Skönheten i allt

Marielles fina hund Tyke <3

Hej hej!
Skönheten i allt, ja det är titeln på en fin tänk/se värd film. Jag är glad att vi såg den i Söndags.
Det var en vän som skrev på facebook att den skulle gå, och jag kände direkt att jag ville se den och Gert hakade på.

Det var två personer och så vi två :)

Ja vi behövde inte känna oss trängda på något vis.

Det var en fin lite både sorgsen och glad film. Det fanns mycket plats för sina egna tankar och undringar över filmen, många frågetecken.
En sak jag mest kände starkt för i filmen var sista scenen.
Ja jag tyckte om hela filmen, men på slutet då dom höll varandra i hand för att sen hålla om varandra medans dom sakta gick framåt!
Det är en av mina högsta önskningar om jag ska önska något litet.
Det finns väldigt många viktigare saker jag önskar i det stora, men ibland kan jag väl få önska mig något mindre tycker jag? 

Jag blev tårögd och kände mig ledsen över att jag inte kunde få gå så som Will Smith och hans tjej i filmen, men med Gert då förstås.
Ja fy så ledsamt det kan kännas ibland, men jag fick ta nya tag och dagen efter var det ju en ny dag.


Sedan sist jag skrev så har dagarna gått fort, ja jättefort, som vanligt med andra ord.
Förra Fredagen var Gert med hockey killarna på borta match. Jag och Marielle var hemma och käkade pizza och såg en film, en riktig myskväll.

Mycket kläder på då man måste ge sig ut i snöstorm :)
Mycket kläder och så reflexväst på förstås, och Tyke har reflexer han med.
Jätteviktigt att ha reflexer på, man syns faktiskt inte utan!
Det är särskilt viktigt då man är ute och går där det åker bilar, jätteviktigt.
Jag blir riktigt förbaskad då vi kommer åkande och folk bara traskar ut på övergångsställen utan reflex. Det gäller ju ens liv, och man har bara ett!!
Jag förstår inte hur det kan vara töntigt eller onödigt att sätta på en eller helst flera reflexer? Livsnödvändigt om man frågar mig.
För inte så länge sen var jag ute utan reflexer och vet hur dumt det är, man ska alltid alltid ha reflexer på sig då det är mörkt.
Det är ju inte bara ens eget liv man ska vara rädd om, nej den som eventuellt skulle köra på någon, för dens skull också. Hur skulle den föraren må i resten av dens liv om någon olycka händer?

Förra helgen så hjälpte mig Maria att sätta upp mörkläggnings gardiner i Melinas rum, det blev jättebra och nu kommer hon att få det jätte mörkt då hon vill :)
Lite pyssel innan det blir helt klart, men bra blir det.

Jag hittade ett kort från i höstas. Sa Coma på Mallorca. 

Vi hade en toppen vecka där och det var underbart härligt och varmt. Jag vet inte varför det blev att stå 2010 ovanför, det var ju 2016 :)

Kommunen i Ludvika som bestämmer över mina assistans pengar har beslutat att jag inte ska få åka utomlands mer, dom anser att jag har det lika bra hemma som att åka bort på semester.

Jag har skickat in en överklagan på deras beslut då jag ju verkligen älskar att åka bort ibland till värmen. Hela jag mår så bra och jag älskar att sola. 

Jag får hoppas på att dom ändrar sitt beslut så jag slipper överklaga högre upp, om man nu kan det.

Ja det finns ju lagar och regler som dom ska följa och jag ska enligt dom kunna få ha ett så bra liv som jag kan trots mina funktions nedsättningar. 

Jag ska kunna ha det lika bra som någon som är frisk med andra ord. 

"Vanliga" friska människor får själva bestämma vart dom ska semestra, men det ska inte jag få göra mer.

Jag har ju ingen möjlighet att ha råd att betala både mig själv och min assistent då jag åker någonstans. Det är ju nog svårt att ha råd att åka själv och ibland tillsammans med Gert.

Nej jag hoppas på att dom förstår att jag är lika frisk som alla andra förutom, att jag inte kan gå. 

Ja mina händer och armar fungerar ju som dom vill, men i det stora hela så är jag helt frisk. 

Kommunen borde vara glada för att jag har det bra, men tydligen så har jag det för bra kanske? 

Jag skulle gärna byta med vem som helst som vill testa på det här med att inte kunna gå. 

