Oförglömliga dagar!

Jag och Carol <3

Hej hej igen!

Nu är jag tillbaka och har massor att skriva om, ja jag har så mycket jag vill berätta så jag vet då inte hur jag ska börja :)

Ni som känner mig, eller ni som läst det jag skrivit förut vet ju om att jag jobbade på SJ mellan 1988-1998, ja i tio år. Jag sålde tågbiljetter och såg till att expressgods och resgods kom iväg.

På den tiden fanns inte tangentbord med bokstäver till våran dator, iallafall inte dom första kanske sju åren, kanske åtta. På den tiden var det siffror som gällde och alla stationer hade sina nummer.

För att göra biljetten så snabbt det gick, så gällde det att kunna dom flesta nummer utantill, vilket jag lärde mig, och förstås dom andra också som jag jobbade med.

Det jag nu ska skriva om betyder mycket för mig och jag är så glad över den resan vi gjorde, om än bara över dagen :)

Nu till stationsnummer :)

Vi åkte från nummer 291 till nummer 172.

Ja man kan ju undra förstås vad dom siffrorna är för något, men jag ska berätta. 

291 är Ludvika och 172 är Motala, ja vi for till Motala.

Den härliga familjen <3

Jag känner och kände mig så modig så modig, ja faktiskt så är och var jag det, men nog var jag nervös :)

Men inte sen, nej det gick så himla bra att prata så det var inget problem alls. 

Helt onödigt att vara lite nervös, det hade jag ju egentligen kunnat räkna ut, för nog kände jag Carol lite innan trots att det bara var brevledes liksom.

Nu börjar jag från början.

För mer än elva år sedan köpte jag en låda med barnkläder på en annons på blocket. 

Ja det var så det började. 

Den jag köpte lådan av var Carol och vi blev att maila lite. 

När hon sen fick ihop mer kläder så skrev hon till mig och frågade om jag ville köpa?

Och det ville jag ju förstås, och Melina ville ha många och mycket där i kartongen när den kom :)

Det var hennes dotter Felicia som växte och växte ur, och det var min Melina som ibland inte kunde ha, men som sen växte i.

Det var som julafton då vi fick dom där lådorna, jättefina kläder var det i verkligen. 

Hon jobbade på Lindex, så självklart var många kläder därifrån :)

Vi höll kontakten och skrev till varann lite då och då, och skickade kort om vi var iväg någonstans.

För mig var det en riktig vän som jag aldrig träffat, förrän nu.

Hur långt är det till Motala kan man ju undra? :) Två och en halv timme i bil ungefär åt varje håll :)

Jag har velat åka dit i många år för att hälsa på, men det har inte blivit av, förrän nu.

Gert hade semester och jag skrev till Carol för att höra hur dom hade det? 

Om dom orkade med oss en stund? Och det gjorde dom!!

Hon och hennes man Jocke är engagerade i Erikshjälpen i Motala, och det var dit vi for först. 

Jag hade sett så många fina bilder från affären så jag ville förstås se hur den var i verkligheten, och jag kan lova att det var en fin affär. 

Så fräscht och fint inrett (där är Carol skyldig :) ) 

Jocke letade på oss och efter varsin jättegod smörgås så fick vi en guidad visning, både kontor och lager, så himla bra ordnat.

Det var så fint överallt och så gott det smakade :) Ett mysigt ställe med en "Ninatoutch" kände jag, ja inredningen, det går inte med ord säga hur fint det var. 

Det går inte heller ens med kort bevisa hur fint det var, men jag delar med mig lite ändå, så ni förstår ungefär :)

Om du som läser kanske har vägarna förbi Motala, stanna till och få din egen upplevelse, ja det tycker jag absolut.

Ett så himla bra ställe som ju ger nytta till behövande, genom att dom får alla grejer till skänks och sen säljer för att hjälpa. Imponerande, och roligt att fått se hur allt fungerar.

När Carol slutat på sitt "vanliga jobb" så kom hon också till Erikshjälpen och mötte upp, åh!! vad roligt att få ses på riktigt!! 

För mig kändes det som att vi alltid varit vänner, ja vilken tjej och människa! Ja båda två, verkligen ett roligt möte och jag lever på det länge och kommer att göra det lång tid framöver.

Vi hittade några saker vi ville köpa när vi gick runt i affären.

Vi hade tänkt oss att åka hemöver efter ett par högst tre timmar, men nej det gick inte haha :)

Nej vi blev kvar länge och fick jättegott fika, och så fick vi se hur dom bodde och hur det såg ut runtomkring.

Lätt för mig att åka :)

Vilket ställe!!

Dom bodde alldeles intill en stor badplats, som att vara utomlands kan jag säga, kilometerlång strand, så härligt, men! 

