Dålig stämning!

Hej hej!
Nu har jag så mycket jag vill skriva om, så jag vet inte hur jag ska börja.
Men jag låter väl som vanligt händerna få styra. Ja, jag antar att det är min hjärna som skickar ut meningar och ord till mina händer, som bara skriver på i rasande fart.

Jag kommer att lägga ut lite bilder på vad jag och vi gjort sedan sist :) Så ni vet varför det kommer bilder lite huller om buller.
Marielle och Melina har varit hos mig för lite sol då vädret verkligen varit på topp :) Vi har inte bara solat, nej vi har haft flera mysdagar utan sol också.

Jag börjar med att berätta om att jag träffade en gammal lärare till mig häromdagen. Jag hade henne i låg och mellanstadiet eller kanske bara i lågstadiet. Solveig heter hon. Jag tyckte om henne då och har gjort sedan dess :)
Jag mötte henne en dag då jag var på väg in på affären,  och hon är bara så gullig så.
-Jag följer dig i din blogg vet du, var det första hon sa :) Gulliga hon, och jag blir så glad.
Då hon i nästa mening säger att jag skriver så bra så jag verkligen borde ta tag i den där boken, det fixar jag är hon säker på.
Ja jag blir glad och stolt över mig själv, att min fröken tycker att jag kan!! :)
Nu var hon ju min fröken då jag var väldigt liten, men det är roligt iallafall, att hon tycker så <3
Tack Solveig om du läser det här <3

Ja det är fler som sagt just så, och efter att "Terry Evans" i Cassels sa till mig att jag ska skriva den där boken, ja då är det väl snart dax :) (min mormor som förmedlade det till honom)
Terry Evans är ett medium till dig som inte vet.
Han kunde omöligt veta att jag velat skriva en bok, ja hur länge som helst.

Jag blev iallafall jätteglad över att möta henne en kort sväng där. Energi får jag då, ja hon ger mig energi.
Ibland då jag möter någon som tar all min energi, ja som slukar allt direkt. En sån människa är inte lika roligt att möta eller träffa på.
Nej fy då, och det finns flera som jag får den känslan med. Nej det gillar jag inte.

Det är en av anledningarna till att jag inte orkar gå på loppis knappt mer, nej jag orkar inte stanna till hela tiden, nej jag varken orkar eller vill.
Det är ju inte alls så att jag inte orkar, nej jag har hur mycket ork som helst egentligen, men jag vill inte, nej jag vill inte!!
Jag vill ha min kraft, ork och energi kvar där den ska vara. En gnutta, lite kan jag ge bort om det behövs ibland förstås, till någon som inte tar allt av mig, nej då kan jag ge av mig hur lätt som helst.

En del förstås inte det här med energier. Jag har skrivit om det förut, men gör det igen fall du inte har varit med om något med energier.
Lite mer lättläst och enkelt förklarat nu :)
Om du träffar någon du känner att du blir glad av, ja då får du bra energier.
Om du däremot möter /stöter på någon människa som bara beklagar sig över allt möjligt och är bitter och arg kanske.
Någon du känner efter att den gått gjort dig helt slut och trött, ja då tog den personen din energi, den bara gick in och snodde den. Helt utan lov, det är dock inte säkert att dom personerna ens vet det själva, jag tror inte dom gör det.

I somras gjorde jag det igen, det är ganska långt mellan gångerna, men det händer.
Det kan verka ohyfsat av mig ibland, och många gånger är jag i förbifarten bara så jag inte hinner fråga tillbaka.
Om någon på loppis tex frågar mig hur det är, jo det är bara jättebra, hur är det själv? Nej nej!!
Jag skulle aldrig frågat känner jag efter fem sekunder, eller kanske vid första ordet.
När det här händer så kan jag bli fast en halvtimme, och då jag är på loppis så vill jag inte det, nej jag är ju där för att kolla om jag kan hitta något bra.
Jag har förstått att väldigt många går dit för att träffa folk och det sociala, men det gör inte jag.
Nu kanske ingen törs prata med mig efter det här, och så menar jag inte alls.
Jag vill bara inte bli fast någonstans av någon jag kanske knappt känner, vilket ju händer titt som tätt :)

Den jag frågade i somras stod och sålde saker där, han frågade hur det var och jag svarade att det var bara bra, hur är det själv? Fel fel gjorde jag då! Jag vill ju vara artig också :)
Han reste sig gärna efter min fråga för att ta några steg ut till mig och oss för att berätta.
Jag kan gärna lyssna på jobbigheter,  och alla mina närmsta tar ju inte min energi på något sätt, nej men såna som i det här fallet knappt känner mig. Nej jag blir faktiskt förbannad.
Jag ska träna mer på att fråga tillbaka till rätt personer haha :)
Nej det går ju inte då man inte vet vad som komma skall.
Det finns många människor som jag väldigt gärna vill prata med och slänga några ord med, det finns många jag tycker mycket om.
Men energi tjuvar som jag inte knappt känner, nej det är dom jag inte orkar med riktigt.
Nej nu nog om det :)

