Jag har ett stort hjärta

Hej hej!

Ja jag har ett stort hjärta, ja av guld tror jag. Det låter skrytigt, jag hör ju det själv, men jag har det!

Jag har empati och bryr mig om andra människor. Ja jag kan ju inte tycka om alla här i världen, men ganska många faktiskt.

Det finns väldigt många fler än jag som har ett stort hjärta, men jag tror att det finns ännu fler som inte har det, tyvärr. 

Jag tycker om andra människor och vet att det är många, väldigt många ensamma människor där ute. Att säga hej till den jag möter är en självklarhet, om inte det passar med ett hej, så ler jag iallafall och ser den personen jag möter. 

Jag är övertygad att man kan hjälpa andra människor, alla kan det om man vill. En början är att se den andre, att den syns och finns liksom. 

Jag skulle skänka en säng vi fått över här hemma. Jag la ut den på en köp och säljsida på facebook, och jag fick svar på messenger. 

Det var en utländsk person som behövde en säng men hade bara en personbil. 

Sängen var visserligen bara 80 bred, men in i en vanlig liten bil skulle den verkligen inte få plats. 

Det slutade med att jag lovade skjutsa madrassen till honom, med hjälp av Melina och Rebecca då förstås. 

Jag berättade för Maria då jag skulle få hjälp att lägga mig på kvällen att vi nästa dag skulle leverera sängen till marnäs, och hon bara skrattade åt mig :) 

Hon var glad att jag representerade den goda sidan av Sverige, ja jag tror att hon sa så :)

Ja det gör jag verkligen minsann.

Ja, lika väl som att köra den till soptippen så kunde jag ju åka till "marnäs" (5 km bort ungefär) och leverera liksom :) 

Det kostar inte mycket att hjälpa, oftast ingenting, och man känner att man gjort en god gärning.

Han som fick sängen har aldrig träffat någon som är så snäll, han var så tacksam och glad.

Jag älskar verkligen att kunna få hjälpa till, det är jag.

SÅÅ frustrerande är det att inte kunna göra och bära som jag ju vill, jag är inte den som är lat. 

Nej jag har alltid velat hugga i och hjälpa till, men nu hur gärna jag än vill nu så går det ju inte. 

Det är tur att jag har fina människor i mitt liv som hjälper mig att få vara jag <3

Det är bland det jobbigaste med att sitta i rullstol kan jag säga, och så förstås att inte kunna stå upp och kramas, ja det är något jag saknar.

När jag redan skriver om att skänka och ge bort till behövande så fortsätter jag lite på det temat.

Jag har haft några påsar stående med kläder jag vill ge bort. 

Förut så hade jag en kontakt med en tjej som hämtade och körde till flyktingförläggningar. 

Jag har tappat bort hennes namn i mitt huvud och har inga meddelanden kvar sedan dess. 

Jag fick genom att jag frågade på facebook fatt i en tjej som gjorde likadant. Kanoners!

Jag vill inte ge till någon som sen ska sälja det, nej jag vill skänka till någon som kanske vill ha kläderna, och det ska vara gratis.

Jag plockade ihop så det blev lite ordning i påsarna, och sen var hon så snäll så hon hämtade dom vid mig. 

Beundransvärd människa, och jag blir så glad i mitt hjärta av hennes engagemang, och viljan att hjälpa.

Underbart att det finns så många bra människor som vill hjälpa till, jag önskar att jag kunde göra det jag med lite mer. 

Min rullstol är verkligen inte till någon nytta alls, jag känner mig fastlåst och bunden till den. 

Nej i såna här fall så vill jag ju kunna röra mig som förut, som vanligt liksom. 

Det kan ofta kännas för jäkligt att jag inte kan få hjälpa till som jag tror att jag faktiskt skulle gjort om jag varit frisk. Men det lilla är iallafall att hjälpa till med det just jag kan. 

I Söndags for vi till Sunnansjö på auktion. Tänk att få gå på auktion mitt i vintern, och där jag kan komma in också.
Vi hade en jätterolig dag och några fynd gjorde jag minsann. Det är bara jag och Maria som ropar på saker, Rebecca hon är mest bara med hon :)

Ja jätteroligt hade jag och jag vet inte om det finns så mycket roligare än auktioner, nej jag tror inte det faktiskt.

Fick ta ett kort på självaste auktioneraren Glenn Welamsson "welamssons auktionstjänst.", tänkte göra lite reklam för honom och hans firma :) Jätteduktig och en trevlig auktion :) 

Jag köpte bland annat en fin vas och två änder som ni ser på ett av korten. Ja varför jag ville köpa änderna kan man ju undra? men dom var och är jättefina så mitt impulsköp var ett bra köp.

Nej nu till något helt annat.

Våran ena utekanin Molly var jätte hängig och bara låg inne i lekstugan en dag. Jag ringde till veterinären och fick åka iväg till Falu djursjukhus för att få hjälp så snabbt det gick.

