Nu sitter jag här och skriver, och jag tänker låta fingrarna jobba alldeles av sig självt.
Jag mår bra, ja jag mår riktigt bra och har inget att klaga på alls egentligen.
Ibland skulle jag förstås vilja sjukskriva mig från sjukdomen, ja minsann det skulle jag väldigt gärna kunna göra ibland. Men så enkelt ska det ju inte vara haha :)
Nog skulle jag vilja förändra mycket om jag kunde, men att klaga, nej det vill jag inte.
Jag mår bra och jag lever, ja jag lever faktiskt och har det toppenbra.
Det finns många saker jag inte kan göra längre, men det finns desto mer saker som jag faktiskt fortfarande kan.
Det finns inte så mycket som jag inte kan faktiskt, nej det mesta kan jag fortfarande.
Jag kanske inte kan göra allt jag kunde göra själv längre, nej det kan ju bli svårt, men med hjälp så kan jag faktiskt göra allt. Ja typ allt:)
Nu kan jag inte påstå att jag tycker att det är superkul att behöva få hjälp med sånt jag kunnat själv förut, men vad har jag att välja på liksom?
Nej jag är lyckligt lottad, och känner mig så tacksam och lycklig.
Ibland då Gert är borta på kvällen så får jag ju hjälp av någon, ja någon av mina assistenter eller döttrar så att jag kan sitta och skriva eller se på något på tv:n.
Då när jag sitter i min fåtölj och jag ska komma ihåg allt jag vill ha nära, allt jag kan behöva. Jag blir så otroligt lycklig och tycker att jag har det lyxigt.
Ja jag kan sitta där och tala om hur jag vill ha allt, och "slipper" göra det själv.
Om jag kunnat välja så hade jag aldrig blivit sjuk, nej jag hade varit frisk och gjort allt jag får hjälp med nu, jag hade jobbat på så mycket jag kunnat.
Ingenting hade känts eller varit jobbigt, nej jag skulle aldrig ha känt den känslan.
Jag är lycklig lottad som har det så bra som jag har det, och jag lever! Ja det skulle jag kunna återkomma i varenda inlägg jag gör :)
Hur många är det inte som finns som är friska, men som ändå inte lever!?
Jättemånga tror jag, synd nog.
Jag har inte alltid varit som jag är nu, nej jag har inte heller levt förut, nej då fanns jag inte.
Under många, ja väldigt många år så fanns inte Nina, nej det tog mig väldigt många jobbiga år innan jag hittade på henne. Men nu är jag kvar för att stanna. ja minsann!!
Som jag skrivit många många gånger förut så är det så viktigt att få finnas, och att få tycka och känna det man känner!! Superviktigt
Jag önskar att alla som fastnat i någon lunk kan ta sig ur det och få mår bra.
Att alla som finns oavsett om man är frisk eller sjuk, lever.
Man lever bara en gång (hoppas jag) och då är det ju underbart om man får leva precis så mycket man bara kan och vill.
Jag lät fingrarna skriva och jag kan lova att dom går i brinnande fart, jag förstår inte hur det kan bli så, men jag är glad för det.
En gåva, ja kanske är det en gåva?
När jag tänker på hur det varit i mitt liv, från att jag var tonåring och framåt, så är jag trots alla jobbigheter glad.
Jag tänker glädje och kärlek, trots mycket som varken var glädje eller kärlek. Jag har gått vidare.
Allt har verkligen inte varit bra, nej verkligen inte.
Om jag inte varit med om allt jag varit så hade jag ju inte varit Nina idag, nej då hade jag inte funnits, och jag vill finnas.
Jag har blivit den jag är med hjälp av allt jag fått gå igenom.
Sjukdomar, skilsmässa, dödsfall och ja herregud mycket.
Härom veckan gick jag igenom gamla kort och album jag haft liggande på vänt. Ja jag har inte riktigt orkat förut, men nu är det klart. Jätteskönt verkligen.
Jag har också gått igenom gamla pärmar i källaren som jag har på en hylla i ett förråd.
Där hittade jag många tidningsurklipp som jag inte alls kom ihåg, och så allt från då jag var sjuk 1991. Varenda papper har jag sparat, och alla anteckningar som jag skrivit.
Jag hade ganska mycket att gå igenom, så jag sparade vissa saker utan att göra klart.
Jag kan inte slänga mina sjukhus papper, nej det går inte.
Jag tror att jag har dom kvar, trots att dom ligger i källaren, bara en känsla av att jag inte vill sluta minnas.
Jag vill och jag är stolt över den tiden, att jag fixade det, jag överlevde!!
Det var inte bara roliga urklipp och papper jag hittade.
Jag hittade min pappas avskedsbrev innan han valde att avsluta sitt liv, jag sparade det förstås, men orkade inte läsa igenom just då.
Nej det är tungt, väldigt jobbigt och ledsamt. Älskade pappa <3
 |
| Kolla frisyr och klänning haha :) |
Ja herregud säger jag :) Jag har verkligen varit en "linslus" jag, som det ju heter :)
Jätteroligt att se, och vad roligt att ha dom sparade.
På bilden ovan är det jag och min då bästa kompis Veronica som står i mitten.
Vi har likadana ljusrosa jackor på oss :) Den enda rosa jacka jag ägt tror jag faktiskt, men den var så fin minns jag att jag tyckte.
Ja många minnen dök upp, lika som då jag sorterade foton härom veckan.
När Melina var förbi och fick se urklippet på mig och Veronica så var hon helt säker på att det var hennes moster, ja min syster.
Är du verkligen säker mamma? Ja jag är helt säker, nej det där kan inte vara du, det syns ju att det är moster :)
Haha, ja jag måste ju erkänna att vi var väldigt lika en period, iallafall på kort eller om man inte kände oss, men det här är jag säker på, till 100 procent säker på att det är jag.
Jätteskönt nu att ha koll på allt som finns där nere i förrådet, jag är nöjd och stolt över mitt jobb jag gjort. Jag har slängt hur mycket som helst, ja jag förstår inte att trots allt jag slängt, så är det ganska mycket kvar!? Hur går det till??
Ja mina händer jobbar på och orden bara dyker upp i huvudet och sen till fingrarna :)
Mina ben spelar mig många spratt, ja ibland flera gånger om dagen, och ibland kanske bara någon gång på kvällen.Jag skakar och benen vibrerar i rasande takt. Jag kan inte få in en film här synd nog, men ni kanske kan föreställa er, eller nej det går nog inte.
Dom hoppar så mycket så att hela jag nästan glider ur fåtöljen, ja det är så fascinerande och otroligt konstigt. Vilken kropp!!
På nätterna lever dom sitt egna liv, trots att jag tycker att det går bra.
Dom får sina ryck mitt i nätterna så dom ofta väcker till och med Gert.
Gert är inte lättväckt, men då mina ben kommer igång, ja då är det som en jordbävning i sängen säger han :) Jag vaknar ju också varje gång benen skakar och jag har svårt att somna om, så jag sover nog inte så många timmar per natt jag :) Men jag är van så jag klarar mig ändå :)
Det är ju tråkigt att han vaknar, men det är inget jag kan göra något åt, eller kanske jag kan det?
Jag är med på en Ms sida på facebook och jag delade filmen jag spelat in där.
Många kände väl igen sig, och en kvinna brukade smörja sitt ben med en slags liniment.
Hon smörjde också in på rumpan, runt höften för att få lindring.
Jag har köpt den salvan, och jag har teststat den i två dagar, men inte märkt än att jag sovit bättre.
Det är egentligen en salva för hästar och kossor, men vad gör väl det?:)
Jag har ju jobbat på granngården så jag vet att vissa salvor fungerar jättebra till annat än vad det står. Spensalva tex, den är en superbra till händer och fötter.
Jag hoppas mycket på salvan och tänkt om den fungerar??
Då slipper ju jag vakna varenda gång, tänk att få sova en hel natt!!
Ja det är ju mycket som kan vara ganska jobbigt, men i det stora hela och om jag tänker hur jag hade det för några år sedan, ja då är ju allt en baggis nu.
Ingenting kan nog bli värrä än det var då.
Jag hade två ben som var spikraka, dom stod rätt ut om jag satt i rullstolen.
Det var nästintill omöjligt att kunna böja dom neråt, nej dom ville bara krångla.
Allt det krånglet var jättejobbigt för min kropp som försökte streta emot allt den kunde, mot vad jag ville.
Nej det blev ingenting som jag ville på den tiden.
Nu kan dom också jäklas, men långt ifrån så mycket som det var då.
Jag har mycket att vara tacksam och glad över, och det är jag verkligen.
Jag har haft "lite mycket" den senaste veckan.
Jag har varit och klippt mig en dag, och en annan så kom Elin för att massera mig, åh så välbehövligt det är.
Jag var till ortopedteknikern på sjukhuset också en dag för att få hjälp med mina ortoser, dom har börjat klämma och göra ont, och ett litet sår har jag haft.
Dom betyder mycket för mig och utan dom vill jag inte vara.
Utan dom är benen och fötterna helt svullna och sprickfärdiga, ja herregud så jobbiga dom är nu då jag inte kunnat ha dom på länge.
Jag fick hjälp av Melina en dag i veckan, jag behövde baka något gott till killarna i a-laget :)
Vi gjorde jättegoda rutor i långpannan med vit choklad och hallon, jättegoda.
När jag skulle lägga över i en låda för att frysa in, så blev rutorna inte bra, nej det gick inte att få av dom av plåten utan att dom blev fula.
Nej jag frös in till oss här hemma och så fick jag ta nya tag nästa dag. Då blev det bullar istället, ett säkert kort. :)
Jag har köpt en matta till köket som vi la på häromdagen, men för att få till kanten så fick jag ta till mina vikter. Ja herregud så många gånger jag haft nytta av vikterna, vilken tur jag haft dom :)
Det blev bra efter lite vikter så nu har vi en ny matta under bordet :)
Igår då jag låg i sängen på kvällen och Gert skulle gå och hämta något, så sa han att han skulle gå och göra det vad det nu var, och då sa jag att ja jag ju ligger där jag ligger :)
Vem vet, du kanske är uppe och ränner sa han då, och jag skrattade och sa att herregud så gärna jag velat vara uppe och ränna :) Det hade ju varit underbart!!
Idag har jag haft en riktig matlagar dag. Spagetti och köttfärssås, köttfärsbiffar i gräddsås och pannkakor. Ja många matlådor blev det, och vi slipper laga mer mat i helgen :) Superskönt!!
Igår fyllde Rebecca år och hon ville bjuda mig på lunch. Jag försökte verkligen att jag skulle bjuda henne på sin födelsedag, men hon ville inte lyssna på det örat.
Jättegott, precis som vanligt. Friterad kyckling och sötsur sås, ja det är verkligen en av mina bästa favorit maträtter :) Jag väljer aldrig något annat, nej jag tar det säkra jag.
Jag hoppas att du och ni har det bara bra.
Kram kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar