Tillbaka på ruta ett!

1987 tror jag :)

Hej hej!

Jag börjar med att berätta att jag nyss fått en välbehövlig massage av Elin nu på eftermiddagen.

Det gör som vanligt ondskönt, och det känns så bra att hon hittar på det som gör ont.

Jag har börjat träna med gummiband ganska mycket, och med det så kom huvudvärken.
Nu hoppas jag att hon löst upp saker där inuti så att jag slipper ha ont i huvudet mer.

Nu till något som är superviktigt för mig. Livsnödvändigt kan man till och med kalla det.

Det började i september förra året, eller nej det började egentligen för flera år sedan.

Jag hade varit på frykcenters rehabställe i Torsby och tränat några veckor.
Där fick jag för första gången, och enda än så länge, testa en träningsmaskin som heter Uppertone.

En sån maskin skulle jag ha, ja det blev en dröm för mig, att kunna ha en egen och kunna träna i den varenda dag, vilken dröm det vore!!
Jag har skrivit om den förut, men gör det igen. Det kan ju vara så att du och ni som läser idag kanske inte läst det jag skrev förut.

Jag fick ett stipendie från "Lions", ja det fanns ju inga gränser hur glad jag blev och hur bra jag mådde!!.
Maskinen skulle kosta runt trettio tusen och fick tjugo tusen!!. Efter sparande så hade jag alla pengar som jag behövde för att kunna beställa en. Men!?
Ja fortsättning följer.

I september beställde jag en maskin och fick jättebra hjälp av ett företag i USA.
Han jag hade mailat med fram och tillbaka flera gånger hörde av sig till mig och sa att i november kunde dom leverera till mig, just då i september hade dom för mycket vad det lät.

Jag mailade honom i November och då berättade han lite kort att företaget som gjorde Uppertones hade blivit "damaged" ( trasigt, förstört eller sabotage, det vet jag inte ), ja jag förstod inte så mycket, men han bad mig kontakta honom i Januari.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men fick mycket jävlaranamma där och då, jag bestämde att jag skulle minsann träna på så mycket jag kan hemma med mina gummiband, tills jag har min maskin.
Jag har ju gått och väntat på att få hem den, och tänkt att börja träna då, men nej så enkelt skulle det ju inte vara :(

Jag kände att jag inte riktigt visste om han ljög för mig, eller om det var på riktigt, så jag kontaktade Gerts kusin Ronny som bor i USA.
Åh så han hjälpt mig,han har hjälpt mig på alla sätt han kunnat!!
Han fick samma svar som jag fått, så han ljög inte för mig mr i USA.

Jag hittade en Uppertone på ebay som var begagnad, men det spelade ju ingen roll, det var ju en maskin iallafall, och jag ville försöka köpa den.
Jag från Sverige kunde inte, nej det gick bara inte.
Jag fick lite panik och Ronny hjälpte mig, igen. Han köpte den han till mig och la ut pengar för den på ett paypal konto som inte jag fick att fungera.
Han skrev till säljaren men fick inget svar. Han hade tänkt åka till säljaren och packa ihop allt för att sen skicka allt till mig. Ronny <3
Ja jag är så otroligt tacksam för allt han/ ( du om du läser)  gjort trots att jag inte har kunnat köpa någon.
Nej han fick inget svar från säljaren och tog då kontakt med paypal igen, för att få tillbaka pengarna som den kostat, och där är vi nu, på ruta ett liksom.

Jag fick ett mail från USA nu i början av januari, där han skriver att det kan ta upp till ett halvår innan dom vet hur det kommer att bli. Om någon köper upp företaget låter det som?.
Ja herregud vad det varit svajigt i livet några veckor och månader. Från hopp till förtvivlan.
Det låter säkert inte klokt, men den här maskinen är så viktig för mig.

Jag har inrett ett fint träningsrum här hemma för att maskinen ska vara där så jag kan åka in när som helst och göra lite övningar. Än så länge så får det bli min lilla ribbstol och gummiband :)

Jag skulle må så mycket bättre om jag fick en sån att träna i, och min kropp behöver verkligen få bli stark nu,jättestark så jag orkar allt jag vill göra. 

Gert kom hem en dag och berättade att han och hans jobbarkompis hade suttit och pratat lite om träningsredskap för mig. Dom hade kommit fram till att det fanns en sort som skulle fungera :)

Jag och Gert har bestämt oss för att kolla upp ett sånt som kanske skulle fungera istället för, vi får se vad det blir till slut :) 

Jag känner mig hoppfull och jag har ingen lust att vänta tills dess och tills dess, nej det kan ju dröja år känns det som. Nej nu känner jag att jag letar på något istället för, som fungerar lika bra, så det blir något så jag kan träna överkroppen.

Nej  nu skriver jag om något annat en stund.

Jag har i över en veckas tid rensat bland gamla kort och tidningar, ja kort sedan innan jag hade mina tjejer, då förstår ni. Jättelänge sen. (Marielle är 24 och Melina 19 år)

Tusentals med kort och många album var det att gå igenom, men nu är det gjort!

Jag och vi sparade en varsin låda till våra barn och en låda till oss, resten for på tippen.

Skönt, ja verkligen skönt. Tjejerna har då dom varit här kolla igenom kort ifall det var några dom ville ha. Jag har förstås sparat kort som dom inte vill ha just nu, men kanske senare i livet.

Jag hade sparat alla kort sedan jag var ung (länge sen) då jag tänkt att mina tjejer skulle se tex att jag och deras pappa tyckte om varann en gång, ja så var det ju. 

Men ingen av dom var intresserade av dom korten, nej dom fick åka till sopstationen dom med. 

