom fortfarande raider och även om det inte är mina favoriter sådär, men det var precis vad jag behövde just nu!
I vanliga fall brukar allt ligga långt ifrån mig här i fåtöljen, men Gert hade lagt påsen i soffan alldeles bredvid min fåtölj, supertur och snällt just idag då jag var så sugen.
Supergott och mitt godis sug försvann som i ett nafs efter att jag klämt i mig två stycken. Ja alltså två små nu då,  ni vet såna som ligger i småbitar i en påse, mums:)

En sak jag känner att jag vill ta upp lite grann är hur folk beter sig då man tex möter någon på cykelbanan.
Jättemånga som går och cyklar är superbra, men så finns det dom, särskilt damer och tjejer, ja som jag märkt är det faktiskt nästan bara det kvinnliga könet,  som om dom går på ena sidan och jag möter dom på samma sida, vägrar att byta sida.
Nu är det inte svårt för mig att byta sida alls, men jag åker faktiskt oftast på den sida som skylten visar att man ska åka på.
Lite smått irriterande att det alltid är jag som ska flytta mig liksom,  och den jag möter inte visar med en min att den tänker ta ett steg undan.
Ibland har jag lust att bara köra på och se vad dom gör, men jag lägger ner det, det är inte värt det liksom.
Att visa respekt och hänsyn eller bara sunt förnuft finns liksom inte för en del, dom äger gång och cykelvägen och har alltid gått där på just den sidan och då ska det vara så liksom.
Jag har kollat på skyltarna flera gånger efteråt för att se om det  faktiskt är jag som åkt på fel sida, men så har det inte varit.
Lite knepigt faktiskt hur en del är, men vi är ju olika vi alla förstås.

Sen en sak som jag nog tror jag skrivit om förut och kanske till om med flera gånger är cyklar som kommer ikapp mig bakom, varför inte bara plinga en signal så jag vet det kommer någon så kan jag flytta på mig eller hålla mig där jag är. Min rullstol låter då jag kör den så det är väldigt sällan jag hör att det kommer någon bakom mig.
Det var igår två män/killar som inte plingade och som varken Gert eller jag hörde förrän vi hörde deras cyklar alldeles bakom oss.
Vi åkte i bredd på trottoaren då,  och hade dom plingat i förväg så hade ju vi flyttat oss enkelt.
Jag tror att många tror att man ska ta illa upp om dom plingar, men det är ju tvärtom.
Jag blir glad av det för då vet jag ju att den som kommer cyklande vill tala om att den kommer så jag inte råkar svänga ut eller något precis då den ska cykla förbi.
Dom visar hänsyn och respekt genom att plinga tycker jag och så känner jag att dom bryr sig.
Det gillar jag så tänk på det om ni är ute och cyklar, plinga en stund innan ni kommer till den framför så den vet att det kommer någon.
Det är faktiskt viktigt tycker jag, men det kan ju hända att det bara är jag som tycker det, det vet jag ju inte.

Min älskade Gert <3

Nu igen till att få tycka som man tycker och inte som andra tycker, det är det viktigaste som finns och jag önskar och hoppas att alla till slut gör det.
Att alla förstår att det är viktigt att få finnas oavsett vad man tycker eller känner!
Jag är så glad att jag kommit dit så att jag vet att det är det jag tycker är viktigt för mig,  och att jag inte behöver göra saker jag inte vill.

Det är inte lätt att stå upp för sig själv och det man själv vill och tycker,  och man ska egentligen inte behöva få stå upp för sig själv, men tyvärr så är man tvungen till det ofta.
Människor runtomkring ska egentligen bara acceptera det man vill och inte lägga skuld och se till att man får dåligt samvete på grund av det man faktiskt känner är rätt.

Det är så himla lätt att man gör saker som man inte vill, bara för att dom runtomkring ska vara nöjda och glada typ, nej fy sjutton så ska jag aldrig göra mer,  och det är så skönt att jag håller på att lära mig att säga nej!
Alla behöver träna på det tror jag, men var beredd isåfall måste jag varna och säga till,  att dom runtomkring som är vana att man alltid gör som man brukat,  kan bli väldigt upprörda över att det inte blir som dom bestämt.
Var beredd och försök vara så stark som det går, försök att inte lägga på dig skulden dom försöker ge dig eller det dåliga samvetet.
Det är så lätt att man blir att må dåligt av det dom försöker och ofta lyckas med, men i sitt hjärta mår man bäst av att man fått göra det man känner är rätt.
Jag önskar att alla var mindre oego så att dom kan sätta sig in i den andras tanke, så att dom kan förstå att man vill olika saker, men för den skull behöver man ju inte vara osams eller så.
Man har helt enkelt rätt att få bestämma över sig själv och sitt liv, så enkelt är det!

Livet är viktigt och under tiden man lever har man all rätt att få vara sig själv och få leva som man vill och känner.
Nu menar jag ju inte att man ska kunna få leva som en prinsessa eller så om man har lust med det, för det fungerar ju inte alls för alla haha:)
Nej jag menar att man ska få vara sig själv och duga som man är och inte behöva ändra på sig eller sina åsikter på grund av att någon tycker annorlunda!

Superjätteviktigt!!

Livet är viktigt!

Kram kram till er alla som läser det jag skriver :)