Nog för att jag blivit äldre, men dement redan tror och hoppas jag inte. Det mesta beror på min sjukdom vet jag ju, men lite drygt måste jag ju erkänna att det är.
Jag har nog alltid haft svårt att komma ihåg årtal. Ja jag kan inte ens komma ihåg då vi förlovat oss,eller våran bröllopsdag. Jo datumen kan jag nog minnas, men inte årtalen.
Jag kommer inte ihåg när jag startade kiosken, när jag stängde den, när jag fick min diagnos, när min pappa dog eller när någon annan dött.
Jag måste ha allt på en lapp så jag inte glömmer. Förut hade jag inte koll på vart jag hade lappen ibland, så nu har jag skrivit in alla årtal i en kalender jag har, som jag för över från år till år.
Det går inte annars :)

Min sjukdom är knepig, ja verkligen super knepig. Ingen kan egentligen inte svara på någonting, nej det går inte. Dom vet inte hur just min kropp fungerar, nej det är chansningar och förstås erfarenheter.
Jag tar en dag i taget faktiskt, och det som blir, det tar jag och vi då.
Livet blir så mycket enklare och roligare då, jag vill inte gå runt (åka) och oroa mig för något hela tiden, nej hur skulle mitt liv vara då?
Tillbaka till minnet, jag hör att många runtomkring mig också har problem med minnet, ja jag tror att vi alla har för mycket på gång för att kunna hinna med att komma ihåg. Stress tror jag är en bidragande orsak till minnet för dom flesta, ja med mig också då förstås :)

En sak som förstört många många år av mitt liv. Ja det finns andra saker jag skulle kunna ta upp här, men jag väljer att skriva om min rädsla för spindlar.
Jag har varit rädd för dom i nästan 40 år!! I 40 år har dom begränsat mitt liv.
Jag har inte kunnat vara trygg och lugn, nej jag har varit på min vakt, alltid. Jag har någon slags spindel radar och synar varje rum, väggar och tak och hörn :)
Jag har inte kunnat sitta på en sten eller stubbe ute i skogen, nej för då kan dom ju komma krypandes.
Nej fy så jag har varit begränsad.

Spindlarna bor ju ute, ja det vet jag och kan acceptera, men vad gör dom då inne ibland liksom?
Det blir så dålig stämning här inne då dom är här, ja det kan faktiskt bli lite, eller ganska mycket panikartad stämning!! Spindlar!

Jag undrar om det ens är någon ide att få till det, att till slut ordna en träff med en spindel, njae!!
Usch så jag inte vill, men samtidigt så vill jag ju lite, men bara pytte lite.
Jag har skrivit om det förut också, men det är ju en inre kamp för mig året om egentligen, men mest på sommaren förstås då dom finns och lever överallt.
Det är inte hälsosamt att vara rädd och ha koll hela tiden, nej så är det ju faktiskt.

Då jag var ute och åkte en dag så mötte jag en stor lastbil, ja alla är ju stora förstås, men den här körde väldigt fort också.
Jag såg på avstånd att nu blir det grus över hela mig. Jag stannade till och blundade och höll igen munnen. Den körde alldeles för fort och hela jag blev full i sand, till och med i munnen.
Ja jag knastrade på sand hela dagen. Det blev sånt vinddrag, så min ena vante flög iväg också, ja den chauffören skulle jag vilja ta i örat. ja faktiskt.
Jag hade glasögon som tur var, men det blev ju överallt iallafall, men lite lindrade det ju.

En kväll så var Marielle tvungen att åka till Falun och akuten, Gert körde.
Melina tog lilla Billie, Maria tog Stina och jag Tyke. Hon fick portionera ut dom alla tre.
Tyke fick lite korv till fika medan jag skulle äta en smörgås.
Han åt ju upp sin mat direkt och sen ville han flörta med mormor :) Jag gick inte på det.
Men söt är han ju lilla plutten.
Snälla mormor jag är ju mer sugen :)

Tog kort på bordet och stolarna som jag köpte av någon i Falun, det blir jättebra till slut då jag pysslat till det lite runtomkring :)

Jag hoppas att ni alla har haft fina dagar och att ni får fler framöver.
Kram kram till dig :)