Hej hej!
Jag måste börja med att visa hur slutresultatet blev!
Ja, mitt projekt blev precis så bra som jag hoppats och som jag planerat.
Jag är jättenöjd och det blev en riktig "mys altan" här hos oss :)
Det har tagit mig några timmar, och jag har sytt allt alldeles själv, ja det känns så skönt att jag har gjort det alldeles själv! :)
Nu vet jag ju att jag har min smak och du har din :)
Det är det som är det härliga med livet, att man får tycka precis som man vill, och jag lovar att jag tycker som jag gör.
Jag tänker aldrig bli att tycka och tänka som någon annan igen, nej aldrig.
Jag kan bli arg på mig själv då jag tänker på det, hur kunde jag låta andra människor bestämma vad jag skulle tycka?
Jag måste komma ihåg då tankarna börjar snurra, att jag inte fanns då.
Nej Nina fanns inte då, nej inte ett dugg. Jag är så lycklig och glad över att jag hittade på mig själv där och då när det hände.
Då det hände så blev jag helt rådlös, jag heter Nina, ja det är faktiskt jag som är Nina!!
När jag och Maria var på auktion så ropade jag in det här skåpet nedan.
Maria har hjälpt mig att göra rent det och Gert har hjälpt mig att fixa några små detaljer som jag behövde ha hjälp med.
Vad vore väl pysslandet utan rostiga armeringsjärn liksom?
En kväll så for vi mot Stockholm och Arlanda för att hämta Simon och Stina.
Dom hade varit i Wien och semestrat lite och behövde hämtning. Vi stannade först till i Västerås på vägen, för att kanske shoppa lite, vilket blev nästan inget alls :)
När vi kom fram till Arlanda köpte Gert kaffe till oss vilket inte var gott alls :)
Nej trots att vi köpte kaffet på ett ställe som jag inte kommer ihåg namnet på, så var det inte alls gott :)
Han beställde två koppar svart vanligt kaffe, och fick dom största dom hade tror jag haha :)
Det ser iallafall lite gott och mysigt ut på bilderna :)
I Västerås hittade jag en jättefin jacka som jag velat ha om den funnits i min storlek, så synd.
När vi kom hem så tittade jag på datorn om den fanns där, och det gjorde den, i rätt storlek!
Ja som ni förstår så beställde jag den då på datorn.
Den har kommit redan och den passade bra och jag är glad förstås.
Nu behövde jag inte en jacka egentligen, nej inte alls :)
Men trots det så blev det en till :)
En kväll skulle vi åka till en pizzeria för att käka hade vi tänkt.
Vi funderade lite fram och tillbaka vilket ställe vi skulle åka till, och kom fram till det här stället och dom hade ute servering också visste vi, vilket passade bra då vädret var fint.
När vi kom dit så blev vi så besvikna, jag kom inte in!
Ingen av oss hade trott att det var så höga steg, det gick inte, nej inte alls.
Nu fanns och finns det ju fler ställen, men många går inte för mig att komma in på och vi ville inte åka så långt och vi ville kunna sitta ute lite i solen som fortfarande var framme.
Vi fick åka ner på stan och där fanns ett ställe där vi kunde sitta ute och äta, men utan sol då.
För första gången i mitt liv så fick jag med resterande pizzan med mig hem :) Jag behövde inte fråga ens, nej han såg att jag inte ätit så mycket. Nej en halv pizza max för mig, men då har jag ju mat dagen efter också, det är inte så dumt. Vi brukar köpa hem i vanliga fall och då har jag ju den hemma redan och kan stoppa in i kylen till nästa dag. Ja hur som helst så var den inte lika god dagen efter men helt okej förstås :)
Ja det är såna här gånger som man verkligen känner av att man är annorlunda.
Det är inte roligt alls och speciellt då jag vet att det krävs så lite för att jag skulle kunna komma in.
Nu är det många ställen som faktiskt inte kan ha någon slags ramp upp, men det finns många som kan och det är många förstås som fixat till och ordnat det till det bästa redan.
Jag och Maria har varit ute och fixat med blommorna lite, och hon har tagit bort blommor som blivit lite dåliga (bruna). Jättehärliga dagar har jag haft och då solen varit framme, ja då har jag legat beredd :) Jag måste passa på för jag vet ju inte då solen kommer fram nästa gång liksom :)
Ja det där med att jag solar, jag känner då att jag har ett lyxliv då jag ligger och njuter.
