Mitt liv fick inte ta slut!!

Hej hej!

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev sist och jag har redan så mycket mer jag vill skriva om, ämnena tar liksom inte slut. 

( Jag lägger till några bilder på mig för runt åtta år sedan då jag blev sjuk, och sen något ännu äldre :)

Jag börjar med lite funderingar, eller kanske många och mycket, vi får se.

Nu till lite reflektioner:)

Jag har ju i hela mitt liv, ja ända sedan jag var runt sexton, arbetat med människor, mest i affärer på olika ställen. Jag slutade skolan efter nian och började jobba direkt. 

Först ungdomsplats som det hette ( 1986- 1988), och sen till vanligt jobb.

Runt 1987 skulle jag tro :)

Jag har inte jobbat i någon vanlig affär, ja alltså inte i suttit i kassan på en mataffär eller så, nej.

Jag har varit på fler ställen och jobb än dom jobb jag skriver om idag, men dom nedan är dom "svåraste", där det krävts mest av mig.

Jag har, och det har blivit så att jag arbetat på ställen där jag varit tvungen att kunna mycket. 

Jag har ju förstås fått lära mig allt jag ju inte kunde, vilket det värsta hade kunnat sluppits, om!??. Svaret kommer snart lite längre ned :)

Jag börjar med att berätta om SJ till exempel, jag var så "kass" (dålig) på kartan, så det kan ingen tro. 

Geografi liksom, vad är det och vilka lektioner var jag med på? 

Jag var nog med på alla, eller iallafall dom flesta, men jag var inte där mentalt. 

Nej jag tyckte det var helt onödigt, ja det tyckte jag om det mesta. Onödigt!!

Varför skulle jag behöva kunna geografi? Matte? mm.

Jag fick ångra det, varför hade jag inte varit mer intresserad på geografilektionerna? 

Jag skulle inte behöva kunna det, det var helt onödigt,  tänkte jag då?? 

När jag var arton år så fick jag jobb på SJ, och var där i tio år.  

Då jag från början inte visste åt vilket håll Malmö låg, uppåt eller neråt?? Liksom!! 

Ja ni förstår ju att det blev en utmaning i sig det :)

När jag gick ut 9:an

Efter SJ så var jag på en Golvfirma, och där gällde det att kunna räkna omkrets och kvadrat?? 

Också lektioner jag tyckt var onödigt, jag skulle då verkligen inte behöva kunna det då jag började arbeta!!??

Om jag hade kunna lite, ja då hade min chef sluppit lära mig allt :) 

Men tur att jag var lättlärd, ja jag tror faktiskt att jag var det.

Hur mycket tapeter eller färg går det åt? 

Hur många kvadrat kakel eller klinkers behövdes till badrummet? Hur mycket tätskikt behövdes till väggar och golv??

Efter dom "svåra" jobben, tio år på varje ställe så måste jag faktiskt säga att jag är rätt stolt över mig själv, ja faktiskt så är jag det. 

Jag lärde mig och kunde klara mig bra, jag lärde mig också nya saker varenda dag. 

Mycket sunt förnuft och viljan att lära mig, ja det har hjälpt mig mycket.

Jag har älskat mina jobb, ja det har jag gjort, men det var saker som gjorde att jag inte trivdes, nej det kan ju vara så och bli så.

Både innan och efter mina "långa" arbetsplatser så var jag på andra ställen, ja flera olika. 

Jag har nästan alltid sålt något, inte bara över disk, men på arbetsplatser där det har varit viktigt att jag kunnat det jobb jag var på. 

Att jag kunde kakla och tapetsera, att jag kunde skära kakelplattorna, ja det kände jag var viktigt, att jag kunde. 

Att kunden kunde lita på mig, lita på att jag sa rätt och förklarade bra, ja det tycker jag att jag blev bra på, ganska riktigt bra om jag får skryta lite utan att skryta. 

Då jag började på Golvfirman så hade jag knappt slagit i en spik, men där lärde jag mig att jag faktiskt kunde, vilken känsla att få känna. Den tjejen som jobbade där när jag började peppade mig att kunna och vilja, och så blev det till slut.

Då jag ju alltid sålt något så var jag lite sugen på att testa något annat.  

Ja innan jag blev sjuk så var jag på olika platser, och en av dom var fritidslärare i en skola. 

Något helt annat och så roligt, men nej, inte för alltid alls kände jag, nej. Men super roligt.

Samtidigt som jag var på fritids så var jag på Intersport i Ludvika, Färg och golvinteriör i Fagersta och så Granngården i Smedjebacken. 

Lite rörigt för både mig och min familj haha, vart ska du vara idag mamma? 

Ja, men jag gillade det, men mest Granngården och jag hoppades och önskade att jag skulle få bli kvar där.

Det blev granngården, ja åh så jag tyckte om att vara där, att träffa folk, att få vara svettig och skitig. Ja det kan verka konstigt men åh så jag tyckte om det!! 

När jag blev sjuk så kändes det ju som att hela mitt liv gick sönder, ja ungefär så kändes det. 

Jag hade hittat mitt drömjobb, där jag ville vara för alltid.  Ja det ville jag verkligen, och så var jag tvungen att sluta då mina ben inte kunde gå bra alls!? 

Jag ville verkligen inte behöva sluta, sluta för att vara hemma och kämpa på med mig själv och min kropp. Jag ville inte att det skulle ta slut, mitt liv fick inte ta slut!!

En av dom sista gångerna jag kunde stå lite.

Ett fint minne för mig då jag kom till mitt jobb en dag och gick in på lagret för att hämta något eller sätta mig i trucken kanske, jag minns inte riktigt.

Då när jag kom gående så var det någon som ropade till sin mamma 

- Det där är min fröken mamma!! 

Det var stort, ja jättestort, jag var någons fröken!!?? 

Nu blev jag inte kvar där i skolan länge alls, då jag ju hade fler andra jobb, men roligt var det att vara där med alla barn under den perioden jag var där.

Jag fick lov att förstå att det inte skulle gå att vara kvar på Granngården, att jag och kroppen inte orkade med. 

Jag hoppades förstås och trodde att det snart skulle bli bättre, men nej, det blev sämre. 

Mina ben som i början kunde ta sig fram, om än korta sträckor slutade att orka, det gick inte. 

Nina fick helt enkelt förstå att jag behövde en rullstol för att orka och kunna vara med i livet. 

Jag kan dock lova att det inte var enkelt, nej inte för en sekund var det enkelt, nej inte då.

På kryssning med rullstol.

Senare, långt senare var det enkelt, ja till slut så var det super enkelt. 

Jag accepterade läget och lät mig komma tillbaka till livet, men inte det gamla livet, nej jag hade fått ett nytt liv, ett faktiskt riktigt bra och fantastiskt liv.

Ja jag är förälskad i självaste livet tror jag, ja jag får så härliga "lyckoruskänslor" då och då, och det kanske har med förälskelse att göra. Jag har ju skrivit och berättat om den känslan många gånger, och jag önskar så att alla kunde få känna den. Den är helt underbar.

Jag är så lycklig och så glad över det jag har, och allt som gör att jag får må så här.

Mina barn, min älskade man och hans barn. 

Jag har enorm tur som har både Rebecca och Maria här varje dag, en i taget, men dom är här.

Mina assistenter har blivit mina bästa vänner, ja så är det verkligen!!

Nu har jag fler vänner, inte många men dom finns, mina fina vänner.

Allt jag skrivit nu låter ju kanske inte klokt, hur kan hon må så bra?? Ja om jag kunde svara på det!? Det är iallafall så sant så sant. 

Nu finns det ju förstås saker och människor jag inte tycker om eller passar ihop med, så är det ju. Men så är det ju för alla, man kan inte tycka om alla, nej det går inte.

Men dom flesta, ja jag tycker om dom allra flesta, och även människor jag inte alls känner egentligen.

Nu blir det slut på djupt prat för den här gången, tror jag??

Nu till en av "mina" farbröder.

Jag har blivit lite vän med en farbror, ja jag har ju skrivit om "mina" farbröder som jag har i mitt liv förut, men nu är det här en ny farbror. 

Inte min pappas bröder då, nej bara farbröder jag möter på stan eller på andra ställen.

Den farbrorn jag ska skriva några rader om nu ger mig alldeles för mycket information. 

Han vill gärna dela med sig till mig, ja det förstår jag, men det är lite för mycket information tycker jag.

Han är gammal, ja snart nittio år, men han har inte slutat förälskat sig i kvinnor. 

Det är just det jag inte vill höra om, jodå att han blir förälskad är ju hur härligt som helst, men sen räcker det tycker jag. 

En härlig farbror som tycker om mig, han tycker att jag är klok och snygg och bra, ja han säger så haha :) 

Ja jag suger i mig och skrattar lite, och han tycker det är så trevligt att prata med mig.

Ja han och jag skulle kunna prata om allt möjligt i flera timmar, men då det kommer till kvinnor, nej då känner jag att det räcker med det jag redan hört haha :)  Men men, han är då för härlig och samtidigt rolig tycker jag.

