Dom hade en väldans otur!!

Hej hej!

Nu var det länge sen sist jag skrev, ja ibland och just den här gången kom det lite annat som var viktigare än att för mig sätta mig och skriva. 

Jag brukar oftast bara jag sätter mig vid mitt skrivbord kunna skriva, ja och då i rasande fart. 

Det är lite som att orden och meningarna bara har köat i mitt huvud för att få komma ut?? 

Ja jag kan inte beskriva det bättre än så, det är en helt både galen och härlig känsla. 

Mina fingrar hinner liksom knappt med på tangentbordet i den takt alla ord och meningar kommer?? 

Jag är väldigt glad för att det är så, men om det inte varit så så hade jag ju aldrig skrivit i så många år som det ju faktiskt blivit. 

Ibland kan jag fundera på om jag kanske borde sluta skriva? Ja jag har ju liksom inget nytt att förmedla mer än vad jag pysslar med på dagarna, men! 

Jag kan ju se hur många som brukar läsa och vilka länder som hittat på just min blogg, och då tänker jag om lite där :) 

Så länge jag tycker att det är roligt så fortsätter jag förstås, men om det mer blir ett ork, ja då får jag fundera om lite.

Jag var tvungen att kolla upp nu hur länge jag skrivit i min blogg, och upptäckte då att jag gjorde mitt första inlägg i Juli 2012! 

Ganska många ord och meningar har det blivit under alla dom åren, det trodde jag aldrig när jag började skriva :)

I ett av våra rum här hemma så behövde vi köpa en storlek på spegel som inte fanns på någon affär i närheten, så vi beställde en.

Ja så här som nedan såg den ut då vi öppnade den. Ja vi hade då redan hört skrammel i kartongen, så vi förstod att den var trasig, och det var den :( 

Vi fick reklamera och välja mellan att få en ny eller pengarna tillbaka, så vi valde att få en ny.

När den nya kom så var den lika trasig den med!? :( 

Jag reklamerade den också och valde då att få pengarna tillbaka. Dom var inte tillräckligt bra packade för att hålla sig hela (bara lite frigolit och sen kartongen runtomkring), lika som den första, så nej det var ingen idé.  

 

En dag så var vi hundvakt till Billie och lilla Pax :)

Vart tog Matte vägen??

Medan vi var det så var Marielle till frissan några timmar, och kom sen hem som en ny tjej :)

Så häftigt och så fint och bra fixat av hennes frisör Emelie :)

Ja medan vi hade hundarna här så var det Maria som fick gå ut med Pax lite stup i ett så det inte skulle bli olyckor här inne, han är ju en liten valp än ett bra tag :)

Billie som är äldst och störst än så länge, hon är min kompis hon liksom på riktigt :)

Hon vill gärna sitta i mitt knä och då även åka runt om jag behöver åka någonstans :)

För första gången på fem år så la hon sig tillrätta i mitt knä då jag satt i rullstolen och sov, så mysigt att hon fick till en bra ställning i mitt knä.

Hon brukar annars bara sitta i knäet även om hon är och blir jätte trött.

När jag sitter i fåtöljen är det enklare för henne att lägga sig till rätta :)

Och så har vi den där spindelfobin fortfarande, jo minsann än så länge dras jag med den.

Det var en dag då Gert satt bredvid mig i sin fåtölj när han såg den, en värsting!! Den största typ!

Den kom spatserande på vardagsrumsgolvet när Gert såg den och skyndade sig fram för att döda den, ja till er som inte tycker att det var en bra idé så håller jag inte med. 

Jo egentligen kanske, men som i mitt fall finns inget annat att välja på! :(

Jag satt bredvid men med mina ben och fötter uppåt, så jag såg den inte tur nog. 

När han gick för att hämta papper för att ta reda på den som blev mos under strumpan, så kom en till från andra hållet?? Ja den fick också lov att dö!!.

Hemma hos oss kan man gå runt utan stopp, och dom verkade ha tagit varsitt håll för att mötas till slut kanske??

Hur kan det var möjligt att två såna stora befann sig här uppe, som annars bara befinner sig i källaren, inte jätte ofta någon möter på en, men då det händer så är det nere.

Ja som ni förstår så blev det ganska mycket kollande efter att dom två var här, fanns det fler, var det en helt släkt liksom??

Usch, det höll i sig i en vecka ungefär och sen fick jag lov att släppa lite på min rädsla.

Vi har sedan dess inte sett någon mer tack och lov säger jag då. 

Nu till något som skulle kunnat ha med dom där två att göra, Melina hade tagit hit en påse med kläder hon inte skulle spara, som jag skulle kanske ge bort eller sälja åt henne.

