Vi blev så överraskade!!

Hej hej!

Jag måste börja med att berätta om att jag och Gert varit på seans med Terry Evans. 

Han brukar vara med i "de okända" på TV 4, och han är från England och pratar engelska :). 

Han förstår svenska och kan prata svenska, men helst inte verkar det som :) 

Vilken upplevelse! 

Jag har aldrig känt att jag velat gå på en sån seans, men nu provade  vi.

Jag kommer nog inte att göra det igen, men det var en häftig upplevelse. 

Han valde ut mig och några fler att prata med under kvällens gång. När han gick på scenen mot vårat håll så visste jag redan, nu tar han mig, och det gjorde han. Gud så nervös jag blev!! 

Säkert illröd i hela ansiktet, jag blev alldeles varm :)

Jag fick en mikrofon så att alla och han kunde höra mina svar, lite jobbigt :) Men det var ju väldigt spännande också :)

Han hade min mormor med sig, och det var häftigt så han träffade rätt i det han sa. 

Ingen där och inte han, han kunde verkligen inte veta det han visste. Han kunde berätta mer, men det kändes för privat så han ville inte berätta mer. Han tyckte att jag skulle träffa ett medium för att få mer information.

Förut, för flera år sedan så såg jag på "de okända" på TV:n varenda gång, men det var länge sen nu. 

Då var Måndagar heliga, ja då var det min TV stund. Det var ju olika medium som var med, men det var Terry jag tyckte var bäst. 

Det var en rolig upplevelse och jag är glad att vi åkte dit.

Nu till lite som jag och vi pysslat med sedan sist jag skrev.

Jag har försökt börja tänka till vart tavlorna i vardagsrummet ska sitta, det är inte alls så lätt. 

Jag vill inte skynda mig upp med någon, nej jag vill inte ha spikhål lite var stans, nej jag avvaktar tills jag är säker :) 

Om det är något jag inte gillar så är det hål i väggarna, ja faktiskt nästan även om man vet att det finns under tavlan. Om man spikat fel och det blir några extra hål där under haha :)

Maria har bra tålamod så hon testade alla varianter :)

Det kommer att bli jättebra då jag till slut får till allt som jag vill. Vi ska när vi är klara i sovrummet börja göra klart i trappan ner. Vi har varit på gång i flera år haha :) 

Men nu så snart kanske. Håkan, min vän som hjälpt oss att måla om skåpet och hyllan i vardagsrummet ska hjälpa oss att "designa" väggarna i trapphuset ner. 

När han gjort klart det så småningom så kommer det bilder, jag lovar :) 

Men jag och vi har inge bråttom alls, har vi haft det så som vi har det nu i säkert ett par år, så kan vi låta bli att stressa upp oss över det :)

Som ni vet så har jag sedan många år slutat att stressa, och jag tycker att jag är duktig på det faktiskt :)

Han är så duktig, han förstår precis vad jag vill, och hur jag vill.

Jag skickade ett kort på en av lamporna som vi ska ha i trappan ned, och då förstod han hur jag menade.

I Lördags var jag och Gert på loppis på folkets hus här i Ludvika. Rebeccas tjejer var där och sålde lite grejer, så det var mest därför vi åkte dit.
Jag tycker att det kan vara lite jobbigt med mycket folk, och särskilt då en del är på loppis bara för att träffa folk och prata. Jag är ju inte där av samma anledning, nej jag vill ju titta efter något som jag kanske vill köpa.

Jag har passat på att plantera om några blommor då det varit lite skönt ute :) Jag har förstås också passat på att sola mig då det varit skönt med massor av sol :)

En dag så fick vi blommor från ett blombud!! :)
Dom var till både Gert och mig. Vi blev så överraskade och så glada.
Blommorna  var jättefina och dom lever än :) Tack till alla killar som fixat så fint till oss <3

I mitt träningsrum så har jag för ganska länge sen gjort tavlor som skulle upp på väggarna. 

Vi eller rättare sagt jag, jag har inte bestämt förrän häromdagen vart jag ville ha dom. 

Jag blev jättenöjd och Gert är så duktig på att mäta så det inte blir flera hål :)

Nu till en så otroligt jobbig fobi jag har, och som jag haft sedan jag var liten.