Han är en social person och han är ute mest hela dagarna, och vem vet, han kanske delar med sig av allt sitt till vem som helst, och så kan det vara, han har ju ett behov att få dela med sig. 

Han säger själv att han blir som en öppen bok då han träffar mig :) 

Jag tänker som så att om jag finns en stund för han lite då och då, så får han ju prata med någon han vanligtvis inte träffar så ofta. Det gör ju iallafall så att han blir glad, och han tycker att det är trevligt att prata med mig.Han tar ingen kraft alls från mig utan tvärtom faktiskt. En härlig gubbe på många sätt :)

Nu till något helt annat, till lite pyssel här hemma hos mig :)

Jag kom på en dag att jag skulle fixa till i en garderob här uppe i mitt träningsrum. 

Jag ville göra ett pysselskåp så att jag kunde ta upp inslagspapper och snören som jag haft nere i källaren. 

Förut har jag haft allt sånt nere, nu får jag ha det uppe, och det blir så roligt och mycket lättare att veta vad jag har :) 

Jag har lyckats gå "all in" med presentpapper och snören också, inte bara bakformar haha, men hur många och hur mycket kan man behöva?? Haha :) Ja ganska mycket verkar det som :)

Lådan (en gammal tapetkartong) där alla inslagspapper stod i behövde en "rekond", så så fick det bli.

Jag, Gert och Rebecca hade pratat om bänkpapper och plast som man hade på böckerna i skolan då man var liten och yngre. 

Jag mindes inte plast alls utan kom ihåg tapetpapper, iallafall i bänken och runt någon bok är jag säker på. 

Eftersom vi pratat nyligen om hur det var då vi var små, så kom jag på det!! 

Jag tapetserar lådan förstås, och inte med vilken tapet som helst, nej med min favorit tapet förstås, och jag hade en rulle över!! 

Jag for till "Hema" (tyg affär) för att köpa kantband och ett annat band, och så förstås en spets, det är ju klart att lådan ska ha spetsband runtomkring.

Jag gick verkligen "all in" och det blir så fint i garderoben med fin tapet och band, ja så kan det bli.

PysselNina var i tagen, och även om inte det gick att få det mönsterpassat runtomkring så blev det helt okej tycker jag :) 

Och vem ska titta in i min garderob liksom?? 

Nu är det ju för mig jag gör ordning och fint, för att jag gillar det och jag är så nöjd så.

Ja nu blev det ett lite konstigt inlägg med allt från lite djupa funderingar , till tapetklistring på en låda 

:) 

Jag har fyllt år, ja jag gör ju tydligen det en gång varje år, helt i onödan känner väl jag haha :)

Min syster kom hit häromdagen med hennes äldsta dotter Amalia,  med en påse full!!
Ja full med det jag behöver och vill ha, bak grejer.

Jag fick ungefär lika förra året, men vad gör väl det?
Hon tycker att det är dålig fantasi av henne, men jag tycker att det är en fantastiskt fantasi jag .
Jag vill ju ha det fortfarande och säkert för all framtid haha :) Lätt blir det då alltid för henne, men jag skulle förstås inte vilja eller behöva få något alls. 

Men då om jag måste så är det ju jättebra att jag får något som ju passar mig så bra, så blir jag ju förstås jätteglad!! Tack igen!! 

Inte nog med att det var alla möjliga baktillbehör, så var det ju rätt också!?

Ja rätt och rätt kan man ju inte säga, men lika saker och märken som jag brukar köpa, strössel och choklad tex,

Det är ju lite viktigt för mig att garnera med det finaste, eller iallafall så fint som jag kan :)

Jag har ganska mycket olika både formar och strössel och mycket har jag hittat och köpt på datorn, "partytajm" heter sidan. Ja jag kan rekommendera den, men det finns förstås många fler.

Jag brukar hitta på lite då och då och så tänker jag att jag ju behöver såna, men då jag tittar till i min låda så inser jag ju att jag behöver en till låda haha, för bara formar :) Den låda jag har nu är ganska stor, ja det är den, men ändå behöver jag en till :) TOKIGT!!

Min samling bakformar ;)

En dag då jag var i mitt träningsrum och tränade så såg jag något som såg ut som en svamp i min största blomma. Den blomman som fått åka in i träningsrummet för att den är så ful tycker dens matte haha :) 

Ja jag gillar den inte så mycket, men den har ju verkat trivas för den blir bara större. 

Men nu till det jag trodde, Rebecca tog på sig en handske och tog upp, inte bara en utan två svampar?? Hur gick det till?? 

Ingen aning, men det kanske kan bli så då den är för fuktig eller torr kanske? 

