Så besiken!!

Hej hej!

Ja i det här inlägget så blir det både massa roligheter och så lite tråkigheter.

Jag börjar med det tråkiga :(

Som jag väntat och längtat!!!

I två månader, ja två månader sedan jag beställde den, och nästan tre år sedan då jag provade en för första gången.

Jag fick mail om att fabriken som gör såna maskiner som jag beställt en, den fabriken har "gått sönder", eller "damached" som han skrev.
Han skrev också att det kanske inte skulle bli någon mer fabrik??
Jag fick panik!
Jag kände det som mina ben drogs undan, ja trots att jag inte kan gå så kändes det så då jag fick beskedet via mail. Skit skit skit liksom!!
Ja jag kände kanske i en halv minut att allt gick i stöpet, men sen fick jag välja, ja jag hade ett val, nu igen!!
Jag tänkte inte deppa ihop, nej jag var tvungen att ta tag i det, så som bara jag kan vända på saker.
Jag tog tag i det och jag skrev många mail på både engelska och svenska, och hoppas att få hjälp av någon annan istället för han som jag mailat med förut.

Jag har fått pengar, stipendie från Lions, och resten har jag sparat ihop så jag kan köpa en, typ för länge sen, men jag ger inte upp.
Ja jag är besviken och ledsen över att jag väntat på att en människa skulle höra av sig i två månader och inte gör det, och sen då jag mailar och frågar hur det går,  så skriver han att det kanske inte ska bli någon mer fabrik och att jag ska höra av mig i Januari?? Nej fy så besviken jag är över det.
Har man lovat att höra av sig till mig om två månader då vi skulle göra klart affären, så gör man det liksom.
Nej jag är grymt besviken på han och att han struntade i mig, att han struntade i att höra av sig för att berätta att dom hade problem.
Nej nu ska jag inte älta det mer, jag är säker på att jag får hjälp av någon annan istället.

Nu till något helt annat:)
Som ni ju vet ni som läser det jag skriver så är jag en positiv människa, och kämpar på trots att det kan vara jobbigt ibland.
Jag har brukat tänka lite på för och nackdelar med att sitta i rullstol.
Många saker är negativa med att sitta i rullstol så som jag gör, men det finns några bra saker också :)
Jag har tex alltid en stol med mig, jag behöver aldrig leta efter en plats :)
Jag kan aldrig ramla och bryta benen eller fötterna :)
Jag blir aldrig trött i benen på grund av att ha gått för långt.
Ja det finns nog många fler bra saker, men just nu kom jag bara på det :)

En sak hände mig i förrgår faktiskt, något som gjorde mig glad.
Ja inte glad som i glad kanske, men ungefär :) Jag skulle gå med Marielle och hennes en hund en sväng på promenad. Hon sa efter en stund då vi gått och pratat och haft det mysigt, att vi gått i två timmar, ja det kändes som en stund, men i två timmar? Va?
Nu är det det där med tiden igen, det går så otroligt fort!!
Jag skulle då ta mig hemåt, men med inget batteri? Haha :) Marielle var så säker på att det borde räcka hem, men på Skyttegatan 32, ja då tog jag fram telefonen.
Ja det enda jag kunde göra var att ringa färdtjänst, för att få skjuts hem :)
Jag hade tur som bara behövde vänta 20 minuter, ja ibland kan det vara ett par timmar, så jag hade verkligen jätte tur.
Jag hade mycket kläder och mina elvantar under mina vanliga vantar, så jag frös inte alls.
Medans jag satt där och väntade så var det flera personer som stannade och undrade om jag ville ha hjälp eller vad som var fel?
Haha :) Ja jag fick svara dom ärligt förstås, att jag och min Marielle gått för länge, så jag laddat ur :)
Färdtjänsten kom punktligt, och jag fick skjuts hem, skönt verkligen.