En dag då jag var i köket och Rebecca nere i källaren, så såg jag den. 

En brun, ganska stor spindel kom springande på golvet, alldeles nära mig. 

Jag ropade efter Rebecca, flera gånger, men hon hörde inte. 

Hon var i tvättstugan med både tvättmaskinen och torktumlaren på. 

Jag fick lov att tänka till, hur ska jag kunna döda den?, jo jag hade en tung pärm på köksbordet som fick bli mitt vapen.

Jag fick ta fram allt mod jag hade, och sen slängde den över spindeln, pust!! 

Då Rebecca kom upp så fick hon torka upp resterna som satt klistrat på pärmsidan. 

Ja jag skriver lite skämtsamt kanske, men jag menar ju inte att det är kul att behöva döda något djur, men jag måste. 

Jag verkligen avskyr dom, jag avskyr mest att dom kan göra mig så otroligt rädd. 

Det är ju inte deras fel alls, nej jag vet, men det hjälper inte. 

Jag måste döda dom. Jag har speciella spindelvarnare i kontaktuttagen, jag har verkligen nästan ingen inne efter att jag skaffade dom, jag har ingen aning om om dom hjälper, men jag tror faktiskt det.

Det är så synd att jag inte tagit mig i kragen och gått och fått hjälp, dom gör ju så att jag blir begränsad, att jag inte kan göra det jag vill! Det måste väl helt enkelt vara så att jag inte vill tycka ens lite om dom, nej jag är nog ett hopplöst fall.

I slutet av förra veckan så bestämde sig min kateter att sluta fungera. Den bestämde, att nu ska Nina få kissa på sig!? Hur tänkte den där liksom?

Jag ringde och fick en jourtid. 

När jag kom till Falun så kom min sköterska som vanligtvis brukar byta min kateter och talade om att hon var där, jätteskönt. Hon heter Inger och är bara så himla bra. 

Jag fick träffa en doktor först, och hon lyssnade på min teori, och höll med :) 

Jag tror att jag har någon urinsten som stoppar upp, men jag är ju ingen doktor.

Nu erkände hon visserligen att hon inte kunde just den här sortens kateter så bra :)

Hon hjälpte mig iallafall att få hjälp, och skickade en remiss till urologen så dom kan kolla i urinblåsan hur det ser ut och vad som kan vara fel.

Vi bytte kateter, det hade varit helt stopp, och jag kissade på mig hela helgen och halva måndagen. 

Så jäkla drygt, så äckligt och vidrigt hemskt.

Jag har varit till urologen för ett par år sedan för att ta ut en urinsten. Det är lite därför jag tror att jag kan ha fler :)

Nu i helgen så kissade jag ut en, så nu har jag två :) Jag har haft lite ont, men jag har inte riktigt kunnat tyda känslan. Doktorn berättade att det gör riktigt ont, men då jag har dålig känsel så känner jag ju inte riktigt.

Jag tror att jag kan ha fler stenar som endera finns, eller nya som blir son sätter sig fast så dumt att den täcker så att urinen inte kan kommer igenom.

Jag har skrivit om min kateter många gånger och jag bara säger då det, jag skulle inte orka utan den. Att alltid känna att man kissar på sig, man får känna sig äcklig, att man luktar illa, att det kanske läckt, nej fy då säger jag.

Direkt vi satt in i en ny kateter så fungerade det och urinen kom direkt, jippi!!

Ja tänk om jag inte haft min kateter?, min älskade suprapubis kateter. Då hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Då hade jag nog varit deprimerad och absolut inte så glad och positiv som jag känner att jag kan vara nu,

Man ska inte ta något för givet. Jag har haft den sedan sommaren 2013, vilken uppfinning!!

Tänk hur annorlunda allting hade varit, då hade jag fått känna mig totalt superäcklig hela tiden.

Tack gode gud eller något annat för min kateter, den har hjälpt mig, och den hjälper mig varenda dag, och den är orsaken, en av orsakerna till att jag mår så bra som jag gör idag.

Nu ska jag försöka rätta och sen lägga ut den.

Jag hoppas att alla mår bra och har det bra.

Jag önskar er en glad påsk också förstås.

Kram kram