Vet ju inte om den varit det, men jag tänker fukt och något tok med jorden jag köpte förut då jag planterade om den, för säkert ett år sedan?? Knepigt då jag aldrig varit med om liknande, men så var det med det haha :) Trodde jag!!

Efter ett par tre dagar så var jag inne och tränade som alla dagar, då såg jag det!! Flera svampar??
Lite brunare den här gången, jättekonstigt.
Själva blomman verkar må jättebra iallafall, och den är ganska stor :)?

Marielle kom förbi en dag med finaste Billie <3
För första gången så fick jag till ett fint kort på henne där alla hennes fina linjer syns.

Marielle skulle åka till Grekland en vecka för lite sol och bad :) Det behöver hon och så kan hon ladda batterierna lite då hon bara gör ingenting :)

Min assistent och vän Maria ska vara så snäll att ta Billie en vecka nu då Marielle ska åka på lite semester :)

I Lördags ville Melina ta en sväng på loppis, och jag följde gärna med henne.
Vi var utrustade för lite skruttigt väder, men vi klarade oss från regnet.
Medan vi var på loppis så var Marielle var på väg till Grekland hon, så härligt för henne med lite sol semester.

Jag gjorde några inköp, men Melina gjorde nog det största klippet, en gammal kamera.
Jättejättefin verkligen och den kommer att pryda hennes hylla där den ska få stå :)

När vi varit på loppisarna  så var det ganska geggigt där vi fick lov att gå, så då fick jag när jag kom hem ta till min bästa rengörare. Det går inte att få bort allt, men det blir mycket bättre :)
Vem vill gå in med geggiga lortiga stövlar tex? Ingen alls kan jag tro, och inte jag heller förstås.

Gert och jag har gjort den här rengöraren till mina däck, eller rättare sagt så har Gert ju gjort den med lite hjälp. Jag har testat och tyckt till vartefter. Teamwork heter det ju.
Det mesta försvinner iallafall, det allra mesta vilket ju är superskönt. Jag vill ju inte dra med mig ett helt sandtag som det ju blir att kännas annars.

Nu är det då slut tampen på ett jobb vi skulle gjort för länge sen :)
Sakta men säkert blir vårat trapphus helt (klart)!

Flera kvällar har jag varit så frusen, och mina fötter är som vanligt kalla. Dom har alltid så länge jag kan minnas frusit, ja dom har ingen cirkulation alls.
Än sämre nu kanske då jag inte kan röra dom alls. Sockor på under täcket så vet jag att dom håller sig varma :) Mysigt är det och ser det ut :)

Såhär kan det se ut då Gert ska vara borta på ett möte eller något annat på kvällen, ja då har jag både mat och fika, kaffe och vatten, ja då går det då verkligen ingen nöd på mig som ni ser.

Nu till när jag och Gert är ute på tur :)
När Gert ska ut och springa så brukar jag ta min stora rullstol, så han slipper springa så sakta.
Nu kan det bli att han springer för fort, oavsett om jag åker sakta eller lite fort med den stora.
Min stora rullstol är bra och går snabbt, men så otroligt stuttig, helt utan stötdämpare har jag tyckt hela tiden. Men det goda har ändå vägt över hela tiden då jag ju älskar att åka med den.

Jag kollade lite på datorn, och nu finns det en ny variant av den jag har, som verkar bättre på många sätt. Stötdämpning yes liksom, backspeglar, höj och sänkbar mm.
Jag pratade med en person om den och det ska kollas upp, ja tänk om jag kunde få en likadan fast bättre, det vore ju toppen!!

Jag har det så bra då jag ska byta rullstol att jag har ett speciellt inrett rum just för det och dom.

Ja det är mitt rullstolsrum, mitt fina bästaste rullstolsrum.

Jag har sån tur att jag kan ha både ett träningsrum och ett rullstolsrum, inte alls alla som kan ha det. Om vi haft barn hemma så hade jag ju inte kunnat ha det så då, men nu är dom ju utflugna alla fyra.

Nu så, ja nu ska jag försöka ge mig på lite rättning, eller nja lite?? Det kommer nog ta en timme eller två tror jag nog :)

Då jag skriver så går ju fingrarna i rasande fart, ja då hinner jag inte rätta alls, nej då får fingrarna göra sitt och dom får skriva helt fritt.
Det blir så ofta, ja ganska ofta en bokstav extra eller för lite, små fel då jag ju ibland har fingrarna lite fel på tangentbordet och då blir det fel ord förstås!!

Jag hoppas förstås som vanligt att ni som läser har det bra och att ni mår bra.

Jag hoppas också att ni försöker stressa av lite om ni brukar vara stressade.

Kram kram från mig