Vart tog minnet vägen?

Hej hej!

Igår då jag la ut det här inlägget så såg jag efteråt att det blivit jätte många mellanrum, inte alls som jag skrivit egentligen. På min skärm ser allt normalt ut, men inte sen då jag ska läsa.
Jag ska forska i varför det blev så den här gången, och jag hoppas att nästa inlägg blir bättre :)

Idag börjar jag att berätta om förra helgen, ja förra Lördagen.
Gert och jag kom på att vi ville åka en sväng till Kopparberg på marknad. När ville vi senast gå på marknad? Ja jag kan lova att det var några år sedan, flest år för Gert.
Jag kan tycka att det kan vara lite roligt, men nej det var några år sedan jag var sugen på det.
Nog om det nu, vi hittade jätte fina och goda bollar av alla de slag iallafall.

Det mesta på marknaden var enligt mig skräp, ja inte skräp så man ska kasta det, nej mer lika som det alltid är. Kläder, godis och strumpor lite överallt, men det fanns några riktigt fina stånd med lite olika hantverk. Den här nedan hade mycket gott.

Gert köpte med sig en lakrits boll till sig och jag fick en pistageboll.

Vi skulle äta dom på kvällen då vi satt och tittade på TV:n, men gud så mycket socker!!
Jag som inte är van alls med socker sådär, nu då jag inte ätit på jättelänge, jag fick ta en liten sked bara. Åh vad gott den smakade, men fy så sockrig den var!
Ja jag har nog att göra en vecka skulle jag tro, men det är ju bra att jag hushåller så jag får lite gott var och varannan dag om jag vill det.

Hon eller den som gjort dom var otroligt duktig. Jag hoppas att hon fick sälja jättemycket i hennes fina stånd.

Jag hade klätt mig varmt och självklart var vantarna med och på, jag fryser verkligen nästan jämt om händerna. Snart är det dax att ta fram mina värmevantar som jag har liggande väntande på att jag ska behöva ha dom. Jätteglad är jag som har dom.

Ja som vanligt rusar veckorna och dagarna fram. Jag har så svårt att tro att jag någonsin kommer tycka att en dag är lång, nej det kommer nog inte att hända.
Jag har så bra dagar så jag hinner inte alls med det jag vill hinna och orka med.

En sak som verkar vara vanligt för oss med Ms är minnet. Ja jag försöker ta det med en klackspark för det mesta, men ibland så är det riktigt otäckt.
Det är närminnet som är annorlunda och ibland obefintligt känns det som.
Allt gammalt och alla tågstations nummer, ja dom kommer jag ihåg.
Saker som jag skulle vilja göra mig av med i minnet, nej dom har bestämt sig för att stanna.
Den dagen jag sitter på ett ålderdomshem så kommer jag bara att prata i siffror, haha ja jag tror faktiskt det.
Det är viktigt att alla dom som är nära mig vet hur läget är, att jag frågar om saker och glömmer det som sagts häromdagen.
Sorgligt men sant liksom, det är ingen idé att oroa sig över hur det kan bli, jag tar det som det är och blir. Det är lättare om vi skrattar lite åt det då vi märker hur tokigt det kan bli :) Jag minns ju trots allt ganska mycket haha :)

Jag och Rebecca har grejat i källaren vi, ja jag ville göra ordning i två av våra förråd.
Nya flyttkartonger modell mindre köpte jag, dom gjorde att det blev mycket finare.
Skönt och roligt att få fint och ordning.

Jag har varit lite hundvakt några dagar, ja inte till båda, men en i taget.

Dom tog en promenad med sin matte hem hit en dag, så det är därför jag har dom på samma kort helt utslagna haha :) Mysiga är dom och jag verkligen älskar <3

När Stina är hos mig så tar hon min fåtölj, den ligger hon allra bäst i. Ja självklart får hon låna min fåtölj, hon måste ju ha det mysigt.
Tyke, han vill inte ligga i min fåtölj alls han, nej han väljer soffan. En del av soffan.
Något dom båda gör fast dom bara är här en åt gången, är att välja att sova bredvid mormor :)
Ja det gör dom båda två. Då får Gert flytta ut från vårat sovrum och jag får en annan snarkande bredvid mig <3

Bakat har jag gjort också sen jag skrev sist :) Ett helt gäng, några plåtar med muffinsar till hockeyn blev det :) Roligt att kunna hjälpa till med något :)

En dag skulle vi åka iväg och handla lite mat som jag behövde fylla på för veckan.
Jag och vi försöker äta ur det vi har i frysen, då det har varit så fullt så fullt.
Jag vill baka och laga mat, men för att kunna göra det så behöver jag lite frysplats :)

Det fick bli lite ändring för oss då bilen inte ville starta, vi fick bli hemma.

Jag kom då på att vi kunde sy, och ja vi sydde!
Vi hade några lagningar att göra och så hade vi ett stort projekt, och det var en hissgardin till Melina och Oscars vardagsrum.

Jag sydde lite förhand, jag skulle nästa ihop en tröja som var min och som sömmen gått upp lite.

Rebecca lagade en ficka och ett par byxor åt Melina, och sedan gav vi oss på det.

Ja nu äntligen skulle det bli av!

Ja tyget jag köpt var svårt, ja herregud så svårt att mäta och få till, men det gick.

En dag klippte vi till och sydde upp, och nästa dag blev det till att göra band av samma tyg som man ska ha som upphängning då man rullar upp gardinen.

Ja vi hoppas att det blir bra då den kommer på plats, och vi kan vara stolta för att ha sytt en så lång hissgardin, 2,30 lång för att skryta lite :)

Vi hade roligt och många skratt blev det, framför allt då jag skulle ta kort på oss tillsammans, en selfie. Kolla Rebeccas ben och fot på bilden haha :)
Ja som vi skrattade, och vi tog nya bilder, men dom blev inte lika bra :)

 

Att mäta och klippa och ja tänka till, det är inte alltid så lätt, och nu för tiden inte självklart.
Det är inte bara minnet som fungerar väldigt dåligt, nej det är planering och ja helt enkelt hjärnan som inte vill fungera som den ska.

Förr så kunde jag snabbt räkna ut och fixa , nu är det verkligen inte bara.

Det är som den här dagen tur att Rebecca fick tänka även fast hon ju vill att jag gör det haha :)

Vi var och är ett bra team, och Maria hon målade element och myste att hon slapp sy :)
Jag är så himla glad över att jag har sån tur att ha världens bästaste assistenter som kan hjälpa mig med allt jag inte längre kan göra.

Här nedan gällde det att Rebecca hade tungan rätt i mun!! Hon sa att annars är det ju bara att sprätta, Nej sa jag då, det går inte!
Att sprätta i det tyget hade inte blivit bra, nej inte alls.

Nu behövde vi inte det och det blev jättebra. En stor eloge till oss som fick till det så bra, ja jag hoppas att det blir fint då den kommer upp på plats :)

Nu i veckan så hade vi bröllopsdag. Det brukar vara Gert som kommer ihåg, men i år var det jag.
Jag fick visserligen ta till Rebeccas ögon för att titta in i ringen haha :) Men jag kom ihåg ungefär iallafall.

Ja för elva år sedan så gifte vi oss, for till Djerba på semester med barnen, bröllopsresa för oss blev det ju samtidigt då. Ja tänk så länge sedan det var,.och jag kollade upp att det var stålbröllop vi hade <3

Min absoluta favoriträtt!! 

Jag bokade inte bord och vi var lite osäkra på hur det skulle vara med plats.
Vi hade inte behövt att fundera på det utan lugnt åka när som helst.
Det var bara vi på restaurangen! Jättegod mat och en mysig kväll fick vi.
Gert var ganska förkyld, så direkt vi kom hem runt åtta så gick vi och la oss :)
Det hade tagit på krafterna för honom att sitta på restaurangen :)
Jag somnade inte klockan åtta, men jag kan ju både skriva och läsa tills jag blir trött.
Några nattugglor är varken jag eller Gert.

Förra helgen så hade vi våra snickare hemma hos oss, och dom gjorde klart allt invändigt.

Vi har ju bytt klart alla fönster och det mesta är klart, förutom lite finlir som blir Gerts jobb här inne.

Det är och har varit rörigt i några veckor, men nu kan det bara bli bättre.

Gert har ju varit lite hängig och förkyld några dagar, men nu börjar han känna sig bättre så då är det dags att börja greja lite.

Så här stökigt är det här och där :)

Våran bil är trasig, ja det började då vi körde över ett väg gupp, den skrapade i och då gick något sönder. En stötdämpare är trasig och den är skrapad under, typiskt, vi som nyss lämnat in bilen inför vintern och gjort en underredsbehandling. Den är delvis bortskrapad. Ja fy så det kan bli.

Rampen in och ut har det också blivit något vajsing med, så vi får se hur och när bilen är okej.

Inte nog med bil problem :) Jag har haft lite rullstolsproblem också.

I förrgår så ringde jag för att felanmäla min rullstol, den hade börjat kännas svajig och nja, den lät lite också, mer än den brukar.

Redan igår så kom han farandes, han som brukar hjälpa mig med min rullstol.

Göran från hjälpmedelcentralen i Borlänge.

Det visade sig att han behövde ta den med sig, och han skulle försöka vara klar tills idag.

Han ringde mig igår på eftermiddagen för att fråga om det skulle gå att vara fem centimeter högre i en månad?

Den grejen som behövdes fanns inte förrän om lite drygt en månad.

Ja men visst får ju det lov att fungera, en månad fungerar det ju att ducka då jag ska in och ut i bilen tex :)

Idag då jag kanske skulle fått min rullstol så ringde Göran och sa att dom inte skulle hinna.

Det är fantastiskt tur att jag har min manuella rullstol att ta till här inne, och att kunna köra min stora rullstol då jag är ute.

Tänk så krångligt och mycket mer tänkande och planerande det blir då jag varken har bil eller sin vanliga rullstol? :).

Inte klokt så bekväm man blir, jättebekväm.

Samtidigt som det blir lite krångligare allting så vet jag ju verkligen vilken tur jag har.

Jag har tur varenda dag som har en bra rullstol och bra hjälpmedel, och så förstås mina assistenter och min familj.

Jag har kommit på att det är bättre att cykla då jag sitter i min manuella stol än min permobil, ja det går inte att jämföra. Vilken tur att jag testade häromdagen, och fick till det så bra.

En halvtimme till en timme behöver jag cykla för att jag ska känna att benen blir lite lättare.

Ja dom behöver blodcirkulation och rörelse, så det är tur att jag har min "motomed" cykel här hemma.

Som ni ser bakom mig så finns ingenting alls i fönstren, nej det ser nog ut utifrån som att vi endera har flyttat in eller ut. Men nu till helgen så blir det ändring, iallafall i något rum :)

Jag hoppas att ni mår bra alla.

Kram kram från mig :)