Tänk om dom hade funnits i påsen från Melina och John?? Ja ni förstår kanske, iallfall ni som är som mig.

Maria fick hjälpa mig med det en dag, hon tog ut och skakade och kollade igenom så det inte bodde ett gäng där inuti något klädesplagg, men nej.

Jag får tänka att dom där två hade en väldans otur, dom hade absolut gått vilse och borde veta att man kanske inte klarar sig levande från det här huset :) 

Ja jag skämtar lite om det, men för dom som förstår, ja ni förstår ju.

Jag skickade in en egen remiss till psykiatrin för att få hjälp för ganska länge sen nu, men dit fick jag inte komma, utan jag skulle ringa vårdcentralen? 

Det kände jag inte skulle bli bra, men gjorde det ändå.

Jag fick då en telefontid med en samtalsperson eller liknande där, som började med att berätta att alla inte blir hjälpta.

Nej jag fick inget som helst förtroende för honom, så jag bokade sen av tiden jag fick för mitt första besök. 

Kanske skulle jag gett honom en chans, men nej jag bestämde iallfall att jag ska kontakta någon annan som håller på med just fobier, någon expert på just min fobi :) och som förhoppningsvis kan hjälpa mig att iallfall bli mindre rädd och panikslagen. 

Jag har ju hört av andra att man kan bli hjälpt efter bara ett par gånger, ja det är ju vad jag verkligen önskar.

Jag tycker nog faktiskt att jag KBT:at mig själv lite grann, så jag nu för tiden inte alls blir i panik som förut. Jag som är förlamad i min nedre kropp och inte kan röra mina ben skulle ju förstås bli i panik om det skulle vara en spindel som kröp på mitt ben, då skulle jag ju inte kunna skaka av mig den eller nå den!! Då skulle nog panik uppstå, på riktigt!! 

Men jag håller mig nu för tiden ganska lugn när jag ser en bara, men jag vill förstås inte ha någon i närheten av mig! :)

Nu till något annat :)

I vårat hus, ja det är inte vilket som helst, nej här är man inte ensam även om man ju vet att man är det. 

Marielles hundar, ja hennes förra två hundar Stina och Tyke tordes inte gå ner på våran nedervåning, nej dom tyckte att det var jätte läskigt. Dom stod ovanför trappen och väntade på henne när hon var där nere. 

Nu då hon har Billie och lilla Pax, och Billie, hon vill inte gå ner.

Dom gånger Marielle sover över här med hundarna så måste hon bära ner Billie och Pax trippar än så länge med utan att vara rädd,  för att gå till gästrummet, Billie hon går verkligen inte självmant. 

Väntar på matte

Nu är det ju inte bara där nere som det sällskapas, nej då, det händer lite varstans här hemma. Men hundarna tycker bara att det är läskigt där nere.

Förut då vi bodde i Smedjebacken så var det lika där, så antagligen har vi tagit med något därifrån eller så är det något nytt här, svårt att veta?.

Jag blev lite rädd i början för tolv, tretton år sedan ungefär, men nu skulle det ju nästan vara konstigt om det var helt tyst. "Terry Evans"  skulle behöva komma hit en sväng, men han håller ju till lite långt neröver nu för tiden.

Nu till lite mer "färgprat" haha :)

Jag hade många påsar och många papperskuvert med färger som jag skulle hälla i glasrören jag beställt.

När jag hällt i färg i trettio rör, och hade minst lika många till så bestämde jag mig för att beställa fler och så blev det.

Nu har jag i ett par dagar suttit och fixat med det och det blir så himla himla bra.

Jag är en ordning och reda person, så det kommer att bli så himla roligt och skönt att sätta mig för att måla då allt är i sin ordning och jag ser alla mina färger, överskådligt :)

Nu kanske jag bara använder ett tiotal av dom alla, ja iallfall när det blir tomtemålningar, då behövs ju bara grått, brunt, grönt, rött och vitt :)

Men vem vet, en vacker dag kanske jag kommer att vilja måla blommor(knappast troligt då) eller annat i alla möjliga nyanser :) 

Ja även om det inte kommer att ske så har jag ju ifall att, då är det liksom klart!!

Mycket "onödigt" jobb förstås, men tiden har jag ju så varför inte göra så som man själv känner blir så där riktigt bra?

Marielle köpte en "ny" bil häromveckan och behövde då köpa en större hundbur till dom båda till skuffen.

Hon hittade en på en djuraffär i Borlänge och for dit och köpte den.

När hon sen kom hem så började hon skruva ihop den på direkten, och Gert hjälpte bara till lite med att hålla i eller hålla emot då hon skruvade. 

Ett riktigt bra teamwork var det och den blev så himla himla bra i hennes bil. 