Men då är det bytt är bytt liksom :) Haha, ja ni förstår ju att det inte är särskilt kul alls att inte kunna vara så som jag var innan, ja i kroppen menar jag då. 

Jag är ju inuti samma människa som innan, kanske en aningens bättre haha :) Iallafall mycket mer lugn och ostressad än jag var innan jag blev sjuk.

Så här skrev jag, (bara en liten del) men med hjälp då förstås, för det här hade jag inte kommit på själv.

Jag överklagar Ludvika kommuns beslut fattat 20161222 om avslag för utbetalning av uppkomna merkostnader vid köp av personlig assistans.

I LSS 5 § och 7 § anges att målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra och tillförsäkras goda levnadsvillkor. Detta innebär att målet med LSS är att personer med funktionsnedsättning inte skall ha sämre levnadsvillkor än personer utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder i sin omgivning.

I praxis anses goda levnadsvillkor innefatta att en person med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra semesterresor med hjälp av sina personliga assistenter.

Enligt praxis får det idag anses normalt för vuxna personer i aktiv ålder att ibland åka på semester utomlands, med hänsyn till vars och ens sociala och ekonomiska situation.
I den individuella bedömningen av rätten till stöd för att kunna genomföra en semesterresa utomlands ska en jämförelse göras med vad andra människor utan funktionsnedsättning kan göra på sin semester. Hänsyn skall tas till den enskildes hela livssituation och möjlighet att leva som andra.

Att som Ludvika kommun resonerar i detta fall är jag belagd med kommunarrest eller vart fall starkt begränsad till att hålla mig hemma i mitt närområde då merkostnader uppkommer för resa då jag är i behov av personlig assistans.
Detta kan aldrig varit LSS-lagens intentioner.

I Måndags for jag och Rebecca till Hedemora för att få hjälp med dörr och ramp på min bil, som varit ur funktion ett tag nu.
Dom har haft så mycket att göra på den firman då många varit sjuka, så vi tyckte att vi kunde vänta. 

Vi har haft ramper som tur varit, så att jag kommit i och ur iallafall.
Det har fungerat jättebra men gissa hur skönt det kändes då det bara fungerade som det ska?
Dom är så duktiga så det är inte klokt. Hurra hurra!!

Vi väntade tålmodigt i tre timmar innan bilen var klar, men den som väntar på något gott heter det ju.

Vi hade köpt med oss varsin smörgås och kaffe fanns där, så det gick ingen nöd på oss alls.

Jag hade mått illa hela morgonen hemma så jag var inte sugen alls på kaffe, men deras choklad i maskinen är jättegod, så det drack jag :) 

I Tisdags var vi till Örebro för att Gert skulle få hjälp med sina tår.

Han skulle vara där till klockan två, så klockan ett var vi där förstås. Vi vill vara i tid vi :)

Hans doktor var sen så han blev inte opererad förrän långt senare.

Jag och Rebecca gick upp på stan lite vi medans vi skulle vänta. Vänta tills Gert var klar och kunde åka med oss hem igen.

Vi träffade på en farbror/ man på stor torget som sa till mig att jag var så fin eller vacker, jag minns inte hur han sa.

Han såg väldigt proper ut med fin blå jacka, och ja en trevlig man såg han ut med andra ord.

Jag som satt långt ner i min rullstol kände det inte , men Rebecca gjorde, han stank sprit.

Han som först kändes trevlig, blev nästan lite hotfull, lite läskig på slutet. 

Om vi inte varit fortsatt trevliga så hade vi nog inte kunnat vara säkra på att han inte var trevlig mot oss mer, nej han hade kunnat bli riktigt arg tror vi.

För mig är det ju inte så ovanligt att folk stannat till och vill prata, särskilt farbröder som tycker att jag ser så glad ut. Jag trodde att det var lika nu.

Efter att vi blivit av med honom till slut haha, så ringde jag till Marielle. 

Hon sa att jag ju inte fick prata tillbaka om någon pratade med mig, men så går det ju inte att göra för mig.