Jag sitter bak i bilen :)

Jag hade min stora rullstol, och den går inte in i våran bil, annars hade ju Gert kommit och hämtat mig, men jag rådde bot och fick hjälp. Ja vilken annorlunda kväll :)
Jag ringde Marielle sen och berättade att jag inte kom hem med rullstolen, inte åkande själv iallfall.
Ja ett gott skratt förlänger livet, så det var precis så det vart, nu lever vi lite längre :)

Nu till något annat igen :)

Här hemma går det framåt, ja faktiskt så har vi kommit väldigt mycket ikapp, och det är snart hallens tur för en makeover :) Väldigt behövligt faktiskt.
Jag har haft främmande av Marielle och hundarna då dom varit ute och gått ,och då är jag en stolt mamma, ja det är superbra med mycket reflexer!!

Då Marielle kom hit en kväll så var Gert på möte i Smedjebacken, så fick hon hjälpa mig att lägga mig.
Då jag låg i min säng så la sig båda hundarna i Gert säng för att dom nog trodde att dom skulle sova över hos mig :)

Finaste hundarna verkligen, men dom fick följa med Marielle hem igen :)

Jag och Rebecca sydde upp några spetsgardiner ena dagen, och så fick jag och Maria sprätta dagen efter :)
Ja trots att vi mätt flera gånger så blev det helt fel. En decimeter fel, hur gick det till?

Maria hade aldrig sprättat någonsin, så nu fick hon göra det med det svåraste tyget, nästan svåraste iallafall. Jag hade två sprättare så det gick snabbt :)
Då vi sprättat så fick Maria lov att sy upp igen, men rätt, och innan så mätte vi igen så det skulle bli rätt:)

Jag hade satt upp mina gardiner jag ville ha först, och då direkt så såg jag att jag behövde spetsgardiner bakom så att det skulle bli lite romantiskt.
Nu fixade vi i mitt rullstolsrum bara, men jag vill ha ordning och fint överallt till slut, till och med i rullstolsrummet :)

Nu till en super rolig och trevlig dag!
För ganska länge sen så fick jag ett meddelande av en tjej som heter Mona och som jag jobbat med på SJ för ganska länge sen nu.
Hon och min dåvarande chef Sonja hade blivit att prata om mig och ville komma och hälsa på mig, eller träffas någonstans iallafall.
Det har dröjt lite eftersom vi haft rörigt här hemma med fönsterbyte och allt vad som inneburit med det.
Nu då jag kände att vi började vara lite klara så skrev jag att dom gärna fick komma.
Vi bestämde en dag som dom kom hit till mig, så himla jätteroligt.
Jag tror att vi kunnat prata hur länge som helst faktiskt, ja ojojoj vad roligt det var.
Dom hade med sig present och blommor till mig, jättesnällt.
Jag fick ett fint handgjort ljus som Mona gjort, och så jättefina blommor. Tusen tack igen käraste ni, det är alldeles för fint för att elda upp tycker jag, men fint att ha det stående förstås.

Det var så roligt att träffa dom och att höra att dom också ha fullt med nummer i huvudet sedan SJ tiden. Alla stationer i Sverige hade olika nummer, och det är dom vi kommer ihåg.
Dom vill lika som mig bli av med alla nummer för att få plats med annat, men det är svårt att kunna få bestämma det.
Jag har min vän Elisabeth i Borlänge som också är en gammal SJ: are, och en nära god vän till mig :)
Vi har varit vänner länge och hon kommer nog också ihåg alla nummer tror jag.
Ja ni kan ju förstå hur vi kommer att bli då vi blir dementa och gamla, vi kommer att sitta och prata nummer bara, haha :)
Hur som helst så var vi ett bra team på den tiden och jag tyckte mitt jobb var jätte bra och roligt.
Jag gillade verkligen att få hjälpa människor, men jag hade det jobbigt i många år då jag jobbade där. Dom jag jobbade med på stationen i Ludvika var inte eller fungerade inte bra med mig.
Nej det var många jobbiga år, men jag gillade ju alla kunder och tåg ex personalen, och så förstås dom i Borlänge och Falun.
Jag var sjuk i cancer medan jag jobbade på SJ och jag var sjukskriven ganska långa perioder under den tiden, och sedan då jag fick fel i mina höfter efter alla cellgifter jag fått, som betydde operation.
Jag var där i tio år totalt, så ingen kan ju säga att jag inte kämpade på iallfall :)
Att jobba med människor som det inte fungerar med, det ska man inte, nej det är verkligen inte bra alls.