Hon fick medicin och lite extra näringsmat och efter bara ett par dagar så var hon nu pigg som en mört :)

Vi har försökt att ge henne medicin, ja en vecka som doktorn sa, men det är svårt för Melina att få fatt i henne nu då hon är som vanligt. Dom första två dagarna gick bra men sen så gick det mindre bra.

Lilla pluttan. Hon springer fort och gömmer sig gärna.

Hon är så otroligt supersnäll den kaninen, hur lugn och snäll som helst både då jag myste med henne, och sen då veterinären kom och undersökte henne. 

Hon fick vätska insprutat under skinnet i nacken också ifall det kunde vara vätskebrist.

Ja det är verkligen inte lätt att veta vad som kan vara fel på en liten kanin. 

Nu är hon förhoppningsvis frisk igen och jag hoppas att det håller i sig.

Varje gång någon varit ut till kaninerna så får jag ont i magen och hoppas att det ska vara bra, usch vilken vånda det är. Jag tycker så hemskt mycket om dom, och jag vill inte att dom ska bli sjuka. 

Vi frostade av frysen jag och Maria nere i källaren en dag, och så passade vi på att städa lite också.

I frysen gick vi igenom allt, ja en frysbox med lite blandad kompott.

Jag hade tänkt börja baka lite eftersom jag trodde att det snart var slut, men så var inte fallet.

En hel stor Ikea påse med bullar av olika de slag och kladdkakemuffins.
Ja fikabröd ska jag inte baka än på ett tag.

Vi gick igenom och sorterade allt så gott det gick.
Många saker ville jag ha upp i frysen i köket, och många saker skulle ner uppifrån. Ja dom skulle liksom byta plats grejerna jag hade så jag inte köper på mig mer mat utan äter upp det vi har.
Fikat får vara kvar nere så jag inte blir sugen så ofta på att ta en bulle :)

Dagen efter källaren så tog vi tag i frysen i köket. Den skulle också frysas av.
Rebecca fick ta tag i den. Vilken känsla att få fint och ordnat i frysarna nu, och jag vet vad som är där i. Fantastiskt!

Jag kanske ska förtydliga mig lite, jag skriver ofta vi, men det är ju mina assistenter som gör det mesta, men jag är med iallafall.

Den dagen jag var i källaren så hjälpte jag Gert lite med korten jag framkallat, kort på killarna som ska sitta på väggen i ishallen.
Jag har köpt ramar till alla korten också, och det blir riktigt fint.
Jag tryckte ut allas namn och satte fast alla remsor så rakt det bara gick.

Jag var inne i ett riktigt "flow", så det gick undan.

Vi hade först tänkt att jag skulle texta alla namn på "passpartoun" (kanterna runt kortet ), men det vart finare med en smal liten remsa tyckte jag.

Jag kan skriva, ja fortfarande så kan jag, men absolut inte lika fint som innan jag blev sjuk.

Jag hade dessutom säkert inte orkat skriva mer än fem namn om dagen, och jag själv hade varit väldigt självkritisk. Det blev bra och det var bra att vi gjorde så som jag kom på.

Som ni ser på korten av mig så kan jag ganska bra böja mig framåt, för bara ett år sedan så kunde jag inte det. Jag är så glad över att jag bytte medicin då så att kroppen blev bättre, jätteglad är jag över det.

Ännu mer "kaninprat" nu :)
Melina åkte till veterinären för att kolla upp varför Filip tappat så mycket hår i nacken?
Kvalster lät diagnosen och droppar i nacken, och sanering hemma där han bor.
Ja ni förstår ju vad vi gjorde efter att hon kom hem med våran lilla plutt.

Han har haft dåligt med päls där länge, så vi skulle förstås så här i efterhand åkt tidigare.
Veterinären sa till Melina att det smittades, och även på oss människor.
Att sanera hela huset kan annars bli jobbigt och besvärligt känner jag. Vi får göra så gott det går och hoppas att det räcker.
Vi tror att Tyke (hund) och Marielle också fått kvalster, så hon ska ringa imorgon till veterinären för att få råd.
Melina fick veta vid veterinären att människor ju kan smittas också, men att efter varje bett så dör just den lilla loppan om man kan säga så.
Marielle har haft fullt med utslag och kliat sig som en tok så det är nog lite såna hon fått hon med då.
Tur att dom dör iallafall direkt efter ett bett, men finns det många så blir det ju en massa bett innan dom dör.
Vi håller tummarna för att det inte blir mer än det är :) Jag har inte fått något konstigt alls vad jag märkt, men när man tänker och läser om det, ja då börjar det klia :) 

Jag har ju skrivit förut om alla melodier jag kan få till mig, oftast är ju SJ SJ gamle vän, men det kan vara många fler. Listan är ju inte så jättelång, men sex sju stycken låtar tror jag. 