När hon och hundarna var här några dagar så tog vi lite promenader och så hann vi med att spela både Yatzi och Skippo :) Mysiga dagar <3

Ni som brukar läsa det jag skriver vet ju att jag är mormor till flera hundar, ja nu mer också till katter. 

Marielle har Billie och Pax, Melina och John har hunden Takida och två katter, Olof och Balder :) 

Här nedan är det Melina och Gert med finaste tjejen Takida :)

Här nedan är det jag och Olof och Balder på det andra kortet :)

Och här har Olof fullt upp med att tvätta och mysa med Balder <3

En dag skulle jag till en ortopedtekniker för att kolla upp mina "ortoser" som jag har på mig varje dag. Det är en slags stövel som dom gjutit och fixat till efter mina fötter.

Det var många år sedan jag fick dom, så det var nu lite dax för att kolla över dom. 

Det har varit så bland att jag fått ont av dom, så kanske dom skulle behöva justeras eller göras nya?

Teknikern jag hade bestämde sig för att göra nya avgjutningar på fötter och ben, så nu blir det nog riktigt bra hoppas jag. Mina fötter och ben kan ju ha ändrats under några år, så det behövdes nog göras nya.

Det tar några veckor innan dom blir klara för att börja provas ut :)

Lite mer målning :)

Häromdagen provkörde jag min porslinsugn!! 

Termostatdosan var så krånglig då jag testade förut direkt jag köpt ugnen, så jag har varit lite skraj för att försöka förstå den, men nu så!! 

Jag behövde nog lägga den åt sidan ett tag för att förstå den lite bättre. så nu kan jag!.

Det luktade lite illa, precis som i min förra, ja det ska göra det upp till om jag minns rätt till 300 grader, sen från 300 upp till 800 grader så ska det ha slutat lukta :)

Nästan uppe i temperatur!!

  

Men det spelar ingen roll alls hur mycket det kommer att lukta, då jag inte ska ha den på vårat övre våningsplan. Nej jag ska ställa den nere i källaren, där gör det ju ingenting om det luktar, och så finns en ventil i det rummet.

Första gången eller gångerna jag ska bränna så vill jag ha den här uppe nära mig, så jag kan ha lite koll.

Jag är sååå glad över att ha min ugn, min allra egnaste porslinsugn!! Verkligen jätteglad!!

Resultatet blev bra och jag kommer att kunna måla så mycket jag bara vill och orkar framöver!! 

En lycklig Nina!!, ja nu är jag ju det annars också, men ännu mer just nu :) :)

Det jag brände nu den här första gången var bara några tester för mig, så jag ser hur färgerna ser ut när dom är brända. 

Jag kommer alldeles säkert flika in här och var med någon bild på det jag målat, var så säker! :)

Vi har sett mycket på skidor och även den här dagen i helgen som var, men mellan damer och herrar så pysslade vi med lite av det som inte blivit av förut. 

Kedjorna tex på några ställen, dom har varit för långa, så vi behövde korta till dom bara. 

Ja både lyktor och annat som hänger i fönstren har haft för långa kedjor som jag velat korta av :) Det gick hur snabbt som helst :)

Innan Gert skulle fixa till kedjorna så var jag ju tvungen att bestämma hur långa eller korta dom skulle vara :) Det är inte alltid så lätt, men oftast ser jag ganska på direkten hur jag vill och tycker :)

Ibland då jag inte riktigt vet så blir det "-lite lägre, lite högre" osv :) Jag har då tur att Gert har ett väldigt bra tålamod :)

Som jag ju skrivit förut så är vi ett riktigt bra team vi två, ja vi hjälps åt så bra :)

Nu kan ju inte jag förstås hjälpa till så bra, men det fanns ju en gång även om det var länge sen nu, som även jag kunde :) 

Ja tänk så länge sen det var när jag tänker efter, det är mer än 10 år sedan, nästan 11 om jag räknar med då i början när jag hade bara min manuella rullstol?? 

Vart tog då alla dom åren vägen? Det kan man verkligen undra??

Jag avslutar mitt inlägg med att jag hade lite besök av en av mina vikarier Anneli, och inte bara hon utan den finaste Astrid fick följa med <3

Jag som alltid tar kort på allt, ja det brukar jag vilja, föreviga allt liksom, men?

Jag tog kort på Astrid men glömde bort att ta på Anneli??

Sist jag träffade dom ( i Augusti tror jag att det var ) så var Astrid svart, men nu var hon grå/vit/svart/brun haha, ja hon hade lite olika färger.

Så otroligt bedårande söt var hon och ja helt kär i henne blev jag direkt!

Nu ska jag försöka rätta, det kommer att ta sin lilla tid :)

Jag hoppas att du har det bra och mår bra.

Kram kram