Vilken känsla!

Hej hej!

Jag har mått lite skruttigt sedan sist jag skrev, men jag vet varför och det är den där kristall sjukan som inte släppt taget än.

Nej den har varit lite jobbig faktiskt, så jag hade bestämt att jag skulle ringa en sjukgymnast någon dag för att få hjälp.

Jag hann inte ringa Petra som jag tänkt för jag träffade jag henne på en mataffär förra veckan. 

Petra är min sjukgymnast sedan flera år tillbaka, ja så länge som jag haft Ms, i fem år ungefär. 

Hon är inte kvar på sjukhuset där hon jobbade förut, nu har hon ett eget ställe.

Jag frågade henne om hon visste hur jag skulle göra eftersom det inte går över av sig självt, inte än iallafall. 

Hon var så otroligt snäll så hon kom och hjälpte mig en kväll. Hon vred och vände på mig med Gerts hjälp.

Det skulle kunna bli så att man mår riktigt illa, ja en spy påse trodde hon var på sin plats.

Fy då säger jag bara, det var ingen behaglig upplevelse kan jag lova. Men jag kräktes inte :)

Hon kommer att behöva komma hit någon mer gång eftersom det inte gått över än. 

Det har blivit annorlunda, men inte gått över. 

Nej hela helgen nu har jag mått konstigt och mått illa, och jag har varit så himla trött. 

Jag ska ringa henne imorgon igen så får vi kanske göra om den proceduren som jag inte gillade alls, men jag har inte mycket att välja på, för så här vill jag då inte må.

Danmark <3

Nu till något jag skrivit om flera gånger förut.

Att vara ivägen, ja den känslan får jag varenda dag nästan, inte så jätte rolig känsla, men jag förstår ju varför det blir så. Stress, det mesta handlar om stress och då är jag ivägen, självklart.

Så knepig känsla, och jag undrar vad människor tänker eller inte tänker då jag möter dom i en tex mataffär.

Ja just i en mataffär, ja då känner jag mig mest ivägen, inte varje gång, men lite då och då.

Sist jag var där och gången innan så var det en sån där känsla.

Folk ser mig inte, totalt ignorerar att jag behöver komma förbi kanske eller ens tittar på mig då jag möter dom eller om någon vill gå förbi mig.
Det känns som att dom vi kliva över mig, och allra helst utplåna mig och rullstolen då vi är ivägen.

Att jag inte finns, ja så känner jag det ibland och det är inget jag blir ledsen av, nej inte alls, bara förundrad och kan inte förstå hur det kan vara så många som är så.

Jag kan lova att jag inte skulle vara så alls om jag kunnat gå och jag möter en rullstol.

Jag menar inte med mina rader att alla ska flytta på sig för mig, nej absolut inte, men att uppmärksamma att jag kommer åkandes, ja det tycker jag.
Om jag inte suttit i rullstol är jag säker på att det varit annorlunda, men stressade skulle alla vara ändå förstås, alla utom jag :)

I början då jag satt i rullstol, ja då blev jag lite ledsen faktiskt då folk ville kliva över mig, sätta sig i mitt knä typ för att ta sig över.
Det låter inte klokt, jag vet, men så var det, och är fortfarande nu då och då.

Jag är en stark tjej som inte tar det personligt alls, men fasiken vilken dålig respekt folk visar, inte bara för att jag sitter i rullstol, nej jag är ju en människa som sitter där.

Jag har inte valt att bli sjuk, jag har inte valt att bli förlamad, nej det är inget man kan välja och inget som någon skulle välja om dom kunde.
Nej jag kan lova att då man varit i min sits ett tag, så kan man det liksom, då räcker det och man skulle vilja testa något annat :) Som att kunna gå igen :)

Nu till något roligt tycker jag :)

Jag har sedan mina barn varit små och jag skiljde mig från deras pappa sagt att det är viktigt att man får finnas, att man får tycka vad man vill, och ja att man ska få vara sig själv.
Att man får vara ledsen, arg, glad eller vad man är just då, att det är så det ska vara.

Nu skriver jag ju det som en "predikan" ibland i mina inlägg samma sak till er därute.
Det är så viktigt att alla får finnas! Att du finns och är betydelsefull!

Min äldsta dotter minns tydligt att jag alltid sagt det, att det är viktigt att man får tycka som man vill och att man ska få vara sig själv.
Jag blir nästan rörd och tårögd nu då jag skriver om det.

