Hej hej!
Idag eller rättare sagt ikväll så kan hända att jag skriver det kortaste inlägget någonsin?
Det kan säkert vara skönt för dig läsare att bara ägna mina ord någon eller några minuter :)
Istället för som det brukar en ganska lång stund :)
Men det är ju som vanligt alldeles frivilligt.
Nu ska jag ta upp det som jag tagit upp och skrivit lite om så många gånger, tiden!!
Ja den där tiden!
Den rusar fram, som en attack, i en jättehög fart som aldrig tar stopp, möjligen att det går lite saktare på natten, eller?
Nej klockan ringer ju alldeles för tidigt, varenda morgon faktiskt, så nej, tiden går nog lika snabbt då.
Jag och Gert brukar ju säga att vi vill sakta ner farten, och häromdagen så önskade vi båda att det skulle finnas en handbroms, en "livs handbroms" liksom.
Ja tänk om det funnits en sån som gjorde och som gör att vi hinner njuta lite mer, prata och umgås lite mer och så klart sova lite mer. Men det finns ju ingen!!??
Jag tror dom flesta tycker lite som jag och oss, att tiden går så snabbt.
Men så finns faktisk dom som tycker att tiden går sakta, ja jätte sakta hela tiden??
Ja jag tror att det är ganska många som tycker och känner att tiden går för sakta. :(
Att på kvällen känna att det äntligen snart ska bli läggdags, så det blir en ny dag.
Jag förstår att det blir att kännas långsamt då man kanske inte har något att göra, när man inte kommer sig för att göra något kanske.
När man känner sig ensam, kanske är i en depression, i sorg?
Ja det finns ju massor av anledningar till att känna så förstås vet jag ju.
Jag skulle behövas där tiden går långsamt, jag skulle själv behöva få känna den känslan, samtidigt som dom andra kan få en gnutta av det jag känner och gör.
Jag tror faktiskt ärligt att jag skulle kunna dela med mig, av mig själv, peppa och finnas, ja det skulle jag egentligen vilja.
Men hur mycket jag än skulle vilja, hur skulle jag hinna med? Hur skulle jag orka?
Jag har ju fullt sjå att hinna med mitt, och med mig själv och oss.
Jag har skrivit om tiden flera gånger förut, och fler kommer det alldeles säkert att bli.
Jag är så förundrad över hur tiden kan fungera, hur tiden kan gå, oavsett om man tycker den går sakta eller fort.
Min vän och assistent Maria sa så klokt förut, varför stressa hit och dit, varför ha bråttom till det mesta?
Det finns ju ingen tidbank där man kan spara tid, nej den är ju liksom förbrukad.
När man eller jag tänker på det, så förstår jag ju att det inte är någon idé att stressa och ha bråttom hela dagarna, att alltid vilja före i kön.
Både i bilkön eller i mataffärs kön så stressar folk, ja överallt stressas det, men vad vinner man på det?
Man vinner ingen tid som man kan spara och ta fram då den behövs.
Nej att sluta stressa är så viktigt, superviktigt!!
Jag är inte ett dugg påläst om stress, men jag vet, ja jag vet, att den är förödande, att den dödar!
Jag i min sjukdom märker hur stress inverkar på mig och mitt liv, den kan vara farlig och den förgör.
Det finns ju många olika sorters stress, men om jag är stressad inuti eller om det är stress runtomkring mig, då blir jag att må lika dåligt oavsett.
Min kropp blir ledsen och arg, ja så skulle jag kunna beskriva stressen för mig.
Min kropp reagerar på det enda sätt den kan, genom att inte fungera som den ska.
Då jag förut kunde gå, om än sakta och dåligt så var stress runtomkring mig så otroligt dåligt för mig och min kropp.
En gång hade jag bråttom till sjukhuset och jag hade kryckor, ja ni kan ju förstå.
Jag fick till slut ställa mig helt still och andas, det gick inte att ta stegen framåt, och jag grät??
Benen total vägrade!!
Från att vara avslappnad och kunna gå skapligt, till att faktiskt inte få fram ben och fötter i något som ens liknade ett steg.
Nej dom märkte, det var så märkbart, och ville visa min kropp att den inte tålde det.
Nej jag och min kropp tålde inte när jag var stressad eller då folk runtomkring mig stressade, alltså i min närhet.
Där och då bestämde jag mig för att sluta stressa, att alla runtomkring mig skulle sluta skynda sig.
Det finns dom i mitt liv som varken kan eller förstår hur stress påverkar mig.
Jag vägrar stress kan man säga, ja och jag kan lova att jag mår så jäkla mycket bättre då jag bestämt mig!!
Jag har all tid i världen och jag har hela livet på mig!!Faktiskt så sant!!
Jag önskar att fler gör som vi, att välja det härligt sköna livet utan en massa måsten och stress, ja det vore så bra, och alla skulle må så mycket bättre.
Om många fler kunde ta efter det, ja då skulle världen kunna se annorlunda ut.
Så annorlunda!!
Nu lite summering av det här inlägget :)
Stress för mig kan vara på olika sätt, tex då någon är stressad, hispig och otålig.
Det kan också vara min inre stress som gör att jag blir dålig i min sjukdom, om jag är sen till något jag bokat in, ja då blir det inte bra stress alls.
Förut då jag kunde gå lite så märkte jag mer tydligt att jag blev så mycket sämre då det var stressigt runtomkring mig, nu är det skillnad.
Nu då jag ändå inte kan gå, nu då jag sitter i rullstolen så märker jag inte lika tydligt på kroppen, men jag minns, tydligt!!
Nu har jag skrivit lite extra, ja orden bara strömmar ur mig, men jag ska sluta för idag nu.
Rätta lite och sen äta innan det är läggdags
Jag lurades!! Det blev inte alls så kort som jag trott :)
Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra, och så förstås!
Mitt råd till dig:
Sluta stressa, lägg ner, var ute i tid så du vet att du hinner, istället för att stressa.
Kram kram till er :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar