Ifall att det kommer någon?

 

Hej hej!

Nu blev det så där, igen!?? 

Ja hur svårt är det väl att börja skriva på ett nytt inlägg, ja direkt jag blivit klar med ett??. 

Ja jag förstår inte varför jag inte gör det som jag så väl vet ??.) 

Jag vill börja med att förbereda dig som läser nu, dom första raderna. Förbered dig på på att det jag skriver inte alls kommer att komma i rätt ordning, nej jag bestämde mig nyss för att helt enkelt strunta i det :)

Här nedan hade jag gjort ett gäng bullar, lite mer lagom stora bullar den här gången, inte såna jätte stora som jag ibland gör :)

Jag vill ju liksom att det alltid ska finnas fika här hemma, om det kommer någon? 

Ja jag är lite så uppväxt, att man fikar när det kommer någon och hälsar på :) 

Nu går det förstås lika bra med köpfika, så om jag inte har lust att baka så kan jag köpa något som jag sen har i frysen, ifall det kommer någon :) 

Annars finns ju inget hemma den gången någon bara dyker upp? Hur ska det gå då?? 

Ja ni förstår ju :) Eller kanske inte?? 

Galet är det ju verkligen, ingen skulle väl bli något alls om jag inte hade fika i frysen att ta fram, men det är ändå viktigt för mig haha?? :) 

Jag skriver och menar det lite som ett skämt, hur ska det gå då? 

Jag menar att jag ju förstår att jag ju bryr mig för mycket i vad jag ska kunna bjuda på :) :) 

Jag bryr mig också för mycket i vad den som kommer skulle gilla?

Ja galet är det!! Haha!! Ja lite knäpp måste man ju få vara :)

En dag for jag och Gert till  Borlänge, Gert hittade både skor och några skjortor, och så hittade vi förstås lite småkläder till Alma <3 

Det vankades dop, så det passade jättebra med ett extra paket med så söta kläder till henne :)

Den 17/5 i Grangärde kyrka

Då blev Alma döpt till Alma Lili Britt

Ett fint dop med fika efteråt, dit där vi skulle fika var bara en liten bit från kyrkan, så vi kunde gå dit.

John ena syster Julia hade bakat tårtor och cheesecake, hon hade även med sig stora goda kanelbullar!

 

Hennes tårtor var såå fina och jättegoda, hon fick synd nog med sig några hem för att frysas in. 

Jag är totalt värdelös på tårtor haha, ja det är sant, men man kan ju inte kunna allt?? 

Jag kan inte göra någon tårta fin, jag har noll tålamod då det gäller tårtor :(  så jag är superglad att Julia tog sig an det, annars hade vi köpt förstås!

Jag hade bakat det som Melina och John ville ha,  vaniljbullar, kladdkakemuffins, kubbar och rutor :) 

Vi hade bakat alldeles för mycket, precis som det ju nästan allting blir :) 

Men ingen blev utan iallfall som tur är :) 

Det var många som ville vara med Alma. 

Här nedan är tårtbagaren/konditorn Julia, och på det andra kortet var det alla barn som fikade lite vid ett eget bord.

Här nedan lägger jag ut några bilder på oss alla :)

Marielle och Alma, sen fick hon vara lite med mig en stund :)

Hon gillar min joystick på rullstolen, så det gäller för mig att stänga av den innan, så vi inte skulle bli att köra rally där inne :)

Här nedan är det min systers dotter Amalia som har Alma :)

Melina visar upp en av väldigt många fina presenter.

Gert och Simon och hans Christina är också med.

Här nedan är Melinas vän Lovisa med sin lilla bebis <3

Och Melina får hålla lite <3

Så roligt att alla kom på Almas dop!!

Jätteroligt verkligen!

Min syster och hennes man och två döttrar, med respektive!

Så roligt att ni kunde få till det så ni kunde komma.

Alltså!?? Hur gick det till?? (kortet nedan)

Om inte, ja om jag inte tagit ett så dåligt kort, så hade det kunnat bli ett jättefint kort? 

haha så tokigt?? :) Sån otur jag hade :)

Här nedan har vi Simon och Christinas Max, han kommer från Rumänien. 

När dom kom hit hem till oss första gången så var han var väldigt osäker och rädd, men sen har det gått bättre och bättre, ja hur bra som helst :) 

Han är så fin och söt lilla Max :)

På morsdag så fick jag en jättegod bakelse (ja Gert fick en han med)

Jag fick också de finaste blommorna!!

Det var Melina som kikade förbi, Marielle var i Monaco för att kolla på Formel 1.

En dag var jag kallad till en sköterska för att kolla upp blodtrycket och ev ta lite prover.

Just då låg trycket bra, så vi behövde inte fundera på att justera mina mediciner.

Jag frågade henne hur svår hennes "maskin" där var? 