Då dom var små så var det så viktigt för mig att dom hemma hos mig fick vara sig själva och tycka precis det dom gjorde, för det var inte alls så då dom var hos sin pappa. 

Jag visste av egen erfarenhet att dom inte fick det, för det hade inte heller jag fått.

Nu har Marielle hittat på ett projekt som är viktigt för henne och det heter "Jag finns och jag syns"

Hon håller på att bygga upp något bra, och vill hjälpa barn med missbruk eller psykisk ohälsa i familjer.

Hon vill hjälpa andra barn som varit i samma situation som hon och hennes lillasyster varit.

Ett jätte bra projekt och det kommer att bli så bra, så att hon kan hjälpa dom som inte mår så bra.
Marielles länk https://www.facebook.com/Jagfinnsjagsyns/
Det kommer nog ta en stund innan hon får till det som hon vill, men jag hejar på, jättebra idé!

Hon har länge velat byta bort sitt flicknamn till mitt, och nu har det blivit verklighet.
Då hon började fundera på det så kostade det flera tusen, men nu kostade det ingenting.
Nu heter hon Marielle Thidé, ovant men fint och vi får träna lite :)
Det är skönt och bra att hon gör det hon känner att hon vill, att hon bestämmer själv,

Här hemma håller vi på att pyssla så det ska bli klart snart :)
Ja det är inte långt kvar nu, men det tar sån tid med allt, och det där med tiden, ja den räcker ju som vanligt inte till, nej verkligen inte.

Det var några jättefina dagar härom veckan, och vem passar inte på då?
Jo minsann så gjorde jag det.

Jag verkligen längtar till våren då jag också kan ligga på altanen och njuta, det är livet det.

Jag har bakat och lagat mat, och planerat och fixat med lite pyssel, ja dagarna går snabbt då man har roligt. Jag och Maria kom på idag att det kanske är just därför dagarna går så himla fort, för att vi har roligt!!

Gratänger av olika slag blir det ofta här hos oss, det är så härligt att ha allt i samma form :)
Jag bakade mina "frömackor" här om veckan också och dom blev riktigt bra och goda :)
Jag vill alltid ha ett gäng i burken så att jag kan ta till om jag blir sugen. Inge mjöl och inge socker däri, riktigt nyttiga mackor dom där.

Jag har på fredagarna börjat sätta på mig min "onepeace" då jag ska se på idol och mysa till det lite. Som som vanligt så får jag inte till den där myskänslan, trots att jag försöker?!
Jag har ju försökt att få till myskänslan med ett glas vin eller en kopp kaffe eller te förut, men nej inge mysigt känns det alls. Nu har jag då testat dressen. och inte ens den hjälpte :)

Jag kom nog på idag varför jag inte kan få till det, det är kroppen och benens fel, jag kan inte dra upp dom!
Nej jag har benen raka och där ligger dom liksom :)
Det som jag tror jag förknippar myset med är att dra upp benen och ha täcke på mig :)
En kopp kaffe eller som nu bara mysa in mig i den prickiga liksom :)

Nej jag får träna på att mysa sittandes i min fåtölj med benen raka :)
Det är ju inte så att jag inte har det bra, nej jag mår toppen verkligen utan att få till myskänslan.

Nu till något helt annat :) Melina ringde mig en kvällning för att höra var vi var.
Vi var till Västerås för att hämta ett bord jag köpt på blocket. Hon sa att jag skulle få en överraskning då jag kom hem, och det fick jag.
Hon hade köpt ett gäng matlådor av alla de slag. Jättegulligt att hon tänkte på det lilla fröken.
Hon och Oscar har ju fått ett gäng som kanske aldrig kom tillbaka, så det var nog mest därför tror jag :) Men matlådor går det åt, så det passade jättebra.

En dag så tänkte jag åka till Borlänge för att köpa några gardinstänger som jag behövde hit hem. 

Vi hade svarta i två rum förut och nu vill jag ha vita, så vi tänkte åka iväg lite. 

Melina ringde innan jag och Rebecca var klara och undrade om jag ville följa henne till Borlänge? 

Ja det blev jag och Melina som tog oss en tur, både till kupolen för att hon skulle prova byxor och för att jag skulle gå in på Ikea :)

Det blev inget kort på henne där och då, men jag tog på provhytterna :)

Jag har som jag skrivit om förut speciella stövlar på mig för att min fötter ska kunna komma i ett bättre läge än utan. Jag har dom på så mycket som möjligt, i många timmar om dagen.