Spindlar, ja fy så många och mycket spindlar det finns där :(  (Nu såg jag ingen, men dom finns där överallt).

Hela deras hus utanpå var fullt med spindlar, dom brukar få borsta huset så dom ska försvinna, nej fy, där skulle jag inte kunna bo :) Haha :)

Spindlarna trivs där på väggarna och säkert överallt, för att dom bor så nära vattnet tydligen.  

Hur som helst och om jag struntar i dom så var det ett ljuvligt ställe att bo på.

Om det funnits solstolar så hade jag lätt trott att jag var på Mallorca eller i Grekland, eller vart som helst faktiskt, så fint!!

Det fanns också ramper ner för rullstol och en gång ner till vattnet gjord av virke, så bra!!

"Varamo stranden" heter stranden som dom bor alldeles intill. 

Jag tog ett kort som är nedan på hur härlig botten var, tänk att få gå i där ;) Nu är ju jag så frusen så jag hade inte kunnat bada där är jag säker på, men ett härligt ställe var det verkligen!!

Solen sken också, så det var så fint det kunde vara tror jag :)

När vi till slut haha åkte hemöver så hade vi en bra bit hem. Vi hade ju semester så det spelade ingen roll alls, men jag hade suttit i rullstolen sedan tidig morgon så jag behövde komma hem och flytta mig:)

Hela eftermiddagen och kvällen så hade vi en så toppenbra oförglömlig dag, jag är så glad att vi åkte.

Carol undrade om jag vill se ankorna?, och visst ville jag det. 

Dom hade en damm några hus bort där dom matade och kollade till fåglarna. 

Jag fick en bunke med frön som jag skulle ge, så det gjorde jag. 

En liten bebis hade dom bland alla stora fåglar, och en del av dom stora var lite dum mot den :( 

Vi försökte se till att den fick lite mat iallafall, så inte dom stora tog allt :)

Den dagen, den dagen i Motala, med den genorisiteten och den glädjen. Ja, jag är lyckligt lottad som fick vara med om det. Jag tyckte och tycker så mycket om dom alla i hela familjen, och ankorna :)

Lowa hävdar att hon är längre än sin mamma :)

Ja hörrni, vilken dag!! Jag kan bara sammanfatta det som helt fantastiskt, att få träffa så fina bra människor med hjärtat på rätt ställe.

När vi åkte hemåt så stannade vi till vid ett ställe som verkar ha blivit "vårat" stopp ställe. 

Vi har stannat till där flera gånger då vi varit på väg :)

Jag såg att det var läge att tömma min påse med urin, (min kateterpåse) som började bli full.

Ni som inte vet och inte läst vad jag skrivit förut, så berättar jag nu att jag har en kateter som går direkt från urinblåsan ut genom magen, alldeles under naveln. 

Den sorten heter suprapubis kateter och den har räddat mitt liv känner jag, ja herregud så dåligt jag skulle må annars, och kissa på mig hela tiden skulle jag göra. 

Nu har jag haft  ganska mycket krångel med min, men just nu är den bara bäst och jag älskar den, älskar den frihet den ger mig.

Tack till min doktor som då för några år sedan berättade om den fast jag förstås inte skulle ha en sån, nej minsann inte jag heller :)

Jag ångrade mig till slut och ville ha en, bad om att få en. Och jag fick en!!

Här gör jag som killar, jag kissar i diket, ja då jag behöver tömma och det inte finns en bra toalett, då gör jag som många killar gör.

När vi kom hem från Motala var det bara sovdags kvar, ja vi var jätte trötta båda två.

Dagen efter var vi lite sega hela dagen, men det beror ju på att vi varit igång så länge då vi var iväg :)

En dag när vi varit hemma någon dag så fick jag ett sms om att mina glasögon var klara, jippi!! 

Två par nya glasögon och mina gamla med nytt glas, så himla roligt att inte ha samma hela tiden.

Jag har alltså glasögonen på abonnemang tror jag det heter, man betalar lite varje månad och hyr dom kan man säga. Sen om man vill så kan man lösa ut dom man vill ha.

Jag hade tänkt göra så den här gången, bara spara dom jag använt det sista året. 

Jag har haft lika som nu tre par, men bara gillat ett par. 

När man inte gillar dom man har och bara har dom i byrålåda, ja då blir det ganska dyra glasögon och lite onödigt. 

Direkt man gått med på abonnemanget så har man viss tid att byta bågar om man inte känner sig nöjd, och det skulle jag förstås gjort då, men nej det blev inte av.