Medan jag pratade med henne så kom en annan man fram till Rebecca och klappade lite på henne och sa något som "Stockholmsjävlar" när han lunkade vidare (haha). Ja från Stockholm låter det nog inte som att vi kommer ifrån :)

Ja vi undrade en liten stund vad Örebro var för ett ställe? :)

Vi hade en rolig dag tycker jag iallafall och jag köpte det jag tänkt köpa, plus lite till haha :)

Då jag och Gert var till sjukhuset förra gången så gick vi ju in och åt på ett Café "Hälls" som hade så god mat.
Jag och Rebecca gjorde det vi med. Samma ställe och lika mat för mig, jättegott.

Efter maten till kaffet så bestämde vi oss för att köpa varsin liten mini biskvi som Rebecca sett medans vi beställde maten.
Ja ni ser ju, ungefär som en enkrona, lite mindre faktiskt. 18:- styck?? Haha, ja dyra med nu har vi provat det också :)

Inget speciellt alls och den fick ju plats i en tugga :) Maten och kaffet var iallafall inte alls dyrt, men gott. 

Det kommer att vara vårat ställe liksom, jättemysigt och gott.

På vägen hem så gjorde vi vårat obligatoriska stop, vid macken i Guldsmedshyttan. Det fick bli en korv där för att orka ta oss hemöver igen.

Gert var pigg men hungrig efter operationen. Han fick lokalbedövning, så han kunde följa med oss hem ganska direkt han var klar.

Ett underbart bra ställe det sjukhuset han var på, Capio Läkargruppen heter sjukhuset.

Vilken otrolig skillnad mot vanliga sjukhus. 

Det var så hemtrevligt och riktigt mysig stämning där.  Man känner sig så omhändertagen och man behöver inte alls vara orolig på något sätt där, nej ett toppenställe.

Det skulle ta 9 månader för Gert att få träffa en doktor i Falun, och därefter hade det säkert tagit flera månader för att få en operationstid. 

Nu då vi gick ifrån den kön och fick Örebro som förslag, så var det ju givet. 

En läkartid fick Gert ganska snart efter att dom fått remissen, och sen operation någon månad efter. Toppenbra och vilken tur att man kan göra så, i såna här fall med lång väntan. 

Nu kommer Gert att få vara hemma med mig och vila sig frisk för att sen slippa ha ont i sina tår som inte varit bra.

Nu är dom avsågade och stelopererade på något vis, tur jag inte var med säger jag ju bara. 

Hur som helst så kommer det att bli bra och han kommer att kunna ha sina jobbarskor med stålhätta utan att det klämmer och gör ont mer. Några veckor hemma först, sen är han piggelin och frisk igen utan att ha ont.

Jag och Maria var till stan en sväng en dag i veckan och då hann vi fika lite på BK, bergslagskonditoriet. 

Varsin semla blev det, och en med hem till Gert som nog behövde den efter operationen.

Jättegod var min, jag hade mandelmassa i min, Maria och Gert ville ha vaniljkräm dom så så fick det bli. Vilken tur att man kan få välja nu för tiden så det passar alla.

Min Melina tycker om förutom att om det är vanlig grädde så får hon ont i magen. 

Marielle, ja hon som själv är konditor, hon tycker inte om oavsett vad det är däri. 

Ja vilken tur säger jag att jag inte vart konditor i mitt liv, nej då skulle jag ju rulla fram. 

Fika är en last för mig, jag tar mycket hellre en bulle än godis om jag kan välja :) 

Ja tur att jag valde en annan väg jag. Marielle däremot hon valde ett yrke som hon är duktig på, hon gör fantastiska tårtor och bakverk, men hon äter inget av det. 

En mazarin eller ett wienerbröd slinker ner iallafall, så lite gott finns det till henne också.

Jag har en sorts kakor som finns på willys som jag formligen älskar. Syltkakor, och dom ligger i en låda. Det finns små paket och stora, men jag väljer ingen av dom.

Faktiskt är jag så duktig att jag låter bli, och säkert gjort i över ett år. Stolt över det är jag, men det kan ju finnas annat som jag stoppar i mig istället för dom:)

Nu kan jag och har slutat med socker, men det är så otroligt lätt att halka dit igen, och det gjorde jag tyvärr den här gången också. 

Men men snart är det på det igen, jag kan och jag vill liksom!!

Igår kväll hade vi en riktig mysstund här i min säng innan Melina skulle skjutsa Maria hem, och sen skjutsa sig själv och Oscar som hon skulle hämta upp på jobbet hem.

Jag hoppas att ni har och haft det lika bra som jag :)

Kram kram till alla från mig.