Jag har förut köpt regnskydd till dom, cykelskor är det egentligen. Nu har jag köpt värme skor som vi kan trä på utanpå, nu innan det blir riktigt kallt.

Inte så snyggt kan jag hålla med om, men jag älskar att ha fötterna där i stövlarna, det blir sån skillnad så det är väldigt viktigt att jag har dom så mycket som det går.

Jag som har lite tokiga idéer ibland, eller ja ganska ofta fick ta hjälp av Gert och Rebeccas man Johan. Dom fick åka iväg för att hämta ett skåp jag köpt på en köp och säljsida.
Skåpet var jättefint, men tungt, så det var tur att dom hjälptes åt dom två starka snällaste killarna. Som alltid nästan så har jag en plan och jag kommer att få till det som jag vill.

Rebecca fick sy hela förra helgen, nja inte riktigt hela, men mycket iallafall.
Alla gardiner behöver ändras nu då vi bytt fönster och satt upp hållarna till gardinerna på nya ställen. Jag tänkte inte alls på det då Gert undrade vart dom skulle sitta :)
Tokigt av mig men det löser sig har vi märkt nu :) Ja hur tänkte jag då liksom??

Jag och Maria har varit ute lite för att göra det jag längtat efter.
Att ta ur botten på några tvättkorgar för att trä över dom viktigaste växter jag har.
Min trollhassel tex, ja det blir både fint och praktiskt.

Jag köpte lite varor från matsmart, och det var jätteroligt att packa upp då det kommit.
Det är riktigt smart att kunna köpa lite billigare så det iallafall blir använt det man köper, än att det blir slängt för att det snart ska gå ut i datum. Jättesmart :) 

Det ser ut som att Rebecca undrar hur hon ska kunna ta reda på allting :)

Nu i veckan så skulle jag få min bromsmedicin som jag fått två gånger om året i faktisk tre år redan. Efter den här gången så blir det nog kanske en gång om året istället, det ska jag och min doktor prata ihop oss om framöver. 

Den här gången skulle jag få droppet i Ludvika istället för i Falun, och det var ju jätteskönt att slippa åka så tidigt dit. 

Det började sådär, sköterskan var jätte trevlig och frågade om jag tagit min pre medicinering?
Men!!Nej jag hade glömt det!
Man ska ta cortison tabletter som man löser upp i vatten, allergimedicin och panodil eller alvedom.

Hur kunde jag totalt glömma det,  ja Rebecca glömde hon med.

Jag fick medicin som jag kunde ta, men då fick vi lov att vänta en timme till innan jag kunde få mitt dropp.

En nål skulle sättas för droppet så det gjorde inte något att jag sinkade oss lite.

Det hade blivit avbokningar så det gjorde inget att jag krånglade till allt, och det var tur för mig.

Jag hade haft på "emla kräm" (bedövningskräm) på fyra ställen, och jag hade bestämt att om det inte går på fjärde försöket så fick jag komma en annan dag.
Nu behövde jag inte tänka på det, för på andra försöket så fungerade det.

Att ta cortisonet för ,mig är en pärs. Herregud så äckligt det är!
Jag vill lösa upp det i minimalt med vätska, och så blev det.
Jag svalde klunken med det vidriga smaken, och drack min dricka direkt efter, sen tog jag en bullbit för att till sist ta en läkerol.
Ja fy då, men jag fixade det igen utan att kräkas :)
Så här såg jag ut under tiden före och sen efter. Rebecca tog kort så jag var tvungen att skärpa till mig lite.

Igår då jag var ute och åkte så fick jag en otroligt stark lyckokänsla, nu igen.
Jag önskar så att alla fick känna den känslan, helt oemotståndligt härlig känsla.
Ja att få känna den underbara känslan, som, eufori.
Jag har så otroligt mycket att vara glad och tacksam över, så många fina människor i mitt liv.
Den känslan som jag mest får till mig är kärleken till mina älskade barn, ja den kärleken kan inget slå, nej ingenting alls, Nu älskar jag Gert otroligt mycket, så mycket så det inte finns ord, men det är en annan kärlek än till Marielle och Melina.
Jag önskar att alla fick känna den lycka jag känner inuti i mitt hjärta, och hur lycklig jag är.
Den lyckligaste på jorden!!

Kram kram till dig och jag hoppas att du har det bra och mår bra.