Jag har lärt mig att jag kan lyssna på poddar på min mobil, så jag lyssnar på något varje timme jag ligger där och njuter. Jag lyssnar på sommar pratarna också, och det är så många man "lär känna", nya människor som man aldrig hört talats om förut, iallafall inte jag.
Det är inte många jag känt till som jag lyssnat på hittills.
Gert håller inte med mig riktigt då jag säger att jag känner mig som en lyxhustru, nej han tycker inte att jag har något lyx.
Om jag fått välja så hade jag ju hellre varit frisk, ja om jag kunnat välja bara?
Jag hade gärna jobbat, varenda dag trots att solen sken. Ja jag skulle göra vad som helst för att kunna få vara som innan, att kunna dra på mig mina jeans och en jobbartröja och åka till jobbet.
Vilken önskedröm!!
Nu då Gert haft semester, han är inne på tredje veckan, fy så fort det går, så har jag haft fredag varenda dag :)
Det är verkligen superskönt att vara vi båda här hemma, ja det är ju bäst.
Den dagen han får pension så kommer vi inte ha några problem att vara hemma båda, nej det kommer att bli toppen. Nu vill jag inte att åren ska gå så fort så vi är pensionärer än, nej det får verkligen dröja ett gäng år än.
Då vi är ute och åker så märker man hur en del kör, som idioter i trafiken.
Dom kör om trots möte och beter sig vårdslösa i trafiken.
Totalt ego då dom kör och tänker inte på att dom inte bara riskerar sina egna liv, nej dom riskerar ju allas liv i alla bilar runtomkring. Mötande, den dom kör om och eventuellt bilar i köer.
Jag blir så förbannad då det ibland är så nära så nära.
Jag kommer då in på stressen förstås, för varför stressar vi så förbaskat?
Hur kan vi ha så bråttom någonstans så vi riskerar liv?
Det är inte bara i trafiken som det är stressigt förstås, nej i affären och ute på gatan och ta mej sjutton överallt.
Jag har inte stressat på flera år och tänker inte bli smittad av stress syndromet, nej jag vägrar totalt! Det finns ingen människa som blir trevlig då den är stressad?
Nej stress gör oss dumma och otrevliga, så är det, helt sant!
Jag och min kropp blir att må super dåligt då någon i min närhet är stressad, nej det är inte alls bra, jag vill inte ha det på nära håll, nej jag säger NEJ!
Om alla försökte att inte ha så bråttom, då skulle hela livet och världen se annorlunda ut.
Vi skulle kunna ta oss tid med ett leende på väg till dit vi är på väg, hela vår kropp skulle utstråla vänlighet och snällhet istället för stress.
Det är ofta man kan säga och i mitt fall skriva kloka saker och sen inte leva efter det man skriver.
Jag lovar, ja jag lovar att jag gör så som jag skriver och lär ut. ( jag lär ju inte ut som i skolan, men ja ni förstår säkert hur jag menar )
Jag säger hej och jag ler till så gott som alla, för hur jobbigt är det?
Inte ett dugg jobbigt enligt mig, och man får vänliga leenden tillbaka oftast som gör att man känner att man gjort så rätt. Man ger och får tillbaka.
Man kan ha räddat livet på någon som känt sig ensam och kanske ledsen! Mitt leende kanske räddade någon? Inte alls meningen att låta kaxig eller att jag tror att mitt leende är finare eller bättre än någon annans nej så är det inte.
Jag vet att alla är fina, ja varenda människa är fin som den är, och ett leende är det finaste man kan få tillbaka tycker jag.
Nu blev det som vanligt haha :) Massa rader om det jag brinner för. Kärlek och vänskap och empati.
Jag har skrivit om det förut, men gör det igen, jag liksom påminner er och påminner mig själv.
Det finns ingen tidbank där tiden finns kvar och som vi kan plocka ut sen liksom.
Nej tiden vi har är nu! Ja faktiskt så är det så.
Nu till något du kan skratta åt, om du vill.
Härom natten så vaknade jag flera gånger av ett ljud jag inte kände igen!`
Jag vaknade av mina högljudda fisar, haha :)
Helt otroligt hur det ens kan hända, men jag kan jag :)
Ja tänk att jag vaknade flera gånger av något jag inte visste vad det var, men den sista gången kan hända att jag inte sov ordentligt eftersom jag hörde och förstod vad det var för ljud haha :)
Nu till lite mer nattliga äventyr :)
Jag hade en dröm om Lions häromnatten, att jag skulle prata inför alla medlemmar.