Nej den var jättelätt, man behövde bara trycka på mittenknappen, om man inte ville spara något värde förstås?

Jag hade kollat utbudet på datorn några månader innan, men det fanns så många olika så jag visste inte varken ut eller in :) 

Jag orkar inte med jobbiga instruktioner, jag vill bara att den fungerar.

Nu vet jag ju att det inte alltid är så som jag vill, men den här gången blev det superbra :)

Jag tog kort på den som hon hade (skulle aldrig komma ihåg annars) och beställde sen en precis likadan!

Marielle var vid mig en eftermiddag så då tog vi en promenad till lilla konsum. 

Mest för att få lite luft, men det var något jag behövde köpa (minnet är inte med mig vad det var jag behövde haha). Dom fick stå i skuggan och vänta på mig :)

Pistage glass!! 

Ja som jag gillar det, och särskilt nu då Sia har sina super goda pistage pinnglassar, smakar som om att det är jag som bestämt hur jag ville ha dom haha :) 

Jag upptäckte deras pinnar tidigt i våras, då när jag hyrde en loppishylla på ett loppis utanför Borlänge, där fanns dom i deras frysbox!!

Glassarna är mindre än en Magnum, men alldeles lagom stor och lyxig är den för mig!!

Jag minns så säkert när jag smakade pistageglass första gången, det var på Rhodos 1986, jag var 16 år :) Ända sedan dess så har det varit min glass liksom, såå god!!. 

Men tilläggas ska göras tycker jag, att det absolut inte är alla sorters/märkes pistageglass som är god, nej verkligen tyvärr inte. 

 

Jag hade kollat in där dom säljs, på Ica tex men inte hittat juste pistage så ofta. 

Jag frågade personalen på Ica i Ludvika om jag kunde få beställa en hel låda, och det fick jag!! 

Den kom efter bara några dagar, såå himla bra för mig! :

Sen efter att jag köpt en låda (24/låda) så kom en annan Ica affär med ett erbjudande, att köpa Sia glassar, det fanns bara två smaker om jag minns rätt.

Jag minns inte nu vad dom kostade, men kanske en halv/tredjedel mot vad jag köpt min första låda för. 

Man fick köpa max tre lådor, men Gert bokade två, så ni förstår ju att jag inte kommer ha slut på glass!!

Så himla jättegott!! 

Nu kan och behöver sommaren vara lång!, jag äter ju inte en glass om dagen liksom. 

Nej men en i veckan eller två kan jag nog få till haha :) 

Och så knackade det på dörren, och där stod dom, en stor och en liten söt påsk kärring!!

Min Marielle lånade med sig Alma in till mig och oss en stund, och Melina och John åkte för att handla lite under tiden :)

Det var länge sedan Marielle var liten/yngre och gjorde påsk kort, men det jag fick var ju jättefint!!

Det kom upp ett minne på facebook häromdagen, då när Molly och Polly försvunnit??

Massa känslor och undran vart dom tagit vägen har vi haft sedan det hände för flera år sedan??

Den svarta Molly var den som försvann först, och sen exakt en vecka efter så försvann Polly??

Ja vi trodde först när bara en var försvunnen, att hon hade krupit in och ner i en av gångarna dom grävt, att hon blivit hastigt sjuk och dött där, tänkte vi?? 

Sen försvann Polly som var beige/vit, exakt en vecka efter Molly??

Jag kom då på att ju Krille som jag känner igen, att han har en kamera som han använder i rör/avlopp? 

Jag slog honom en signal och han kom på nästan på direkten, vem vill väl inte leta efter kaniner liksom?? 

Han är toppenbra och snäll och hade aldrig letat kaniner någon gång!?? :) 

Han ville gärna hjälpa så vi slapp grunna på om dom kanske var där nere?

När Krille hade gått in med kamera i båda gångarna så visste vi att dom inte var i någon??

Vi fick lov fortsätta grunna på hur det blev med dom, och hoppas att om dom blivit tagna av en räv eller fågel att det gick snabbt. Vi tyckte så jättemycket om dom och ville att dom skulle ha det bra!

Efter att dom försvunnit så gjorde vi så att det var så säkert som vi bara kunde. 

Vi höjde staketet och satte nät både runt övre delen av staketet och sen som ett tak ovanpå. 

Nu skulle inget djur komma och ta sig in någon väg till våra nästa kaniner.

Runt omkring i deras hage, på utsidan liksom så "bankade" vi ner typ långa tältpinnar som skulle försvåra om någon skulle vilja gräva för att komma in. 

Inget av det vi gjorde den här gången blev så fint, nej blev inte snyggt alls. 

Vi valde säkerheten vilket vi ju trott att det varit innan också? 

Vet inte varför jag trodde att dom var säkra där i deras hage.

Sen lite senare så tog vi hand om Mimmi och Bruno från samma ställe där vi hade adopterat Molly och Polly. 

Mimmi och Bruno försvann inte vilket ju var så skönt, men dom dog en i taget och sen bestämde vi att göra lekstugan till en lekstuga igen :) 

Ett till minne på facebook som dök upp:)

För 13 år sedan så skulle jag handla på Willys i rullstol för första gången!

Jag fick då verkligen känna att jag var i vägen, mest hela tiden!!

Folk liksom hoppade över mig, sneddade över mina ben och hade kunnat hamna i mitt knä då dom hade så bråttom?? 

Ja just då så kändes det inge vidare, hur kan jag vara så i vägen tänkte jag förstås??

Men nu till nutid, nu så har det blivit annorlunda, nu fungerar det jättebra och jag behöver inte alls känna mig i vägen, nej alla är väldigt flyttbara och hjälpsamma!! 

Ja nu är det inte alla andra som ska behöva väja för mig, nej då minsann, jag flyttar mig minst lika många gånger som alla dom andra.

Jag behöver ofta hjälp i kylarna tex där dörrarna går utåt, hur ska jag då nå? 

Lika svårt för dom med rullatorer förstås, vi blir liksom inte att få plats, isåfall skulle glasdörrarna gå sönder, ja så skulle det lätt kunna bli.   

Nej Jag har och vill önska mig skjutdörrar överallt, då kan jag klara mig själv liksom!

Satt ute på altan häromdagen med en kopp kaffe och en tidning ute i solen, härligt!

Direkt jag satt mig där så började dom skrika, ja alltså fiskmåsarna!!

Kortet här nedan är det enda jag hittade på lite snabbt, men jag lägger med det här även fast jag inte tagit bort det svarta?? Jag erkänner på direkten, att jag inte vet hur man gör, så enkelt är det haha :)

Det kändes precis som att vara i Grebbestad, måsarna skriker, någon granne längre bort klipper gräset men det som saknas är lukten! Själva lukten/luften är inte densamma. Kan längta dit lite ibland.

Här nedan ser ni mig och Tina, ja vi förföljer nästan varandra kan vi tro :)

Jag träffade henne första gången då jag var på sjukhuset för att ta tag i allt som hörde min sjukdom till.

Hon har varit min sjuksköterska sedan dess, det börjar bli kanske 14 år sedan då.

Det är någon hos dom som blivit pensionär, någon har bytt jobb, men alla dom som jobbar där är suveräna!!.

Jag kan ringa dit om jag undrar något och jag får alltid ett bra bemötande och jag är så glad över dom alla.

Tina och jag, ja Gert har varit med han också, vi har stött på varandra lite varstans, ja som att vi har koll på varandra :)

En dag fick jag en kallelse till hudmottagningen, ja det var efter att min en doktor skickat en remiss dig.

Jag har nog skrivit om det förut, att jag har så mycket fläckar och utslag över hela ryggen, ja väldigt många på framsidan också :)

Den här gången var det som jag trodde två som skulle opereras bort, det visade sig då vi var där att det bara var en som behövde tas bort, en av flera hundra, ja jag tror inte att jag ljuger då faktiskt :) 

Han behövde inte skära bort den, nej han bedövade och sen "hyvlade" han för att till sist bränna.

Jag hade en jättebra doktor och jag blev inte alls orolig, lite spänd då det ju inte är så roligt att ligga där, men det gick hur bra som helst.

Det jag mest var orolig över var hur det skulle bli efteråt? 

Skulle det svida och strama länge? Det sved inte en dag ens kan jag säga!??.

Han skickade in den på analys, men jag har inget hört så den var nog en sån han trodde.

Någon slags cancer som inte bredde ut sig, men som kunde växa om den inte togs bort.

Nu är den borta iallafall så det känns riktigt bra.

Jag såg sidan på Instagram, så fina snickrade, ja vad ska jag kalla allt, ni får se nedan :)

När jag såg alla bilder, så blev jag lite sorgsen först då jag ju inte kan prata ihop mig med honom längre. 

Han finns inte mer, men jag skulle såå gärna önska och vilja, att han skulle fått må bra, att ha fått ha honom kvar.

Inte bara för all snickerihjälp förstås, nej för att få ha min pappa <3

Kan hända, att både han och jag skulle tyckt att det är lite extra extra allt på dom här bilderna :)

Vi skulle nog "skalat" av lite pappa och jag, gjort det enklare, men vilka tips liksom, jättefina bilder.

Jag ska snart bara rätta det sista för att sen lägga ut mitt inlägg.

Jag hoppas att du som läser har det bra.

Som ni nu läst om allt möjligt så förstår ni ju att jag har haft toppendagar.

Det är många saker som jag inte tar med nu, men antagligen gör i nästa.

Ja jag ska faktiskt försöka på riktigt nu, att ge mig ett lite lättare nästa inlägg genom att börja så fort jag kan, kanske alldeles snart.

Kram kram