Befriande och skönt, ja så känns det då man rensat sånt som inte har orkats med förut. 

Negativ, ja om ni visste vilken ordning jag hade på alla negativ. 

Jag hade speciella album för dom och det stod på varenda en vilka kort det var där i, det kändes lite tråkigt förstås att bara slänga, men jag gjorde det. jag kan inte spara på allt. 

Då jag en vacker dag dör så vill inte tjejerna sitta och rensa är jag säker på. Man kan ju säga att jag gjorde alla en tjänst :)

Kartongvis med kort och tidningar

Jag tog kort på en del kort som jag delar med mig av :)

Orienteraren Nina :)

När jag satt och kollade igenom varenda kort så hittade jag ett fint kort på min tant Anna.
För länge sen, ja då jag var 18 ungefär så jobbade jag på hemtjänsten i Ludvika.
Jag hade tre tanter flera gånger om dagen som jag skulle hjälpa, och Anna var en av dom.
Jag tyckte så mycket om henne, och hon om mig. En härlig tant som jag kämpade för, så att hon skulle få bra hjälp.

När Anna dog så ville jag inte vara kvar på hemtjänsten, och sa upp mig för att hitta på något annat.
Jag hade tur då jag var ung, jag fick dom jobb jag sökte, så jag behövde aldrig vara arbetslös. Förutom en vecka då, då valde jag själv att vara arbetslös så jag kunde ta en intensivkurs för körkort, och det gick bra det.

Mycket känslor och tankar blir det då man tittar igenom gammat, men väldigt mycket kärlek.

Några kort som jag hittade var på mig och Jessica, min bästa kompis.
Jag fick så många minnen som dök upp och ett var då jag låtsades var frisör i Grebbestad?
Jag fick klippa en kille som hette Stefan om jag minns rätt?!
Han hade långt hår och var med i ett hårdrocksband tror jag, och han ville ha kort hår, hans föräldrar ville också att han skulle klippa sig.
Vi, jag och Jessica kom till hans husvagn ( en sån som stod där året om med liten altan framför) och hans föräldrar var där och tittade på :)

Herregud så oproffsig jag var, jag kammade håret och bestämde vart Jessica skulle klippa tror jag, eller så fick hon hålla saxen och kammen?

Alltså vad gav jag mig in på?? Varför ljög jag kan man ju undra??

Jag har inget minne av hur det blev, men jag tror att hans föräldrar tyckte det blev bra?
Kanske inte alls bra, för jag minns inte att han pratade med mig efter det, men men.
Jag kommer ju ihåg det mesta, så det är konstigt att jag inte minns. Jessica du kanske minns? Om du läser förstås. Jag vet att jag haft kort på mig då jag var i "klipp action", men dom hittade jag inte synd nog nu då jag rensade.

Jag ska berätta också att jag inte bara klippte Stefan, nej då jag tyckte att det var roligt att klippa.
Jag gjorde slingor och permanenter också, så lite vana hade jag, men att säga att man är frisör, nej det är ju inte ok!??
Efter det så har jag aldrig ljugit och särskilt inte om det haha :)

Jag Hasse och Jessica vid lägerelden :)

Då Marielle och Melina varit här medan vi sorterat kort så har dom kunnat fråga, vem är det här?
Vart är vi här? Ja jag kan säga att jag kunde svara, och att  jag visste.

Jag minns då jag ser kort att vi var på Cypern då jag var elva och hotellet hette green bungalow, tror jag är bäst jag skriver ifall jag har fel. Jag minns iallafall onaturligt mycket, nästintill allt.

Nu till lite nutid :)

På nyårskvällen och natten var vi kaninvakt till lilla Filip. Det var så mysigt att få mysa med honom lite, det var länge sen. 

Han har verkligen blivit en farbror nu, lilla Filip, alldeles gråhårig :)

Dagen efter eller nästa, jag minns inte riktigt, då kom Marielle förbi med Tyke och Stina en sväng och så passade hon på att plugga lite :)

Marielle får hjälp av Stina :)

För fler år sedan så ville Marielle byta efternamn till mitt flicknamn Thidé.
Då på den tiden så kostade det flera tusen för att kunna göra ett namnbyte, så det blev inte av då.

För några månader sedan så berättade Marielle för mig att det blivit nya regler, så nu hade hon skickat in, det blev Marielle Thidé istället för Östby.

Jag förklarade innan att det kan vara ganska jobbigt just då man bytt namn, att man inte riktig vet vem man är? Ja så har jag känt en gång och det var ganska jobbigt faktiskt.

Jag tror inte att hon haft några problem alls med samma känsla som jag hade då, förr i tiden :)

Nu till något jag inte trodde skulle hända :)

I farsdags present så fick Gert ett jättefint brev från Marielle där det stod en fråga
 - Vill du adoptera mig?

Självklart ville han det, och hon hade kollat upp hur man gjorde.

Jag trodde inte att man kunde göra så i vuxen ålder, men det kunde man.

Både jag och hennes biologiska pappa fick yttra oss inom en viss tid, och nu har det gått igenom.

Skönt för henne då hon behövde ett avslut och en ny början av sitt liv.

Ja hörrni så mycket jag har att skriva om, mycket får jag skriva upp så att jag inte ska glömma bort det till nästa gång.
Det blir så mycket jag skriver varje gång, så till slut orkar inte händer och armar inte med.

Den här fina kannan råkade följa med mig hem från ett loppis, superfint lycker jag att den är :)

Nu har jag massor av rättning att göra, mina händer är inte så vidare värst medgörliga nu, kanske får vänta tills imorgon :)

Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra.

Kram kram till er alla :)