Nu den här gången ska jag verkligen känna efter hur jag gillar dom jag har, och annars byta tills jag blir nöjd :)

Nu har jag ett par bruna(dom gamla), ett par blåa och ett par gröna, det borde ju bli jättebra med dom tror jag :)

Jag har iallafall lovat dom som jobbar på Synsam att jag kommer in om några inte är bra, och har man lovat något, ja ni vet ju :)

Jag och Gert hämta dom och sen gick vi till "coffe house", jaja jag vet att det heter "espresso house", men det passar bättre med coffe tycker jag :)

Vi drack gott kaffe och hade en mysstund. Gert tog en god smörgås och jag en muffins, jättegod var min, men såå mastig :) 

I Måndags den första Måndagen på den här sommaren, och första gången på många år. 

Ja det var väldigt många år sedan sist.

Jag frågade tjejerna i början av sommaren om dom hade lust att följa någon dag?, och det hade dom. Marielle har jobbat mycket, och bara nätter, så det har inte passat för henne, förrän nu.

Melina jobbar treskift så det har inte heller varit lätt att få till :)

En nyinköpt "ifall att" tuta :)

Jag och Gert for en kväll för att köpa en tuta att ta till ifall våran på bilen inte skulle fungera, vi testade den aldrig haha .) 

Förut var det så med någon bil jag hade att jag var tvungen att sätta på tenningen på bilen för att kunna tuta, så är det kanske inte idag. 

Vi testade som sagt inte förrän vi var där, och vi kunde tuta med bilen. 

Men men, nu har vi en tuta och den kanske jag borde skruva fast på rullstolen att ta till :) Så folk vet att jag kommer :)

Vi hade en mysig kväll tycker jag, och med vinster till dom båda. 

Ja det var jätteroligt för dom att få vinna också, inte bara vara med och spela.

Marielles lilla hund Billie var med och skällde som en tok haha då vi tutade. När det sen kom en man till våran bil, som ju säkert enligt Billie var våran, så skällde hon ännu mer. 

När vi fick tuta trejde gången och samma man dök upp så skällde hon inge mer, nej då hade hon blivit van, tror nästan det faktiskt :)

Vi åkte nöjda därifrån och vi vet inte om eller när det blir en nästa gång, en gång per år vore kanske något att införa som våran grej :)

Tillbaka till tutan vi köpte, jag har köpt en ringklocka som jag iallafall ska sätta fast, för det kan vara bra att tala om att jag kommer åkandes liksom :) Så borde alla som cyklar göra, plinga, så jag vet att det kommer någon. Absolut inte vanligt att någon plingar, men det händer, och då blir jag jätteglad :)

Min Melina fyller år imorgon och då innebär det lite kalasande här hemma ikväll, ja hon ville att vi skulle vara här. Jag har bakat fika tre dagar nu i veckan som varit, och hoppas att det blir bra :) 

Ja tänk så jag gillar att baka, verkligen en favorit syssla.

Ja jag vet då inte hur många gånger jag gjort kladdkakemuffins, men massor av gånger kan jag då säga utan att jag ljuger. Runt hundra kanske??
En dag skulle jag göra en plåt till Melina skulle ha kalas, och hur gick det för mig?
Dåligt och dom blev misslyckade!! Har aldrig hänt, nej faktiskt inte.
Smeten var väldigt lös mot den brukar, men jag hällde i som vanligt och in i ugnen med dom, det gick inte bra.
Jag fick slänga dom!!
Jag ger inte upp så lätt, nej jag gör nya och vad händer?
Jo det blir lika lös smet, och då kommer jag på vad jag gjort för fel, i dom båda smetarna, men den sista kunde jag faktiskt rädda.
Jag hade två dagar innan gjort en långpanne kaka och i den skulle det vara mjölk, och vad gör jag den här dagen, jo jag häller i mjölk, tre deciliter?? Inte konstigt det blev lös smet haha :)
I den sista smeten så kunde jag rädda den med lite mer mjöl bara haha, ja mycket ska man vara med om, jag som ska kunna det där enkla receptet utantill egentligen, men nej då!! ;)

Slängde dom här som skulle blivit så fina :)

Såhär blev dom till slut :)

Bullarna blev bra på första försöket och Gert gav dom godkänt :)

Jag måste få skriva några eller någon rad om mina pelargoner, ja som jag älskar dom. 

Dom flesta vita, men en och annan rosa också blev det i år. 

Alla är olika och mina bästa blommor, dom bara lever och lever :) Vi har så mycket sol här hos oss, och då är det bara pelargoner som står ut med den värmen och torkan mellan vattningarna :)

En sort av dom rosa är en sort som blir att se ut som små rosor, jättefina blommor :)

Jag känner att det här inlägget blev lite extra rörigt, men men, bättre lycka nästa gång känner jag :)

Jag har försökt få till det så jag kunnat rätta till och ändra det som behövs, men jag har varit så trött så trött på kvällarna. Nu är det Söndag och eftermiddag, och jag är inte trött, så jag passa på att göra det lilla sista.

jag hoppas att du har det bra och att du mår bra förstås.

Kram kram