Ganska många "selfiesar" blev det, och väldigt mycket skratt. Jag är glad och tacksam över att dom ville komma hit och hälsa på lite, det var ju nästan 20 år sedan vi sågs, tiden går som sagt väldigt alldeles för fort!!

En dag så kom Rebeccas yngsta dotter och hennes kompisar ner till oss en sväng.
En av Elsas kompisar fyllde år den dagen och dom ville att Rebecca skulle åka och köpa fika.
Jag hade både muffinsar och bullar i frysen, så jag sa att det var klart att dom skulle ta fika från min frys förstås :) Dom fick bli med på kort innan dom gick hem och fikade ;)

Jag har bakat bullar i flera omgångar och lagat mat här hemma. Ja dagarna rusar iväg så jag hinner inte alls det jag kanske trott att jag skulle hinna på en dag.

Marielle älskar saffrans bröd, så jag tog ett kort på henne med ett fat bullar :) 

Nu åt hon inte upp alla, men ett par stycken tror jag och resten följde med henne hem :)

Det är roligt att hon som är bagare och konditor här i familjen gillar hennes mammas bullar, det känns hedrande och roligt tycker jag :)

Melina var förbi här en dag och hon fick med sig lite bullar hon med. Hon hade bakat egna också, men dom tar ju slut :)

Ja rotmos blir det inte allt för sällan här hemma hos oss, vi verkligen älskar det, både jag och Gert.

Jag är en ost älskare egentligen, men ibland kan det var väldigt gott med conjaksmedvurst och lite kalkon :) Det känns lite lyxigt att bara ta fram och välja :) Vardagslyx för mig :)

En dag då jag och Rebecca passade på att göra lite uträttningar så stannade vi till vid Hema för att köpa reflexband. Hema är en tyg affär för er som inte vet vad Hema är :)
Jag tänkte sy egna band med kardborre på så att jag kan fästa runt mina ärmar på jackan.
Dom banden man kan köpa "hoppar/studsar" av när jag rör armarna lite, ja minsta lilla.

Jag visste att jag inte skulle kunna komma in, men Rebecca brukar få ta ut och visa mig utanför.
När vi kom dit blev jag så glatt överraskad, jag kunde komma in!!
Dom hade gjort så otroligt bra, så att det inte fanns något steg mer utan asfalterat så det blev lätt att komma in för mig och alla andra.

Jag var deras första kund i rullstol sedan dom fixat så bra!! Hurra för Hema måste jag säga!! Tack!!

Nu behöver jag ju inte komma in där egentligen, men bara att kunna göra det, så känns det skönt.

Ja jag blev glad i hela hjärtat faktiskt då dom gjort så bra för mig och alla andra med rullstol eller kanske rullatorer, en eloge till dom verkligen.

Nu till något helt annat igen :)

Jag gav bort en matta för en tid sedan, en turkos matta som en liten flicka ville ha till sitt rum.
Nu då jag plockat med saker jag inte skulle spara så hittade jag flera nya oanvända kuddfodral i garderoben som också gick i turkos färg.
Jag tänkte på den lilla flickan och skrev ett meddelande till hennes mamma.
Flickan tyckte att alla var fina så hon och hennes pappa kom hit för att hämta.
Hon hade med sig dom finaste rosor som tack till mig, och jag är bara så glad att hon blev glad :)

Nej nu så måste jag faktiskt rätta mitt inlägg så det blir läsligt och inte allt för dåligt stavat.

Jag hoppas att ni har det lika bra som mig och att ni får må bra.
Jag har redan nu mycket som jag vill skriva om, men som jag får ta i nästa inlägg.

Kram kram