Nu är det ju inte bara melodier som jag får till mig, nej det är ju alla ord också som dyker upp. Gemeneman är ett, förnimmelse, och väldigt många ord kommer när helst jag pratar eller tänker.
Jag glömmer att skriva upp dom,  och om jag inte gör det så glömmer jag dom ju sen.
Imorse fick jag ett sånt ord jag inte minns nu, men helt från ingenstans så fick jag en mening med ett jättekonstigt ord i som jag absolut inte skulle säga, som jag inte knappt finns.
Nu kom jag på det!! Auktoritär var ordet, ja det skulle jag aldrig välja in i en av mina meningar liksom.

Ja det är väldigt många ord som kommer till mig som jag verkligen inte skulle använda i mitt prat, det är inte klokt och jätte knepigt faktiskt. 

Jag måste skriva lite om mitt sittande.
Jag måste planera mitt sittande, och det hade jag inte i mina livligaste fantasier trott faktiskt.

Om jag sitter här en stund till så kan jag sitta i fåtöljen innan jag ska lägga mig i sängen, eller hm ska jag kanske ligga i sängen nu och sen sitta i fåtöljen?
Ja om ni visste vad det är jobbigt, jobbigt att tänka till så det blir bra till slut.
Hemskt svårt och ingen dans på rosor alls kan jag säga. Tänk vilken dröm att bara kunna slå sig ner vart som helst, njut av det alla ni som kan :) En självklarhet då man är frisk, en helt naturligt enkel grej, att sätta sig lite vart man vill.

Nu ska jag strax sluta skriva för idag, ja det blir ju för det mesta massor av rader, en hel bok nästan.

Jag måste bara berätta om vad som hände Marielle häromdagen.

Häromdagen då Marielle skulle åka till Rusta för att köpa några lådor i plast, så tappade hon sin plånbok på vägen till bilen.
Hon kom på det på vägen dit och vände för att åka hem och leta. Plånboken borta.
Hon hoppades att någon ärlig person hittat den och skulle ringa henne innan hon skulle spärra sitt bank kort. Som tur var så satte hon över sina pengar från sin lönekonto till ett annat konto för säkerhets skull.

Någon oärlig person hade hittat plånboken och försökt betala med kortet på ett köp via internet.
Hon ringde förstås för att spärra kortet, och sen gjorde hon en polisanmälan. Hon hade ett till kort som hon fick ringa och spärra och så vart hon ju av med sitt körkort.

Så jäkla tråkigt att det händer, att man tror då man hittar något att det är ens sak liksom??.

Det krångligaste blir ju att ta kort och få ett nytt körkort, eller ja man får ju betala både för kort tagning och körkortet, helt i onödan. Så taskigt och dumt av den som gjorde det.

Jag har en gång tappat min, men då ringde en jättegullig tjej mig för att tala om att hon hittat den, det var en ärlig fin människa det.

Jag tänkte just att nu ska jag rätta allt jag skrivit och då ringde telefonen.
Det var Melina som kört på ett rådjur. Inte kört på egentligen, men rådjuret hade sprungit in i hennes bil, i sidan. Djuret hade skuttat iväg, men skadat då. Hon ringde polisen så dom skulle skicka ut en jägare.
Hemskt att behöva uppleva det, att köra på något.  har haft tur i mitt liv som sluppit det, men jag har varit med, så hemskt är det.

För länge sedan 1989 var det. Vi var på väg, jag och min förra man, vi skulle åka till Portugal på semester, och vi körde till Arlanda.
På vägen dit så körde vi på en katt. Jättehemsk smäll och han stannade inte för att kolla om den levde ens, nej vi körde vidare vi.
Den hade aldrig kunnat överleva fick jag som svar då jag inte fattade något!! Varför stannade vi inte??
Ja ibland är jag tydligen väldigt långsint, och i det här fallet är jag det!
Jag glömmer det aldrig, jag förlåter det aldrig, vi skulle förstås ha stannat!!

Efter att Melina ringt så fick jag sånt blodsockeranfall så jag bad henne komma och ge mig en chokladbit vi hade i kylen.
Ja tänk att kvart över tio så ligger jag här och äter choklad haha. Attacken gick över och nu mår jag bättre.
Melina fick tag i Rebecca som följde med för att sätta dit något så jägaren vet vart det hände. Antagligen så ligger det någonstans och är väldigt skadat, fy då, jag hoppas att jägaren hittar det snabbt så det slipper ligga och lida.
Ja nu måste jag sluta för idag och jag får rätta imorgon, jag kom helt av mig då Melina ringde och jag blev skakig.
Imorgon tar jag nya tag och det jag skrev om rådjuret blir igår eftersom jag måste ändra min ordning lite.
Jag hoppas att alla har det bra och att ni mår bra.
Kramar till er alla
Kram kram