Jag kunde förflytta mig själv från rullstol till rullstol. Vilken fantastisk dröm!
Nu till något fantastiskt:
Jag måste berätta vad som hände några dagar efter att jag fått stipendiet från Lions på tio tusen kronor.
En jättebra start för mig som vill köpa en träningsmaskin som heter "uppertone". En uppertone är ett gym för mig i rullstol, ett gym till min överkropp, ja så kan jag förklara den lättast som.
Som jag längtat, ända sedan jag var till frykcenter (ett rehab i värmland) där jag fick prova deras.
Jag älskade den, och den var så rolig att träna i.
Jag var ju till Lions och pratade på riktigt en gång, precis som i min dröm, som ett föredrag, om mig och mitt liv.
Om hur jag blivit den jag är idag och hur jag mår. Dom ställde frågor som jag försökte svara på, och ja en rolig kväll hade jag och jag var lite stolt över mig själv som tordes.
Jag berättade där att maskinen kostade ungefär 30 tusen kronor så jag behövde spara ihop mer pengar än dom tio tusen jag fick av dom.
Nu tillbaka till vad som hände sen.
Min granne Ulla som är med i Lions kom in till mig en dag, hon berättade att dom hade pratat om mig och ville ge mig tio tusen kronor till!
Ja ni förstår ju hur glad jag blev och hur glad jag är.
Nästa månad har jag eller rättare sagt vi sparat ihop dom resterande pengarna för att kunna beställa en maskin till mig. Ja det går inte att beskriva hur glad jag är och hur glad jag kommer att vara.
Jag kommer att vilja träna varenda dag, ja jag är helt säker på det.
Dom runtomkring mig vet vad den kommer att betyda för mig, hur mycket jag behöver en.
För ett par tre dagar sedan så petade jag i mina öron med en tops som jag alltid gör varje dag efter duschen. Mitt högra öra blev helt dövt.
Så otäck känsla och en kväll då Gert satt på min högra sida och åt chips, så lät det som ljudet kom från hallen som är på vänstra sidan om mig.
Jättemycket konstiga ljud och läten har det varit. Nu idag känns det bättre faktiskt, så det är nog på väg att gå över nu.
Ja jag har gått som i en burk och har tänkt mycket på Maria.
Maria har haft cancer och fått operera sig i huvudet, vilket gjorde så att hon tappade hörseln på ett öra. Ja trots att hon vant sig bra så är det ju jobbigt, jag förstår verkligen efter den här erfarenheten.
Jag är lite glad faktiskt att jag fick ha det så här i ett par dagar så jag förstår henne, ja lite mer på riktigt liksom.
I slutet av veckan ska jag och Gert ta en liten dags tripp till Norrköping.
Min tanke från början var att hyra en stuga vid bråviken, vi skulle hämtat morfar som skulle få andas lite havsluft.
Nu blev det inte så, nej han finns ju inte mer. <3
Stugan vi tänkt hyra ägs av Marianne, en tjej från en Ms grupp på datorn och som jag blivit vän med.
Vi bestämde att inte hyra hennes fina hus utan bara åka över dagen för att hälsa på lite.
Det ska bli så roligt att komma dit till hennes lilla hus och träffa henne, nu äntligen.
Morfar är kanske med mig lite under dagen hoppas jag, och jag ska njuta åt han jag med.
Idag på eftermiddagen så gjorde vi en smörgåstårta till imorgon. Ja jag har gjort en, en gång i mitt liv, innan Marielle föddes och det var snart 24 år sedan.
Ja som ni förstår så gör jag inte det så väldigt ofta.
Jag har sedan dess, alltså mer än 25 år sedan sparat receptet, och dessutom plastat in det!
Det är ordning på mig som ni också förstår och märker.
Ja jag tog fram receptet innan vi for och handlade ingredienser, och jag kan lova att den kommer att bli god.
Imorgon på dagen ska vi garnera den och äta den sen på kvällningen.
Jag tror inte att jag kommer att ta kort på den då den är klar, nej jag tror inte att den blir så fin, men vi får se. Jag ska lägga ner lite själ och kärlek i utsmyckningen iallafall :)
Idag blev det nog ett av mina längsta inlägg någonsin tror jag :)
Men orden bara strömmar ut i mina fingrar utan att jag kan göra något åt det. EN härlig känsla samtidigt som lite otäck då jag egentligen inte har någon kontroll alls.
Jag hoppas att alla har det bra och mår bra.
Kramar från mig till dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar